Linander tycker!
Korta mer eller mindre genomtänkta tankar efterfrågar likasinnade kommentarer.

Europa lider av “dagen efter”. Jag ska från början säga att jag är positiv till EU:s fördrag om en ny konstitution. Jag ser detta nya fördrag som ersätter de många gamla som en nödvändighet för att EU med 25 och förhoppningsvis fler medlemsstater ska kunna styras. Samtidigt kan jag inte låta bli att ha lite skadeglädje.

EU:s ledare och kanske framförallt medlemsstaternas regeringar har totalt glömt bort sitt folk. Det som kan kännas självklart för den politiker som är mitt uppe i smeten och känner sig alldeles nöjd med sitt framförhandlade förslag, kan kännas allt annat än självklart för Svensson, Smith eller Smicêr. Ska EU-samarbetet bli så framgångsrikt som det behöver bli för att vi ska kunna utveckla ett fredligt Europa med god tillväxt, så får det inte bara vara ett samarbete för Europas toppolitiker utan det måste vara ett samarbete för Europas folk.

Som jag ser det innebär Frankrikes nej att EU är tillbaka på ruta 1 i fråga om konstitutionen. Nya förhandlingar måste till oavsett vad alla våra andra länder säger, förhandlingar som ingen av förhandlarna vill ska ge resultat. För det är ju samma politiker som kommer att ha hand om de nya förhandlingarna som redan är nöjda med det befintliga förslaget. Förhandlingsresultatet måste därför bli synligt men helst inte märkbart. Detta kommer medlemsstaternas regeringschefer säkert klara av.

Men deras viktigaste uppgift borde istället vara att fundera på hur EU-samarbetet ska bli bättre förankrat. Europas folk måste känna att samarbetet ger ett mervärde, att det är nödvändigt och att de vill utveckla det.

Som stor sportälskare skulle jag direkt koppla rubriken till idrott och fundera på om den här Linander tappat förståndet, men nu handlar det inte om sport utan om juridik.

På tisdag ska EU-domstolen avgöra om Sveriges apoteksmonopol är förenligt med gemenskapsrätten och då hoppas jag att Sverige åker på stryk och tvingas slopa monopolet. I dagens Agenda på SVT så debatterade vård- och äldreomsorgsminister Ylva Johansson och moderaten Kristina Axén Olin (varför tar de dit en lokalpolitiker från Stockholm och inte en borgerlig riksdagspolitiker från socialutskottet?) och Ylva Johansson var ute och reste.

Hur kan man påstå att konkurrens ökar priset i jämförelse med monopol och att tillgängligheten på svenska apotek är hög. Man skulle kunna Ylva Johansson inte har haft några barn själv och därför inte behövt hämta medicin på apoteket speciellt ofta, men faktum är att hon har tre egna och tre styvbarn. Jag skulle i vart fall kunna berätta för henne att tillgängligheten är allt annat än god. Vår son Erik har fötts med en ovanlig missbildning på matstrupen (den var i två delar) som heter esofagusatresi och det har inneburit väldigt mycket sjukhusbesök och väldigt mycket mediciner.

Jag har väntat och väntat på apotek i Lund, Gustavsberg, Mölnvik, vid Karolinska sjukhuset och inte minst på jourapoteket vid centralstationen i Stockholm. När Ylva Johansson påstår att tillgängligheten är god blir jag sugen på att maila henne och fråga om hon kan stå i kö för mig i en timme nästa gång jag måste hämta ut medicin på jourapoteket vid centralen i Stockholm. Det finns efterfrågan på mycket mer öppethållande än vad apoteken har idag, men eftersom Apoteket AB är ett statligt företag med monopol så har de inga som helst anledningar att öka utbudet. Som Ylva Johansson uttryckte det, “vinst ska inte vara en styrkraft”. Men vinst som styrkraft ger service och uppfyllande av kundernas önskemål som drivkraft och det är något som apoteken inte direkt kan skryta med.

Min mamma sa medan vi såg Agenda-diskussionen, “tycker ni inte att de arbetar väldigt långsamt, de gör saker långsamt, de till och med går långsamt”. Och så rätt hon har. Jag är övertygad om att anställda på apoteken gör ett bra jobb, men det verkar faktiskt inte som om de tänker att nu måste vi skynda oss så att våra kunder slipper vänta så länge.

För ett par månader sedan hade jag en fredag i Lund då jag besökte fyra olika “affärer” och verkligen upplevde skillnaden mellan monopol och fungerande marknadsekonomi. Jag var och handlade på fyra ställen, bensin på bensinmacken, vin på Systembolaget, medicin på Apoteket och fastlagsbullar på konditoriet. I två av affärerna var det långa köer, på de andra två ställena var det lite kö men det gick snabbt att få betala. Gissa i vilka det var kö…

Ingen svensk missar i den frågetävlingen, alla vet att det är på Apoteket och på systemet som det är kö. Varför? Är det egentligen svårare att sälja vin och medicin än bensin och bakelser? Visst kan man säga att medicinen behöver mer kontroll, men med en fungerande konkurrens är jag övertygad om att det hade funnits tillräckligt med kassor öppna för att kön inte skulle bli timmeslång. För då hade vi valt att gå till ett annat apotek.

Hoppas att Sverige får stryk på tisdag!

Jag har fått frågan om hur de olika riksdagsledamöterna röstade i voteringen. Jag blev själv överraskad när jag hittade resultatet. Visst var det en storförlust för oss som ville avslå propositionen, men det förväntade resultatet med S, M, Fp, Kd och V för medan C och Mp var emot stämde inte exakt (som det brukar). Det var en folkpartist och en kristdemokrat som röstade för min reservation, nämligen Bo Könberg (fp) och Chatrine Pålsson (kd). De har inte gjort sig hörda i debatten tidigare så det finns en risk för att de egentligen tryckte fel, men de får givetvis stå för hur de har röstat.

Johan Linander har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att påskynda utvecklingen av danskundervisning i skånska skolor.

Det är viktigt att barn och ungdomar i skolan får kunskaper om de övriga nordiska länderna och om skillnaderna mellan de nordiska språken. Sådana kunskapsmål ingår i kursplanerna för bl.a. svenska, geografi, historia och samhällskunskap. I ämnet svenska finns således mål om nordisk språkförståelse både för grundskolan och för gymnasieskolan. Ett av målen som skolan skall sträva mot är att eleven i gymnasieskolans kärnämne skall uppöva sin förmåga att förstå talad och skriven danska och norska och få kännedom om litteratur, språk och språksituation i hela Norden inklusive minoritetsspråken i Sverige. Undervisningen skall planeras utifrån målen att sträva mot. Skillnader i språken kan och bör därför tas upp i undervisningen. Även i de nationella proven i svenska ingår texter i grannspråken. Styrelsen för utbildningen kan också besluta om en lokalt valbar kurs i gymnasieskolan och erbjuda den inom det individuella valet.

Som ett led i det gränshindersarbete som Sverige initierade under sitt ordförandeskap i Nordiska ministerrådet 2003 har den nordiska överenskommelsen om utbildningsgemenskap på gymnasial nivå reviderats. Ett nytt nordiskt gymnasieavtal godkändes hösten 2004 av utbildningsministrarna. Det nya avtalet innebär bl.a. att större tyngd läggs vid att gymnasiala yrkesutbildningar erkänns och att nationella bedömningsgrunder i högre grad samordnas. Dessutom har en informationsstrategi utformats för att upplysa om det nya avtalet och dess möjligheter för ungdomar.

Vidare erbjuder Nordiska ministerrådets utbytesprogram Nordplus Junior möjligheter till skolsamarbete för att öka kunskapen och förståelsen för andra nordiska kulturer och språk.

Dessutom anordnas med stöd av Nordiska ministerrådet fortbildningskurser i nordiska språk och om nordiska förhållanden för lärare i modersmål.

Det finns därför redan bl.a. genom det nordiska samarbetet goda möjligheter att t.ex. utveckla kunskaperna i danska.

Projekt över de nordiska gränserna bedrivs på många håll i landet. Inte minst för skolor i gränstrakter är det en viktig uppgift att utveckla kontakterna över gränserna.

Stockholm den 25 maj 2005

Ibrahim Baylan

Goda kunskaper i danska ger mera pengar i plånboken – både för den enskilde och Öresundsregionen. Men flertalet skåningar har inte tillräckliga kunskaper i danska för att kunna dra nytta av Själlands stora och spännande arbetsmarknad. Om Skåne ska komma i kapp Köpenhamn och Stockholm i fråga om disponibel inkomst per capita så måste vi erbjuda danskundervisning i alla skånska grundskolor.

Sedan några år ser vi hur allt fler själlänningar väljer att bosätta sig i Skåne. Här får de lägre boendekostnader samtidigt som de genom att sundspendla kan behålla sina relativt välavlönade jobb på Själland. Samtidigt fortsätter skåningar att flytta till Stockholm. Även om det är så mycket närmre till Köpenhamn är det fortfarande mycket naturligare att söka och få jobb i Stockholm. Därigenom går Skåne och Öresundsregionen miste om kunskaper – och skatteintäkter.

