Linander tycker!
Korta mer eller mindre genomtänkta tankar efterfrågar likasinnade kommentarer.

Jag har inte varit det minsta involverad i statens försäljningsfrågor och vem som fått vilka rådgivningsuppdrag hit eller dit. Det är inte heller några frågor som jag som varken privatperson eller politiker är så där speciellt intresserad av. Men jag är intresserad av frågan om regeringens förtroende och med tanke på det så kan jag inte låta bli att tycka till om Carnegieproblematiken.

Efter de misstankar som nu riktas mot Carnegie så är det inte konstigt att det ställs frågor runt f.d. Carnegiechefen som är ordförande i regerings råd för minskat statligt företagsägande samt runt den f.d. Carnegiejurist som nu är ny statssekreterare hos Mats Odell. Jag har ingen aning om de har gjort något fel eller inte, men jag tycker att det är tämligen logiskt att de blir ifrågasatta. Självklart är de oskyldiga till motsatsen bevisas, men det är inte samma sak som att det finns fullt förtroende under den tid det tar innan Odells aviserade utvärdering av frågan blir klar.

Jag tycker att det är rimligt att de båda får stå åt sidan tills utvärderingen är klar. Det betyder inte på något sätt att att de pekas ut som skyldiga till någonting. Det är så viktigt med fullt förtroende kring utförsäljningen av de statliga bolagen att det är bättre att vara på den säkra sidan ur alla aspekter.

Hej, nu är riksdagen i full gång sedan en och en halv vecka tillbaka. Budgeten är lagd och riksdagens allmänna motionsperiod pågår. Jag har nästan skrivit klart alla mina motioner, blir nog 13 i år, och de handlar om allt från omförhandling av det dansksvenska skatteavtalet till att hela Skåne borde vara en riksdagsvalkrets. Motionerna finns eller kommer att finnas på www.johanlinander.se.

Budgeten

Som vanligt har budgetpropositionen föranlett många och långa diskussioner i media, men säkert också runt köksborden. Som jag skrev om förra gången så finns det ett stort överskott i statens finanser, men dessa pengar kan inte användas om vi vill sköta landets ekonomi på ett ansvarsfullt sätt. Pengarna används istället till att betala av statsskulden.

Jag tänker inte gå genom varje budgetförslag som har stötts och blötts i media, ni är säkert välinformerade redan. Jag tänker istället ge en bild av hur jag som centerledamot i riksdagen upplever att vi i Centerpartiet fått genom våra hjärtefrågor.

Plussidan är helt klart störst:

Tilläggsbudget till infrastrukturåtgärder 1,2 mdr
Tandvårdsreform 3 mdr
Klimatmiljarden
Nyfriskjobb och nystartsjobb i offentlig sektor
Läsa-skriva-räkna-garanti 900 mkr
Storsatsning på rehabilitering 3,4 mdr
Sammanhållen statlig djurskyddskontroll 118 mkr
Skattesänkning som ger störst procentuell sänkning för låg- och medelinkomsttagare 10,7 mdr
Konkurrenskraftpaket för de gröna näringarna 235 mkr

Därutöver finns det mycket i budgeten som inte handlar om pengar, och därför inte heller får så mycket uppmärksamhet. Det handlar t.ex. om regelförenklingarna som ligger på Mauds Näringsdepartement.

På minussidan finns:

Ingen höjning av garantipensionerna 2008
För lite ytterligare pengar till infrastrukturen
Svårbegripligt att fackföreningarna inte ska få ta tilläggsförsäkringar så att deras medlemmar kan få mer än 75 % i sjukpenning efter 12 månaders sjuskrivning.

På minuskontot måste vi också ställa fastighetsskattestrulet. Jag har inget emot den lösning som nu valts (även om jag skulle föredra Kaliforniens system där fastighetsskatten är en procentsats på köpesumman av fastigheten som sedan ligger fast oavsett vad grannfastigheten säljs för), men alliansen måste vara självkritisk vad gäller hanteringen av frågan. Det har varit så många turer hit och dit att svenska folket förmodligen inte har en aning om vad som nu blivit det gällande förslaget.

Inom rättsväsendet så tillkommer så mycket pengar som vi tidigare sagt och som behövs för att anställa de poliser som kommer ut från polishögskolan. Ändå har åtminstone tre missförstånd figurerat. Thomas Bodström försöker givetvis hitta angreppspunkter men hans trovärdighet blir noll, om inte på minusnivå, när han hävdar att vi dragit in 200 mkr från polisen. Som f.d. justitieminister borde han ha kunskap om hur budgetarbetet går till. Antingen har han glömt bort vad han tidigare kunde, eller så vet han vad som gäller men medvetet far med osanning, eller, ännu värre, han visste aldrig hur budgetprocessen gick till trots sex år som minister…

Sanningen är att i varje budget så görs det en pris- och löneomräkning för det kommande budgetåret. I budgeten görs också en beräkning av hur pris- och löneomräkningen för år två och tre kommer att bli. Denna är givetvis osäker och är bara en prognos. När budgeten för 2007 skrevs så gjordes det en alldeles för hög beräkning på pris- och löneomräkningen för år 2008, nämligen 200 mkr för hög. När vi nu lägger budgeten för 2008 så tas de felräknade 200 mkr naturligtvis bort eftersom pris- och lönestegringen inte blivit så hög. Detta kallar Bodström helt felaktigt för en besparing på polisen.

