Linander tycker!
Korta mer eller mindre genomtänkta tankar efterfrågar likasinnade kommentarer.

Sveriges muslimska förbund har föreslagit att Sverige ska införa speciell lagstiftning för muslimer. Leijonborg, Orback m.fl. har redan varit ute och sagt nej till förslaget och jag kan bara hålla med.

Lagstiftning ska vara generell. Att införa speciell lagstiftning för personer som säger sig tillhöra en viss religion är inte aktuellt i Sverige. Det finns i en del länder, t.ex. i Israel där familjelagstiftningen bygger på vilken religion man bekänner sig till. Men situationen i Israel är helt annorlunda den i Sverige. Att göra det svårare för en muslimsk kvinna att skilja sig än för en icke-muslimsk skulle vara diskriminering, och är det något vi ska ha så är det mindre diskriminering och inte mer.

Det finns dock några punkter i deras förslag som är värda att fundera lite mer på. T.ex. när det gäller simundervisning för barn och ungdomar som går i högstadiet eller gymnasiet. Kan tjejerna enligt sin religion absolut inte vara med på simundervisningen eftersom de inte får visa sin kropp för killarna så tycker jag att man ska ha respekt för det. Jag tror dock att de flesta skolor löser det praktiskt utan inblandning av någon lagstiftning. Det är viktigt att alla lär sig simma och då kan man inte stänga några ute pga dålig anpassningsförmåga till vissa elevers religiösa övertygelse.

Två dagars extra betald ledighet för att muslimer ska kunna fira sina muslimska högtider är inte heller något som jag kan ställa upp på. Varför skulle muslimer ha mer betald ledighet än andra? Däremot tycker jag att arbetsgivare i största möjliga mån ska vara flexibla när betalda ledighetsdagar ska tas ut. För de flesta borde det fungera att de anställda muslimerna jobbar t.ex. långfredag och annandag påsk för att istället vara lediga två andra dagar.

Samma resonemang tycker jag att man kan föra kring muslimska förbundets förslag om två timmars ledighet varje fredag för bönen. Det är uteslutet att muslimer ska få bättre villkor än andra, med däremot bör arbetstiden i största möjliga mån kunna läggas så flexibelt (för muslimer och andra) att de anställda muslimerna t.ex. jobbar nio timmar två dagar i veckan för att bara jobba sex timmar på fredagen.

Anf. 60 JOHAN LINANDER (c):

Herr talman! Först av allt vill jag verkligen poängtera enigheten i målsättningen för svensk narkotikapolitik. Det är inte ofta man som oppositionspolitiker, och framför allt inte under ett valår, står i talarstolen och pratar om enighet, men när det gäller målsättningen för narkotikapolitiken är vi i stora drag eniga. Även om vi vid sådana här tillfällen talar om våra reservationer, och därmed sådant som vi inte är eniga om, ska vi komma ihåg att det övergripande målet, ett narkotikafritt Sverige, är vi alla överens om.

Jag har vid ett tillfälle under mandatperioden åkt på en EU-anordnad konferens om narkotikan i samhället. När man är ute i Europa inser man hur eniga vi är i Sverige. Vid den konferensen deltog jag och en socialdemokrat, och skiljaktigheterna i våra åsikter om narkotikapolitiken var obefintliga om man jämförde våra åsikter med de åsikter som framfördes av holländare men också av belgare, tyskar och britter. Den stora kampen i narkotikapolitiken står alltså inte mellan våra partier i Sverige utan den handlar om att övertyga fler i Europa om att den restriktiva narkotikalinje som vi har är den rätta.

Vad ska vi då göra för att nå, eller åtminstone komma närmare, vårt övergripande mål om ett narkotikafritt Sverige? Det enkla svaret är att minska utbudet och efterfrågan. När det gäller att minska utbudet handlar det bland annat om internationellt arbete och om tullen – jag återkommer till det – och när det gäller att minska efterfrågan kan det på enklast möjliga sätt delas upp i att dels få färre ungdomar att testa narkotika, dels få dem som redan missbrukar att sluta.

Trots inledningen om vår stora enighet måste även jag komma in på de frågor som vi trots allt har lite olika syn på. En av dessa frågor gäller insatserna för unga som befinner sig i farozonen. Det är få vuxna som börjar knarka. Det är barn och ungdomar som testar narkotika. Insatserna måste därför sättas in tidigare, helst så tidigt att ungdomarna ännu inte prövat narkotika och senast när de första signalerna om missbruk kommer.

Det preventiva arbetet mot ungdomar i farozonen påbörjas tidigast och bäst i familjen. Föräldrar måste ha kunskap om droger, och detta sker bäst genom skolans drogförebyggande arbete. Men utöver familj och skola är också de ideella organisationerna viktiga. Alla i vuxenvärlden måste visa samma otillåtande attityd mot narkotika och ha kunskap när en ung människa hamnat snett. Det är även viktigt att kunna bevisa, tyvärr ofta för just föräldrarna, att barnet börjat missbruka. Eftersom narkotikamissbruket kryper allt längre ned i åldrarna måste också barn under 15 år kunna kontrolleras – inte för att sätta dit dem utan för att hjälpa dem.
Vidare är det viktigt att betona att föräldrarna måste vara goda förebilder inte bara vad gäller narkotika utan även vad gäller alkohol och tobak. Kan vi få färre ungdomar att röka och dricka sprit kommer vi också att få färre ungdomar som prövar narkotika.

Herr talman! I det här sammanhanget kan jag inte undvika att komma in på vad som får en ung människa att testa narkotika för första gången. Jag är övertygad om att det är få som varit ensamma när de testat narkotika för första gången. Snarare är det grupptrycket som får många att göra det som de egentligen kanske inte vill. Framför allt kan det gälla när någon äldre kompis, som själv redan prövat, bjuder.

Spänningen, det lite otillåtna, viljan att få känna den där kicken som den äldre kompisen pratar om, utlandsresor, eller kanske gratisprov av langaren tror jag är de ungas första väg till att testa narkotika. Men i allt det här är det av avgörande betydelse om det är lätt eller svårt att få tag i narkotikan. Det är betydligt fler som tar steget och testar när någon kompis håller fram haschcigaretten och frågar om man ska pröva än om man först måste åka på en smugglingsresa över Öresund. Det är betydligt fler som testar på utlandssemestern när narkotikaförsäljningen finns precis utanför diskoteket. Och jag är övertygad om att det är fler som prövar när de har fått den första jointen gratis av den lokala langaren.

Det är alltså avgörande för att minska nyrekryteringen att vi gör det så svårt som möjligt för unga i farozonen att få tag i narkotika.

En sak som jag dock är ganska säker på inte ökar missbruket är sprututbytet. Jag är själv från Lund, och där har vi haft sprututbyte i snart 20 år. Jag har aktivt deltagit i nationslivet. Jag har varit på de diskotek och klubbar som finns – det är inte en så stor stad, så det är inte så många. Men jag har aldrig någonsin hört några säga att de ska börja missbruka heroin för att man får fria sprutor – självklart inte.

Jag är också övertygad om att sprututbytet inte gör att de som missbrukar någon annan narkotika går över till heroin för att infektionskliniken erbjuder nya rena sprutor. Däremot ökar risken för smittspridning om man tvingas använda gamla sprutor och tvingas dela sprutor med andra.

Jag har full respekt för dem som säger att signalsystemet är viktigt, att samhället inte får ge sitt indirekta godkännande av narkotikamissbruket. Den här frågan är inte enkel. Det finns inget rätt eller fel svar. Men det ligger inget godkännande och inga tillåtande signaler i att minska smittspridningen och genom ett väl kontrollerat sprututbyte få kontakt med missbrukarna och få en chans att motivera dem till att söka hjälp. Sprututbytet är absolut inte heller något steg mot en mindre restriktiv narkotikapolitik.

Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till förslaget om utbyte av sprutor och kanyler. Jag vill också passa på att yrka bifall till reservation 33 under punkt 40 om droghandel på Internet.
När det gäller narkotikans väg in i Sverige finns det goda kunskaper. Det är heroin från Afghanistan. Det är Balkanrutten. Det är sidenvägen över Ryssland. Det är kokain från Sydamerika via Västafrika. Det är hasch från Nordafrika. Denna kunskap finns, och det krävs ett ytterligare förbättrat internationellt samarbete för att komma åt odling och tillverkning. Det behövs också till exempel för bönder i Afghanistan alternativ till att odla vallmo. Vi får inte glömma bort att detta kanske är deras enda chans att få något slags försörjning så att de kan ge sina barn mat. Det måste erbjudas alternativ för att dessa personer ska odla någonting annat. Det krävs ett aktivt arbete inom EU och FN.

Men när det gäller försäljningsvägarna inom Sverige tror jag att kunskapen är betydligt sämre, kanske framför allt för att många i vuxenvärlden inte har samma kunskap om Internetvärlden som ungdomar har. Det är inte alldeles enkelt att hitta saker och ting på Internet, men jag har fått lite tips och genom dem har jag varit inne på en del sidor. Det är sidor där man kan läsa om hur man odlar cannabis. Man kan läsa om vilka ecstasymärken som, enligt en hemsida, är de mest effektiva. Man kan läsa om försäljning av olika hjälpmedel. Man kan köpa olika saker för att odla eller för att missbruka narkotika, och det finns till och med webbplatser där man kan beställa narkotika.

Det känns konstigt att sådana här webbsidor får finnas, men de ligger på servrar i andra delar av världen, och e-handel kan ske utan att någon bestämd person står bakom. Det är alltså inte lika enkelt att plocka försäljaren på Internet som langaren på gatan.

Jag anser att det behövs en stor satsning för att komma åt droghandeln på Internet. Annars kommer den att bli den vanligaste vägen för narkotikaförsäljning, om den inte redan är det. Internet är stort. Internet är anonymt. Det är en av fördelarna med Internet, men det är också alldeles perfekt för kriminalitet.

Givetvis måste också narkotikan stoppas när den är på väg in i landet. Tullen måste få både ökade befogenheter och ökade resurser för att stoppa ännu mer. Vi vet att tullen i Sverige tar mer knark vid gränsen än någonsin, men ändå talar allt för att vi har rekordmycket narkotika i landet just nu.

Jag började, herr talman, med att säga att vi har stor enighet i Sverige om det övergripande narkotikapolitiska målet om ett narkotikafritt Sverige. Men tyvärr måste vi också konstatera att den socialdemokratiska regeringen har misslyckats med att ta nödvändiga steg mot detta mål. Jag är övertygad om att en borgerlig regering kommer att klara det här bättre, att minska utbudet av narkotika i landet och minska efterfrågan, genom mer resurser till polis och tull men också genom bättre vård, stöd och hjälp till missbrukare som vill bli fria från narkotikan.

Anf. 66 JOHAN LINANDER (c) replik:

Herr talman! Det var ett märkligt anförande som Martin Nilsson höll. Där var en total avsaknad av vad Socialdemokraterna och vänsterkartellen vill. Allt var inriktat på vad vi i den borgerliga alliansen vill eller inte vill. Men det är ju valår så vi får kanske vänja oss vid att Socialdemokraterna inte är så intresserade av att prata om sin egen politik.

Precis som Martin Nilsson sade är vi eniga om målsättningen för narkotikapolitiken, ett narkotikafritt Sverige. Det tog jag också upp i mitt anförande. Men vi är ju inte riktigt överens om hur vi ska nå dit, och framför allt är vi inte överens om den socialdemokratiska regeringen har lyckats eller rättare sagt misslyckats med att ta Sverige närmare målsättningen ”ett narkotikafritt Sverige”.

Det skulle vara intressant att få höra om Martin Nilsson förnekar att narkotikan har blivit billigare i Sverige. Förnekar Martin Nilsson att priset nästan säkert visar att det finns mer narkotika i Sverige eftersom den har blivit billigare? Förnekar Martin Nilsson att om det finns mer narkotika i Sverige i dag, har vi inte då under de senaste åren med en socialdemokratisk regering kommit längre från målet ett narkotikafritt Sverige?

Anf. 67 MARTIN NILSSON (s) replik:

Herr talman! Låt mig först säga att jag tycker att vi är eniga om mer än målet. I den här propositionen är vi faktiskt eniga om det som handlar om smittskyddsperspektivet och sprututbytena. Det är spännande och bra att det finns en bred majoritet i den frågan.
Jag håller inte med problembeskrivningen att mitt anförande skulle ha varit fritt från vad vi vill. Tvärtom redogjorde jag i grova drag för handlingsplanen. Jag försökte förklara att jag tror att välfärdspolitik är en viktig grund för en aktiv kamp mot narkotikapolitiken. Jag försökte säga att aktiva metoder och att ge verktyg till polisen att jobba mot den grova organiserade brottsligheten är en viktig del. Vi har lagt fram sådana förslag.

