Linander tycker!
Korta mer eller mindre genomtänkta tankar efterfrågar likasinnade kommentarer.

BSPC betyder Baltic Sea Parliamentary Conference, alltså parlamentariska Östersjökonferensen. Den som jag sitter på nu är den 18:e i ordningen, men den första som jag har varit på. Vi diskuterar New Security Challenges i den lilla danska staden Nyborg på Fyn, precis vid Stora Bältbron.

Det är nästan 200 parlamentariker som kommit hit från Norge, Finland, Danmark, Ryssland, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tyskland och Sverige. Alla är dock inte nationella parlamentariker utan Åland, Mecklenburg-Vorpommern, Schleswig-Holstein, Bremen, Hamburg och St Petersburg är också representerade. Även Vitryssland finns här, som observatörer. Därtill representanter från Europarådet, Europaparlamentet, Nordiska Rådet, Baltiska Rådet och OSSE.

Imorgon ska vi anta en resolution och jag sitter med i “Enlarged Standing Committee” som fungerar som resolutionskommitté. Det är en från varje land och region som är med och jag representerar Sveriges Riksdag i förhandlingarna. Det är inte alldeles enkelt att komma överens, speciellt ryssarna har sin egen agenda. Men eftersom det handlar om konsensusbeslut så gäller det att komma överens, även om det såklart blir ganska urvattnat.

Några av de förslag som diskuteras är att ta med “emissions from maritime and air traffic” i ett nytt internationellt klimatavtal, säkrare och miljövänligare fartygstrafik i Östersjön, förbud att tömma avloppsvatten, havsbaserad vindkraft, gemensamma krafter för att stoppa människohandel och hur vi bekämpar gränsöverskridande brottslighet.

Imorgon vid lunch ska vi vara klara och då har vi förhoppningsvis en antagen resolution som inte är alltför urvattnad.

Maud Olofssons debattartikel på Brännpunkt idag är alldeles utmärkt. En tydlig passning till moderatstämman i Västerås.

Jag kan inte påstå att vi lyckats leva upp till allt som Maud skriver om i vårt allianssamarbete de första tre åren i regeringsställning, men artikeln handlar om Centerpartiets prioriteringar. Vi väntar bara på att moderaterna ska bli mindre “sosse-light” (eller att Centerpartiet blir större än moderaterna, men det dröjer nog till 2014 års val…:-).

Många centerpartister har redan bloggat om detta, men tiden räcker inte alltid till.

Svar till ”Pensionärernas tur” i Kristianstadsbladet 28 augusti.

Vi i Centerpartiet tar ansvar för landets ekonomi. Även om vi går in i ett valår så ställer vi inte upp på att utlova förbättringar för alla med pengar som inte finns. Sådana ofinansierade löften får andra partier stå för. Den globala ekonomiska krisen gör att vi måste använda de begränsade resurser som finns på rätt sätt.

En av Centerpartiets högsta prioriteringar är att förbättra för landets pensionärer. Men istället för att varje pensionär skulle få en blygsam pensionshöjning så väljer vi hellre att koncentrera de resurser som finns till att förbättra lite mer för de sämst ställda pensionärerna. Jag förstår att alla inte ställer upp på denna prioritering på dem som har det svårast att få privatekonomin att gå ihop, men vi i Centerpartiet står för den politiken.

När det gäller jobbskatteavdraget så har det från första början varit ägnat till att skapa större incitament till att arbeta och ger låg- och medelinkomsttagare störst procentuell skattesänkning. Inte en enda pensionär har fått det sämre för att vi infört jobbskatteavdraget. Tvärtom, så fick alliansens politik för fler i arbete ner utanförskapet i landet och med detta så ökade också pensionerna som numera är knutna till landets ekonomiska utveckling. Åren 2007-2009 har denna politik och det nya pensionssystemet gett pensionärerna goda nettopensionsökningar. I år stiger pensionerna med 4,5 % enligt Försäkringskassan.

När nu den globala krisen drar över Sverige så har vi en mycket svag inkomstutveckling och det balansindex som styr inkomstpensionerna sänks som en följd av detta. Så med samma skäl som pensionerna ökat de senaste åren så sjunker de nästa år. För att undvika för stora svängningar så kommer nedgången att spridas ut över längre tid.

Debattartikel som är publicerad i dagens Sydsvenska Dagbladet.

Sverige är ett av de länder som har högst ungdomsarbetslöshet i Europa. Det är en trist sanning men så ser situationen ut. Vi har inte råd att lämna en hel ungdomsgeneration i utanförskap utan vi behöver ta krafttag på arbetsmarknaden. Att ha ett jobb är viktigt för alla -speciellt för unga. En person som står utan jobb i början på sin karriär riskerar att bli långtidsarbetslös, fråntagen sin framtidstro, sin arbetslivserfarenhet och sina drömmar.