Men det är ingen överraskning att Bodström är okunnig eller medvetet tänjer på sanningen. Han säger ständigt att socialdemokraterna ökade rättsväsendets resurser med över 5 miljarder kronor under förra mandatperioden. I dessa 5 mdr ligger en del nysatsningar, men även alla myndigheters pris- och löneomräkningar. Med andra ord pengar som inte ger någon ny verksamhet eller kvalitetshöjning, utan pengar som krävs för att bibehålla personalstyrkan och kvaliteten. Som jämförelse kan sägas att enbart polisens pris- och löneomräkning fram till år 2010 kommer att öka deras resurser med en miljard. Låter bra med en ”miljardsatsning”, men de pengarna ger alltså inte en enda ny polis.

Det andra missförståndet gäller åklagarna. Det har åtminstone på text-tv stått att åklagarna måste säga upp personal för att regeringen gör besparingar. Det stämmer inte. Åklagarmyndigheten får en resursförstärkning med 55 mkr. Vad som hänt är att Åklagarmyndigheten nyrekryterat så många fler än vad budgeten för 2007 medgett att de 55 mkr inte räcker för att täcka kostnaderna. I slutändan tror jag inte att de säger upp personal utan använder den anslagskredit som varje myndighet har.

Det tredje missförståndet är att regeringen inte tillskjuter de pengar för 2009 och 2010 som behövs för att anställa de nya poliserna. Budgeten är ettårig, det är bara en budget för 2008 och för åren 2009 och 2010 är det bara en plan. Vi är fullt medvetna om att det behövs ytterligare resursförstärkningar för att nå upp till de 20 000 poliser som vi ska ha år 2010. Ingen ska tvivla på att vi kommer att fullfölja vårt vallöfte om 20 000 poliser.

Taxiresor

Under den senaste veckan har det varit mycket i media kring riksdagsledamöters taxiresor. Som jag skrivit på min blogg tycker jag att det är ganska bra att det uppmärksammas när riksdagsledamöter slarvar med skattebetalarnas pengar. Att åka taxi för 77 000 kr på nio månader som socialdemokraten Sven-Erik Österberg gjort är oacceptabelt. Han må bo utanför allmänna kommunikationers räckvidd, men det betyder inte att han måste ta taxi i 16 mil till Arlanda. Det skulle säkert gå ungefär lika snabbt att åka taxi till närmsta tågstation, tåg till Stockholm och sedan Arlanda Express.

Själv hade jag strax över 5 000 kr, men då var jag föräldraledig i 3,5 månad. Så jag hade kanske haft runt 8 000 kr om jag varit i tjänst hela perioden som undersöktes. Det är också mycket pengar, men jag tycker att det går att försvara. Det är också så att om man reser runt mycket i landet och träffar medborgare så får man också en och annan taxinota. Som exempel kan jag ta min dag igår.

Jag åkte X2000 till Göteborg för att prata på ett seminarium på Bok- och Biblioteksmässan. Jag åkte buss från Ingarö till Slussen och sedan tunnelbana till T-centralen (jag har ett SL månadskort som riksdagen betalar, 620 kr). X2000 till Göteborg (jag har SJ:s årskort, så resan kostar inget ytterligare). Väl framme i Göteborg tog jag taxi till Svenska Mässan för 118 kr. Det är möjligt att jag skulle ha kunnat åka spårvagn, men då skulle jag förmodligen behövt ta ett tåg tidigare. På samma sätt tog jag taxi (120 kr) tillbaka till Göteborgs central efter seminariet. X2000 till Stockholm, tunnelbana från T-centralen till Slussen och sedan buss till Ingarö. Alltså åkte jag taxi för 238 kr igår och det anser jag var fullt rimligt.

Man borde också ifrågasätta de som har väldigt låga taxikostnader. Gör de verkligen vad man kan kräva av en riksdagsledamot? Är de ute och träffar folk eller sitter de bara på sina rum i riksdagshuset?

Hänt

Förra måndagen var det höstupptakt med riksdagsgruppen på förmiddagen och sedan ”Alliansdag” resten av dagen och kvällen. Alliansen firade ett år sedan valet med tal på Norrmalmstorg med de fyra partiledarna, seminarier, öppet hus på departementen och fest på kvällen. Vi kan verkligen behöva bli mer av en allians igen. Den känsla av gemenskap som höjde alla våra partier i valet förra året måste byggas upp igen.

På tisdagen var det riksdagens traditionella öppnande med tal av kungen och regeringsförklaring av statsministern. Det var också gudstjänst i Storkyrkan (en imam och en judisk kantor var också med), upprop i kammaren och konsert på Operan på kvällen. Eftersom det är svårt att lämna bort tre barn en vardagskväll så hade jag med min svägerska Kicki till Operan istället för Sussi. Mycket trevligt.

På onsdagen i förra veckan fick jag tillfälle att träffa Lettlands president. Han var på besök i Sverige över dagen och träffade kungen, statsministern och talmannen. Vid talmansmötet fick en ledamot från varje parti vara med och jag fick representera Centerpartiet.