Tyvärr är det Johan Linander som försöker stoppa förslaget. Den fråga som rikspolischefen och riksåklagaren ställer är i högsta grad relevant för Johan Linander. Du har en chans till att försöka svara på frågan. Jag tycker att du ska ta den chansen.

Jag förnekar inte – det var det jag försökte säga i mitt tidigare replikskifte med Cecilia Magnusson – att 90-talet innebar ett ökat narkotikamissbruk i Sverige. Jag ser vad politiken grundade sig i när uppgången började. Den fortsatte. Vi lyckades inte bryta uppgången som påbörjades i början av 90-talet. Det är förstås vårt ansvar. Det är förstås det ansvar vi får ta. Men det är det vi måste svara på. Vi har försökt att svara, nämligen mer resurser och fler tidiga insatser. På den punkten är vi på många sätt eniga. Där står inte konflikten mellan mig och Johan Linander, utan där står konflikten mellan mig och dem som prioriterar stora skattesänkningar framför satsningar i välfärdssektorn.

Jag förnekar inte den bild som Johan Linander försöker måla upp. Men det intressanta är om Johan Linander förnekar det som också finns, det vill säga att nyrekryteringen och hur många som faktiskt har prövat har minskat. Förnekar Johan Linander det?

Anf. 68 JOHAN LINANDER (c) replik:

Herr talman! Jag ska börja med frågan om buggningen, så att jag inte missar den därför att tiden går för snabbt.

Om det är så otroligt viktigt med buggning i narkotikapolitiken, kan man fundera över varför det har tagit över tio år för Socialdemokraterna att lägga fram ett förslag. Martin Nilsson och andra ska veta att Centerpartiet i flera har år väckt motioner om att införa buggning. Vi säger inte nej till buggning, men det ska vara rättssäkert och det ska finnas tillräckligt skydd för den personliga integriteten innan vi kan införa en så pass allvarlig och ingripande lagstiftning.
Det blir lite patetiskt när Martin Nilsson, socialdemokrat, talar om oenigheten inom alliansen när det gäller hemliga tvångsmedel. Hur är det med enigheten i vänsterkartellen? Vad tycker Vänsterpartiet och Miljöpartiet? Inte som ni i Socialdemokraterna.

Vi kan prata om 90-talet. Jag kan rekommendera Martin Nilsson att läsa sin åtminstone före detta partikamrat – jag vet inte hur det är i dag – Kjell-Olof Feldts bok om vad det var som ledde oss in i den ekonomiska krisen i början av 90-talet. Men den diskussionen är tämligen ointressant 2006. Det är nu, 2006, som narkotikan är billigare. Det var inte så på 1990-talet. Det finns mer narkotika i Sverige i dag. Det är glädjande om Martin Nilsson inte förnekar det. Undersökningar gjorda med niondeklassare och de som mönstrar visar att det är färre som prövar. Men om det finns mer narkotika i landet har vi ändå kommit längre från målet ett narkotikafritt Sverige.

Anf. 69 MARTIN NILSSON (s) replik:

Herr talman! Det som skedde under 90-talet i bemärkelsen vems fel det är är en, återigen kanske, intellektuell prövning som kan göras och diskuteras. Det har inte så mycket relevans här. Relevansen är den konsekvens som uppstod. Jag har försökt att ändå lansera en hypotes: När skedde neddragningarna i elevvården? När skedde neddragningarna i socialtjänsten? När skedde neddragningarna i skolan? Detta måste ställas i relation till ungdomars missbruk. När kommer den omvända kurvan? När satsar man på skolan? När satsar man på socialtjänsten? Vad händer? Jag tror att det här har betydelse.

Jag har försökt att lansera den tesen, men inte för att säga ”usch och fy, vad dåliga alla var på 90-talet” vid skilda regeringsperioder. Det är inte för att försöka säga att den ena är bättre eller sämre. Det är mer för att försöka se ett orsakssamband.

Sedan finns det förstås andra orsakssamband. Johan Linander var inne på grupptryck. Jag håller med om det. Det finns internationaliserade förändrade värderingar. Självklart finns allt detta. Men grunden är hur vi faktiskt möter människor och problem.

Sedan var det frågan om enigheten inom vänsterkartellen – ”maktalliansen”. Det är helt riktigt att vi inte är eniga. Jag hade gärna tagit ett replikskifte med Ingrid Burman om hon hade begärt replik på den punkten. Det kanske blir möjligt vid annat tillfälle med justitieutskottet när frågan kommer tillbaka.

Det finns en blocköverskridande majoritet för ett förslag om buggning. Det har tagit lång tid. Det är en fråga om rättssäkerhet. Johan Linander frågar varför det har tagit tio år när frågan är viktig. Den intressanta frågan till Johan Linander är varför det ska ta elva år om den är viktig. Det är din politik.

Anf. 84 JOHAN LINANDER (c) replik:

Herr talman! Det är trevligt att vår gemensamma hemstad Lund får ett så stort utrymme i den här debatten. Men jag tycker inte alls att det känns speciellt bra att statsrådet gör narkotikapolitiken till en klassfråga. Det var väldigt tydligt i anförandet. Jag utgår från att Morgan Johansson inte menar att unga som bor på Östermalm eller i Täby ska få sämre hjälp att lämna ett missbruk än unga som bor i Perstorp eller för den delen på Norra Fäladen i Lund.

Jag kan inte låta bli att reflektera över att Socialdemokraterna har bestämt sig för att buggning är oerhört viktig. Man kan fråga sig: Om buggning är så viktig för att bekämpa narkotikan, varför har Socialdemokraterna inte tagit upp det i sin narkotikapolitiska handlingsplan? Jag kan ge svaret själv, så behöver statsrådet inte skriva så ivrigt. Svaret är givetvis att den handlingsplanen har gjorts tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. I de partierna finns inget större intresse för buggning.

Men jag är beredd att ta en buggningsdebatt när som helst. Centerpartiets inställning framförde jag tidigare.

Vad vi egentligen ska debattera här i dag är målsättningen, hur vi ska komma närmare målsättningen ett narkotikafritt samhälle. Jag skulle också vilja höra om Morgan Johansson anser att mitt påstående om att narkotikan har blivit billigare stämmer och att priset tydligt indikerar, eller nästan säkert visar, att det har blivit mer narkotika i Sverige. Innebär det i så fall inte att Sverige under Socialdemokraternas regeringsår kommit längre ifrån målsättningen ett narkotikafritt samhälle?

Anf. 85 Statsrådet MORGAN JOHANSSON (s):

Herr talman! Johan Linander sade att man inte kan undgå att socialdemokratin väldigt gärna vill ha på plats en buggningslagstiftning. Nej, men det ville ju Johan Linander också till för bara några månader sedan. Sedan hände det någonting, vad jag förstår. Vad han nu har att svara på är varför Centern nu ingår i den allians som stoppar den och förhalar den ytterligare ett år. Vad han också måste svara på är om Centern, tillsammans med Kristdemokraterna, tänker fortsätta att låsa en eventuell borgerlig regering.

90 % av all heroin som vi får in i Sverige kommer från Afghanistan. Det är inga enmansföretagare, det är en noggrant organiserad brottslighet. Vi lyckas ta de som är på gatan och de som är kurirer, men vi har svårt att komma åt dem som är högre upp i näringskedjan. Därför behöver vi, precis som alla andra nordiska länder, denna möjlighet. Den låser och förhalar nu Centern. Först förhalade Moderaterna den möjligheten i fyra år, förra mandatperioden. Folkpartiet var också väldigt tveksamt. Vi hade ingen majoritet då. Nu blir det en förhalning ytterligare ett år.

Ge besked i sakfrågan, Johan Linander! Tänker ni även i en regeringsställning fortsätta att låsa den här möjligheten? Det är i så fall ett väldigt dåligt besked när det gäller svensk narkotikabekämpning.

Sedan försöker Johan Linander göra det så enkelt för sig. Tillgängligheten av narkotika har ökat, ja. Det gjorde den framför allt i början av 90-talet när det var borgerlig regering. Jag skulle aldrig få för mig att säga att det var borgerlighetens fel att tillgängligheten av narkotika ökade då, därför att jag vet vad som var den bakomliggande orsaken, nämligen att Sovjetunionen föll ihop. Då öppnades transportvägarna genom Östeuropa och genom Ryssland. Därmed fick vi också en mycket större tillgång på narkotika. Det är därför som vi behöver ha effektiva instrument för att sätta åt denna organiserade brottslighet. Där är Johan Linander återigen svaret skyldig.

Anf. 86 JOHAN LINANDER (c) replik:

Herr talman! Jag gjorde ett försök att komma in på vad vi skulle debattera, men jag får väl inse att Socialdemokraterna inte är intresserade av den narkotikapolitiska diskussion som jag trodde att vi skulle ha här i dag. Då ska jag i stället ta buggningsdebatten, så gärna, så gärna.
Om Morgan Johansson hade lyssnat lite bättre på mitt tidigare replikskifte med Martin Nilsson, hade han redan hört svaret, men jag kan ta det igen.

Centerpartiet är för buggning. Vi har motionerat om buggning tidigare. Men den måste genomföras på ett rättssäkert sätt och med tillräckligt skydd för den personliga integriteten.
Socialdemokraterna lägger nu fram en buggningsproposition som innebär att man säger att det behövs en upplysningsplikt, att de som blir buggade måste få veta det i efterhand. Samtidigt säger man: Vi kan inte genomföra den nu, så först inför vi buggning och sedan ska vi börja utreda hur upplysningsplikten ska fungera.

Detta är en felaktig ordning. Just för att det här är ett grundlagsskyddat område finns det en möjlighet i denna riksdag till minoritetsbordläggning av frågan under ett år. Vi är beredda att göra det. Vi hade önskat att den socialdemokratiska regeringen i stället hade kommit med ett rättssäkert förslag om buggning som hade skyddat den personliga integriteten, men det valde ni att inte göra. Därför kan vi bli tvungna att tillsammans med Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna bordlägga frågan i ett år för att vi samtidigt ska kunna genomföra buggning och klara av rättssäkerheten och klara av den personliga integriteten. Nog om buggning.
Statsrådet var också inne på att narkotika nu finns på utelistan. Jag önskar verkligen att han hade haft rätt, men tyvärr tror jag inte att det är så. Kontroller på de så kallade innekrogarna, inte minst i den här staden, visar tyvärr det motsatta, att också bland folk som anses tillhöra innefolket missbrukas det tyvärr en hel del narkotika.

Anf. 87 Statsrådet MORGAN JOHANSSON (s):

Herr talman! Det är klart vi är långt ifrån det slutgiltiga målet om ett narkotikafritt samhälle. Det är klart att det fortfarande är så att det finns ungdomar som provar narkotika. Vad jag pekade på är att andelen 15-åringar som provat narkotika har minskat med en tredjedel på fyra år, samtidigt som ju tillgängligheten av allt att döma inte har minskat. Som jag förklarade i mitt tidigare inlägg har detta att transportvägarna har öppnats genom Östeuropa inneburit att tillgängligheten faktiskt har ökat. Men är det inte ganska stort att samtidigt som tillgängligheten av allt att döma fortfarande är stor är det ändå fler ungdomar nu som säger nej än tidigare? För första gången på 15 år har det visat på samma sak när man har testat de mönstrande pojkarna.

Jag drar den slutsatsen att de insatser som vi har gjort hittills för att förebygga och bekämpa brotten och satsningarna på missbrukarvården faktiskt har haft en effekt. Det är därför som jag också begär riksdagens förtroende att få fortsätta med de åtgärderna och enligt den handlingsplan som vi nu har lagt fast. Men försök inte att blanda bort korten i den delen och hänvisa till att missbruket växte på 90-talet, därför att det har skett en väldigt påtaglig förändring under de senaste åren.

Sedan är det uppenbart att Centerpartiet vrider sig i buggningsfrågan. Man vet inte riktigt vet vilken fot man ska stå på, och beslutet att man skulle säga nej i slutändan kom in väldigt sent. Vi gjorde ju upp med Folkpartiet om det här. Jag tycker att det är väldigt bra att vi nu får en ordentlig majoritet för det.

Min enkla fråga var bara: Tänker ni i en eventuell borgerlig regering fortsätta att låsa frågan? Det har vi inte fått något som helst svar på. Det kan mycket väl vara så att om vi skulle få en borgerlig regering kanske vi ännu efter fyra år med den inte har löst frågan, därför att ni sitter och bromsar.

Idag har två kristdemokratiska riksdagsledamöter, Annelie Enochson och Tuve Skånberg, lagt fram ett antal förslag för att bekämpa människohandel. Det mesta de säger är bra, åtminstone vad man kan läsa på dn.se, men det jag reagerade på var att de vill att män som köpt sex av traffickingoffer ska kunna dömas för våldtäkt.

