Linander tycker!
Korta mer eller mindre genomtänkta tankar efterfrågar likasinnade kommentarer.

Jag tycker verkligen att det skulle vara bra med en bred uppgörelse om energipolitiken. Just energipolitiken lämpar sig ovanligt dåligt för svängningar från mandatperiod till mandatperiod, det behövs långsiktiga spelregler för att nödvändiga och önskvärda investeringar ska göras.

Alliansens klimat- och energiuppgörelse borde inte vara omöjlig för socialdemokraterna att gå med på. De har tunga krafter inom sitt parti som också vill det. Men, nu sitter de i samma båt som Vänsterpartiet och Miljöpartiet och de har gemensamt kommit överens om att inget av de tre partierna får göra uppgörelser med alliansen fram till valet utan att alla tre är med.

Att det finns en sådan regel har jag fått bekräftat av en miljöpartist. När de bildade sitt rödgröna samarbete så hade Miljöpartiet redan en uppgörelse med alliansen om arbetskraftsinvandringen. De kom överens om att Mp skulle få fullfölja den redan ingångna överenskommelsen, men sedan skulle det bli stopp om inte alla tre var med.

Att Vänsterpartiet och Miljöpartiet skulle gå med på en energiöverenskommelse som öppnar upp för ersättning av gammal kärnkraft till ny var helt uteslutet från första början. Det betyder att socialdemokraterna inte heller kunde göra upp med alliansen. Maud och Andreas Carlgren träffade S, V och MP-företrädarna vid fem tillfällen. Det kvittar om de så träffats vid 50 tillfällen så hade de inte kommit överens. Oppositionsföreträdarna ville dra ut allt som gällde kärnkraft från uppgörelsen och det kunde inte alliansen som helhet gå med på (vi i Centerpartiet skulle såklart kunnat leva med det utan problem). Det var ett omöjligt problem att komma runt och därmed var det lika bra att samtalen avslutades.

Att nu de båda blocken försöker anklaga varandra för att samtalen bröt samman är väl väntat, men bättre hade varit att båda sidor erkänt att de satt fast i sina block vad gäller kärnkraften och att ingen av dem kunde ta sig framåt i de förhandlingarna. Det fanns säkert förhandlingsutrymme på många andra områden, men inte i den grundläggande frågan huruvida gamla reaktorer ska få ersättas med nya. Hur som helst är det olyckligt att vi kommer att fatta långsiktiga energibeslut med bara sju rösters marginal.

Efter många turer ska äntligen föreningsfriheten även gälla för studenter. Det är på tiden att kår- och nationsobligatoriet avskaffas. Från den 1 juli 2010 ska studenter liksom andra människor få välja om de vill tillhöra en förening eller inte.

Självklart är det inte ett enkelt beslut att avskaffa obligatoriet och därför har det krävts ett stort arbete för att ta fram ett väl genomarbetat förslag som inte försvagar studentinflytandet på högskolor och universitet.

Det förslag som nu läggs fram innebär att studenterna garanteras representation i högskolors och universitets beredande och beslutande organ. Alliansregeringen avsätter dessutom 30 miljoner kronor per år, i dag motsvarar det ca 105 kronor per helårsstudent, till kårerna. Bedömning är att den summan täcker kostnaderna för de grundläggande uppgifterna som en kår ska ha. Kårerna ska även i framtiden ha medlemmar som betalar avgifter.

För Lunds del har det även varit viktigt att lösa situationen för nationerna när obligatoriet avskaffas. Nationerna kommer därför även i fortsättningen att vara skattebefriade, vilket innebär att det inte ska bli några större problem kring de fastigheter de äger eller den verksamhet de bedriver.

Anf. 76 JOHAN LINANDER (c):

Fru talman! I dag debatterar vi ett av de mest omdiskuterade lagförslagen det senaste året. Det gäller direktivet om civilrättsliga sanktioner på immaterialrättens område, även kallat Ipred.

Direktivet antogs, som vi har hört, i april 2004 och skulle ha varit genomfört i svensk rätt redan den 29 april 2006. Det var då den socialdemokratiska regeringen med justitieminister Thomas Bodström i spetsen förhandlade för Sveriges räkning och antog direktivet. Men sedan när det skulle genomföras i svensk rätt blev Socialdemokraterna handlingsförlamade, och man kan misstänka att de väntade ut valet eftersom de visste att det var en känslig fråga. Begreppet Bodströmsamhället fanns redan.

I stället tillsatte mycket riktigt, som Eva-Lena Jansson sade tidigare, Socialdemokraterna en utredning i augusti 2006. Den handlade över huvud taget inte om hur direktivet skulle genomföras i svensk rätt.

Den här utredningen kom i stället med ett enda lagförslag, nämligen om att Internetleverantörer skulle kunna stänga av abonnenter från Internet vid systematiska upphovsrättsliga intrång. Med andra ord skulle svenska medborgare kunna stängas ute från Internet och därmed inte kunna betala sina räkningar via Internet, inte kunna mejla till sina vänner eller handla via nätet och inte kunna använda sig av den enorma informationskälla som Internet är.

Det förslaget har vi i Centerpartiet väldigt starkt reagerat mot. Med dagens beslut kastas det i papperskorgen. Att bli avstängd från Internet är lika orimligt som att bli förbjuden att skicka brev, handla i affären och gå till biblioteket.

Fru talman! Alla dagar som riksdagsledamot är inte lika roliga. Ibland måste man vara med och fatta beslut som man innerst inne inte tycker är de allra bästa. Man kan göra som Socialdemokraterna och bara vänta, eller också kan man göra som den borgerliga alliansen och förhandla, kompromissa och komma överens även i svåra frågor.

I det beslut som vi i dag kommer att fatta finns det ärligt talat delar som jag helst skulle vilja slippa. En sådan del finns i kompromissen. En annan sådan del består av det som finns i direktivet som vi måste genomföra.

Kompromisser betyder att man får igenom en del saker men måste acceptera annat som man egentligen inte tycker är bra. Kompromisser är en del av politiken. Förstår man inte att kompromisser behövs ska man inte ge sig in i politiken.

Den del av direktivet som vi måste genomföra och som känns mest främmande för svensk rättstradition gäller kravet på att den dömde ska offentliggöra domstolsutslaget. Det betyder att den som döms för ett upphovsrättsintrång även kan dömas till att bekosta lämpliga åtgärder för att sprida information om domen i målet, något som vi i övrigt inte har i Sverige. Jag tycker att det här känns alldeles fel. Men eftersom den socialdemokratiska regeringen 2004 accepterade detta i direktivet måste vi nu genomföra det.

När det gäller själva informationsföreläggandet – som vi redan hört väldigt mycket om här i dag – det vill säga utlämningen av abonnentuppgifter, har en lång rad åtgärder lagts in för att rättssäkerheten och skyddet av den personliga integriteten ska tillgodoses. Först krävs det en domstolsprövning. Det krävs också sannolika skäl för att ett intrång i upphovsrätten skett via just det påstådda IP-numret. Domstolen ska också göra en proportionalitetsbedömning, det vill säga en avvägning mellan behovet av åtgärden och intrånget i den enskildes integritet.

Det har också förtydligats att en abonnent inte automatiskt är ansvarig för ett upphovsrättsintrång via hans eller hennes uppkoppling. För att domstol ska döma ut skadestånd måste rättighetshavaren visa på det normala, vanliga, sättet och presentera tillräcklig bevisning för att det är just abonnenten som har orsakat ekonomisk skada och att skadestånd därför ska dömas ut.

Ytterligare en viktig del i dagens beslut är att en utvärdering påbörjas så fort lagen träder i kraft. Vid utvärderingen ska det följas upp hur lagen tillämpas, vilka effekterna blir till exempel för öppna nätverk, och att reglerna i första hand används för att vidta åtgärder mot intrång av stor omfattning.

Fru talman! I den debatt som i månader fortgått om Ipred har många missförstånd uppstått. Det har handlat om intrångsundersökningen, om kvarstad och om hur den civilrättsliga processen egentligen går till när någon begärt skadestånd. Det är väl bra att politiska frågor debatteras. Men det är olyckligt när missförstånd mer eller mindre medvetet sprids, vilket innebär att fler har blivit oroliga.

Nu när vi här i kammaren debatterar och ska fatta beslut om Ipred är det olyckligt att det även här sprids felaktigheter. Det började med att Socialdemokraternas Eva-Lena Jansson sade att upphovsrättsinnehavare skulle kunna få ut uppgifter om vilken IP-adress en person har. Det stämmer inte. Jag vet inte om det var ett misstag. Ett informationsföreläggande handlar om att få ut abonnentuppgifter, uppgifter om vem som har en viss IP-adress, inte tvärtom. Man kan inte komma med en uppgift om en person och få reda på vilken IP-adress den personen haft – det är oftast fråga om ”haft” eftersom vi har dynamiska IP-adresser och inte har kvar dem speciellt länge, eller rättare sagt finns de bara så länge datorn är uppkopplad just vid tillfället i fråga. Skillnaden är alltså mycket stor.

Vänsterpartisten Kent Persson fortsatte med att hänvisa till en säkerhetsexpert. Jag antar att källan är en artikel i Svenska Dagbladet – en artikel som tyvärr var full av felaktigheter. Jag har skrivit om detta på min blogg och kan berätta att säkerhetsexperten själv har varit inne och kommenterat och även medgett att han hade fel. Jag begär dock inte att Kent Persson går in och läser på min blogg.