Det är flera delar som är viktiga. För det första ska vi ha en grund- och gymnasieskola av hög kvalitet. Det syns tydlig att de som har en fullständig god utbildning också klarar sig bättre. Därefter behöver vi sänka trösklarna in på arbetsmarknaden, förändra arbetsrätten och göra det billigare att anställa.

Självklart spelar det in att vi är inne i en av våra värsta lågkonjunkturer någonsin. Men i en tid där konjunkturen kraftigt viker nedåt, arbetslösheten och varslen ökar, ställs också nya krav på arbetsmarknadens flexibilitet. Regeringen har redan gjort mycket för att förbättra förutsättningarna för unga på arbetsmarknaden. Några exempel är halveringen av arbetsgivaravgiften för alla under 26 år, nystartsjobb med slopade arbetsgivaravgifter för unga som stått utanför arbetsmarknaden i sex månader, jobbgaranti för unga, en reformerad gymnasieskola och storsatsning på yrkesutbildning. Dessa är mycket bra reformer, men det räcker inte.

Nu behöver vi fortsätta att sänka arbetsgivaravgiften så att det blir billigare att anställa. Vi behöver också förändra arbetsrätten och göra den mer flexibel. Lagen om anställningsskydd (LAS) behöver förändras. LAS är ett hinder för ökad rörlighet på arbetsmarknaden och gör också företagen mindre benägna att anställa. I lågkonjunktur gör den också att den sist anställda får gå först, vilket ofta gör att unga människor och människor med utländsk bakgrund som nyligen kommit in på arbetsmarknaden blir av med jobben först.

Men även i högkonjunktur ger LAS negativa effekter. Många människor drar sig för att byta arbete eftersom att rädslan att hamna ”sist in” ofta är stor. Rörligheten på den svenska arbetsmarknaden hämmas därmed drastiskt.

Centerpartiet vill skapa en ny och mer flexibel arbetsmarknadsmodell med individen i fokus. Vi vill ha en arbetsmarknadsmodell som uppmuntrar till rörlighet, trygghet, kompetensutveckling och vid behov omställning. Trygghet på arbetsmarknaden och hos individer måste skapas genom vetskapen om att mister man ett jobb så finns det nya jobb att gå till.

Vår modell består av fyra delar. För det första föreslår vi en förstärkt betoning på omställning i arbetslöshetsförsäkringen. För det andra en reformerad arbetsrätt som minimerar LAS som lagstiftning och flexiblare anställningsformer. För det tredje vill vi införa ett skatteavdrag för kompetensutveckling och för det fjärde vill vi sänkta kostnaderna för att anställa genom att sänka skatter.

Denna modell understryker såväl individens, arbetsgivarens, statens som de fackliga organisationernas ansvar. Modellen måste genomföras i sin helhet för att uppnå den totala flexibiliteten. Detta kommer att leda till att vi på sikt når en varaktig sysselsättningsökning som kan säkerställa en stark och hållbar välfärd även i framtiden.

I en ny tid ställs nya krav på arbetsmarknaden. Socialdemokraterna och deras vänsterkamrater fortsätter dock att förneka de problem som finns på arbetsmarknaden. Istället för att ge förutsättningar vill socialdemokraterna införa en ungdomsskatt och dubblera kostnaden för att anställa ungdomar. Dels fjärmar det unga från arbetsmarknaden, dels blir det ökade kostnader för såväl företagare som den offentliga sektorn. Nonchalansen som oppositionen visar den unga generationen är häpnadsväckande.

Centerpartiet är redo att göra förändringar och förbättringar på den svenska arbetsmarknaden. Det har visat sig tydligt att vi behöver en ökad flexibilitet för att förbättra förutsättningar för jobb, framförallt att det alltid finns ett nytt jobb att gå till.

Ytterligare en debattartikel, den här var införd i Norra Skåne för ett par dagar sedan.

Budgetförhandlingarna inom alliansen inför 2010 års budget har nu påbörjats. För ett år sedan trodde vi att alliansen skulle lägga fram en expansiv och framtidsinriktad valbudget för att kunna uppfylla de sista vallöftena från valet 2006. Den globala ekonomiska krisen har dock förändrat förutsättningarna för landets, regionens och kommunernas ekonomi och utrymmet för reformer är begränsat.

De olika partiernas budgetförslag för 2010 kommer att visa vilka partier som tar ansvar för landets ekonomi. Vem lägger sitt sista budgetförslag inför valet inom de snäva ekonomiska ramar som finns och vem lovar ofinansierade reformer som sedan ska betalas i flera år framöver?