Köpenhamn och Stockholm är rikare än Skåne. Historiskt sett är detta ingen naturlag. Skåne har många konkurrensfördelar, och på sikt måste målet vara att vår region åter ska räknas till en av Nordens rikaste.

Ett stort antal initiativ av olika slag har tagits för att skynda på Öresundsintegrationen. Emellertid saknas en samlad offensiv i en av de grundläggande frågorna – språket. Ofta har det hetat att vi gör oss så väl förstådda med varandra över sundet att vi klarar oss med våra respektive språk.

Öresundskommittén och Öresundsregionens Arbetsmarknadspolitiska Råd (ÖAR) presenterade i höstas en vällovlig rapport om den gränsregionala arbetsmarknaden. Men trots två års arbete lyckades man inte i någon del dra slutsatser om de språkliga barriärerna. Är frågan kanske kontroversiell för dessa sundsdiplomater?

Det skrivna språket är i dag en avgörande faktor i en mycket stor andel av de kvalificerade och högavlönade jobben. Då räcker det inte med att tala skandinaviska i största allmänhet för att få ett kvalificerat jobb i Danmark. Eftersom Själland har en betydligt större och mera diversifierad arbetsmarknad än Skåne, borde skåningarna i ren självbevarelsedrift vara måna om att lära sig danska. Allt fler ungdomar har insett detta, och vissa skolor har svarat på den nya verkligheten genom att sätta danska som tillval på schemat.

För Skåne och Öresundsregionen är danska i skolan en avgörande fråga. Ska vi fullt ut kunna tillvarata de fördelar som närheten mellan Skåne och Själland ger, måste vi se till att de som vill bo och arbeta här också har de verktyg som behövs. Danska skall inte vara förbehållet de som på egen hand lyckats komma till insikt om detta språks värde på arbetsmarknaden runt Öresund.

Vissa kunskaper i den nordiska språkgemenskapen förekommer sedan länge i skolans svenskundervisning. För Skånes del är detta otillräckligt. Vi menar att alla elever här bör ges viss obligatorisk grundkunskap i danska redan i tidig ålder. På högstadiet bör det vara obligatoriskt och på gymnasiet skall det finnas goda möjligheter till danskundervisning som tillval.

Flerspråkighet är vanligt förekommande i många regioner runtom i Europa och världen. Katalonien, Sydtyrolen och Schlesien är bara några exempel. Skåne har sin naturliga plats som en flerspråkig region i det Regionernas Europa som nu växer fram. Närheten till Själland skulle ge danskundervisningen en styrka som andra språkämnen saknar.

Tyngst vilar ansvaret nu på Sveriges regering och dess skolminister Ibrahim Baylan. Han har därför fått frågan om vilka åtgärder han tänker vidta. Men om regeringen menar allvar med Öresundsintegrationen och talet om att få fler i arbete, så borde arbetsmarknads- och näringsministrarna också ta sig an saken.

De skånska politikerna – i riksdag, regionfullmäktige och kommuner – måste alla driva på och se till att en samlad språkstrategi utarbetas för att ge Skånes ungdomar möjlighet att om några år kunna vara med och slåss om de bästa jobben. Konkurrenskraftiga kunskaper i danska borde vara ett av de första och mest självklara stegen.

Johan Linander, Lund
Riksdagsledamot för Centerpartiet

Anders L. Hansson, Barcelona
Internationell analytiker och konsult

Den största svenska leverantören av mp3-spelare, Jens of Sweden, anslöt sig idag till Centerpartiets kritik av den föreslagna upphovsrättslagen. Båda aktörerna vill skydda upphovsrättsinnehavarna och stoppa fildelning, men anser att den nya lagen är tvetydig och riskerar att kriminalisera hundratusentals unga svenskar. Parallellt med utspelet lanserade Jens of Sweden en symbol, superhjälten SuperJens, som kommer att användas vid framtida protester och som finns som skal till den nya mp3-spelaren MP-450.

Idag ska Riksdagen besluta om regeringens förslag till ny upphovsrättslag. Jens Nylander, vd och grundare av den största svenska mp3-spelarleverantören Jens of Sweden förenar idag sina krafter med Centerpartiet i en gemensam kritik av lagförslaget. Båda parter anser att:
• Förslaget är svårt att förstå för enskilda. Lagrådet har kallat det för ett lapptäcke.
• Förbudet mot att kringgå kopieringsskydd strider mot rätten att kopiera för eget bruk.
• Om en hetsjakt på enskilda som laddar ner inte ska inledas, bör ett förbud mot nedladdning för eget bruk inte föras in i lagen. (Uppladdning för fildelning är redan förbjudet).
• Förbudet för nedladdning kräver att digitalt material får ett starkare skydd än annat upphovsrättsskyddat material.
• Förslaget saknar åtgärder för att få marknaden att erbjuda bättre alternativ.

– Lagförslaget försöker lösa dagens problem med gårdagens lösningar. Det kommer inte att stoppa fildelningen, det kommer inte ens att kunna förstås av många enskilda, så inkonsekvent är lagförslaget. Fildelning är redan förbjudet, det är de goda alternativen som fortfarande saknas, säger Johan Linander, riksdagsledamot för Centerpartiet, ledamot i Justitieutskottet och talesperson i upphovsrättsfrågor.

Jens of Sweden passade på att lansera superhjälten SuperJens, en stiliserad, tecknad variant av sin förebild, Jens Nylander i superhjälteversion:
– Jens of Sweden är ett företag som säger till om saker vi tror är fel, som när de globala storbolagen bryter mot svenska lagar i jakten på fildelare eller när Thomas Bodström vill införa lagar som är tvetydiga både till syfte och verkan. SuperJens är en symbol i den här kampen mot orättvisor, han kommer att vara en plattform för flera protestaktioner i framtiden., säger Jens of Swedens grundare och vd, Jens Nylander.

Öresundsregionen har fått ett nytt parlamentariskt nätverk. Tolv svenska och danska riksdags- och folketingsledamöter som samlades i det danska parlamentet på Christiansborg har beslutat att bilda Öresunds parlamentarikernätverk. Nätverket är informellt, men med en klar målsättning som går tvärs över parti- och nationsgränser:

“Nätverkets syfte är att göra något konkret åt barriär- och utvecklingsfrågor och se om vi kan skapa framåtriktade initiativ och ändra den lagstiftning som skapar problem. Det är viktigt att vi är effektiva. Öresundsregionen är Danmarks och Sveriges gemensamma chans att skapa en internationell metropol i tungviktsklassen”, säger Ole Stavad (Socialdemokraterne), som såsom tidigare näringslivsminister hade ansvaret för det danska arbetet med Öresundsregionen 2001.

Ole Stavad är vald på Nordjylland och är därmed en av nätverkets få medlemmar som är valda utanför regionen. Förutom de tolv närvarande riksdags- och folketingsledamöterna har sexton andra givit klartecken om att delta i nätverket som fortsatt kommer att vara öppet för nya deltagare. “Öresundsregionen är varken regional- eller partipolitisk. Våra initiativ är tvärpolitiska och öppna för alla medlemmar av folketinget, riksdagen och Europaparlamentet som intresserar sig för utvecklingen av Öresundsregionen, Sverige och Danmark”, säger Venstres Gitte Lillelund Bech, som tillsammans med det oberoende samhällsekonomiska analysinstitutet Øresundsinstituttet var värd för nätverkets första möte.

Kommunal- och regionpolitiker i Öresundsregionen har länge försökt att få upp Öresundsfrågorna på de nationella dagordningarna, men hittills med begränsad framgång. Parlamentarikernätverket påtar sig nu en del av den uppgiften genom att lyfta utvecklingen av Öresundsregionen och avlägsnandet av gränsbarriärer till den nationella nivån i riksdagen, folketinget och hos de två regeringarna.

Nätverket skall mötas två gånger om året. Utvalda att planera nästa möte till hösten blev, förutom danska Gitte Lillelund Bech, den moderate riksdagsledamoten Peter Danielsson från Helsingborg: “Det här initiativet borde ha startat för många år sedan. Vi är beroende av varandra i Öresundsregionen, men politiskt känner vi till alldeles för lite om vad som händer på andra sidan nationsgränsen. Vi skall nu i gemenskap lyfta viktiga politiska frågor i nätverket och ta lärdom av varandra inom respektive politiskt fackområde,” säger Peter Danielsson.

