Linander tycker!
Korta mer eller mindre genomtänkta tankar efterfrågar likasinnade kommentarer.

Just nu debatteras utrikesutskottets betänkande UU9 Mellanöstern och Nordafrika i riksdagens kammare. En debatt som inte hade fått någon större uppmärksamhet om det inte hade varit för en oppositionsreservation om att Sverige ska erkänna folkmordet 1915 i det osmanska riket.

Inför beslutet, som vi ska fatta senare i eftermiddag, så har vi riksdagsledamöter fått mängder av mejl. Både från de som vill ha ett folkmordsbeslut och de som inte vill ha det. Det har också skrivits många debattartiklar i frågan och bara på Newsmill finns det 12 artiklar om detta.

Vänsterpartiets vice ordförande Alice Åström skriver bl.a. att Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokarterna skulle ha fått vika ner oss för Carl Bildt och att vi därmed inte längre skulle erkänna att det begicks ett folkmord 1915. Det stämmer att centerpartister, folkpartister och kristdemokrater har engagerat sig i frågan och arbetat för ett erkännande av folkmordet 1915. Men ändå drar hon så felaktiga slutsatser.

Med den information som jag har tagit del av så hävdar jag att det med största sannolikhet begicks ett sådant övergrepp på armenier, assyrier/syrianer och pontiska greker 1915 att det ska kallas för folkmord. Betyder det att jag tycker att riksdagen ska fatta beslut om att det begicks ett folkmord 1915? Inte alls.

Det är inte riksdagens roll att fatta beslut om när och hur brott har begåtts och vem som har skuld till dessa. Sverige har av tradition och under bred partipolitisk enighet ansett att man inte genom riksdagsbeslut ska fastställa vad som är att betrakta som folkmord utan låta den frågan avgöras genom en folkrättslig process i internationell domstol.

En lundastudent vid namn John Nyzell har en bra artikel om detta, också på Newsmill.

I det betänkande som nu debatteras kan man också notera att Vänsterpartiet och Miljöpartiet har ytterligare en reservation om erkännande av folkmord. De vill att riksdagen ska slå fast att det begicks ett folkmord på kurder i Irak 1988. Detta ställer dock inte Socialdemokraterna upp på. Betyder det att de inte tycker att det begicks ett folkmord på kurder 1988 i Irak? De kan inte gärna motivera sitt ställningstagande med att de inte tycker att riksdagen ska fatta beslut om folkmord!

Här har vi just det stora problemet med att riksdagen skulle börja fatta beslut om när det begicks folkmord runt om i världen. Då blir varje ställningstagande ett ställningstagande om huruvida det begicks ett folkmord eller inte och om riksdagen inte har fattat beslut om folkmord på en viss plats vid ett visst tillfälle så blir slutsatsen att riksdagen inte tycker att det begicks något folkmord. Det är mycket beklagligt att Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet inte förstår detta. Detsamma tycks även gälla för kristdemokraten Annelie Enochson.

Varken idag eller vid något annat tillfälle kommer jag att rösta i riksdagen om huruvida det har begåtts något folkmord eller inte. Jag röstar för att riksdagen inte ska fatta beslut i den här typen av frågor, det är folkrättsliga processer som ska skötas av internationella domstolar.

Att isländska folket skulle rösta mot Icesavelagen stod klart redan före dagens folkomröstning, men att 93,6 procent röstade mot och enbart 1,5 procent för är ett makalöst resultat. Premiärminister Johanna Sigurdardottir och hennes rödgröna regeringsallians försökte att driva genom Icesavelagen, men snacka om att vara i otakt med sin befolkning. Men Sigurdardottir har redan meddelat att hon och hennes regering sitter kvar.

Frågan om Icesave är givetvis inte enkel och en regering har att göra svåra överväganden som inte alltid är populära, men att ha 93.6 procent mot sig måste vara något slags rekord. Den isländska regeringen har såklart vetat att de skulle förlora folkomröstningen och förhandlingar har redan påbörjats med britterna och holländarna om ett nytt avtal. Klart är att det måste vara väsentligt annorlunda för att islänningarna ska acceptera det.

Debattartikel i SvD igår.

Författningsdomstolen i Tyskland underkände i dagarna landets version av datalagringsdirektivet. I höstas fälldes Sverige av EG-domstolen för att direktivet inte har genomförts. Piratpartiet profilerar sig nu som det enda parti som är emot datalagringsdirektivet. Det stämmer inte. Centerpartiet var emot direktivet redan vid dess tillkomst i Europaparlamentet och vi jobbar fortfarande, både i Bryssel och i Stockholm, för att direktivet ska ändras så att vi slipper genomföra det i Sverige.

Datalagringsdirektivet klubbades igenom av EU 2005. Det var den dåvarande socialdemokratiska regeringen, med före detta justitieminister Thomas Bodström i spetsen, som var pådrivande. Av de svenska ledamöterna i Europaparlamentet var det vid omröstningen bara de socialdemokratiska som röstade för. Den socialdemokratiska regeringen lyckades inte genomföra sitt eget direktiv innan alliansregeringen tog över i Sverige 2006, och det är där vi befinner oss nu.

Centerpartiet har hela tiden arbetat för att undvika ett genomförande av direktivet. Direktivet innebär att alla EU-medborgares kommunikationsdata, så som sms, telefonsamtal och e-mail, lagras i upp till två år. Detta utan någon som helst urskiljning eller utan föregående brottsmisstanke. Det är en övervakningsapparat som saknar motstycke.

Det är en mycket trängd situation vi befinner oss i nu. Å ena sidan vill vi absolut inte genomföra datalagringsdirektivet, med alla de integritetskränkningar som det medför. Å andra sidan är det inte, som vissa tror, möjligt att bara sopa problemet under mattan och blankt vägra genomföra direktivet. Effekten av det skulle nämligen bli att Sverige gång på gång skulle dömas till bötesbelopp i mångmiljonklassen. Böter som svenska skattebetalare skulle behöva stå för.

Tidigare har vi i riksdagen haft stöd av Miljöpartiet och Vänsterpartiet i vår strävan att förhindra att datalagringsdirektivet genomförs i Sverige. Det är olyckligt att de nu har övergivit den linjen till förmån för ett samarbete med Socialdemokraterna. Än mer olyckligt är att de har gått med på Socialdemokraternas krav på en längre lagringstid (ett år) än vad direktivet kräver (sex månader).

Centerpartiet har i förhandlingarna med Allians för Sverige lyckats få igenom att om direktivet ska genomföras i Sverige så ska minimitiden tillämpas. Det är detta förhandlingsdokument som läckt ut och som används i debatten för att bevisa att Alliansen redan har beslutat att genomföra direktivet. Det stämmer alltså inte. Centerpartiet kämpar fortfarande med full kraft för att direktivet inte ska genomföras i Sverige.

Ett sätt att uppnå detta på är att förändra direktivet så att det görs frivilligt för länderna att genomföra. Vi uppmanar därför de ansvariga kommissionärerna, Cecilia Malmström och Neelie Kroes, att målinriktat arbeta för att en sådan förändring blir av. Frågan måste också lyftas i Europaparlamentet. I nuläget är det endast två svenska partier på plats i Bryssel, Centerpartiet och Piratpartiet, som på allvar försöker göra någonting åt datalagringsdirektivet. Vi behöver bli fler som tillsammans med oss arbetar för att förhindra att direktivet genomförs i Sverige.

Lena Ek
europaparlamentariker (c)

Johan Linander
rättspolitisk talesperson (c)

Annie Johansson
talesperson i integritetsfrågor (c)

Det är glädjande att den tyska författningsdomstolen har ogiltigförklarat den tyska lagen där datalagringsdirektivet implementerats. Man ska inte uppfatta det som att den tyska författningsdomstolen har ogiltigförklarat direktivet, utan det är den tyska implementeringen som inte följer tysk grundlag.

Vår svenska kommissionär, Cecilia Malmström, har redan sagt att Kommissionen börjat analysera den tyska domen. Jag hoppas att hon kommer fram till att hela direktivet omedelbart ska omförhandlas. Jag tycker att direktivet ska göras frivilligt för länderna att implementera. Det borde vara en rimlig kompromiss. För min del är det enkelt hur Sverige ska göra, vi ska inte implementera ett frivilligt datalagringsdirektiv!

Efter någon veckas interna strider inom den rödgröna vänsteralliansen så har de nu kommit överens om att avskaffa avdraget för hushållsnära tjänster. Det är bra med ett klart besked, men mycket tråkigt att de rödgröna vänsterpartierna väljer att göra tusentals arbetslösa av ideologiska skäl.

Avdraget för de hushållsnära tjänsterna har inneburit att en svart bransch har blivit vit och att många människor kunnat återvända från utanförskap. Enligt Almegas beräkningar kommer 75 procent av de anställda från arbetslöshet. Många gånger är det kvinnor och personer med invandrarbakgrund som har fått nya jobb.

Det här är jobb och människor som vänsterpartierna uppenbarligen är beredda att offra av ideologiska skäl. Det innebär att människor som jobbar med hushållstjänsterna, och som nu får tillgång till social trygghet med sjukförsäkring och pension, riskerar att återigen slängas ut i kylan.

Som tur är säger svenska folket nej till de rödgröna vänsterpartiernas hot mot framtidens jobb. Enligt en undersökning från Demoskop är 78 procent av svenskarna positiva till skattereduktionen. Fakta är att de rödgröna vänsterpartierna inte heller går i takt med sina egna väljare. För även bland sympatisörerna för Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet är andelen positiva i klar majoritet med över 70 procent positiva.

Centerpartiet kommer att ta strid för avdraget för hushållsnära tjänster i höstens val. Vi gör inte en uppdelning i fina och fula jobb.

Jag är inte ordinarie ledamot i EU-nämnden, men som förstaersättare så tjänstgör jag ganska ofta, t.ex. idag. Tänkte berätta lite om hur socialdemokraterna agerar i EUN, efter många fredagar så är jag så trött på dem.

Idag hade nämnden besök av två ministrar, Maud Olofsson och Tobias Krantz, och en statssekreterare (istället för Ewa Björling) som alla föredrog regeringens ståndpunkter inför Konkurrenskraftsrådet 3-4 december.

Som vanligt när Maud är på EUN så ställer socialdemokraterna frågor om allt, ner i minsta detalj. Idag var det t.ex. fel på en rubrik och en annan socialdemokrat klagade på att en rubrik var på engelska när övriga texten var på svenska. Den nivån är det…

De flesta ministrarna läser upp den skriftliga promemorian när de kommer till EUN, men Maud utvecklar sin syn och pratar friare, liksom t.ex. Anders Borg och Carl Bildt brukar göra. Då begärde en socialdemokrat ordet för att påpeka att statssekreterare Hägglund som föredrog ärendet för en dryg vecka sedan i näringsutskottet inte hade sagt exakt samma sak.

För att kontrollera så tog jag också tiden idag. Mauds frågor (det var tre frågor på rådsdagordningen plus två övriga frågor som inte brukar diskuteras) hade beräknats ta 45 minuter. Det tog 1,5 timme. Som jämförelse kan nämnas att Tobias Krantz hade 4 frågor på dagordningen plus sex övriga frågor och han kunde lämna Skandiasalen efter 20 minuter.

Så kan det gå till i EU-nämnden.

Johan Linander (C) riksdagsledamot och distriktsordförande för Centerpartiet i Skåne:
Vill vänsteroppositionen i Skåne avskaffa de hushållsnära tjänsterna?

Avdraget för hushållsnära tjänster har blivit en stor succé. Sedan juli förra året har närmare 150 000 människor runtom i landet använt sig av skattreduktionen. Vänsterpartierna i oppositionen har varit eniga om att avskaffa reformen, men den senaste tiden tycks man vackla. Uttalanden från enskilda miljöpartister och socialdemokrater tyder på att en omsvängning är på gång.

- Det är dags för vänsteroppositionen att bekänna färg. Därför undrar jag om de skånska riksdagsledamöterna Morgan Johansson (S), Marianne Berg (V) och Ulf Holm (Mp) ställer sig bakom att avskaffa de hushållsnära tjänsterna? De tusentals människor som använder sig av tjänsterna och alla de som nu arbetar i branschen förtjänar ett svar, säger Johan Linander, riksdagsledamot för Centerpartiet.

Enligt arbetsgivarorganisationen Almega skulle omkring 5 600 personer sägas upp om skatterabatten tas bort. Avdraget för de hushållsnära tjänsterna har inneburit att en svart bransch har blivit vit och att många människor kunnat återvända från utanförskap. Enligt Almegas beräkningar kommer 75 procent av de anställda från arbetslöshet. Många gånger är det kvinnor och personer med invandrarbakgrund som har fått nya jobb.

Centerpartiet i Skåne:
”Be om ursäkt Ilmar Reepalu”

”Med anledning av det socialdemokratiska kommunalrådet i Malmö Ilmar Reepalus uppmärksammade jämförelse mellan antisemitism och sionism så utmanade Centerpartiets riksdagsledamot Fredrick Federley Ilmar Reepalu på debatt om antisemitismen. Federley är riksdagsledamot för Stockholms stad och kandiderar på andra plats på Centerpartiets riksdagslista i Malmö i årets val.”

”I Sydsvenska Dagbladet väljer Ilmar Reepalu att avfärda Federleys utmaning med att hävda att han inte vet vem Fredrick Federley är. Det följer han upp med ett skämt om transvestism och att Federley borde ”göra ett studiebesök i Malmö och bosätta sig här så att han vet vad han talar om”.

”Ilmar Reepalu borde fundera på vem som inte vet vad han talar om. Trots stora problem med hatbrott i Malmö och att judiska familjer känner sig tvingade att lämna staden så har Reepalu hävdat att han inte haft någon som helst kunskap om situationen. Något som man verkligen borde kunna kräva av kommunstyrelsens ordförande.”

”Det är helt oacceptabelt att Skånes mest profilerade socialdemokrat hånar och förlöjligar en av Centerpartiet i Skånes riksdagskandidater. Ilmar Reepalu måste be Fredrick Federley om ursäkt och lämpligast kan han göra det i samband med att han accepterar Federleys debattutmaning, avslutar Johan Linander, distriktsordförande för Centerpartiet i Skåne.”

Såg i Kristianstadsbladet att Gustav Fridolin nu är tillbaka i politiken igen, han toppar Miljöpartiets valsedel i riksdagsvalkrets Norra och Östra Skåne. Inget som förvånar, tvärtom hade det förvånat mig om han inte kommit tillbaka.

Samtidigt hittade jag en debattartikel i Kristianstadsbladet som han hade haft publicerad i förra veckan, “Miljöpolitik för färre brott“. Intressant att han ger sig in i rättspolitiken, men det hade varit bättre om han hade kollat upp fakta först. Jag blev minst sagt förvånad över påståendet att Sverige skulle behöva lämna Schengensamarbetet för att få “återinföra tullkontroller”.

Ett studiebesök på tullen skulle behövas. Men jag kan redan nu berätta att under 2008 gjorde svensk tull 80 000 tullkontroller och 6 847 beslag av narkotika, dopningsmedel, alkohol och tobak gjordes….

Vidare påstår Fridolin att Sverige skulle få en effektivare begränsning av inflöde av droger om vi lämnar Schengensamarbetet. Knappast, det är tack vare Schengensamarbetet och annat internationellt samarbete som narkotikasmugglingen kan förhindras till en del. Att stå på gränsen och stoppa var tionde bil är inte tullens arbetssätt längre, som tur är. Det handlar om underrättelseinformation, spaning och väldigt mycket samarbete med andra länder. Schengensamarbetet är så viktigt att till och med Schweiz är med, detta land som länge inte ens ville vara med i FN. Även Norge och Island är med i Schengen trots att de inte är med i EU. När den organiserade brottsligheten blir allt mer gränsöverskridande så måste även de brottsbekämpande myndigheterna arbeta gränsöverskridande. Men Miljöpartiet vill att Sverige ska stå ensamma.

Med den sekretess som tyvärr finns runt ACTA-förhandlingarna så är det inte enkelt att kommentera mediauppgifter om vad som sker eller inte sker i förhandlingarna. Idag kan man läsa på IDG.se att “Europa och USA planerar stora aktioner mot upphovsrättsbrott på internet”.

Detta stämmer inte. Som någon gång tidigare så är det ett dokument som har läckt ut och som tolkas som en del av ett kommande ACTA-avtal. Det kan mycket väl vara så att det läckta dokumentet är korrekt och finns med i ACTA-förhandlingarna, men i så fall är det enbart ett förslag som ett land lagt och som övriga länder inte har gått med på. Det som beskrivs på IDG.se kommer Centerpartiet och alliansregeringen inte att gå med på och det är inte heller EU:s linje i förhandlingarna.

Detta nya missförstånd om ACTA är ytterligare ett starkt skäl att släppa på sekretessen runt förhandlingarna. Varje land borde kunna stå för de förslag som de lägger och vi andra ska inte behöva få skuld för andras oacceptabla förslag.

Det finns ytterligare en sak i artikeln som inte stämmer: “Acta är ett handelsavtal som är tänkt att användas för att bekämpa piratkopiering på framförallt internet.” Jag skulle snarare säga att ACTA framförallt handlar om att bekämpa varumärkesintrång, men att det finns länder som också vill få till ett ACTA-avtal med åtgärder mot piratkopiering på Internet.

De tre rödgröna vänsterpartierna har tidigare gemensamt sagt att skatteavdraget för hushållsnära tjänster ska tas bort om de vinner valet. Nu har Almega tagit fram statistik som visar att hemservicebranschen ger 11 400 personer arbete, motsvarande 7 600 helårstjänster. Visst skulle en del fortfarande jobba kvar i branschen även utan RUT-avdraget, men uppemot 10 000 skulle bli arbetslösa efter en vänstervinst i valet. Många av dessa är kvinnor som tidigare varit arbetslösa och speciellt kvinnor som tidigare aldrig haft något jobb, varav många invandrare.

Visserligen säger Miljöpartiet nu av taktiska skäl att de inte vill ta bort skatteavdraget omedelbart pga konjunkturläget, men Vänsterpartiet står på sig och kommer givetvis inte att gå med på att ändra tidigare överenskommelse i frågan. Socialdemokraterna gör som vanligt, svarar inte på frågan vad de vill.

Intressant är att Mp nu i medvindstider försöker sig på den framgångsrika moderattaktiken, “stå inte för någon politik som kan skrämma bort väljare”.

I dag vet vi alla som bor i Sydostskåne att Bergsstaten, som är ett särskilt beslutsorgan inom Sveriges Geologiska Undersökning(SGU), fattar beslut som i många fall går emot den önskade samhällsutvecklingen; inte minst vad gäller utvinning av fossil energi som nu dessvärre är aktuell i Tomelilla, Hörby och Sjöbo kommuner.

Bergsstatens historia är lång och sträcker sig tillbaka till 1630-talet; och sedan hundratals år har Sverige haft lagar som gör att vem som helst kan beviljas tillstånd att undersöka eller bryta mineralfyndigheter inom ett område, oavsett vem som äger marken. Bergsstaten beviljar dessa tillstånd.

När ett sådant tillstånd beviljats inskränks fastighetsägarens rådighet över sin mark. Tillstånd kan alltså beviljas för prospektering och utvinning utan att markägaren vill det eller har rätt att stoppa det. Detta innebär, menar vi, en stor och obefogad begränsning av äganderätten.

Denna begränsning har möjligen varit berättigad historiskt när nya malmfyndigheter var centrala för landets ekonomiska utveckling. Nu på 2000-talet är det orättfärdigt att en statlig myndighet som Bergsstaten kan tillåta prospektering eller utvinning utan att markägaren, grannar, kommunen eller regionen kan hindra det.

Att en myndighet belägen 150 mil bort i Luleå och Falun, fattar beslut om allvarliga inskränkningar i äganderätten för områden i tätbefolkade Skåne med landets bästa åkermark är helt orimligt. Givetvis bör det även fortsättningsvis gå att prospektera och utvinna tex mineraler i Sverige, men enligt oss bör beslutsbefogenheterna decentraliseras till en regional och kommunal nivå.

Region Skåne bör i förlängningen få ta över det regionala ansvaret för tillståndsgivningen som Bergsstaten utövar idag – och kommunerna får möjlighet att utöva sitt planmonopol även vad gäller prospektering och utvinning. För oss Centerpartister är det självklart att stärka det lokala självstyret och stärka markägarens intakta äganderätt.

Johan Linander(c), riksdagsledamot södra Skåne
Leif Sandberg(c), 1.v ordf kommunstyrelsen Tomelilla

Debattartikel som jag har fått publicerad i ett antal olika versioner i ett stort antal tidningar runt om i landet tillsammans med olika lokala företrädare.

Centerpartiet och Allians för Sverige har sedan valsegern 2006 ökat antalet poliser i landet med ca 3 000. Senare i år kommer vi för första gången någonsin att ha över 20 000 poliser i Sverige. Detta är en mycket viktig satsning såväl för att öka människors trygghet som för att klara upp fler brott. Tyvärr ser vi dock att det finns brister i hur de nya poliserna fördelas över landet.

Det är självklart att behovet av poliser i centrala Stockholm en lördagskväll är mycket större än i Falun en tisdagsnatt. Det är lika självklart att polisresurserna ska fördelas efter behov för att brott ska förhindras, brott som har begåtts ska utredas och gärningsmän ska lagföras.

Med detta som utgångspunkt kan det vara lätt att dra slutsatsen att polisen ska vara centraliserad till de större städerna, men det är en alldeles felaktig slutsats. Även om behovet av polis är större i storstaden än i landsbygds- och glesbygdskommuner så finns det ett stort behov av lokalt förankrad polis i hela landet, i alla landets kommuner.

Centerpartiet arbetar därför konsekvent för att alla landets kommuner ska ha en lokalt förankrad polis med en lokal polischef med långtgående ansvar. Vi vill inte se en kommunalisering av polisen, men vi vill se ett nära samarbete mellan polis och socialförvaltning, skola och andra delar av kommunens verksamhet. För att ett sådant samarbete ska fungera väl krävs det att det finns poliser som är stationerade i kommunen.

Genom att finnas på plats så får poliserna en grundläggande och viktig kunskap om människors upplevelser av trygghet och otrygghet. Vilka platser, vilken typ av brott och inte sällan vem som skapar otryggheten. Medborgarna får också lättare kontakt med en polis som är synlig och tillgänglig lokalt. Förtroende mellan invånare och polis byggs upp och underlättar såväl för polisens förebyggande arbete som för dess brottsutredande arbete.

Centerpartiet går i september till val på att alla landets kommuner ska ha lokalt stationerad polis med en lokal polischef. Vi vill också ha lokala polisnämnder där kommunledning, skola, socialförvaltning, frivilligorganisationer och näringsliv är representerade. Ett förstärkt brottsförebyggande råd där olika aspekter av medborgarnas trygghet kan komma fram. Polisen är viktig, men vi ska inte tro att det är polisen som ensamt skapar trygghet i samhället. För detta krävs ett samarbete mellan olika delar av vårt samhälle. Ett samarbete som kan och ska bli bättre.

Visst är sex miljoner om året en oerhört hög lön och de anställda har definitivt en väldigt låg lön, men varför en så dum jämförelse?

På E24 så jämförs McDonald-vd:n Waldemar Nuvalls lön med en anställd på McDonald´s. Vd:n har en årslön på sex miljoner och den anställde 109.09 kr per timme. För att då kunna göra en dålig Big Mac & Co-jämförelse så räknar de ut vd:ns timlön genom att dela med en normal heltidsanställning. Vem tror att en vd jobbar 40 timmar i veckan? Pinsamt dålig journalistik.

Karl Gustav Abramsson, eller KG som han kallas, är en kollega i justitieutskottet. Han är en av de socialdemokrater som jag har haft störst respekt för.

Hur kan han bara stå i talarstolen i kommunfullmäktige och hota att “remma upp” kommunalrådet Maria Kristoffersson? Obegripligt dumt sagt. Remma upp är inte ett uttryck som jag har hört tidigare, men det går inte att missuppfatta vad som menas.

Det är förmodligen så att KG inte menade att han faktiskt skulle kunna tänka sig att misshandla henne, men det är lika illa ändå. Det är oacceptabelt att uttrycka sig så till en annan människa och när det sker i en fullmäktigesal är det ännu värre. Jag kan inte låta bli att fundera på vad fullmäktigeordföranden sa eller gjorde. Han eller hon har ett ansvar för att hålla ordning i fullmäktigesalen och det som KG Abramsson sa borde verkligen fullmäktiges ordförande ha protesterat mot och varnat honom för.

Det är med förskräckelse som vi idag har kunnat läsa om utredaren Anders Miltons förslag om att införa ett nationellt abortregister. Att skapa ett register om vem som gjort abort vid vilket tillfälle för att kunna studera “ekonomiska och sociokulturella skillnader i abortförekomst” är en fullkomlig felbedömning i proportionalitet mellan skyddet av den enskildes integritet och behov av forskning kring abortförekomst, menar Johan Linander, som är Centerpartiets rättspolitiska talesperson.

Anders Miltons förslag om ökad tillgänglighet till preventivmedel är bra, men det uppväger inte på något sätt den registrering som Milton förespråkar. Vi vet att alla register riskerar att missbrukas och de som gör en abort ska kunna vara säkra på att inte hamna i något nationellt abortregister oavsett om det handlar om forskning kring abortförekomst eller någon nyfikens kontroll av vem som har gjort abort. Det enda rimliga är att förpassa förslaget till papperskorgen, avslutar Johan Linander.

Oscar Swartz brukar vara en saklig man och därför blir jag extra förvånad när han lånar ut sig till Piratpartiets och Christian Engströms politiska retorik. På Newsmill skriver de att Sverige skulle ha varit nära att få en “HADOPI-lag” och försöker ta åt sig äran för att så inte blev fallet. Jag tycker att de har två allvarliga fel.

För det första så skulle inte Sverige få någon avstängning från Internet-lag (HADOPI-lag) oavsett om tilläggen till Telekompaketet antas eller inte. Frågan är istället om EU ska reglera om medlemsländerna ska få ha avstängningslagar utan domstolsprövning eller inte. Något som Frankrike vill införa som alla vet, men som deras konstitutionsråd har stoppat. Det är självklart viktigt att alla människor har rätt till domstolsprövning vid tvångsavstängning från Internet, men det är en annan fråga om EU ska reglera en sådan sak. Trots allt står jag bakom detta tillägg, liksom vår europaparlamentariker Lena Ek. Ingen ska göra sken av att Sverige skulle få en Internetavstängningslag om inte infrastrukturminister Åsa Torstensson får fram rätt beslut i EU.

För det andra är Swartz/Engström helt fel ute när de påstår att Piratpartiets arbete i samband med Telekompaketet eller FRA-debatten skulle ha gjort att alliansen kastade Cecilias Renfors avstängningsförslag i papperskorgen. Förslaget kom redan i början av september 2007. Vi i Centerpartiet tog avstånd från förslaget direkt och när IPRED förhandlades inom alliansen så blev kompromissen att Centerpartiet fick genom att vi inte ska ha någon Internetavstängning i Sverige medan vi fick gå med på utlämning av abonnentuppgifter enligt IPRED.

Swartz/Engström skriver helt felaktigt: “I Sverige var vi snubblande nära att få en HADOPI-lag. Utredaren Cecilia Renfors var dock listigare och ville ekonomiskt straffa internetoperatörerna om de inte själva höll koll på och stängde av abonnemnagen för fildelare. Förmodligen trodde regeringen att man skulle få en ny FRA-storm på sig så man nöjde sig med IPRED”.

Faktum är att kompromissen inom alliansen skedde i början av mars 2008. Då kunde regeringen inte vara rädd för att “få en ny FRA-storm på sig” eftersom FRA-stormen ännu inte varit. Det var säkert någon som diskuterade signalspaningslagen även i mars 2008 eftersom den låg vilandeförklarad i riksdagen då, men det som kan kallas för “FRA-storm” kom först i maj-juni 2008. Det är alltså uppenbart att Oscar Swartz och Christian Engström hittar på för att vinna politiska poänger.

Blev väldigt förvånad när jag läste rubriken “Politiker gripen i riksdagen“. Hade inte en tanke på att det skulle kunna vara något i samband med dagens votering, jag satt i kammaren och märkte ingenting. Jag såg visserligen att några hade “Atomkraft – Nej tack”-tröjor på sig och att de lämnade läktaren mitt under voteringen, men att de skulle ha gjort sig skyldiga till ofredande eller förargelseväckande beteende har jag svårt att förstå.

Politikern är miljöpartisten Ewa Larsson som tidigare suttit i riksdagen och som nu bl.a. sitter i Polisstyrelsen i Stockholm. Jag träffar henne med jämna mellanrum i Nyamko Sabunis jämställdhetsråd. Även om Ewa och de andra från Gröna Qvinnor “protesterade” mot alliansens klimat- och energipolitik så kan jag inte säga att jag blev det minsta ofredad.

För mig var det lite överraskande att Jan Björklund valde Tobias Krantz till ny högskoleminister. Jag hade trott på min justitieutskottskollega Johan Pehrson, men nu blev det Krantz från Jönköping istället.

Det känns som att Björklund har valt en stabil minister som inte sticker ut speciellt mycket på varken ena eller andra hållet. Det hade funnits andra val, som t.ex. Pehrson, om Folkpartiet hade velat ha ytterligare en stark profil i regeringen, men uppenbarligen så prioriterades lugn, stabilitet och gedigna kunskaper högre.