I måndags var det ”skånsk mötesdag”. Först två möten i Malmö på dagen, varav ett var med Skånska Dagbladets ägarstyrelse, och på kvällen pratade jag på Centerpartiet i Lunds öppna möte. Det kom inte så mycket folk, men vi som var där hade en intressant kväll. Dessutom är det ett värde i sig att lundaborna får se i tidningen att de bjuds in till att komma och ge sina synpunkter till en riksdagsledamot.

Efter en kort natts sömn i Stora Rödde var det tåg upp till Göteborg. Nordiska Rådet hade möte måndag-tisdag, men jag kunde bara vara med på tisdagen. Hade möte med NR:s presidium hela dagen innan det var dags att åka hem till familjen.

Igår så var det alltså åter dags att åka till Göteborg. Det var Svenska Helsingforskommittén som bjudit in mig att tala på ett seminarium om övervakning och integritet på Bok- och Biblioteksmässan. Det var en halvtimmes seminarium och därutöver stod jag i deras monter och var ”tillgänglig” för intresserade mässbesökare.

På gång

Veckan som kommer blir en ”mötesvecka” här i riksdagshuset. Möte med liberala partivänner från Singapore (fp ordnar), frukostseminarium med Kajsa Wahlberg från RPS som ska prata om traffickingsituationen i Sverige, Trafikdatalagringsutredningens sista sammanträde och möte med Rikspolisstyrelsens styrelse. Alltså utöver alla de ”vanliga” mötena.

Veckan därpå är en plenifri vecka. Då ska jag bl.a. åka till Litauen måndag-tisdag. Jag är Sveriges representant i ett möte som Nordiska Rådet anordnar med politiker från Vitryssland. Nästan samtliga oppositionspartier i Vitryssland kommer. Det ska bli mycket intressant att tala med dem ”mellan fyra ögon” och höra hur den demokratiska situationen i Vitryssland ser ut.

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om valresultatets återspegling av representationen i kommunfullmäktige.

Motivering

I medelstora och stora kommuner är det vanligt med en indelning i valkretsar. Detta sker trots att det inte finns utjämningsmandat i kommunvalen. Effekten blir att mandaten i kommunfullmäktige inte speglar valresultatet och därigenom blir det ett demokratiskt underskott

Det finns många exempel i årets val där mandatfördelningen skulle se annorlunda ut om inte valkretsindelningen funnits. I valet 2006 gällde det t.ex. Landskrona, Malmö och Göteborg. I Göteborg räckte inte 8 000 röster för att få ett mandat men 16 000 röster räckte till fem mandat. I samtliga dessa tre kommuner hade valresultatet blivit annorlunda utan valkretsindelning. Detta är inte acceptabelt i en demokrati.

Det finns några olika sätt att lösa det på. Ett är att det inte längre ska vara tillåtet med valkretsindelning. Ett annat är att om det finns en valkretsindelning ska det också finnas utjämningsmandat i likhet med vad som finns i landstings- och riksdagsval. Det är möjligt att det även finns andra metoder men det viktigaste är att vi skapar en demokratisk rättvisa, nämligen att varje röst är lika mycket värd oberoende av om man är ett stort eller litet parti och oberoende av i vilken geografisk del av kommunen som rösten läggs.

Lennart Pettersson (c)
Johan Linander (c)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över behovet av utökad bemanning vid tullens enhet i Karlshamn.

Motivering

EU-utvidgningen som omfattade de nya staterna österut har blivit en succé vad det gäller färjetrafiken till Blekinges hamnar i Karlskrona och Karlshamn. Förutom Stockholm, är Blekinge den stora mottagaren av färjetrafik från Baltikum och har nu också trafik från den ryska enklaven Kaliningrad.

I samband med att EU utvidgades österut så blev den nya EU-gränsen den ekonomiskt primära handelsgränsen. Den nationella gränsen utmed Östersjökusten miste då sin betydelse som handelsgräns och 50 tulltjänster togs bort vid Karlshamnsenheten. Detta har skapat en stor otrygghet i södra Sverige. Den gränsöverskridande brottsligheten har ökat, med insmuggling av droger, trafficking och utförsel av stöldgods som följd.

Det kan inte vara acceptabelt att det bara finns personal, så att 45 % dvs. knappt varannan ankomst kan bevakas vid hamnar och flyg i Blekinge, Kalmar och Kronoberg. Och även om allmänheten inte känt till detta, så har givetvis brottslingarna total koll på var det kan finnas brister i gränsbevakningen och utnyttjar det snabbt.

Vi vill med denna motion göra regeringen uppmärksam på behovet av en översyn för utökad bemanning vid tullens enhet i Karlshamn. Detta bör ges regeringen till känna.

Karin Nilsson (c)
Johan Linander (c)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ändringar i namnlagen.

Motivering

Det kan på goda grunder ifrågasättas varför staten ska reglera vilka namn som föräldrar får döpa sina barn till, hur man får byta namn eller hur makar ingår namngemenskap. Den svenska namnlagen från 1982 bör därför ses över i syfte att förenkla så mycket som möjligt. Det finns dock anledning att t.ex. skydda immaterialrättsligt skyddade namn och släktnamn och därför bör det finnas kvar en namnlag.