Vidare hävdar vänsterpartisten Kent Persson att upphovsrättsinnehavare skulle få rätt till privat husrannsakan, som dessutom skulle tillåtas i större utsträckning än polisiär husrannsakan. Inte heller det stämmer.

För det första är en intrångsundersökning inte en husrannsakan. Vid en husrannsakan kan polisen göra beslag. Det kan man inte göra vid en intrångsundersökning. Dessutom är det inte upphovsrättsinnehavaren som får göra en intrångsundersökning. Det är kronofogden som verkställer och en domstol som beslutar.

För det andra är det inte lättare att få en intrångsundersökning än att få en polisiär rannsakan – enligt 28 kap. 1 § rättegångsbalken. Husrannsakan kan polisen i vissa fall få göra även utan domstolsutslag.

Fru talman! Både Vänsterpartiets Kent Persson och Miljöpartiets Lage Rahm kritiserar upphovsrättsinnehavarnas möjlighet att kräva skadestånd i civilrättsliga processer. Detta är intressant. Vi ska vara på det klara med att dagens beslut inte på något sätt ändrar hur de civilrättsliga processerna ska se ut.

Den fråga man ställer sig är vad Vänsterpartiet och Miljöpartiet tycker ska ändras. På Per Bolund lät det nästan som att ett slags tak skulle införas för hur stort skadestånd man får yrka på. Hur skulle det taket kunna se ut? Det är lätt att kritisera. Kom i stället med förslag om hur ni tycker att det ska se ut!

Man kan också fråga sig om Miljöpartiet och Vänsterpartiet tidigare har väckt några motioner. Om ni nu tycker att systemet med civilrättsliga skadeståndsprocesser är så orimliga kan man ju undra vilka förslag ni tidigare lagt fram.

Lage Rahm fortsatte med att fråga sig varför det ska gå minst en månad innan information lämnas ut om abonnentuppgifter, alltså till den person som fått sina uppgifter utlämnade. Svaret finns i propositionen. Där är det inte några som helst hemligheter. Jag antar att Lage Rahm har läst propositionen.

Rättighetshavarna får en månad på sig för att föra civilrättslig talan. Under den tiden ska abonnenten inte ges möjlighet att undanröja eventuell bevisning. Inte en enda remissinstans hade någonting att anföra mot detta när förslaget var ute på remiss. Det hindrar självklart inte Lage Rahm att vara mot det, men det är viktigt att veta detta. Det har ju varit en väldigt stor remissrunda när det gäller det här förslaget.

Lage Rahm pratade också om att det skulle bli hembesök med hot och trakasserier. Då frågar jag mig om Lage Rahm påstår att upphovsrättsinnehavaren eller dess organisationer kommer att ringa på och hota och trakassera folk. Varifrån kommer de uppgifterna? Om det finns människor som får ont i magen av oro får man nog fundera på vilka uppgifter man själv sprider och vilket magont de kan ge. I replikskiftet med Mikael Oscarsson sade Lage Rahm att vi ska hålla oss till fakta. Det håller jag verkligen med om.

Det hela fortsatte med en mycket lång utläggning från Lage Rahms sida om intrångsundersökning och om hur människor skulle drabbas. Trots att han väldigt länge pratade om intrångsundersökningen lyckades han totalt glömma bort att berätta att domstolen också ska göra en proportionalitetsbedömning i frågor om huruvida intrångsundersökning ska få göras eller inte. I förarbetena till den här lagen står det: ”Skyddet för hemfrid och privatliv måste särskilt beaktas.”

Jag har försökt lite närmare titta på när intrångsundersökningar hittills skett. Lagen har ju funnits i cirka tio år, så det är inte på något sätt fråga om en ny lag även om det låter så. Det har varit tillfällen då intrångsundersökningar skett i hemmet, men så har skett när man haft näringsverksamhet som skötts från hemmet eller när man har kopierat hemlig information och sedan tagit den med sig till hemmet.

Att intrångsundersökningar skulle göras i vanliga fildelares hem känns mycket osannolikt. Jag skulle vilja påstå att det inte blir några intrångsundersökningar hemma hos fildelare eller hemma hos deras föräldrar eller deras grannar – om nu trådlös uppkoppling används.

Den här kritiken måste följas upp med frågan: Vilka motioner eller andra förslag har Miljöpartiet, och för den delen också Vänsterpartiet, lagt fram för att förändra lagstiftningen om intrångsundersökningar?

Om ni är så oerhört kritiska mot att den finns och har funnits i tio år, vad har ni då gjort för att förändra lagen? Det är en relevant fråga.

Fru talman! Jag har använt mycket mer tid än vad jag hade anmält mig till, och jag beklagar det. Jag vill säga att jag inte är nöjd med alla de delar som vi i dag kommer att fatta beslut om, men jag tycker att det är en acceptabel kompromiss. En del av den kritik som framförs är också befogad. Men att skrämma folk med överdrifter eller i vissa fall rena felaktigheter i sin argumentation tycker jag inte är okej.

Jag vill avsluta med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. Jag vill också säga att jag tycker att den utvärdering som nu påbörjas är mycket viktig. Jag kommer att följa utvecklingen mycket noga. Skulle lagstiftningen på något sätt missbrukas eller på annat sätt ge oväntade negativa följder kommer vi från Centerpartiets sida att återkomma med förslag till lagändring.

Anf. 77 LAGE RAHM (mp) replik:

Fru talman! Jag kan börja med att hålla med Johan Linander om att det här i en del stycken inte är en särskilt bra lag. Jag uppskattar den uppriktighet som Johan Linander visar oss här i kammaren och inför svenska folket genom att framhålla det. Det känns väldigt bra, och jag hoppas att vi i framtiden kan komma fram till bra förändringar, kanske tillsammans. Det vore i alla fall väldigt bra.

Johan Linander ägnade lång tid åt att rätta små fel som smugit sig in i vad som sagts av vissa talare. Jag kan glädja mig åt att han faktiskt inte hade lyckats hitta ett enda fel i det jag sade utan snarare tolkade att något skulle kunna vara fel. Bland annat sade han att jag hade sagt att det skulle bli trakasserier. Jag sade att det kunde bli trakasserier. Jag menar att det är en risk.

Jag skulle ha uppskattat om Johan Linander hade gått igenom även där de borgerliga politiker som har sagt fel. Det har skett fel även på den sidan. Men det känns bra som sagt att han inte, åtminstone av vad som har kommit fram hittills, hade hittat några fel i det jag sade.

När det gäller intrångsundersökningar är det en stor skillnad i förhållande till vad som var tidigare. Man nämner det i en lag som i mångt och mycket inriktar sig på att få fram en bevisning för att människor ska kunna fällas efter stämningar. Det handlar om privatpersoner som har laddat ned ett par låtar. Det är en stor skillnad jämfört med vad som var tidigare. När det handlar om immaterialrättsintrång som berör stort omfång av till exempel skog som någon har tillverkat är det en helt annan sak. Det är näringsverksamhet.

Anf. 78 JOHAN LINANDER (c) replik:

Fru talman! Jag börjar med att konstatera att Lage Rahm säger att vissa delar inte är bra i lagförslaget. Det måste betyda att han i andra delar tycker att det är bra saker, men ni yrkar avslag på hela propositionen. Då kan man fråga: Håller du inte med om att det i lagförslaget finns delar som vi inte behöver genomföra enligt EG-domstolens Telefónicamål? Men det handlar mest om det som måste genomföras. Det skulle ha varit genomfört den 29 april 2006.

Sverige är redan hotat av stämning, och vi kan bli skadeståndsskyldiga för att vi inte genomför direktivet. Ändå föreslår Miljöpartiet att hela förslaget ska avslås. Tycker ni inte att vi ska genomföra direktivet? Hade ni sagt att vi ska lämna EU genast som ni har sagt tidigare hade jag förstått det. Men nu är ni för att vi är medlem, och ska vi då inte genomföra de direktiv som finns? Det är en fråga som jag tycker att ni behöver svara på.

Det är intressant att oppositionen tycker att majoriteten ska hjälpa till med att opponera. Det får ni klara av själva, och jag tror att ni klarar det. Jag tycker inte att jag behöver recensera mina allianskollegers eventuella felaktigheter i den här talarstolen, det får ni sköta.

Till slut: Nog hittade jag ett och annat fel i det som Lage Rahm sade, speciellt påståendet att det nu skulle bli en massa intrångsundersökningar. Vad är belägget för det? Var har du fått uppgifterna om att det kommer att bli en massa intrångsundersökningar? Jag tror att du använde just begreppet massa.

Jag vet inte om Lage Rahm har studerat förarbetena till lagen om intrångsundersökningar och sett att skyddet för hemfrid och privatliv särskilt måste beaktas. Det har gjort att man inte ger tillstånd till intrångsundersökningar i privata hem om det inte samtidigt gäller näringsverksamhet eller att man tagit hem speciella uppgifter.

Anf. 79 LAGE RAHM (mp) replik:

Fru talman! Det råkar faktiskt vara så att jag har läst förarbetena till lagen om intrångsundersökningar. Jag är fullt medveten om att det står om proportionalitetsbedömningar där. Frågan är hur de i praktiken ska utföras när man måste skaffa någon form av bevis till det civilrättsliga målet. Det är det frågan gäller. Tyvärr tror jag att vi är två av de få i denna kammare som har läst förarbetena. Jag tror inte att det är så många fler som har gjort det. Det tycker jag är ett problem.