Jag känner inte Tobias Krantz närmre, men av mina C-kollegor som haft honom i samma utskott så får jag bara höra positivt. Det är bara att gratulera och önska lycka till i det nya jobbbet! In som ersättare i riksdagen kommer nu Emma Löfdahl Landberg. En 39-åring från Eksjö som tidigare tjänstgjort en månad i riksdagen under Tobias föräldraledighet.

Du som mejlade mig från bloggen med en mailman.com-adress hör gärna av dig igen. Jag har försökt svara på ditt mejl, men det är “Sorry. Your message could not be delivered”.

Ibland tar det lite tid innan man får andra att med på vagnen, men det är glädjande när man äntligen kommer framåt. I flera år har jag pratat om att vi i Sverige har ett relativt fyrkantigt påföljdssystem och att det borde finnas fler alternativa påföljder som kan passa bättre i olika situationer. Redan 2004 lät jag RUT, Riksdagens Utredningstjänst, utreda vilka andra former av påföljder som finns i andra EU-länder. Det blev en intressant pm, en del saker skulle vi kunna ta efter men det var nog fler exempel på påföljder som vi inte skulle vilja ha i Sverige (förlorad rätt att rösta, förbud att vistas på platser där alkohol säljs och “förlorad rang”). Det viktiga var ändå att få en diskussion om att de påföljder som vi har i Sverige kanske inte är de enda möjliga eller ens de bästa.

Nu ska i vart fall en utredning tillsättas och även om det dröjer ytterligare två-tre år innan utredningen är klar så är det i vart fall ett steg i rätt riktning. Som sagt, det tar tid ibland.

“Ask vill ha fotboja på ungdomar” är rubriken på en artikel på svd.se! Det låter som att justitieministern vill gå och sätta fotboja på alla undomar oavsett om de begått något brott eller inte. Vad har då Beatrice Ask sagt i intervjun? Jo, “jag tycker att vi ska pröva om det här kan vara ett alternativ också för unga”.

Hmmm, “pröva”, “om det här kan vara” och “ett alternativ också för unga”. Inte direkt att regeringen beslutat att införa fotboja som möjlig påföljd även för unga. Snacka om att hårddra i rubriksättningen.

Bakgrunden är den utredning som jag skrev om för några dagar sedan om nya typer av påföljder. Utredningen kan givetvis komma fram till om det ena förslaget eller det andra är bra eller dåligt, men det Bea har gjort är att exemplifiera vad utredningen ska titta på eller kan komma fram till. Inte speciellt dramatiskt.

Vem är då framme och försöker dramatisera ännu mera? “Beatrice Ask måste inse att fotboja är ett alternativ till fängelse, och vi ska inte ha barn i fängelse. Alla undersökningar visar att det är skadligt. Jag tycker att det här låter som ett lite desperat sätt att få uppmärksamhet.”

Självklart Thomas Bodström… Logiken i hans resonemang haltar betänkligt. På båda benen! För det första borde han som justitieutskottets ordförande, f.d. justitieminister och advokat veta att ungdomar från 15 års ålder som begår grövre brott kan dömas till sluten ungdomsvård (eller till fängelse i mycket speciella fall och då är fotboja inte ett alternativ ändå), ett straff som till mycket stora delar är likt ett fängelsestraff. Skillnaden är i princip att ungdomshemmen drivs av SiS (Statens Institutionsstyrelse) och att det enbart är ungdommar som sitter där. Liksom på fängelser så finns det olika slutenhet-/öppenhetsgrader och restriktioner.

För det andra så bygger resonemanget “fotboja är ett alternativ till fängelse” på att ingenting kan förändras. Vad säger att fotboja inte kan vara ett alternativ till kortare inlåsning i sluten ungdomsvård och i slutet av en längre tid på slutet ungdomshem?

För det tredje så är hans vidare resonemang om hårdare straff för ungdomar helt hans eget påhitt. På vilket sätt skulle det vara ett hårdare straff att avtjäna tre månader med elektronisk övervakning än att avtjäna tre månader i sluten ungdomsvård?

Men Bodström får gärna binda fast sig själv och socialdemokraterna vid ett ohållbart politiskt ställningstagande i sin iver att kritisera sin efterträdare i allt hon gör. Han bryr sig inte om vilken ståndpunkt han intar, det viktigaste för honom är att vara mot Beatrice Ask. Undrar vem som är desperat på att få uppmärksamhet?

Det är inte så länge som reglerna förändrades, men till och med för mig som inte har någon övernattningslägenhet så har det varit tydligt att de nya reglerna innebär att närstående inte får använda lägenheten mer än tillfälligt.

Jag känner dock Anita Brodén (fp) som en snäll och ganska försiktig kvinna, så jag har mycket svårt att tro att hon medvetet skulle ha fuskat. Men hur det nu än har gått till så är reglerna som de är och de ska följas.

Några speciella regler om att ingen utomstående för folkbokföra sig i riksdagslägenheten har jag inte uppfattat. Å andra sidan så gäller att man ska vara folkbokförd där man stadigvarande har sin dygnsvila (där man bor) och om Sven-Erik Österbergs dotter inte bor i hans lägenhet så får hon inte heller vara folkbokförd där.

Den senaste tiden har jag inte känt någon större glädje när jag satt mig ner för att blogga. Det har mest känts som ett tvång. Valrörelsen var jobbig och när valresultatet inte gav någon ny energi så blev det lite av tomgång. Jag känner inte heller att jag får någon energi av diskussionerna som ofta följer efter mina inlägg. Det blir allt för ofta bara upprepningar av gamla välkända argument och det känns bara trist. Jag önskar verkligen att fler skulle välja att diskutera det som inläggen handlar om.

Därför har jag bestämt mig för att dra ner på bloggandet under sommaren. Jag kommer säkert att göra ett och annat inlägg när andan faller på, men det blir inte med samma intensitet som tidigare. Det kommer också att ta längre tid för mig att moderera inlägg, så ha lite tålamod. (Jag censurerar inte inlägg om de inte innehåller förtal eller förolämpningar mot någon.)

Imorgon åker jag på Nordiska rådets möte i Haparanda/Torneå/Kemi och sedan blir det semester på riktigt i några veckor. Vi hoppas på en varm och solig sommar med mycket avkoppling och sköna bad!

Sitter nu på ett seminarium om gränshinder på Joentalo folkhögskola i Torneå. Det är en del av Nordiska rådets möte i Haparanda/Torneå. När det gäller gränshinder så är det särdeles intressant att lyssna till Ole Norrback som är ordförande i Gränshindersforum. Tristare att lyssna på den svenske statssekreteraren för nordiska frågor Johan Tiedemann som bara försöker säga att Sverige gör så mycket så och är så duktiga.

Jag säger inte att det inte händer en del, men i förhållande till hur många gränshinder som finns mellan våra nordiska länder så går det alldeles för långsamt. Vi kan inte sitta och vara nöjda med att några få små gränshinder löses per år när medborgare och företagare dagligen har problem eftersom de råkar bo, leva och jobba på olika sidor av en nordisk gräns.

Tvärtom så måste vi verkligen börja prioritera gränshindersfrågorna. Inga “det är omöjligt att lösa svar” ska accepteras (det är tjänstemännens favoritsvar). Vi ska ha ett Norden där människor ska kunna röra sig fritt och leva sina liv fritt över nationsgränserna, då måste inställningen vara att problem ska lösas.

Detta är andra gången jag är i Tornedalen. Förra gången var 1997 och då var det också en fantastiskt varm sommar. Jag börjar tro att de alltid har 25 plusgrader här uppe. Kan det vara den globala uppvärmningen? Liksom då för 12 år sedan så har myggen hälsat oss välkomna. Dessa eviga hatobjekt. Varför finns det mygg? De är som fästingar. Helt onödiga och bara en plåga. Men midnattssolen är underbar!

Moderaterna gjorde ett kul utspel idag. De vill se vänsterpartiets Alice Åström som de rödgrönas skuggjustitieminister. Min kollega i justitieutskottet Henrik von Sydow säger: “De är aktivast inom rättspolitiken och vi vill ha en debatt med dem om varför man ska återinföra halvtidsfrigivningen, varför man ska avskaffa livstidsstraffet och varför man ska minska antalet poliser.”

Det är givetvis så att Moderaterna vill ha en så tydlig motståndare som möjligt och då är Vänsterpartiets rättspolitik extremare och därmed bekvämare att ha som motståndare än socialdemokraternas “vi håller med om allt, men det är en för dålig utredning så vi säger nej och tillskjuter samtidigt några miljoner mer än alliansen-politik”. Det är också en kul känga mot Thomas Bodström som givetvis blir de rödgrönas justitieminister om de, ve och fasa, skulle vinna valet 2010.

Alice Åström är inte ens ledamot i justitieutskottet, men som ersättare är hon både kunnig och aktiv, hon deltager t.ex. ganska ofta i våra kammardebatter. Oftare än Bodström som i princip aldrig är på plats när vi debatterar justitieutskottets frågor. Under 2009 har Bodström deltagit i exakt noll av kammardebatterna om justitieutskottets betänkanden. Som jämförelse har jag varit med i tolv debatter av det slaget.

Redan när IPRED infördes i svensk lagstiftning så beslutades att en utvärdering av lagstiftningen ska göras. Efter tre år ska utredaren lägga förslag på lagändringar om han eller hon anser att det behövs. Regeringen håller nu på att ta fram direktiv till utvärderingen. Självklart måste regeringen följa det som riksdagen sagt om hur utvärderingen ska gå till, men det finns utrymme för tillägg om regeringen så anser.

Jag vet ju att många av er som följer min blogg är intresserad av upphovsrätts- och integritetsfrågor och därför efterfrågar jag era synpunkter på vad som behöver finnas med i utvärderingen. Läs gärna i betänkandet vad som ska vara med i utvärderingen och kom med förslag på tillägg till utvärderingen. Det är inte lönt att ni föreslår att regeringen ska lägga direktiv som går mot riksdagens ställningstagande för det får de inte.

För oss i Centerpartiet som gärna vill ha argument mot IPRED (som ni vet så ville vi inte genomföra den delen som innebär informationsföreläggande, dvs lämna ut abonnentuppgifter, men gick med på det i en allianskompromiss där vi fick bort Renforsutredningens förslag om avstängning från Internet) så är det givetvis viktigt att få bra direktiv till utredaren. Därför bjuder jag in er att hjälpa till.

Nästa fråga är vem som ska bli utredare och det är givetvis också mycket viktigt att hitta rätt person. Det ska vara en person som har förtroende (eller åtminstone inte misstros) från “båda sidor”. Med andra ord är varken Pontén eller Sunde aktuella. Kom gärna med förslag på vem som ska utreda.

Jag är ingen Almedalsfantast och har inte åkt dit i år heller. Även om jag hade varit i Visby så är jag inte säker på att jag varit nere i Almedalen och lyssnat på Mona Sahlin ikväll. Förmodligen hade jag inte missat något heller. Mer av den gamla socialdemokratiska politiken och retoriken: “borgarna gynnar de rika”, “mer åt alla” och påhopp på Maud Olofsson som verkligen är som ett svart skynke för Sahlin. Men det gör inget om Sahlin drömmer mardrömmar om Maud och gör Centerpartiet till socialdemokraternas stora motståndare, det gynnar bara oss.

Läste också att en “”kommande rödgrön regering ska riva upp FRA-lagen”. Tja, detta är nog en sanning med modifikation. “Upprivningen” innebär inte att de inte vill ha FRA och signalspaning, utan bara att de vill ha ytterligare en utredning så att de slipper att komma överens inom de rödgröna. Men trots allt så har S, V och Mp redan bestämt sig för att signalspaning behövs i Sverige:

“Sverige behöver som ett militärt alliansfritt land en effektiv underrättelsetjänst. Signalspaning är då ett viktigt verktyg som behövs. Nya hot som senare års terroristdåd, spridning av massförstörelsevapen och IT-utvecklingen har gjort samhället mer sårbart, och tidig information är viktig för att kunna förebygga och förhindra sådana hot mot vårt land.”

Så skriver de i sin följdmotion på propositionen Förstärkt integritetsskydd vid signalspaning. De kritiserar till och med alliansen för att vi vill ha för lite signalspaning: “En annan allvarlig svaghet i den nya lagstiftningen är begränsningen av vilka myndigheter som får inrikta signalspaning. Det framgår inte heller hur myndigheter med strategiska uppgifter kan få information rapporterad till sig. Därmed riskerar myndigheter att stängas av från viktig information utan några uppenbara integritetsvinster.”

Som sagt, det var mycket retorik och lite innehåll i Almedalen ikväll. Men det är å andra sidan Mona Sahlins bästa gren.

Anders Borg är en lysande finansminister vad gäller hålla reda på ekonomin, förklara komplicerade nationalekonomiska teorier och utmanövrera Thomas Östros och övriga oppositionen i finanspolitiska debatter, men ibland undrar jag var han hör hemma ideologiskt. Eller är det så att han symboliserar de nya moderaterna? Eller de nya socialdemokraterna?

Givetvis lite provocerande… Men när Borg gör uttalanden som att “vi har en av världens bästa fackföreningsrörelser” när de inte ens har förstått att dagens LAS med sist in först ut innebär att ungdomar blir arbetslösa först i en lågkonjunktur, så börjar jag fundera på om de nya Moderaterna blivit så ljusblå att de nästan blivit lite röda i kanten. Helt berättigat så har Borg också fått kritik av Svenskt Näringsliv.

Inte så sällan försöker socialdemokrater irritera oss centerpartister med påståendet: “Ni är ju mer höger än Moderaterna”. En dag som denna svarar jag stolt: “Visst, om det är mer höger att försvara svenskt företagande och möjligheten för ungdomar att få behålla sitt jobb även i lågkonjunktur så är vi definitivt till höger om Moderaterna”.

Jag måste också säga att jag är besviken över att inte Maud offentligt kritiserar finansministern för hans uttalande. Bara för att vi sitter i samma regering så betyder det inte att vi står bakom samma socialdemokratiska politik som Borg och de nya Moderaterna.

Idag blev jag uppmärksammad på hur oerhört positivt den gröna gruppen (The Greens) uttalar sig om Lissabonfördraget. Jag är lite besviken på att Piratpartiet tycker att deras få ställningstaganden mer hör hemma i den gröna gruppen (som dessutom samarbetar mycket med den kommunistiska GUE-gruppen och till och med gemensamt nominerat vänsterpartiets Eva-Britt Svensson till talman) än i den liberala gruppen (ALDE), och därför känns det nödvändigt att påpeka deras interna åsiktsskillnader.

Piratpartiet har tydligt tagit avstånd från Lissabonfördraget med motiveringen att det skulle bli sämre för demokratin och medborgarrätten. Greens skriver så här i sitt uttalande om den tyska författningsdomstolens utslag “marks another step forward for democracy, citizens’ rights and the European Union”.

Det är konstigt hur många det finns som så gärna vill kritisera att de glömmer att kontrollera fakta eller helt enkelt hittar på för att få uppmärksamhet. Piratpartiets Rick Falkvinge är en av dem. Igår innan jag skulle debattera mot honom i Aktuellt så kollade jag vad han hade skrivit om Stockholmsprogrammet på sin blogg. Där påstod han att regeringen hade bestämt sig för att under vårt ordförandeskap lägga fram ett massövervakningsprogram kallat Stockholmsprogrammet.

Det är fel redan vad gäller att regeringen valt att ta fram ett program för de rättsliga och inrikes frågorna. Det femåriga Haagprogrammet går ut och därför ligger det på det svenska ordförandeskapet att förhandla fram ett nytt femårigt program för RIF.

Sedan hade han letat fram ett antal hemska förslag ur ett arbetsgruppsdokument och påstod att det var förslag som regeringen stod för och skulle ha in i sitt “massövervakningsprogram”. Att det var ett mer än ett år gammalt dokument med förslag som inte alls Sverige ställt sig bakom glömde han att ta med.

När vi sedan kom till debatten i Aktuellt så hade Falkvinge tydligen blivit lite uppdaterad och då vågade han inte alls framföra det som han hade skrivit på sin blogg. Istället drog han slutsatser av Kommissionens meddelande om Stockholmsprogrammet som varken jag eller programledaren kände igen. Det blev till och med så att programledaren ifrågasatte att Falkvinge läst rätt.

Även oppositionen försöker hänga på och kritisera det Stockholmsprogram som ännu inte finns. Att kritisera det som finns, meddelandet från Kommissionen, passar sig socialdemokraterna mycket noga för eftersom Sveriges representant i Kommissionen är deras egen Margot Wallström.

Att Vänsterpartiet och Miljöpartiet krisiterar migrationsdelen av det kommande Stockholmsprogrammet är inte så konstigt. De vill inte ha en gemensam asyl- och migrationspolitik för EU och eftersom det förs fram i Kommissionens meddelande så är det fullt logiskt att V och Mp är kritiska. Jag tror tvärtom att det är viktigt att vi har en gemensam politik för dessa områden eftersom vi har fri rörlighet för alla som väl fått asyl. Jag tycker också att det är viktigt att ansvarsfördelningen mellan EU-länderna blir jämnare.

När det gäller socialdemokraterna och Thomas Bodström så försöker han hitta kritik om ett jätteregister som han tror sig funnit stöd för i Kommissionens meddelande (fortfarande kritiserar han regeringen och inte Kommissionen och därmed Wallström). Att han själv varit med och tagit fram viseringssystemet VIS, Schengen Information System (SIS) och varit med och fattat beslult om SIS2 tar han inte upp.

Det är dock ingen tvekan om att det behövs informationsutbyte mellan medlemsländerna och det finns fortfarande mer att göra. T.ex. för att inte en person som pga brottslighet dömts till utvisning från Sverige ska kunna ta sig tillbaka hit genom att resa in i EU genom ett annat medlemsland, för att inte en dömd ska kunna fortsätta sin verksamhet utan problem i ett nytt land (dansk dömd pedofil söker dagisjobb i Sverige) och för att de brott som begås i flera EU-länder (t.ex narkotikasmuggling genom många länder) ska kunnas tas upp i ett sammanhang i ett land. För att allt detta ska fungera så krävs det att medlemsländerna delar med sig av viktig information vid behov till varandra. Ett annat exempel kan t.ex. vara att dansk polis ska kunna kontrollera ägare till svensk bil i det svenska bilregistret. Är det en integritetskränkning?

Men att det skulle handla om något jätteregister där alla medborgare registreras på olika integritetskränkande sätt är fel, det är inte alls fråga om någon datalagring som t.ex. Bodström själv drev genom vad gäller trafikdatauppgifter.

Finns det då inga problem med Kommissionens meddelande om Stockholmprogrammet? Visst finns det gamla synder som tycks komma tillbaka gång på gång och som vi fått bort gång på gång. Det handlar framförallt om någon tro på censur av Internet. Vi har från svensk sida sagt många gånger att vi har en grundlagsskyddad tryck- och yttrandefrihet och det är till och med lagligt att trycka en bok om hur man bygger bomber för att spränga Rosenbad. Det finns andra länder med andra traditioner och därför kommer de här förslagen tillbaka, men censurförsöken kommer att försvinna den här gången också, vi ska inte ändra våra grundlagar den här gången heller.

Det är också bra att många engagerar sig i detta viktiga program och att det finns tydliga krav på rättssäkerhet och skydd av personlig integritet. Detta är något som vi i Centerpartiet pratat mycket om under våren när vi diskuterat hur vi ska jobba med Stockholmsprogrammet (Kommissionens meddelande innebar självklart inte något startskott för alliansens arbete med Stockholmsprogrammet, vad vi ska få med i programmet började vi att diskutera för flera månader sedan).

När Kommissionens meddelande kom så var jag positivt överraskad över hur pass högt de nu äntligen prioriterar medborgarnas rättigheter och skydd av personlig integritet. Man ska läsa Kommissionens meddelande i ljuset av det nu gällande Haagprogrammet där de prioriteringarna nästan helt lyser med sin frånvaro. Haagprogrammet var präglat av terrordåden i NY, men också i London och Madrid, medan Kommissionen nu tycks ha förstått att den tidigare nästan ensidiga prioriteringen av effektiv brottsbekämpning måste vägas upp av rättssäkerhet, rättstrygghet och skydd av medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter.

Jag tycker inte att Kommissionens meddelande innehåller allt som jag skulle vilja ha med i Stockholmsprogrammet, bland annat för att det inte är så detaljerat, men jag kommer givetvis att försöka påverka processen under hela hösten fram till Europeiska rådet möts i december.

Samtidigt får man inte glömma bort att det är 27 länder som ska komma överens. RIF lyder fortfarande under enhälligheten. Om Sverige som ordförandeland skulle gå in i förhandlingarna med “vi vet bäst, här är vårt förslag-attityden” som Bodström förespråkar, så blir det ett värdelöst ordförandeskap där vi inte kommer fram till beslut alls (det är kanske det som socialdemokraterna önskar sig, det tidigare löftet om borgfred har ju redan brutits).

Jag tycker att det finns alla förutsättningar för att vi i december kommer att få ett beslut om ett Stockholmsprogram som vi kan vara nöjda och stolta över. Det kommer säkert inte att till hundra procent innehålla varken det som jag eller Sverige som land önskar, men i jämförelse med Haagprogrammet så kommer det att bli ett rejält steg mot bättre rättssäkerhet och starkare skydd av den personliga integriteten för alla EU:s medborgare.

Efter några veckors välbehövlig semester är jag nu tillbaka till bloggen. Jag har modererat och gjort några få kommentarer, men i övrigt har jag lyckats hålla mig ifrån bloggen i nästan tre veckor. Det behövdes, jag hade tappat gnistan men nu tror jag att den är tillbaka igen.

Det är en klart oroväckande nyhet att polisens hemliga dokument kan hamna i kriminellas händer. Stockholmspolisens presstalesman Ulf Göranzon säger: “Det är en datafil som har kommit ut genom ett brott och ingen anställd inom polisen är misstänkt”. Då funderar jag genast på hur datasäkerheten fungerar hos polisen? Har någon kunnat göra dataintrång och fått tag i listorna? Vilken annan information har i så fall också kunnat komma ut? Frågor som jag tänker ta upp när vi har sammanträde med Rikspolisstyrelsens styrelse nästa torsdag.

Göran Persson var expert på att använda utnämningspolitiken för att belöna de som varit honom behjälpliga och för att skapa vänner som han skulle kunna komma att behöva senare. Som socialdemokratisk statsminister belönade han även centerpartister som hjälpt till med den ekonomiska saneringen i mitten av 90-talet. Det senaste exemplet på hur denna typ av godtycklig utnämningspolitik utan krav på kompetens inte fungerar är Marianne Samuelsson, nu sparkad landshövding på Gotland. Persson gav henne posten 2004 efter gott samarbete under ett antal år.

Den kände gotlänningen Pigge Werkelin uttrycker det tydligast av alla: “Hon är helt enkelt inte kompetent för uppdraget.”

Jag känner inte Marianne Samuelsson, hon slutade i riksdagen när jag kom in, men efter de senaste dagarnas turer är det inget tvivel om att hon var tvungen att avgå. Regeringen gjorde helt rätt som tog ett så snabbt beslut. Rätt för Gotland men också rätt för Samuelsson som nu slipper en utdragen process som ändå bara hade kunnat sluta på ett sätt.

Det händer ingenting, det är stendött i politiken. Jag brukar läsa på DN:s politiksida, men där är inte en enda artikel inlagd sedan i fredags (7/8). De kanske har problem med sin uppdatering, men oavsett om det är några artiklar som borde finnas där så känns det ändå väldigt dött. När hörde ni Mona Sahlin säga någonting om socialdemokraternas politik senast? Jag tror inte att jag hört henne sedan Almedalen. Å andra sidan har inte “min egen” partiledare Maud Olofsson synts så mycket heller. (Häromdagen var det dock en nyhet om miljöbilar.)

Det är nästan konstigt att inte fler av oss politiker försöker använda sommarens nyhetstorka till att få ut politiska förslag. Jag har försökt göra en sak idag om häktningsregler för unga, får se om det blir något i morgondagens tidning. Stiljten beror kanske på att många försöker ta längre ledighet i år eftersom vi vet att semestern nästa år, då det är valår, blir mycket begränsad.

Jag tycker att Polismyndigheten i Västerbotten är ute på hal is när de vill förbjuda tre poliser att engagera sig politiskt i sina hemkommuner. Självklart ska poliser ha samma möjlighet att ta politiska uppdrag som alla andra. Jag känner också flera poliser runt om i landet som har politiska uppdrag för centerpartiet. Jag vet också att det finns minst två C-kommunalråd som tidigare varit poliser. Nu jobbar de visserligen inte som poliser längre, men de har gjort det tidigare när de haft andra politiska uppdrag och de kan komma att gå tillbaka till polistjänsten om de inte får fortsätta efter nästa val. Jag känner också en åklagare som blivit C-kommunalråd. Skulle hon inte kunna gå tillbaka till sin åklagartjänst senare?

Varför skulle det rubba allmänhetens förtroende att en polis sitter i en socialnämnd? I det aktuella fallet handlar det om två socialdemokrater och en moderat, men det kvittar, inte tror jag att de gör ett sämre jobb som poliser för att de tillhör andra partier.

De senaste dagarna har våra allianskollegor i Moderaterna och Folkpartiet presenterat vilka deras prioriteringar i de kommande (pågående) budgetförhandlingarna är. För mig som centerpartist tycker jag att de tappat bort de två viktigaste frågorna.

För det första måste vi klara av att prioritera åtgärder mot ungdomsarbetslösheten. Allt fler ungdomar går utan jobb eller utbildning och det krävs snabba och tydliga åtgärder för att bryta detta. Vi vet också sedan tidigare lågkonjunkturer att de ungdomar som gått arbetslösa under en längre tid får mycket svårare att komma in i det ordinarie arbetslivet senare.

Det andra som jag tycker att vi måste prioritera är sänkta arbetsgivaravgifter. Det är en satsning som får direkt effekt för fler jobb till skillnad från sänkta inkomstskatter. Dessutom ger sänkta arbetsgivaravgifter en betydande lättnad för kommuner och landsting.

Givetvis finns det också andra viktiga frågor, som rättsväsendet och de pensionärer som har lägst pensioner. Om det nu finns reformutrymme som Anders Borg hävdar så är detta de områden som jag skulle vilja se satsningar på i den kommande budgeten.

Som säkert många vet är jag otroligt sportintresserad, en sådan som sitter och håller reda på statistik, gärna läser böcker om idrottshändelser och då och då tittar på sportårskrönikan från 1996 som givetvis finns inspelad.

Idag finns det bara en sak att säga: Usain Bolt. Vilket lopp! Att springa 100 meter på 9,58 sekunder är omänskligt. Det borde inte gå. Han krossade sitt eget gamla världsrekord med elva hundradelar, en evighet i de här sammanhangen.

Det är svårt att jämföra olika sportupplevelser och av naturliga skäl är det de svenska stora segrarna och bedrifterna som är allra starkast, jag tänker speciellt på Foppas straff i Lillehammer, Ravellis avgörande straffräddning mot Rumänien i VM-94, Stefan Holms gastkramande hoppning i Aten-04, upphämtningen mot Finland i VM 2003 (jag hörde det på radio och Lasse Granqvists kommentering är också världsklass) och Zlatans klack mot Italien i EM 2004.

Men om jag plockar bort de svenska sportupplevelserna så tror jag att dagens 100 meters lopp hamnar i topp. Så känns det åtminstone just nu. Men självklart finns det hård konkurrens, ta Michael Johnsons 19,32 från Atlanta-OS 1996, Mike Powells 8,95 m i den stenhårda längdhoppsfinalen i Tokyo-VM 1991, eller alla stora fotbollsminnen, Maradonas drömmål mot England 1986, Roberto Carlos omöjliga frispark, eller Man U:s osannolika vändning i Champions League-finalen mot Bayern München 1999. För egen del håller jag också Cathy Freemans OS-guld på 400 meter i Sydney väldigt högt. Jag var på plats och det var magiskt att få uppleva.

Åklagare Rolf Hillegren borde verkligen fundera på om han ska fortsätta som åklagare och om han inte gör det själv så borde hans chef göra det (vilket han tydligen redan har gjort). Med uttalanden som: “När man säger våldtäkt tänker man mest på riktiga ruggiga våldtäkter. Men tar man en man och en kvinna som känner varandra och kvinnan säger att hon inte har lust i dag, men mannen kör ändå. Visst är det oschysst, men kanske inte värt två års fängelse. Det liknar mer en ordningsförseelse”, så har han diskvalificerat sig som åklagare i sexualbrottsmål för resten av sin karriär. En karriär som ändå borde vara slut snart eftersom han tydligen är 66 år gammal.

Det är ingen nyhet att det fanns, och uppenbarligen finns, de inom rättsväsendet som var motståndare till att våldtäktsbegreppet vidgades så att det även innefattar situationer som inte innehållit direkt fysiskt våld, men Hillegren tar ett otäckt steg längre. Han väljer att jämföra den typen av sexuella övergrepp med ordningsföreseelser. Även före ändringen av sexualbrottslagstiftningen så var den typen av sexuella övergrepp kriminaliserade, som sexuellt utnyttjande eller grovt sexuellt utnyttjande, och domstolarna utdömde nästan alltid fängelse. Ordningsförseelsser däremot är något som enbart ger låga böter eller till och med enbart en fastställd straffavgift.