Med den ekonomiska situation som vi befinner oss i så är det viktigare än någonsin att budgeten innebär satsningar för att vända konjunkturen och få fler i arbete. För Skånes kommuner och regionen behövs åtgärder för att vi ska kunna ta oss genom lågkonjunkturen så smärtfritt som möjligt. Centerpartiet har givetvis flera önskemål, men av dessa är det tre frågor som vi sätter före de andra.

Sänkta arbetsgivaravgifter är en ytterst viktig åtgärd. Den riktas till såväl företag som kommuner och landsting. En sänkning av arbetsgivaravgiften med ytterligare en procent för Region Skåne skulle ge ett tillskott på ca 130 miljoner kronor (räknat i 2008 års utfall). En ansenlig summa. Hässleholms kommun skulle få ett tillskott på ca 10,5 miljoner kronor, Osby kommun ca 2,7 miljoner kronor och Östra Göinge kommun ca 2,8 miljoner kronor för att ge några exempel. De privatanställdas anställningar skulle bli ca 930 miljoner kronor billigare för Skånes arbetsgivare, dvs nästan en miljard i nytt utrymme för fler anställningar och i slutänden fler skattekronor till den gemensamt finansierade välfärden.

Höjda pensioner är en annan viktig angelägenhet. Vi centerföreträdare anser att det i första hand är de med de lägsta pensionerna som ska prioriteras. Pensionärskollektivet är inte en enhetlig inkomstgrupp. Variationerna mellan de med höga inkomstpensioner och de med garantipension är oerhört stor. Inga ytterligare jobbskatteavdrag utan att pensionärerna först får sin beskärda del.

Ungdomsarbetslösheten är hög, alldeles för hög. Alla medel för att minska den är viktig för såväl den enskilde ungdomen som samhällsekonomin. Slopad åldersgräns för starta-eget-bidrag, flera utbildningsplatser i såväl yrkeshögskola som högskola, särskilda ungdomsavtal, kortare handläggningstider i jobbgarantin för unga samt höjda studiemedel och fribelopp är åtgärder som känns rätt. Dessa åtgärder tillsammans med dem som redan finns ger ungdomar en ärlig chans att ta sig in på arbetsmarknaden. Höjda studiemedel skulle ge fler ungdomar möjlighet att utbilda sig samtidigt som de som redan är etablerade på arbetsmarknaden att vidareutbilda sig.

Centerpartiets företrädare i Skåne

Johan Linander
Riksdagsledamot och distriktsordförande

Katarina Erlingson
Regionråd och partistyrelseledamot

Kjell-Åke Persson
Ordförande i Centerpartiets kommungrupp Skåne

Debattartikel som varit publicerad på Newsmill i sommar men som jag har glömt att lägga ut här på bloggen.

“Två härliga veckor på Kreta, kanske i varmaste laget men med knappt 100 meter till Medelhavets djupblå vatten och svalkande drycker i baren så vore det en skam att klaga. Lite trist att komma hem, men det regnade åtminstone inte. Grannarna hade också åkt bort, det kändes ödsligt i kvarteret. Och så mycket gräset hade växt…

Nästa tanke var: Något är fel! Källarfönstret är sönder. Hjärnan gick på högtryck för att hitta en naturlig förklaring, men innerst inne visste jag redan vad som hade hänt. Medan vi njutit i Chania och dess omgivningar så hade någon gjort inbrott i vårt hem.

Jag sprang fram och låste snabbt upp ytterdörren, men sedan öppnade jag dörren mycket sakta. Det var precis som att jag inte ville se. När jag såg förstod jag varför jag inte ville se. Allting, precis allting, var upp och ner. Just då funderade jag inte på vad som hade blivit stulet utan bara på varför tjuvarna hade förstört hela vårt hem.

Nu, två månader senare, är huset snyggt och ordnat. De hade tagit de få smycken vi hade, en ny platt-tv, en gammal kamera och några hundra danska kronor som jag hade i en låda. Det totala värdet var inte ens 50 000 kr och vi har fått all hjälp som tänkas kan av vårt försäkringsbolag. De har verkligen varit hjälpsamma. Men en sak kan de eller någon annan aldrig hjälpa oss med. Det som tidigare var vårt hem som vi älskade är nu bara vårt hus som vi bor i. Tjuvarna tog vårt hem och vår trygghet.”

Även om detta är en påhittad berättelse så är det en berättelse som tyvärr allt för många svenskar kan känna igen sig i. Ett inbrott i hemmet upplevs ofta som en kränkning som är långt mycket värre än att bli av med lite saker. Vetskapen om att någon har rört och smutsat ner varenda ägodel. De eviga tankarna varje gång man kommer hem. Har det hänt igen?