Jag tycker att vissa delar är dåliga, och jag påpekade att jag och Johan Linander var överens om att vissa delar är dåliga. Det var åtminstone vad Johan Linander sade. Jag tycker själv att rätt så många delar är dåliga. Det är anledningen till att vi anser att helheten blir så pass dålig att det här behöver arbetas om, och därför bör riksdagen avslå det.

Jag gillar som sagt att man svarar på frågorna. Jag tycker att det är rimligt att fråga sig: Vad ska vi göra med direktivet? I direktivet står det att vi behöver genomföra en del saker som är direkt dåliga, och det finns en del saker där regeringen har gått längre på den dåliga vägen.

Vi vill inte att man ska gå så långt på den dåliga vägen som regeringen. Men vad ska vi göra med direktivet? Jag tycker att det är rimligt att vi för rättssäkerhetens skull och svenska medborgares skull inte ska genomföra det här direktivet, och i så fall får vi ta en stämning i EG-domstolen. Vi tycker att vi och regeringen ska jobba på att faktiskt garantera svenska medborgares rättssäkerhet och driva linjen att det här borde omförhandlas så att vi kan garantera rättssäkerheten på ett bättre sätt.

Anf. 80 JOHAN LINANDER (c) replik:

Fru talman! Utifrån tidigare replikskiften som jag lyssnat på under de snart fyra timmar som debatten har pågått finner jag en häpnadsväckande misstro mot svenska domstolar. Vi pratar om domstolsprövning och huruvida IP-nummer ska lämnas ut. Vi pratar om domstolsprövning och om det ska bli en intrångsundersökning. Det tycks inte finnas något som helst förtroende för att domstolarna klarar av den processen. Om vi inte litar på att svenska domstolar klarar av det som de ska göra är det verkligen illa ute med det svenska rättssamhället. Har man sådan misstro mot svenska domstolar förstår jag att man är väldigt orolig.

Ska direktivet genomföras eller inte? Jag kan tänka mig bättre saker att lägga medborgarnas skattepengar på än att betala det skadestånd eller vite som EG-domstolen dömer ut. Om kommissionen stämmer Sverige och EG-domstolen kommer fram till att Sverige inte har genomfört direktivet som vi ska göra blir det fråga om skadestånd eller vite. Då får vi lägga svenska skattebetalares pengar på det. Jag känner att det är bättre att genomföra direktivet, och om man sedan vill omförhandla det får man ta itu med det sedan. Att vi skulle lyckas tror jag inte, men jag kan hålla med om att det finns en del saker i direktivet som inte är bra. Så långt kan vi vara överens.

Anf. 81 EVA-LENA JANSSON (s) replik:

Fru talman! Jag trodde egentligen att jag var klar med mina replikskiften, men jag vill ändå korrigera vissa saker.

När det gäller den förra, socialdemokratiska regeringens agerande i frågan stämmer det att man på uppdrag av och i samråd med EU-nämnden har drivit frågan om sanktionsdirektivet i EU. Hur det sedan har kommit tillbaka är en annan fråga.

Om jag ska vara ärlig, fru talman, tror jag att man ska ta ansvar för sitt eget handlande och hur man lägger fram en proposition. Det är nämligen den borgerliga regeringen som har valt att lägga fram den här propositionen, inte den socialdemokratiska. Vi har ingen socialdemokratisk regering nu.

Jag tycker att det är bra att utredningens förslag om avstängning av Internet, en del av Cecilia Renfors förslag, förkastades av regeringen. Däremot saknar jag andra saker som fanns med i utredningen. Den kritik som riktades mot branschorganisationerna för att det inte fanns tillräckligt många tillgängliga alternativ och att konsumentperspektivet inte lyftes fram på ett bra sätt är en fråga som bland annat Miljöpartiet har tagit upp i sin motion, men som inte just nu finns med i det här direktivet. Men det var många saker som man pekade på, och även det här direktivet togs i beaktande i utredningen.

Jag, precis som Johan Linander, tycker inte att den här frågan är lätt. Alla riksdagens partiers ungdomsförbund tycker att det här förslaget inte är så bra, om vi ska vara riktigt ärliga. Just att frågan om upphovsrätt är komplicerad tycker jag är viktigt att vi tar fasta på. Det är därför vi har föreslagit en upphovsrättskommission. Johan har ju lyssnat på mina tidigare frågor till de andra borgerliga ledamöterna. Så, Johan, visst skulle det väl vara bra med en upphovsrättskommission som fick ett brett uppdrag att jobba under flera år för att utreda och se över upphovsrätten i framtiden?

Anf. 82 JOHAN LINANDER (c) replik:

Fru talman! Jag väntade faktiskt på den här frågan. Det tog väldigt lång tid, två minuter, men till slut kom den.

För att börja från början stämmer det att det är den borgerliga regeringen som har lagt fram den här propositionen. Men det skulle den socialdemokratiska regeringen ha gjort senast den 29 april 2006. Då var det onekligen en socialdemokratisk regering. Man kan ju fråga sig varför ni inte lade fram någon proposition då. Jag kan minnas massor av propositioner under förra mandatperioden som kom fram snabbt från Thomas Bodströms sida om direktiv som vi skulle genomföra. Först var det en godkännandeproposition om ett rambeslut, och ganska snabbt därefter kom propositionen för genomförande så att vi skulle hinna innan tiden gick ut. Men just när det gällde sanktionsdirektivet tillsatte man inte ens en utredning. Det sägs att det gjordes en departementsskrivelse, men den har jag inte lyckats få se.

När det gäller upphovsrättskommissionen, och jag kan ta integritetsombudsmannen också när jag ändå är i gång, är det centerpartistiska förslag. Det är glädjande att Socialdemokraterna ställer sig bakom tidigare, centerpartistiska förslag. Redan när vi ändrade upphovsrättslagstiftningen för fyra fem år sedan, även det med Thomas Bodström som ansvarigt statsråd, lade Centerpartiet fram förslag om att utreda upphovsrätten därför att den var omodern, inte klarade av dagens teknik och behövde få en bättre proportionalitet mellan upphovsrättsinnehavarna och konsumenterna. Så, visst, det är trevligt att ni också har ställt er på den sidan.

En integritetsombudsman har Centerpartiet också föreslagit. Det är taktiskt bra, får man väl säga, av Socialdemokraterna att dra fram det förslaget i reservationer nu och tro att vi centerpartister ska rösta för det, men det kommer vi alltså inte att göra. I nästa replikskifte ska jag förklara varför.

Anf. 83 EVA-LENA JANSSON (s) replik:

Fru talman! Ja, det är så i politiken att man måste ta till sig idéer och tankar från andra och se om en fråga är komplex eller inte.

Det som har kommit till sedan den borgerliga regeringen tillträdde är bland annat en FRA-lag som kritiseras starkt. Så sent som i dag var det PTS, Post- och telestyrelsen, som riktade stark kritik mot FRA-lagen, men även Datainspektionen har riktat kritik mot den. Då är det viktigt att väga samman de förslag som nu kommer som har påverkan på den personliga integriteten. Om inte vi tar till oss den kritiken nu, när ska vi då göra det? Det vore märkligt att inte lyssna på den kritik som har varit.

Jag väntar med spänning på att få höra vad Johan Linander har för argument, fru talman, för att avslå ett förslag om en upphovsrättskommission – ett förslag som inte bara vi socialdemokrater har lagt fram utan också Annie Johansson från Centerpartiet, som har skrivit en alldeles utmärkt motion i ämnet.

Anf. 84 JOHAN LINANDER (c) replik:

Fru talman! Det brukar kallas en cliffhang, alltså att man väntar på vad som ska komma.

Med det här förslaget tillsätter vi ytterligare en utredning som ska följa hur sanktionsdirektivet används, och det finns redan en utredning som i mer tekniska termer rör upphovsrättslagens utformning. Vi avvaktar de här två utredningarna. Men jag lovar att vi kommer att återkomma och driva frågan om en större upphovsrättsutredning, för jag tycker fortfarande inte att den svenska upphovsrättslagstiftningen är bra. Det tyckte jag inte 2004, när Socialdemokraterna ändrade och gjorde den privata nedladdningen olaglig, och jag tycker det inte heller i dag. Så jag kommer att fortsätta driva den frågan. Det kan Eva-Lena Jansson lita på.

Det känns som att den grekiska åklagarmyndigheten på Rhodos gör allt för att förstöra Calle Jonssons liv. Lyckas de inte fälla honom för mordet som han frikändes för redan 2005 (de vill dock ta om hela rättegången igen) så ska de förstöra hans liv på annat sätt. Den här gången ger de sig dessutom på hans föräldrar.

Leif Silberskys kommentar är att det är helt absurt och jag kan bara hålla med. Påståendet om att Calle Jonsson sagt att han blivit utsatt för tortyr av grekiska poliser har jag ingen aning om det är sant. Om han har sagt det så är den viktigaste frågan huruvida han verkligen blivit torterad och inte om några poliser känner sig kränkta. Har grekerna utrett påståendena om tortyr?