Hans sätt att uttrycka det på ger också anledning till att fundera över den mannens syn på sexualitet. Mannen vill ha sex, kvinnan säger nej, “men mannen kör ändå” och det är “oschysst”. “Mannen kör ändå”….. I min värld är sex något som två har tillsammans, inte en med en annan. Det låter som att han ser kvinnan som en “uppblåsbara Barbara”. Ett hål, det kan man använda, bara att köra…

När det började skaka i SAAB och Volvo i slutet av förra året så var Mona Sahlin snabbt ute och lovade spendera statliga miljarder på att rädda företagen. Senare försökte hon ta tillbaka detta med en bluff i en radiodebatt med Maud.

Nu saknar Koenigsegg tre miljarder för att finansiera köpet av SAAB och förväntar sig att staten ska gå in som största riskkapitalist. Lyckligtvis har både näringsministern och statsministern varit tydliga på att vi inte ska gå in med skattepengar i en sådant risktagande som inte ens de riktiga riskkapitalbolagen vill gå in i.

Socialdemokraternas näringspolitiske talesman Tomas Eneroth säger inte rakt ut att staten ska pumpa in 3 miljarder till Koenigsegg utan uttrycker det: “Regeringen måste anstränga sig för att hitta en lösning, annars äventyras både jobb och välfärd.” Vad betyder det? Kan Mona Sahlin svara på om hon nu tycker att staten ska ta skattepengar till riskkapital eller om hon inte vill det?

I juni så kom Europeiska kommisionen med sitt meddelande “Ett område med frihet, säkerhet och rättvisa i allmänhetens tjänst”. Detta är ett inlägg till förhandlingarna om det kommande femåriga arbetsprogrammet för EU:s rättsliga och inrikes samarbete, det som vi i Sverige döpt till Stockholmsprogrammet.

Något Stockholmsprogram finns inte ännu. Det kommer att arbetas och förhandlas fram under hösten och beslut ska tas på Europeiska rådets möte den 10-11 december.

I riksdagen har det beslutats att justitieutskottet ska granska och skriva ett utlåtande om Kommissionens meddelande. Civil-, socialförsäkrings- och konstitutionsutskottet lämnar yttrande till justitieutskottet som vi sedan beaktar i vårt utlåtande som ska debatteras i kammaren den 16 september.

Idag har jag tjänstgjort på civilutskottet (jag är ersättare och fick gå in istället för en kristdemokrat som inte kom) och i den avvikande mening som Vänsterpartiet lämnade in, skriver de: “Vänsterpartiet avvisar Stockholmsprogrammet”.

Det må jag säga är snabbt jobbat. Stockholmsprogrammet kommer inte att vara klart förrän om nästan fyra månader och redan kan Vänsterpartiet säga att de avvisar det. Kanske menar de att oavsett vad som kommer att stå i Stockholmsprogrammet så kommer de att vara negativa och avvisa det. Inte så överraskande eftersom de är motståndare till allt vad EU innebär, men att fyra månader i förväg säga nej måste vara nytt rekord även för Vänsterpartiet.

Vad innebär det då att säga att det inte ska finnas något Stockholmsprogram? Kanske menar de att det ska heta något annat, men det är lite för löjligt, snarare menar de kanske att det inte ska skrivas något nytt femårigt arbetsprogram överhuvudtaget.

Det nuvarande Haagprogrammet går ut den 31/12 och sedan skulle det inte finnas något arbetsprogram. Det är fullt möjligt, men är det bra? Menar Vänsterpartiet att allt samarbete ska ske ad hoc utan någon plan för vart vi ska komma?

Att Vänsterpartiet säger nej till EU borde inte betyda samma sak som att de vill göra samarbetet så dåligt som möjligt när EU ändå finns och vi är medlemmar. Men Vänsterpartiet har nästan slutat att förvåna mig.

Mer förvånad blir jag när jag upptäcker att det numera EU-positiva Miljöpartiet också tar ställning fyra månader före det finns något att ta ställning till. I yttrandet från konstitutionsutskottet upptäckte jag att både Marianne Berg (v) och Mikael Johansson (mp) skrivit under den avvikande meningen som börjar: “Vänsterpartiet avvisar Stockholmsprogrammet”….

Upptäckte precis att jag “fått en nyhet” i Svenska Dagbladet. “C kräver utvärdering av integritetsskyddet”

Tidigare idag hade vi möte där vi diskuterade Kommissionens meddelande inför Stockholmsprogrammet och i det sammanhanget lyfte jag upp den Europeiska Datatillsynsmannens yttrande om Kommissionens meddelande. Speciellt lyfte jag upp att rekommendationen att hittills beslutade åtgärder måste utvärderas för att veta om de varit effektiva och vilken integritetskränkning de inneburit. “The EDPS recommends making a reference to a system of evaluation of existing measures in the Stockholm programme.”

Senare under eftermiddagen ringde en journalist från Svenska Dagbladet och vi pratade lite om Centerpartiets syn på Kommissionens meddelande och vad som behöver förändras till Stockholmsprogrammet läggs fram. Jag nämnde EDPS förslag och att jag instämmer i det. Tydligen blev det en artikel.

Nu på lördagskvällen skulle vänsteraktivister samlas på Rosengård för, som de kallade det, “Reclaim Rosengård”. Mottot för extremisterna var “Snuten ut ur Rosengård”.

Vad händer? Jo, Rosengårdsborna körde bort dem! Så grymt bra gjort!

En man vid namn Abo Haded uttrycker det så bra i Skånska Dagbladet: “Vi är ju glada att polisen är här. Det är lugnt i Rosengård nu.”

Vänsterextremister som inte ens bor på Rosengård försöker ta sig rätten att tala å Rosengårdsbornas vägnar. Vilka översittarfasoner. Precis som folk på Rosengård inte kan tala för sig själva. Mohammed Aburid uttrycker det klockrent i Sydsvenska Dagbladet: “De kan väl ha sina fester hemma i Limhamn”. Ali Finjan fyller på: “De vill bara sabba och förstöra. Jag hoppas aldrig att de kommer hit igen. Vi vill ha det lugnt och vi är glada för att polisen är här.”

Att extremisterna fullständigt skiter i Rosengård bevisas av vad som sedan hände. Insåg de att deras “hjälp” inte var välkommen? Inser de att väldigt många på Rosengård just nu firar fredens månad Ramadan? Nej, de var bara ute efter att slåss mot polisen och förstöra. De drog vidare till en mack och där blev det gatstenskastning m.m. Idioter!

Egentligen tror jag att en person som Israels premiärminister Benjamin Netanyahu förstår vad svensk yttrande- och tryckfrihet innebär, men inrikespolitiskt krävs det att alla partier och politiker fördömer och visar så lite förståelse som möjligt för den svenska regeringens hållning.

Vad kan och ska då svenska regeringen göra? Självklart ska inget fördömande av artikeln göras, där tycker jag att Carl Bildt har agerat klockrent hittills. Däremot tycker jag att både Bildt och Reinfeldt klart och tydligt kan uttala att de inte på något sätt tror att israeliska armén tar organ från dödade palestinier. Kanske har de redan sagt något i den stilen, men i så fall har jag missat det.

Även om jag inte har någon förståelse för Israels krav på regeringsfördömande av artikeln, så kan jag förstå den israeliska irritationen på att utrikesministern ger UD:s “svar på konflikten” på sin blogg. Jag gillar bloggande, men det är högst tveksamt om andra länder ska behöva få ta del av UD:s åsikter på en blogg.

Var går gränsen för medverkan till ett brott? Var går gränsen för vår yttrandefrihet? Det är frågor som blivit högst aktuella efter att Stockholms tingsrätts igår fattade beslut om att ålägga internetlevererantören Black Internet med vite om de inte stänger av The Pirate Bays internetkapacitet.

Jag säger inte att Stockholms tingsrätt har fattat fel beslut, men jag är orolig för det sluttande plan som vi är inne på.

Man ska komma ihåg att Black Internet inte är ansvariga för eller misstänkta för något brott, “medverkan till upphovsrättsintrång” eller liknande. Det som har hänt handlar om ett vite för att hindra fortsatta upphovsrättsintrång via TPB. Men samtidigt, skulle det vara okej att ålägga posten vite så att de inte fortsätter att leverera brev från en person som brukar skicka mordhot till andra? Nej, det skulle det inte. Även den som använder posten för att skicka brev med kriminellt innehåll ska ha rätt att fortsätta skicka brev med lagligt innehåll.

Jämförelsen är kanske inte helt rätt, men även på TPB finns det mycket laglig fildelning av material som inte har något immaterialrättsligt skydd. Hur skulle vi reagera om tingsrätten med vite tvingade fram nedsläckning av YouTube? Där finns också mycket upphovsrättsskyddat material, men är också en laglig tjänst som t.ex. alla politiska partier använder. Var skulle gränsen gå för hur mycket lagligt respektive olagligt som en tjänst ska innehålla för att den ska kunna släckas ner genom vite mot internetleverantören?

Häromdagen kunde man läsa en DN Debattartikel där fyra socialdemokrater bland annat skrev: “Det innebär att lagen om anställningsskydd snarare bör bli en lag som ger individen rätt till omskolning eller kompetensväxling vid arbetsbrist, än ett snävt sätt att räkna anställningsår.” Det måste vara unikt att socialdemokrater, med ledande uppdrag som de kan bli av med, vågar uttrycka en vilja att modernisera LAS. Jag tänkte för mig själv, “ni är välkomna till Centerpartiet”, om de tror att de ska få socialdemokraterna att anta ett nytt program med det innehåll som de tar upp i debattartikeln så tycks de känna sitt eget parti oerhört dåligt.

Tyvärr är det bara Centerpartiet som driver frågan om ett moderniserad arbetsrättslagstiftning. Inte minst moderaterna har backat in i trygga hörnet och försöker driva sosse-light-politik för att inte reta upp nya väljare som tidigare röstat på vänstersidan. Att moderaterna inte går i takt med sina väljare är tydligt. Företagarnas vd Anna-Stina Nordmark Nilsson skriver idag på DN Debatt att moderaternas ledning verkar bestå av LAS-kramare. Helt rätt. Så är det. Tyvärr.

Företagarna har också gjort en undersökning som visar att hela 86 % av moderaternas sympatisörer anser att arbetsrätten behöver moderniseras. 85 % håller med i påståendet att sist in-först ut missgynnar ungdomar. Dags att rösta på Centerpartiet istället!

Jag brukar blogga lite kort om när min gamla hemby Veberöd hamnar i riksmedia. Dagens glada “Veberödsnyhet” är att den f.d. VAIF-spelaren Therese Sjögran röstats fram som den bästa landslagsspelaren genom tiderna av det nuvarande landslaget. Therese är tre år yngre än vad jag är så vi har aldrig lärt känna varandra, annars bodde vi bara ca hundra meter ifrån varandra i Veberöd.

Debattartikel som är publicerad i dagens Sydsvenska Dagbladet.

Sverige är ett av de länder som har högst ungdomsarbetslöshet i Europa. Det är en trist sanning men så ser situationen ut. Vi har inte råd att lämna en hel ungdomsgeneration i utanförskap utan vi behöver ta krafttag på arbetsmarknaden. Att ha ett jobb är viktigt för alla -speciellt för unga. En person som står utan jobb i början på sin karriär riskerar att bli långtidsarbetslös, fråntagen sin framtidstro, sin arbetslivserfarenhet och sina drömmar.

Det är flera delar som är viktiga. För det första ska vi ha en grund- och gymnasieskola av hög kvalitet. Det syns tydlig att de som har en fullständig god utbildning också klarar sig bättre. Därefter behöver vi sänka trösklarna in på arbetsmarknaden, förändra arbetsrätten och göra det billigare att anställa.

Självklart spelar det in att vi är inne i en av våra värsta lågkonjunkturer någonsin. Men i en tid där konjunkturen kraftigt viker nedåt, arbetslösheten och varslen ökar, ställs också nya krav på arbetsmarknadens flexibilitet. Regeringen har redan gjort mycket för att förbättra förutsättningarna för unga på arbetsmarknaden. Några exempel är halveringen av arbetsgivaravgiften för alla under 26 år, nystartsjobb med slopade arbetsgivaravgifter för unga som stått utanför arbetsmarknaden i sex månader, jobbgaranti för unga, en reformerad gymnasieskola och storsatsning på yrkesutbildning. Dessa är mycket bra reformer, men det räcker inte.

Nu behöver vi fortsätta att sänka arbetsgivaravgiften så att det blir billigare att anställa. Vi behöver också förändra arbetsrätten och göra den mer flexibel. Lagen om anställningsskydd (LAS) behöver förändras. LAS är ett hinder för ökad rörlighet på arbetsmarknaden och gör också företagen mindre benägna att anställa. I lågkonjunktur gör den också att den sist anställda får gå först, vilket ofta gör att unga människor och människor med utländsk bakgrund som nyligen kommit in på arbetsmarknaden blir av med jobben först.

Men även i högkonjunktur ger LAS negativa effekter. Många människor drar sig för att byta arbete eftersom att rädslan att hamna ”sist in” ofta är stor. Rörligheten på den svenska arbetsmarknaden hämmas därmed drastiskt.

Centerpartiet vill skapa en ny och mer flexibel arbetsmarknadsmodell med individen i fokus. Vi vill ha en arbetsmarknadsmodell som uppmuntrar till rörlighet, trygghet, kompetensutveckling och vid behov omställning. Trygghet på arbetsmarknaden och hos individer måste skapas genom vetskapen om att mister man ett jobb så finns det nya jobb att gå till.

Vår modell består av fyra delar. För det första föreslår vi en förstärkt betoning på omställning i arbetslöshetsförsäkringen. För det andra en reformerad arbetsrätt som minimerar LAS som lagstiftning och flexiblare anställningsformer. För det tredje vill vi införa ett skatteavdrag för kompetensutveckling och för det fjärde vill vi sänkta kostnaderna för att anställa genom att sänka skatter.

Denna modell understryker såväl individens, arbetsgivarens, statens som de fackliga organisationernas ansvar. Modellen måste genomföras i sin helhet för att uppnå den totala flexibiliteten. Detta kommer att leda till att vi på sikt når en varaktig sysselsättningsökning som kan säkerställa en stark och hållbar välfärd även i framtiden.

I en ny tid ställs nya krav på arbetsmarknaden. Socialdemokraterna och deras vänsterkamrater fortsätter dock att förneka de problem som finns på arbetsmarknaden. Istället för att ge förutsättningar vill socialdemokraterna införa en ungdomsskatt och dubblera kostnaden för att anställa ungdomar. Dels fjärmar det unga från arbetsmarknaden, dels blir det ökade kostnader för såväl företagare som den offentliga sektorn. Nonchalansen som oppositionen visar den unga generationen är häpnadsväckande.

Centerpartiet är redo att göra förändringar och förbättringar på den svenska arbetsmarknaden. Det har visat sig tydligt att vi behöver en ökad flexibilitet för att förbättra förutsättningar för jobb, framförallt att det alltid finns ett nytt jobb att gå till.

Maud Olofssons debattartikel på Brännpunkt idag är alldeles utmärkt. En tydlig passning till moderatstämman i Västerås.

Jag kan inte påstå att vi lyckats leva upp till allt som Maud skriver om i vårt allianssamarbete de första tre åren i regeringsställning, men artikeln handlar om Centerpartiets prioriteringar. Vi väntar bara på att moderaterna ska bli mindre “sosse-light” (eller att Centerpartiet blir större än moderaterna, men det dröjer nog till 2014 års val…:-).

Många centerpartister har redan bloggat om detta, men tiden räcker inte alltid till.

BSPC betyder Baltic Sea Parliamentary Conference, alltså parlamentariska Östersjökonferensen. Den som jag sitter på nu är den 18:e i ordningen, men den första som jag har varit på. Vi diskuterar New Security Challenges i den lilla danska staden Nyborg på Fyn, precis vid Stora Bältbron.

Det är nästan 200 parlamentariker som kommit hit från Norge, Finland, Danmark, Ryssland, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tyskland och Sverige. Alla är dock inte nationella parlamentariker utan Åland, Mecklenburg-Vorpommern, Schleswig-Holstein, Bremen, Hamburg och St Petersburg är också representerade. Även Vitryssland finns här, som observatörer. Därtill representanter från Europarådet, Europaparlamentet, Nordiska Rådet, Baltiska Rådet och OSSE.

Imorgon ska vi anta en resolution och jag sitter med i “Enlarged Standing Committee” som fungerar som resolutionskommitté. Det är en från varje land och region som är med och jag representerar Sveriges Riksdag i förhandlingarna. Det är inte alldeles enkelt att komma överens, speciellt ryssarna har sin egen agenda. Men eftersom det handlar om konsensusbeslut så gäller det att komma överens, även om det såklart blir ganska urvattnat.

Några av de förslag som diskuteras är att ta med “emissions from maritime and air traffic” i ett nytt internationellt klimatavtal, säkrare och miljövänligare fartygstrafik i Östersjön, förbud att tömma avloppsvatten, havsbaserad vindkraft, gemensamma krafter för att stoppa människohandel och hur vi bekämpar gränsöverskridande brottslighet.

Imorgon vid lunch ska vi vara klara och då har vi förhoppningsvis en antagen resolution som inte är alltför urvattnad.

Nu är jag lite taskig mot en kollega, det måste jag börja med att erkänna, men läs den här skriftliga frågan så förstår ni vad jag menar.

Tillägg 2/9: Nu har den skriftliga frågan korrigerats på riksdagens hemsida, så när ni går in på länken här ovan så kommer ni till en text som är ganska okej. För er som undrar, så här såg texten ut från början:

fråga 2008/09:1187
den 1 september

Fråga

2008/09:1187 Rättvisemärkt kommunikation
av Carina Hägg (s)

till justitieminister Beatrice Ask (m)

Ska Sverige aktivt kunna främja yttrandefrihet och pressfrihet krävs att politiken följer med när ny teknik som sociala medier, opinionsbildning på nätet men också vardaglig privata kontakter växer fram. Människor använder idag såväl E-post, Bloggar, Facebook och Twitter i en allt mer ökande omfattning. Nya vägar för kommunikation som också visat sig kunna tränga förbi regimers kontrollerande ögon.

Men med övervakningstekning, med säkerhetstjänster som deep packet ­inspection (dpi) används tekniken mot yttrandefriheten. Och genom att spåra upp dissidenter som Yahoo anklagas för att ha bidragit till, blir man än mer direkt medansvarig som när Azercell försett åklagare med information för att nämna några av de problem och övergrepp som lyfts fram. Därutöver har Teliasoneras koppling till Vitryssland ifrågasätts och Telia kan vara föremål för näringsminister Maud Olofssons uppmärksamhet. Men förutsättningnarna för Rättvisemärkt kommunikation bör utredas. Storföretag tar idag inte det ansvar som vi kan kräva av dem.

Med anledning av det anförda är min fråga till justitieministern om hon kommer att ta något initiativ i fråga om Rättvisemärkt kommunikation?

Centerpartiets envisa kamp för en modernisering av LAS tycks ge resultat. Åtminstone vad gäller att få med oss andra partier, vilket är en förutsättning för att nå framåt i frågan. Nu har nämligen även Folkpartiet börjat ta steg i rätt riktning. Bara hoppas att deras landsmöte i november antar förslaget från Ullenhags arbetsgrupp.

Visst kan det finnas fördelar med personliga biljetter på tågen och att man även lämnar t.ex. e-postadress och mobilnummer när man bokar biljett. Det skulle vara alldeles utmärkt att kunna få snabb information om tåget är försenat eller kanske i värsta fall inställt.

Men, givetvis borde det vara frivilligt att lämna namn och andra uppgifter. Den som vill vara anonym i sitt tågresande bör få vara det även framöver. Jag tänker inte minst på personer som lever med skyddad identitet. SJ:s nya regler (när alla biljetter blir personliga, vilket tydligen inte tas i första steget) utestänger dem från att åka tåg. Även i övrigt kan det finnas anledning att inte vilja lämna ut sin identitet och det borde respekteras av SJ.

Att de har problem med att billiga sista-minuten-biljetter säljs vidare till ett högre pris är inte anledning nog för att göra biljetterna personliga. Det visar väl snarare att SJ ligger fel i sina priser.

Tänk om SJ!

Som småbarnsföräldrer i första hand, och riksdagsledamot i andra hand, så blir jag förtvivlad över hur svårt det tycks vara att dra in en läkares legitimation. I det aktuella fallet tycker Socialstyrelsen att han är en risk för patientsäkerheten, han är varnad fyra gånger av Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd och dömd för brukande av falsk urkund när han tagit bort kritiska omdömen från tidigare arbetsgivare i sina tjänstgöringsintyg. Ändå får han fortsätta som om ingenting har hänt.

Jag är inte insatt i hur reglerna exakt ser ut, men jag tycker att det finns all anledning att se över när läkarlegitimationer ska dras in.

Igår eftermiddag gjorde jag ett intressant studiebesök hos Voddler i Gamla Stan. Jag är en av de som i upphovsrättsdebatten ständigt tagit upp att bra lagliga alternativ kommer att göra större effekt mot olagliga tjänster än vad vår lagstiftning kan göra. Jag har gått tillbaka till upphovsrättsdebatten i maj 2005 för att se hur jag uttryckte mig då:

“Jag är övertygad om att lagliga nedladdningsalternativ som är bättre än de olagliga fildelningsnätverken kommer att ha en mycket större effekt än den lagstiftning som vi i dag diskuterar. Med låga priser, stort utbud, säkerhet i överföringen, tidiga lanseringar av nytt material och så vidare kan musik- och filmbranschen tjäna mer pengar än vad de gör i dag.” Men oj vad det har tagit tid.

Nu finns dock Spotify, som växer även om det tydligen finns en del brister, och i juli satte Voddler igång sin betaversion för provanvändare. Gårdagens besök hos Voddler gjorde mig imponerad. Det är ingen tvekan om att Voddlers filmtjänst enkel, tillgänglig, snabb, snygg och billig. Det återstår en del avtal innan utbudet är tillräckligt bra för att konkurrera på allvar mot de stora fildelningsnätverken, men det ska inte vara långt borta. I oktober ska tjänsten finnas tillgänglig för alla.

Deras riktigt starka kort är den teknologi som de utvecklat för streaming. Jag är ingen IT-tekniker, men deras beskrivning fick mig att höja på ögonbrynen. Jag önskar dem verkligen lycka till!

Detta tycks bli en grotesk följetong. För fjärde gången skriver jag nu om mord i min närhet. I slutet av 2005 hittades en mördad kvinna bara någon kilometer från där jag är uppväxt och där mina föräldrar fortfarande bor. Dessutom är det bara ca 4 km fågelvägen från där jag nu bor i Stora Rödde.

I oktober 2007 hittades en mördad kvinna bara någon kilometer från vårt hus på Ingarö. Hon låg undanskymd vid en mycket liten väg som jag brukar springa på och jag kom där förbi bara en stund efter kroppen hade hittats.

I maj 2008 hittades ett mördat par i Häljasjön utanför Veberöd. En trevlig badsjö där jag badat många gånger i min ungdom. Förmodligen hade de dumpats i sjön redan i januari 2007 då de försvann från sitt hem. Häljajön ligger ca 5-6 km norr om Stora Rödde.

Nu är det dags igen. Dubbelmord på Ingarö. I morse hittade polisen två mördade personer i ett hus på Hästskovägen och efter några timmars jakt i Ingarös skogar kunde den misstänkta gärningsmannen gripas. Det är inte så nära där vi bor, på en annan del av Ingarö och kanske 4 km nordöst, men det har hänt att jag sprungit förbi Hästskovägen när jag varit ute på långpass.

Jag hade inte hört någonting om morden när flera kompisar ringde och sms:ade. I någon media hade de sagt att den misstänkta gärningsmannen är 35 år, dvs precis som jag. Nu räcker det verkligen med mord i min närhet. Snart blir jag väl misstänkt också.

Under 2006 och 2007 hade jag några gästblogginlägg här på min blogg. Min tanke med gästbloggningar var att få en bredare blogg med åsikter, kunskaper och erfarenheter som jag kanske inte har själv. Självklart ska det vara åsikter som jag på något sätt kan försvara att jag publicerar, även om jag inte står bakom texterna som helhet. De senaste två åren har jag inte haft några gästbloggare och inte heller gjort något för att få någon att skriva sådana inlägg, men nu har jag fått förfrågan om en uppföljning av ett tidigare gästblogginlägg, så här kommer Stefan Görlings syn på behovet av en riktig IT-politik i Sverige.

Jag hade fel. De som känner mig vet att det händer ibland. Jag försöker väga upp det med att vara ödmjuk nog att erkänna när det händer. Så, låt mig få förklara.

I Oktober 2006, precis efter valet skrev jag ett gästblogginlägg här med rubriken “Eftertanke i storstädningens tid”. Det mesta i det inlägget står jag för tre år senare, men min vädjan att behålla den IT-politiska strategigruppen visade sig vara fel. Förlåt.

Nu tre år senare kan vi se att det IT-råd som inrättades under Åsa Torstenssons ledning inte lyckats att forma en bärande politik för IT-samhället. När Sverige äger ordförandeklubban i EU och förbereder sig för att slå fast EUs IT-politik fram till 2015, då ställs möten in på grund av tidsbrist och istället för att politiska visioner formuleras förlitar man sig på konsultrapporter.

Samma sak händer med e-förvaltningen. Den omstart som gjordes nyligen och skulle leda till handling istället för ytterligare planering, har i praktiken delegerats till konsultrapporter till ett värde av ca 10 miljoner kronor.

Kan vi tänka oss något annat politikområde där framtidsmål skulle delegeras till utredningar av managementkonsulter? Integrationspolitik? Glesbygdspolitik? Jämställdhespolitik? Försvarspolitik?  Varför inte låta Gartner, Accenture och McKinsey i samråd skriva de framtida partiprogrammen?

Varför har vi fortfarande ingen IT-politik?

ITP-enheten är av historiska skäl inordnad under infrastrukturområdet på näringsdepartementet. Där har man levt en relativt stillsam tillvaro i många år. Det har helt enkelt inte varit en av de huvudområden där partipolitik har bedrivits. Istället har man fått motivera sin verksamhet utifrån andra politikområden.

De senaste året har det börjat framgå att det inte längre är hållbart. IT-politik håller på att bli ett eget område där politiska ställningstaganden kommer att krävas. De traditionella partierna håller fortfarande på att förstå vad Piratpartiet egentligen handlar om, men det borde framgå att det finns område, vi kan kalla det informationspolitik som inte hanteras i dagens system.

Jag misstänker att IT-rådet inte lyckats ha ett reellt inflytande på svensk IT-politik av två anledningar. Dels upphörde det kansli som stödde den tidigare strategigruppen. IT-rådet har reducerats till ett samtal utan resurser att faktiskt omvandla visioner till politik. Dessutom är det endast en mycket liten del av de spännande frågorna som faller under ITP-enheten i dess nuvarande form. De senaste årets debatter har visat att IT-politik berör alla olika departement.

Frågan måste organiseras om. Vilket kanske lämpligast görs direkt efter valet. Nästa mandatperiod kommer debatten fortsätta och det förefaller nödvändigt att ITP får en starkare organisatorisk ställning och ett bredare mandat (gärna ett eget statsråd, men kanske mer realistiskt ett byte av statsråd – till näringspolitiken). En organisation med personal nog att formulera visioner och genomföra förändringar snarare än att beställa konsultrapporter.

Denna enhet måste kunna föra en drivande politik där ett modernt IT-samhälle ses som tillväxtskapande näringspolitik och inte främst infrastrukturpolitik. Det kommer att bli en utmaning att organisera informationspolitiken efter valet (för att täcka in en politik för e-förvaltning, näringspolitik, informationssamhället, en rad frågor som idag förefaller vandra relativt slumpmässigt mellan näring-, justitie-, utrikes-, försvars- och kulturdepartementen.)

Men först av allt måste partierna komma med på banan och forma åsikter. Politik handlar för mig om en vision om i vilken riktning samhället bör utvecklas. Och att tala om visioner för samhället utan att diskutera informationsteknologins roll är för mig fullständigt verklighetsfrämmande.

Så, först av allt måste vi börja disktuera IT-politik och inte delegera frågan om framtidens samhällsstrukturer till konsultrapporter.

Många viktiga saker sker under detta halvår, innan valet. I november planeras under Sveriges ordförandeskap en ministerkonferens i Visby där efterföljaren till det rådande i2010-programmet kommer att diskuteras: Visby Agenda: creating impact for an eUnion 2015, en gemensam plattform för IT-policy.

Det är viktigt att denna strategi faktiskt formulerar en vision, och inte enbart fortsätter i invanda spår. Det är ett utmärkt tillfälle att formulera visioner och diskutera IT-politik.

Jag kommer, genom att prata med många andra att arbeta fram ett alternativ till den konsultrapport som ska lägga grunden till konferensen.

Var med du också. Formulera din egen vision för framtidens informationssamhälle!

Stefan Görling
www.ourvisbyagenda.eu

Idag har allianspartiledarna presenterat vår satsning på rättsväsendet. Totalt tillförs rättsväsendet fyra miljarder kronor, en stor, bra och nödvändig satsning. Nedanstående pressmeddelande har jag just skickat ut som distriktsordförande för Centerpartiet i Skåne (därav inriktningen på just Skåne).