När det gäller makars möjlighet att ta ett gemensamt mellannamn är dagens namnlag en ren klåfingrighet från statens sida. Idag förbjuds att båda tar den ena makens efternamn som gemensamt efternamn och den andra makens efternamn som gemensamt mellannamn. Varför?

Namnlagen är också uppbyggd utifrån att hela Sverige har samma namnkultur, men så är inte fallet. Enligt 13 § tredje punkten i namnlagen är det förbjudet att ta ett efternamn som är ett allmänt känt utländskt efternamn. Detta hindrar t.ex. en Hansson i Skåne att ändra till det gamla släktnamnet Hansen eftersom Hansen är ett allmänt känt utländskt efternamn. Att Skåne varit danskt fram till 1658 tar inte namnlagen hänsyn till.

Johan Linander (c)
Staffan Danielsson (c)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att momsen på glasögon och kontaktlinser ska sänkas.

Motivering

Vi, liksom en stor del av Sveriges befolkning, lider av synfel som kräver korrigering med antingen glasögon eller kontaktlinser. Vi har inte valt att se dåligt och vi kan inte vara utan våra glasögon eller linser.

Av någon anledning belastas våra hjälpmedel med den högsta möjliga momssatsen, 25 %. Detta är inte rimligt och momsen på glasögon och kontaktlinser bör sänkas till den lägsta möjliga. Det borde vara naturligt att de personer som drabbas av synfel ska drabbas ekonomiskt i så liten utsträckning som möjligt.

Enligt sjätte mervärdesskattedirektivet får reducerade skattesatser tillämpas i fråga om medicinsk utrustning, hjälpmedel och andra apparater som normalt är avsedda att lindra eller behandla invaliditet, för den handikappades uteslutande personliga bruk. För mig är det självklart att glasögon och kontaktlinser är ett hjälpmedel enligt sjätte mervärdesskattedirektivet, men skatteutskottet valde tyvärr i 2004/05:SkU22 att enbart konstatera att ”det har hittills förutsatts att glasögon inte hör till denna kategori”. Det bör åtminstone vara dags att kontrollera huruvida glasögon kan tillhöra kategorin eller inte.

Johan Linander (c)
Per Lodenius (c)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att ändra Sveriges nationaldag från den 6 juni till exempelvis den 24 maj.

Motivering

Den 6 juni firas som nationaldag i Sverige framförallt med anledning av att Gustav Eriksson Vasa valdes till Sveriges kung den 6 juni 1523. Jag kan förstå att Gustav Vasa har varit en viktig historisk person i vissa delar av Sverige, men som skåning har jag ingen som helst anledning att fira Gustav Vasas kröning.

Gustav Vasa låg i ständiga krig med Danmark. Det Danmark som Skåne, Blekinge, Halland och Bohuslän tillhörde till 1658. Med andra ord 135 år efter det år som vi nu firar genom en allmän helgdag. Jämtland och Gotland blev en del av Sverige först 1645 och tycks inte heller ha någon direkt anledning att fira Gustav Vasas kröning 1523.

Nästa fråga är om det överhuvudtaget finns någon anledning att fira Gustav Vasa. Han har ofta framställts som en omtänksam landsfader. En annan bild är att han var en tyrann, bokbålsarrangör och klosterbrännare som genom att mörda upprorsmakare och oppositionella grundade den svenska enhetsstaten. Med tanke på hur Dacke-upproret brutalt och blodigt krossades av Gustav Vasa borde inte heller smålänningarna ha någon anledning att fira den 6 juni.

Många skånska frihetskämpar fick sätta livet till på grund av Gustav Vasa och det är inte rimligt att svenska staten ska tvinga skåningar och andra att fira denna tyrann. Sveriges nationaldag bör därför ändras till en dag då vi alla svenskar har en anledning att fira.
Sverige har ingen befrielsehistoria att fira såsom t.ex. Norge, USA och Frankrike. Tvärtom hyllar vi tyvärr en tid då Sverige var en imperialistisk krigsnation. Detta är inget som bör hyllas. Istället bör vi hylla folkets frihet och demokrati, t.ex. genom att göra den 24 maj till ny nationaldag. Dagen då riksdagen 1919 beslutade om allmän och lika rösträtt för kvinnor och män.

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförts om Backåkras framtid

Motivering

Efter Dag Hammarskjölds död fick Svenska Turistföreningen genom testamente ta emot Backåkra. Den fyrlängade skånegården är under sommarsäsongen öppen för besökare från när och fjärran. Möbler, konst och böcker från Hammarskjölds tid väcker stort intresse eftersom få svenskar är så kända och respekterade som just Dag Hammarskjöld. Meditationsplatsen på heden utanför gården är också mycket välbesökt. Ekonomiska problem gör att Backåkra riskerar att förfalla. Försök pågår att hitta nya former för driften av Backåkra, dock utan resultat hittills. Det är nu hög tid att staten tar ett större ansvar för drift och underhåll av denna unika anläggning som påminner oss om en av 1900-talets mest kända svenskar.