Dessutom kan man efter sju månader i häkte, för något som man inte anser att man har gjort, säkert tycka att man utsatts för tortyr. Så skulle jag nog också känna. Silberskys påpekande att man inte kan anklagas för förtal för något man sagt i ett förhör är också högst relevant.

Ännu märkligare är det att den grekiska åklagarmyndigheten även anklagar Calles föräldrar för falsk angivelse, mened och förtal av grekiska poliser. Grunden skulle vara att de bekräftat Calles påståenden. Men kära nån, hur konstigt är det att föräldrar tror på det de egna barnen säger? Det vore väl fullkomligt förskräckligt om föräldrarna inte backat upp Calle när han satt inlåst i sju månader utan rättegång.

Det är helt oacceptabelt att Systembolaget lagrar uppgifter om alla våra inköp med kreditkort i tio år. Frågan är varför uppgifterna ska lagras överhuvudtaget?

Jag utgår från att Datainspektionen kommer att granska hur Systembolaget lagrar uppgifter och förhoppningsvis kommer de fram till att det inte är godkänt. Har man ICA-kort eller liknande så har man i ansökningen skrivit på att uppgifter om inköp får lagras, men när man handlar på bolaget med sitt kreditkort så har man definitivt inte godkänt det.

Kommer DI fram till att det är lagligt för Systembolaget att lagra de integritetskänsliga inköpsuppgifterna så kommer jag och Centerpartiet att lägga förslag på lagändring. Systembolaget är ett statligt bolag och borde vara ett gott föredöme som redan idag börjar att radera uppgifterna.

Det är självklart att dagens stora nyhet är kronprinsessans förlovning med Daniel Westling. Alla har gått och väntat på det så på det sättet är det ingen överraskning. Det finns nog inte en tidning som inte hade förberedda artiklar i väntan på beskedet. Jag är glad för Victorias skull, hon ska såklart gifta sig med den som hon älskar oavsett vad andra tycker.

Medierna älskar kungafamiljen och svenska folket är osannolikt intresserade av allt som händer runt kungafamiljen i allmänhet och kungabarnen i synnerhet. Även internationellt så är intresset oerhört stort. Men jag kan ändå fundera över om förlovningsnyheten är en så otroligt stor nyhet som det framställs som. Statsministern skämtade under dagens presskonferens och sa: “Hade du några frågor om Saab?”

Det är tänkvärt. Allt intresse riktas åt ett håll och många andra otroligt stora och viktiga saker hamnar nu i bakgrunden.

Läste på svd.se att “Nuder lämnar riksdagen“. Inte direkt oväntat, tänkte jag, då blir Jan Emanuel Johansson glad (han är första ersättare och har precis tjänstgjort, inkl. i justitieutskottet, när Maryam Yazdanfar fick barn).

Nu var nyheten ännu ointressantare. Det är inte så att Pär Nuder ska sluta nu, utan det handlade enbart om att han inte ställer upp för omval 2010. Vem hade trott att han skulle fortsätta? Han är utsparkad som finanspolitisk talesman av Sahlin, han har använt sin riksdagstid till att skriva en kritisk bok mot det egna partiet och han gör inte ett dugg i riksdagen.

Han sitter inte i ett enda utskott. Ledamot i Krigsdelegationen (som har ett möte på hela mandatperioden om jag minns rätt) är hans enda uppdrag! Under det här riksdagsåret, dvs sedan september 2008, så har han skrivit en motion tillsammans med Carina Moberg om spetsforskning. Det är det enda! Inte ett enda anförande i kammaren, inte en enda skriftlig fråga och inte en enda interpellation. Helt makalöst, han måste vara riksdagens slöaste ledamot! Han borde avgå redan idag istället för att lyfta riksdagsarvodet utan att göra någonting.

Min vana trogen så tänkte jag skriva något kort om hur Veberöd idag fått riksmedial uppmärksamhet. Den här gången är det dock inte någon nyhet som sådan.

Aftonbladet granskar Sverigedemokraterna och idag presenteras “De fyras gäng” som tydligen består av partiledaren, partisekreteraren, presschefen och redaktören för deras egen tidning. Inget konstigt att ett parti har en inre kärna som håller ihop och som är vänner sedan tidigare, så är det säkert även i andra partier.

Hur kommer då Veberöd in i bilden? Jo, i faktarutan om de här fyra främlingsfientliga männen så står det att presschefen Mattias Karlsson bor i Veberöd. Har ingen aning om vem han är och jag tror inte att han är uppväxt i Veberöd. Men å andra sidan är han bara 31 år, dvs tre år yngre än vad jag är och “småbarnen” höll man inte så noga koll på.

Anf. 128 JOHAN LINANDER (c):

Fru talman! Jag är stolt när vi i dag tar upp regeringens handlingsplan mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål. Jag tycker att detta är en alldeles utmärkt handlingsplan. Den är ett utmärkt exempel på hur det går att komma längre i politiken när olika politikområden och i det här fallet olika departement jobbar tillsammans för att ta sig an ett angeläget problemområde.

Handlingsplanen innehåller 36 åtgärder, och 213 miljoner kronor kommer att satsas på konkreta insatser fram till 2010. Aldrig tidigare har Sverige haft en så här konkret handlingsplan mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål. Det är klart att oppositionen hävdar att det ena eller det andra saknas – det är ju oppositionens roll. Men faktum är att den tidigare socialdemokratiska regeringen inte lyckades prestera någon sådan här handlingsplan.

Det är med all sannolikhet så att den här handlingsplanen inte innehåller allt som den skulle kunna innehålla. Arbetet mot prostitution och människohandel kommer att fortsätta. Det kommer inte att ta slut. Det vore nog naivt att tro något sådant. Det är därför regeringen redan från första början har aviserat att handlingsplanen ska följas upp redan 2011. Därefter kommer vi att fatta beslut om vilka åtgärder som ska förstärkas, vilka åtgärder som behöver tillkomma och kanske vilka av åtgärderna som inte hade önskad effekt.

Fru talman! Det är omöjligt att hinna med och gå igenom alla goda förslag som finns i handlingsplanen. Därför har jag valt ut fem av förslagen som jag tycker är speciellt angelägna och som inte någon av er andra har nämnt. Jag väljer också att kommentera ett par av oppositionens reservationer samt att lägga fram ytterligare några centerpartistiska förslag som jag tror är viktiga i kampen mot den fruktansvärda människohandeln.

Men först av allt tycker jag att vi måste konstatera att det är en skam att det över huvud taget finns någonting som heter människohandel. Dessutom borde vi inte kalla det för människohandel utan för slavhandel, för det är precis vad det är. Vi måste också konstatera att det är sexköparna som är det stora problemet. Så länge som det finns män, och kvinnor, som köper sex så finns en marknad för prostitution och därmed för människohandel. Det är först när viljan att köpa sex försvinner som vi kan få stopp på människohandeln.

De 36 åtgärderna täcker fem olika områden: ökat skydd och stöd för utsatta, stärkt förebyggande arbete, stärkt kvalitet och effektivitet i rättsväsendet, ökad nationell och internationell samverkan samt ökad kunskap. Jag tänkte nämna en åtgärd på varje område.

Regeringen har gett Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram utbildningsmaterial riktat till personer som jobbar inom sjukvården, socialtjänsten och andra verksamheter där man kan komma att möta prostituerade. Det är inte så lätt att komma i kontakt med dem och försöka hjälpa dem. Men det är just när de till exempel söker vård som möjligheten öppnas. Då är det viktigt att ha kunskap och förståelse för att rätt hjälp ska kunna ges, så klart med förhoppningen att personen kan lämna prostitutionen.

I det förebyggande arbetet är det viktigt att nå sexköparna. Socialstyrelsen får därför även i uppdrag att utvärdera de riktade insatser som många kommuner redan har gjort. Syftet är att sprida kunskaperna för att få fler sexköpare att förstå vad deras beteende beror på och vad det leder till.

Inom rättsväsendet vill jag betona förslaget att inrätta en nationell rapportör för människohandel inom Rikspolisstyrelsen. Det är viktigt att det finns ett uttalat ansvar för att rapportera utvecklingen av människohandeln och hur den kan förebyggas och bekämpas.

Bland åtgärderna för ökad nationell och internationell samverkan vill jag lyfta fram människohandelsperspektivet i utvecklingsarbetet. Sidas arbete är generellt viktigt, men det är specifikt viktigt att lyfta upp människohandeln när samarbetsstrategier tas fram mellan utvecklingsländerna och Sida. Det är på det sättet man kan lyfta fram frågorna i många av de länder som de tjejer och killar som råkar ut för människohandel kommer ifrån.

Av åtgärderna vill jag till slut nämna ett uppdrag till Ungdomsstyrelsen om att göra en studie bland flickor och pojkar om deras attityder till och erfarenhet av sexuell exponering på Internet. Detta är ett område som många vuxna över huvud taget inte har någon kunskap om. Men tyvärr är det vardag för många av våra barn och ungdomar. Kunskapen måste öka för att åtgärder ska kunna vidtas.

Fru talman! Jag vill kommentera två av de reservationer som Socialdemokraterna har skrivit med anledning av betänkandet. Under operativa insatser så skriver Socialdemokraterna att de vill framhålla att så kallade hushållsnära tjänster även kan innefatta sexhandel. Jag skulle gärna vilja att ni utvecklade det. Vad menar ni? Är det så att svenska män köper städning men får sex och sedan drar av kostnaden i deklarationen?