Gitte Lillund Bech, Venstre
Pia Gjellerup, Soc.dem.
Peter Danielsson, moderaterna
Ole Stavad, Soc.dem.
Tina Acketoft, folkpartiet
Johan Linander, centerpartiet
Tobias Billström, moderaterna
Karen Hækkerup, Soc.dem.
Margareta Pålsson, moderaterna
Per Kaalund, Soc.dem.
Ulf Nilsson, folkpartiet
Helle Sjelle, Konservative

Hela mitt eget anförande, anförandet av socialdemokraternas första talare Hillevi Larsson och mina tre replikskiften i text finns nu under “Anföranden i riksdagen”. Jag låter inte det ligga här på förstasidan eftersom det är så oerhört långt.

Hela debattprotokollet finns på riksdagens hemsida.

Anf. 32 JOHAN LINANDER (c):

Herr talman! Dagens debatt är viktig. Jag önskar att jag inte hade varit så förkyld, men oavsett det ska vi kunna fatta ett beslut i dag, och dagens beslut är viktigt. Jag vill inledningsvis säga att det är beklagligt att justitieministern inte sitter här utan har valt att inte vara med i debatten.

Det är inför få riksdagsdebatter som jag har blivit kontaktad av så många människor. Det har varit bokförläggare, skivbolagsdirektörer, läromedelsförfattare, men framför allt väldigt många vanliga människor som helt enkelt är oroliga för vad den här lagen kommer att innebära för dem. Jag kommer i slutet av mitt anförande att återkomma med ett antal frågor som olika personer har mejlat till mig eller skrivit in på min blogg. Jag hoppas att någon av Socialdemokraterna kan besvara dessa frågor. Det vore ju olyckligt om vi antar en lag i Sveriges riksdag där vi inte kan förklara hur den fungerar för människor.

Centerpartiet har valt att yrka avslag på hela propositionen, och jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1 punkt 1 om just avslag på propositionen. Vi har valt denna väg av framför allt två viktiga skäl. Först och främst är lagen en dålig lagstiftningsprodukt. Den uppfyller inte de krav på tydlighet som jag tycker att vi som lagstiftare ska ställa. Den här lagen berör hundratusentals människor dagligen, och då måste vi vara extra tydliga med kravet på en överskådlig lag.

Lagrådet har varit mycket tydligt i sin kritik och säger bland annat att lagen redan i dag är svåröverskådlig och blir det ännu mer om de nu föreslagna ändringarna genomförs. Lagrådet fortsätter: “Det är inte bara lagens svåröverskådlighet som reser invändningar. En allvarlig nackdel är också att åtskilliga av de bestämmelser som nu föreslås är i hög grad detaljerade och svårlästa. Enligt Lagrådets mening hade det varit önskvärt att, i stället för att genomföra det lappverk som det nu är fråga om, göra en ordentlig redaktionell översyn av hela URL.”

Även regeringen och majoriteten i lagutskottet tycker att lagförslaget är svåröverskådligt, och i betänkandet poängterar man att en översyn av lagen måste påbörjas snarast möjligt. För mig känns det som en bakvänd ordning att först anta lagen och sedan göra en ny översyn. Det vore rimligare att först göra översynen och sedan anta lagen. Men allt detta görs givetvis för att uppfylla ett EU-direktiv från 2001 som bygger på två FN-konventioner från 1996 – nio år, det är en hel evighet i de här sammanhangen.

För Centerpartiet är det viktigare att vi antar en lag som är begriplig än att vi just nu uppfyller EU-direktivet. Regeringen har haft tid på sig att ta fram ett bättre förslag, men man har valt att inte göra det.

Centerpartiets andra viktiga skäl till att avslå propositionen är att det bakom förslaget om upphovsrätten i den digitala miljön finns en felaktig grundsyn. Jag ser det som ett försök att genom lagstiftning hindra eller bromsa en teknikutveckling. Allra tydligast uttrycks detta i förbudet om att tillverka, överföra och sprida programvara som används i något syfte kan användas för att kringgå ett kopieringsskydd. Jag återkommer även till detta längre fram.

Det är självklart att skivbolagen vill fortsätta att producera och sälja cd-skivor, men frågan är om vi behöver några cd-skivor i en framtid. Är det inte musik vi vill köpa? Det säljs knappast några gamla bärbara cd-spelare längre. Min egen är tyvärr trasig, men på den kunde jag spela en skiva med kanske 14 låtar. I dag är det i stället mp 3-spelare som gäller. På en så liten apparat kan man ha 300–400 låtar. Det finns även mp 3-spelare redan i dag som man kan spara 1 000 låtar på. Det är helt enkelt så att en ny teknik tar över efter en gammal teknik därför att den nya tekniken är bättre.

Skivbolag och skivaffärer kan säkert bli förlorare, men jag är helt övertygad om att artisterna blir vinnare, åtminstone om man lyckas dra nytta av de möjligheter som den digitala tekniken för med sig. För mig är det helt ologiskt att ett ökat intresse för musik och film kommer att leda till att människor spenderar mindre pengar på dessa produkter.

Visserligen kommer den nya upphovsrättslagen att tillåta att jag som privatperson kringgår ett kopieringsskydd för att kunna se eller lyssna på verket. Men jag får inte kringgå kopieringsskyddet för att kopiera musiken på en cd-skiva som jag har köpt till min mp 3-spelare. Nu verkar det i och för sig som att regeringen har förstått att detta är lite för långtgående. I en debattartikel av två ledamöter från lagutskottet säger man nu att man är beredd att förbjuda kopieringsspärrar.

Men vänta lite nu, först ger man kopieringsspärrar ett rättsligt skydd. Jag antar att man gör det därför att det är så viktigt att dessa inte överträds. I nästa andetag säger man att kopieringsspärrar inte ska få användas, och används de för mycket ska de förbjudas.

Herr talman! Även om vi i Centerpartiet kommit fram till att lagförslaget inte är tillräckligt bra för att vi ska kunna anta det som en helhet vill jag vara tydlig med att det finns delar i lagförslaget som är bra. Att vi är motståndare mot helheten betyder inte att vi är motståndare till alla delar i förslaget.

Ett av de förslag som vi står bakom och som jag gärna vill nämna här i debatten är ändringen i 12 § från enskilt bruk till privat bruk. Kopieringen av framför allt läromedel har gått över alla gränser, och det finns en risk för att svenska läromedel inte kommer att produceras om det inte går att tjäna pengar på dem. Det är en viktig förändring.

Jag vill också vara tydlig med att Centerpartiet inte har föreslagit att det ska vara lagligt att tillgängliggöra upphovsrättsligt skyddat material för andra, även om detta har stått i någon tidning. Däremot tycker vi att det är fel att den som laddar ned en låt från Internet ska kunna dömas för upphovsrättsligt intrång till böter eller fängelse upp till två år.

Är det verkligen relevant att tala om ett upphovsrättsligt intrång för den som bara laddar ned en låt? Man tar del av det som redan finns utlagt utan tanke på att tjäna pengar och utan att den som äger det upphovsrättsligt skyddade materialet förlorar en enda krona på det. Är det då verkligen fråga om ett upphovsrättsligt intrång som – åtminstone i teorin – ska kunna ge upp till två års fängelse?

Nästa fråga är vilken effekt den lagändring som vi nu diskuterar kommer att ha. Redan i dag är det oftast olagligt att fildela eftersom det innebär ett tillgängliggörande av sitt eget upphovsrättsligt skyddade material som man har på den egna hårddisken. Men det hindrar ju inte minst en halv miljon svenskar från att fildela. Visst kan lagstiftning ändra attityder, men då får inte lagstiftningen uppfattas som verklighetsfrämmande och dessutom vara enkel att kringgå. Redan i dag finns det nya sätt och nya system som inte träffas av lagstiftningen.

Jag är övertygad om att lagliga nedladdningsalternativ som är bättre än de olagliga fildelningsnätverken kommer att ha en mycket större effekt än den lagstiftning som vi i dag diskuterar. Med låga priser, stort utbud, säkerhet i överföringen, tidiga lanseringar av nytt material och så vidare kan musik- och filmbranschen tjäna mer pengar än vad de gör i dag. Men nu verkar det som om branscherna äntligen förstått att utnyttja den nya teknikens alla möjligheter.

Tidigare här nämndes iTunes. Men man kan inte ladda ned från iTunes till en mp 3-spelare som det inte är rätt märke på. Man måste ha en mp 3-spelare av ett visst märke om man ska kunna ta del av den musiken.

Herr talman! Jag måste även säga något om den orimliga utformningen av reglerna för kassettersättning. Det borde givetvis finnas ett tak. Att vi inte vet hur höga kassettersättningarna kommer att bli är inte bra.

Ytterligare en fråga som är viktig är: Hur går det att motivera att kassettersättningarna slår så väldigt olika? Lagutskottet har föredragit om just dvd-spelare. Om man köper en sådan med inbyggd hårddisk för inspelning kan det bli en kassettersättning på kanske 1 500–1 700 kronor, men köper man en dvd-spelare för inspelning med extern hårddisk drabbas man inte av någon kassettersättning. Det vore bra om någon från majoriteten på ett tydligt sätt kan förklara och motivera denna skillnad.