Johan Linander (c)
Karin Nilsson (c)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförts om Backåkras framtid

Motivering

Efter Dag Hammarskjölds död fick Svenska Turistföreningen genom testamente ta emot Backåkra. Den fyrlängade skånegården är under sommarsäsongen öppen för besökare från när och fjärran. Möbler, konst och böcker från Hammarskjölds tid väcker stort intresse eftersom få svenskar är så kända och respekterade som just Dag Hammarskjöld. Meditationsplatsen på heden utanför gården är också mycket välbesökt. Ekonomiska problem gör att Backåkra riskerar att förfalla. Försök pågår att hitta nya former för driften av Backåkra, dock utan resultat hittills. Det är nu hög tid att staten tar ett större ansvar för drift och underhåll av denna unika anläggning som påminner oss om en av 1900-talets mest kända svenskar.

Johan Linander (c)
Karin Nilsson (c)

Jag hade aldrig varit där tidigare och blev smått chockad över hur stor mässan är. Det var svårt att orientera sig ens med mässkarta. Jag hittade åtminstone trappan upp till andra våningen där den internationella avdelningen var.

Halv två och en halvtimme framåt hade jag och Svenska Helsingforskommitténs generalsekreterare Robert Hårdh ett samtal på Internationella torgets lilla scen. Temat var: “Övervakning – snart i ett hem nära dig”. Glädjande nog var det så många åhörare att stolarna inte räckte till.

Det går inte att bedöma sin egen insats, men jag blev åtminstone inte svarslös på de frågor som Robert Hårdh ställde. Halvtimmen gick onödigt fort och scenen skulle intas av nästa person.

Passade på att gå en runda på mässan och det var trevligt även om jag inte alls är en “mässmänniska”. För den som gillar att kolla på kändisar så är det ett utmärkt tillfälle. Dagens coolaste kändiskontakt fick jag dock inte på mässan utan på tåget ner till Göteborg, nämligen Tomas Ledin. Jag vill också se så cool ut när jag är 55 år!

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen skyndsamt bör initiera en omförhandling av det dansksvenska skatteavtalet

Motivering

Det dansksvenska skatteavtalet undertecknades i oktober 2003 av dåvarande svenska finansministern Bosse Ringholm och danska skatteministern Svend Erik Hovmand. Det fanns stora förväntningar på avtalet och till en början var reaktionerna positiva. Allt sedan dess har fler och fler negativa konsekvenser av avtalet upptäckts och nu snart fyra år senare behövs det kraftfulla justeringar i avtalet för att rättvisa ska skapas.

Avtalet innebär att skatt betalas i arbetslandet men att skatteutjämning sker till bosättningslandet. Tyvärr visar det sig att de undantag som gjordes i avtalet innebär att en majoritet av arbetspendlarna mellan Sverige och Danmark inte omfattas av skatteutjämningssystemet. Undantag görs nämligen för offentliganställda, pensionärer och de som tjänar under 150 000 danska kronor. Det svenska Skatteverkets uträkning visar att endast en tredjedel av arbetspendlarna över Öresund därför omfattas av skatteutjämningen, vilket i sin tur innebär att Skåne förlorar 1,5 miljarder svenska kronor per år på avtalet. Dessa pengar kommer inte till det interna svenska skatteutjämningssystemet och därför förlorar samtliga svenska kommuner och landsting på det orättvisa skatteavtalet, inte enbart de kommuner där arbetspendlarna bor.

Man kan verkligen ifrågasätta varför t.ex. offentlig anställda inte ska omfattas av skatteutjämningen. Självklart använder offentliganställda kommunal service i bosättningslandet på samma sätt som privatanställda och varför ska då inte motsvarande del av skatten betala den service som ges i hemkommunen?

De flesta skatteexperter på båda sidor sundet anser att skatteavtalet bör omförhandlas och en rimlig lösning bör vara att skatt ska betalas i bosättningslandet liksom i andra gränsregioner. Går detta inte att uppnå bör nuvarande avtal ändras så att skatteutjämningen även omfattar offentligt anställda och pensionärer. Därutöver bör beloppsgränsen tas bort och den skatt som utjämnas bör höjas till en nivå som motsvarar ett snitt av den svenska kommunalskatten, dvs kommunalskatt både till primärkommunen och till landstingskommunen/regionen.

Johan Linander (c)
Lennart Pettersson (c)

(Första inlämnade motionen för det här riksdagsåret.)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att de nuvarande fyra riksdagsvalkretsarna i Skåne ska slås samman till en.

Motivering

Det är nu tio år sedan Skåne enades. Den historiska, men likväl onaturliga, uppdelningen av Skåne i Malmöhus och Kristianstads län upphörde och Skåne län bildades. En lång rad statliga förvaltningar som polisen, försäkringskassan och länsstyrelsen fick en gemensam skånsk administration. Vid valet 1998 fick de skånska väljarna för första gången välja ett gemensamt skånskt regionfullmäktige och Region Skåne fick ansvar för bland annat regional utveckling, sjukvården, kollektivtrafiken och kulturfrågor.

Samtidigt har den gamla uppdelningen av riksdagsvalkretsar bestått. Gamla Malmöhus län är uppdelat i tre valkretsar, Malmö, södra Skåne och västra Skåne, medan gamla Kristianstads län består av en valkrets, norra och östra Skåne. Denna valkretsindelning började gälla vid valet 1994 då den gamla fyrstadskretsen togs bort, men någon förändring sedan Skåne enades har inte skett.