Med ganska enkla medel kan vi själva minska risken för inbrott. Be någon tömma brevlådan och slänga sopor i soptunnan, parkera bilen på uppfarten, låt trädgården se ”använd” ut och att ha flera olika lampor inställda med timer är några exempel. Genom att märka och registrera sina mer stöldbegärliga ägodelar kan man också minska risken för stöld och öka chansen att få tillbaka ägodelarna om de har blivit stulna. Givetvis minskar också risken om man installerar larm, men helt kan man aldrig gardera sig mot inbrott.

De ligor som organiserar och genomför bostadsinbrott är ofta mer försiktiga än i exemplet ovan, de är också snabba, tar inga större risker och lämnar få spår efter sig. De allra flesta inbrott blir inte utredda och leder därmed inte till åtal och fällande dom för gärningsmannen. Detta är givetvis något som inbrottsligorna är väl medvetna om. Lukrativ verksamhet, låg risk att åka fast och lågt straffvärde gör att antalet bostadsinbrott åter ökar. År 2008 anmäldes fler än 18 000 bostadsinbrott vilket är det största antalet på mer än tio år.

Sedan alliansregeringen tillträdde år 2006 så har antalet poliser i landet ökat kraftigt, under mandatperioden kommer Sverige att ha fått ca tretusen fler poliser. Detta gör att de så kallade vardagsbrotten kan prioriteras högre. Under 2008 klarades enbart 13 procent av bostadsinbrotten upp varav så få som fyra procent blev personuppklarade. Detta är statistik som vi inte kan vara nöjda med. Den här typen av brott som drabbar vanliga människor i deras vardag måste prioriteras högre.

Dessutom har vi i Sverige en stor straffrabatt för de personer som begår många brott. I princip kan den som begått några inbrott fortsätta sin verksamhet utan att riskera längre straff om han skulle åka fast. En tydlig uppmuntran till kriminella, ”har ni börjat begå brott kan ni fortsätta gratis”.

Detta långtgående straffrabattssystem har vi i Centerpartiet argumenterat mot under flera år. Redan under förra mandatperioden så motionerade vi om att den som begår flera brott måste få längre straff och att det av princip aldrig ska vara straffritt att fortsätta begå brott. Det ger totalt fel signal.

Ibland tar politiken lång tid. Nu äntligen har Centerpartiet i alliansregeringen fått beslut om en utredning som ska se över hur den flerfaldiga brottsligheten ska kunna bedömas rättvisare. I utredningen av påföljdssystemet ska utredaren analysera frågan om straffvärdebestämning vid flerfaldig brottslighet och vid behov lämna förslag som ger sådan brottslighet större genomslag vid påföljdsbestämningen. Detta är ett bra första steg, men det är först när bostadsinbrotten blir färre, vardagsbrotten prioriteras högre och varje brott leder till en påföljd som vi kan vara nöjda.

Debattartikel i Skånska Dagbladet tidigare i sommar.

Linda Magnusson, vd på o2 Vindel, frågar oss i en debattartikel i Skånska Dagbladet den 8 juni om vi vill arbeta för att det ska vara attraktivt och lönsamt att köpa ägarandelar i vindkraftverk. Vårt svar på detta är självklart: Ja!

Den nya energi- och klimatpolitiken som Centerpartiet och alliansen tagit fram innebär en fantastisk satsning på förnybara energikällor i allmänhet och på vindkraft i synnerhet. Ambitionshöjningen i elcertifikatsystemet är mycket viktig, men också regelförenklingar för att få bygga vindkraftverk och utbyggnad av näten.

Precis som Linda Magnusson skriver så har Skatteverket omtolkat en äldre lagstiftning vilket innebär att andelsägarnas förnybara el ska belastas med uttagsskatt. Detta är inte något som följer av den energi- och klimatproposition som just har behandlats i riksdagen, utan är som sagt resultatet av en äldre lag. Ska ändringar i skattelagstiftningen göras så är det rimligt att detta görs i budgeten i höst.

Magnusson frågar oss också vad vi ska göra på Centerpartiets stämma för att bibehålla hushållens intresse för att köpa ägarandelar i vindkraftverk. Svaret på detta är enkelt eftersom vi redan har haft vår stämma i Örebro i maj månad.

Där fattade vi beslut om se över regelverket för vindkraftskooperativ så att andelsägande inte missgynnas. Vi fattade också beslut om att sätta ett långsiktigt mål för gröna elcertifikat på omkring 40 TWh år 2030. Den text som partistyrelsen la fram till stämman är också mycket tydlig:

”Vindkraften erbjuder människor en ny och lättillgänglig möjlighet att investera förnybar
energi för eget behov, och därigenom försäkra sig om miljövänlig el till en stabil kostnad i framtiden. Det är en möjlighet som annars bara är öppen för stora företag och för hushåll som kan ha ett eget litet vindkraftverk på tomten. Jämfört med alternativet, att äga sitt egna vindkraftverk på den egna gården är det ur ett samhällsekonomiskt perspektiv mycket effektivare att gå samman med andra och investera i större och effektivare anläggningar.
Därför anser vi att det bör snarast göras en översyn av regelverket.”