I vår reservation talar vi även om en översyn av bildkonstnärernas upphovsrättsliga situation och hur den nya lagen påverkar ideella organisationers möjlighet att använda upphovsrättsligt skyddat material.

Jag vill till slut i mitt anförande ta upp några frågor som oroliga människor ställt till mig via mejl eller via min blogg. För att öka chanserna att faktiskt få svar på dessa frågor har jag gjort något så ovanligt att jag har mejlat frågorna i förväg till en av de socialdemokrater som ska debattera här i dag för att förhoppningsvis kunna få ett svar. Jag har många frågor, men jag ska bara ta några få.

Varför ska det vara olagligt att göra ett så kallat mediebyte, det vill säga komprimera sina lagligt inköpta skivor för att kunna lyssna på dem i en mp 3-spelare eller i en digital jukebox?

En av frågorna som har mejlats till mig är: Ett skadestånd till en artist för att man laddat ned och lyssnat på en upphovsrättsligt skyddad låt borde motsvaras av den skada – det vill säga den minskade intäkt – som artisten lider. Men om jag aldrig någonsin skulle ha köpt låten, vilken skada har då artisten lidit och vilket skadestånd är rimligt?

En annan person har också skrivit till mig. Han försökte att köpa en skräckfilm som inte fanns att hitta vare som hyrfilm eller köpfilm. Till slut hittade han den i ett fildelningsnätverk, så han laddade ned filmen och tittade på den gratis. Men med den nya lagen hade han blivit en brottsling. Varför?

En annan fråga är om det blir olagligt efter lagändringen att genom fildelning kopiera över tidigare nedladdade låtar från dator till mp 3-spelare, eftersom dessa skulle vara en olovlig förlaga även om man själv redan har dem.

Den sista frågan som jag vill ställa är: Blir det förbjudet att sprida de operativsystem som har inbyggda möjligheter att kringgå kopieringsspärrar, till exempel många Linux-distributioner? Det skulle i så fall slå ut alternativa operativsystem, vilket vore högst olyckligt.

Det här var några frågor som jag hoppas att jag kan få svar på av någon av majoritetens företrädare här i dag.

Anf. 33 HILLEVI LARSSON (s):

Herr talman! Jag vill börja med att säga att detta är en samarbetsproposition av Socialdemokraterna tillsammans med Vänsterpartiet. Beklagligt nog har Miljöpartiet hoppat av.

Vi kommer in på väldigt många frågor här, men jag skulle ändå vilja sammanfatta vad den här saken gäller. Det är egentligen inte så komplicerat som det görs, utan det är ganska enkelt.

Redan i dag är det förbjudet att på nätet lägga ut olagliga verk, alltså sådana som inte har fått upphovsrättsinnehavarens tillåtelse, till exempel en artists musik där artisten inte kommer att få någon som helst ersättning för sitt verk. Det man nu gör är att man slår fast principen att det även är förbjudet att ladda ned sådant här olagligt utlagt material. Det är egentligen lika logiskt som att det naturligtvis måste finnas regler när det gäller köp av stöldgods. Är man medveten om att det är stöldgods man köper, måste krav kunna ställas på den enskilde, att detta inte kan vara rimligt. Det är egentligen den principen som gäller.

Man kan se att det faktiskt inte ställs speciellt höga krav på den enskilde i vårt förslag till ny lag. Om det är någon som laddar ned material som man inte är medveten om är olagligt material, kan man alltså inte ställas till ansvar enligt vårt förslag, utan man ska ha ett uppsåt, alltså att man medvetet laddar ned eller att man visar grov oaktsamhet. Vi nöjer oss inte med “oaktsamhet” utan har efter diskussion kommit fram till “grov oaktsamhet”. Det har tagits exemplet att en ungdom som är 15 år som laddar ned och inte är medveten om att det är olagligt skulle kunna få böter eller fängelse. Det stämmer alltså inte.

Anledningen till att vi lägger fram det här förslaget är att den lag vi hittills har haft har visat sig tandlös, alltså att man inte får lov att lägga ut olagligt material. Det är mängder som laddas ned, och det kan vara internationella sajter som man laddar ned ifrån och som det är omöjligt för oss att komma åt här och i stor kommersiell skala. Man livnär sig på den olagliga nedladdningen och spridningen. Därför måste vi slå fast principen att detta inte ska vara tillåtet.

Jag tror också att det finns ett stöd ute bland allmänheten. Undersökningar har visat att en stor del av dem som i dag laddar ned material skulle vara beredda att betala för det om det fanns lagliga alternativ. Då säger en del: Ja, men om branschen hade haft de lagliga alternativen, hade inte folk behövt ladda ned material olagligt. Men detta blir ju ett moment 22, för hur skulle branschen kunna konkurrera med alla olagliga sajter där folk gratis kan få mängder av filmer och musik?

Nej, vägen att öppna upp för lagliga, billiga alternativ är faktiskt att slå fast principen att det inte är tillåtet att ladda ned gratismaterial utan upphovsrättsinnehavarens tillåtelse. Jag vet att till exempel George Michael har valt att lägga ut sin musik så att man kan gå in och ladda ned den gratis. Det är alltså helt tillåtet. Men att mot artisternas vilja lägga ut material utan att de får ett öre i ersättning ska alltså inte vara tillåtet. Det tycker jag känns helt naturligt.

Syftet är egentligen att vi ska göra verkligheten teknikneutral. Det ska vara förbjudet, tycker jag, att gå i affärerna, plocka väskan full och gå förbi kassan utan att betala, men det är faktiskt det som sker nu i stor skala på nätet. Det köps mängder av filmer och musik, men inte ett öre går till dem som har skapat filmerna och musiken. Man säger då: Ja, men det här är ju bara någonting som skivbolagen driver. Det är inte sant. Artisterna är själva engagerade i det här.

Ett exempel är Per Herrey, en av bröderna i Herreys – ni kommer väl ihåg de gyllene skorna. Han tog som exempel att många artister som inte har stora skivbolag bakom sig och har väldigt svårt att få skivkontrakt i dag – inte minst på grund av den minskade lagliga försäljningen – skulle kunna starta egna sajter, alltså där man själv utan ett skivbolag lägger ut sin musik. Det gör att nästan vem som helst i princip skulle kunna bli artist. Givetvis vill man få lite ersättning för den musik man har lagt ut. Människor skulle då till en billig penning kunna ladda ned ens musik. Men hur skulle detta vara möjligt? Om konsumenterna har som alternativ att helt lagligt ladda ned musik gratis, varför skulle de då välja sajter där det kostar lite grann? Givetvis går inte detta ihop.

En sammanfattning av vad den här frågan ytterst handlar om är att värdera arbete. Varför ska det vara så att den som tillverkar och säljer kylskåp ska ha fullständiga rättigheter till intäkter, medan den som håller på med musik eller film inte ska ha samma rättigheter? Skillnaden är att man inte kan ladda ned ett kylskåp från nätet, men man kan ladda ned en låt till exempel. Det här känns väldigt orättvist mot hela kulturlivet. Jag tycker ofta att kulturlivet är i strykklass. Ofta tycker man av någon anledning att folk i stort sett ska jobba gratis som artister därför att vi har rätt till kultur. Men kulturarbete är ett arbete som är lika värdefullt som något annat, och de som jobbar med det här har redan i dag svårt att försörja sig. Det handlar om deras försörjning och ett bra kulturutbud, för i förlängningen kommer vi inte att ha ett bra kulturutbud när allt färre har råd att försörja sig på det, så det är väldigt viktigt.

Jag tycker inte att vi ställer så stora krav på den enskilde som det ibland låter. Som jag sade krävs det att man ska vara medveten fullt ut om att man begår ett brott för att man ska kunna ställas till ansvar. Därigenom kan jag avfärda de motioner som handlar om det.

När det sedan gäller datorprogram vill inte vi heller stoppa den tekniska utvecklingen och uppfinningar. Därför säger vi att det som vi inte vill tillåta är datorprogram som har som huvudsyfte att kringgå spärrar. Men datorprogram som också har andra syften är givetvis någonting som vi tycker ska vara undantaget.

Jag tror att det här ytterst är en attitydfråga. Det talas om att det inte har tillförts resurser till rättsväsendet. Men tänk på lagen om barnaga! Ytterst handlar det ju om att man ska känna att det inte är rätt att slå ett barn. Och hela attityden i samhället har ju uppenbarligen ändrats sedan lagen infördes. Jag tror att samma sak kommer att hända här, att man kommer att inse att det här inte är tillåtet och inte heller moraliskt tillåtet. Då tror jag att färre kommer att ladda ned. Sedan behöver vi kanske förstärka rättsväsendet också, men ytterst handlar det om att man själv känner att detta inte är okej.