Frågan har diskuterats livligt här på min blogg tidigare och debatten har även funnits i riksdagens kammare. I själva verket är det precis tre veckor sedan, den 5 april, som frågan debatterades senast. Som tidigare var jag ensam i mitt yrkande och i min reservation. Centerpartiet var alltså det enda partiet som stod för detta förslag då. Men självklart är det glädjande att de båda kristdemokraterna, och kanske hela det kristdemokratiska partiet, följer Centerpartiet i denna fråga.

Regeringens utredare Lil Ljunggren Lönnberg har kommit fram till att ett bra sätt att ge ungdomar arbetslivserfarenhet är att erbjuda dem jobb med lägre lön under ett år. SSU-ordföranden Anna Sjödin kritiserar förslaget medan partikamraten ungdomsminister Lena Hallengren tycker att det är ett bra förslag.

Jag kan såklart inte låta bli att jämföra med vårt förslag om ungdomsavtal. Vi vill öka ungdomars möjlighet att få jobb genom att minska företagens risk vid nyanställningar. Ungdomsavtal innebär lägre anställningsskydd men ett avgångsvederlag på 8 % av intjänad lön vid uppsägning. Med ungdomsavtal ska vanliga löner gälla och vanliga regler för kvalificering till de sociala trygghetssystemen (så är det inte vid regeringens plusjobb).

Frågan är då vad som är bäst. Samma lön men lägre anställningstrygghet, eller samma anställningstrygghet men lägre lön? Jag är övertygad om att de flesta ungdomar väljer samma lön och lägre anställningstrygghet.

Idag presenterade Junilistan sina riksdagslistor och att Nils Lundgren toppar de flesta är väl ingen överraskning. “One man show” fortsätter även om de fått ihop 132 personer på sina listor.

Men det riktigt intressanta läste jag på text-tv: “Kandidaterna möttes för första gången i Nynäshamn under helgen för diskutera var man står i olika frågor.”

Ursäkta, men har ni inte gjort det här i lite fel ordning. Först har 132 personer bestämt sig för att kandidera för Junilistan och sedan träffas de för att bestämma vilken politik de ska ha. 132 personer är så intresserade av att själva få någon slags politisk makt att det är underordnat vilken politik de ska driva. Man kan inte bli annat än förvånad.

Fick syn på att min riksdagskollega Birgitta Sellén interpellerat justitieminister Thomas Bodström om att införa en lag som innebär att barn inte kan köpa eller hyra dator- och tv-spel som innehåller våldshandlingar. Jag är övertygad om att Birgitta enbart har goda avsikter, att skydda barn som enligt henne kan råka illa ut om de spelar för mycket spel med våldsinslag.

Tyvärr får jag nog säga att de föreslagna åtgärderna både är felriktade och ett slag i luften. Det är dessutom inte Centerpartiet som står bakom förslaget utan enbart Birgitta Sellén. Man kan se förslaget som ett exempel på att vi inte har någon partipiska i Centerpartiet, vi är fria som riksdagsledamöter att komma med egna initiativ. Vi har högt i tak, något som man inte kan säga om det stora socialdemokratiska partiet där piskan viner allt som oftast.

Det är knappast så att barn och ungdomar behöver köpa eller hyra spel, utan det finns andra sätt att få tag på spelen (de laddar ner eller spelar över nätet). Lagen som Birgitta Sellén föreslår skulle knappast ha någon effekt alls. Förutom möjligtvis att de barn och ungdomar som idag hyr och köper tvingas till andra sätt att få tag på spelen, och då är risken att de når betydligt våldsammare spel på illegala vägar. För det andra så är det föräldrarna som har ansvar för att se till att deras barn inte spelar så mycket att det “går ut över skolarbetet och att barnen rör sig för lite och blir socialt inkompetenta”. Det kan inte riksdagen lägga sig i med en lagstiftning som dessutom inte skulle vara till någon nytta utan bara skulle innebära ytterligare övertro på att samhället ska fixa det som föräldrarna har ansvar för.

Med risk för att jag är lite taskig mot Birgitta, som är en trevlig dam på alla sätt och vis, så kan detta förslag användas som ett av många exempel på att vuxenvärlden i allmänhet och politiker i synnerhet (kanske speciellt riksdagsledamöter) inte har kunskap om den Internetvärld som är vardag för nästan alla barn och ungdomar.

Såg på TV4-Nyheterna att folkpartister är upprörda över att Hamas gruppledare i det palestinska parlamentet, Salah Muhammad al-Bardawil, bjudits in till Malmö av tre organisationer. Min första tanke var att Hamas inte har något att göra i Sverige, men när jag tänkte vidare på det så är det ändå bättre med dialog än isolering. Jag tror att det alltid är bättre att diskutera problem, som Hamas inställning till Israel är, än att förtiga och isolera. Vi får inte heller glömma bort att det palestinska folket faktiskt har rätt att välja sina företrädare och de har valt Hamas till största parti i ett fritt val.

När jag skrivit stycket ovan så gick jag in på Sydsvenskan.se för att läsa mer om inbjudan och jag blev inte så lite förvånad när jag upptäckte att det är Centerpartiets första namn till riksdagen Bassem Nasr som är en av de som bjudit in al-Bardawil. Inte som centerpartist utan som talesman för Palestinska föreningen, men det har ingen betydelse som jag ser det.

Upptäckte då också att min egen riksdagskollega Agne Hansson, som sitter för oss i Utrikesutskottet och tidigare varit vår gruppledare i riksdagen, uttalat sig negativt om Bassems roll i inbjudan. I en sak kan jag hålla med Agne och det är att om inbjudan leder till att Hamas-ledaren bara kommer hit för att sprida Hamas-propaganda, och i värsta fall hat mot Israel, så är det ett stort misstag att bjuda in honom. Men om besöket innebär en ärlig och uppriktig dialog om framtiden för Palestina och Israel så tycker jag att det är helt rätt. Jag skulle också kunna tänka mig att deltaga i ett sådant möte. Inte för att jag står bakom Hamas på något sätt, utan för att jag helt enkelt tror att dialog alltid är bättre än isolering.

Hej, här kommer ytterligare ett ”treveckorsveckobrev”, men den här gången får jag skylla på påsken. En skön och nödvändig påskledighet även om vädret hemma i Veberöd inte var vad man hade hoppats på. Men det var åtminstone tillräckligt varmt och uppehåll så att Erik kunde få sina första ”fotbollslektioner” på farmor och farfars gräsmatta. Eftersom han ska ta sm-guld med Malmö FF om ca 20 år så gäller det att börja i tid…

Motioner på propositioner

Veckan före påsk bestod mestadels av ett intensivt arbete med att skriva motioner på alla de propositioner som regeringen lagt. Våra handläggare har verkligen haft hur mycket som helst att göra och gjort ett väldigt bra arbete. Som tur var hade vi fått förlängd motionstid på några av de ”största” propositionerna, som buggningen, preventiva tvångsmedel och vårdnadsregler, annars tror jag inte att vi som är ett ganska litet parti med små resurser på kansliet hade klarat av att skriva de motioner vi ville. Den otroliga ansamling av propositioner som regeringen lägger på en gång är därför ett hot mot demokratin. Alla motioner som jag själv varit med och skrivit under finns på min hemsida www.johanlinander.se, klicka på ”Riksdagsmotioner” till höger så kommer de upp utan att du behöver ta dig igenom allt annat som jag skrivit.

Stämmor och konferenser

Den första april hade vi en mycket välbesökt distriktsstämma i Lund. Det var ingen direkt dramatisk stämma, valberedningen fick genom sina förslag och några motionsdebatter var det inte heller. Temat för dagen var företagande och jobb. Bra att vi är pålästa på detta, tror att det blir en av valets viktigare frågor.

Helgen därpå var det Kandidatträff i Malmö. Vi var ca 50 kandidater till riksdag, region och kommun som under fredag-lördag drillades inför valrörelsen. Själv hade jag som uppgift att hålla i det ”viktiga” kvällspasset på fredagen, dvs det mindre seriösa. Hade en liten whiskyprovning och de flesta smakade åtminstone på de goda dropparna.

På söndagen, 9/4, var jag på Centerpartiets Högskoleförbunds förbundsstämma i Stockholm. Fick priset som årets centerparlamentariker 2006. Jag fick en trevlig tavla, en karikatyr på mig själv där jag iförd MFF-tröja jagar en boll på lundaslätten. En likadan hänger på riksdagskansliet, så har ni vägarna förbi är det bara att titta.

Nu i helgen är det dags för nästa kandidatträff, den här gången för hela landet. Vi ska vara här i riksdagshuset och på en konferensanläggning på Lidingö. Som kandidat ska jag givetvis deltaga men jag ska också hålla i två olika pass, ett på lördag och ett på söndag. Det på lördagen är tillsammans med Lars-Ivar och vi ska prata om personval. På söndag är det ”politikverkstäder” och jag håller i den som heter öppenhet.

Valtankar

Planeringen inför valet pågår. Det känns visserligen som att valdagen är ganska avlägsen fortfarande, men det är dags att beställa valmaterial. Inte så lätt. Jag har försökt få kommunkretsarna i min valkrets att säga vad de önskar av mig, men det verkar som att kretsarna inte kommit så långt i sin planering.

Idag har jag tittat på hur ett slags vykort skulle kunna se ut. Ett vykort som kan användas både för utdelning och för utskick. Bild, visst, men redan där är det svårt. En bild säger otroligt mycket och det gäller att den signalerar rätt saker. Text, självklart, men vad är tillräckligt kort men ändå något som får folk att läsa och tänka. Alla tips mottages tacksamt.

När det gäller affischer tycker jag att det är ännu svårare. Ärligt talat så tror jag att valaffischer i stort har väldigt liten påverkan på väljarna, och pratar man om affischer på lokala kandidater så är betydelsen ännu mindre. Möjligtvis har det en negativ inverkan om alla andra partier har affischer men inte vi. Så affischerna måste väl klistras i år också. Som det ser ut nu blir det inga jätteaffischer med mitt ansikte uppklistrade på stan, och det känner jag faktiskt viss lättnad över.

Gjort i övrigt

Som vanligt har det varit några debatter i kammaren, om straffrätt och trafikbrott. Dessa anföranden finns också på johanlinander.se.

Jag har varit på tre seminarier, om lokal ekonomi, DNA-tekniken i brottsutredningar och ett lunchseminarium med Skånes Nykterhetsförbund. Alla intressanta, men på väldigt olika sätt.

Jag och Lars-Ivar Ericson besökte Kustbevakningen i Simrishamn i förra veckan. Det var spännande och intressant. Vi var ute med deras stora båt i Östersjön och fick lära oss mer om vad de gör och hur. Vi fick också ta en runda med den mindre och snabbare båten som de använder för att borda fartyg. 30-35 knop över vågorna, det gällde verkligen att hålla i sig. För säkerhets skull hade de satt på oss räddningsdräkter, men lyckligtvis behövdes de inte. Det var ett sådant häftigt studiebesök som man minns länge.

I tisdags var jag med i P1:s Studio Ett och diskuterade manlig prostitution och sexköpslagen. Det blev inte någon höjdardiskussion, men det är alltid bra att vara med och höras och synas.

Kommande

På måndag nästa vecka ska jag vara stand-in för Maud vid två tillfällen. Först vid en interpellationsdebatt med Thomas Bodström och sedan vid en partiledardebatt på Polisförbundets dag på Münchenbryggeriet i Stockholm. Även där ska Bodström vara med. Tror att det är första gången som jag ska debattera mot flera partiledare. Kul.

Vidare är det riksdagsdebatter på onsdag och fredag och på torsdag ska jag på Unga Tankar i Trelleborg. Jag var med och startade Unga Tankar när jag var politisk sekreterare i Region Skåne och nu tror jag att denna dialogkonferens mellan ungdomar och politiker ska hållas för 12:e gången. Känns personligen bra att det vi startade för 6-7 år sedan fortfarande hålls vid liv och faktiskt fått fler och fler deltagare.

Hej, här kommer ytterligare ett ”treveckorsveckobrev”, men den här gången får jag skylla på påsken. En skön och nödvändig påskledighet även om vädret hemma i Veberöd inte var vad man hade hoppats på. Men det var åtminstone tillräckligt varmt och uppehåll så att Erik kunde få sina första ”fotbollslektioner” på farmor och farfars gräsmatta. Eftersom han ska ta sm-guld med Malmö FF om ca 20 år så gäller det att börja i tid…

Motioner på propositioner

Veckan före påsk bestod mestadels av ett intensivt arbete med att skriva motioner på alla de propositioner som regeringen lagt. Våra handläggare har verkligen haft hur mycket som helst att göra och gjort ett väldigt bra arbete. Som tur var hade vi fått förlängd motionstid på några av de ”största” propositionerna, som buggningen, preventiva tvångsmedel och vårdnadsregler, annars tror jag inte att vi som är ett ganska litet parti med små resurser på kansliet hade klarat av att skriva de motioner vi ville. Den otroliga ansamling av propositioner som regeringen lägger på en gång är därför ett hot mot demokratin. Alla motioner som jag själv varit med och skrivit under finns på min hemsida www.johanlinander.se, klicka på ”Riksdagsmotioner” till höger så kommer de upp utan att du behöver ta dig igenom allt annat som jag skrivit.