Vi tycker att det är bra att vindkraften och andelsägande i vindkraftverk lyfts upp och debatteras. Vi kommer att göra vad vi kan för att det även fortsättningsvis ska vara attraktivt och lönsamt att vara andelsägare i vindkraftverk.

Johan Linander, Stora Rödde
Lennart Pettersson, Svalöv
Gunnel Wallin, Båstad
Riksdagsledamöter för Centerpartiet

Jag brukar blogga lite kort om när min gamla hemby Veberöd hamnar i riksmedia. Dagens glada “Veberödsnyhet” är att den f.d. VAIF-spelaren Therese Sjögran röstats fram som den bästa landslagsspelaren genom tiderna av det nuvarande landslaget. Therese är tre år yngre än vad jag är så vi har aldrig lärt känna varandra, annars bodde vi bara ca hundra meter ifrån varandra i Veberöd.

Häromdagen kunde man läsa en DN Debattartikel där fyra socialdemokrater bland annat skrev: “Det innebär att lagen om anställningsskydd snarare bör bli en lag som ger individen rätt till omskolning eller kompetensväxling vid arbetsbrist, än ett snävt sätt att räkna anställningsår.” Det måste vara unikt att socialdemokrater, med ledande uppdrag som de kan bli av med, vågar uttrycka en vilja att modernisera LAS. Jag tänkte för mig själv, “ni är välkomna till Centerpartiet”, om de tror att de ska få socialdemokraterna att anta ett nytt program med det innehåll som de tar upp i debattartikeln så tycks de känna sitt eget parti oerhört dåligt.

Tyvärr är det bara Centerpartiet som driver frågan om ett moderniserad arbetsrättslagstiftning. Inte minst moderaterna har backat in i trygga hörnet och försöker driva sosse-light-politik för att inte reta upp nya väljare som tidigare röstat på vänstersidan. Att moderaterna inte går i takt med sina väljare är tydligt. Företagarnas vd Anna-Stina Nordmark Nilsson skriver idag på DN Debatt att moderaternas ledning verkar bestå av LAS-kramare. Helt rätt. Så är det. Tyvärr.

Företagarna har också gjort en undersökning som visar att hela 86 % av moderaternas sympatisörer anser att arbetsrätten behöver moderniseras. 85 % håller med i påståendet att sist in-först ut missgynnar ungdomar. Dags att rösta på Centerpartiet istället!

Oj vad det tog lång tid att läsa den här boken, hela sommaren. Jag läser i princip bara när jag flyger, åker tåg och buss, så med sommarens mindre resande så blir läsandet lidande. Den utdragna tiden för att ta mig genom den här nionde och näst sista romanen om Edwardsons kriminalkommissarie Erik Winter gör nog tyvärr att jag inte har gett boken en ärlig chans.

Jag gillar verkligen Åke Edwardson och har läst nästan alla Winterromanerna (däremot har jag svårt för filmatiseringen), därtill står t.ex. “Jukebox” och “Genomresa” i bokhyllan, men den här gången hade jag det riktigt trögt innan jag kom in i storyn. Jag tyckte helt enkelt inte att den var spännande i början. Men längre fram, någon gång när jag passerat de första 250 sidorna, så blev det den normala Åke Edwardson-spänningen och i slutet var jag fullkomligt fast.

En sak kändes dock bara jobbig och det var det trista tjatandet om Erik Winters huvudvärk. Att huvudpersonen inte mår bra och att det påverkar hela stämningsläget har jag ingenting emot, men det lyfts upp till alldeles för stora proportioner. Jag misstänker att denna huvudvärk återkommer som en viktig del i den sista Winterromanen med det lämpliga namnet “Den sista vintern”, men i “Nästan död man” ges den ett orimligt stort utrymme.

Men trots denna kritik så måste jag ju ändå säga att det är ännu en mycket välskriven kriminalroman som självklart är läsvärd. Som alla dessa poliskommissarieserier så vinner Winterromanerna på att läsas i rätt ordning, annars kan jag tänka mig att personskildringarna och kopplingarna mellan personerna i boken blir svåra att greppa. 511 sidor och till slut kommer ni att förstå vad “nästan död man” innebär.

Var går gränsen för medverkan till ett brott? Var går gränsen för vår yttrandefrihet? Det är frågor som blivit högst aktuella efter att Stockholms tingsrätts igår fattade beslut om att ålägga internetlevererantören Black Internet med vite om de inte stänger av The Pirate Bays internetkapacitet.