Vi ställer också krav på branschen, vill jag tillägga. Det förekommer att man försöker se till att till exempel musik som laddas ned från ett datorprogram, till exempel Apple, bara kan spelas på den mp 3-spelare som det företaget tillverkar. Vi är alltså emot en sådan utveckling. Det ska vara teknikneutralitet, så att man kan ladda ned musik varifrån som helst och sedan lyssna på den på det sätt man väljer. Och man ska kunna göra privata kopior, kanske inte hur många kopior som helst, men ett visst antal kopior ska man kunna göra. Klarar inte branschen detta kommer vi att återkomma med eventuella lagförslag.

Anf. 34 JOHAN LINANDER (c) replik:

Herr talman! Jag satt och väntade och väntade på svar på de frågor som jag skickade till Hillevi Larsson, vilket jag gjorde i går när talarlistan blev klar och jag fick veta att justitieministern inte skulle vara här. Men några svar kom inte, och jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det.

Det finns mycket att ta upp. Men Hillevi Larsson nämnde bland annat att en artist som heter George Michael själv lägger ut sin musik på nätet. Då är frågan: Hur ska en musikintresserad ungdom, eller vuxen för den delen, som går in och söker låtar på ett nätverk veta att det är lagligt att ladda ned just George Michaels låtar men inte Michael Jacksons? Det är en fråga som det vore intressant att få svar på.

Vi kan ta det här med kopieringsskyddet och att det ska finnas ett rättsligt skydd för kopieringsspärrar. Bolagen lägger kopieringsspärr på skivor; det är bekant. Regeringen och majoriteten menar att det är så viktigt att de här kopieringsspärrarna inte bryts att det därför ska vara olagligt att sprida till exempel programvara som gör att man kan kringgå spärrarna. Samtidigt säger nu Hillevi Larsson här i talarstolen och justitieministern, Hillevi Larsson och Tasso Stafilidis i en debattartikel att kopieringsspärrar inte ska få användas. Om de används för mycket så ska vi förbjuda dem. För mig går inte detta ihop. Varför vill man då först ge dem ett rättsligt skydd?

Den tredje saken som jag tänkte ta upp gäller den skiva som jag visar här. Den köpte jag på en marknad i Skåne – det finns rätt många sådana marknader – för många år sedan vid det här laget. Det är inte så svårt att gissa att den inte är utgiven av U 2:s skivbolag. Det är det som är problemet! Folk försöker tjäna pengar på att kopiera. Det är de personerna som ska jagas, och inte Lisa, 15 år, som laddar ned Britney Spears senaste hit.

Anf. 35 HILLEVI LARSSON (s) replik:

Herr talman! Som jag klargjorde i mitt anförande så är det inte Lisa, 15 år, som ska jagas, utan det är personer som kommersiellt livnär sig på nedladdningen i stor skala. Det är dem vi vill komma åt och som vi tyvärr med nuvarande lagstiftning inte kommer åt eftersom det är tillåtet att ladda ned från olagliga sajter.

Jag har tyvärr inte sett de här frågorna för jag har inte varit inne i min dator på ett tag. Ytterst handlar det också om att min tid är begränsad. Jag har anmält åtta minuters talartid och jag har ytterligare en partikamrat som också har åtta minuter. Vi väljer det som vi tycker är viktigast att ta fram.

Men jag kan nämna ett exempel på de frågor som du tog upp. Det gäller skräckfilmen. Låt oss säga att det finns en olaglig film i form av dvd eller vhs. Ska det vara tillåtet att köpa den trots att man vet att det är stöldgods bara för att den är i form av dvd eller vhs i stället för att den ligger på nätet?

Genom att ta bort möjligheten att lagligt ladda ned från olagliga sajter så uppmuntrar man till att lagliga sajter bildas. De skulle kunna innefatta ovanliga filmer också.

Jag vill ställa en fråga. Du säger själv att alltfler nu laddar ned från nätet och att allt färre köper från affären. Om man inte ger ett skydd för upphovsrättsinnehavarna – hur ska de då få sina intäkter i framtiden? Alla kommer att välja de olagliga sajterna eftersom de är gratis. Man väljer ju hellre det som är gratis än det som kostar pengar. Hur ska det här se ut i framtiden? Jag förstår faktiskt inte det.

Anf. 36 JOHAN LINANDER (c) replik:

Herr talman! Jag önskar att vi hade haft mycket mer tid till detta.

Du säger att det inte är Lisa, 15 år, som ska jagas. Men du står väl ändå bakom att du vill göra henne till en brottsling eftersom hon laddar ned den senaste hiten från någon artist?

Du drar en total parallell mellan att mer musik laddas ned på nätet och att färre skivor köps. Man kan inte dra en sådan direkt parallell! Det är inte så att varje låt som laddas ned på nätet skulle ha köpts i en affär annars. Jag skulle vilja påstå att det är en mycket liten del av alla de låtar som laddas ned som annars skulle ha köpts i en skivaffär.

Det är snarare så att lättillgängligheten till musik och film har ökat intresset oerhört för musik och film. Det är något som artisterna kan tjäna på om man drar nytta av de möjligheter som ges. Det har också visat sig att intäkter från konserter och annat har ökat. Detta är dessutom en möjlighet för personer att hitta nya artister som man inte tidigare har hört talas om. Sedan kanske man går och köper en skiva.

Även om det går att ladda ned filmer på nätet så ökar försäljningen av dvd-filmer dramatiskt – med 60 % på ett år. Det går inte att dra någon parallell mellan att folk laddar ned och att man köper mindre. Jag tror att det snarare är så att intresset ökar för film och musik, och då kommer också människor att lägga mer pengar på film och musik även om man inte gör det på samma sätt som man har gjort tidigare.

När det gäller det här med att lagliga alternativ måste komma fram så gäller det inte bara kostnaden. Man kan till en låg kostnad få samma sak men bättre, det vill säga på ett enklare sätt och med säkrare överföring till exempel få tidigare lansering av nya låtar. Branschen kan arbeta med det här instrumentet och tjäna stora pengar. Men man har inte velat göra det, för man vill fortsätta att sälja plastbitar med musik.

Anf. 37 HILLEVI LARSSON (s) replik:

Herr talman! Det här låter väldigt intressant. Om det finns möjlighet att på nätet få saker gratis och när alltfler har dator och inser den möjligheten så kommer de alltså ändå att gå till butiken och köpa för dyra pengar. Det går inte alls ihop för mig, speciellt inte med tanke på att den lagliga verksamheten på nätet trycks tillbaka av att den olagliga verksamheten är tillåten.

Det är en enorm konkurrensnackdel att en del bjuder ut ett enormt utbud helt gratis. Hur ska man då kunna konkurrera ens om man har låga priser? Det är ju omöjligt. När till och med lagstiftningen säger att konsumenten har rätt att lagligt ladda ned så kommer man att fortsätta med det och att göra det i allt större skala.

Jag tycker inte att vi kan ha en upphovsrätt som utgår från att det man kan köpa i affären ska kosta pengar men att allt på nätet ska vara gratis. Det märkliga är att man säger att ett argument är att det är så enkelt att ladda ned. Tänk om det är enkelt att gå och ta varor i affären också! Ska det också vara tillåtet då? Logiken haltar verkligen.

Jag vill återvända till Lisa, 15 år. Som jag har sagt flera gånger så är det bara när hon är fullt medveten om att det hon gör är någonting olagligt som det ens skulle kunna komma i fråga att hon skulle begå ett brott. Lagstiftningen riktar däremot in sig på den person som i jätteskala laddar ned tiotusentals filmer i veckan från olagliga sajter, säljer dem vidare och blir rik på detta. Det står till och med i propositionen att en enstaka kopia inte kommer att leda till rättegång. Det är de som gör detta i stor skala och som är fullt medvetna om vad de gör och gör det i kommersiellt syfte som man vill komma åt och som man tyvärr i dag inte lyckas komma åt.

Jag tycker inte att brottslighet på nätet ska bedömas mildare än brottslighet in real life.

Anf. 51 JOHAN LINANDER (c) replik:

Herr talman! Vi hade hoppats att justitieministern skulle vara närvarande, men Tasso Stafilidis kanske kan få spela justitieminister.

Nedladdning av musik från nätet har ökat intresset för musik och film. Det är nog svårt att säga emot. Det har medfört att människor lyssnar på mer musik, tar del av mer ny musik och ser filmer som de annars aldrig skulle ha sett. En enkel fråga till Tasso Stafilidis är om han tror att ett ökat intresse för musik och film leder till att människor kommer att spendera mindre pengar på musik och film.

Sedan tänkte jag gå in på frågan om kopieringsspärrar. Ni föreslår nu att kopieringsspärr ska få ett rättsligt skydd, att det ska bli olagligt att kringgå kopieringsspärrarna för att kunna kopiera till exempel en cd-skiva till en mp 3-spelare. Samtidigt har det i en debattartikel sagts att kopieringsspärrar inte ska användas, och om skivbolagen använder dem för mycket kan ni tänka er att förbjuda kopieringsspärrar. Är det inte lite ologiskt att först tycka så bra om kopieringsspärrar att ni till och med vill ge dem ett rättsligt skydd och sedan säga att de inte ska användas och att ni kan tänka er att förbjuda dem?