Stämmor och konferenser

Den första april hade vi en mycket välbesökt distriktsstämma i Lund. Det var ingen direkt dramatisk stämma, valberedningen fick genom sina förslag och några motionsdebatter var det inte heller. Temat för dagen var företagande och jobb. Bra att vi är pålästa på detta, tror att det blir en av valets viktigare frågor.

Helgen därpå var det Kandidatträff i Malmö. Vi var ca 50 kandidater till riksdag, region och kommun som under fredag-lördag drillades inför valrörelsen. Själv hade jag som uppgift att hålla i det ”viktiga” kvällspasset på fredagen, dvs det mindre seriösa. Hade en liten whiskyprovning och de flesta smakade åtminstone på de goda dropparna.

På söndagen, 9/4, var jag på Centerpartiets Högskoleförbunds förbundsstämma i Stockholm. Fick priset som årets centerparlamentariker 2006. Jag fick en trevlig tavla, en karikatyr på mig själv där jag iförd MFF-tröja jagar en boll på lundaslätten. En likadan hänger på riksdagskansliet, så har ni vägarna förbi är det bara att titta.

Nu i helgen är det dags för nästa kandidatträff, den här gången för hela landet. Vi ska vara här i riksdagshuset och på en konferensanläggning på Lidingö. Som kandidat ska jag givetvis deltaga men jag ska också hålla i två olika pass, ett på lördag och ett på söndag. Det på lördagen är tillsammans med Lars-Ivar och vi ska prata om personval. På söndag är det ”politikverkstäder” och jag håller i den som heter öppenhet.

Valtankar

Planeringen inför valet pågår. Det känns visserligen som att valdagen är ganska avlägsen fortfarande, men det är dags att beställa valmaterial. Inte så lätt. Jag har försökt få kommunkretsarna i min valkrets att säga vad de önskar av mig, men det verkar som att kretsarna inte kommit så långt i sin planering.

Idag har jag tittat på hur ett slags vykort skulle kunna se ut. Ett vykort som kan användas både för utdelning och för utskick. Bild, visst, men redan där är det svårt. En bild säger otroligt mycket och det gäller att den signalerar rätt saker. Text, självklart, men vad är tillräckligt kort men ändå något som får folk att läsa och tänka. Alla tips mottages tacksamt.

När det gäller affischer tycker jag att det är ännu svårare. Ärligt talat så tror jag att valaffischer i stort har väldigt liten påverkan på väljarna, och pratar man om affischer på lokala kandidater så är betydelsen ännu mindre. Möjligtvis har det en negativ inverkan om alla andra partier har affischer men inte vi. Så affischerna måste väl klistras i år också. Som det ser ut nu blir det inga jätteaffischer med mitt ansikte uppklistrade på stan, och det känner jag faktiskt viss lättnad över.

Gjort i övrigt

Som vanligt har det varit några debatter i kammaren, om straffrätt och trafikbrott. Dessa anföranden finns också på johanlinander.se.

Jag har varit på tre seminarier, om lokal ekonomi, DNA-tekniken i brottsutredningar och ett lunchseminarium med Skånes Nykterhetsförbund. Alla intressanta, men på väldigt olika sätt.

Jag och Lars-Ivar Ericson besökte Kustbevakningen i Simrishamn i förra veckan. Det var spännande och intressant. Vi var ute med deras stora båt i Östersjön och fick lära oss mer om vad de gör och hur. Vi fick också ta en runda med den mindre och snabbare båten som de använder för att borda fartyg. 30-35 knop över vågorna, det gällde verkligen att hålla i sig. För säkerhets skull hade de satt på oss räddningsdräkter, men lyckligtvis behövdes de inte. Det var ett sådant häftigt studiebesök som man minns länge.

I tisdags var jag med i P1:s Studio Ett och diskuterade manlig prostitution och sexköpslagen. Det blev inte någon höjdardiskussion, men det är alltid bra att vara med och höras och synas.

Kommande

På måndag nästa vecka ska jag vara stand-in för Maud vid två tillfällen. Först vid en interpellationsdebatt med Thomas Bodström och sedan vid en partiledardebatt på Polisförbundets dag på Münchenbryggeriet i Stockholm. Även där ska Bodström vara med. Tror att det är första gången som jag ska debattera mot flera partiledare. Kul.

Vidare är det riksdagsdebatter på onsdag och fredag och på torsdag ska jag på Unga Tankar i Trelleborg. Jag var med och startade Unga Tankar när jag var politisk sekreterare i Region Skåne och nu tror jag att denna dialogkonferens mellan ungdomar och politiker ska hållas för 12:e gången. Känns personligen bra att det vi startade för 6-7 år sedan fortfarande hålls vid liv och faktiskt fått fler och fler deltagare.

Comments (4)

Idag har regeringen utsett den f.d. Saf-chefen Göran Tunhammar till ny landshövding i Skåne. Ett minst sagt oväntat val. Jag har inget emot Tunhammar men jag kan tänka mig att en del andra på vänsterkanten hemma i Skåne har det.

Frågan man måste ställa sig är varför regeringen valde just Göran Tunhammar. Den ständiga kritiken mot att socialdemoraterna tillsätter mest socialdemokrater som landshövdingar, generaldirektörer och ambassadörer har säkert spelat in. Genom att tillsätta en f.d. Saf-chef motverkar man definitivt den diskussionen och det är nog inget högt odds på att regeringen kommer att använda Tunhammar som motargumentation om diskussionen kommer upp i valrörelsen.

Den första slutsatsen är hur som helst att rekryteringen av alla politisk tillsatta poster måste bli betydligt öppnare. Den andra slutsatsen är att landshövdingämbetet bör avskaffas. Att regeringen ska sitta och utse vem vi i Skåne ska ha som chef för länsstyrelsen är i grunden fel. Många av länsstyrelsens uppgifter kan föras över till den regionala folkvalda nivån (Region Skåne – det är de som är politiskt tillsatta och möjliga för medborgarna att avsätta vid nästa val) och de delar som kanske behöver finnas kvar på länsstyrelsenivån kan givetvis också styras regionalt och inte av regeringen.

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen avslår proposition 2005/06: 178 Hemlig rumsavlyssning och uppdrar åt regeringen att återkomma till riksdagen med ett nytt förslag i enlighet med vad i motionen anförs.

Inledning

Skyddet av den enskildes integritet är ett centralt värde i en demokrati. Behovet av att bekämpa brottsligheten måste förenas med oskyldiga enskildas rätt till en privat sfär.

Att i hemlighet avlyssna är ett av de största intrång en stat kan göra i en enskild människas liv. Risken är dessutom större att det görs intrång i oskyldiga människors privatliv när avlyssningen gäller en lokal till skillnad från avlyssning av en telefon.

Centerpartiet har efter noggrant övervägande bedömt att buggning är ett så pass viktigt arbetsredskap i brottsbekämpningen att det bör tillåtas för att komma åt den grövsta brottsligheten. Det är dock av avgörande vikt att lagstiftningen som skall reglera buggning är väl genomarbetad och heltäckande.

Centerpartiet kräver att den som har blivit avlyssnad skall få reda på det, när det inte längre är till men för brottsutredningen, och att den som blivit avlyssnad på felaktiga grunder skall få möjlighet att i efterhand kräva skadestånd. Vi säger också bestämt nej till att bugga redaktioner som enbart sysslar med redaktionell verksamhet.

Arbetet med att ta fram en lagstiftning som tillåter buggning har pågått i mer än tio år. Att lagstiftningen kring buggning har tagit lång tid beror till stor del på att det är våra grundläggande fri- och rättigheter som inskränks vid hemlig rumsavlyssning. Varje medborgare är enligt regeringsformen 2:6 skyddad mot …”undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse och mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande.” Det är därför extra viktigt att lagstiftningen kring buggning blir rättssäker. Att hasta fram ett beslut om buggning får aldrig vara viktigare än att ta sig tid att värna den enskildes integritet.

Som medborgare och individer vill vi ha en fredad privat zon. Med rätta vill vi ha möjligheten att stänga myndigheterna ute från våra privatliv och vår vardag. Detta står inte i motsats till viljan att bekämpa brott. Centerpartiet menar bestämt att det går att förena effektiva insatser mot grov brottslighet med respekt för individens integritet.

Vår slutsats är att tillräckligt höga skyddsmurar och tillräckligt god rättssäkerhet kan uppnås för att buggning ska tillåtas i Sverige. Det förslag regeringen lagt fram i propositionen behöver dock kompletteras ytterligare innan det kan godkännas av riksdagen.

Regeringens framlagda förslag har stora brister

Integritetsskyddskommitténs arbete skall inte föregripas

Integritetsskyddskommittén har i uppdrag att kartlägga och analysera lagstiftning som kan vara integritetskränkande ur ett samlat perspektiv. Där ingår givetvis lagstiftning kring buggning som en viktig del. Integritetsskyddskommittén skall redovisa sitt arbete 2007. Centerpartiet vill inte sätta kommitténs arbete ur spel genom att skynda fram lagstiftning. Centerpartiet menar tvärtom att det är mycket viktigt att inte föregripa Integritetsskyddskommitténs arbete.
Lagrådet har i sitt yttrande över den föreslagna lagstiftningen tydligt framhållit att det är en stor brist att integritetsskyddskommitténs arbete föregrips. Lagrådet skriver; ”Lagrådet anser att det finns fog för att en granskning av kommittén bör ske innan det slutligt tas ställning till om lagstiftning om buggning bör komma till stånd och till hur lagreglerna i så fall bör utformas. Man kan annars befara att den lagstiftning som nu föreslås kan behöva ändras efter kort tid som en följd av kommitténs arbete.”

Också Justitieombudsmannen har kritiserat regeringen för att man än en gång hastar fram ett integritetskränkande förslag och för att man inte valt att invänta Integritetsskyddskommitténs arbete. Att regeringen lägger fram ett flertal förslag på lagstiftning som kränker den personliga integriteten samtidigt som Integritetsskyddskommitténs arbete pågår är en bakvänd ordning.

Underrättelseskyldighet

Centerpartiet anser att det behövs en underrättelseskyldighet i samband med buggning, dvs. att den som blivit utsatt för buggning skall få information om att han eller hon blivit avlyssnad så snart informationen inte är till men för utredningen. Om den som blivit avlyssnad upplever att buggningen skett på ett inkorrekt sätt eller på felaktig grund så skall han eller hon kunna få detta rättsligt prövat, samt ha rätt att kräva skadestånd om så skulle vara fallet.
Underrättelseskyldigheten är inte behandlad i propositionen. Regeringen framhåller att man avser att inom kort tillsätta en utredning med uppgift att skyndsamt ta fram regler om underrättelseskyldighet i samband med användning av bl.a. hemlig rumsavlyssning. Centerpartiet anser det som självklart att reglering av underrättelseskyldighet skall finnas på plats innan ett förslag till lagstiftning om buggning kan accepteras.

Redaktioner

Regeringen menar i propositionen att buggning inte skall få ske på advokatkontor, vårdinrättningar eller platser för själavård. Förbudet skall enligt propositionen dock inte gälla för platser där uppgifter som omfattas av meddelarskyddet regelmässigt förekommer, t.ex. massmedieredaktioner, om det finns synnerlig anledning att anta att en sådan plats används för brott som kan föranleda hemlig rumsavlyssning.

Centerpartiet vill helt undanta lokaler som enbart används som redaktioner från områden som skall vara tillåtna att avlyssna liksom regeringen i propositionen
undantagit advokatkontor, läkarmottagningar, hos psykologer, präster m.m. Används en lokal även till annat än rent redaktionell verksamhet så skall den inte omfattas av totalförbud mot buggning.

Parlamentarisk kontroll

Regeringen framhåller i propositionen att det är viktigt att den parlamentariska kontrollen förbättras för att kunna veta om behovet av den föreslagna lagstiftningen är så stort att det motiverar de kränkningar av personlig integritet som sker i samband med buggning. Även vad gäller detta avser regeringen enligt propositionen att återkomma senare. Centerpartiet menar också att den parlamentariska kontrollen måste förbättras, genom en tvångsmedelsnämnd som sorterar direkt under riksdagen där samtliga riksdagspartier har representation. Centerpartiet vill dock införa denna förbättring senast samtidigt som buggningen införs. Att först genomföra den integritetskränkande lagstiftningen och sedan utreda hur den granskande nämnden ska fungera är en bakvänd ordning.