Jag säger inte att Stockholms tingsrätt har fattat fel beslut, men jag är orolig för det sluttande plan som vi är inne på.

Man ska komma ihåg att Black Internet inte är ansvariga för eller misstänkta för något brott, “medverkan till upphovsrättsintrång” eller liknande. Det som har hänt handlar om ett vite för att hindra fortsatta upphovsrättsintrång via TPB. Men samtidigt, skulle det vara okej att ålägga posten vite så att de inte fortsätter att leverera brev från en person som brukar skicka mordhot till andra? Nej, det skulle det inte. Även den som använder posten för att skicka brev med kriminellt innehåll ska ha rätt att fortsätta skicka brev med lagligt innehåll.

Jämförelsen är kanske inte helt rätt, men även på TPB finns det mycket laglig fildelning av material som inte har något immaterialrättsligt skydd. Hur skulle vi reagera om tingsrätten med vite tvingade fram nedsläckning av YouTube? Där finns också mycket upphovsrättsskyddat material, men är också en laglig tjänst som t.ex. alla politiska partier använder. Var skulle gränsen gå för hur mycket lagligt respektive olagligt som en tjänst ska innehålla för att den ska kunna släckas ner genom vite mot internetleverantören?

Egentligen tror jag att en person som Israels premiärminister Benjamin Netanyahu förstår vad svensk yttrande- och tryckfrihet innebär, men inrikespolitiskt krävs det att alla partier och politiker fördömer och visar så lite förståelse som möjligt för den svenska regeringens hållning.

Vad kan och ska då svenska regeringen göra? Självklart ska inget fördömande av artikeln göras, där tycker jag att Carl Bildt har agerat klockrent hittills. Däremot tycker jag att både Bildt och Reinfeldt klart och tydligt kan uttala att de inte på något sätt tror att israeliska armén tar organ från dödade palestinier. Kanske har de redan sagt något i den stilen, men i så fall har jag missat det.

Även om jag inte har någon förståelse för Israels krav på regeringsfördömande av artikeln, så kan jag förstå den israeliska irritationen på att utrikesministern ger UD:s “svar på konflikten” på sin blogg. Jag gillar bloggande, men det är högst tveksamt om andra länder ska behöva få ta del av UD:s åsikter på en blogg.

Nu på lördagskvällen skulle vänsteraktivister samlas på Rosengård för, som de kallade det, “Reclaim Rosengård”. Mottot för extremisterna var “Snuten ut ur Rosengård”.

Vad händer? Jo, Rosengårdsborna körde bort dem! Så grymt bra gjort!

En man vid namn Abo Haded uttrycker det så bra i Skånska Dagbladet: “Vi är ju glada att polisen är här. Det är lugnt i Rosengård nu.”

Vänsterextremister som inte ens bor på Rosengård försöker ta sig rätten att tala å Rosengårdsbornas vägnar. Vilka översittarfasoner. Precis som folk på Rosengård inte kan tala för sig själva. Mohammed Aburid uttrycker det klockrent i Sydsvenska Dagbladet: “De kan väl ha sina fester hemma i Limhamn”. Ali Finjan fyller på: “De vill bara sabba och förstöra. Jag hoppas aldrig att de kommer hit igen. Vi vill ha det lugnt och vi är glada för att polisen är här.”

Att extremisterna fullständigt skiter i Rosengård bevisas av vad som sedan hände. Insåg de att deras “hjälp” inte var välkommen? Inser de att väldigt många på Rosengård just nu firar fredens månad Ramadan? Nej, de var bara ute efter att slåss mot polisen och förstöra. De drog vidare till en mack och där blev det gatstenskastning m.m. Idioter!

Upptäckte precis att jag “fått en nyhet” i Svenska Dagbladet. “C kräver utvärdering av integritetsskyddet”

Tidigare idag hade vi möte där vi diskuterade Kommissionens meddelande inför Stockholmsprogrammet och i det sammanhanget lyfte jag upp den Europeiska Datatillsynsmannens yttrande om Kommissionens meddelande. Speciellt lyfte jag upp att rekommendationen att hittills beslutade åtgärder måste utvärderas för att veta om de varit effektiva och vilken integritetskränkning de inneburit. “The EDPS recommends making a reference to a system of evaluation of existing measures in the Stockholm programme.”

Senare under eftermiddagen ringde en journalist från Svenska Dagbladet och vi pratade lite om Centerpartiets syn på Kommissionens meddelande och vad som behöver förändras till Stockholmsprogrammet läggs fram. Jag nämnde EDPS förslag och att jag instämmer i det. Tydligen blev det en artikel.