PRESSMEDDELANDE
2009-09-08

Johan Linander, rättspolitisk talesman för Centerpartiet och distriktsordförande för Centerpartiet i Skåne om Alliansregeringens satsningar på rättsväsendet:

”Historiskt stor satsning på fler synliga och tillgängliga poliser”

Centerpartiet och alliansregeringen har sedan 2006 arbetat målmedvetet med att stärka de brottsförebyggande och brottsbekämpande verksamheterna. Redan innan maktskiftet sattes målet upp om 20 000 poliser till 2010. I och med den kommande höstbudgeten säkerställs att det målet kan nås.

– Detta är en tydligt brottsförebyggande åtgärd eftersom det i förlängningen innebär att fler poliser i Skåne kan vara synliga och tillgängliga. Det är ett nödvändigt tillskott till rättsväsendets alla delar, från poliserna till domstolarna som gör att rättskedjan kan hålla ihop.

– Polisen i Skåne ska inte behöva leva på kredit när de utför sitt uppdrag med att bland annat förebygga ungdomsbrottsligheten och skapa en tryggare tillvaro för alla oss skåningar.

I budgeten tillförs rättsväsendet 4 miljarder kronor. Det innebär att de årliga permanenta anslagen totalt höjts med 5 miljarder kronor under mandatperioden, dessutom har närmare 2,5 miljarder tillförts genom tillfälliga stöd.
________________________________________
För mer information kontakta:
Johan Linander, 070-268 96 01

Efter att ha hört och läst f.d. justitieminister Thomas Bodströms uttalanden idag om alliansens fyra miljarder-satsning på rättsväsendet så måste jag göra en kommentar. I Ekot påstår han:

”Med färre civilanställda befarar Thomas Bodström att kompetensen att utreda miljöbrott, ekonomisk brottslighet och bidragsbedrägerier urholkas ännu mer.”

Det stämmer att antalet civilanställda minskat sedan 2007, ett år då det var en mycket snabb ökning (med all sannolikhet beroende på att polisen fick stora resurstillskott utan att det kom ut så väldigt många fler från polishögskolan som skulle anställas). Men när nu Bodström påstår att kompetensen urholkas med några hundra färre civilanställda så måste vi gå tillbaka och se hur det var när han var justitieminister. I december 2006, alltså några månader efter han hade lämnat ministerposten, var det 7 208 civilanställda, och i december 2005 var det bara 6 867 civilanställda.

Om nu kompetensen blir så urholkad när vi går ner till 7 500 civilanställda, hur illa var det inte 2005 med under 6 900 civilanställda? Den frågan skulle vara intressant att ställa till f.d. justitieministern.

En liten tabell över hur utvecklingen varit sedan 2002 och med prognos för 2010.

Antal
per
31/12 Poliser Civila Totalt
2002 16 149 6 769 22 708
2003 16 292 6 770 22 918
2004 16 891 6 753 23 644
2005 17 073 6 867 23 940
2006 17 423 7 208 24 631
2007 17 866 7 972 25 838
2008 18 321 7 801 26 122
2009
(juni) 19 300 7 600 26 900
2010 20 100 7 500 27 600

Det är klart att det är allvarligt om inte de personer som har direktlarm till Säpo kan lita på att det fungerar. Nu kommer det säkert att utredas noga och till och med av riksenheten för polismål.

Samtidigt kan jag inte sluta fundera på varför Carin Götblad tryckte på larmet till Säpo. Det var säkert så att hon skadat sig svårt, men det är väl tveksamt om direktlarmet till Säpo ska användas vid sådana händelser. Det kanske finns regler för larmet som säger att det är okej och jag kan väl också förstå att smärtan gjorde att hon försökte ta den möjlighet som fanns att få kontakt med omvärlden, men ändå, viss tveksamhet känner jag ändå.

Britternas nya pedofillag är ännu ett exempel på hur trygghetsivern skrämmer livet av folk. Även om jag är småbarnsförälder så vill jag inte gå omkring och tro att alla vuxna som kommer i kontakt med mina barn är potentiella pedofiler. Att utsätta alla som rutinmässigt kommer i kontakt med barn för krav på registrering är vansinnigt dumt. Vad ska hända med den som glömde att registrera sig? Ska föräldrarna behandla honom som pedofil eftersom han inte “vågat registrera sig”? Med en sådan omvänd bevisbörda så kommer många fler att hamna i kategorin “pedofiler och sådana som dömts till böter för att de inte registrerade sig, dvs misstänkt pedofil”. Ska jag som förälder behöva gå och vara rädd även för dessa?

Lagen kommer säkert också att ha effekten att fler väljer att inte ställa upp och jobba ideellt med barn. Redan idag är det brist på ideella ledare i Sverige och det finns säkert inte heller något överflöd i Storbritannien heller. Ska pojk- och flicklagen i fotboll läggas ner, ska scoutföreningen behöva vägra ta in fler barn pga ledarbrist och hur blir det med kyrkans barnkör?

De enda som protesterar i England tycks vara våra liberala vänner i Liberaldemokraterna. Bra att åtminstone de protesterar mot tokigheterna som för många säkert kan kännas lockande. Vem vill inte vara trygg…?

Centerpartiet
Skåne

PRESSMEDDELANDE
2009-09-14

Johan Linander, distriktsordförande för Centerpartiet Skåne:

”Ett lyft för Skånes 50 000 studenter”

– Inför alliansregeringens budgetförhandlingar lyfte vi i Centerpartiet kravet på att förbättra studenternas situation. På grund av nedjusteringen av basbeloppet skulle studenterna ha fått en sänkning av sina studiemedel vid årsskiftet och istället föreslog vi en höjning med 200 kr i bidrag, 400 kr i lån plus 40 000 kr i höjt fribelopp.

– Centerpartiet lyckades inte nå ända fram, men den studiemedelshöjning som har presenterats idag är ändå ett lyft för Skånes ca 50 000 studenter vid universitetet och högskolorna.

– Studenterna får nu en höjning med 430 kr i månaden (i praktiken 350 kr utifrån dagens nivå) varav studiebidraget höjs med 40 kr och lånedelen med 390 kr. Därtill höjs fribeloppet med 30 000 kr så att man kan tjäna ca 136 000 kr per år utan att studiemedlen rubbas.

– Vi i Centerpartiet Skåne kommer att fortsätta att jobba för ytterligare studiemedelshöjningar framöver, men som den ekonomiska situationen ser ut just nu så får vi vara rimligt nöjda med de förbättringar som studenterna får, avslutar Johan Linander.

___________________________________________________
För mer information kontakta: Johan Linander, 070-268 96 01

Igår var det Riksdagens högtidliga öppnande. För min del var det åttonde gången, helt otroligt vad tiden går fort! Kanske den sista gången, vem vet, det är väljarna som avgör om ett år (19/9-10). Fredrik Reinfeldt höll sin regeringsförklaring, den var bra innehållsmässigt, men jag tyckte att han var alldeles för tam i sitt framförande. Inga känslor och som utomstående betraktare skulle jag nog ha funderat på om han verkligen själv trodde på det han sa. Tyvärr, Reinfeldt brukar vara bättre än så.

Samtidigt var det irriterande och tråkigt att höra socialdemokrater fnysa då och då under talet, inte minst då statsministern pratade om rättvisa. Det verkar som om socialdemokraterna tror att de har ensamrätt på att få använda ordet rättvisa.

Med riksdagens öppnande så påbörjas även den allmänna motionsperioden. Jag tar gärna emot motionsförslag från er alla som läser min blogg. Jag lovar dock inte att det blir någon motion utifrån alla förslag… Senast nästa onsdag, 23/9, skulle jag behöva motionstipsen för att säkert hinna skriva.

Direkt efter riksdagens öppnande så brukar det vara ganska lugnt eftersom det är motionsskrivning som gäller. Dock inte det här året för oss i justitieutskottet. Idag har vi börjat riksdagsåret med tre kammardebatter (jag var med i två) varav den om Kommissionens meddelande som ska ligga som underlag för det s.k. Stockholmsprogrammet var den mest intressanta. Mitt anförande var 14 minuter långt, vilket är ovanligt långt för att vara mig, därtill hade jag fyra replikskiften och ytterligare ett anförande på 10 minuter. Det betyder att jag har stått i talarstolen, eller i repliktalarstolarna, i ca 50-55 minuter idag. Skulle tro att det är personligt rekord för en dag.

Självklart får Mona Sahlin ta specialchartrat flygplan till vilken kändisfest hon vill. Att hon vill gå på Bindefelds 50-årskalas på Mallorca är upp till henne.

Jag utgår från att hon i sin bedömning, “resa eller inte resa”, förstått att det skulle bli offentligt. Att tro något annat skulle vara höjden av naivitet. Mona Sahlin har bestämt sig för att resan är så viktig för henne att hon tar den medföljande kritiken. Helt okej för mig. Jag hade dock gjort en annan bedömning. I den situation som Mona Sahlin befinner sig med ett (speciellt för henne) skrämmande lågt förtroendekapital, så hade jag nog hellre blivit hemma.

Vad jag funderar mest på, som ledamot i justitieutskottet, är uppgiften att “ett följe från SÄPO fanns också med på resan”. Med andra ord får skattebetalarna betala för att Sahlin ska på 50-årsfest på Mallis. Även om de som har Säpovakter ska försöka leva så vanligt som möjligt så tycker jag ändå att Sahlin borde tagit in kostnaderna för Säpo i sin bedömning av om hon skulle åka ner till 50-årsfesten på Mallorca över helgen eller inte.

Igår fick jag en bra sammanställning på jobbskatteavdragets profil, dvs hur mycket olika inkomstgrupper fått i sänkt skatt genom alliansens inkomstskattesänkningar under den här mandatperioden. Det finns många som hävdar “sänkt skatt för de rika” utan att egentligen ha kontrollerat fakta.

Ett vårdbiträde med månadslön på 21 900 kr har fått en skattesänkning på 6,8 % (då har jag räknat in det fjärde steget i jobbskatteavdraget som presenteras av de fyra allianspartiledarna på Sergels Trog kl. 12 idag lördag), totalt 1 480 kr mer i plånboken per månad.

För en metallarbetare med 25 600 kr/mån så är sänkningen 6,6 % eller 1 681 kr.
För en sjuksköterska med 27 200 kr/mån så är sänkningen 6,4 % eller 1 734 kr.
För en gymnasielärare med 28 600 kr/mån så är sänkningen 6,1 % eller 1 752 kr.
För mig med ca 57 000 kr/mån så är sänkningen 3,1 % eller 1 752 kr.

Självklart finns det en hel del som tycker att skattesänkningarna enbart skulle ha gått till de med låga inkomster, men att skapa ett sådant skattesystem utan att det bildas nya ofördelaktiga tröskeleffekter är inte möjligt.

Procentuellt så har låg- och medelinkomsttagarna fått klart störst skattesänkning. Höginkomsttagare har fått ungefär hälften så stor procentuell sänkning. I antal kronor så har hög- och medelinkomstagare fått lika mycket eller ungefär lika mycket, medan låginkomsttagare fått ett par hundralappar mindre i månaden i sänkning.

Med det fjärde jobbskatteavdraget inräknat har 99 % av alla heltidsarbetande fått skattesänkningar med över 1 000 kr per månad. 75 % har fått skattesänkningar på över 1 500 kr/mån. I valrörelsen 2006 så talade vi i Centerpartiet om skattesänkningar på 1 000 kr/månad för alla heltidsarbetande medan moderaterna och Reinfeldt faktiskt var så försiktig att han talade om 1 000 kr/mån för alla hushåll.

Det är skönt att kunna säga att vi har lyckats, trots den svåra globala finanskrisen. Mer kvar i plånboken efter skatt ökar konsumtionsutrymmet vilket är positivt för att få igång ekonomin, att dessutom självständigheten och möjligheterna att utforma sitt eget liv ökar är ett stort plus.

Med tanke på vilken diskussion det är angående de satsningar som alliansen gör i budgeten på att få igång “de ekonominska hjulen”, dämpa fallet i sysselsättningen, förhindra att arbetslösheten biter sig fast och att ändå värna välfärdens kärna, så tänkte jag ge lite ytterligare statistik ur budgeten som presenteras imorgon.

Thomas Östros tycker att satsningarna är ansvarslösa (minns det när han kommer med socialdemokraternas alternativbudget), men vad säger statistiken om landets offentliga finansiella sparande och statsskulden?

Det finansiella sparandet är negativt under 2009 och kommer så att förbli 2010-2012, men man ska komma ihåg att landets finansiella sparande 2006-2008 var mycket positivt. Under “de tre feta åren” 06-08 var sparandet lika positivt som det kommer att vara negativt under “de fyra magra åren”. Precis så som det ska fungera i hög- och lågkonjunkturer.

Statsskulden, i procent av BNP, är också ett verktyg för att se hur landets ekonomi utvecklas. 2006 var statsskulden 42,1 % av BNP. Nu 2009 har vi 37,8 % och i slutet av lågkonjunkturen är prognosen att statsskulden är uppe i 40,3 % av BNP. Men alltså fortfarande betydligt under socialdemokraternas “slutresultat” 2006.

Frågan är alltså om vi är så “ansvarslösa” med statens ekonomi…

Eftersom statistik på utanförskapet efterfrågats så blev jag glad när jag såg i i tidningen Riksdag & Departement att SCB tagit fram ny statistik.

Vid valet 2006 fick 997 000 personer ersättningar från trygghetssystemen (egentligen är det fel att skriva personer eftersom statistiken är omräknad till helårsersättningar, men att skriva 996 941 helårsekvivalenter låter inte så kul).

I augusti 2008 var motsvarande siffra nere i 778 000 personer. När den globala finanskrisen drog in över Sverige förra hösten så vände tyvärr den nedåtgående trenden och på ett år har utanförskapet ökat med 68 000 personer till 846 000.

Ökningen senaste året är tråkig, men jämför man siffran 846 000 under lågkonjunktur mot 997 000 under högkonjunkturen 2006 så förstår man att alliansens politik har varit framgångsrik.

I somras praktiserade jag på Loomis i Malmö och var bland annat med och fyllde på bankomat, tömde värdebox m.m. När vi hade varit och ätit lunch och gick tillbaka till deras välbevakade byggnad så frågade jag chefen om deras skalskydd uppifrån. Att det finns ett skalskydd runt huset, enorma väggar och kameraövervakning kunde jag se och därför frågade jag om hur de är rustade för rånförsök uppifrån, dvs från helikopter. Svaret vill jag inte gå in i detalj på, men att de tänkt på det hotet är klart.

Redan i samband med fritagningarna från fängelser för fem år sedan så började skalskyddet uppifrån disktueras. När säkerheten höjdes runt fängelserna så kunde man misstänka att nästa fritagningsväg att pröva skulle vara från luften. Något sådant fritagningsförsök har vi lyckligtvis inte haft.

Nu har istället helikopter använts för att råna en värdedepå. Det visar att de organiserade kriminella ligorna inte på något sätt ska underskattas. Hela rånet verkar oerhört väl planerat, från att ha en utbildad helikopterpilot till detaljerad kunskap om värdedepåns konstruktion. Utan att veta någonting om hur det förhåller sig i det aktuella fallet så kan man säga att den här typen av rån brukar kräva “inside information” på något sätt.

Det har inte, vad jag har läst, kommit några uppgifter om hur mycket pengar rånarna har kommit över. Jag är tveksam till att det är så förskräckligt mycket även om det vid tillfället fanns mycket pengar i depån. Det är knappast så att pengarna ligger uppstaplade i högar på golvet så att rånarna kunde langa ner allt i väskor. Har de fått tag i värdetransportväskor så kan de ha pengarna, men de lär inte få ut pengarna i användbart skick.

Å andra sidan, om de har planerat allting i detalj från stöld av helikopter, tillgänglig helikopterpilot, byggnadskonstruktionen osv, så borde de även ha haft en plan för hur de skulle komma över användbara pengar när de väl tagit sig in i depån.

Det ska bli intressant att följa jakten på rånarna. Jag har mycket svårt att tro att de ska klara sig undan och kunna leva lyxliv på rånarbytet, i så fall måste de nästan redan vara ute ur landet.

Nu pågår allmänna motionsperioden i riksdagen och den här motionen har fått lite uppmärksamhet i media på hemmaplan.

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att lägga ner Bergsstaten.

Motivering

Bergsstaten är ett särskilt beslutsorgan inom SGU, Sveriges geologiska undersökning, med uppgift att bland annat handlägga och besluta i ärenden som rör prospektering och utvinning av mineral enligt minerallagen. Bergsstatens historik sträcker sig tillbaka till 1637 då Drottning Kristinas förmyndarregering, med rikskansler Axel Oxenstierna i spetsen, beslutade om fullmakt och instruktion för den nya myndigheten Generalbergsamtet. Bergsstaten har idag kontor i Luleå och Falun.

Sedan hundratals år har Sverige lagar som gör att vem som helst kan beviljas tillstånd att undersöka eller bryta en mineralfyndighet inom ett område, oavsett vem som äger marken. Bergsstaten beviljar dessa tillstånd. När ett tillstånd har beviljats så inskränks fastighetsägarens rådighet över sin mark under den tid och på det sätt som beviljats i tillståndet.

Tillstånd kan alltså beviljas för prospektering och utvinning utan att markägaren vill det eller har rätt att stoppa det. Detta innebär en mycket stor begränsning av äganderätten. Denna begränsning har möjligtvis varit berättigad historiskt när nya malmfyndigheter var mycket viktiga för landets ekonomiska utveckling, men nu på 2000-talet känns det orättfärdigt att ett en statlig myndighet kan tillåta prospektering eller utvinning utan att markägaren, grannar, kommunen eller regionen kan hindra det.

Sverige är ett avlångt land och förhållandena skiljer sig väldigt mycket från det glesbefolkade malmrika Lappland till det tätbefolkade Skåne med världens bästa åkermark. Att en myndighet fattar beslut om allvarliga inskränkningar i äganderätten för människor 150 mil bort föranleder allt för ofta en stor misstro. Detta särskilt när de drabbade inte har någon möjlighet att själv påverka beslutet.

Givetvis bör det även fortsättningsvis gå att prospektera och utvinna mineraler i Sverige, men beslutsbefogenheten bör decentraliseras till en regional och kommunal nivå. Länsstyrelserna, och senare regionerna när vi har en nått fram till en regionindelning av vårt land, bör få ta över Bergsstatens tillståndsgivning medan kommunerna får möjlighet att utöva sitt planmonopol även vad gäller prospektering och utvinning. Markägaren bör ha sin äganderätt intakt och vill någon annan prospektera så får denna helt enkelt sluta ett avtal med markägaren.

Det är bara 73 dagar kvar till klimatmötet i Köpenhamn och det ser allt mörkare ut att få ett nytt världsomspännande avtal på plats. Ett avtal som måste utgå från att temperaturen inte får öka mer än två grader. Kina, USA, Brasilien och några motsträviga till måste komma med, annars lär vi aldrig klara 2 grader.

Därför har vi i Centerpartiet startat kampanjen 2 grader, tillsammans med bland andra Röda Korset, Rädda Barnen, LRF, Svenska FN-förbundet och Sveriges Åkeriföretag. Det är dock inte en partipolitisk kampanj. Tanken är att vi ska få våra systerpartier i många andra länder att också hänga på den här kampanjen, allt för att sätta tryck i förhandlingarna fram till toppmötet.

Vi har inte råd att misslyckas i Köpenhamn. Jag vill inte förklara för mina barnbarn att jag inte gjorde vad jag kunde. Det minsta DU kan göra är att skriva under uppropet!

Har en debattartikel på Newsmill idag tillsammans med vår Europaparlamentariker Lena Ek och riksdagskollegan Sven Bergström som sitter i Trafikutskottet.

När jag läser några av kommentarerna på Newsmill så kan jag inte sluta fundera på om de verkligen inte ser skillnaden mellan ett fritt Internet och att EU ska reglera att Internet ska vara fritt.

Riksdagens allmänna motionsperiod pågår och här är ytterligare en motion som jag skrivit, den här tillsammans med Lennart Pettersson. Ofta är det nästintill omöjligt att få kollegor och andra beslutsfattare i Stockholm att förstå hur olika behoven kan vara i olika delar av landet.

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skånska skolor borde undervisa i danska språket.

Motivering

Integrationen mellan Skåne och Själland går framåt, även om vi skulle önska en snabbare integration för en ännu bättre tillväxt i Öresundsregionen. I tider av hög skånsk arbetslöshet har tusentals skåningar fått arbete i Danmark. En mycket positiv utveckling som inte ser ut att avstanna på något sätt. Vi vet t.ex. att den danska demografin med stor sannolikhet kommer att innebära en ännu större efterfrågan på skånsk arbetskraft.

Många tror att det är enkelt för en skåning att ta steget över sundet för att jobba, men den kulturella och språkliga förståelsen mellan våra båda delar av Öresundsregionen är inte alltid så god.
Ett allt större skolutbyte, kulturellt utbyte och resande för arbete och nöje över sundet gör att kultur- och språkförståelsen ökar, men inte i tillräckligt stor utsträckning. Därför bör skånska skolor undervisa betydligt mer i det danska språket. Det är inte rimligt att ha danskundervisning i Malung, Malmköping eller Malmberget, men det är fullt rimligt i Malmö.

Johan Linander (c)
Lennart Pettersson (c)

Liksom förra året har jag motionerat tillsammans med Jörgen Johansson om ny folkomröstning om svensk anslutning till eurosamarbetet.

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att i folkomröstning pröva Sveriges anslutning till eurosamarbetet.

Motivering

För elva år sedan, i maj 1998, beslutades till vilka växelkurser de blivande euroländerna skulle knyta sina valutor den 1 januari 1999. Det var en omfattande makroekonomisk process för alla de 15 EU-länderna. Följden av detta blev att de långa räntorna sjönk dramatiskt och konvergerade. Sverige medverkade aktivt i förberedelsearbetet med goda effekter. Sverige valde dock, efter folkomröstning, att inte gå med i valutasamarbetet. Vi kan idag konstatera att Sverige har lyckats väl sedan 1999 trots att man inte gick med i samarbetet.

Många ekonomer hävdar att Europa sannolikt skulle ha påverkats hårdare och mer negativt av den ekonomiska krisen i USA om inte euron hade införts i många medlemsländer. Så fungerade den internationella ekonomin före eurons införande men den nya valutans roll som en ledande internationell valuta har Europa stärkt sin position vilket gör euron till ett tydligt alternativ till dollarn som världsvaluta i framtiden. Flera studier visar dessutom att handeln mellan euroländer har ökat med 15-28 procent. Euroområdet växer successivt. Såväl Polens regering som Slovakien vill införa euron. Danmark kommer sannolikt snart att folkomrösta om sina EU-förbehåll. Mycket talar för att euron som världsvaluta har framtiden för sig och drivkraften i valutasamarbetet också kommer att vara en garant för tillväxt i de anslutna medlemsländerna.

Förändringarna inom den ekonomiska sektorn, på internationell nivå, går snabbt i dagens globala värld. Det som var sanning för något eller några år sedan kan vara det omvända idag. Det är därför viktigt att ha stor beredskap för att vidta förändringar när så erfordras för att gagna vårt lands utveckling och därmed tillväxt. Sveriges förhållande till euron har alltså en vidare innebörd än att förenkla för semesterresenärer, det är en fråga om näringslivets tillväxt såväl i landet som internationellt. Mot den bakgrunden är det rimligt att aktualisera en folkomröstning för att på nytt pröva svenskarnas inställning till införandet av euron. En sådan prövning bör givetvis innefatta en analys över de gångna åren med euron och Sveriges påverkan, positivt och negativt, av den nya valutans införande. Detta bör ges regeringen till känna.

Jörgen Johansson (c)
Johan Linander (c)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda frågan om behovet av strategisk forskning angående förändringar i nuvarande patentsystem.

Motivering

Patentfrågor har under senare tid varit föremål för diskussion både i samband med Pirate Bay rättegången och i samband med utvecklingen av nya mycket dyra läkemedel. Diskussionen har bl.a. rört frågan om det skydd som innehavaren av ett patent får är alltför omfattande och om det står i konflikt med andra särskilt skyddsvärda samhällsintressen. Etiska frågor som integritet och risken för diskriminering har även väckts i dessa sammanhang.

Det har hittills ansetts nödvändigt att ge en patentinnehavare omfattande rättigheter för att tjäna som incitament till utveckling av ny teknik och nya läkemedel. Nyligen publicerad forskning (se t.ex. ”Against intellectual monopoly” av M Boldrin och D K Levine, Cambridge University Press 2008) har emellertid starkt ifrågasatt om patent verkligen fyller denna funktion eller om nya metoder och läkemedel skulle utvecklas lika bra, om inte bättre, utan patentskydd. Patentens funktion i utvecklingsländer inger särskilda bekymmer där många människor med allvarliga sjukdomar ställs utanför effektiv behandling eftersom priset på grund av patenten är alltför högt.

Frågan om patent är emellertid komplicerad och drastiska förändringar skulle med säkerhet betyda störningar i en för samhället mycket känslig process. Behovet av mera kunskaper om hur alternativa system skulle se ut är stort. Framförallt behövs fördjupade konsekvensanalyser för att belysa effekterna av vad eventuella förändringar i patentsystemet skulle innebära. Sverige skulle kunna inta en ledande roll i denna utveckling om en strategisk satsning gjordes inom detta område.

Dessa frågeställningar ingick inte i det uppdrag som Kommittén om patentskydd av biotekniska uppfinningar hade (SOU 2008:20). Mot bakgrund av vad som beskrivits här bör regeringen därför nu utreda frågan om behovet av strategisk forskning angående förändringar i nuvarande patentsystem. Det bör ges regeringen tillkänna.

Kenneth Johansson (c)
Johan Linander (c)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda hur antalet donationer av organ och vävnader ska kunna öka.

Motivering

Det är enkelt att ge sin tillåtelse till donation av organ och vävnader efter sin död. Det går att anmäla sig direkt till donationsregistret via Internet, man kan fylla i ett donationskort som finns att hämta på apotek och vårdcentraler, samt man kan informera sina närstående om sin tillåtelse till donation.

Socialstyrelsen, via Donationsrådet, gjorde i november 2008 en opinionsundersökning som visar att åtta av tio svenskar är positiva till att donera sina organ och vävnader efter sin död. Trots detta så är det alldeles för få som lämnar sin tillåtelse till donation via donationsregistret eller på annat sätt. Det är ungefär 1,5 miljoner svenskar som är registrerade i donationsregistret, men det hade kunnat vara många fler.

Antalet organdonatorer och antalet transplanterade organ ökar år för år, men det går för sakta. 1 juli i år väntade nästan 600 personer på att få ett nytt organ och några av dem väntade på att få flera organ transplanterade. Många kommer att kunna få det livsnödvändiga nya organet, men vi vet också att flera kommer att avlida i väntan på rätt donator.

Motsvarande problem med brist på donatorer och organ finns givetvis även i andra länder, men det finns också många länder som är betydligt bättre än Sverige. Olika länder har olika metoder för att få fler personer att tillkännage sin vilja att donera efter sin död. Det finns länder som har en omvänd metod, de som inte meddelar att de inte vill donera anses vilja göra det. Detta är inte en metod som jag i första hand vill använda, utan det borde finnas andra europeiska exempel som vi i Sverige kan ta efter för att kunna öka antalet donatorer.

Regeringen bör därför låta utreda hur vi i Sverige ska gå till väga för att få fler människor att tillkännage sin tillåtelse till donation av organ och vävnader efter sin död.

Johan Linander (c)

Nu har Thomas Bodström gått över gränsen. Han sitter som ordförande i justitieutskottet och borde förstå att han inte ska sitta och fiktivt avsätta och tillsätta tjänster. Vill han ställa till med ännu mer oreda inom polisen?

Den chef för Rikskriminalpolisen som han själv tillsatte 2004, Therese Mattsson, säger han nu borde avsättas. Han nöjer sig inte med det utan väljer att peka ut Stockholms länspolismästare Carin Göthblad som ersättare. Hon skulle i sin tur ersättas av Säpochefen Anders Danielsson.

Justitieutskottets ordförande sitter och uttalar sig om hur chefer borde flyttas runt som om det vore ett sällskapsspel. Det är oansvarigt! Det enda som hans utspel leder till är ännu mer oreda och osäkerhet inom polisen. I bakgrunden ligger givetvis hans ständiga vilja att sabotera för justitieminister Beatrice Ask. Att han samtidigt förstör för polisen är tydligen ointressant för Thomas Bodström.

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att den svenska regeringen bör arbeta för att de nordiska länderna ska ha en gemensam plats i G20.

Motivering

G20 är en informell sammanslutning som består av nitton länder samt Europeiska unionen (EU). Medlemsländerna i EU, däribland Sverige, har alltså ett indirekt medlemskap i G20 genom sitt medlemskap i EU. En del av EU:s medlemsländer, t.ex. Tyskland, Storbritannien och Frankrike, har dock ändå på grund av sin ekonomiska styrka egna representanter vid G20. Just nu företräder Sverige, i egenskap av ordförandeland, EU vid G20:s möten.

Sedan september 2008 då finanskrisen slog till har G20 varit en viktig arena för gemensamma beslut inför framtiden och hur vi ska ta oss igenom finanskrisen. Med finanskrisen som exempel kan vi tydligt se att olika länder har olika förutsättningar att klara större utmaningar.