I en annan reservation skriver socialdemokraterna att Sverige nu är ordförande i Europarådets ministerråd. Det stämmer inte. Spanien är ordförandeland i Europarådets ministerråd. Sverige var det under förra året. Man undrar hur mycket annat som är fel i reservationerna om ni inte ens kan hålla reda på när Sverige har ordförandeskapet. Nog om socialdemokraternas tillkortakommanden.

Utöver den handlingsplan mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål som nu ligger för beslut vill jag lyfta fram ytterligare två förslag som vi i Centerpartiet tidigare har lyft fram och som vi tycker är viktiga.

När det gäller människohandelsbrottet så vet vi att rekvisitet otillbörliga medel innebär att det är mycket svårt att få fram tillräcklig bevisning. Det är svårt att bevisa hur det gick till när den här unga tjejen blev transporterad hit till Sverige. Är flickan eller pojken under 18 år krävs det inte otillbörliga medel, som till exempel olaga hot, för att domstolen ska kunna ställa till ansvar för människohandel. Centerpartiet menar att detta krav på otillbörliga medel även borde tas bort för dem som är över 18 år.

Fru talman! Det sista jag vill ta upp i denna debatt är Centerpartiets förslag om att den som fullt medvetet köper sex av en person som inte uppenbarligen inte säljer sex av fri vilja ska kunna dömas för våldtäkt även om köparen själv varken använder hot eller våld. Vi menar att genom att utnyttja någon annans hot eller våld är det här sexköpet är att likställa med våldtäkt. Då är det ett helt annat straffvärde vi talar om. Då handlar det om långa fängelsestraff och inte bara för böter som i dag är den normala påföljden vid sexköp.

Med detta vill jag yrka bifall till förslagen i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 129 ELISEBEHT MARKSTRÖM (s) replik:

Fru talman! Jag tyckte mig höra att Johan Linander sade att den som köper sex av någon som inte av fri vilja säljer sex borde kunna dömas för våldtäkt. Var det så? Jag tror att det var rätt uppfattat. Jag trodde att vi i den här kammaren var överens om att ingen säljer sex av fri vilja. Det är en jätteviktig markering att stå upp för den svenska inställning som vår sexköpslagstiftning grundar sig på. Regeringen uttrycker sig inte så klart och tydligt som vi har gjort tidigare här i kammaren, men jag tycker att det är viktigt att man gör det. Den här glidningen, Johan Linander, måste du förklara för oss. Vad står den för? Står den för en förändrad inställning hos allianspartierna, hos Centerpartiet, när det gäller synen på köp av sexuella tjänster? Finns det frivilliga sexsäljare i vårt land eller inte? Det kan ha varit en felsägning. Jag hoppas på det.

Nästa fråga som jag har gäller att Europarådets konvention behöver ratificeras för att Sverige ska leva upp till de krav som vi har sagt att vi ska leva upp till. Nu ska vi snart ta ordförandeklubban, den 1 juli, och vi har ännu inte ratificerat denna konvention. Det har gått flera år. Ni har haft två år på er, och vi har haft ett år på oss. Nu är det upp till er att komma till skott och se till att detta blir gjort. Kan vi lita på att du hjälper oss med det, Johan Linander?

Anf. 130 JOHAN LINANDER (c) replik:

Fru talman! Jag är förvånad. Elisebeht Markström har under hela den här debatten försökt att misstolka allt vi i alliansen säger. Det är kanske oppositionens roll. Jag tror att även Elisebeht Markström kan se skillnaden på om en kvinna sitter inlåst och tvingas att sälja sex och om hon säljer sex för att finansiera sitt missbruk. Man kan absolut säga att det inte är av fri vilja i någon av situationerna. Men nog är det skillnad mellan att vara inlåst och att finansiera sitt missbruk? Eller ska jag tolka det så att Elisebeht Markström står bakom Centerpartiets förslag att det borde kunna dömas för våldtäkt om kvinnan till exempel är inlåst? Hon är utsatt för människohandel, och sexköparen som kommer måste uppenbarligen förstå att hon inte är där av fri vilja. Då hade människohandlaren behövt låsa upp dörren för att släppa in honom. Eller menar Elisebeht Markström att alla sexköp borde bedömas som våldtäkter? Om det inte är fri vilja någon gång och de här två situationerna ska jämställas borde det leda till att det alltid skulle vara våldtäkt. Ni har visserligen talat om straffskärpning, men det var inte riktigt så jag tolkade det tidigare.

Jag väntar fortfarande på svar när det gäller detta att ni vill svartmåla hushållsnära tjänster. Det har vi naturligtvis förstått, men att ni påstår att hushållsnära tjänster döljer sexhandel känns lite märkligt, men ni skriver det i reservationen. Du får gärna förklara det i din nästa replik.

Jag tycker också att Europakonventionen ska ratificeras, och det kommer att göras.

Anf. 131 ELISEBEHT MARKSTRÖM (s) replik:

Fru talman! Jag ska göra diskussionen om hushållsnära tjänster väldigt kort. Vi säger att man ska vara vaken för missbruk där man använder benämningen hushållsnära tjänster som täckmantel för att utveckla en form av prostitution eller utnyttjande av kvinnor eller män i prostitution. Det är det vi säger. Vi säger inte att hushållsnära tjänster är detsamma som prostitution eller missbruk. Vi säger: Var vakna för det! Vi har fått signaler om att det kan förekomma, och det är illa nog. Var vakna! Det är vårt besked i den frågan.

Nej, vi vill inte misstolka, men jag uppfattade att Johan Linander glider på formuleringarna i sitt första inlägg. Nu säger han att det inte var meningen, men att det däremot är skillnad på om en kvinna sitter inlåst och säljer sex eller om hon finansierar sitt missbruk. Är det någon skillnad? Vi säger att det kan finns försvårande omständigheter som borde rendera ett strängare straff. Det säger Johan Linander nej till här. Han säger att då ska man dömas för våldtäkt. Då har vi blandat in sexualbrottslagstiftningen i hela paketet också. Vårt besked på det området har egentligen precis samma motivering. När det finns försvårande omständigheter ska det kunna utdömas straff. Vi säger också att i grund och botten bör straffsatsen för sexköp från början vara högre än vad den är i dag. Vi tycker att det skulle vara lämpligt med upp till ett år. Det är sex månaders påslag jämfört med i dag. Vi vill inte göra det lindrigare, utan vi vill göra det skarpare. Vi vill dessutom ha med detta med försvårande omständighet.

Anf. 132 JOHAN LINANDER (c) replik:

Fru talman! Jag blir häpen över att Elisebeht Markström inte värderar människohandel som värre än prostitution. Det är precis det hon står och säger. Jag har absolut inte påstått att grovt sexköp inte skulle kunna införas med ett grövre straff. Det har vi i Centerpartiet föreslagit under den förra mandatperioden, och då sade Socialdemokraterna nej.

Låt oss återgå till detta med hushållsnära tjänster. Om det nu finns, hur vanligt är det? I reservationen skriver ni att ni vill att polisens möjligheter till spaning ska stödjas. På vilket sätt kan polisen inte spana i dag? I reservationen skriver ni att Skatteverket ska ges möjligheter att mer noggrant granska innehållet i de så kallade hushållsnära tjänsterna. Menar ni att Skatteverket ska ligga och spana utanför sovrumsfönstret för att kontrollera att det inte är sexuella aktiviteter som pågår i stället för städning? Eller är det så illa att man ska tolka Elisebeht Markström så att de som städar och säljer hushållsnära tjänster på något sätt är prostituerade? Jag blir förvånad av den inställningen. Ni får gärna försöka svartmåla hushållsnära tjänster, men det är en utmärkt reform. När antalet arbeten försvinner inom många andra sektorer är detta den sektor som växer just nu. Det är alldeles utmärkt för att inte arbetslösheten ska öka ännu mer på grund av den internationella finanskrisen.

Dessa frågor är jätteviktiga. Det gör mig både upprörd och ledsen att Socialdemokraternas debattör här i dag vill misstolka alliansen och vill påstå att vi tycker saker som vi inte tycker.

Det är besvärande. Vi borde kunna vara mer överens i en så här viktig fråga där vi normalt ofta står på barrikaderna tillsammans. Jag hade hoppats att vi skulle göra det i dag också. Det var tyvärr inte så.

Anf. 108 JOHAN LINANDER (c):

Herr talman! Jag älskar fotboll! Jag är en hängiven supporter, ibland nästan på gränsen till fanatisk supporter. Som skåning är valet av lag självklart. I många år har jag, så ofta jag kunnat, varit på ståplatsläktaren på Malmös stadion och sjungit, skrikit, lidit och jublat. När man står där och lever sig in i matchen svallar känslorna. Det är svårt att hålla tillbaka dem. Det är lätt hänt att man skriker saker som man aldrig skulle skrika utanför en fotbollsarena. Så har även jag gjort.

Men steget från att vara upprörd eller arg till att kasta saker mot domaren eller att försöka springa in på planen och sparka ned domaren måste vara mycket långt. För de allra flesta av oss supportrar är också det steget långt. Vi skulle aldrig använda våld. Tyvärr finns det de som inte vill eller inte kan hantera sina känslor. Dagens lagstiftningsförslag möter framför allt de problem som supportrar skapar när de inte kan hantera sina känslor.