Tillsammans är Centerpartiets invändningar mot det förslag till lagstiftning som framförs i propositionen så starka att vi inte kan acceptera regeringens förslag, trots vår i grunden positiva syn på att tillåta buggning under reglerade former.

Stockholm den 18 april 2006

Johan Linander (c)
Viviann Gerdin (c)
Eskil Erlandsson (c)
Claes Västerteg (c)
Kerstin Lundgren (c)
Agne Hansson (c)
Jan Andersson (c)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen avslår proposition 2005/06:177 Åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott och uppdrar åt regeringen att återkomma till riksdagen med ett nytt förslag i enlighet med vad i motionen anförs.

Inledning

Regeringen föreslår i proposition 2005/06: 177 Åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott att tillstånd till tvångsmedelsanvändning, dvs. hemlig teleavlyssning, hemlig kameraövervakning, hemlig teleövervakning samt postkontroll, skall kunna meddelas om det med hänsyn till omständigheterna finns anledning att anta att en person kommer att utöva allvarlig brottslig verksamhet som innefattar en i lagen särskilt angiven gärning.

Varje tillämpning av hemliga tvångsmedel, såsom hemlig övervakning eller avlyssning av enskilda och deras meddelanden, innebär i sig ett allvarligt ingrepp i den avlyssnades eller övervakades integritet. Vid all användning av tvångsmedel är det nödvändigt att göra en avvägning mellan nyttan av användandet av tvångsmedlet och det integritetsintrång som användandet innebär.

Centerpartiet menar att de i propositionen aktuella tvångsmedlen behövs i brottsbekämpningen, vi menar dock att regeringens nu framlagda förslag skulle innebära ett alltför långtgående intrång i den personliga integriteten och behöver omarbetas på flera punkter innan det kan godkännas av riksdagen.

Propositionen och Centerpartiets invändningar

Beviskravet ”kan antas” är för lågt satt

Centerpartiet menar att de i propositionen aktuella tvångsmedlen är viktiga redskap i kampen mot brott och även fortsatt bör användas för att komma åt den grövsta brottsligheten. Centerpartiet menar dock att regeringen går för långt i propositionen i förslaget att tvångsmedel skall kunna användas om det …”finns anledning att anta att en person kommer att utöva allvarlig brottslig verksamhet”… Beviskravet för att få använda tvångsmedel mot en person idag är att denne är skäligen misstänkt för ett visst brott samt att åtgärden är av synnerlig vikt för utredningen om brottet. Centerpartiet menar att det kan finnas anledning att mjuka upp beviskravet ”skäligen misstänkt” men att det är att gå för långt att sänka det till ”kan antas”. En rimlig avvägning skulle kunna vara att sätta beviskravet ”kan misstänkas”. Avvägningen av när hemliga tvångsmedel skall få användas bör göras i ljuset av det arbete Integritetsskyddskommittén skall redovisa om integritetsskyddet i lagstiftningen 2007.

Underrättelseskyldighet

Centerpartiet menar att det skall finnas en underrättelseskyldighet i regleringen kring hemliga tvångsmedel. Underrättelseskyldigheten innebär att den som blivit utsatt för användning av hemliga tvångsmedel skall få information om att han eller hon varit föremål för tvångsmedel så snart informationen inte är till men för utredningen. Om den som varit föremål för exempelvis hemlig teleavlyssning upplever att detta skett på ett inkorrekt sätt eller på felaktig grund så skall han eller hon kunna få sin sak rättsligt prövad, samt ha rätt att kräva skadestånd om så skulle vara fallet. Detta bör tillföras dagens lagstiftning kring hemliga tvångsmedel såväl som vara en naturlig del i förslaget på utvidgad lagstiftning.

Regeringen har valt att inte presentera förslag på hur en underrättelseskyldighet skulle se ut i propositionen utan konstaterar endast att ”det finns starka skäl att införa en underrättelseskyldighet vid bl.a. det slag av tvångsmedelsanvändning som behandlas i denna proposition” samt att regeringen avser att …”inom kort tillsätta en utredning med uppgift att skyndsamt lämna förslag på lagstiftning om underrättelseskyldighet vid användning av tvångsmedel enligt vad som behandlas i denna proposition och annan användning av hemliga tvångsmedel.”

Integritetsskyddskommitténs arbete skall inte föregripas

Integritetsskyddskommittén har i uppdrag att kartlägga och analysera lagstiftning som kan vara integritetskränkande ur ett samlat perspektiv. Regleringen av hemliga tvångsmedel torde enligt Centerpartiets mening vara en viktig del integritetsskyddskommitténs arbete. Lagrådet är av samma uppfattning och framför i sitt remissvar att ”i kommitténs uppdrag ingår otvetydigt att kontrollera om tvångsmedel av den typ som nu föreslås lever upp till det integritetsskydd som kan krävas.” Vidare framhåller lagrådet att ”…det finns aspekter av den nu föreslagna lagstiftningen som skulle vara förtjänta av att övervägas av kommittén i samband med regler som gäller för användningen av tvångsmedel i andra sammanhang.”
Integritetsskyddskommittén skall redovisa sitt arbete 2007. Centerpartiet vill inte sätta kommitténs arbete ur spel genom att skynda fram lagstiftning. Centerpartiet menar tvärtom att det är mycket viktigt att inte föregripa Integritetsskyddskommitténs arbete.
Att regeringen lägger fram ett flertal förslag på lagstiftning som kränker den personliga integriteten samtidigt som Integritetsskyddskommitténs arbete pågår är en bakvänd ordning.

Justitiekanslern har framfört kritik mot propositionen och uppgett sig sakna en helhetssyn i lagstiftningsarbetet, en samlad analys av förhållandet mellan den totala verkan av tvångsmedel och annan övervakning och skyddet för den personliga integriteten. Han påtalar liksom Centerpartiet att Integritetsskyddskommittén fått i uppdrag att analysera detta beträffande den nuvarande lagstiftningen och att det finns anledning att avvakta resultatet av kommitténs arbete innan ytterligare förändringar av stor betydelse genomförs. Sveriges advokatsamfund, Tjänstemännens Centralorganisation, Svenska Helsingforskommittén för mänskliga rättigheter och Svenska avdelningen av internationella Juristkommissionen har alla framfört samma uppfattning. Med undantag av Svenska Helsingforskommittén för mänskliga rättigheter har de sistnämnda remissinstanserna också uppgett att integritetsskyddet inte tillräckligt har beaktats i promemorian.

Bättre parlamentarisk kontroll

Den parlamentariska kontroll riksdagen har av tillämpningen av reglerna om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning samt hemlig kameraövervakning vid förundersökning i brottmål utövas på grundval av en årlig skrivelse från regeringen som är en redovisning för användandet av hemliga tvångsmedel under föregående år.

Centerpartiet har gjort två tillkännagivanden på nämnda skrivelse, dels vad gäller redovisningens innehåll, dels om en stärkt parlamentarisk kontroll. Beträffande redovisningens innehåll framhöll Centerpartiet att det vore önskvärt med ytterligare information som exempelvis i hur många fall användandet av ett hemligt tvångsmedel varit avgörande för en fallande dom eller i vilken mån brottsrubriceringen vid tillståndsgivning överensstämt med brottsrubriceringen vid dom. Beträffande stärkt parlamentarisk kontroll har Centerpartiet tillkännagivit att regeringen skyndsamt bör återkomma till riksdagen med ett förslag om hur tillämpningen av hemliga tvångsmedel kan underställas ökad parlamentarisk kontroll. Centerpartiet menar vidare att om regeringen väljer att föreslå en tvångsmedelsnämnd skall denna sortera direkt under riksdagen där samtliga riksdagspartier har representation.

Regeringen presenterar inte i propositionen något förslag på hur en förbättrad parlamentarisk kontroll skall se ut utan konstaterar endast att ”Regeringen kommer inom kort att presentera sin uppfattning om hur den förstärkta granskningen bör utformas. Det är regeringens avsikt att denna förstärkta granskning skall omfatta även den användning av hemliga tvångsmedel som sker med stöd av den nu föreslagna lagen.”

Centerpartiet menar att denna förbättring av den parlamentariska kontrollen skall införas senast samtidigt som den föreslagna lagstiftningen. Att först genomföra integritetskränkande lagstiftning och sedan utreda hur den granskande nämnden ska fungera är en bakvänd ordning.

Vissa platser skall vara undantagna möjligheten till användning av hemliga tvångsmedel

Centerpartiet menar att vissa delar av samhället måste vara skyddade från användandet av hemliga tvångsmedel i likhet med de regleringar som regeringen föreslagit om att undanta vissa platser från möjligheten till hemlig rumsavlyssning. Hemliga tvångsmedel skall inte få användas vad gäller advokatkontor, vårdinrättningar, platser för själavård eller redaktioner. Att vissa platser bör vara undantagna möjligheten till användning av hemliga tvångsmedel bör tillföras dagens lagstiftning kring hemliga tvångsmedel såväl som vara en naturlig del i förslaget på utvidgad lagstiftning.

Stockholm den 18 april 2006

Johan Linander (c)
Viviann Gerdin (c)
Eskil Erlandsson (c)
Claes Västerteg (c)
Kerstin Lundgren (c)
Agne Hansson (c)
Jan Andersson (c)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om möjlighet att förordna ett särskilt ombud för barn i mål om vårdnad, boende och umgänge.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att växelvis boende inte skall kunna utdömas mot en förälders vilja.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ansvar för kostnadsökningar.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att gemensam vårdnad inte skall förekomma vid konstaterat våld i familjen.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökad barnkunskap i domstolarna.

Inledning

Regeringens proposition 2005/06: 99 Nya vårdnadsregler innehåller förslag till ändringar i föräldrabalkens bestämmelser om vårdnad, boende och umgänge. De i propositionen framförda förslagen syftar till att förstärka barnperspektivet samt att lyfta fram barnets bästa i lagstiftningen. Centerpartiet menar att det finns flera efterlängtade förslag i propositionen exempelvis vad gäller införande av en sekretessbrytande regel, att barnets rätt till umgänge med andra anhöriga lyfts fram samt den övergripande
ambitionen att flytta fokus från föräldrarnas rätt till sitt barn till ett barnperspektiv där barnets bästa skall vara den överordnade regeln. Centerpartiet ser dock ett antal områden i propositionen där vi finner ett behov av förbättringar.

Särskilt ombud för barn i mål om vårdnad, boende och umgänge

För att i en process om vårdnad, boende eller umgänge på bästa sätt ska kunna ta till vara barnets bästa anser centerpartiet att det skall vara möjligt att kunna utse ett särskilt ombud för barnet.
Detta är givetvis särskilt viktigt i de fall där det finns misstanke om våld eller andra övergrepp i familjen. Det särskilda ombudet skall kunna hjälpa barnet att föra sin talan exempelvis i fråga om umgänge.

Särskilt ombud för barn diskuteras i departementspromemorian ”Utövandet av
barns rättigheter i familjerättsprocesser” (Ds 2002:13). Utredningen föreslår i likhet med vad Centerpartiet här framför att domstolen, om det finns synnerliga skäl, får förordna ett särskilt
biträde för barnet i mål och ärenden om vårdnad, boende och umgänge.
Vad ovan anförts om särskilt ombud för barn bör ges regeringen till känna.

Ej växelvis boende mot förälders vilja

Centerpartiet menar att det inte skall vara möjligt att döma till växelvis boende mot den ena förälderns vilja. Vi menar att en förutsättning för att växelvis boende ska vara bra för barnet är att föräldrarna kan samarbeta och inte låter sina inbördes konflikter påverka barnets situation. För att ett växelvis boende skall fungera måste föräldrarna kunna samarbeta, Centerpartiet anser inte att detta går att förena med en dom mot en förälders vilja. Den som i slutändan blir lidande av ett växelvis boende som inte fungerar blir givetvis barnet.
Vad ovan anförts om att växelvis boende inte skall kunna utdömas mot en förälders vilja bör ges regeringen till känna.

Kostnader

Kostnader för de i propositionen framförda ändringarna kommer till största del att leda till kostnadsökningar initialt men även på sikt kommer förslagen att medföra vissa kostnadsökningar. Detta gäller exempelvis de krav som ställs på ökade insatser från socialnämnderna och på domares kompetensutveckling. Kommunerna måste enligt Centerpartiets mening kompenseras fullt ut för de kostnadsökningar som socialnämndernas utökade uppgifter medför. Staten måste vidare fullt ut svara för de kostnader som uppstår för de socialnämnder som regeringen utser enligt den föreslagna forumregeln där någon förälder eller barnet har skyddade personuppgifter.
Vad ovan anförts om ansvar för kostnadsökningar bör ges regeringen till känna.