För Sverige och övriga nordiska länder som tillsammans utgör en av de tjugo största ekonomierna i världen är det av vikt att vi har en gemensam stark röst. Norges utrikesminister Jonas Gahr Störe har under sommaren lanserat idén att de nordiska länderna bör ha en gemensam plats i G20.

Norden har allt som oftast gemensamma uppfattningar, vi är gemensamt en stor ekonomi och vi är stora bidragsgivare till Internationella valutafonden, Världsbanken och FN. Detta talar för att de nordiska länderna ska ha en gemensam plats i G20. Det är således min mening att den svenska regeringen bör arbeta för att de nordiska länderna ska ha en gemensam plats i G20.

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att tillåta gårdsförsäljning av öl, vin och annan alkohol

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att förenkla reglerna för svenska vin-, öl- och andra alkoholproducenter

Motivering

I Frankrike, Skottland, USA eller Danmark går det bra, men här i Sverige blir turisterna snarast chockade. Ett besök på den skånska vingården avslutas med en god middag där det egenproducerade vinet serveras. Tycke uppstår och de nöjda turisterna vill köpa en flaska för att ta med hem. Men se, där slår den svenska alkoholpolitiken till. Turisten får snällt åka iväg in till staden med förhoppningen att Systembolaget har vinet på lager eller hinner beställa hem innan semestern är över.

Svensk alkoholpolitik är restriktiv och ska även fortsättningsvis vara så för att minska alkoholmissbruket. Men det är knappast genom försäljning av egenproducerat vin på den lokala vingården, öl hos mikrobryggerierna eller en dyr flaska whisky på de få och små destillerierna som alkoholproblemen i landet ökar. Inte heller provsmakning på gården kan vara något problem ur missbruksperspektiv. Självklart ska samma åldergränser och regler i övrigt gälla som på Systembolaget eller på restaurang i samband med måltid.
En möjlighet till gårdsförsäljning skulle kunna skapa en möjlighet för de få producenter som kämpar för sin överlevnad, det skulle kunna ge några nya jobb på landsbygden och det skulle kunna ge ett mervärde till de turister som hittar till vingårdens bed & breakfast.

Utöver förbudet mot gårdsförsäljning så lider svenska vinmakare av ytterligare svensk detaljreglering. Till exempel får inte druvsort och årtal skrivas ut på flaskans etikett. En alldeles orimlig reglering, inte minst ur konsumentperspektiv. Det är dags att förenkla många regler kring företagande i Sverige och det gäller även för vin-, öl- och andra alkoholproducenter.

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att arbeta för en fredlig lösning för Tibet och se till att mänskliga rättigheter efterlevs.

Motivering

Situationen i Tibet kräver särskild uppmärksamhet i år. Sedan mars 2008 har Kina trappat upp förtrycket i Tibet med allt brutalare metoder. Det tibetanska folkets protester slutade inte i mars 2008, de fortsätter än och är utspridda över hela det geografiska Tibet – ett område som spänner vida utanför den tibetanska autonoma regionen (TAR). Tibetaner i områdena Kham och Amdo (de kinesiska provinserna Sichuan och Qinghai) har enligt rapporter drabbats om möjligt värre än tibetaner i det strikt kontrollerade TAR.

Det finns dokumenterade fall av tortyr med syfte att tvinga fram bekännelser som sedan används som bevisning. Politiska fångar förvägras rätten till besök, något som tyder på att personen antingen är svårt sjuk eller död. Kinas rättsväsende nekar systematiskt tibetaner rätten till juridiskt ombud, dessutom trakasseras jurister som frivilligt åtagit sig att företräda tibetaner. Det finns även tydliga bevis för att staten utövar våld mot enskilda civila som inte varit beväpnade och inte utgjort fara för allmänheten.

En munk i 20-årsåldern vid namn Tapey , besköts i februari av säkerhetspolis efter att han stillastående satt eld på sig själv i staden Ngaba (Sichuan). Han hade lämnat sitt kloster Kirti för att protestera mot att lokala myndigheter beordrat munkarna att de inte fick fira Mönlam – en bönefestival som hålls efter det tibetanska nyåret. Efter att Tapey skjutits, fördes han bort och trots internationella efterfrågningar finns det fortfarande ingen information om var han befinner sig.

I juni 2009 svarade utrikesminister Carl Bildt på en skriftlig fråga i riksdagen med anledning av dödsdomarna mot Lobsang Gyaltse och Loyak efter oroligheterna i Tibet i mars 2008. Utrikesministern framhöll då att EU tagit upp frågan vid den senaste EU-dialogen med Kina i Prag den 14 maj. Det är nu av yttersta vikt att Sverige som under sitt ordförandeskap hösten 2009 leder EU-Kina dialogen i november tar upp MR-frågor och kräver att Kina inte verkställer de dödsdomar som utmätts och att Kina tillåter internationell närvaro på rättegångar för politiska fångar.

Filmaren Dhondup Wangchen är en av flera uppmärksammade politiska fångar, vars rätt till besök och juridiskt ombud förvägrats. Det finns all anledning att frukta att rättegången kommer att ske i det fördolda. Dhondup Wangchen greps i Tibet den 26 mars 2008 efter att ha filmat intervjuer med vanliga tibetaner med syftet att beskriva deras känslor och åsikter inför Kinas stundande värdskap av de Olympiska spelen. Åtalspunkterna förväntas bli spionage och anstiftan till separatism. Vi anser att Sverige med bestämdhet bör verka för att Dhondup Wangchens rättigheter tillvaratas, att Kina tillåter internationell närvaro under rättegången samt att Kina inte utfärdar ytterligare orimliga straff.

Enligt vår mening är det angeläget att Sverige intensifierar sina ansträngningar i fråga om Tibet och respekten för de mänskliga rättigheterna i området. En möjlighet som bör tas till vara är att söka få EU att genomföra en grundlig bedömning av effektiviteten i den dialog som den tibetanska exilregeringen försökt föra med de kinesiska myndigheterna. Det är viktigt att öka trycket på den kinesiska regimen att ingå i seriösa förhandlingar.

Carl Bildt betonade i sitt svar den 2 juni att både Sverige och EU “framhållit att de kontakter som förekommit mellan Dalai Lamas representanter och kinesiska företrädare måste utvecklas till en substantiell dialog.” Sverige bör under ordförandeskapet spela en stor roll och betona att det memorandum om autonomi som Dalai Lamas sändebud presenterat i oktober 2008 innehåller förslag till en lösning som ligger inom ramen för vad Kina lovat men ännu inte i praktiken kunnat uppfylla.

Det är inte bara det internationella samfundet som anser att Kina brister i sin behandling av det tibetanska folket. Den oberoende kinesiska tankesmedjan Beijing Gongmeng Consulting Company, som etablerats av framstående professorer och jurister vid Pekings Universitet, kom under våren ut med en enastående rapport kring situationen i Tibet efter mars 2008. Rapporten beskriver Kinas marginaliserande politik i Tibet som en orsak till det stora missnöjet bland den tibetanska befolkningen. Kort efter att rapporten översatts till engelska och spridits internationellt, tvingade kinesiska myndigheter Gongmeng att stänga ned verksamheten. Kina försöker alltså tysta även den inhemska kritiken.

I Generalförsamlingens Resolution 60/251 har Kina förbundit sig att till fullo samarbeta med Människorättsrådet (HRC). Enligt rapporten bör dock Kinas engagemang och trovärdighet ifrågasättas då dess regering utan undantag avfärdat alla Rådets rekommendationer. Dessa avsåg bl.a. yttrandefrihet, mötesfrihet, rättssystemets oberoende ställning gentemot staten, etniska minoriteters rättigheter, avskaffandet av tortyr, dödsstraff och tvångsåtgärder såsom omskolningskampanjer. Det är av stor vikt att Sverige och EU i sina möten med Kina med kraft framför att Kina måste respektera de mänskliga rättigheterna.

Stockholm 2 oktober 2009

Kent Olsson (m)
Annelie Enochson (kd)
Sven Bergström (c)
Johan Linander (c)
Tina Acketoft (fp)
Hans Linde (v)
Ulf Holm (mp)
Bodil Ceballos (mp)
Birgitta Ohlsson (fp)

Idag har oppositionspartierna kommit med sina skuggbudgetar och jag började med att titta på socialdemokraternas. Som rättspolitisk talesperson för Centerpartiet så började jag direkt med att leta upp deras budgetavsnitt om rättsväsendet.

Eller? Jag försökte leta upp avsnittet om rättsväsendet, men döm av min förvåning när de på 105 sidors budget inte har något avsnitt om rättsväsendet! Jag sökte i deras dokument på “rättsväsende”. Två träffar, båda rubriker i tabeller där de visar att de tillskjuter 100 mkr.

Jag sökte på domstol, ingen träff, på åklagare, en träff om skatteflykt, jag sökte på kriminalvård, ingen träff…

Då sökte jag på polis och fick faktiskt några träffar. Om skattefusk (ett gemensamt S-V-Mp-förslag), närpolis i utsatta områden med 100 mkr till s.k. kontaktpoliser, samt en sammanslagning av länspolismyndigheterna till en nationell polismyndighet (ett gemensamt S-V-Mp-förslag som vi i Centerpartiet drivit sedan tidigare).

Samtliga dessa tre förslag är inbakade i andra politikområden, “vrid och vänd på varje skattekrona”, “miljonprogramsområdena” och “myndighetssammanslagningar”.

Det är uppenbart att socialdemokraterna inte har någon rättspolitik. De har inte lyckats få ihop någonting att skriva om det fjärde utgiftsområdet som är rättsväsendet. Har Thomas Bodström varit upptagen av annat?

Miljöpartiet har åtminstone en kort text om rättsväsendet där de visar på någon slags liten ambition. De plottrar med några miljoner hit och dit. Mest anmärkningsvärt är att de vill flytta personskyddet från Säpo till den öppna polisen. Därför drar de 100 miljoner från Säpo, men pengarna flyttas inte till den öppna polisen. För 2010 minskar Miljöpartiet rättsväsendets anslag med 60 mkr.

Vänsterpartiet har en kort text om rättsväsendet. Hur de ska spara 257 mkr 2010 och sedan över 500 mkr 2011 och 2012 förklarar de dock inte.

Nu har jag äntligen hunnit läsa Göran Perssons memoarer. När boken släpptes så skrevs det en del om innehållet på politiksidorna och lite om det litterära på kultursidorna, men med tanke på att det var en statsministers memoarer som utkom några månader efter han slutat som partiledare så försvann boken väldigt snabbt ur de flestas minne. Detta är fullt logiskt.

Min väg, mina val är precis som man har förväntat sig. Självgode Persson är fortsatt självgod. Han kritiserar andra och hyllar sig själv. Han är lite personlig men mest politikern Göran Persson. Boken ger kanske några nya inblickar i socialdemokraternas inre, men å andra sidan så vet man inte vad som är sant eller inte sant. Alla beskrivningar är Göran Perssons egna och andra omnämnda personer skulle kanske haft en helt annan beskrivning av vad som hände.

Den är visserligen lättläst och är man mycket politiskt intresserad så kan det vara en läsvärd bok, men i övrigt tycker jag att alla borde undvika att lägga sin tid på att läsa 468 sidor om Göran Persson av Göran Persson. Läs istället Erik Fichtelius bok “Aldrig ensam, alltid ensam“, där får vi nog en sannare bild av vem Göran Persson är och vad han tänkte och tyckte under sin tid som statsminister.

Det har inte blivit så mycket bloggande de senaste dagarna eftersom jag har varit på Irland med åtta andra centerpartister. Vi har haft en mycket intressant studieresa under 2,5 dagar. Under den första dagen träffade Oireachtas (dvs Irlands parlament) gemensamma EU-kommitté, både ordföranden från Fine Gael och vice ordföranden från Fianna Fáil var med. Diskuterade framförallt folkomröstningsresultatet. Därefter träffade vi folkomröstningskommissionens ordförande Mr Justice Frank Clarke, en mycket sympatisk man och väldigt trevligt att han tog sig tid att träffa oss. Vår ambassadör i Dublin Claes Ljungdahl var också med oss.

Under andra dagen var vi åter i Leinster House (parlamentshuset). Fick en ordentlig omgång i irländsk historia och lyssnade på debatter i både överhuset Seanad Éireann och underhuset Dáil Éireann. Sedan tog vi oss ut till ungdomsfängelset St Patricks Institution. Ett mycket intressant besök, även om det inte är så mycket som vi vill överföra till Sverige. Fängelset består av två delar, den för 16-17-åringar var helt okej, men den gamla delen med 18-21-åringar var förskräcklig. Gick runt och pratade med flera av de intagna killarna. Nästan alla vi pratade med var där inne för minst andra gången, ofta tredje eller fjärde.

På kvällen träffade vi ett antal partivänner från Fianna Fáil (de är också medlemmar i ELDR) med partisekreteraren i spetsen.

Dag tre var vi på Institute of International and European Affairs. Där träffade vi Irlands f.d. FN-ambassadör Noel Dorr och senatorn Eugene Regan (Fine Gael). Hade en bra diskussion om Irlands EU- och utrikespolitik. Fick även en historielektion av Mr Dorr.

Sedan var det dags att åka hem. En mycket intressant studieresa, väl använd tid under den plenifria veckan i riksdagen.

Dagens Kalla Fakta var en rejäl känga åt Thomas Bodström. TV4 har räknat ut att han var borta vid 54 % av voteringarna våren 2009. Det var 19 frånvarotillfällen på 36 voteringar och av dessa var han borta 10 gånger pga advokatuppdrag. Något som definitivt inte ger utkvittning för oss i Centerpartiets riksdagsgrupp.

Men att Socialdemokraternas kvittningsmän är snällare mot Thomas Bodström är inget att förvåna sig över. Redan i en intervju i finska Hufvudstadsbladet för ett år sedan (081024) så berättade Thomas Bodström att Mona Sahlin har gett honom fritt spelutrymme fram till valet 2010 om han bara lovar att ställa upp som justitieminister om de skulle vinna valet. Även Politikerbloggen rapporterade om detta och där kommenterade en anonym socialdemokratisk riksdagsledamot: “Ja, jag blir inte förvånad! Bodström får göra vad han vill”.

De socialdemokratiska kvittningsmännens slapphet med Thomas Bodström är på direkt uppmaning av partiledaren och det är Mona Sahlin som ska ta på sig ansvaret vid sidan om Bodström själv såklart.

TV4 har även tagit fram en bra databas där alla kan se hur mycket riksdagsledamöterna varit borta våren 2009 och totalt under mandatperioden. Jag tycker att det är lite onödigt att ta med huruvida vi gått ur kyrkan eller inte, men på det stora hela är jag positiv till möjligheten för medborgarna att se vad vi har för frånvaro, uppdrag vid sidan om osv.

I denna databas upptäckte jag att jag ligger precis på snittet i frånvaro över hela mandatperioden, dvs 18 %. Det tycker jag ändå är lite väl mycket och det är just våren som drog upp min procentuella frånvaro, då var jag borta vid 31 % av voteringarna. Jag är inte förvånad, för det var en vår med många resor inom framförallt Nordiska rådet, men det är ändå inte den vanligaste anledningen till min frånvaro. Av de 36 voteringarna var jag borta 11 gånger och här är anledningarna:

3 gånger var jag borta för resor med Nordiska rådet
1 gång var jag borta för möte med Länspolisen i Skåne (efter rasistiska uttalanden av poliser)
2 gånger (samma dag) var jag borta för Skånska Dagbladets förenings- och bolagsstämma. Lite tveksam kvittningsanledning, men som distriktsordförande i Centerpartiet Skåne bör jag vara med på förenings- och bolagsstämman. Jag är dessutom ledamot i ägarstyrelsen för Skånska Dagbladet.

Men, den vanligaste frånvaroanledningen, hela 5 gånger, var att det var för många socialdemokrater borta. Det vill säga att vår kvittningsperson har behövt plocka bort någon centerpartist och då har jag frivilligt ställt upp. Så hög frånvaroprocent är inte alltid “självförvållad”. Jag ser också i statistiken att vår kvittningsman Sven Bergström, som är en ledamot som nästan alltid är på plats just därför att han är kvittningsman, också har 31 % frånvaro. Anledningen är säkert att han i sista stund behövt plocka bort en centerpartist pga S-frånvaro och då plockat ut sig själv.

För några veckor sedan startade Centerpartiet kampanjen 2 grader tillsammans med bland andra Röda Korset, Rädda Barnen, LRF och Svenska FN-förbundet. Nu är det bara 56 dagar kvar till klimattoppmötet i Köpenhamn och det är glädjande att se att kampanjen sprider sig över världen. Australiens utrikesminister Stephen Smith och FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon är två av de som stödjer kampanjen och bär knappen.

Johan Linander, rättspolitisk talesman för Centerpartiet och distriktsordförande för Centerpartiet i Skåne om Allians för Sveriges tio reformarbetsgrupper:

”Vi ska utforma rättspolitiken för nästa årtionde”

Idag har de fyra partiledarna Fredrik Reinfeldt, Maud Olofsson, Jan Björklund och Göran Hägglund presenterat Allians för Sveriges reformarbetsgrupper inför valet 2010. För att ytterligare utveckla, fördjupa och bredda vår politik tillsätts arbetsgrupperna med sikte på nästa mandatperiod 2010-2014. Grupperna ska arbeta fram alliansgemensam politik som kommer att ligga till grund för det gemensamma valmanifest som Allians för Sverige ska möta väljarna med i valet nästa år.

– Det är ett stort och viktigt uppdrag att få representera Centerpartiet i den rättspolitiska arbetsgruppen som leds av justitieminister Beatrice Ask. Min prioritering kommer att ligga på att skapa ett tryggare samhälle med en betydligt lägre brottslighet än vad vi har idag i Sverige, särskilt med inriktning på att minska ungdomsbrottsligheten.

– Linander, Ask och Johan Pehrson (Fp) är kvar sedan den rättspolitiska arbetsgruppen inför valet 2006. Ny är Inger Davidsson (Kd) som ersatt Peter Althin. Jag är övertygad om att vi kommer att ha ett lika bra samarbete nu som vi hade för fyra år sedan. Vi kom fram till en lång rad förbättringsåtgärder för rättsväsendet och det mesta är nu genomfört eller på väg att genomföras, menar Johan Linander.

– Utöver trygghetsfrågorna så kommer jag att betona balansen mellan brottsbekämpande åtgärder och skyddet av den personliga integriteten. Som enda skånska centerpartist så kommer jag givetvis också att lyfta våra skånska perspektiv, t.ex. den särskilda problematiken på Rosengård och smugglingsbrotten som begås i mycket större utsträckning i Skåne än i övriga landet, avslutar Johan Linander.

Christer Nylander (Fp) och Lars Lindblad (M) är övriga två skåningar som finns med i någon av de tio reformarbetsgrupperna.

Blev uppmärksammad på en smårolig sak, speciellt med anledning av tidpunkten. Mannen som “hinner med” allt, Thomas Bodström, har fått ytterligare ett uppdrag. Han kryssade sig in i kyrkofullmäktige i Boo församling. Det är bara att gratulera till det nya uppdraget!

Måste göra ett tillägg…

Enligt TT så säger Bodström att han hade blivit garanterad att inte komma in! Vadå garanterad att inte komma in? Vem tror han bestämmer det om inte väljarna? Var det så svårt att räkna ut att han skulle kryssa sig in? Har man ställt upp i ett val och får väljarnas förtroende så måste man givetvis ta platsen och det gäller givetvis även Carl Bildt. Att bara ställa upp för att vara röstmagnet och sedan inte ta platsen är att aktivt lura väljarna.

Många konstigheter framfördes i dagens debatt om integritetsförstärkningar i signalspaningen och jag förstår varför när jag läser SvD-artikeln om FöU-ledamöternas kunskapsbrister. Det är inget annat än skandalöst dåligt att inte klara av elementära frågor om den lagstiftning och det betänkande som framförallt försvarsutskottet debatterade och som hela riksdagen fattat beslut om idag.

Jag hittar inte alla fem frågorna på svd.se så jag kan inte säkert säga att jag skulle ha klarat alla själv, men de frågor som jag hittar om ändamål, vilka myndigheter som får beställa signalspaning och vem som beviljar tillstånd skulle jag klara. (Utgår från att svd inte krävde ändamålen ordagrant.)

Det är också tydligt att de högljudda kritikerna i oppositionen (som bara kan komma överens om “utred på nytt” och inte vad de vill i sakfrågan) är sämst pålästa. Att som socialdemokraternas föredragande i försvarsutskottet Peter Jonsson (två rätt av fem) påstå att han är så dåligt påläst för att han är emot förslaget är bara en ovanligt usel bortförklaring. Ska man kunna kritisera ett förslag på ett konstruktivt sätt måste man vara bra påläst, annars blir det bara lösa påståenden och populistiska utfall. Precis det som vi kunde höra i kammardebatten gång efter gång.

Det var sju av FöU-ledamöterna som deltog i dagens debatt:

Utskottsordförande Anders Karlsson (s) vägrade att svara på SvD:s frågor eftersom han först ville läsa på!
Miljöpartiets Peter Rådberg som endast klarade av två av fem kunskapsfrågor.
Moderaternas Karin Enström som prickade rätt på alla fem frågorna.
Centerpartiets Staffan Danielsson som också hade alla rätt.
Folkpartiets Allan Widman som klarade fyra av fem.
Kristdemokraternas Else-Marie Lindgren som bara hade två rätt.
Vänsterpartiets Gunilla Wahlén som var sämst med endast ett rätt.

Hade vår centerpartist i försvarsutskottet och debatten, Staffan Danielsson, haft så dåligt som ett eller två rätt, som ledamöterna från Socialdemokraterna, Kristdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet hade, så hade jag blivit förbannad på honom. Det är helt enkelt inte godtagbart.

Tillägg:

Nu har jag hittat en quiz med fyra frågor som påstås vara fyra av de fem frågor som ställdes till FöU-ledamöterna. Är det så blir jag ännu mer mörkrädd! Det är ju frågor med tre svarsförslag på varje. Jag klarade alla fyra på 15-20 sekunder totalt….

Folkpartiet har idag föreslagit att alla gymnasieskolor ska kunna erbjuda kinesiska som tillvalsämne. Vet inte riktigt om det behövs, men språk är alltid bra och allt tyder på att kinesiska kommer att bli allt viktigare.

Själv har jag redan idag fått ett väldigt roligt exempel på att det behövs fler som kan översätta kinesiska till svenska. Köpte en ny grill (inte riktigt grillsäsong, men bra rabatt så här års), trodde att det var ett tyskt märke, men givetvis var den tillverkad i Kina. Medföljande bruksanvisning på svenska, eller rättare sagt på “svenska”, gav mig några goda skratt.

Angående montering av en slang: “För att garantera en sund sammanhang använda ett friår slang klipp, som vanligtvis är tillsammans med slang och klippen är standardiserade.” (Något för miljöpartister kanske…)

Angående montering av regulator: “Kom ihåg att brandfarlig gas anslutningar kommer att ha en vänster hand tråd. Knurled anslutningar får hand skärpts men slutlig skärpa kan kräva användning av en rörtång eller vattenpump tång. Anslutningar med skiftnyckel lägenheter kräver användning av en lämplig storlek med skiftnyckel. I båda fallen se till att inte rubba eller lossa någon säljer brickor.

När tillsynsmyndigheten är korrekt monterad på flaskans ventil, gas bör flödet genom regulatorn till utlopp slang.”

Google language är bra, men de borde kanske inte använda det för att översätta bruksanvisningar….

Idag blev jag uppringd av en journalist som frågade om jag vill sänka myndighetsåldern. “Nej. Varför det?” Kanske inte det bästa svar jag gett i en intervju…

När journalister ringer så brukar det handla om rättsliga eller skånska frågor, men det händer såklart att det även kommer allmänpolitiska aktuella frågor. Men dagens fråga kom så plötsligt att jag knappt kunde svara honom. Är det något som jag har missat? Är det någon som har föreslagit sänkt myndighetsålder?

Nu när jag kom hem till datorn så googlade jag “sänkt myndighetsålder” och fann att Miljöpartiet, med Åsa Domeij i täten, motionerade om sänkt myndighetsålder 1991. Kanske något de vill lyfta upp igen?

Jag blev uppmärksammad av en bloggläsare att Kalla Fakta-granskarna Ann Tiberg och Björn Häger skrivit en artikel på Newsmill om sin granskning av Thomas Bodström.

Den hade en kul rubrik, “En studie i konsten att prata Bodströmska”, och jag började läsa. Det är nog den längsta artikel jag har läst på länge, snarare en novell, och det allra sista fick mig att höja på ögonbrynen ordentligt:

“Fotnot: Fakturan för datumet 090116 där det ser ut som att Bodström fakturerat för 26 timmar på ett dygn, valde vi att inte ta upp i Kalla faktas program. Men vi tyckte att det var intressant att fråga om och få utrett, bl.a. därför att domaren som godkänt utbetalningen studsade till och sa “märkligt, det går ju inte 26 timmar på ett dygn”.

Vid datumet det gällde, var Bodström dessutom på resa med Justitieutskottet till Australien. Resan kombinerade han med semester till Thailand med familjen.”

Jag har skrivit dagbok i 20 år och skriver väldigt detaljerat (någon som vill veta vad jag åt till lunch 4 mars 1996?) och letade fram kollegieblocket från början av året. Den 16 januari är nog den dag som jag har spenderat mest tid någonsin med Thomas Bodström. Kvart över åtta på morgonen åkte vi buss till ett ungdomsfängelse för tjejer (där kan tjejer hamna från 10 års ålder!) i utkanten av Sydney. Till lunch var vi tillbaka vid hotellet och sedan var eftermiddagen fri eftersom det var sista dagen på vår studieresa. Hela eftermiddagen, kvällen och fram till midnatt var vi ett gäng som gjorde gemensamma saker och tiden spenderades helt utan förundersökningsprotokoll. Det kan jag med säkerhet säga.

Bodström säger i intervjun att fakturan kan vara feldaterad och det är en möjlig förklaring. Just den dagen var det åtminstone inte mycket till läsning av förundersökningsprotokoll.

(Sedan måste jag säga att det inte kan vara så märkligt att tid för ett advokatuppdrag redovisas i klump. Det vore nästan orimligt om varje timme under ett stort och utdraget uppdrag skulle redovisas på exakt dag eller klockslag. Domstolen måste göra en bedömning av om tidsåtgången är rimlig, det skulle ändå inte vara möjligt att kontrollera om en exakt tidsredovisning stämmer. I sammanhanget vill jag nog även påstå att en och annan advokat fortfarande saltar räkningarna även om lagstiftningen ändrades 2005 och det är inte så sällsynt att domstolen drar ifrån timmar.)

Få uttryck har fått sådant snabbt och starkt genomslag som “verklighetens folk”. Kristdemokraterna har verkligen lyckats sätta ett nytt begrepp i folks medvetande som ska symbolisera deras politik. Det återstår fortfarande för Kd att fylla begreppet med innehåll, men på dagens DN Debatt gör Hägglund, Larsson och Odell ett försök.

För att få utrymme på DN Debatt var de tvungna att använda något riktigt oväntat budskap och det blev en “pudel” på det alkoholpolitiska området. Men är det en alkoholpolitisk omvändning? Jag tvekar. De använder tre exempel i sin artikel: “Exempelvis är det rimligt att förbudet för restaurangägare att krydda och ombuteljera brännvin efter eget recept hävs. Vi tycker också att den som bedriver cateringverksamhet för slutna sällskap ska kunna få ett stadigvarande serveringstillstånd, liksom att det ska bli möjligt för restauranger att servera alkohol utan att de prompt måste servera varm mat.”

Det är väl steg i rätt riktning, men det är definitivt mindre saker i den större alkoholpolitiska diskussionen. Den fråga som debatterats mest och som Kristdemokraterna sitter ensamma i regeringen och stoppar, nämligen gårdsförsäljningen, nämner de inte alls.

Trots allt välkomnar jag kristdemokraternas nya framtoning, från ett förbudsivrigt konservativt parti till ett “frihetligt trygghetsparti”. Vad det nu betyder?

Ska bli intressant att höra hur de ställer sig till förslaget på lagstadgat krav på fungerande brandvarnare i alla bostäder som en arbetsgrupp inom försvarsdepartementet tagit fram. Det är ett typiskt förslag som “de gamla” kristdemokraterna reflexmässigt skulle säga ja till, men vad säger de nya?

En arbetsgrupp i försvarsdepartementet har föreslagit ett lagstadgat krav på fungerande brandvarnare i alla bostäder. Är det rätt väg att gå?

Själv tvekar jag väldigt mycket inför en sådan lag. Självklart tycker jag att alla ska ha brandvarnare, men är det rätt att lagstifta om det?

En lag som ger en skyldighet måste också innehålla en påföljd om lagen inte följs. När huset brunnit ner och ett barn dött, ska då pappan eller mamman dömas till böter för att de inte hade en fungerande brandvarnare? Nästa fråga är vem som ska kontrollera att jag har en fungerande brandvarnare i mitt hem? En lag måste kunna följas upp på något sätt. Ska vi ge någon (polisen) befogenhet att kontrollera? Inte så tilltalande. Om jag då har en brandvarnare uppsatt men den inte fungerar, hur ska uppsåt kunna bevisas, eller ska det vara ett vårdslöshetsbrott så att påföljd kan utdömas redan pga vårdslösheten att jag inte har kollat brandvarnarens batteri tillräckligt ofta?