Jag är inte helt säker på att de förslag vi i dag lägger fram kommer att innebära att det bara blir lugn och ro på våra arenor. Men jag tror faktiskt inte att det här är hela lösningen. Däremot är jag hundraprocentigt säker på att någonting måste göras.

Det som hände inom svensk fotboll förra säsongen – till exempel att ett bombrör kastades mot motståndarnas målvakt, att raketer sköts inne på läktaren och att personer sprang in på planen och kastade in saker på planen – är inte acceptabelt. Det förstör för hela Fotbollssverige.

Tyvärr behöver vi inte gå tillbaka till allsvenskan förra året. Det räcker att se vad som hände i går under den allsvenska ishockeymatchen. Med två minuter kvar på Hovet gjorde Leksand 4–3 mot AIK. En så kallad supporter kastade in ett glas på isen så matchen kunde inte slutföras utan att det först spolades om. Självklart ska sådant vara olagligt och kunna bestraffas.

I höstas hade jag tänkt ta med min son till Söderstadion för att se Malmö FF på bortaplan mot Hammarby, men jag vågade inte. Jag trodde inte att sonen på något sätt skulle bli skadad eller så. Det fungerar inte riktigt så om man håller sig ifrån de värsta områdena. Jag ville helt enkelt inte att han skulle se hur unga eller vuxna människor slåss eller beter sig på ett helt oacceptabelt sätt. Jag vill inte att sonen ska få den bilden av fotbollen. Fotboll ska vara gemenskap och glädje, inte oro och rädsla.

Herr talman! Enligt det förslag som vi i dag ska fatta beslut om kommer tillträdesförbudet vid idrottsarrangemang att utökas. Som det är nu får den arrangerande klubben och det specialidrottsförbund som klubben tillhör göra en anmälan om tillträdesförbud. Nu utökas detta så att även polisen kan göra en sådan anmälan. Dessutom utökas tillträdesförbudet så att åklagare får möjlighet att besluta om interimistiskt tillträdesförbud.

Jag är fullt medveten om att det finns kritik mot detta, inte minst från supporterföreningar. Samtidigt finns det remissinstanser som tycker att vi borde ha gått längre, att det blir för tidsödande när det ska krävas åklagarbeslut och att polisen själv borde ha den här möjligheten. Men som lagstiftare måste vi väga olika värden och mål mot varandra. I det här fallet har vi stannat vid att det snabbt måste kunna beslutas om ett tillträdesförbud men att åklagares beslut ska krävas. Det ska inte vara en fråga enbart för polisen som kanske befinner sig i en kaosartad situation utanför arenan.

Vi gör också förändringar i ordningslagen med speciella regler för idrottsarrangemang. Det blir olagligt och förenat med straffansvar att ta med sig till exempel bengaliska eldar och andra pyrotekniska varor in på arenan om man inte har tillstånd till det. Jag är en av dem som kan tycka att det är vackert och stämningsfullt med bengaliska eldar inför en match, men det ska givetvis ske i ordnade former. Enstaka personer ska inte ta med sig de här varorna för att mitt bland alla människor tända dem. Jag skulle vilja säga att det är en ren tillfällighet att inte fler redan blivit brännskadade.

I ordningslagen tas det också in regler om förbud mot att kasta in saker på planen och förbud mot att obehörigen springa in på planen. Kring dessa förbud har det funnits en del missförstånd. Här kommer det inte att handla om ett ringa fall. Om jag knycklar ihop det himmelsblå papperet efter tifot och kastar in papperet på löparbanan innan matchen börjar kommer jag inte att bli dömd för att ha kastat in någonting, utan då handlar det verkligen om ett ringa fall. Om firande supportrar hoppar in och kramar om sina spelare när matchen är slut och det allsvenska guldet är bärgat är också det att anse som ett ringa fall. Vid ringa överträdelser ska det alltså inte dömas till ansvar.

Herr talman! Som lagstiftare måste man göra avvägningar. I det här fallet har vi å ena sidan till exempel Svenska Fotbollförbundet som tycker att vi ska gå längre och å andra sidan supporterföreningar som inte alls vill att föreslagna åtgärder ska genomföras.

Det går inte säga att dagens beslut kommer att lösa alla problem. Det kommer att finnas anledning att följa upp hur den nya lagen används och om den leder till ett lugnare läktarklimat så att även vi barnfamiljer kan gå på matcher, speciellt på matcher mellan storstadsklubbarna – matcher där det ju varit problem. Det är också viktigt att följa upp hur det interimistiska tillträdesförbudet används så att det inte missbrukas.

Man måste också komma ihåg att det inte bara är lagändringar som ska vara lösningen på den här situationen. Jag tror att samarbetet mellan polisen – ofta finns det speciella supporterpoliser – och supporterföreningarna är väldigt viktigt. Det är också viktigt att se över till exempel tidpunkten för matcherna, speciellt för de så kallade högriskmatcherna. Alkoholservering på arenan är en annan faktor.

Från oppositionen har vi fått höra att man vill ha ännu hårdare tag mot supportrarna. Man föreslår till exempel anmälningsplikt och mer kameraövervakning. Dessa ytterligare integritetskränkningar är jag för närvarande inte beredd att acceptera. Jag vill först se vad dagens lagändringar leder till och vad klubbarna och polisen tillsammans kan göra.

Förhoppningsvis går vi mot en situation där det är mer ordning på läktarna och mot en lugnare allsvensk säsong, med början den 4 april då mesta mästarna startar resan mot ännu ett guld. Då har den nya lagstiftningen precis trätt i kraft.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 109 CHRISTER ADELSBO (s) replik:

Herr talman! Ja, fotbollen har vi gemensamt – dessbättre också samma lag, Johan. Det är bra att vi i alla fall har någonting gemensamt.

Johan, du var inne på detta med firande supportrar och sådant. Det är svårt att hitta någon skrivning om det. När det gäller förbudet mot obehörigt beträdande av spelplanen har vi här anfört att detta betydligt bättre borde klargöras i betänkandet. Om supportrar som i ren glädje springer in på arenan för att hylla sina spelare får det inte på något sätt råda några tveksamheter. Men svaret i betänkandet är ganska luddigt. Bland annat står det så här:

”När det gäller omfattningen av det straffbara området kan det finnas situationer då ett beträdande i och för sig är obehörigt men det framstår som stötande att döma till ansvar enligt den föreslagna straffbestämmelsen. Med hänsyn härtill bör enligt regeringens mening förbudet att obehörigen beträda spelområdet förenas med en bestämmelse som föreskriver att ringa överträdelser av förbudet inte ska föranleda ansvar.” Det låter bra.

Men man säger också: ”Publiken kan däremot normalt inte åberopa någon lag, rätt, sedvana eller medgivande grundad rättighet att beträda spelplanen eller angränsande områden.” Det känns förvirrande.

Hade det inte varit lättare att göra det tydligt? Egentligen tycker vi samma sak, så varför inte kunna gå med på ett sådant förslag och göra tydliga skrivningar?

Anf. 110 JOHAN LINANDER (c) replik:

Herr talman! I själva lagtexten står det att i ringa fall ska det inte dömas till ansvar, men domstolarna, när de ska tolka vad som är ett ringa fall, använder propositionen och betänkandet som förarbeten. I propositionen står det att beträdande av spelplanen visserligen kan vara obehörigt. Men om det inte stör tävlingen eller i övrigt inte innebär någon fara för säkerheten eller tryggheten på idrottsanläggningen, till exempel om åskådarna efter en tävling kortvarigt beträder spelområdet, ska det alltså ses som ringa fall.

När vi stiftar lagar är det ofta så att man i själva lagtexten inte säger exakt vad som ska gälla. Förarbetena används för att tolka lagstiftningen, och självklart är det domstolarna som sätter prejudikat och bestämmer vad som ska gälla. Skulle någon MFF-supporter som springer ut på planen och jublar efter senaste SM-guldet bli dömd för att ha beträtt spelplanen är jag givetvis beredd att ändra lagstiftningen, men så är det inte tänkt enligt förarbetena.

Anf. 111 CHRISTER ADELSBO (s) replik:

Herr talman! Jag både hör och ser på dig att du egentligen tycker likadant som vi. Men som vanligt i den här salen kan vi inte hålla med varandra, utan vi måste säga nej till varandras förslag. Men jag hör att du egentligen delar vår uppfattning att det givetvis borde ha funnits tydligare skrivningar i dessa frågor.

En annan sak gäller pyrotekniska varor. Vi har föreslagit att det skulle behövas verktyg för att beslagta de pyrotekniska varorna redan utanför arenan. Det har också sagts från flera remissinstanser att det självfallet borde vara så.

I utskottets svar säger man: Att utsträcka förbudet att inneha pyrotekniska varor till att också gälla utanför idrottsanläggningen skulle dock föra för långt och skapa svåra gränsdragningssituationer. Vad menar man egentligen med detta? Vad då för långt, och vilka svåra gränsdragningssituationer talar ni om här?

Anf. 112 JOHAN LINANDER (c) replik:

Herr talman! För att svara väldigt klart handlar det om: Vad är utanför arenan? Hur långt bort är utanför arenan? Dessutom måste det bevisas att man hade tänkt ta dem med in på arenan, och det kanske inte är det allra lättaste. Utanför arenan finns det alltid, åtminstone vid allsvenskans matcher, en kontroll. Jag tror inte att vanliga människor som ska titta på fotboll gömmer pyrotekniska varor i kläderna eller i väskan. Dessutom skulle de upptäckas av dem som kontrollerar innan man går in.