I juni så kom Europeiska kommisionen med sitt meddelande “Ett område med frihet, säkerhet och rättvisa i allmänhetens tjänst”. Detta är ett inlägg till förhandlingarna om det kommande femåriga arbetsprogrammet för EU:s rättsliga och inrikes samarbete, det som vi i Sverige döpt till Stockholmsprogrammet.

Något Stockholmsprogram finns inte ännu. Det kommer att arbetas och förhandlas fram under hösten och beslut ska tas på Europeiska rådets möte den 10-11 december.

I riksdagen har det beslutats att justitieutskottet ska granska och skriva ett utlåtande om Kommissionens meddelande. Civil-, socialförsäkrings- och konstitutionsutskottet lämnar yttrande till justitieutskottet som vi sedan beaktar i vårt utlåtande som ska debatteras i kammaren den 16 september.

Idag har jag tjänstgjort på civilutskottet (jag är ersättare och fick gå in istället för en kristdemokrat som inte kom) och i den avvikande mening som Vänsterpartiet lämnade in, skriver de: “Vänsterpartiet avvisar Stockholmsprogrammet”.

Det må jag säga är snabbt jobbat. Stockholmsprogrammet kommer inte att vara klart förrän om nästan fyra månader och redan kan Vänsterpartiet säga att de avvisar det. Kanske menar de att oavsett vad som kommer att stå i Stockholmsprogrammet så kommer de att vara negativa och avvisa det. Inte så överraskande eftersom de är motståndare till allt vad EU innebär, men att fyra månader i förväg säga nej måste vara nytt rekord även för Vänsterpartiet.

Vad innebär det då att säga att det inte ska finnas något Stockholmsprogram? Kanske menar de att det ska heta något annat, men det är lite för löjligt, snarare menar de kanske att det inte ska skrivas något nytt femårigt arbetsprogram överhuvudtaget.

Det nuvarande Haagprogrammet går ut den 31/12 och sedan skulle det inte finnas något arbetsprogram. Det är fullt möjligt, men är det bra? Menar Vänsterpartiet att allt samarbete ska ske ad hoc utan någon plan för vart vi ska komma?

Att Vänsterpartiet säger nej till EU borde inte betyda samma sak som att de vill göra samarbetet så dåligt som möjligt när EU ändå finns och vi är medlemmar. Men Vänsterpartiet har nästan slutat att förvåna mig.

Mer förvånad blir jag när jag upptäcker att det numera EU-positiva Miljöpartiet också tar ställning fyra månader före det finns något att ta ställning till. I yttrandet från konstitutionsutskottet upptäckte jag att både Marianne Berg (v) och Mikael Johansson (mp) skrivit under den avvikande meningen som börjar: “Vänsterpartiet avvisar Stockholmsprogrammet”….

När det började skaka i SAAB och Volvo i slutet av förra året så var Mona Sahlin snabbt ute och lovade spendera statliga miljarder på att rädda företagen. Senare försökte hon ta tillbaka detta med en bluff i en radiodebatt med Maud.

Nu saknar Koenigsegg tre miljarder för att finansiera köpet av SAAB och förväntar sig att staten ska gå in som största riskkapitalist. Lyckligtvis har både näringsministern och statsministern varit tydliga på att vi inte ska gå in med skattepengar i en sådant risktagande som inte ens de riktiga riskkapitalbolagen vill gå in i.

Socialdemokraternas näringspolitiske talesman Tomas Eneroth säger inte rakt ut att staten ska pumpa in 3 miljarder till Koenigsegg utan uttrycker det: “Regeringen måste anstränga sig för att hitta en lösning, annars äventyras både jobb och välfärd.” Vad betyder det? Kan Mona Sahlin svara på om hon nu tycker att staten ska ta skattepengar till riskkapital eller om hon inte vill det?

Åklagare Rolf Hillegren borde verkligen fundera på om han ska fortsätta som åklagare och om han inte gör det själv så borde hans chef göra det (vilket han tydligen redan har gjort). Med uttalanden som: “När man säger våldtäkt tänker man mest på riktiga ruggiga våldtäkter. Men tar man en man och en kvinna som känner varandra och kvinnan säger att hon inte har lust i dag, men mannen kör ändå. Visst är det oschysst, men kanske inte värt två års fängelse. Det liknar mer en ordningsförseelse”, så har han diskvalificerat sig som åklagare i sexualbrottsmål för resten av sin karriär. En karriär som ändå borde vara slut snart eftersom han tydligen är 66 år gammal.