Jag tänkte också ta upp skräckfilmsvarianten. Det var en man som skickade en fråga till Christer. Han försökte hyra filmen för köpa den gick inte. Så hittade han filmen på ett fildelningsnätverk, laddade ned den och kunde titta på den. I dag gjorde han väl inget olagligt, men med den nya lagen skulle han vara en brottsling. Då är frågan: Vilken skada har upphovsrättsinnehavaren lidit av detta? Eftersom upphovsrättsinnehavaren inte lidigt skada med en enda krona undrar jag: Vilket skadestånd skulle det rimligtvis vara fråga om?

Anf. 52 TASSO STAFILIDIS (v) replik:

Herr talman! Jag konstaterade tidigare att skräckfilmsexperten här är Hillevi Larsson, men jag ska gå in på den frågan sedan. Först vill jag ta upp frågan om att ladda ned, se och ta del av musik och så vidare.

Det är olyckligt att framställa frågan som Johan Linander gör, för så kan man missuppfatta den. Både från kulturutskottet, lagutskottet och i propositionen är man i den här frågan tydlig om att det är fritt fram för alla att gå in på nätet och se på, lyssna på och ta del av både filmer, musik och texter, allt möjligt. Det är och kommer att fortsätta vara fritt att göra det. Det vi reagerar mot är att man sparar musiken på sin hårddisk eller bränner den på skivor. Då begår man en överträdelse.

Reglerna handlar inte om att bara se filmer eller lyssna på musik. Många pappor och mammor har hört av sig och frågat om deras tonåringar blir kriminella om de lyssnar eller ser. Det blir de ju inte. Vi måste vara tydliga. Det är inte kriminellt, och den här lagen kriminaliserar inte att man går in och tittar och lyssnar. Ett brott blir det först om man begår en aktiv handling och sparar det.

Anf. 53 JOHAN LINANDER (c) replik:

Herr talman! Om man lyssnar på en låt så laddas den ned i arbetsminnet på datorn. Men det kanske är helt okej att ha den i arbetsminnet.

Jag antar att Tasso Stafilidis också hade tänkt säga något om skräckfilmshistorien, men jag får vänta på det till hans nästa inlägg.

Jag vill också ställa en fråga om kassettersättningen, om Tasso Stafilidis hinner med att svara på den på sina två minuter. Varför är det rimligt att en dvd-inspelare med extern hårddisk inte drabbas av kassetersättning medan en dvd-inspelare med intern hårddisk kan drabbas av en avsevärd kassettersättning? I lagutskottet har vi fått se att det kan bli 1 700 kr. Kanske blir det inte så mycket, men det riskerar ändå att bli mycket höga siffror.

Anf. 54 TASSO STAFILIDIS (v) replik:

Herr talman! Jag tycker att det här är en av de frågor som har missuppfattats mycket i debatten. Folk har trott att man inte får lov att se och så vidare. När man tittar på någonting på nätet skapas det ett tillfälligt exemplar på hårddisken. I 11 a § i propositionen kan man se att det är tillåtet. Den finns på s.380–381 i propositionen. Den tycker jag att Johan Linander ska läsa.

Många har uppfattat att de inte skulle få gå in och ta del av allt det viktiga – och ibland oviktiga – material de vill. Den här lagen begränsar inte yttrandefriheten. Den här paragrafen är viktig för yttrandefrihetens skull, för allas möjlighet att ta del av material oavsett om det är upphovsrättsskyddat eller ej. Det handlar om tillfälliga kopior.

Så till frågan om kopieringsspärrar. Detta står tydligt i propositionen, och vi har förtydligat det i betänkandet. Vi har till och med förstärkt det så mycket att Johan Linanders borgerliga allianskamrater har valt att reservera sig för att de inte tyckte att vi skulle gå fram så hårt. Vi säger att vi kommer att följa utvecklingen på det här området. Om det skulle visa sig – vilket skulle vara tvärtemot vad som är tendensen nu, för i musikbranschen är det i stort sett bara ett enda bolag kvar som använder sig av kopieringsspärrar – att man använder olika sätt för att hindra människor att kopiera till sina mp 3-spelare eller att göra så att det krävs en viss speciell teknik för att kopiera från nätet, så vill vi lagstifta. Det talar vi om. Vi följer utvecklingen, och om den går åt alldeles fel håll kommer vi att lagstifta.

Anf. 56 JOHAN LINANDER (c) replik:

Herr talman! Jag tror inte att Johan Löfstrand behöver oroa sig för Centerpartiet. Att vi skulle vara oansvariga för att vi inte tycker likadant som Socialdemokraterna är en något märklig syn på demokrati. Centerpartiet värnar om upphovsrätten. Men den måste vara anpassad till dagens verklighet. Vi kan inte lösa dagens problem med gårdagens lösningar.

Jag kommer att upprepa några av de frågor som jag tidigare har ställt till Hillevi Larsson och även till Tasso Stafilidis. Eftersom jag inte har fått något svar tvingas jag att upprepa dem.

Hillevi Larsson tog tidigare ett exempel med en bokaffär som kopierade upp kurslitteratur och sålde. Ett annat exempel var personer som laddade ned musik i stora mängder och säljer. Båda dessa saker är olagliga redan i dag. Det vore intressant att få några exempel på saker som inte är olagliga i dag men som blir det med den nya lagen. Det skulle vara intressant att höra av Johan Löfstrand om det finns några sådana situationer som han tycker att polisen ska lägga ned resurser på för att stävja.

Jag återkommer än en gång till skräckfilmen. Ni har hört historien. Den gick inte att hyra, den gick inte att köpa, och så hittade man den på nätet och laddade ned den och tittade på den. Då är frågan: Vilken skada har upphovsrättsinnehavaren lidit, och vilket skadestånd skulle vara rimligt i det fallet? Det tycker jag att Johan Löfstrand ska vara på.

Anf. 57 JOHAN LÖFSTRAND (s) replik:

Herr talman! Den första frågan gällde huruvida min demokratisyn är att man måste tycka som Socialdemokraterna eller att man annars inte borde tycka någonting alls. Det jag menade var att det hade varit mycket mer konstruktivt om Centerpartiet i stället sagt sin mening i sin reservation eller varit delaktigt i hela arbetet med propositionen och sagt: På de här områdena är vi missnöjda, och på de här områdena skulle vi vilja ha en annan inriktning.

Kristdemokraterna, Folkpartiet och Moderaterna har framfört sina åsikter. På vissa områden har vi jämkat oss från majoriteten för att vi har sett att det är viktigt att få en bred uppslutning om detta. Det hade varit oerhört mycket bättre om Centerpartiet i den här frågan hade gjort likadant. Man hade kunnat säga: I de här frågorna är vi oerhört kritiska, i stället för att föreslå ett avslag på hela propositionen när det uppenbarligen finns delar som det tycker är väldigt bra.

Sedan ska jag gå in på skräckfilmsexemplet. Det handlade om att filmen är möjlig att hitta eller inte. Självklart är det ett problem om marknaden inte har möjlighet att erbjuda den och det inte finns något utbud av den produkten. Då är det jättesvårt. Jag håller med om att det är jättestort dilemma.

I slutändan kommer det kanske att bli så att det inte finns någon möjlighet att få tag i det här. Där kan man kanske föra ett principiellt resonemang i framtiden om hur lång upphovsrättstiden ska vara. Det kan säkert finnas sådana resonemang som man kan föra. Det håller jag helt med om. Men när vi kommer in på den här delen med skadestånd menar jag att vi redan i dag har många exempel där upphovsrättsinnehavaren inte tar skada. Om jag till exempel går till en videobutik och hyr en dvd-film och sedan kopierar den och ger den till hundra av mina polare så kommer det ju inte, som också var uppe i det här exemplet med en rockkonsert, att påverka. De kommer ju att se filmen, och de hade kanske inte sett den annars. Så det kommer inte att påverka upphovsrättsinnehavaren. Men jag har uppenbarligen brutit mot en lag redan då.

Anf. 58 JOHAN LINANDER (c) replik:

Herr talman! Det är ett mycket intressant exempel som Johan Löfström tar upp här. Om jag kopierar en hyrd dvd-skiva och ger till hundra av mina kompisar begår jag ett upphovsrättligt brott eftersom det är jag som tillgängliggör en upphovsrättsligt skyddad skiva. Men mina hundra kompisar begår inget brott. Det är det som är skillnaden med den digitala tekniken. Det handlar inte bara om den som tillgängliggör för alla andra utan även om den som tar emot för att lyssna och se.