Gemensam vårdnad skall inte förekomma vid konstaterat våld i familjen

Vad gäller gemensam vårdnad menar Centerpartiet i likhet med vad BO, BRIS, ROKS påpekat i remissvaren att gemensam vårdnad inte skall förekomma vid konstaterat våld i familjen. Detta bör ges regeringen till känna.

Öka kunskapen om barn i domstolarna

I mål som gäller vårdnad, boende och umgänge är kompetensen i domstolen av avgörande vikt för att kunna applicera barnperspektivet och barnets bästa i praktiken. För att öka barnkompetensen i domstolarna är kontinuerlig utbildning och kompetensutveckling av avgörande vikt. Detta bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 18 april 2006

Viviann Gerdin (c)
Annika Qarlsson (c)
Johan Linander (c)
Eskil Erlandsson (c)
Claes Västerteg (c)
Kerstin Lundgren (c)
Agne Hansson (c)
Jan Andersson (c)

Kan jag få tillbaka min TV-avgift? Det känns för jävligt att licenspengar gått till kampanjen “Osynliga partiet”, till personer som håller på att slå sönder Centerpartiets lokaler runt om i landet. Deras metoder är fruktansvärda, en ny sorts hot mot demokratin i vårt land. Visst känns det personligt värre när de ger sig på Centerpartiet, men självklart hade det varit precis lika illa vilket parti de än valt ut för sitt våld.

Sedan kan man konstatera att de egentligen inte är ute efter att ändra något politiskt, utan de vill helt enkelt ha kravaller, de är ute efter att få slå sönder saker och göra människor rädda. De vänder sig mot ett förslag som ett parti som ligger på 6-7 % och dessutom sitter i opposition lagt. Inget annat parti har ställt sig bakom vårt förslag. Vad vill de då ändra på? Är de ute efter att förändra någonting så kunde de vänt sig mot regeringens Plusjobb som faktiskt genomförs och som är en klar försämring av anställningsskyddet i jämförelse med ett “riktigt jobb”. Men vänsterextremister är såklart inte intresserade av att klaga på förslag som genomförs av vänsterpartiet, socialdemokraterna och miljöpartiet.

Det är bara att hoppas att Säpo och öppna polisen får tag i de ligister som hotat bland andra CUF:s ordförande Fredrick Federley, som gör att Maud Olofsson får leva med skydd dygnet runt, som slagit sönder rutor och skrivit slagord på husfasaderna. Får se hur tuffa de är när de ska avtjäna några månader i fängelse.

Jag vet att jag är lite sen, men jag såg inte veckans Uppdrag Granskning från igår kväll när det var repris.

När det var en livlig debatt förra året så fick jag väldigt många kommentarer om att Centerpartiet blivit populistiskt och att det bara var taktik från vår sida att ifrågasätta kriminaliseringen av nedladdningen. Jag fick höra det i debatten i kammaren, men också i korridorerna av framförallt ledamöter i Lagutskottet (jag är ersättare i LU och blev Centerpartiets talesman i frågan). Det kändes skönt att se reportaget på Uppdrag Granskning eftersom väldigt många av mina gamla argument nu kom fram med förnyad styrka.

- Att branschen borde se till att musikintresserade har bättre alternativ för nedladdning istället för att försöka förbjuda dem.

- Att ett ökat musikintresse, som nedladdningen ger, måste vara något positivt och inte negativt för branschen.

- Att de som vill kringgå lagen med tekniska hjälpmedel kommer att kunna göra det.

- Att polisen rimligtvis inte kan lägga tid på fildelare när de inte hinner med våldsbrott m.m.

Men också det som Dennis Töllborg, professor i rättsvetenskap, sa i studion, dvs att en förbudslagstiftning som inte har någon folklig förankring istället har en negativ effekt på förtroendet för lagstiftningen i stort.

Nu verkar det som att regeringen ska ta till ytterligare tvångsmedel för att polis och åklagare ska kunna få tag i fler fildelare. Snacka om att satsa på fel saker, det måste, precis som det sas i programmet, gå att hitta lösningar som inte går ut på att förbjuda det som över 600 000 svenskar gör dagligen. Att Centerpartiet kommer att ta strid mot regeringen i den här frågan också är säkert ingen överraskning. Men det bästa är självklart att se till att socialdemokraterna inte har möjligheten att lägga några propositioner efter valet.

Socialdemokraten Ronny Olanders hävdar i debattartikeln ”Buggning ger effektivare polis” i YA den 10 april att Centerpartiet säger nej till buggning. Detta stämmer inte, Centerpartiet är tvärtom positiva till buggning, men vi kräver att lagstiftningen genomförs på ett rättssäkert sätt. Det finns framförallt fyra starka anledningar till att den socialdemokratiska regeringens proposition om buggning måste omarbetas.

Den allra starkaste, nämligen information om buggningen när sådan inte längre kan vara till men för brottsutredningen, berör inte ens Olander i sin debattartikel. Liksom Lagrådet, som finns just för att granska nya lagar, anser Centerpartiet att en upplysningsplikt krävs för att Sverige ska uppfylla de internationella konventioner som vi skrivit under. Även regeringen anser att en sådan upplysningsplikt behövs, men det märkliga är att socialdemokraterna först vill införa buggningen och sedan utreda hur upplysningsplikten ska genomföras. Det är en bakvänd ordning. Buggning har diskuterats i Sverige i över 10 år och ändå lyckas inte den socialdemokratiska regeringen ha ett färdigt lagstiftningsförslag när de går till riksdagen.

När det gäller en hemlig tvångsmedelsnämnd som Olander nämner så är denna viktig för att granska hur staten använder sina tvångsmedel mot medborgarna. Inte heller denna kommer att finnas på plats när regeringen vill att buggningen ska bli tillåten. Påståendet att massmediaredaktioner skulle vara helt skyddade från buggning med regeringens förslag stämmer inte heller. Självklart vill inte Centerpartiet skydda någon som sysslar med narkotikabrott, det påståendet är antingen klantigt eller vårdslöst av Olander. Men den lösning som regeringen lagt fram skyddar inte massmediaredaktioner till fullo. Det har också väldigt många journalister och andra som jobbar på redaktioner konstaterat. Till slut vill Centerpartiet liksom Lagrådet att Integritetsskyddskommitténs ska få ge sin syn på buggningen innan den antas.

I diskussionen om buggning måste man också komma ihåg att detta hjälpmedel inte på något sätt är avgörande för människors trygghet. I regeringens förslag nämns att man uppskattar att buggning skulle kunna komma att användas ca 40 gånger per år i hela landet. Uppskattningsvis skulle ca 20 buggningsfall per år leda till åtal och de allra flesta av dessa brott skulle säkert ändå kunna lösas utan buggning. Det är alltså ett mycket litet antal brott som kommer att lösas tack vare att buggning införs, och det hoppas jag att det gör så snart rättssäkerheten kan garanteras. För även om det är få brott, så är de grova och självklart viktiga att lösa.

Men för människors dagliga trygghet är det helt andra saker som behövs i svenskt rättsväsende. Under socialdemokraternas ledning har över 100 polisstationer lagts ner och just nu är Skurups polisstation nedläggningshotad. Detta glömde Ronny Olander tydligen att skriva om. I Centerpartiets Sverige behövs det fler synliga och tillgängliga poliser som också kan jobba med det brottsförebyggande arbetet. Folk ska ha möjlighet att träffa och kontakta polisen på ett enkelt sätt. Polisen ska finnas lokalt för att kunna ha en personkännedom och lokalkännedom. Detta underlättar inte minst vid brottsutredningar. Men tyvärr har detta synsätt helt fått stryka på foten när socialdemokraterna centraliserat svenskt rättsväsende.

(Detta är en längre version av svaret till SvD än det som publicerades.)

På Brännpunkte den 8/4 angriper Britta Lejon Centerpartiet och Alliansen för att vi inte orkar bekämpa brottsligheten. Det är ett märkligt påstående med tanke på vilka förslag vi lagt under de senaste åren som socialdemokraterna avslagit gång efter gång.

Britta Lejon förenklar argumentationen på ett sätt som tenderar att bli ohederligt. När det gäller DNA-tekniken som Lejon hävdar att Centerpartiet är motståndare till så stämmer inte det med verkligheten. När propositionen om utvidgad användning av DNA-teknik behandlades i riksdagen så skrev Centerpartiet i sin motion:

“Centerpartiet anser att möjligheten att använda DNA utgör ett mycket viktigt verktyg i polisens brottsbekämpande verksamhet.”

Att Centerpartiet skulle vara motståndare till att använda DNA-tekniken i brottsbekämpningen är följaktligen fel. Men vi i Centerpartiet tittar inte enbart på vad som kan göras för att bekämpa brottslighet, utan vi höjer också blicken för att se om de förslag som läggs inkräktar på människors personliga integritet. Detta gjorde vi när DNA-propositionen behandlades och därför ville vi ha förtydliganden i lagstiftningen så att vi klarar av att både bekämpa kriminaliteten och skydda den personliga integriteten.

På samma sätt har vi jobbat när det gäller trafikdatalagringen och buggningen. Trafikdatalagringen innebär att alla svenskar ska bevakas av samhället genom att vår kommunikation via telefon, mobil och data lagras. Det finns dock möjligheter att kringgå detta genom avancerad teknik, så vi kan nog vara övertygade om att det blir vi vanliga hederliga medborgare som får våra samtal och e-post lagrade medan de grovt kriminella kommer att kringgå det. Vad är då meningen med lagringen? Varför vill ni bevaka alla vanliga hederliga svenskar Britta Lejon?

När det gäller buggning så anser Centerpartiet att detta behövs för att bekämpa den riktigt grova brottsligheten. Men Britta Lejon visar i sin debattartikel samma oförmåga att se behovet av att klara rättssäkerheten och skyddet av den personliga integriteten som justitieminister Thomas Bodström gjort i buggningspropositionen. Att först vilja införa buggningen och sedan utreda hur rättssäkerheten och skyddet av personlig integritet ska klaras av är en omvänd och felaktig ordning.

Till slut borde Britta Lejon rannsaka sig själv och socialdemokratin under sina 12 år vid makten. Brottsligheten har ökat, polisen lägger ner polisstationer, allt färre poliser jobbar i yttre tjänst och därför har vi fått en mindre synlig och tillgänglig polis, människor känner sig allt otryggare när de går ut på kvällarna osv. Dessa frågor är mycket viktigare för människors trygghet än om polisen ska få använda buggning nu eller om några månader. Men de viktigaste frågorna klarar inte socialdemokraterna av och lägger därför fram ogenomtänkta förslag några månader före valet för att försöka visa att de är handlingskraftiga. Det försöket ger inte människor någon trygghet.

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av reglering i lag av användandet av kvalificerad skyddsidentitet.

Motivering

Centerpartiet välkomnar förslaget till lag om kvalificerade skyddsidentiteter. Polismän som arbetar med spanings- och utredningsverksamhet mot allvarlig brottslighet tar ofta personliga risker och det är nödvändigt att de ska kunna få en ökad säkerhet genom kvalificerad skyddsidentitet.

Regeringen presenterar i proposition 2005/06: 149 Kvalificerad skyddsidentitet när tjänstemän inom polisen och Försvarsmaktens försvarsunderrättelseverksamhet skall kunna tilldelas kvalificerad skyddsidentitet. Regeringen har dock valt att inte föreslå någon reglering kring användandet av kvalificerad skyddsidentitet. Centerpartiet menar att användandet av kvalificerad skyddsidentitet bör regleras i lag.

Beredningen för rättsväsendets utveckling har i sitt betänkande föreslagit att användandet av skyddsidentiteter bör lagregleras åtminstone i viss mån. Detta för att uppfylla rättssäkerhetens krav på förutsebarhet, för att en klargörande lagstiftning är av värde för polisen, samt att en sådan lagstiftning ligger väl i linje med legalitetsprincipen. Beredningen menar att det blir tydligt för myndigheterna var gränserna går och att man inte riskerar att hamna i en juridisk gråzon.

Såväl Brottsförebyggande rådet som Sveriges Advokatsamfund har i sina remissvar ansett att det bör regleras vid vilka brott och med vilka åtgärder uppträdande under kvalificerad skyddsidentitet får ske. Även Polisförbundet har förordat att frågor kring användandet av skyddsidentiteter regleras. Centerpartiet instämmer i behovet av att i lag reglera användandet av kvalificerad skyddsidentitet.

Rättssäkerhet, förutsebarhet och skydd av grundlagsskyddade rättigheter är tillräckliga skäl för att sådan reglering ska ske i lag även om en sådan reglering är svår att åstadkomma som regeringen framhåller. Centerpartiet anser inte att behovs- och proportionalitetsprinciperna är tillräckliga begränsningar för att åstadkomma tillräcklig rättssäkerhet kring användandet av kvalificerad skyddsidentitet.