När det väl har kommit in till exempel bengaliska eldar tror jag att de är insmugglade på helt andra sätt. Problemet är de som använder dem inne på arenan. Det är viktigt att ta itu med detta. Det är rent av farligt. Jag har själv stått i närheten av en person som rätt som det var tände en bengalisk eld. Jag kan säga att det är väldigt varmt i närheten av en sådan. Är det långt in på säsongen kanske man har en tjock jacka på sig som är ganska lättantändlig. Det är ren tur att inte fler har blivit skadade. Även om det kan vara vackert är det viktigt att förbjuda att det tänds bengaliska eldar inne på arenan. Möjligheten kommer att finnas kvar att få tillstånd att ha sådana saker till exempel inför matchderby. Det tycker jag kan vara trevligt.

Nya poliser

Anf. 31 JOHAN LINANDER (c):

Fru talman! Min fråga går till justitieminister Beatrice Ask. Alliansen hade som vallöfte inför 2006 års val att vi skulle utöka antalet poliser från ca 17 000 till 20 000. Som prognosen ser ut nu kommer detta mål att uppnås under 2010. Det är alldeles utmärkt.

Det gäller dock att dessa nya poliser får en god handledning så att de blir bra poliser när de kommer ut på fältet – och att de just kommer ut så att vi får fler poliser i yttre tjänst som är nära, synliga och tillgängliga för medborgarna.

Min fråga till justitieministern är: Vad gör justitieministern för att säkerställa att de nya poliserna gör att fler människor kan känna sig trygga i samhället för att de har nära och tillgängliga poliser?

Anf. 32 Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Fru talman! Först vill jag säga att vår målsättning att under den här perioden nå upp till 20 000 poliser ligger fast. Det är en otroligt bra ökning av antalet poliser och en grundförutsättning för att få fler poliser som är ute bland medborgarna och där saker och ting händer.

Det andra är naturligtvis att det inte räcker med ett visst antal poliser, utan man måste kunna se till att de också är i yttre tjänst. Vi hade under ett antal år en utveckling också inom polisen där allt fler drogs in i administration och inre tjänst. Nu har Rikspolisstyrelsen i linje med regeringens ambitioner en ambition och ett krav på myndigheterna att 50 procent av resursarbetstiden ska ligga i yttre tjänst. Det gör att man lägger om planeringen och inriktningen på sitt arbete.

Det tredje som naturligtvis ska sägas är att det också krävs en budget för detta. Vi har en stram budget för detta år, men vi gör också en genomlysning för att försäkra oss om att den stora satsning på poliser som vi gör ligger rätt. Sedan får vi återkomma i nästa budget för att se om det finns ytterligare saker att göra.

Anf. 33 JOHAN LINANDER (c):

Fru talman! Jag tackar justitieministern för svaret. Jag har en följdfråga. Jag har varit ute och rest runt i landet och träffat poliser och andra människor. Jag tycker att alla människor ska ha möjlighet att känna den här tryggheten. Det öppnas nya polisstationer i många kommuner och även i storstädernas förorter, men det är fortfarande så att det finns ett antal kommuner som inte har en endaste polis. De människor som bor där känner givetvis att den här ökningen inte har kommit dem till del.

Min fråga är vad justitieministern avser att göra för att det ökade antalet poliser ska komma alla i hela landet till del.

Anf. 34 Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Fru talman! Den exakta resursfördelningen är upp till varje polismyndighet att besluta om. Jag tror att det är viktigt att man låter besluten fattas så nära verkligheten som möjligt. Men alla polismyndigheter får på ett eller annat sätt del av den volymökning som kommer när det gäller antalet poliser.

Sedan är det så att i ett land som Sverige kommer det alltid att finnas delar där man känner att det finns färre poliser än vanligt. Det är inte så många fotpatrullerande poliser i Sveg heller, och på fredagskvällarna kan det vara ganska långt till närmaste polisbil.

Men en sak som vi arbetar mycket med är också att det ska gå att nå polisen. När man ringer ska man få ett svar någorlunda snabbt och någorlunda snabbt få hjälp med det som ska hanteras. Där finns det fortfarande problem, och det åtgärdar polisen successivt, men vi kommer att ställa väldigt tuffa krav på dem när det gäller tillgängligheten. Man ska nå alla medborgare i hela Sverige.

Nu har jag fått frågan för andra gången varför jag inte skriver om Pirate Bay-rättegången.

Svaret är att vi ska ha självständiga domstolar i det här landet och vi som politiker och lagstiftare ska inte försöka påverka hur lagarna tolkas. Det är klart att det är en mycket intressant rättegång och det är klart att jag har åsikter, men jag håller dessa åsikter för mig själv tills det finns en lagakraftvunnen dom.

Jag är förvånad över att det finns ett annat parti, som hoppas att de kan ta sig in i riksdagen, som uppenbarligen gör allt de kan för att påverka domstolen att komma fram till en friande dom. Frågan är om de vill ändra systemet med självständiga domstolar. Tycker de verkligen att det skulle vara bra om de lyckades påverka t.ex. nämndemännen att döma på ett visst sätt? Jag tycker att det skulle vara en rättsskandal.

Anf. 34 JOHAN LINANDER (c):

Fru talman! Nästan all organiserad grov kriminalitet har ett och samma mål. Det målet är att tjäna pengar. Vilken typ av brottslighet det är kvittar. Narkotikasmuggling, alkoholsmuggling människosmuggling, människohandel, utpressning – det är inte det som är det intressanta. Vilka människor som drabbas, som kränks och utnyttjas av den här kriminaliteten kvittar också. Det viktiga är att tjäna pengar. Det är möjligheten i olika branscher att tjäna pengar som avgör vilken bransch de ägnar sig åt.

När pengarna sedan är intjänade kvarstår ett relativt stort problem för de kriminella. Det är att tvätta de svarta pengarna vita så att de blir möjliga att använda på precis det sätt som de själva vill. Uppfinningsrikedomen när det gäller hur man ska göra de här pengarna lagliga har alltid varit stor. Ofta använder man legala branscher med stor kontanthantering för att stoppa in sina egna svarta pengar och plocka ut dem som vita.

Att föra över pengar mellan olika konton i olika länder på diverse snillrika sätt är mer avancerat men säkert också förekommande.

Varje land har ett ansvar för att bekämpa pengatvätt för att göra kriminaliteten mindre lönsam. Men det räcker inte att varje land gör jobbet för sig självt. Därför krävs det ett internationellt samarbete. Precis som Otto von Arnold var inne på tidigare finns det en organisation som förkortas FATF, Financial action task force, som nu har 34 medlemsländer som också ger rekommendationer. Det är med de här rekommendationerna som grund som det tredje penningtvättsdirektivet har skrivits. Det är alltså det som vi behandlar här i dag när Sverige ska genomföra detta EU-direktiv.

Det allra mesta av direktivet är redan svensk lag. Direktivet bygger också på det första och andra penningtvättsdirektivet. Den största skillnaden med det här nya är att fler aktörer kommer att omfattas. Exempel på nya aktörer är registrerade revisionsbolag, försäljare eller förmedlare och juridiska personer samt yrkesmässig auktionsförsäljning över vissa belopp.

Om jag kort ska gå in på oppositionens reservationer kan jag notera, som också är sagt, att samkörning av register inom ett företag eller en koncern är okej. Jag kan hålla med om att det uttrycks något oklart, men Finansinspektionen menar att det är okej med koncerngemensamma penningtvättsregister.

Vidare finns det en reservation om uppföljning av den nya lagstiftningen. Det är möjligt att det behövdes sådana påpekanden från riksdagens sida när vi hade en socialdemokratisk regering. Men nu när vi har alliansregeringen behöver inte riksdagen säga att regeringen ska följa upp den nya lagstiftningen. Det är något som görs i alla fall. Självklart ska all ny lagstiftning följas upp.

Till slut finns det också två reservationer om resursfrågor. Vi fattade beslut om rättsväsendets resurser före årsskiftet, och det kommer en vårproposition. Vi kommer att diskutera resursfrågor igen. Det kanske inte är just när vi behandlar tredje penningtvättsdirektivet som det är tillfälle att fatta nya beslut om resurser.

Jag kan nämna att när Socialdemokraterna hävdar att de vill tillföra några promille extra till polisen glömmer de att berätta att deras samarbetspartner i den rödgröna alliansen vill dra ned på de totala resurserna till polisen. Margareta Persson glömde också att berätta att vi från alliansens sida har tillfört oerhört mycket pengar den här mandatperioden till svenskt rättsväsen i allmänhet och till polisen i synnerhet. Men i dag fattar vi som sagt inga beslut om resurser.

Med det, fru talman, vill jag yrka bifall till förslagen i betänkandet och avslag på reservationerna.

Anf. 36 JOHAN LINANDER (c) replik:

Fru talman! Det är skillnad mellan register inom företag och koncerner och register mellan företag. Det handlar också om integritet. Man ska vara tydlig med att det när det gäller undantaget för advokater inte handlar om mål där en advokat försvarar en klient, utan det handlar om när en advokat hjälper en klient att till exempel föra ut pengar och liknande.