Skåne och skåningarna har en mycket tydlig identitet. Vi är skåningar. Uppdelningen i Malmöhus- och Kristianstads län gjordes för att splittra skåningarna, men det lyckades inte. Vi är och förbliver skåningar. Detta gör att uppdelningen av Skåne i fyra riksdagsvalkretsar är onaturlig. För Malmös del är gränsdragningen enkel eftersom valkretsen enbart innehåller Malmö kommun, men för medborgarna i övriga delar är det svårt att förklara varför vi ska vara uppdelade.

Jag som invald ledamot för södra Skånes valkrets representerar Ystad i sydöstra Skåne men inte Simrishamn som också är en del av Österlen. Jag representerar en del av byn Flyinge som ligger i Lunds kommun, men inte andra delen som ligger i Eslövs kommun. Jag representerar Kävlinge som ligger i västra Skåne, men det är andra riksdagsledamöter som är invalda för västra Skånes valkrets.

Uppdelningen av Skåne i flera riksdagsvalkretsar är konstlad och det enda rimliga är att slå samman de fyra skånska riksdagsvalkretsarna till en. Skåne skulle få ca 40 riksdagsledamöter som samtliga skulle arbeta för hela Skåne istället för ungefär tio ledamöter som jobbar för vardera Malmö, södra Skåne, västra Skåne samt norra och östra Skåne. Detta skulle vara en stor styrka för utvecklingen i hela Skåne.

Det är utmärkt att f.d. justitieminister Thomas Bodström nu vaknat och insett att de ändringar i sexualbrottslagstiftningen som han genomförde 2005 var otillräckliga. Det tog tydligen 2,5 år för honom att inse att Centerpartiet hade rätt, men bättre sent än aldrig.

Bodström skriver egentligen ingenting om vad han själv vill i debattartikeln. Han skriver att en utredare ska titta på en utökning av hjälplöst tillstånd till att även omfatta “särskild utsatt situation” (detta motionerade jag om redan 2005, även kd och fp var inne på den linjen), han skriver att en utredare ska titta på ålderskillnaden när det inte ska bli våldtäkt trots att en av parterna är under och en är över 15 år (på denna punkt var och är alla partier överens), och han skriver att en utredare även ska titta på en samtyckesregel (detta motionerade jag om redan 2005 och m och kd gick på min reservation om en utredning).

Slutsatsen är att Bodström nu har kommit dit vi var för 2,5 år sedan. Välkommen!

Men det pinsammaste med SvD-debattartikeln är att Bodström själv hänvisar till utredning av de tre aktuella frågorna medan han egentligen inte säger någonting om vad han själv vill (mer än att han fortfarande är motståndare till samtyckeskrav även om han vill utreda det). Samtidigt avslutar han sin artikel med:

“Det vore intressant att höra var du, Beatrice Ask, står i debatten om sexualbrotten. Vad tycker du om hjälplöst tillstånd, åldersfrågan och samtycke? Jag tror att många med mig vill höra dina egna åsikter, utan hänvisning till pågående utredningar, kommande remissvar eller regeringskansliets gemensamma beredning.”

Pinsamt Bodström! Först skriver han en hel artikel om att utreda diverse frågor utan att själv sätta ner foten och sedan avslutar han med att Beatrice Ask ska ha en bestämd uppfattning utan att hänvisa till utredningar, remissvar och beredningar. Skärpning! Som justitieminister var Bodström hal som en ål och hänvisade alltid till pågående utredningar och att han inte fick föregripa remissbehandlingar, lagrådets yttrande osv. Men när det gäller Beatrice Ask så ska hon tydligen inte bry sig om utredningar och remissvar. Trovärdighet noll!

Jag har varit på Nordiska Rådets möte i Göteborg och inte kunnat uppdatera på ett par dagar, och därför är jag lite sen angående taxikostnaderna. Sven-Erik Österbergs 77 000 kr är helt obegripligt. Det handlar om ca 300 kr per dag i snitt och då räknar jag in alla lördagar och söndagar med. Taxi ska få användas när det saknas andra lämpliga färdsätt, men oftast kan man åka tåg eller buss största delen av vägen och sedan taxi till slutmålet. Det tycks inte Österberg ha förstått. Men jag är helt övertygad om att han kommer att skärpa sig, sådan här oerhört negativ publicitet kommer att påverka hans beteende.

“Topplistan” gav jackpot för socialdemokraterna, de tog samtliga pallplaceringar. Kanske inte medaljer som de önskat sig. Dessa tre socialdemokrater var också de som åkt för över 50 000 kr – en hiskelig summa. Det var ytterligare sex ledamöter som åkt för över 40 000 kr, fyra moderater och två socialdemokrater. Min skånska c-kollega Lennart Pettersson vann den fögra smickrande förstaplatsen för vår partigrupp med ca 34 000 kr (20:e högst summa totalt). Alldeles för mycket det med. Skulle tro att det är resorna till Sturup eller Ängelholms flygplats från hemmet i Svalöv som kostat.