Jag har inga som helst problem med lagstadgat krav på brandvarnare i alla hyreslägenheter, i kontorsfastigheter och liknande, men att lagstadga om vad som ska finnas i privatägda hem känns mycket mer tveksamt oavsett hur stort behovet är.

Jag blir inte överraskad, men likväl upprörd. En kille spred nakenbilder på sin f.d. flickvän och idag friades han i hovrätten. Det är inte olagligt. Domen har ännu inte vunnit laga kraft, men det skulle förvåna mig om HD tar upp målet. Lagstiftningen är helt enkelt så här dålig.

Redan när sexualbrottslagstiftningen ändrades 2005 så yrkade jag på att det ska vara olagligt att sprida den här typen av fotografier utan personens medgivande. Det borde falla under sexuellt ofredande. Tyvärr är det inte så.

Jag kommer att fortsätta att driva frågan och jag hoppas att allt fler inser behovet av en sådan lagstiftning till skydd för människors personliga integritet. För det är precis det det handlar om. Att utsättas för att nakenbilder sprids på nätet är en fruktansvärd integritetskränkning.

Jag befinner mig för närvarande i Finland (möte med Nordiska Investeringsbankens kontrollkommitté) och ska upp tidigt imorgon, så det blir ett kort inlägg även om det gäller en mycket viktig fråga.

Det är glädjande att vi äntligen kan säga att Centerpartiets motstånd mot trafikdatalagringen har gett resultat. Det blir ingen proposition för att genomföra trafikdatalagringsdirektivet i svensk lagstiftning förrän tidigast nästa höst.

Idag har regeringen beslutat att Biljana Plavsic ska friges den 27 oktober när hon har avtjänat två tredjedelar av sitt 11-åriga fängelsestraff. Hon är visserligen inte dömd i svensk domstol, men avtjänar sitt straff här efter domen i FN:s krigsförbrytartribunal i Haag 2003.

Visst kan man diskutera två tredjedelsfrigivningen som vi har i Sverige, men jag tycker att det är ett mycket märkligt folkpartistiskt resonemang om att brottets art skulle förändra möjligheten till villkorlig frigivning. Oavsett om någon har dömts till sex månader för stöld eller till tio år för mord så friges den dömde efter två tredjedelar av tiden om han har skött sig i fängelset. Brottets art har ingen betydelse och speciellt oroväckande skulle det vara om regeringen eller riksdagen ska göra en politisk bedömning av när villkorlig frigivning ska ske. Precis detta har vi jobbat för att komma ifrån vad gäller tidsbestämningen av livstidsstraffet, det sker nu i Örebro tingsrätt.

Plavsic har skött sig klanderfritt, Haagdomstolen har sagt ja till att normala svenska frigivningsregler ska gälla och hon är dessutom 80 år vid det här laget. Med detta i åtanke anser jag inte att det finns anledning att frångå två tredjedelsregeln.

Jag är orolig för Kriminalvårdens planer på att lägga ner häkten (och anstalter) runt om i landet för att spara pengar. Givetvis ska de hålla sin budget, men är centralisering rätt sätt att spara? Jag är högst tveksam. Det kan kanske ge några kronor i besparing för Kriminalvården, men hur mycket extra kostar det för polisen (även för åklagare och advokater) att köra längre sträckor med de anhållna?

Kriminalvårdens generaldirektör Lars Nylén har föreslagit en nedläggning av 14 häkten och anstalter. En del av dem är redan nedlagda och ytterligare några behöver verkligen läggas ner med tanke på att de är mycket omoderna och det knappast går att längre bedriva kriminalvård i lokalerna. Men i andra fall är det rena besparingsåtgärder för att finansiera nybyggnationer på andra platser.

I Skåne föreslås en nedläggning av häktena i Trelleborg och Ängelholm. Resultatet skulle bli längre transporter till Malmö och det stora nybyggda häktet i Helsingborg. Sparade skattepengar?

Skulden ska givetvis läggas till en del på regeringen som inte tillskjuter så mycket pengar som Kriminalvården önskar sig, men å andra sidan har Kriminalvården fått historiskt mycket pengar i resurstillskott de senaste åren och ändå får de inte ihop sina finanser. Till 2010 får Kriminalvården ett resurstillskott på 700 mkr och sedan början av 2000-talet har de nästan fått ett fördubblat anslag.

Fler intagna (dock ingen fördubbling), högre säkerhet och “beordrad” utbyggnad av säkerhetsfängelser av den förra S-regeringen bidrar till kostnadsökningen, men jag är ändå tveksam till hur ekonomin har hanterats och hanteras inom myndigheten. Åtminstone behövs det en ordentlig genomlysning av hur Kriminalvården använder sina ca 7,3 miljarder kronor.

Såg i SvD att de har gjort en undersökning och kommit fram till att Mona Sahlin dominerar bilden av socialdemokraterna mer än vad Göran Persson gjorde. Resultatet är att Sahlin har nästan 3 av 5 S-artiklar medan Persson bara hade 3 av 10. Jämförelserna har gjorts mellan 08/09 och 04/05.

Jag har svårt att förstå att de överhuvudtaget har gjort jämförelsen. 2004-2005 hade socialdemokraterna 21 ministrar vid sidan av Göran Persson, var och en med ett eget politiskt ansvarsområde där de var landets viktigaste politiker. Nu, 2008/09, har socialdemokraterna lyckligtvis inte en enda minister och det är alldeles självklart att socialdemokraternas talespersoner för olika frågor inte är lika intressanta som ministrarna var (möjligtvis med undantag för Thomas Bodström som alltid lyckas få media).

Hade man gjort samma jämförelse med Moderaterna så är det klart att Reinfeldt hade en mycket större andel av M-artiklarna före 2006 än vad han har nu när ytterligare 10 moderater är ministrar och ansvarar för sina politikområden.

Med andra ord en dålig undersökning och en orättvis bild av Mona Sahlin som mer dominerande än vad Göran Persson var.

Som vanligt så här års är det dags för Nordiska rådets session (årsmöte) och i år är vi i Stockholm. Just nu presenterar den danska statsministern Lars Lökke Rasmussen det danska ordförandeskapsprogrammet för Ministerrådet.

Tidigare idag har det varit nordiskt toppmöte med de fem statsministrarna, de tre självstyrande områdenas landskapsförmän och partiledarna från de största oppositionspartierna i de fem länderna. Temat var Norden i EU, men det blev mycket finanskris, Island och klimatfrågor inför Köpenhamnstoppmötet.

Jag har också hunnit med en lunch på slottet med kungen, drottningen och kronprinsessan. En trevlig förmån med att sitta i Nordiska rådets presidium.

Jag ska försöka uppdatera bloggen med vad som händer här på sessionen. Imorgon ska jag bland annat debattera gränshinder och hur Nordiska rådet ska kunna jobba med de EU-förslag som har stor betydelse för Norden.

Idag har vi haft två voteringar, sådana är inte lika vanliga i Nordiska rådet som i riksdagen eftersom vi här har som grundidé att söka samförstånd. Båda voteringarna slutade “rätt”, vi ska öppna en nordiska informationskontor i Vitrysslands huvudstad Minsk (om det är möjligt) och Norden ska ha ett tätare försvars- och säkerhetspolitiskt samarbete.

I övrigt idag har jag hunnit med tre inlägg i debatten, lunchmöte med de fem nordiska utrikesministrarna, nu på väg till ett möte med de nordiska samarbetsministrarna, sedan mottagning på finska ambassaden och till slut middag med Mittengruppen (den partigrupp där vi, fp, kd och mp ingår).

I riksdagen fattar vi beslut om hur mycket pengar som polisen i landet ska få. Sedan är det upp till Rikspolisstyrelsen att fördela pengarna till de 21 polismyndigheterna och de nationella delarna av polisen (RPS, Polishögskolorna, Rikskriminalpolisen och Statens Kriminaltekniska Laboratorium).

Budgeten för 2010 och tilläggsbudgeten för 2009 är inte antagen ännu i riksdagen, men utifrån att förslaget går genom så har RPS nu gjort medelsfördelningen för 2010. Som skåning kan jag glädja mig åt över 100 miljoner kronor i tillskott till Skånepolisen. Av detta är ca 28,5 mkr medel för den särskilda s.k. GOB-satsningen, dvs mot grov organiserad brottslighet. Totalt får polisen i Skåne 2,139 miljarder år 2010 för sin verksamhet.

Jag har suttit på Nordiska rådets session hela veckan och helt missat att det varit en debatt om ett europeiskt FBI. Det är, föga förvånande, Folkpartiet som föreslagit en europeisk motsvarighet till USA:s FBI. Den här gången är det Birgitta Ohlsson som fört fram förslaget. Hur hon vill undvika de revirproblem som finns i USA mellan FBI och delstatspolisen skriver hon dock inget om.

Eftersom jag själv har missat Ohlssons utspel så är jag tacksam för att Lena Ek är vaknare än jag. Hon har svarat på ett utmärkt sätt på SVT Debatt.

För övrigt har Birgitta Ohlsson rätt i att Östersjöstrategin är bra och viktig, men det ska inte blandas ihop med ett europeiskt FBI.

Under Nordiska rådets session var jag presidiets talesperson i tre frågor. Den fråga som jag engagerar mig klart mest i är avskaffandet av gränshinder mellan våra länder. Mitt anförande handlade framförallt om att de olika nordiska ländernas departement måste ha en tätare kontakt så att ny nationell lagstiftning och implementering av EU-rättsakter inte innebär att det skapas nya gränshinder. Jag la också till min vanliga fras om att avskaffande av ett gränshinder inte är att informera om att det finns.

Alliansregeringen är från tid till annan värd att kritisera (en del tycker att det är så ofta, jag lite mer sällan) och när det gäller genomförandet av den nordiska språkdeklarationen så föreligger ett sådant tillfälle.

Det är inget kul att höra och läsa “Sverige sviker de nordiska språken” och ännu värre är att kritiken är berättigad.

Jag blir både besviken och rädd när jag läser om att även Storbritannien vill stänga av folk från Internet. Den brittiske närings- och industriministern Peter Mandelson vill följa i Frankrikes Hadopifotspår och vill inte bara kunna stänga av folk från Internet utan dessutom göra det utan rättslig prövning.

Avstängningar från Internet är för mig och Centerpartiet helt otänkbart och det är skönt att vi redan har en alliansöverenskommelse om att någon sådan lagstiftning ska vi inte ha i Sverige. Förlikningsförhandlingarna i Telekompaketsfrågan pågår och där handlar det bl.a. om rättslig prövning eller inte, men för mig är det nästan lika illa att överhuvudtaget stänga av folk från Internet. Något sådant nytt straff ska inte finnas i Sverige. Punkt slut!

Det är också så typiskt att franska och brittiska gubbar kommer med de här förslagen. Jag kan inte låta bli att fundera på om de själva använder Internet eller har förstått vad Internet används till. Har någon brevbombare någonsin förbjudits att använda posten? Lägg där till förbud mot att betala räkningar, ha kontakt med vänner, finna information, titta på sina bilder, läsa tidningar m.m. så borde de förstå att straffet avstängning från Internet är feltänkt från början till slut.

I Aftonbladet uttalar sig Vänsterpartiets MEP Eva-Britt Svensson. Hon uttalar sig ofta i de här frågorna och vinner säkert sympatier, men dagens uttalande visar på häpnadsväckande kunskapsluckor (eller så har journalisten hört, förstått eller skrivit fel): “Tyvärr tyder allt på att vi inte kommer att få igenom vårt krav på rättslig prövning, och då kommer fildelningslagarna liknande dem i Frankrike och Storbritannien gälla i hela EU.”

Ursäkta, tror hon att usla franska och brittiska lagar kommer att gälla i alla EU-länder inklusive Sverige om inte EU säger att de inte ska göra det? Eller tror hon att Telekompaketet innehåller regler om att medlemsländerna ska ha avstängningslagar? Det värsta är att det säkert finns läsare som tror att hon vet vad hon pratar om.

Idag har socialdemokraterna valt klart sitt verkställande utskott. VU har en väldigt stor makt inom det socialdemokratiska partiet och när jag ser namnen förundras jag över hur svag deras viktigaste uppställning är. Det är uppenbart att det finns en lång rad viktiga, och i vissa fall mycket duktiga, socialdemokrater som inte vill sitta i VU: Jan Eliasson, Margot Wallström, Thomas Bodström, Urban Ahlin och Leif Pagrotsky är fem som borde ha platsat hur lätt som helst.

Det kan också vara intressant att göra en jämförelse med hur en “Allians-VU-uppställning” skulle kunna se ut:

Mona Sahlin – Fredrik Reinfeldt
Ibrahim Baylan – Jan Björklund
Wanja Lundby Wedin – Maud Olofsson
Elvy Söderström – Kristina Axén Olin
Thomas Östros – Anders Borg
Heléne Fritzon – Lena Ek
Sven-Erik Österberg – Göran Hägglund

Stefan Löfven – Carl Bildt
Anneli Hulthén – Cecilia Malmström
Carin Jämtin – Anna Kinberg Batra
Tomas Eneroth – Gunilla Carlsson
Mikael Damberg – Andreas Carlgren
Ylva Johansson – Ebba Lindsö
Peter Hultqvist – Erik Ullenhag

Om socialdemokraternas VU-uppställning är svag så är deras beslutade jobbpolitik ännu svagare. Ett antal förslag som vi redan genomför och ytterligare lite som knappast har någon betydelse alls för att skapa nya jobb. Samtidigt ska man lägga till en lång rad åtgärder på minussidan, dvs tar bort jobb, exempelvis borttagande av RUT-avdraget (heter numera HUS-avdrag), ökade skatter, försämringar för unga att komma in på arbetsmarknaden, sämre villkor för företag inom vård- och skolsektorn osv.

På S-kongressen var det tydligen många ombud som skulle vilja ha mer långtgående politik för att skapa jobb. Inte för att jag skulle föredra den typen av överbudspolitik som förordades från talarstolen, men jag är ändå förvånad över att Sahlin/Östros vill hålla tillbaka önskemålen på det sätt som de gör. Det var knappast så som Göran Persson gjorde inför valen.

Jag är också förvånad över att de bara vill fatta beslut om sådant som de kan genomföra direkt efter ett (usch, hemska tanke) regeringsskifte 2010. Varför skulle de inte kunna ta inriktningsbeslut var de vill, utan att lova att det ska genomföras direkt? Persson var expert på att få fram beslut av typen “så här bra ska alla i Sverige få det…., när det statsfinansiella läget tillåter…”.

Att socialdemokratiska partimedlemmar kopierar texter från LO i sina motioner till kongressen tycker jag inte är något konstigt. Många av S-kongressombuden är även aktiva LO-medlemmar och jag kan inte tycka att det är något större problem att de lånar formuleringar eller längre texter från LO. Men när Rapports granskning visar att de till och med kopierat justitieminister Beatrice Asks texter då börjar man fundera.

Men å andra sidan är det väl trevligt att de tycker så mycket om vår politik…

Som vanligt läser jag nyheter på diverse tidningssiter innan jag går och lägger mig. Såg en liten notis om att Vladimir Putin ringt till Fredrik Reinfelt angående gasproblem med Ukraina som kan drabba övriga Europa. Det är väl i och för sig en intressant nyhet, men mina tankar for snarare iväg på ett annat håll.

Hur gick det till?

Fick Reinfelt ett mobilsamtal, svarade och fick höra: “Hello Mr Reinfelt, this is Vladimir Putin…”. Reinfelt svarade med: “Ha, Ha, sluta tjuvringa, hur fick ni tag i det här hemliga telefonnumret…?”

Eller har Reinfelt Putins nummer inlagt så att han kunde se att det var Putin som ringde? I så fall, varför?

Nja, så tror jag väl inte att det gick till ändå. Det var säkert någon från ryska ambassaden i Stockholm som kontaktade Utrikesdepartementet som sedan kontaktade statssekreterare HG Wessberg som sedan diskuterade med Reinfelt som bestämde tid när Putin skulle ringa upp. Men ändå, det måste ändå ha känts som ett practical joke. Varför skulle premiärminister Putin själv ringa upp? Finns det inte uppbyggda diplomatiska kontakter för den här typen av kommunikation mellan länder?

Nästa sak att fundera på är varför Vladimir Putin ringer och säger detta till Fredrik Reinfelt just nu? Det kan väl inte ha något att göra med att Sveriges regering snart ska fatta beslut om en viss gasledning i Östersjön…

Utan ny ledning så drabbas stora delar av östra Europa när Ryssland stänger av leveranserna till Ukraina.

Med ny ledning så kan Ukrainas gasleveranser stoppas utan att övriga Europa blir drabbat.

Det är lätt att fastna i antal poliser eller hur en organisation ska se ut, men ännu viktigare är att poliserna gör rätt saker på ett effektivt sätt. Styrningen och ledningen av polisen har under lång tid varit problematisk. Jag anser att det har gått på rätt håll de senaste åren, men fortfarande återstår det mycket innan vi får ut så mycket brottsbekämpning och brottsförebyggande arbete som vi borde kunna få ut av snart 20 000 poliser.

Även frågan “vad polisen ska göra” måste ställas. Polisens uppdrag är idag så diffust att det i princip är omöjligt att mäta om uppdraget är uppfyllt. Jag tycker därför att rikspolischef Bengt Svenssons artikel på Brännpunkt är välkommen och bra.

Idag har det sista hindret för Lissabonfördragets ikraftträdande avvärjts. På förmiddagen meddelade den tjeckiska författningsdomstolen att Lissabonfördraget, såväl som ratificeringen av det, inte står i strid med tjeckiska konstitutionella regler

Idag har min kollega Annie Johansson presenterat ett förslag om avstampsjobb. Vi vet att det i denna lågkonjunktur är förskräckligt svårt för yngre att få sitt första jobb. Vi i Centerpartiet har tidigare föreslaget ungdomsavtal med flexiblare arbetsrätt och nu föreslår vi även avstampsjobb med lägre ingångslön.

Att höga ingångslöner bidrar till större arbetslöshet är inte så svårt att förstå. Steget för att anställa blir högre. Att det är de yngre utan så mycket arbetslivserfarenhet som drabbas mest är inte heller så svårt att förstå. Den som inte har arbetslivserfarenhet och meriter är inte lika attraktiv att anställa som den med arbetslivserfarenhet och meriter.

I Sverige ligger ingångslönerna i genomsnitt på 61 – 71 procent av medianlönen. Det är bland de högsta nivåerna i världen. Detta är en av anledningarna till att vi har en betydligt högre ungdomsarbetslöshet än snittet i EU. Vi i Centerpartiet kan inte bara sitta stilla och se hur unga lämnas utanför arbetsmarknaden.

Det är sorgligt att läsa om Moderata Ungdomsförbundet i Helsingborg. De har anordnat fester i den egna lokalen och sålt sprit utan tillstånd och dessutom till minderåriga. Inget annat än skandal!

Jag trodde faktiskt att MUF och de andra ungdomsförbunden hade lärt sig vid det här laget. För tio år sedan var det säkert betydligt vanligare, men de tidigare skandalerna runt framförallt medlemsstatistiken men även spritfester borde ha rensat upp i “hur-värvar-vi-medlemmar-träsket”.

Att lägga ut inbjudningar på Facebook till olagliga fester med alkoholservering känns ovanligt korkat, men förmodligen har de hållit på så länge att de börjat tro att det var okej.

Centerpartiets Ungdomsförbund var en gång i tiden kända för “danserna” och festverksamheten i övrigt, men det är helt slut vad jag vet. När jag var distriktsordförande i Skåne i slutet av 90-talet så fanns det fortfarande CUF-avdelningar som anordnade stora fester. Det togs med en helt del alkohol, men det var aldrig tal om försäljning av alkohol.

Det har varit långa och hårda förhandlingar om telekompaketet, men i natt så var det äntligen klart. Resultatet är så bra som man hade kunnat förvänta sig och nästan lite bättre ändå.

Centerpartiets MEP Lena Ek har gjort ett fantastiskt jobb och som den liberala gruppens talesperson hade hon ett avgörande inflytande för att få genom en lång rad förbättringar. (Hela texten finns här.) Att det var en annan centerpartist, infrastrukturminister Åsa Torstensson, som satt på andra sidan bordet gjorde det såklart något lättare att nå framåt.

Det är utan tvekan så att svenska Centerpartiet har haft störst inflytande av alla partier i hela Europa i den här processen. Hade det slutat med ett haveri så hade vi suttit med svartepetter, men nu sitter vi istället med champagnen. Det känns väldigt skönt. Vi har sett till att ingen ska kunna stängas av från internet utan en föregående rättslig prövning.

Den senaste tiden har jag pratat och mejlat med Lena nästan dagligen. Tidigt i morse fick jag ett sms: “Vi vann! L”. Från den vanliga morgonbutterheten till ett leende från öra till öra gick på en sekund. Sådana sms vill jag få varje morgon.

Det är inte svårt att förstå den förtvivlan som Per-Anders Pettersson i Nås känner. Han anser att han har räddat en äldre kvinna, men domstolen dömde honom till ett års fängelse för grov misshandel.

Jag har ingen uppfattning om domstolen har dömt rätt eller inte, men jag tycker att det är dags att se över lagstiftningen vad gäller nödvärn och nödvärnsexcess. För ett halvår sedan friades en man på Ingarö i Högsta Domstolen med nödvärnsexcessen som grund. Han hade tidigare dömts till ett års fängelse i såväl tingsrätt som hovrätt. Med det prejudikatet trodde jag att det inte skulle behövas någon lagändring, men med det nya fallet uppstår nya frågor och dessa vill jag ha utredda.

För närvarande pågår den s.k. Civilkurageutredningen, eller Utredningen om skyldighet att agera vid farliga situationer eller bistå nödställda personer (ju 2009:15) som den egentligen heter. Det får inte finnas några tveksamheter i gränslinjen mellan skyldighet att hjälpa till och skyldighet till övervåld i samband med nödvärnssituationer. Jag kommer därför att driva att Civilkurageutredningen ska få ett tilläggsdirektiv att även utreda lagstiftningen kring nödvärn och nödvärnsexcess.

Idag är det 20 år sedan Berlinmuren föll. Det är värt att fira!

Jag sitter här och bredvid mig ligger en bit av Berlinmuren, men lite klotter. Jag var med mina föräldrar och en kompis i Berlin på sommaren 1991. Vad jag minns så var muren helt bortplockad från sin ursprungliga plats, men en kväll hittade vi en “uppställningsplats” för murdelar. Där knackade vi loss ett antal bitar, tills någon kom och sa att vi inte fick göra så.

Det är en bit viktig historia som ligger bredvid mig. Mycket större än vad jag förstod den 9 november 1989 när jag låg i soffan i Veberöd och tittade på TV. Under hösten hade östblocket krackelerat allt mer, men ändå var det en stor överraskning, nästan chock, att östtyskarna plötsligt fick gå över gränsen in till Västberlin. Det var helt fantastiskt och de gamla bilderna gör nästan att tårarna börjar rinna.

Under min skoltid, jag gick i nian 1989, så hade vi lärt oss allt om Kalla kriget, de kommunistiska diktaturerna i östra Europa, Öst och Väst, det delade Berlin. Plötsligt så var allt annorlunda, det delade Europa blev ett Europa. Muren föll och kommunismen med den.

Nu har det gått 20 år och nästan halva Sveriges befolkning tycks acceptera att få det gamla kommunistpartiet i landets regering för första gången någonsin. Vänsterpartiet med sin partiledare Lars Ohly som bara för några år sedan sa: “Jag har varit kommunist sedan jag gick med i Kommunistisk ungdom 1978 och aldrig förknippat det med diktatur eller förtryck.”

Jag skulle vilja ha svar från Lars Ohly på en fråga: Var du glad den 9 november 1989 när du såg hur muren föll och östtyskarna fick träffa sina landsmän i Västberlin?

I morse hade jag en nyhet om fysisk och psykisk misshandel av barn på Ekot. Tyvärr har jag inte hunnit blogga om det under dagen. I vårt förslag, som vi tar med oss till alliansarbetsgruppen som ska arbeta fram alliansens rättspolitik för nästa mandatperiod, tar vi upp två nya brottsrubriceringar, barnmisshandel och barnfridskränkning.

Ekots inslag finns här och vårt pressmeddelande som skickades ut under dagen finns här.

Jag tycker att alla kommuner ska ställa upp och ta emot ensamkommande flyktingbarn. Vi har ett gemensamt ansvar för att hjälpa människor på flykt och ingen kommun kan längre säga nej av ekonomiska skäl, den statliga ersättningen är väl tilltagen.

Med detta sagt vill jag ändå säga att jag förstår Vellinges reaktion när de upptäcker att en del av de barn som Malmö Stad tar emot ska placeras i Vellinge kommun. Malmö har också placerat barn i Svedala och Svalöv.

Vellinge borde fatta beslut om att ta emot ensamkommande flyktingbarn, men det är fel att Malmö kan fatta det beslutet åt dem. Många moderata politiker i Vellinge uttalar sig onyanserat och dumt, de borde kritisera Malmös försök att sköta sitt åtagande i en annan kommun istället för att uttrycka negativ inställning till barnen som kommer dit.

Nu eldas det upp en mycket negativ stämning och jag tycker synd om killarna från Afghanistan och Somalia som tvingas bo där. Vem vill bo i en liten by där stora delar av befolkningen uttryckt direkt hat mot dem?

Vellinge ska ha kritik för att de inte tar emot flyktingar, men Malmö ska också ha kritik för att de kör över Vellinges kommunala självstyre på det här sättet.

Beatrice Asks statssekreterare Magnus Graner har gjort en bra intervju om ACTA i DN. Nu kan vi kanske slippa en massa spekulationer. Även om förhandlingarna borde vara mer öppna så är det bra att justitiedepartementet är öppna med alliansens positioner och krav. Varför Graners besked kommer just nu vet jag inte, men kan konstatera att så sent som i måndags sa jag “aldrig” åt något som ett land spelat in i förhandlingarna. Tyvärr kan jag inte vara mer precis än så.

Johan Linander (C) kommenterar attackerna mot brandbilar i Göteborg:
”Störande av räddningsinsats måste bli brottsligt”

Det är oerhört beklagligt att vi ens ska behöva diskutera frågan om störande av räddningsinsats. Det borde vara självklart att hjälpa till när brandkår, ambulans eller polis rycker ut, men så är det tyvärr inte längre i alla delar av vårt land. Brandkåren har tidigare attackerats i Rosengård i Malmö och nu sker det i Hjällbo i Göteborg. Centerpartiet menar att störande av räddningsinsats måste bli brottsligt.

- Att införa ett nytt brott, störande av räddningsinsats, löser inte problemen, men det är en viktig markering från samhällets sida. Samtidigt som sociala insatser, samarbete med det lokala föreningslivet och fler närpoliser som skapar ömsesidigt förtroende kan påverka attityden till räddningsinsatser, så är det nödvändigt att de som försöker hindra räddningsinsatser faktiskt också kan dömas för detta, menar Johan Linander som är rättspolitisk talesperson för Centerpartiet och ledamot i justitieutskottet.

- Det bör också finnas en allvarligare grad av brottet, grovt störande av räddningsinsats, med minst ett par års fängelse i straffskalan. Detta för fall där t.ex. bränder sprids till flera fastigheter eller, ännu värre, att människor dör på grund av att räddningsinsatsen inte når fram, menar Linander.

Jag hade givetvis helst sett en centerpartist som ny svensk kommissionär, t.ex. Lena Ek, men när det nu inte blev en centerpartist så måste jag säga att Cecilia Malmström är ett bra val.

Malmström har en bred erfarenhet och är mycket kunnig. Hon gör alltid ett gott och kompetent intryck när vi möter henne i EU-nämnden. Hon tillhör dessutom samma europeiska partigrupp, den liberala, som Centerpartiet.

Min första reaktion var att det är konstigt att först utse en person och sedan se vilken portfölj den svenska kommissionären får (inget vidare om hon skulle hantera jordbruksfrågorna). Men jag antar att det har förts samtal med Barroso så att Reinfeldt och de andra tre partiledarna har en uppfattning om vilka frågor som kommer att hamna på den svenska kommissionärens bord.

I onsdags var jag och lyssnade på professor Lawrence Lessig när han var i riksdagen på ett seminarium. Jag kunde dock inte vara med hela tiden eftersom jag skulle flyga till Barcelona (därför jag inte skrivit om detta tidigare). Har varit på ELDR:s kongress, det europeiska liberala parti där både vi i Centerpartiet och Fp ingår.

Hans föreläsning var verkligen tankvärd, även om jag redan kände till vad han står för. Efter föreläsningen så skrev min medarbetare i de här frågorna ner lite vad vi i Centerpartiet vill och det kom faktiskt med i en DN-artikel. Där kan ni läsa mer om vad Lessig sa och vad vi föreslår.

Vattenfall är ett sorgebarn. Varför ska Sverige och svenska folket genom Vattenfall äga kärnkraft- och kolkraftverk i andra länder? Så skrev jag till mina skånska c-medlemmar för några dagar sedan och frågan kvarstår. Hela jakten på Maud gör mig ledsen, att oppositionen inte vill förstå är ingen överraskning, men varför vill inte journalisterna framföra sanningen? När nu socialdemokraterna KU-anmäler Maud så borde de gå tillbaka och se på sitt eget Vattenfallsstyrningsresultat, tre KU-kritiserade näringsministrar på två år.