Att regler som gäller för alla andra även ska gälla för advokater tycker jag är självklart såvida det inte handlar om den sekretess som finns inom ett mål – det kan till exempel gälla en försvarsadvokat i förhållande till dennes klient.

När det gäller vem som infört vad har ju Otto von Arnold från en föredragande i finansutskottet fått svaret att elva länder redan har infört precis det som vi nu gör i Sverige.

Jag håller med om att man självklart ska lyssna på alla remissvar. Det gör vi också. Men det är inte alltid som man kan följa alla åsikter i remissvaren. Ofta går de isär. Det är helt omöjligt att göra som alla vill. Den avvägning som vi här gjort tycker vi är fullt rimlig.

Anf. 38 JOHAN LINANDER (c) replik:

Fru talman! Jag kan börja med att konstatera att Socialdemokraterna inte har reserverat sig på den punkt som Margareta Persson tog upp när det gäller advokaterna.

Slutligen kan jag också konstatera att den här lagstiftningen kommer att följas upp. Det kommer att ske ganska snart. Skulle det visa sig att det är något problem med en lag som införs ska den givetvis förändras. Vi har inte någon prestige som säger att det vi gör alltid kommer att vara rätt. Visar det sig att det behövs förändringar är vi självklart öppna för sådana. Något annat vore främmande för oss.

Nu har Mona Sahlin insett att det inte vore en bra idé om staten skulle ta över ägandet av SAAB. Det uttryckte hon idag i en radiodebatt mot Maud. Bra så, men varför ljuga om att hon aldrig påstått att staten borde gå in som ägare?

Jag har tidigare bloggat om att Sahlin, Metall m.fl. ville att staten skulle gå in och äga SAAB. Jag hittade det i ett TT-meddelande och Sahlin sa det själv i Ekots lördagsintervju den 29 november. Har Sahlin glömt bort det eller väljer hon att ljuga av taktiska skäl?

Det är vad det handlar om. Alla rop efter att staten ska ta över SAAB känns verklighetsfrämmande. Tror de verkligen att staten är en bättre biltillverkare än GM? Enligt uppgift så har inte SAAB gått med vinst sedan 1995 och de senaste åren har förlusten i snitt varit 3,5 miljarder svenska kronor per år, och då har det varit högkonjunktur!

GM har skjutit till pengar år efter år och det har varit så illa att SAAB tvingats göra kontrollbalansräkning vid flera tillfällen och de gör de tydligen nu också. Det är självklart att de som jobbar på SAAB och alla andra i Trollhättan är oroliga. Det är också ganska naturligt att de ropar på hjälp från staten, men ingen har ännu förklarat för mig hur staten skulle kunna vända SAAB:s utveckling och få det till ett lönsamt företag.

Det är naturligtvis omöjligt för mig att veta hur SAAB kommer att gå ekonomiskt nu under 2009 och framåt, men eftersom förlusten i goda tider varit i snitt 3,5 miljard per år så är det inte orimligt att tro att förlusten blir uppåt 10 miljarder i år och nästa år. Det skulle betyda att varje svensk, gammal som ung, skulle betala 1 000 kr per år för att hålla SAAB från konkurs. Är jag beredd att betala 5 000 kr (vi är fem i familjen) för att ett olönsamt företag ska finnas kvar och sedan fortsätta att betala år efter år? Nej, det är jag inte. Om svaret för någon annan är ja, så är följdfrågan hur många år ska SAAB få gå i förlust innan staten ska ge upp? Redan nu är det 13 förlustår i följd.

Migrationsminister Tobias Billström och två andra moderater presenterar idag förslag på ny migrations- och integrationspolitik, eller som tidningar beskriver det: En hårdare invandringspolitik.

Jag är kritisk till moderaternas fiske i mörka vatten. Alla deras förslag är inte fel, absolut inte, men när de slår samman ett antal bra med flera mindre bra förslag så blir det ett “paket för hårdare invandringspolitik”. Att media skulle framställa det så har moderaterna såklart förutspått och uppenbarligen ville de ha det så. Varför? Svaret är att de tror sig vinna väljare på att kräva hårdare tag mot invandrare.

Ett av förslagen, som diskuterats flera gånger förut, är att svenska medborgare som fått sitt medborgarskap på felaktiga grunder skulle bli av med det. Som princip är det rätt, har man begått brott för att få svensk myndighet att fatta ett felaktigt beslut så ska det kunna upphävas.

Har någon mutat en kommunal tjänsteman för att få bygglov där han annars inte skulle få så kan bygglovet dras tillbaka. Men när det gäller medborgarskap så är det inte så enkelt, även om jag tycker att principen ska gälla även för medborgarskap. Ofta när någon ansöker om att få och får svenskt medborgarskap så blir han eller hon automatiskt av med sitt gamla medborgarskap. Skulle sedan det svenska medborgarskapet dras tillbaka så blir han eller hon statslös. Ingen rimlig lösning.

Dessutom är det oerhört ovanligt med svenska medborgarskap på felaktiga grunder, så de ytterst få fall det gäller kan man nog hantera ändå. Personen blir självklart dömd för den brottsliga gärningen. Att lyfta frågan är säkert seriöst från moderaternas sida, men jag är säker på att de är medvetna om att det i själva verket är en “skitfråga” som de ändå räknar med att vinna väljare på av symboliska skäl. Mörka symboliska skäl.

Dagen består av en “polisturné” i Kalmar län. Har besökt polisen i Vimmerby, Högsby och Nybro under dagen. Jag och Kalmars C-riksdagsman Anders Åkesson gjorde samma runda i valrörelsen 2006. Då var vårt budskap att antalet poliser i landet skulle öka med ca 3 000 till totalt 20 000, varav en ökning med ca 120 poliser i Kalmar län.

Nu gör vi en uppföljning och vi har verkligen fått positiv respons. Fortfarande saknas det fast polisbemanning i Högsby, men i Vimmerby och Nybro har det varit en mycket positiv utveckling. De tycks också jobba bra med lokala trygghetsundersökningar och gör riktade insatser för att öka medborgarnas trygghet.

För mig som oftast får Rikspolisstyrelsens bild av hur polisen i landet fungerar är det viktigt att komma ut i verksamheten och prata med de som är ute på fältet. Det är inte alltid man får samma bild av den enskilde polismannen som ges på RPS styrelsemöten. Men det är nog inte konstigare än att information “förfinas” i alla organisationer när den går genom hierarkin, så för att få en helhetsbild måste jag vara ute och göra sådana besök som idag. Dessutom är det roligt.

Ikväll väntar ett offentligt möte i bygdegården i Torsås. Välkomna dit om ni har vägarna förbi!

Ikväll tar SVT:s Agenda upp frågan om censurering av Internet för regering och riksdag. De har varit och intervjuat och filmat på mitt arbetsrum så förmodligen kommer jag med i kvällens program. Så, är det någon som är intresserad av frågan om censurering av Internet, eller kanske vill se hur rörigt jag har det på mitt kontor, så slå på SVT2 kl. 21.15 ikväll (eller se det på svt.se senare).

Att kärnkraften är och har varit en känslig fråga i Centerpartiet är ingen överdrift. Jag trodde att det fortfarande fanns en klar övervikt mot kärnkraft inom vårt parti, men så var det tydligen inte.

DN presenterade en undersökning idag som visar att 64 % av centerpartisterna tycker att det är okej att ersätta gamla reaktorer med nya. Jag hade nog trott att det skulle vara en majoritet mot, men det överraskande resultatet visar att partiledningen och riksdagsgruppen gjorde en riktig bedömning när vi godkände klimat- och energiöverenskommelsen.

Även SVT, genom Sifo, har gjort en opinionsundersökning som bekräftar bilden. Där säger 65 % av centerpartisterna att de är positiva.

Värre är det för Mona Sahlin. Hon har satt sig i båten med Ohly och Eriksson, men hennes väljare försöker ro åt andra hållet. I DN-undersökningen är 57 % av sossarna positiva till alliansens förslag medan enbart 33 % är negativa. I SVT:s undersökning är siffrorna visserligen 50 % mot 41 %, men det är ändå tydligt att de socialdemokratiska väljarna inte står bakom Sahlins linje.

Idag utser regeringen en kommitté för uppföljning av lagen om signalspaning, som också ska vara en referensgrupp till Datainspektionen. Till alla sådana uppdrag nomineras två personer från varje parti, en man och en kvinna. Den här gången blev jag inte vald, men vår representant kommer ändå att göra ett utmärkt jobb. Det är Annie Johansson som kommer att vara med i gruppen.

Läste också att norska avdelningen av Internationella Juristkommissionen anmält Sverige till Europadomstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg med anledning av signalspaningslagens inverkan på Norge och norska medborgare.

Jag har ingenting emot en prövning av Europadomstolen, men man kan fundera på om norrmännen själva känner till hur situationen ser ut i Norge. Enligt vad vi fick fram i höstas genom Riksdagens Utredningstjänst (RUT), som tagit hjälp av Stortingets utredningstjänst, så kan signalspaning i kabel redan ske i Norge.

“Nasjonal sikkerhetsmyndighet (NSM) har till uppgift att samordna och kontrollera säkerhetsskyddet. Myndighetens uppgift är förebyggande och myndigheten får inte bedriva några utredningar. Myndigheten har också till uppgift att bedriva viss övervakning av elektroniska kommunikationer i säkerhetssyfte. Sådan övervakning kan ske i kabel och även avse e-post.”