Själv hade jag ca 5 400 kr, men då har jag varit föräldraledig i ca 3,5 månad av de 9 månaderna. Så jag hade kanske haft 8 000-10 000 kr om jag varit i tjänst hela perioden. Hade väl hamnat någonstans i mitten med den summan. Det är också väldigt mycket pengar, men jag tycker att det går att försvara. Jag är noga med att åka kollektivt så ofta det bara går. I begreppet “går” innebär då också att det ska vara rimligt i tid. Behöver jag åka hemifrån 5.30 på morgonen istället för 6.30 bara för att åka kollektivt hela vägen istället för att ta en taxi en bit för 100-150 kr så väljer jag taxin. Det står jag för. Ska jag fungera på ett antal möten under dagen och hålla föredrag på kvällen så betyder det mycket att åtminstone ha fått sova den där timmen längre på morgonen (att stiga upp 5.45 är hemskt nog, men 4.45 är olidligt).

Jag tycker faktiskt att det är bra att media gör kontroller av våra kostnader då och då, även om de är dåliga att förklara på varför riksdagsledamöternas uppdrag kräver mycket resande och även en hel del taxiåkande, eftersom det gör att de ledamöter som känner sig utpekade med all sannolikhet kommer att skärpa sig.

Det skulle också vara intressant om någon journalist gjorde en uppföljning på varför ett antal ledamöter har så lite kostnader för taxi. Har de verkligen gjort det jobb som kan krävas av en folkvald? Vi ska vara ute och träffa folk och gör man det så är det nästan omöjligt att undvika en och annan taxiresa. Den ledamot som sitter fast i riksdagshuset i fyra år får inga taxikostnader, men å andra sidan har han eller hon inte utfört sitt uppdrag på något bra sätt.

Kan väl tycka att det var otroligt dumt gjort av en präst att sätta upp lappar med “ollad” på en kvinnlig prästkandidats arbetsrum, men vad jag reagerade på var överåklagare Sven-Erik Alhems kommentar:

“Det är rätt svårt att uppfatta en sådan sak som ett skämt.”

Har han ingen humor?

Och om det nu inte kan uppfattas som ett skämt, förlåt Jose…:-)

Det är märkligt hur intresset för fotbolls-VM dött efter Sverige åkte ut. Jämför man med herrarnas VM så är intresset inför kvartsfinaler, semifinaler och finalen otroligt stort fastän Sverige åkt ut. Eftersom jag tidigare var så kritisk mot damernas VM så vill jag skriva något positivt.

Bredden i dam-VM är betydligt bättre än i herr-VM. I kvartsfinalerna var fem världsdelar representerade, Europa (3 lag), Asien (2 lag) samt Australien, Nordamerika och Sydamerika (ett lag vardera). I semifinalerna är det tre världsdelar med, Europa (Norge och Tyskland), Sydamerika (Brasilien) och Nordamerika (USA). Någon sådan bredd i toppen i ett VM har herrfotbollen aldrig kunnat stoltsera med.

Nu hoppas jag att Brasilien vinner. Men jag tror att det åter igen blir Tyskland.

Som jag skrivit tidigare så försöker socialdemokratiska kritiker överglänsa varandra i hur illa de tycker om statsbudgeten som regeringen la fram igår. Men, i denna iver glömmer tydligen Pär Nuder bort vad de själva gjort, sagt och tyckt. Kul att Peter Eriksson inte glömt.

Pär Nuder förfasar sig över de tydligare reglerna för hur och hur länge deltidsarbetande ska få stämpla upp sig. Men hur var det för tre år sedan?

I ett TT-meddelande från 30 mars 2004 kan man läsa: “För första gången lade regeringen ihop alla bitar till en helhet. Men samarbetspartierna är irriterade över flera detaljer. Inte minst handlar det om besparingar i tilläggsbudgeten för att hålla årets utgifter under taket. Regeringen vill spara två miljarder på de sjukskrivna. Den vill skärpa tillämpningen av sjukförsäkringen, sjukskrivna som inte kvalificerar sig för förtidspension måste ta ett jobb.”

Vidare angående de deltidsarbetande: “På arbetsmarknadens område föreslås besparingar på 750 miljoner kronor. Kvar finns förslaget att spara på de deltidsarbetslösa trots protesterna från v och mp.”

Det ska tilläggas att Bosse Ringholm var finansminiser då, men Pär Nuder var samordningsminister och därmed Göran Perssons högra hand.

Jag trodde att jag visste vad ordet osolidarisk betyder, men jag börjar tvivla när jag läser LO-ordförande Wanja Lundby-Wedins kommentar till budgeten:

“Arbetslöshetsavgiften som regeringen inför visar tydligt hur osolidarisk regeringens politik är.”

Arbetslöshetsavgiften är en ny avgift som ersätter den tidigare, högre, a-kasseavgiften. Detta innebär att nästan alla får en lägre avgift eftersom de ingår i a-kassor som har låg arbetslöshet. Alla har tidigare varit överens om att a-kassan ska vara så försäkringslik som möjligt och när den förhöjda a-kassan innebar en överfinansiering (tack vare lägre arbetslöshet) så sänker nu regeringen avgiften för att a-kassorna just ska bli försäkringslika.

Elektrikerna är de största vinnarna, de tjänar över 2 000 kr per år på regeringens förslag. Även lärarna, finans- och försäkring, ST, SKTF, Pappers, Kommunal och Sif får mer än en tusenlapp om året rakt i plånboken genom förslaget. Metallare, Seko, HTF, Byggnads, Transport och Handelsanställda tjänar också på förslaget. Sedan kommer vi till Livsmedelsarbetarna och Hotell- och restaurang, de förlorar ca 500 kr per år på förslaget.