Sedan måste jag komma in på det som också Tasso Stafilidis var inne på. Om du bara lyssnar på en låt som ligger på nätet, det vet jag att det står i propositionen, och gör en tillfällig kopia i arbetsminnet, så gör det inget. Sedan kan man ju fråga sig hur ofta man städar sitt arbetsminne, men det är en annan sak. Men vad är skillnaden för upphovsrättsinnehavaren i liden skada om jag bara lyssnar på låt över nätet eller om jag kopierar den till min dator och lyssnar på den en gång? Man kan också säga att många människor inte ens lyssnar på den musik som de laddar ned, för det har blivit en samlargrej av det. Vad är skillnaden för upphovsrättsinnehavaren? Det ska vara okej att någon bara går in och lyssnar på en låt. Men det ska inte vara okej att kopiera den för att kanske lyssna en gång.

Anf. 59 JOHAN LÖFSTRAND (s) replik:

Herr talman! Jag tycker att skillnaden är väldigt stor. Om du går in och lyssnar på en låt, läser en text eller gör något annat är det fortfarande så att den som har lagt ut texten också har den och är ägare av den – även om du kan gå in och se den eller lyssna på den. Om texten eller låten å andra sidan laddas ned till din dator kan du när du vill och under all framtid, från den tid då du laddar ned den, ha tillgång till texten, bilden eller låten. Du kan också sprida texten eller låten till väldigt många andra. Så jag ser det som en väldigt stor skillnad.

Det som jag tycker är det viktiga här, och det som egentligen är grunden i det här lagförslaget, är ju faktiskt att vi måste skapa annorlunda attityder. Självklart finns det väldigt många i dagsläget som har hamnat i en situation där man tycker att det är självklart att man ska få ladda ned gratis musik på nätet. Men för mig är det så att upphovsrättsinnehavaren faktiskt ska få del av det man har tillverkat eller spelat in.

Då menar jag att det är viktigt att vi skapar en attityd i samhället som säger att det är lika lite okej att gå in och snatta i en affär som det är att ladda ned musik från nätet. Båda sakerna ska vara olagliga. Det handlar om att vi måste skapa en attityd i samhället präglad av att äganderätt är något väldigt viktigt. Oavsett om det rör sig om ett kylskåp, som vi diskuterade alldeles nyss, eller om det rör sig om en musiksnutt så är faktiskt äganderätten väldigt viktig för att det samhälle som vi lever i ska fungera.

Jag har fått frågan om det finns något arkiv där det går att se gårdagens debatt i efterhand. Vi har ett internt videoarkiv men det går inte att nå från hemsidan. Jag försöker lägga ut mitt eget anförande här, jag kan själv öppna länken men jag är osäker på om det går om man inte är uppkopplad via vårt nätverk. Någon som försöker kan väl berätta om det fungerar.

Mitt eget anförande från gårdagens debatt, ca 10 minuter långt.

Jag har nu skrivit mitt anförande till morgondagens debatt. Även om man hinner med rätt mycket på tio minuter i talarstolen så är det ändå svårt att få med allt man skulle vilja få sagt. Jag har i slutet av anförandet tagit med tio frågor av alla de som kommit till mig här på bloggen eller via mail. Det finns givetvis fler, men jag tvingades begränsa mig till tio av tidsskäl. Jag har gjort valet så att de innehåller olika problemområden och är av lite olika karaktär.

Jag har också mailat dessa frågor till socialdemokraternas debattör Hillevi Larsson för att hon ska få en ärlig chans att kunna besvara dem. Detta är inte det normala beteendet inför en debatt, oftast försöker man överraska debattmotståndaren med frågor som hon eller han inte klarar av att besvara. Men jag tycker att det är så viktigt att dessa frågor får ordentliga svar att jag har valt att maila frågorna i förväg till henne.

Hoppas verkligen att hon ger bra svar, annars kan det bara tolkas som att socialdemokraterna vill genomföra lagändringarna även om de inte kan svara för vad de innebär i praktiken. De tio frågor som jag valt ut är:

1. Varför ska det vara olagligt att göra ett s.k. mediabyte, dvs komprimera sina lagligt inköpta skivor för att kunna lyssna på dem i en mp3-spelare eller i en digital jukebox?
2. Blir det olagligt att spela upp en kopieringsskyddad DVD-skiva i sin dator om man använder ett alternativt operativsystem som t.ex. Linux?
3. Varför finns det kassettersättning på en mp3-spelare men inte på en mobiltelefon med mp3-spelare?
4. Varför skulle det inte vara bättre att göra det lagligt att ladda ner musik för privat bruk och istället jaga de som knäcker koder och kopierar för att tjäna pengar?
5. Ett skadestånd till en artist för att jag laddat ner och lyssnat på en upphovsrättsligt skyddad låt borde motsvaras av den skada, dvs minskad intäkt, som artisten lider. Men om jag aldrig någonsin skulle ha köpt låten, vilken skada har då artisten lidit och vilket skadestånd är då rimligt?
6. Jag har försökt köpa en gammal skräckfilm, men den finns varken att köpa eller hyra och nu har jag hittat den på nätet och laddat ner den gratis. Med den nya lagen kommer jag att bli en brottsling, varför?
7. Blir det olagligt efter lagändringen att kopiera över genom fildelning tidigare nedladdade låtar från datorn till mp3-spelaren eller kanske till och med från datorn till en ny dator?
8. Blir det förbjudet att sprida de operativsystem som har inbyggda möjligheter att kringgå kopieringsspärrar som t.ex. många Linux-distributioner?
9. Vad räknas som ett kopieringsskydd? Har jag kringgått ett kopieringsskydd även om det är så dåligt att jag inte ens märker att det är ett kopieringsskydd?
10. Blir det även ett brott att kopiera en inköpt kopieringsskyddad CD från de analoga utgångarna på en maskin som helt lagligt avkodar den skyddade skivan?

Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen beslutar att avslå prop. 2004/05:155 Koncessionsavgift på televisionens område m.m.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs angående koncessionsavgift på televisionens område.

Bakgrund
Den 1 mars 1992 trädde lagen om koncessionsavgift på televisionen och radions område (koncessionsavgiftslagen) i kraft (prop. 1991/92:78, bet. 1991/92:KU21, rskr. 1991/92:114). Koncessionsavgift betalas av det företag som har tillstånd att sända rikstäckande analoga TV-sändningar under förutsättning att företaget har rätt att sända reklam och är ensam om denna rätt. I lagens förarbeten konstaterades att det företag som fick denna rätt skulle få en unik position och betydande konkurrensfördelar jämfört med andra reklammedier. Koncessionsavgiften infördes som ett sätt att mildra effekterna av dessa fördelar.

Den 11 november 1991 gavs Nordisk Television AB (senare namnändrat till TV4 AB) tillstånd att här i landet sända televisionsprogram med rundradiosändning. Avtalet gällde ursprungligen till utgången av februari 1998, men ersattes den 12 december 1996 av ett sändningstillstånd, vilket utformades med stöd av bestämmelserna i radio- och TV-lagen (1996:844), som hade trätt i kraft den 1 december samma år. Tillståndet har förlängts och gäller nu till och med den 31 december 2005. För perioden den 1 januari 2006 till och med den 31 januari 2008 har regeringen den 22 december 2004 meddelat TV4 AB fortsatt rätt att sända marksänd television med analog teknik.

Sedan koncessionsavgiften infördes har det skett en teknisk utveckling på TV-området. Fler människor än tidigare har tillgång till TV via kabelnät och satellit och digitalisering på TV-området har tagit fart. Riksdagens beslut våren 1997 om att digital marksänd TV skulle införas i Sverige var startskottet för en omfattande digitaliseringsprocess som nu har fått till följd att antalet hushåll som i december 2004 tog emot marksänd digital-TV genom abonnemang hos Boxer uppgick till ca 375 000. Allt detta har lett till att långt fler människor nu mot 1992 nås av reklamfinansierade TV-sändningar. Det analoga nätet kommer, med inledning den 19 september 2005, att gradvis släckas ner för att den 1 februari 2008 helt ha ersatts av digital teknik.

Regeringen föreslår nu att lagen om koncessionsavgift på televisionens och radions område ändras så att skyldigheten för det programföretag som har ensamrätt att sända reklam analogt ska gälla oavsett om tillståndet avser hela landet eller inte. Skälet härför är att konkurrenssituationen alltjämt motiverar fortsatt avgiftsskyldighet.

Regeringen bedömer dock att koncessionsavgiften bör reduceras kopplat till att de analoga sändningarna upphör och att reduceringen påbörjas i nära anslutning till att nedläggningen inleds. Här avser regeringen återkomma med förslag i budgetpropositionen 2006.

Vidare föreslås ändring i lagen om TV-agvift så att avgiftsplikt ska gälla även för TV-mottagare som på grund av sin konstruktion inte kan ta emot markbundna sändningar.