Mycket kort om vad som hänt:

- 2000-2002, socialdemokratiska regeringen godkänner köp av tyska kärnkraftverk
- 2008: Vattenfallkoncernen gör ett avtal med de tyska Vattenfallsbolagen av skattemässiga skäl utan att förstå att det innebär att de tyska bolagens ansvar för ev. kärnkraftsolycka går över till hela koncernen. Samma år byts också styrelseordförande för bolaget, men inte pga avtalet utan för att Klackenberg inte har kompetens att sköta bolaget.
- Våren 2009: Näringsdepartementet börjar fundera på om inte avtalet mellan koncernen och de tyska bolagen innebär att hela koncernen övertagit kärnkraftsansvaret.
- Hösten 2009: Först då är koncernen färdig och meddelar näringsdepartementet skriftlig att det är så att koncernen har tagit över kärnkraftsansvaret (om koncernen vill kan dock nytt avtal skrivas så att koncernen inte har kärnkraftsansvaret, men då misssas även de skattemässiga fördelarna), näringsdepartementet börjar agera efter styrelsens och vd:s besked.

För min del är det självklart. Sälj så mycket som möjligt av Vattenfall, staten behöver inte agera på en fri fungerande marknad. Dock tycker jag att elnätet och rätten att ta ut kraft ur älvarna ska ligga kvar i statens ägo, men det behöver inte betyda att svenska staten ska äga och driva ett av Europas största energibolag.

Vid EU-nämndens samråd med statsministern i tisdags inför det informella Europeiska rådet så betonade jag vikten av att få en stark vald ordförande för rådet, framförallt för att stärka Europas position i världspolitiken och balansera USA:s maktposition.

När vi hade extra EU-nämndsmöte på torsdagskvällen (jag var med per telefon från Barcelona) så kände jag stor besvikelse då statssekreterare Gustaf Lind berättade vilka två personer som det svenska ordförandeskapet skulle föreslå som vald ordförande och hög representant för utrikesfrågorna.

Herman Van Rompuy och Catherine Ashton var inte de namn som jag hade hoppats på. Säkert kompetenta personer, men inte några starka företrädare som kan balansera Obama/Clinton. Kanske är det så illa att de 27, eller rättare sagt 26 eftersom Rompuy var en av de 27, stats- och regeringscheferna inte ville ha någon för stark ordförande för Europeiska rådet. Det skulle onekligen kunna minska deras egen makt i EU-samarbetet.

En brand i en lövhög ett tiotal meter utanför ett vandrarhem i Löberöd. Det hade varit konstigt, men inte så mycket mer.

En brand i en lövhög ett tiotal meter utanför ett vandrarhem i Hököpinge. Det är en helt annan sak. I vandrarhemmet bor de omdebatterade ensamkommande flyktingbarnen och redan innan de kom dit så fanns det en hotbild mot vandrarhemmet, ägarna, de som driver boendet och senare även barnen. Självklart är det ingen tillfällighet att det brann just där, någon vill skrämma och hota. De lyckades. Man ska inte heller glömma bort att många av barnen som bor där har flytt från krig, död och förstörelse. De känner till diskussionen om deras boende i vandrarhemmet och plötsligt brinner det utanför mitt i natten.

Jag har blivit uppmärksammad på hur diskussionen kring branden går på ett forum som heter ungsvensk. (Jag vet inte hur det är knutet till Sverigedemokraterna, men både Sverigedemokraternas och SDU:s hemsidor länkar till ungsvensk.) Där skämtas det och hånas friskt.
“Hets mot lövhög”.
“Det kan inte vara något av “barnen” som vanligtvis står rökande utanför huset? Brandens tid passar bra med morgonbönen.”
“Undrar varför det inte kan vara ett “pojkstreck” från ett ungdomsgäng bara för att det råkar ligga ett mottagningshem för ensamkommande där. Sedan kan man inte heller utesluta att det kan ligga vänsterextremister bakom som vill uppnå syftet att invandringskritik skulle vara detsamma som att tända eld på flyktingförläggningar.”

Enligt dessa sverigedemokrater så är det alltså ingen som velat hota och skrämmas, utan det är någon av barnen som själva satt eld på lövhögen, eller så är det ett “pojkstreck”, eller så är det vänsterextremister som ligger bakom.

Är det då någon annan som säger emot dem? Någon som skriver “vi tycker inte om att de är här, men det är fel att tända eld på en lövhög utanför vandrarhemmet” eller “de borde inte tas emot men nu när de ändå är i Sverige borde de få må så bra som möjligt tills de ska lämna landet”? Inte alls. Inte ett ord i den riktningen. Nej, det är flyktingkillarna som ska anklagas. Det kan absolut inte vara någon främlingsfientlig som satt eld på lövhögen och det är förmodligen en planerat komplott mot de som protesterar mot flyktingmottagandet.

Vattenfalldiskussionen börjar lägga sig och är inte lika het i media längre och alla kan nog vara överens om att det är Maud Olofsson och Centerpartiet som har fått ta den stora smällen. Oppositionen gör sitt för att spä på och pratar om KU-anmälan. Gärna, det är bra om KU granskar. Att tre tidigare socialdemokratiska näringsministrar blivit kritiserade av KU för bristande styrning av Vattenfall pratar de dock inte alls om.

Vi som hela tiden har fått information om vad som har hänt och inte hänt, och inte behövt “lita på” mediabilden, har för varje dag förstått mer och mer hur fruktansvärt orättvist ett mediadrev kan vara. Journalisterna har bara en sak för ögonen och det är att ge sig på offret ännu mer. Det senaste försöket av TV4 att påstå att Maud varit jävig i beslut om ett vindkraftprojekt där hennes son jobbar är en sådan groda att man inte förstår att det kan sändas. Maud har från första början anmält sig jävig i ärendet och inte deltagit i några beslut. Att hon uttalar sig för vindkraft tycks vara tillräckligt för att vara jävig enligt TV4. Vilken överraskning att Centerpartiets partiledare är positiv till vindkraft och jobbar för att vindkraften ska byggas ut. Att tillståndsprocessen för vindkraftsetableringar bör förenklas har vi till och med stämmobeslut på, nu hävdas det att Maud tycker det för att hennes son jobbar på ett vindkraftsbolag. Pinsamt dåligt av TV4.

Tillbaka till Vattenkraft: Mycket av kritiken mot Maud har handlat om när hon fått vilken information och förstått det ena eller det andra. Näringsdepartementet (det är statssekreterare Ola Alterå som jobbar mest med ägarstyrningen av de statliga bolagen) har hela tiden sagt att de såklart känt till avtalet mellan Vattenfallkoncernen och de tyska Vattenfallbolagen, men att innebörden att hela koncernen tagit på sig ansvar för eventuell kärnkraftsolycka inte blivit klar förrän för någon månad sedan. Detta har också vd Lars G Josefsson bekräftat. Men, nu när han har fått sparken vill han förmodligen hämnas och framstå i bättre dager själv. Så i Agenda påstod han plötsligt att han hade förstått den fulla innebörden av avtalet från första början. Det gör såklart att Mauds uttalande att det inte var lätt för en näringsminister att förstå kärnkraftsinnebörden av avtalet om inte ens styrelse eller vd förstod ifrågasätts.

Men det är Lars G Josefsson som ska ifrågasättas. Han har två helt olika versioner i P1 Morgon och Agenda. Troligast är såklart att den första versionen är den korrekta, dvs att Vattenfalls ledning överhuvudtaget inte diskuterade kärnkraftsaspekten när de skrev avtalet mellan koncernen och de tyska bolagen. Per Ankersjö har skrivit bra om detta och gjort en mycket tydlig film där Josefssons två versioner ställs mot varandra.

När ansvaret för djurskyddet låg på kommunerna så var Socialdemokraterna och Miljöpartiet arga för att det borde bli ett statligt ansvar med lika djurskydd i hela landet. Alliansregeringen har sedan flyttat djurskyddet från kommunerna till de statliga länsstyrelserna och nu är S och Mp arga på detta. Anledningen är de hemska bilderna på skadade, sjuka och döda grisar. Att vända kappan efter vinden brukar det kallas.

Jag har flera bönder i min släkt som har haft grisar och jag har aldrig någonsin sett något sådant hemskt. Det är klart att det finns skit i en stia (inte som Lennart Ekdal som i sitt program uttryckte att skiten borde plockas bort så så fort grisen har gjort sina behov…), men en normal bonde älskar sina djur och vet att det är god skötsel som gör djurhållningen lönsam.

Enligt socialdemokraten Anders Ygeman så är det jordbruksministerns fel att det finns bönder som missköter sina djur. Funderar just på om det inte fanns några bönder alls som misskötte sig när det var en socialdemorkatisk regering…

Visst ska det finnas offentlig djurtillsyn, men de rödgröna har som vanligt en sanslös övertro på vad staten kan göra. Hur många djurskyddskontrollanter skulle behöva anställas på länsstyrelserna för att upprätthålla en sådan intensiv kontroll att inga grisar skulle misskötas? Även med en stor resursökning skulle det bara handla om något enstaka kontrollbesök per år och vanskötsel kan uppkomma på kort tid. En bonde som blir sjuk, fysiskt eller ännu troligare psykiskt, kan leda till lidande för grisarna på kort tid.

Finns det då något som är effektivare än statliga kontroller? Absolut. De flesta slakterier som tar emot grisarna kräver en tät och ordentlig kontroll. Kändisbonden Karl-Petter berättade hos Ekdal på “Kvällsöppet” att de har besök av veterinär var åttonde dag. Det ska jämföras med någon årlig kontroll. Miljöpartiets språkrör Peter Eriksson stod då bredvid och hävdade att veterinärerna inte skulle rapportera eller kanske ens reagera på vanskötsel eftersom det är bönderna som betalar för att veterinären ska komma dit. Är det Miljöpartiets syn på hela veterinärkåren?

Det ska definitivt finnas en offentlig kontroll av djurskötseln, men det är konsumentkrav på hur vårt kött produceras som kan göra riktigt stor skillnad. Men det är den gamla vanliga skillnaden mellan oss i Centerpartiet och Miljöpartiet. Vi tror på människor i samverkan medan Mp tror på staten.

Alldeles utmärkt att en svensk liberal får ta hand om de viktiga rättsliga och migrationsfrågorna. Cecilia Malmström kommer att bli en utmärkt kommissionär och detta är den tyngsta portfölj som någon svensk kommissionär har haft hittills.

Visserligen är hon inte centerpartist, vilket såklart hade varit bättre, men när det gäller integritetsfrågor så upplever jag Cecilia Malmström som att hon tillhör den liberala delen av folkpartiet, dvs den som ligger närmre Centerpartiet.

Idag har vi haft nomineringsstämma i Centerpartiet för södra Skånes riksdagsvalkrets. Jag fick förtroendet att åter toppa vår valsedel. Stort tack för det!

Topp tio:

1. Johan Linander, Stora Rödde
2. Mattias Andersson, Kävlinge
3. Ulrika Axelsson, Sjöbo
4. Josefin Holmberg, Trelleborg
5. Jörgen Sjöslätt, Skurup
6. Anneli Kihlstrand, Arlöv
7. Sven Ingmar Andersson, Lund
8. Karin Olsson, Sjöbo
9. Fredrik Jörgensen, Arlöv
10. Erik Hultgren, Lund

Min vana trogen så måste jag blogga om Veberöd när det händer något i min gamla hemby. Idag är det ingen rolig bloggpost.

I natt var det ett brutalt rån i en villa i Veberöd. Familjen, förutom den lille sonen, bands fast under pistolhot. Rapporteringen hittills är inte så omfattande.

Rånarna ska ha tagit pengar och föremål, men det känns ändå orimligt att fem pistolbeväpnade män skulle gå in i en villa för att ta “normala mängder” pengar och föremål medan familjen var hemma. Det borde finnas något annat bakom, dyrbar konst, mycket pengar i hemmet eller så kanske det var ett hot.

Vi i Centerpartiet har sedan 1,5 år tillbaka föreslagit en upphovsrättskommission för att modernisera den svenska upphovsrättslagstiftningen. Hittills har vi inte lyckats få med våra alliansvänner, men vi fortsätter att försöka i de alliansarbetsgrupper som nu jobbar inför valet 2010.

Efter seminariet den 18 november när professor Lawrence Lessig talade här i riksdagen så skickade jag ett mejl till honom och tackade för ett bra föredrag och många bra förslag. Jag passade också på att berätta att vi i Centerpartiet arbetar för att få till stånd en svensk upphovsrättskommission och frågade om han kan tänka sig att vara expert i en sådan utredening.

Jag har fått ett glädjande svar där professor Lessig svarar: “Yes, in principle, I would be eager to help, assuming it was structured in a way that seemed to me likely to make some progress.”

Positionerna i den svenska upphovsrättsdiskussionen känns väldigt låsta och därför tror jag att det skulle vara bra att få in någon utifrån som kan komma med nya förslag och som inte “tillhör” det ena eller det andra lägret. Dessutom är han kanske en av världens mest kunniga personer inom det här området.

Nu återstår det för mig och för mina centerpartistiska kollegor att få moderater, folkpartister och kristdemokrater med på att tillsätta en kommission, eller utredning, för att få en modern upphovsrättslagstiftning. Jag tror att vi ska lyckas.

En debattartikel som jag skrev för några veckor sedan när “Vellingedebatten” var som hetast. Har inte sett om den har blivit publicerad.

Jag blir så ledsen när jag ser nyhetsrapporteringen från Vellinge. Bilden av ett främlingsfientligt samhälle där människor öppet uttrycker förakt mot andra människor, där fördomar luftas och rädslan för det okända är stor. Det överensstämmer inte med det Vellinge och de vellingebor som jag känner och det överensstämmer inte med mitt Skåne.

Jag är skåning, jag älskar mitt Skåne. Jag älskar de ljuvliga sandstränderna, de vackra gula rapsfälten och de vidsträckta slätterna. Jag älskar skåningarna, ett stolt men öppet, vänligt och hjälpsamt folk.

Skåningarna är inte intoleranta! Jag försvarar Skåne och oss skåningar varje gång någon tar upp Sverigedemokraternas opinionsmässiga framgångar i Skåne. För mitt Skåne, det Skåne som jag känner och älskar, har alltid välkomnat människor från andra delar av Sverige, Europa och världen. Vi är början på Sverige och porten till Europa. Vi tycker om vårt Skåne, men vill inte hindra andra från att uppleva vårt vackra landskap. Folk får vara som de själva vill. Vi dömer inte andra. Vi är toleranta. Vi accepterar och ser fördelar med olikheter.

Olikheter och originalitet är enbart något positivt. Hur skulle stora och framgångsrika företag som Tetra Pak och Gambro kunnat grundas och växa i Skåne om inte skåningar hade tänkt de nya originella tankarna, uppfunnit och testat nya saker? Hur hade det gått för Brio, Findus, Sony Ericsson, Absolut Company, Axis, Securitas och Emmaljunga? Är det någon som tror att Ideon hade varit Sveriges mest framgångsrika forskningspark?

Allting nytt kommer från modiga människor som tänker nya, originella tankar. Tänk er ett samhälle där alla ska vara på samma sätt, se likadana ut eller tänka samma sorts tankar. Det skulle inte bara vara ett tråkigt och fattigt samhälle, det skulle även vara ett samhälle som stannar i utveckling. Skåne skulle snabbt tappa gentemot andra delar av Sverige och världen. Vill vi ha vårt Skåne så?

Det finns ett land i världen som är mer slutet än något annat, som inte välkomnar intryck från andra människor. Det är Nordkorea. Det tydligaste exemplet man kan tänka sig på att slutenhet och hindrande av nya tankar och intryck skapar fattigdom och stoppar utvecklingen. Jämför gärna med Sydkorea. Samma koreanska folk, men ett öppet land där företagsamhet frodas och utvecklingen går snabbt framåt.

Skåne har alltid haft omfattande kontakter med omvärlden. Ska vi ändra på det? Ska Skåne vara ett slutet samhälle där originalitet och mångfald ses som något negativt? Det är inte mitt Skåne. Vad väljer du, mångfald eller enfald?

När jag lästa DN Debatt i morse blev jag riktigt upprörd. Cancerläkare skrev att “Svårt cancersjuka kvinnor tvingas söka heltidsarbete” och jag skämdes över att jag har varit med och lagstiftat om sådana regler. Till och med jag gick på deras bluff, för på något sätt tror man att i övrigt respekterade människor som tar sig tid att skriva på DN Debatt har kontrollerat fakta först. Det är berättigat att kritisera Försäkringskassan i det här fallet, men varför låter de påskina att alliansen tagit fram de här reglerna av “okunskap”.

Läkaren Anders W Jonsson som jobbar på statsrådsberedningen har förklarat reglerna pedagogiskt på sin blogg, så jag citerar honom istället för att själv försöka skriva samma sak.

“Sjukskriven kan den bli som på grund av sjukdom har nedsatt arbetsförmåga.

Det är alltså inte så att en sjukdom i sig gör att man ska vara sjukskriven. De flesta som har en kronisk sjukdom arbetar.

Efter sex månader sjukskrivning ska en prövning ske mot hela arbetsmarknaden. Det innebär att brevbäraren som förlorat båda benen, och alltså saknar arbetsförmåga som brevbärare, ska få sin arbetsförmåga prövad mot andra arbeten. Här finns en lång rad undantag.

- Om det pågår rehabiliteringsåtgärd som förväntas leda till återgång i arbete före 12 månader
- Om de försäkringsmedicinska riktlinjerna säger att sjukskrivningen bör vara längre än 6 månader
- Om man väntar på en operation som normalt möjliggör återgång i arbete
- Om man har kommit tillbaka på deltid och det finns en plan för återgång på heltid
Rätt många får alltså gå sjukskrivna mer än sex månader.

Efter tolv månader sjukskrivning kan man ansöka om att få förlängd sjukskrivning. Ersättningen är då inte 80% utan 75%. Även här finns några får undantag. Ett av dessa är om individen lider av svår cancer.

Den tredje gränsen inträffar efter två och ett halvt års sjukskrivning. Även där finns undantaget att den som lider av svår cancer kan fortsätta vara sjukskriven.”

Frågan man ställer sig är såklart också varför Försäkringskassan gör så felaktiga tolkningar av lagstiftningen.

Sifo har gjort en opinionsundersökning för SVT Debatt om svenska folkets inställning till minaretbyggen i Sverige. 26 % svarar att man vill ha ett förbud mot byggen av minareter. Den givna följdfrågan blir: Varför? Vad är problemet? Är det så att dessa 26 % tycker att de ser en massa minareter varje dag och att det stör utsikten? Eller är det en principfråga att det inte ska få finnas minareter i Sverige för att vi har varit ett kristet land?

Jag tycker att den här typen av undersökningar blir oerhört “platta”. Den visar visserligen att vi har förskäckligt många människor i Sverige med någon slags odefinierad rädsla för islam eller muslimska symboler, men det hade varit mer intressant om undersökningen ställt följdfrågor som:

Varför?
Har du någonsin sett en moské i Sverige?
Hade den i så fall någon minaret?
Hur många minareter tror du att det finns i Sverige?
Tror du att det sker böneutrop från svenska minareter?
På vilket sätt ska det vara olika bygglovsregler för minareter eller kyrktorn?
Vill ni ändra på den grundlagsskyddade religionsfriheten i Sverige?

Min gissning är att de allra flesta av dessa 26 % aldrig har sett någon moské i Sverige, möjligtvis på bild. Skulle de bo i närheten av en moské så har den förmodligen ingen minaret. Det finns nämligen bara fem minareter i Sverige; Malmö, Trollhättan, Uppsala, Medborgarplatsen i Stockholm och Fittja. Böneutrop sker inte från någon minaret i Sverige.

Så frågan kvarstår, vad är problemet med minareter? Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson gav sitt svar för några dagar sedan i DN: “En hög minaret är provocerande”.

Tänk, jag blir inte det minsta provocerad och varför skulle jag bli det?

I min gamla hemstad Lund har vi ett konstant problem; studenter hittar ingenstans att bo. Nu har vi i Centerpartiet, genom Annie Johansson och Lennart Pettersson, lagt fram ett utmärkt förslag om skattebefrielse för att hyra ut upp till halva villan

Hur kan vi hjälpa barn ifrån kriminalitet? Det är den frågan vi måste ställa, inte fokusera på att barn ska inför någon slags domstol eller nämnd.

Idag har Kristdemokraterna gått ut med sitt förslag om att barn under 15 år som begår brott och därmed inte är straffmyndiga, ska ställas inför en domstolsliknande nämnd som ska kunna hitta “konstruktiva sanktioner” för barnet. Jag har hört detta från kristdemokrater tidigare och så som det då presenterades så har jag inte avvisat det.

Men jag vill inte börja diskussionen utifrån nämnd eller sanktioner, utan utifrån vilka problem det är som vi behöver lösa och hur barn som begår brott ska hjälpas ifrån kriminaliteten. Att det finns ett problem med barn under 15 år som begår brott efter brott är odiskutabelt, det finns också många exempel på hur äldre använder sig av killar under 15 år till att begå brott, eftersom de vet att de inte är straffmyndiga. Dagens system med ett samtal hos socialtjänsten är i för många fall inte tillräckligt.

Vad behöver då göras? Jag har inte något klart svar, men att svaret måste vara individuella lösningar vågar jag nog påstå. Det finns inte en modell för hur man hjälper barn på glid, men att åtgärderna ska utgå från att hjälpa barnet är viktigt, det får inte handla om ett strafftänkande som jag tycker att “sanktioner” gör. I detta sammanhang måste dock påpekas att den bästa hjälpen kanske inte är vad barnet själv vill.

Föräldrarna och deras ansvar är också viktigt att betona. I många fall med unga som har begått ett brott så kommer det som en chock för föräldrarna och de tar tag i situationen. Men givetvis ska vi inte blunda för att det också finns unga kriminella som har föräldrar som är minst lika kriminella. I de fallen kan man inte lita på föräldrarnas ansvarstagande och då måste samhället gripa in. I värsta fall så handlar det om LVU-placering. Jag är också öppen för att diskutera kortare LVU-placeringar, kanske helgplaceringar. Det kan handla om fall där barnet är ute och driver på helgnätterna, missbrukar, riskerar sin hälsa och föräldrarna inte vill eller kan ta hand om barnet.

Under dagen har jag blivit kontaktad av SVT i den här frågan, men jag kom inte med i någon sändning. Förmodligen eftersom jag ville fördjupa diskussionen och inte försöka ta enkla poänger, men sånt går inte hem i korta nyhetssändningar.

Vi är nog många som dagligen följer vad som händer i Köpenhamn (det måste nog vara världsrekord i fokus på Norden, COP15 i Köpenhamn, Obama tar emot fredspriset i Oslo och stora Nobelprisutdelningen i Stockholm – samma dag). Det kommer många rapporter, men det mesta är spekulationer. Det finns dock sätt att följa vad som faktiskt händer lite djupare in i förhandlingskorridorerna.

Vår miljöminister Andreas Carlgren som företräder hela EU i COP15-förhandlingarna bloggar på Aftonbladets blogg, han och medarbetare ger kommentarer via Facebook och via Centerpartiet.net kan man följa vad Andreas gör på en videoblogg.

Läste till min överraskning i SvD idag: “Varken C:s eller KD:s ledamöter i justitieutskottet känner dock till den nya utredningen”.

Så fel det kan bli, klart att jag känner till den utredningen. Jag pratade med journalisten igår och på frågan om jag visste att Säpo skulle få signalspana så sa jag nej, så är det inte. Frågan utreds just nu. Jag förklarade också att det finns en färdig utredning som väldigt ensidigt pekar på att Säpo måste få använda sig av FRA (som tidigare men under delvis nytt regelverk), men att vi inte tyckte att den utredningen svarade på alla frågor och att det därför tillsatts en ny utredning.

Svårt att förstå hur hon kunde få det till att jag inte kände till utredningen. Kanske är det skånskan och en rejäl förkylning som ställde till det…

I sak kan man säga att det är otvivelaktigt så att Säpo har svårt att uppfylla sitt uppdrag nu när signalspaning inte är tillåtet som tidigare, men det betyder inte att Säpo ska få signalspana som tidigare.

Såg på TV4 idag att Maria Wetterstrand demonstrerade i Köpenhamn. Inget fel i det, det är bra när alla engagerar sig i klimatfrågan (förutom idioterna som hade åkt dit för att ställa till med bråk). Men när Andreas Carlgren samtidigt sitter och förhandlar och representerar hela EU så blir det en fantastiskt tydlig bild av skillnaden mellan Miljöpartiet och Centerpartiet.

En miljöpartist skriker högt, får uppmärksamhet i tv men gör ingen större skillnad, medan en centerpartist förhandlar, får ingen större uppmärksamhet men gör skillnad och når resultat. Så typiskt, så typiskt, det är precis så det är dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad och år efter år.

Jag har under en tid jobbat för att Centerpartiet ska släppa sitt upphovsrättsliga skydd av egenproducerade saker på hemsidan och nu är det klart. Centerpartiet ansluter sig till Creative Commons. Såvitt jag vet är vi första partiet att göra det, åtminstone i Sverige. Vi tar den friaste graden, det enda vi kräver är hänvisning till vart ifrån materialet kommer.

Det var när jag såg att Vita Huset licensierat sin hemsida under Creative Commons som jag ställde frågan varför vi i Centerpartiet inte gjort samma sak. Sedan var det inte svårt att övertala partiledningen. Vi var första svenska parti att bli miljöcertifierat och nu är vi första svenska parti att ansluta till Creative Commons – det handlar om att leva som man lär.

På tal om det, Miljöpartiet är varken anslutet till CC eller miljöcertifierat…

Blev glad när jag hörde Ekot idag, “Åklagare kräver skärpt sexköpslag“. Det handlar om det ska vara ett grövre brott att köpa sex av en kvinna som är utsatt för människohandel än “vanligt sexköp” som enbart ger böter.

Detta har jag motionerat om i sex år! Redan under motionsperioden 2003, alltså under mitt andra riksdagsår, så skrev jag en i motion (s.k. kommittémotion, innebär att hela partiet står bakom förslaget): “Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den bör kunna dömas till våldtäkt som har sexuellt umgänge med en person som man vet är tvingad till prostitution.”

Samma krav hade jag och Centerpartiet när den nya sexualbrottslagstiftningen debatterades och antogs 2004/05. Socialdemokraterna med dåvarande justitieminister Thomas Bodström i spetsen tyckte inte att det var något bra förslag. Tyvärr blev jag helt ensam på min reservation, de andra allianspartierna var alltså inte heller med på förslaget. I betänkandet var faktiskt svaret att nuvarande lagstiftning skulle kunna innebära att en sexköpare som utnyttjar annans försättande i hjälplöst tillstånd skulle kunna dömas för våldtäkt, men det har aldrig använts och det är uppenbart att de intervjuade åklagarna inte anser att lagstiftningen är tillräcklig.

Som jag ser det finns det behov av ett tvådelat förslag. De grövsta fallen ska likställas med våldtäkt. Den som betalar en hallick för att köpa sexuella tjänster av t.ex. en inlåst eller direkt hotad kvinna ska dömas för våldtäkt. För andra människohandelsfall, de som åklagaren Thomas Ahlstrand pratar om i Ekot-intervjun, så tycker jag att det ska införas grovt sexköp med fängelse och inte böter i straffskalan.

Dessa förslag är något som jag också tar upp i vår alliansarbetsgrupp och förhoppningsvis kommer det att bli alliansens politik under den kommande mandatperioden.

Idag hade statsministern sin återrapport i riksdagen från Europeiska rådets möte i förra veckan. Varje parti har två prioriterade frågeställare och jag var en av Centerpartiets.

Fem socialdemokrater, tre moderater och två vänsterpartister fick ställa frågor och väldigt många handlade inte om vad som hade avhandlats på toppmötet, men jag fick aldrig ordet under den tid som var avsatt (1,5 timme). Irriterande. Klagade hos talmannen efteråt, men han menade att påhittet med två prioriterade från varje parti var gruppledarnas och inte talmanskollegiets.

Om jag hade fått ordet hade jag ställt en fråga om Stockholmsprogrammet. Ni minns säkert protesterna mot Stockholmsprogrammet innan det ens fanns, inte minst från oppositionspartierna. Nu när toppmötet har antagit Stockholmsprogrammet så ställde inte en enda av socialdemokraterna, vänsterpartisterna eller miljöpartisterna någon fråga till statsministern om detta. Kan bara tolkas som att de är nöjda.

Min fråga skulle handla om den handlingsplan för att genomföra Stockholmsprogrammet som det tillträdande spanska ordförandeskapet ska ta fram och om det har fattats något beslut om halvtidsuppföljning eller liknande så att vi vet att Stockholmsprogrammet verkligen blir omsatt i praktiken.

På den senare frågan har jag nu fått veta att det ska göras en halvtidsöversyn till juni 2012, vilket är bra.

Igår kom en riktigt bra nyhet. Bra för klimatet och bra för Sverige. Naturvårdsverket kom med statistiken för utsläppen av växthusgaser i Sverige 2008. Ekot gjorde en nyhet på det, men så mycket större än så blev det inte.

Sveriges utsläpp av växthusgaser har minskat med 11,7 % sedan 1990 och under 2008 blev det ett rejält steg nedåt. Det visar att Centerpartiets och alliansens miljöpolitik lyckas på det här området och det lyckas betydligt bättre än när Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet styrde landet under förra mandatperioden.