Det är ingen nyhet att det fanns, och uppenbarligen finns, de inom rättsväsendet som var motståndare till att våldtäktsbegreppet vidgades så att det även innefattar situationer som inte innehållit direkt fysiskt våld, men Hillegren tar ett otäckt steg längre. Han väljer att jämföra den typen av sexuella övergrepp med ordningsföreseelser. Även före ändringen av sexualbrottslagstiftningen så var den typen av sexuella övergrepp kriminaliserade, som sexuellt utnyttjande eller grovt sexuellt utnyttjande, och domstolarna utdömde nästan alltid fängelse. Ordningsförseelsser däremot är något som enbart ger låga böter eller till och med enbart en fastställd straffavgift.

Hans sätt att uttrycka det på ger också anledning till att fundera över den mannens syn på sexualitet. Mannen vill ha sex, kvinnan säger nej, “men mannen kör ändå” och det är “oschysst”. “Mannen kör ändå”….. I min värld är sex något som två har tillsammans, inte en med en annan. Det låter som att han ser kvinnan som en “uppblåsbara Barbara”. Ett hål, det kan man använda, bara att köra…

Som säkert många vet är jag otroligt sportintresserad, en sådan som sitter och håller reda på statistik, gärna läser böcker om idrottshändelser och då och då tittar på sportårskrönikan från 1996 som givetvis finns inspelad.

Idag finns det bara en sak att säga: Usain Bolt. Vilket lopp! Att springa 100 meter på 9,58 sekunder är omänskligt. Det borde inte gå. Han krossade sitt eget gamla världsrekord med elva hundradelar, en evighet i de här sammanhangen.

Det är svårt att jämföra olika sportupplevelser och av naturliga skäl är det de svenska stora segrarna och bedrifterna som är allra starkast, jag tänker speciellt på Foppas straff i Lillehammer, Ravellis avgörande straffräddning mot Rumänien i VM-94, Stefan Holms gastkramande hoppning i Aten-04, upphämtningen mot Finland i VM 2003 (jag hörde det på radio och Lasse Granqvists kommentering är också världsklass) och Zlatans klack mot Italien i EM 2004.

Men om jag plockar bort de svenska sportupplevelserna så tror jag att dagens 100 meters lopp hamnar i topp. Så känns det åtminstone just nu. Men självklart finns det hård konkurrens, ta Michael Johnsons 19,32 från Atlanta-OS 1996, Mike Powells 8,95 m i den stenhårda längdhoppsfinalen i Tokyo-VM 1991, eller alla stora fotbollsminnen, Maradonas drömmål mot England 1986, Roberto Carlos omöjliga frispark, eller Man U:s osannolika vändning i Champions League-finalen mot Bayern München 1999. För egen del håller jag också Cathy Freemans OS-guld på 400 meter i Sydney väldigt högt. Jag var på plats och det var magiskt att få uppleva.

De senaste dagarna har våra allianskollegor i Moderaterna och Folkpartiet presenterat vilka deras prioriteringar i de kommande (pågående) budgetförhandlingarna är. För mig som centerpartist tycker jag att de tappat bort de två viktigaste frågorna.

För det första måste vi klara av att prioritera åtgärder mot ungdomsarbetslösheten. Allt fler ungdomar går utan jobb eller utbildning och det krävs snabba och tydliga åtgärder för att bryta detta. Vi vet också sedan tidigare lågkonjunkturer att de ungdomar som gått arbetslösa under en längre tid får mycket svårare att komma in i det ordinarie arbetslivet senare.

Det andra som jag tycker att vi måste prioritera är sänkta arbetsgivaravgifter. Det är en satsning som får direkt effekt för fler jobb till skillnad från sänkta inkomstskatter. Dessutom ger sänkta arbetsgivaravgifter en betydande lättnad för kommuner och landsting.

Givetvis finns det också andra viktiga frågor, som rättsväsendet och de pensionärer som har lägst pensioner. Om det nu finns reformutrymme som Anders Borg hävdar så är detta de områden som jag skulle vilja se satsningar på i den kommande budgeten.

Jag tycker att Polismyndigheten i Västerbotten är ute på hal is när de vill förbjuda tre poliser att engagera sig politiskt i sina hemkommuner. Självklart ska poliser ha samma möjlighet att ta politiska uppdrag som alla andra. Jag känner också flera poliser runt om i landet som har politiska uppdrag för centerpartiet. Jag vet också att det finns minst två C-kommunalråd som tidigare varit poliser. Nu jobbar de visserligen inte som poliser längre, men de har gjort det tidigare när de haft andra politiska uppdrag och de kan komma att gå tillbaka till polistjänsten om de inte får fortsätta efter nästa val. Jag känner också en åklagare som blivit C-kommunalråd. Skulle hon inte kunna gå tillbaka till sin åklagartjänst senare?

Varför skulle det rubba allmänhetens förtroende att en polis sitter i en socialnämnd? I det aktuella fallet handlar det om två socialdemokrater och en moderat, men det kvittar, inte tror jag att de gör ett sämre jobb som poliser för att de tillhör andra partier.