Ett exempel på när användandet av kvalificerad skyddsidentitet skulle kunna komma i strid med grundlagsskyddade rättigheter är om en polisman under kvalificerad skyddsidentitet tar anställning på en redaktion och därigenom får information som ska vara grundlagsskyddad enligt Tryckfrihetsförordningens meddelarskydd.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag på hur användandet av kvalificerad skyddsidentitet kan regleras i lag. Detta bör ges regeringen tillkänna.

Stockholm den 12 april 2006

Johan Linander (c)
Viviann Gerdin (c)
Eskil Erlandsson (c)
Claes Västerteg (c)
Kerstin Lundgren (c)
Agne Hansson (c)
Jan Andersson (c)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en konsumentpolitik som gör att konsumenten har möjlighet att välja sunda och säkra varor och tjänster.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om märkning för sunda och säkra livsmedel.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om lagen om offentlig upphandling.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tjänster angående utbildning, omsorg och vård ska omfattas av konsumentskyddet.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om elektronisk handel.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om konsumentsäkra och könsneutrala försäkringar.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige inom EU ska arbeta för att miljömärkningen harmoniseras inom EU för att underlätta konsumenternas miljöval.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige inom EU ska arbeta för att krav tvättmärkning/skötselråd i kläder inte ska betraktas som ett handelshinder.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att innehållsförteckningen på livsmedel tydligt ska ange om en vara innehåller GMO.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att pälsprodukter i handeln ska vara märkta med djurart och djurens ursprungsland.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör arbeta internationellt för att de multinationella företagen ska göras ansvariga för de hälso- och miljökatastrofer de medverkar till.
12. Riksdagen bör avslå förslaget om att utreda en lagstiftning där marknadsföring via elektoriska medier, såsom telefonförsäljning kommer att kräva konsumentens godkännande på förhand.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda hur telefonförsäljare via ett tydligt avslut och uppgörelse om köp ska kunna öka rättssäkerheten för konsumenterna.

Inledning

De ökade kontakterna med omvärlden ger oss fantastiska möjligheter att få ta del av andra länders varor och tjänster, samtidigt som våra egna svenska produkter efterfrågas av nya konsumenter. Den globaliserade handeln skapar relationer med människor, den bidrar till ökad förståelse för främmande kulturer. En öppen attityd till omvärlden och en gränsöverskridande handel med varor och tjänster är grundläggande för oss i Centerpartiet, och ett viktigt inslag i arbetet för fred och säkerhet världen över. Handeln är den säkraste vägen till utveckling och välstånd för människorna i de fattiga länderna.

Den internationella handeln har ökat utbudet av både varor och tjänster och vi kan idag importera varor och tjänster till lägre priser än vad vi själva klarar av att producera dem för inom vårt land. Konkurrensen om kunderna är stor och prispressen på produkterna ökar och även kraven på oss konsumenter.

I Centerpartiet arbetar vi för att stärka människors makt över sin vardag exempelvis genom att fler ska få mer makt över sin egen ekonomi. Ett första steg är därför att sänka inkomstskatterna för låg- och medelinkomsttagarna så att vanliga människor får behålla mer av sina inkomster. Det är en självklarhet för oss att alla som har ett arbete ska kunna försörja sig på sin lön, höga inkomstskatter på låga inkomster är ett ingrepp i människors privatekonomi. Att själv kunna bestämma över sin ekonomi är ett rättmätigt krav för alla – även för låginkomsttagarna.
Den privata ekonomin är avgörande för hur och vad vi konsumerar, det ska inte staten lägga sig i. Däremot har staten rätt att fastställa under vilka villkor som varor och tjänster ska produceras och besluten ska vila på att skapa det hållbara samhället ekonomiskt, socialt och miljömässigt. Centerpartiets förhållningssätt till konsumtionen utgår från att vi värnar om god hälsa och god miljö.

Vår utgångspunkt är att konsumenten ska kunna göra så välgrundade val som möjligt när denne går och handlar, oavsett om man ska köpa en liter mjölk, en vinterjacka eller en ny värmepanna.

Miljö och hälsa går hand i hand

För att man som konsument, via sina vardagliga inköp, ska ha möjlighet att verka för en bättre hälsa, en bättre miljö och en rättvis handel krävs det att märkningen på de varor man köper är tydlig och lättläst. Den som väljer att marknadsföra en vara måste kunna stå upp för hela kedjan bakom produkten och om så önskas kunna presentera dokument som styrker märkningen. Att alla varor oavsett varifrån de kommer eller vilken typ av vara det rör sig om ska ursprungsmärkas är ett krav som stämmer väl överens med de EU och WTO direktiv som Sverige undertecknat.

Hälsa

Ur ett individuellt perspektiv är ordentlig märkning av varor ett måste för att konsumenten ska ha möjlighet att, om man så vill, välja bort produkter som innehåller onödigt stora mängder fett, socker eller andra för hälsan skadliga ämnen eller tillsatser.

Solidaritet

Märkningen är nödvändig framförallt för att man som konsument ska ha möjlighet att få fram information om varans ursprung, vilka arbetsmetoder som använts, om barnarbete förekommit samt om producenten framställt varan under humana ekonomiska och sociala förhållanden. I detta avseende är rättvisemärkningen ett utmärkt redskap eftersom varor med denna märkning garanterar att de etiska och sociala krav som finns upptagna i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna är uppfyllda.

Ur ett globalt miljöperspektiv framstår information om förädlingsprocesser, transportmetoder och eventuell användning av bekämpningsmedel eller kemisk gödsling ha avgörande betydelse för att man ska ha möjlighet att göra ett miljömedvetet val.
Vad som ovan anförts om en konsumentpolitik som gör att konsumenten har möjlighet att välja sunda och säkra varor och tjänster bör ges regeringen till känna.

Gör det lättare för konsumenten att välja – eller välja bort

Alla vill vi ha mat som smakar bra, ser god ut och ger den näring vi behöver, helst ska också maten gå fort att tillaga och vara billig också. För att det ska fungera måste det vara enkelt att göra bra val när vi handlar. Men så enkelt är det inte, reglerna är oftast otydliga, smått förvirrande och möter inte de behov av tydlighet och enkelhet vi har när vi handlar. Det är fortfarande alldeles för krångligt att ta reda på råvarornas ursprung eller vad den färdiga maten innehåller. För att främja valfriheten måste konsumenterna få rätt till information och en konsekvent märkning av livsmedel. Det kan på olika sätt gälla både produktionsland, produktionsmetoder, förekomsten av genmodifierade produkter, antibiotika, hormoner, bestrålning, färgämnen och andra tillsatser. Att ha en tydlig märkning på en rad områden som kvalité, innehåll och miljöpåverkan gör att fler faktorer blir konkurrensfaktorer, idag är det bara priset som styr.

Ursprung

Både producenter, handlare och konsumenter skulle gynnas i längden av en tydlig varudeklaration. Att kunna spåra var maten kommer ifrån för att kunna eliminera smittor har återigen blivit högaktuellt. Efter de uppmärksammade BSE-fallen 1996 infördes regler som krävde att nötkött måste vara märkt med var djuret är fött, uppvuxet och slaktat. Men med tidigare ehec-larm, som både rört sallad och köttfärs, samt den senaste tidens larm om fågelinfluensan är det tydligt hur viktigt det är att dagens livsmedelskontroll förbättras. Märkning och system för att kunna följa upp livsmedelspartier blir allt viktigare och måste utökas till att gälla alla livsmedel. När det gäller rent nötkött och nötfärs ska det redan idag vara ursprungsmärkt, den regeln efterlevs och fungerar bra. Trots den regeln omfattas inte hel- och halvfabrikat av nötkött av kravet på ursprungsmärkning. För fläskkött och annat rent kött finns inte heller samma tvingande regel om ursprungsmärkning som på nötkött. Vi anser att allt kött ska vara tydligt märkt med var djuret är fött, uppväxt, slaktat och styckat.

Med charkprodukter är det svårare att få ett klart besked varifrån dessa kommer. Mellan livsmedelsföretagen och handlaren finns idag frivilliga överenskommelser, som varierar stort. Charkprodukter har en stämpel med Sverige och ett nummer. Det kan då vara lätt att tro att korven eller hamburgaren kommer från Sverige. Men märkningen är bara en följd av EU:s hygienregler och visar från vilken anläggning produkten kommer ifrån. Den säger inget om råvarans ursprung.

Bland halvfabrikaten i våra frysdiskar finns t ex ”färdigrätter”. Här kan det också vara svårt att veta ursprunget på råvaran, om det är färsbiffen eller grönsakerna som en eventuell märkning gäller. EMV-produkter, de stora kedjornas egna märkesvaror, tar allt större andel på marknaden. Detta leder till att varuproducenterna anonymiseras och kunderna får svårare att veta varifrån EMV-produkterna kommer. De stora varukedjorna lägger ut produktion på offert där priset blir helt avgörande och varifrån råvarorna kommer eller var produkten tillagas spelar ingen roll. För kunderna är det bra att det finns en konkurrenssituation som gör att konsumenter kan sänka sina kostnader. Men det ska även vara en möjlighet att göra val med andra prioriteringar än priset. Så är det inte idag. Därför är alla vinnare på ett tydligare regelverk som gör att konsumenten kan välja hur tungt priset väger jämfört med var maten kommer ifrån och vad som ingår.

Tydlighet och kvalitet

Alla vill äta sund och säker mat, men med mer halv- och färdigfabrikat i affärsdiskarna så blir det bara svårare att veta vad man egentligen stoppar i munnen. När bara en tredjedel av konsumenterna läser innehållsförteckningarna och bara drygt häften av dem som läser förstår vad det betyder måste innehållsförteckningen bli tydligare och lättare att förstå. Därför kräver vi att tydliga standardiserade innehållsförteckningar för livsmedel ska arbetas fram.

Först efter information om vad maten innehåller kan vi ta ställning till om vi accepterar tillsatserna eller om vi vill välja bort dem. Redan i dag är mängden godkända tillsatser i våra livsmedel omfattande. Lagstiftningen för olika tillsatser regleras idag på EU-nivå och är därmed gemensam för hela EU. Sunda och säkra livsmedel är ett absolut krav från Centerpartiets sida. Därför kräver vi att den som importerar livsmedel måste kunna stå upp för hela kedjan bakom och veta varifrån livsmedlet kommer och vilka tillsatser som finns i det. Uppkomna kostnader för importerade livsmedel med ett direkt samband för hälsofarliga livsmedel bör importören göras ekonomiskt ansvarig för.

Bättre märkning i restaurangbranschen

Det är inte bara på grund av vår hälsa som vi väljer eller väljer bort livsmedel. Många människor vill veta hur varan framställts och vad den innehåller på grund av sin religion eller övertygelse. Det måste därför vara lätt att ta reda på om en vara innehåller exempelvis fläskkött, var någonstans restaurangens kött har producerats och under vilka förhållanden. Detta gäller oavsett om konsumenten handlar livsmedlet i butik, eller på
restaurang. Den som köper en pizza ska inte behöva fundera på om oxfilén i själva verket är fläskkött. Därför måste det bli lättare att kontrollera ursprungsmärkningen, även på restauranger.

Det är tyvärr mycket sällsynt att restauranger deklarerar sina råvarors ursprung. Det är dessutom ofta svårt för den som frågar att få klara besked. Därför behövs ett tydligt och överskådligt regelverk för märkning av råvarors ursprung på restauranger. Regelverket för ursprungsmärkning kan med fördel tas fram i samarbete med konsument- och branschorganisationerna. Vi kräver att ett standardiserat regelverk för ursprungsmärkning av livsmedel på restauranger bör upprättas.

Ett minimikrav för kvalitetsmärkning av restauranger är att gästerna, på ett enkelt sätt ska kunna ta del av de kontroller som hälsovårdsmyndigheterna har utfört. Sverige bör därför införa ett system liknande det som finns i Danmark där det i anslutning till ingången finns en information om senaste kontrollen från hälsovårdsmyndigheten samt betyget i form av så kallade ”smilies”. Är restaurangen väl godkänd är smiliesen glad, är betyget godkänt är smiliesen neutral och om restaurangen fick dåligt betyg är smiliesen sur.
Vad som ovan anförts om märkning för sunda och säkra livsmedel bör ges regeringen till känna.

LOU Lagen om upphandlingsreglerna

Av stor vikt för miljön är att likvärdiga varor ska ha lika förutsättningar att konkurrera. Det är viktigt att beakta de framtida kostnaderna för varutransporterna och väga in detta i EU:s upphandlingsregler. Det krävs därför förtydligande i regelverket att krav får ställas på livsbetingelser och närproduktion samt även möjligheter att lägga anbud på vissa delar av en upphandling. När fler kan delta i anbudsgivningen breddas utbudet och då ökar också kraven på kvaliteten. Vi vill arbeta för ökade möjligheter för lokala producenterna att delta i anbudsgivningen.