En liten uträkning visar att 2002-2006 minskade utsläppen av växthusgaser 3 079 000 ton (koldioxidekvivalenter), dvs med ca 770 000 ton per år i snitt.

Under våra två första år med alliansregering, 2007-2008, så har utsläppen minskat med 3 305 000 ton. Det gör en årlig änkning med mer än 1 650 000 ton. På två år har vi alltså lyckats minska utsläppen av växthusgaser med mer än vad S, V och Mp lyckades med på fyra år.

Någon försöker kanske hävda att en vikande konjunktur minskar utsläppen? Så skulle det kunna vara även om lågkonjunkturen i början av 90-talet inte gav minskade utsläpp. Men, den nuvarande lågkonjunkturen kom i slutet av 2008 och totalt för 2007-2008 så minskade arbetslösheten och vi var i en rejäl högkonjunktur. Fler i arbete innebär normalt en större produktion och mer transporter av både personer och gods. Så utsläppsminskningarna kan inte förklaras av lågkonjunkturen.

Vad har vi då gjort som har varit lyckosamt? Vi tror på ekonomiska styrmedel och att det är effektivt att följa principen om att förorenaren ska betala. Den höjda koldioxidskatten och miljöbilspremien är två politiska beslut som med all sannolikhet bidragit till den positiva utvecklingen. Det är också i kategorin inrikes transporter vägtrafik som ett tydligt trendbrott skett. (Detsamma gäller för industrins förbränning.)

CUF:s ordförande Magnus Andersson är på plats i Köpenhamn och bloggade nyss om en intressant sak.

Oppositionen har en officiell delegat på klimatmötet (alliansen har också en) och de rödgröna valde att ge platsen till socialdemokraten Anders Ygeman som är ordförande i riksdagens Miljö- och jordbruksutskott.

Idag när det gått tio dagar så kom Ygeman dit! Maria Wetterstrand har varit där sedan i lördags, men hon fick inte den rödgröna delegatsplatsen för den var så viktig för socialdemokraterna att behålla. Är det så samarbetet fungerar?

Socialdemokraterna har kritiserat alliansen hårt för att svårt cancersjuka skulle tvingas ut i arbetslivet trots sin allvarliga sjukdom. De utgick i sin kritik från en DN Debattartikel som ett antal läkare skrev.

Försäkringskassan har nu gjort en genomgång och kan konstatera att det inte är så att cancerpatienter tvingas ur försäkringen snabbare med de nya regler som alliansen har infört. Det är möjligt att det finns ett problem (som rättas till genom ett utskottsinitiativ med ett förtydligande av lagstiftningen), men det problemet fanns redan när vi hade en socialdemokratisk regering. Utan att de gjorde någonting åt det.

Var det så att ingen uppmärksammade problemet? Tvärtom. Dåvarande socialförsäkringsminister Hans Karlsson fick 2004 en interpellation (fp) och 2005 en skriftlig fråga (v) om varför cancersjuka tvingades arbetspröva för att inte bli utförsäkrade.

Nu angriper Mona Sahlin och hennes partikamrater alliansen på ett häpnadsväckande sätt. Försöker de luras eller har de helt enkelt glömt bort vilka problem de själva hade med samma sak? Man ska inte kasta sten i glashus!

Min kollega Annie Johansson och vår läkare Anders W Jonsson som jobbar på samordningskansliet har bloggat mer utförligt om detta.

Jag har idag en debattartikel i Kvällsposten tillsammans med vår ungdomspolitiska talesperson Annie Johansson och vår bostadspolitiska talesperson Lennart Pettersson.

Vi ger ett antal förslag för att lindra bostadsbristen i områden som t.ex. Lund och Malmö.

Det var glädjande att idag kunna läsa på DN Debatt hur moderaterna omprövar sin politik för upphovsrätten och “Det digitala samhällets möjligheter”. Samtidigt måste jag säga att de förslag som Henrik von Sydow och Per Schlingmann presenterar är magra. Så länge som de inte säger att de går med på Centerpartiets krav på upphovsrättskommission så får de underkänt.

Men, vi har tagit upp frågan i alliansarbetsgrupperna som arbetar inför valet nästa år och jag har förhoppningar om att nå framgång.

Igår när vi hade haft budgetdebatt så kom jag i diskussion med en av de socialdemokratiska ledamöterna i justitieutskottet, Kerstin Haglö från Blekinge. Hon tog då upp att jag hade haft fel i en tidigare diskussion, att jag hade bloggat om det och att hon hade svarat på sin blogg. Först kunde jag inte komma ihåg vad hon menade, men sedan kom jag på att det handlade om sociala klyftor och missbruk av droger.

Jag har nu försökt hitta vad hon har skrivit, men även om jag hittar till hennes hemsida så hittar jag ingen blogg. Jag hittade inte heller något bland hennes artiklar (tre under 2009, så det var lätt att leta) eller pressmeddelanden (två under 2009, så det var ännu enklare). För att påminna mig om när det var vi hade diskussionen så sökte jag på min egen blogg. Vad hon menade med mitt blogginlägg var att jag hade lagt ut hela vår debatt från kammarprotokollet på min blogg, liksom jag alltid gör.

Men den stora chocken var att det handlade om en debatt som vi hade den 18 mars! Det är alltså nästan nio månader sedan och Kerstin Haglö tänker fortfarande på att jag hade något fel i den debatten. Det går bara att tolka på ett sätt, socialdemokraterna i riksdagen har för lite att göra.

När det gäller själva sakfrågan så tänkte jag be om hjälp för jag hittar ingen bra statistik eller några tillförlitliga artiklar. Haglö menade i ett replikskifte att de unga som har provat på narkotika och de som konsumerar alkohol minst en gång i månaden i högre utsträckning skulle komma från fattiga familjer med mer arbetslöshet. Jag ifrågasatte det i min replik och det gjorde jag utifrån någon gammal undersökning som jag tycker att jag minns men inte kan hitta. Den visade att unga från Limhamn använde mer droger än unga från Rosengård. Det kanske inte kan tas för intäkt att unga från rika områden generellt använder mer droger än unga från fattigare områden.

Är det någon som känner till statistik på alkohol- och narkotikanvändning bland unga i förhållande till boendeförhållande, föräldrars inkomster eller liknande?

Idag hade jag ett rejält gräl med justitieutskottets ordförande Thomas Bodström. Vid utskottssammanträdet i morse så var justitieminister Beatrice Ask på besök. Vi hade bara en timme på oss eftersom det skulle vara votering kl. 9. Ask skulle föredra och svara på frågor om EU-ordförandeskapet inom rättsliga och inrikes frågor samt om kriminalvården. Utskottet hade gemensamt kommit överens om att bjuda in justitieministern.

Efter föredragningen om EU-ordförandeskapet så gav justitieutskottets ordförande Thomas Bodström sig själv ordet. Efter svar på den egna frågan skulle man kunna tro att han skulle ge ordet till någon annan, men så skedde inte. Bodström valde att ge sig själv ordet för fyra-fem frågor i rad. Han ställde frågorna som om han höll något slags korsförhör. Advokaten Thomas Bodström hade kanske glömt bort att han just då var utskottsordförande Thomas Bodström. Först när han själv var klar fick övriga ledamöter en chans att ställa frågor.

Justitieministern höll sedan sitt korta föredrag om situationen inom kriminalvården och därpå ville Bodström att alliansens ledamöter skulle börja ställa frågor till justitieministern, men ingen av oss hade då begärt ordet. Då började Bodström med ett nytt korsförhör, med fyra-fem frågor i rad. Flera av oss andra begärde ordet ganska omgående efter hans första fråga eftersom den och svaret föranledde nya frågor, men vi fick inte ordet. Thomas Bodström ställde sina frågor och när han var klar så ansåg han inte att det fanns tid för fler frågor. Det fanns alltså tid för fyra-fem frågor för Thomas Bodström, men noll för övriga 16 ledamöter.

Jag protesterade direkt och likaså gjorde moderaten Krister Hammarberg som också hade begärt ordet. När sedan hela sammanträdet var över så tog jag upp frågan igen och sa att det var ett oacceptabelt sätt av en ordförande att hålla i ett sammanträde. Thomas Bodström svarade att det är han som är ordförande och bestämmer hur mötet ska hållas.

Jag var mycket irriterad och vi gick bredvid/efter varandra hela vägen till kammaren (tar 2-3 minuter från JuU:s sessionssal) och grälade. Andra som hörde oss tittade ordentligt. Jag upprepade att han inte sköter sitt ordförandeskap och han upprepade lika ofta att jag borde växa upp och att jag betedde mig som en barnunge. Det var så att jag kastade min penna ner på mina papper i ilska under mötet och då flög pennan några decimeter åt sidan och landade på Krister Hammarbergs papper, detta gjorde tydligen Bodström väldigt upprörd och han ansåg att alla tyckte att jag var barnslig. Jag svarade kort att jag visar när jag blir arg och det har jag rätt till.

Hur som helst så är det oacceptabelt av en utskottsordförande att själv ta sig ordet gång på gång tills det inte finns tid för andra ledamöter att ställa frågor.

Igår fick jag höra talas om fylleskandalen i riksdagshuset efter socialdemokraternas julfest i tisdags. En socialdemokrat som jag pratade om visste inte vem det var som skämt ut sig på det här sättet, men idag träder han fram. När jag såg bilden på Per Svedberg så var min första tanke; sitter han i riksdagen?

Jag har nog sett honom någon gång, men han hade lika bra kunnat vara anställd på något kansli. Vi har kontor i olika hus, skåningar och norrlänningar sitter långt ifrån varandra i kammaren och använder olika in- och utgångar, men ändå tycker man att något borde man ha sett av honom.

Jag gick in på riksdagens hemsidas utmärkta “Sagt och gjort” och såg att han kom in i riksdagen 2006 för Gävleborg. Han är inte ordinarie i något utskott utan ersättare i social- och utbildningsutskottet. Under 3,5 år har han ställt fyra interpellationer, tre skriftliga frågor och deltagit i debatten vid 15 tillfällen. Det blir alltså i snitt lite mer än en interpellation, knappt en fråga och lite mer än fyra debatter per år. Jag skriver inte detta för att slå på någon som redan ligger, utan jag tror snarare att detta är något slags snitt för socialdemokratiska ledamöter. De är skrämmande inaktiva för att sitta i opposition.

Kerstin Haglö, som jag bloggade om igår, är ordinarie ledamot i JuU och sitter inte sin första mandatperiod som Per Svedberg. Hon har på de här 3,5 åren i opposition skrivit en interpellation, en skriftlig fråga och deltagit i nio debatter. I jämförelse med henne så är Per Svedberg riktigt aktiv.

Kanske finns det någon som funderar på vad jag själv gjorde under min första mandatperiod då jag också satt i opposition. På fyra år skrev jag sex interpellationer (gillar inte interpellationer eftersom det är omöjligt att planera in när interpellationsdebatterna blir, det bestämmer ministern), 45 skriftliga frågor och deltog i exakt 100 debatter. Att det är mindre när man sitter i majoritet är begripligt, då tar man upp frågor i första hand i direktkontakter med berörda ministrar istället för att interpellera eller skriva frågor, men under den här mandatperioden har jag ändå ca 40 debatter. Då har jag också varit föräldraledig i två omgångar som nästan blivit ett helt riksdagsår.

De senaste veckorna har regeringen fått hård kritik för reformeringen av sjukförsäkringen. Bakgrunden till reformen är att när vi tog över regeringsmakten 2006 så var 200 000 personer sjukskrivna och 554 000 personer förtidspensionerade. Under S-regeringen förtidspensionerades 140 personer per dag, varav 10 under 30 år. Helt otroligt! Många sjukskrivna föll mellan stolarna mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen och det blev passiv sjukskrivning istället för rehabilitering så att den sjuke skulle kunna bli frisk och återgå till arbetet.

Jag skulle kunna beskriva problemet så här: ”Allt för många människor är sjukskrivna allt för länge, utan att deras chanser att åter arbeta tas tillvara. Bördan bärs inte bara av samhället i form av förlorad arbetskraft och höga kostnader för sjukfall som drar ut på tiden. Det är den sjukskrivne som inte får hjälp tillbaka till arbetslivet som drar det tyngsta lasset. Det är misslyckanden inom ramen för sjukförsäkringen och dess praktiska tillämpning, tillsammans med otydligheter i anställningsskyddet och ansvaret för rehabilitering, som ligger bakom att så många som hamnat i ohälsa far illa. Människor förlorar fotfästet i arbetslivet på ett sätt som inte borde ske.”

Följande text känns också helt rätt: ”Inte minst kan en tidsgräns för sjukpenningen bidra till att lösa problemet med att människor som varit sjukfrånvarande faller mellan stolarna när försäkringskassan och arbetsförmedlingen ser situationen ur skilda perspektiv. Det markeras när det absolut senast är dags att ansvaret för en människa flyttas från den ena myndigheten till den andra. Detta skulle eliminera risken för att människor tappas bort eller knuffas mellan myndigheterna.”

Att inte socialdemokraterna lyssnar på oss i alliansen är ingen överraskning, men de brukar åtminstone lyssna på LO. Båda citaten ovan är hämtade ur LO:s idéskrift om morgondagens sjukförsäkring ”Sjukas rätt till stöd” från våren 2007.

Skillnaden mellan LO:s förslag och den lag som alliansen har drivit genom är att LO ville tidsbegränsa sjukpenningen till 14-15 månader medan vi har beslutat om 2,5 år, dvs dubbelt så lång tid. LO föreslog också ett antal undantag, samtliga deras undantag och några till finns med i den nya lagen.

Alliansens politik kallar socialdemokraterna för ”stupstockspolitik” fastän den är generösare än LO:s förslag. Vad kallar socialdemokraterna LO:s förslag? Stening och hängning?

Socialdemokraterna sysslar med ett fult politiskt spel och jag får medge att de gör det framgångsrikt. Den senaste ökningen för oppositionen och motsvarande nedgång för alliansen hävdar statsvetare beror på diskussionen kring reformeringen av sjukförsäkringen. Detta trots att sossarna i LO-ledningen ville göra en ännu mer omfattande reformering eftersom de såg hur behovet såg ut.

Läs mer på Jan Ericsons blogg, det är han som har hittat LO:s genomtänkta idéskrift.

Saab har gått med förlust varje år sedan 1995, alltså även under högkonjunkturen. Inget företag kan fortsätta att producera produkter till ett pris som köpare inte vill betala. Så även om det är tråkigt och kommer att innebära många arbetslösa i Västsverige så är det logiskt att SAAB läggs ner.

Vänsteralliansen försöker nu hävda att det är regeringens fel. Inte så oväntat. Mona Sahlin ville till en början att staten skulle ta över SAAB. Oj, vad det skulle ha inneburit skattepengar i sjön. Om inte världens största biltillverkare, GM, har lyckats få Saab att göra vinst, hur skulle då staten lyckas med det? Men de största hycklarna är ändå Miljöpartiet. Först är de emot all utbyggnad av vägar och vill begränas biltrafiken oavsett om den går på fossila bränslen eller förnyelsebara, sedan tycker de att staten ska lägga miljarder på en bilfabrik som ändå förmodligen skulle gå i konkurs inom några år.

Varvsindustrin och Tekoindustrin försvann, enbart mer specialiserade tillverkare finns kvar. På samma sätt tror jag att det blir med fordonsindustrin. Forskning och utveckling samt specialiserad tillverkning kan vi konkurrera med, men inte den rena massproduktionen. Vi har svensk erfarenhet av att kasta pengar i sjön för att rädda dödsdömda industrigrenar, men lyckligtvis hade vi den här gången en regering som inte vill betala skattepengar till GM-koncernen. Även om socialdemokraterna kommer att göra allt för att svartmåla Maud den här gången också, så tror jag att svenska folket anser att vi har gjort rätt.

Köpenhamnsmötet tycks nu sluta i en stor besvikelse. Trots intensiva förhandlingar kan inget riktigt avtal skrivas under. Det ska tydligen finnas någon slags slutdeklaration, men inget som är bindande för länderna. Ett annat rykte är att ett nytt klimattoppmöte ska hållas i Tyskland om ett halvår. Vad som är sant är svårt att säga i nuläget.

Jag tycker att Kina är det land som ska skämmas allra mest. USA har gått åt rätt håll och det är inte omöjligt att Obama skulle ha lagt ännu mer i vågskålen om han bara fått med sig alla länder, men Kina hade bestämt sig för att inte styras av några andra. Uttalanden om att Kina följer de klimatförpliktelser som Kina har bestämt visar på oviljan att få till ett bindande avtal.

Jag hoppas att jag har fel och att nattens förhandlingar förbättrar slutresultatet, men just nu kan bara klimattoppmötet i Köpenhamn betecknas som en besvikelse.

Är det någon som tror att vänsteralliansen inte kommer att anklaga alliansregeringen för misslyckandet?

Riksdag & Departement har låtit göra en opinionsundersökning om vad svenska folket tycker om Centerpartiets förslag om lägre ingångslöner för att bekämpa ungdomsarbetslösheten. Att centerpartisterna är positiva (88 %) är inte så förvånande, inte heller att övriga alliansväljare är det (M 84 %, Fp 76 % och Kd 70 %), mer överraskande är att en majoritet av de rödgrönas väljare också är för vårt förslag trots att det har kritiserats så hårt av såväl S, V och Mp samt facken.

Undersökningen visar också att stödet är störst bland dem med lägst utbildning, att syd- och västsvenskar är mest positiva samt att offentliganställda är lika positiva som privatanställda.

Även om jag själv gillar förslaget och har propagerat för det länge så trodde jag faktiskt inte att vi hade så stort stöd i alla grupper.

Nu har jag haft en riktigt lugn och skön jul. Har umgåtts med familj och vänner i Skåne och som vanligt ätit för mycket julmat.

Även om jag är väldigt sen så vill jag önska en riktigt god jul till alla er som läser och kommenterar min blogg. För att kompensera denna senfärdighet så passar jag på att även önska gott nytt år tre dagar för tidigt!

Varg är kanske inte det vi diskuterar mest i Skåne, men i andra delar av landet så har vargen länge varit en av de allra hetaste frågorna. Nu har alliansregeringen infört licensjakt och under några dagar så har vargjakten blivit en riksnyhet.

Aftonbladet har gjort en genomgång av vad partierna tycker om vargjakten och åter kan vi se att den borgerliga alliansen håller ihop medan vänsterkartellen är splittrad. Socialdemokraterna är genomgående positiva till beslutet om licensjakt och till hur jakten har genomförts. Vänsterpartiet och Miljöpartiet däremot är genomgående negativa till allt.

Jag skulle tro att jag får använda ovanstående rubrik många gånger fram till valet….

Centerpartiet kommer inte att acceptera att alla flygplatser inom EU ska genomföra nakenskanning på passagerarna!

Försök till terrordåd som skulle drabba många oskyldiga människor ska givetvis tas på fullaste allvar, men inget blir bättre av panikåtgärder. Jag anser att nakenskanning på alla flygplatser är en panikåtgärd, en åtgärd som inte klarar av en proportionalitetsprövning. Integritetsintrånget är långt mycket värre än behovet av att nakenskanna alla passagerare.

Tyvärr finns det säkerhetsfanatiker utan känsla för personlig integritet och dessa vädrar åter morgonluft. USA, Storbritannien och Nederländerna är de som går längst, men de ska inte få styra hela EU. Kommissionen fick backning redan 2008 och jag skrev om frågan redan för tre år sedan.

Säkerhetsåtgärder i all ära, men så länge som passagerare tillåts flyga så kommer det att finnas möjlighet att utsätta andra passagerare för fara. Kontrollåtgärder kan aldrig stoppa allt. Dessutom blir det ett så ensidigt fokus på just flyg. Är det någon som tror att terrorister enbart funderar på hur de ska spränga eller kapa flygplan?

Jag är ett stort U2-fan och har i princip allt de gett ut i CD- och vinylställen. Bono har också imponerat genom sitt stora sociala engagemang, men nu skrämmer han mig med sitt utspel om “kinesisk” övervakning av Internet för att stoppa fildelning.

Det är tyvärr inte heller ett dåligt citat av en journalist, utan Bono har själv skrivit i New York Times. Att ta upp Kina som exempel på att det borde gå att övervaka Internet effektivt är rent ut sagt pinsamt.

Skånska Dagbladet har tagit upp nakenskanningen i en artikel. Bra, men bilden var inte så kul…

Om ni tycker att det är dålig aktivitet här på bloggen den kommande veckan så beror det på att jag spenderar min tid med familjen på Tenerife. Sitter just nu i solen vid poolen på hotellet. Igår åkte vi ifrån 13 minusgrader och nu är det ca 20 grader plus solens varma strålar. Kroppen fick en chock.

Eftersom det inte lär bli så mycket ledighet i sommar när valrörelsen drar igång så bestämde vi oss för att ta semestern nu istället. Hade tänkt att ha mobilen avstängd hela tiden, men nu när barnen är på Bamseklubben så fick jag sätta på den. Mindre än en kvart senare ringde en journalist… Men vem klagar när poolen väntar för några längders simning innan det är dags att hämta barnen.

Johan Linander har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta om myndigheternas översyn visar att försäljning av laserpekare till allmänheten inte kan förbjudas med dagens lagstiftning.

Jag har nyligen besvarat en liknande fråga av Torbjörn Lövendahl (s). Som jag angav då och som frågeställaren nu nämner pågår det arbete inom Rikspolisstyrelsen med att analysera problemets omfattning och bedöma vilka åtgärder som bör vidtas. Som frågeställaren angett pågår även arbete inom Strålsäkerhetsmyndigheten, som planerar att se över sina föreskrifter på området.

Om myndigheternas analys ger vid handen att det finns behov av ändringar i lagstiftningen kommer jag att tillsammans med miljöministern, som ansvarar för strålsäkerhetsfrågor, ta ställning till vilka åtgärder som kan behöva vidtas.

Stockholm den 13 januari 2010

Beatrice Ask

Johan Linander har frågat mig vad jag avser att vidta för åtgärder för att unga drogmissbrukande flickor även i fortsättningen ska kunna få en bra behandling för att kunna lämna sitt missbruk.

Statens institutionsstyrelse (SiS) ansvarar för planering, ledning och drift av de särskilda ungdomshemmen. Under 2009 ändrades myndighetens instruktion för att förtydliga SiS ansvar för att myndigheten ska utforma sin verksamhet så den utgår från pojkar och flickors villkor och behov. Det innebär bland annat att den vård och behandling som erbjuds vid de särskilda ungdomshemmen ska möta den efterfrågan som finns. Samtidigt lyder SiS under det generella kravet på att myndigheters verksamheter ska bedrivas effektivt och att de ska hushålla väl med statens medel.

SiS befinner sig i en omställningsprocess. Myndigheten har gjort en sammanlagd bedömning av det framtida behovet av vårdplatser utifrån den demografiska utvecklingen, omvärldsanalys och trendmässig efterfrågan och kommit fram till att det finns ett omställningsbehov för att på sikt uppnå balans mellan utbud och efterfrågan. SiS har inte fattat beslut om vilka institutioner som berörs men omställningen kommer förmodligen innebära neddragningar både inom ungdoms- och missbruksvården. Syftet med omställningen är också att öka effektiviteten och flexibiliteten i verksamheten, bland annat genom samutnyttjande av gemensamma resurser mellan institutionerna.

Avslutningsvis vill jag understryka att jag i likhet med Johan Linander är av den uppfattningen att SiS ska tillhandahålla väl differentierad vård och behandling. Detta är SiS ansvar och jag har fullt förtroende för att det är SiS som bäst kan avgöra var, hur många, och vilka typer av platser som behövs för att möta efterfrågan inom ungdomsvården.

Stockholm den 13 januari 2010

Maria Larsson

Jag blev först imponerad när jag hörde att den rödgröna vänsterkartellen hade kommit överens om försvars- och säkerhetspolitiken. Det hade jag trott skulle bli en av deras svåraste frågor.

Nu har jag läst på vad “överenskommelsen” innehåller och känner mig väldigt lurad. Det är ju i princip en överenskommelse om ingenting, de lämnar alla de svåraste frågorna utan svar, Afghanistan, vapenexport och värnplikten som exempel.

Dessutom, när de hävdar att de kommit överens om något så tolkar de det olika. De har med i sin “överenskommelse” att de ska utreda vapenexporten, men nu efteråt säger socialdemokraterna att det innebär en stärkt svensk försvarsindustri medan V och Mp säger att det kommer att innebära en mer restriktiv vapenexport.

Så var det med den överenskommelsen…

Det gäller att leva som man lär inom politiken. Vi i Centerpartiet vill förnya upphovsrätten och har som första parti gjort en creative commons licensiering. Vi i Centerpartiet jobbar hårt i miljö- och klimatfrågor och vill att alla ska ta ett större eget ansvar, därför har vi som första parti blivit miljöcertifierade.

Rick Falkvinge i Piratpartiet valde att leva som han lär på ett något annorlunda sätt… Han, liksom många andra, säger att alla register riskerar att läcka och det visar han verkligen…

Mord i min närhet har blivit en fruktansvärd följetong här på bloggen. Den här gången handlar det om dubbelmordet i Halland som enligt polisen har begåtts mellan Dalby och Genarp (i själva verket utanför Björnstorp). Det är visserligen ca en mil fågelvägen från Stora Rödde, men bara över några åkrar från där min pappa växte upp och mina farföräldrar bodde under hela min uppväxt.

Det är inte bara det femte mordtillfället i min närhet på fyra år, utan det är dessutom det tredje dubbelmordet. Helt sjukt och jag hoppas verkligen att detta blir sista gången som jag skriver i detta ämne.

Regeringen har i dag beslutat att under året stänga Sveriges ambassader i Bratislava, Dakar, Dublin, Ljubljana, Luxemburg och Sofia. Samtidigt öppnas tio nya ambassader, fyra i östra Europa, fyra i Afrika, i Bolivia och Kambodja.

Samtidigt som det är bra att vi får ambassader i nya länder, bland annat för biståndsändamål, så är det tråkigt att vi lägger ner i fem andra EU-länder. Ekonomin är en realitet, men frågan är om det inte hade gått att lösa frågan med ett nordiskt samarbete istället för med nedläggning.

Så sent som vid Nordiska rådets session i Stockholm i oktober förra året så uttryckte de nordiska utrikesministrarna att de vill ha ett tätare ambassadssamarbete. Är detta alternativ verkligen tillräckligt undersökt?

Såg att min kollega Karl Sigfrid uttalat sig bra i dagens SvD om Ifpis nygamla förslag om avstängning från Internet.

Precis som artikeln tar upp så har vi redan haft utredaren Cecilia Renfors förslag om en svensk Hadopi-lag på bordet och alliansen har bestämt sagt nej. Detta var Centerpartiets vinst i den i övrigt tråkiga IPRED-kompromissen.

Avstängning från Internet är feltänkt från början till slut. Karl Sigfrids uttryck “digital husarrest” är bra. Förutom att det faktiskt inte är möjligt att försätta någon i en digital husarrest.

Igår kväll hade jag en debatt i kammaren om “vissa immaterialrättsliga frågor”. Hela anförandet och replikerna finns här.

Annie Johansson har idag presenterat ett utmärkt förslag om privata arbetsförmedlingar.

Ännu en gång är det Centerpartiet som går före i jobbpolitiken. Att LO protesterar är inget att förvåna sig över. Wanja Lundby Wedin menar att “arbetslösa kommer att få sämre hjälp att hitta nya jobb”. Jaha, så hon menar att Arbetsförmedlingen redan är det perfekta sättet för att arbetslösa ska hitta nya jobb. Vilken värld lever Lundby Wedin i?

Tvärtom ser jag på nära håll (har inte sökt nytt jobb…:-) att privata arbetsförmedlingar fungerar alldeles utmärkt. Trots att Arbetsförmedlingen finns så vänder sig många arbetsgivare redan idag till privata arbetsförmedlingar för att nå rätt kompetens. Är detta också något som LO anser resultera i att arbetslösa får sämre hjälp att hitta nya jobb?

I morse åkte jag taxi från Slussen till Bromma flygplats, sedan flyg ner till Kalmar för besök hos polisen i Nybro och Hultsfred. Två polisstationer som tyvärr är nedläggningshotade pga socialdemokratiskt styre i deras länspolisstyrelse. (Om någon vill klaga på att jag åkte taxi så kan jag berätta att jag helst åker kollektivt och också gjorde det från Ingarö till Slussen, men att ta sig med SL från Slussen till Bromma är inte speciellt smidigt och fungerade inte idag om jag skulle hinna i tid till flyget.)

Taxichauffören var en man som jag skulle kunna tänka mig kom från Jamaica eller liknande. Han pratade på hela tiden och från början så tänkte jag, “kan han inte vara tyst, jag är så trött”. Men han väckte verkligen mig och jag lämnade taxin med ett stort leende på läpparna.

Framförallt berättade han om sin morgon, om hur han hade tvingats byta däck eftersom han fått pyspunka. Det var ett spik som gått in i däcket och han berättade om hur luften pyste ut: “Det var ett spik, så luften pisste ut, får man en skruv så kan den hålla tätt, men får man ett spik så pissar däcket.”

Tro inte att jag skrattar eller gör mig lustig över att han missuppfattat eller inte kunde uttala ett svenskt ord, utan jag tyckte bara det var charmigt och jag förstod ju ändå vad han menade.

När jag sedan väntade på flygplatsen så satt jag och tänkte på hur tråkigt vårt samhälle skulle vara om alla vara likadana, om a