Jag vet inte om Lundby-Wedin menar att det osolidariska är att a-kasseavgiften/arbetslöshetsavgiften är försäkringslik eller att nästan alla hennes medlemmar tjänar på förslaget. Men, som sagt, det viktigaste är ju att kritisera regeringen, inte att hålla sig till sanningar och fakta.

Jag kunde inte låta bli att nynna på Thomas Di Levas gamla låt “Vem ska man tro på?” när jag läste Metro i morse. Budgeten presenterades och givetvis fick oppositionen och andra berätta vad de tycker om alliansregeringens förslag. Inte oväntat är socialdemokraterna kritiska, men när jag läst tre kommentarer från Pär Nuder, Carin Jämtin och Ylva Thörn så insåg jag att de inte har någon som helst linje i sin kritik. De motsäger helt enkelt varandra i sin iver att kritisera regeringen. Vem ska man tro på?

Kommunals ordförande Ylva Thörn konstaterar “det här är en ren klasspolitik”. Jag vet inte om hon menar nyfriskjobben, en halv miljard till lärlingsutbildningar, skattesänkning som ger procentuellt mest till låg- och medelinkomsttagare, nystartsjobb i offentlig sektor, halv miljard till psykvården eller satsningen på svaga elever genom en läsa-skriva-räkna-garanti i skolan? Hur som helst, det är samma retorik som sossarna kört med länge: “Borgarna ger till de rika och tar från de fattiga”. Oavsett om sanningen är att de i samhället som haft det svårast aldrig tidigare haft så stor chans att få ett jobb och egen försörjning som nu. Men det är väl bara att konstatera att sossarnas politik är att en hundralapp mer i bidrag ska de ha, medan vår politik är att hjälpa människor att faktiskt kunna försörja sig (och därmed få mycket mer över i plånboken än en liten bidragshöjning).

Men, när jag läst Ylva Thörns kommentar om “ren klasspolitik” så kom jag på att jag några sidor tidigare i tidningen läst Carin Jämtins (f.d. minister, nu oppositionsborgarråd i Stockholm) kommentar där hon uttrycker oro över att budgeten slår mot villaägare och bostadsrättsinnehavare eftersom “budgeten riskerar att leda till räntehöjningar”.

Nu får ni bestämma er. Kritiken blir inte trovärdig om vi både tar från de fattiga och är orättvisa mot Stockholms villaägare. Det är knappast underklassen i den klassretorik som Thörn kör med.

Sedan läste jag vidare och kom till Pär Nuders kommentar: “Statens finanser har ett rekordöverskott. Hur går det ihop med att spara fyra miljarder på de deltidsarbetslösa kvinnorna?” För de första ljuger Nuder, “de deltidsarbetslösa kvinnorna” kommer inte att få fyra miljarder mindre i plånboken, men det börjar man tyvärr bli allt för van vid. Sedan kan man fundera över vad Nuder egentligen menar.

Är det så att Pär Nuder och socialdemokraterna i sin budgetmotion tänker använda överskottet för att finansiera reformer? Detta som alla ekonomer varnar för. Det blir överhettning, räntorna kommer att öka och i förlängningen kommer den sortens politik åter föra in Sverige i en djup lågkonjunktur precis som i början av 90-talet (läs gärna Kjell-Olof Feldts bok om detta).

Och, vad var det nu partikamraten Carin Jämtin sa: “Budgeten riskerar leda till räntehöjningar”. Samtidigt tycker hennes gamla ministerkollega att räntehotet inte ska tas på allvar, utan överskottet ska användas. Nu får ni bestämma er. Vem ska man tro på, tro på, tro på, när…?

Så tråkigt! Alltså att jag läst Stieg Larssons sista roman, inte för den var dålig utan för att det inte finns fler att läsa.

Luftslottet som sprängdes knyter samman hela Millenniumserien. Man får bakgrunden till mycket av det som inte kom fram i de två första böckerna. Detta ger en extra knorr. Samtidigt är själva berättelsen inte lika dramatisk som i Män som hatar kvinnor och Flickan som lekte med elden. Det är en politisk thriller snarare än “jakten på mördaren-thriller”. Men Luftslottet är utan tvekan ändå en grymt bra kriminalroman som bara måste läsas. Men läs Millenniumserien i rätt ordning, det vinner samtliga tre böcker på.

Handlingen består av några parallella handlingar som knyts samman på ett mästerligt sätt. En hemlig avdelning, Sektionen, inom Säpo avslöjas. Salander berättar sin livshistoria och börjar bli lite social. Blomkvist blir äntligen förälskad på riktigt. Och Erika Berger slutar på Millennium för att bli chef på en stor morgontidning, dessutom är hon förföljd av en stalker. 704 sidor med utmärkt underhållning. Inte lika spännande som de andra två, men ändå ytterligare ett Stieg Larsson-mästerverk. Boken slutar på ett sätt som gör att jag inte kan sluta fundera på om Larsson inte hade tänkt sig en fortsättning. Åtminstone skulle det ha kunnat bli en fortsättning. Tyvärr försvann den chansen med författarens bortgång.

Nu väntar jag bara på filmerna!