* Eftersom upphandlingar under 200 000 euro (ca: 1,8 miljoner kronor) inte styrs av EU:s upphandlingsregler bör Sverige införa ett förenklat regelverk för sådana upphandlingar
* Förenkla EU:s upphandlingsregler i syfte att göra det möjligt för lokala producenter att delta i anbudsgivningen
* Miljöhänsyn ska ges en fortsatt stark ställning i LOU.
Vad som ovan anförts om Lagen om offentlig upphandling bör ges regeringen till känna.

Konsumentskyddet bör även omfatta offentliga tjänster

Vi vill bygga ett samhälle där människornas väl sätts före systemen, ett samhälle där människor ges rätt att ifrågasätta det som inte fungerar och dessutom kan utkräva ansvar.
För att stärka konsumenterna ska samtliga varor och tjänster avsedda för konsumenter omfattas av konsumentskyddet. Detta oavsett vem som producerar dem, idag är många tjänster undantagna från konsumentskyddet t.ex. de så kallade nödvändighetstjänsterna som köps från en kommun eller landsting. Det medför att människor som vill framföra synpunkter/ klagomål till offentliga sektorn befinner sig i underläge. Det är idag ovanifrån perspektivet som styr – inom Centerpartiet vill vi stärka människors inflytande genom att stärka underifrån perspektivet.

Tjänster angående utbildning, omsorg och vård ska omfattas av konsumentskydd. Detta bör ges regeringen till känna.

Elektronisk handel

Mycket har gjorts det senaste decenniet för att främja elektronisk handel både vad det gäller marknadsföring, handelsavtal som att säkra betalningssystemen. 1999 antog OECD riktlinjer för konsumentskydd vid elektronisk handel i syfte att säkerställa konsumentskyddet i syfte att det juridiskt ska vara jämförbart med vanliga butiksköp.

Flera olika direktiv tillämpliga för e-handel anger minimivillkor, vilket medför att medlemsländerna själva kan införa strängare regler till konsumenternas förmån, detta under förutsättning att de är förenliga med gemenskapsrätten. Det ökade utbudet av varor över Internet ställer stora krav på konsumenterna och även på säkerheten för betalning över Internet.

För den gränsöverskridande elektroniska handeln ska konsumenterna omfattas av ett bra skydd. Och där regelverken inte är totalharmoniserade inom EU, skall konsumentens hemlandslagstiftning gälla, eventuella tvister bör också avgöras i konsumentens hemland.
Vad som ovan anförts om elektronisk handel bör ges regeringen till känna.

Könsneutrala försäkringar

I hemförsäkringars avtalsvillkor stadgas ofta att ersättning inte utges till misshandelsoffer som blivit slagna av make eller sambo. Det säger sig självt att villkoret framförallt drabbar kvinnor. Att jämföra med att ersättning inte kan utgå vid exempelvis stöld inom ett hushåll är att bortse från det fruktansvärda i att bli utsatt för våld i hemmet. En bestämmelse som upphäver diskriminerande avtalsvillkor bör inlemmas i den nya försäkringsavtalslagen.

Försäkringsbolag gör alltid riskbedömningar byggda på generaliseringar, men vissa av dessa generaliseringar har av samhället ansetts olämpliga och diskriminerande, nämligen de som grundar sig på en egenskap som en människa inte kan påverka och som inte heller bestämmer människans karaktär och behov i övrigt. Kön är en sådan egenskap. En bestämmelse som motverkar diskriminering bör inlemmas i försäkringsavtalslagen.

Den som är kund i ett försäkringsbolag ska alltid ha rätt att veta om bolaget lämnar ut försäkringsuppgifter om dem. Det bolag som ska teckna en sjuk- eller livförsäkring kräver ofta ut en journalkopia från kundens befintliga försäkringsbolag. När detta sker ska även kunden få en kopia skickad till sig, tillsammans med information om vem som har fått ut uppgiften, liknande det system som idag finns för kreditupplysning.
Vad som ovan anförts om konsumentsäkra och könsneutrala försäkringar bör ges regeringen till känna.

Miljömärkning

Tänk globalt och handla lokalt! De flesta konsumenter vill göra ett bra miljöval för att förhindra negativa miljöeffekter. Att varor miljömärks är därför en förutsättning för att konsumenterna ska bli delaktiga i miljöarbetet. Erfarenheterna visar att miljömärkta varor väcker människors nyfikenhet och engagemang för miljöfrågorna. Den nordiska miljömärkta Svanen är en lyckad satsning. EU:s miljömärkning, blomman, ett annat som står för varor som bidrar till en hållbar konsumtion. Efterfrågan på fler miljömärkta varor har också bidragit till att många företag utarbetat egna miljöpolicyn. Sveriges medlemskap i EU har medfört en ökad handel över nationsgränserna, vilket är bra, men vilket också ställer krav på en samordning av miljömärkningen. Arbetet med att sprida EU:s märkning, blomman, bör därför intensifieras, men EU:s länder måste också bli bättre på att harmonisera redan befintlig märkning.

Sverige ska inom EU arbeta för att miljömärkningen harmoniseras inom EU för att underlätta konsumenternas miljöval. Detta bör ges regeringen till känna.

Genetiskt modifierade produkter

Centerpartiet har en restriktiv hållning till GM produkter, dvs. genetiskt modifierade produkter. En inställning vi delar med merparten av Sveriges konsumenter. Det finns lika många skäl att gilla eller ogilla GMO som det finns konsumenter. Det viktiga är att den som köper en vara alltid ska kunna kontrollera om den innehåller GMO eller inte.

I många länder märks endast de varor som är helt fria från GMO. Vi anser att detta inte är tillräckligt. Konsumenterna ska ha rätt att veta om den vara de köper innehåller GMO, och i så fall hur mycket.

Innehållsförteckningen ska tydligt ange om en vara innehåller GMO. Detta bör ges regeringen till känna.

Skötselråd för kläder

I en undersökning som Konsumentverket låtit göra uppger åtta av tio svenskar att det läser och följer de skötselråd som finns märkta i klädesplaggen. Redan i butiken kontrollerar många hur plagget ska skötas. Det har ett stort värde för plaggets hållbarhet och därmed den privata ekonomin att plaggen håller färg och form. Tvättmärkningen i våra kläder är nu hotad – när riktlinjer och gränsvärden skulle förnyas i EU blev tvättmärkningen ifrågasatt och betraktad som ett handelshinder.

Sverige ska inom EU arbeta för att krav tvättmärkning/skötselråd i kläder inte ska betraktas som ett handelshinder. Detta bör ges regeringen till känna.

Märk pälsprodukter i handeln

I en snabbt ökande takt importeras allt mer pälsskinn av varierande slag och kvalitet till Sverige. De senaste åren har vi även uppmärksammats på att djurplågeri är vanligt inom den växande pälsindustrin utanför Europa. Att öka informationen om djurens härkomst genom att införa ett system för märkning av djurart och ursprungsland ger konsumenterna möjlighet att påverka utbudet – då detta styrs av efterfrågan.

Pälsprodukter i handeln ska vara märkta med djurart och djurens ursprungsland. Detta bör ges regeringen till känna.

Sverige ska visa vägen

Globaliseringen innebär en möjlighet för multinationella företag att flytta hela eller delar av företaget och bedriva verksamhet utanför nationsgränserna. Detta medför att länder utanför västvärlden kan profitera på det multinationella företagets verksamhet. Detta är naturligtvis positivt och eftersträvansvärt på många sätt då det bl.a. medverkar till att sprida demokratiideal och tankar kring marknadsekonomi som saknas i många av dessa länder. Vad som inte är eftersträvansvärt är det sätt många av dessa företag bedriver sin verksamhet på. Det är inte acceptabelt när multinationella företag hänsynslöst våldför sig på och exploaterar framförallt människor och miljö i u-länder. I de fall det förekommer ska företagen inte tillåtas krypa undan sitt ansvar genom att försätta dotterbolagen i de berörda länderna i konkurs för att därefter påbörja rovdrift i nästa land. Det är förödande för u-länderna att biståndsmedlen inte till fullo kan användas för utveckling utan ska gå till miljösanering efter de multinationella företagen.

Sverige bör internationellt arbeta för att de multinationella företagen ska göras ansvariga för de hälso- och miljökatastrofer de medverkar till. Detta bör ges regeringen till känna.

Telemarketing

Regeringen föreslår i sin proposition att krav på konsumenternas godkännande på förhand vid marknadsföring via elektroniska medier, såsom telefonförsäljning kommer att utredas. Centerpartiet ställer sig starkt kritisk till en sådan lagstiftning. Framförallt för att den inte skulle vara förenlig med yttrandefrihetsgrundlagen. En sådan utredning bör därför aldrig påbörjas. Riksdagen bör avslå förslaget om att utreda en lagstiftning där marknadsföring via elektoriska medier, såsom telefonförsäljning kommer att kräva konsumentens godkännande på förhand.

Vi föreslår istället att regeringen utreder hur telefonförsäljare via ett tydligt avslut och uppgörelse om köp ska kunna öka rättssäkerheten för konsumenterna. Detta bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 11 april 2006

Viviann Gerdin (c)
Johan Linander (c)
Eskil Erlandsson (c)
Claes Västerteg (c)
Kerstin Lundgren (c)
Agne Hansson (c)
Jan Andersson (c)

Det är inte alls bra. Även om jag själv varit i debatten som utåt inneburit osämja inom Alliansen så måste jag skriva att det som nu händer inte alls är bra för Alliansen. De enda som är glada är sossarna.

Det senaste handlar om att folkpartiet totalt vill göra om lärarutbildningen. Något som de också tog upp i alliansarbetsgruppen men som de inte fick gehör för. Istället gick de med på en kompromiss som i princip innebär en utredning.

Men den här gången måste jag delvis försvara folkpartiet. Jag tycker inte att överenskommelser inom alliansen ska hindra de fyra partierna från att driva på frågor ytterligare. Under två förutsättningar: Dels ska det egna partiets förslag inte bryta mot det som alliansen kommit överens om och dels ska varje parti vara tydliga med att de står bakom alliansens förslag men vill driva frågan ytterligare en bit. Som exempel på det första så kan man inte först komma överens om t.ex. betyg tidigare och sedan som enskilt parti säga nej till betyg. Som exempel på det andra så ska man säga “ja, vi står bakom alliansens förslag på tidigare betyg och vi vill ge betygen redan i femte klass”.

Så när folkpartiet går ut med att göra om lärarutbildningen så är det som jag ser det inget “brott” mot den alliansöverenskommelse som gjorts, men de borde vara tydligare med att vi kommit överens om att det behövs en utredning och att folkpartiet hoppas att den ska komma fram till den inriktning som de önskar. Jag ska också säga att jag inte kan förslaget från alliansens utbildningsgrupp i detalj.

Vad som behövs nu, det går inte att vänta till brinnande valrörelse, är en partiledaröverenskommelse om våra arbetsformer. Detta har tydligen också Centerpartiets partisekreterare Jöran Hägglund föreslagit. En “code of conduct” som sätter stopp för överenskommelser med regeringen om propositioner och utspel i strid mot alliansöverenskommelser, men som tillåter vidareutveckling av alliansens gemensamma förslag och saklig kritik av andra allianspartiers förslag.

Hittade en intressant artikel i Expressen. Att justitieminister Thomas Bodström försökte göra en stor politisk (läs socialdemokratisk) show av ett samarbete mellan Rikspolisstyrelsen och Åklagarmyndigheten som egentligen inte betydde någonting från regeringens sida var ingen överraskning. Men att Bodström själv bjudit in sig till presskonferensen för att ta politiska poänger på det som Stefan Strömberg (Rikspolischef) och Fredrik Wersäll (Riksåklagare) kommit överens om är både förvånansvärt och pinsamt.

Nästa intressanta sak i artikeln är att Strömberg och Wersäll och säkert ingen annan heller hade en aning om att Bodström skulle kasta ur sig att det inte finns några ekonomiska begränsningar för bekämpningen av den organiserade brottsligheten. Jag har tidigare skrivit om att ett sådant löfte givetvis inte betyder att polisen och åklagarna får använda vilka resurser de vill. De ska liksom andra hålla sig till budgeten, sedan får de prioritera om internt. Och inte ens Riksåklagaren tycks tro att “löftet” betyder någonting. Det är ju dessutom andra gången Bodström gör ett sådant ogenomtänkt uttalande om obegränsade resurser. Förra gången var efter alla rymningar sommaren 2004. Då sa han vid justitieutskottets utfrågning att det inte fanns några resursbegränsningar för att öka säkerheten inom kriminalvården.