Koncessionsavgiften

I och med att en allt större del av befolkningen har fått tillgång till flera TV-kanaler via kabel, satellit, eller marksänd digital-TV har TV4:as andel av tittartiden på kommersiella TV-kanaler minskat från 57 procent år 1994 till 41 procent år 2004. En reduktion av koncessionsavgiftens storlek är således befogad.

Riksdagen beslöt i november 2000 att de digitala TV-sändningarna skulle byggas ut i hela landet. Den 21 december samma år gav regeringen de TV-företag som tidigare hade rätt att sända i fem områden rätt att sända i hela landet. Därefter har frågan om koncessionsavgiftens konstruktion och omfattning varit föremål för återkommande diskussion. Riksdagen tillkännagav våren 2001 (2000/2001:KU26) att regeringen borde göra en grundlig översyn av reglerna dels beträffande av avgiftsskyldighet och avgiftens storlek, men även om den skulle tas ut enbart på sådan sändningsverksamhet som sker med analoga sändningar. Riksdagen angav och upprepade senare vikten av skyndsamhet. Regeringen tillsatte den 14 mars 2002 en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av lagen (1992:72) om koncessionsavgift på televisionen och radions område och föreslå de författningsändringar som föranleds av överväganden (dir. 2002:44). Utredningen, som antog namnet koncessionsavgiftsutredningen, lämnade i maj 2003 sitt betänkande Koncessionsavgift på televisionens område (SOU 2003:47). Den skyndsamma process som begärts har således pågått under fyra år. Under tiden har marknaden fortsatt förändras, beslut tagits om att det analoga nätet ska släckas ned – men någon samlad lösning på de frågor som uppmärksammades 2001 har inte presenterats. När nu regeringen till slut tillställer riksdagen en proposition på området sker det efter den fastställda tidpunkt för propositioner som ska behandlas under pågående riksmöte. Regeringen anser att det finns synnerliga skäl för att lägga förslaget vid denna senare tidpunkt. Men regeringen anser uppenbarligen inte att det finns skäl att redovisa en helhetslösning där frågorna rörande koncessionsavgifter nu kan behandlas. Med tanke på den goda tid som regeringen haft att bereda frågan är det märkligt att frågan nu hänvisas till budgetpropositionen 2006. Detta är djupt otillfredsställande för alla berörda.

Regeringen som uppenbart misskött ärendet söker nu lösa sin senfärdighet genom en justering av lagstiftningen för att koncessionsavgiften fortsatt ska gälla i samband med att det analoga nätet börjar släckas ned i höst. Det är regeringen som bär ansvar för tidsplanen och därmed också måste ta ansvar för att först förelägga riksdagen ett samlat förslag när det gäller koncessionsavgiften innan nedsläckningen inleds. Såväl TV4 AB som deras konkurrenter har rätt till klara besked om koncessionsavgiften.

Regeringens proposition bör avslås i sin helhet. Riksdagen bör begära en samlad lösning vad gäller koncessionsavgiften på televisionens område. Detta bör ges regeringen till känna.

Det är turbulent inom domstolarna för tillfället. Hårdföra besparingskrav, växande balanser och omfattande omstruktureringar. Lägg därtill trolig fortsatt ökad måltillströmning samt hela infasningen av t. ex. utlänningsnämndens arbetsuppgifter samt tänkta nya rättegångsregler så ökar turbulensen ytterligare.

Mitt i denna turbulens har det hettat till i lönediskussionerna mellan domarna och deras praktiska arbetsgivare, Domstolsverket, gällande frågan om individuella löner. Det är en fråga som från och till funnits på dagordningen i snart två decennier. Drivkraften har varit utvecklingen inom den privata sektorn, vilken i olika avtal överförts på den offentliga arbetsmarknaden. Statens arbetsgivarverk har varit pådrivande efter styrning från Finansdepartementet och med stöd från dess myndigheter (bl.a. Riksrevisionsverket och Statskontoret). Ur statens synvinkel är det ju billigare att belöna ett fåtal än att lyfta ett kollektiv av befattningshavare. Tanken har officiellt varit att ”skicklighet” ska premieras för att främja framtida rekrytering och leda till kvalitetshöjning. SACO och Jusek, som organiserar även domarna, övertygades initialt om förtjänsterna med en ”skicklighetsbelöning”, vilket påverkat utformningen av de kollektivavtal som formellt styr löneförhandlingarna inom hela rättsväsendet, inklusive domstolarna. Domarnas organisationer, Domareförbundet och domstolssektionen inom Jusek, har dock hela tiden varit avvisande.

Den borgerliga regeringen avvärjde under början av 1990-talet de framstötar som då gjordes på domstolsområdet. Vi försökte i stället rent allmänt stärka domstolsväsendets konstitutionella ställning, vilket bl. a. ledde till, förutom igångsatt författningsreform (Petris utredning), förändringar rörande Domstolsverkets ledning och betänkandet ”Domarna på 2000-talet” (ordförande dåvarande Justitiekansler Johan Hirschfelt). Socialdemokraternas maktövertagande 1994 medförde att tänka reformer för att stärka domstolarna konstitutionellt fick avbrytas.

Vi har därför gemensamt lyft fram frågan om att frigöra Domstolsverket från dagens regeringsmyndighet för att stärka domstolarnas oberoende. Det kan t. ex. ske genom att Domstolsverket underställs en styrelse under Riksdagen och får en annan ledningsstruktur (jämför de reformer som “återställdes” av socialdemokraterna 1995).

Ur konstitutionell synvinkel är en individuell lönesättning för domare svårförenlig med strävan att stärka domarnas självständighet och oberoende. Domstolsverket, en förvaltningsmyndighet under regeringen, är formellt arbetsgivarpart och skulle således ytterst, med eller utan biträde av domarnas fackliga företrädare, avgöra hur och var skicklighetskriteriet skulle tillämpas. Det ligger i sakens natur att en skicklighetsfaktor inte låter sig kristalliseras annat än i mera allmän mening och det är alltså i praktiken fråga om en rent skönsmässig bedömning. Redan den möjliga misstanken att lönebelöningar ges för att främja lojalitet i viss riktning är förödande för tilltron till domarnas integritet och opartiskhet. Ett överförande av en ”skicklighetsprincip” också för de högsta domarna, exempelvis justitieråd och regeringsråd, medför att systemet med individuella löner skulle bli helt absurt.

Sedan december 2000 finns förslag i en statlig utredning (SOU 2000:99) att öppna och formalisera tillsättningen av de högsta domartjänsterna, vilka nu helt beslutas av regeringen utan varje möjlighet till insyn. Förslaget har efter remissbehandling blivit liggande på departementet, eftersom utredningens majoritet gick regeringen emot. Tillsättning av domare och deras avlöning bör vara en fråga om institutionell tilltro och inte en tillämpning av kollektivavtal. Strukturfelen och de konstitutionella underskotten inom domstolsväsendet är flera. Individuell lönesättning för domare bidrar här till en icke önskvärd snedvridning på området. Önskar man i ett begränsat perspektiv differentiera lönesättningen, bör endast tjänster (befattningar) komma ifråga, vilka kan sökas och besättas efter en öppen prövning, i stället för en svårmotiverad lönesättning. Den arbetsrättsliga strukturen bör allmänt för domarnas del, vilket framhölls redan i betänkandet 1994, underordnas konstitutionella hänsyn.. I länder, vilka vi anser som förebilder i rättsstatssammanhang, är också varje tanke på en individuell lönesättning för domare helt otänkbar. Att nu Internationella Domarunionen sett sig tvungen att intervenera till förmån för den svenska domarkåren i dess motstånd mot individuell lönesättning, är helt utan motstycke och riskerar att leda till en mindre smickrande uppmärksamhet för vårt lands del.

S-regeringen och dess stödpartier sätter inte rättsäkerhet eller konstitutionella frågor i fokus. För att det ska ske i Sverige krävs en ny borgerlig regering. En regering som kommer att sätta frågan om att långsiktigt stärka domstolarna, så väl strukturell som ekonomiskt, högt på agendan. Det är där den hör hemma i de flesta rättsstater.

Alliansens rättsgrupp
Johan Pehrson (fp)
Beatrice Ask (m)
Peter Althin (kd)
Johan Linander (c)

Människor som utsätts för brott behöver ordentligt stöd och hjälp från samhället. Viktiga förslag för att stärka brottsoffers rättigheter diskuterades nyligen vid Brottsofferjourernas riksförbunds stämma i Tällberg. Inom den borgerliga alliansen välkomnar vi många av förslagen. Efter drygt tio års socialdemokratiskt styre måste mycket göras för att stärka brottsoffers rättigheter.

I Dalarna anmäldes 33 208 brott år 2004. Under månaderna juni – oktober begås flest brott, drygt 3 000 brott anmäls per månad. Bakom dessa anonyma siffror finns brottsoffer. Det handlar om människor som främst är offer för en annan individs dåd men också för samhällets misslyckade brottsförebyggande och brottsbekämpande insatser. Människor som drabbas av otrygghet, trauman och andra skador, ibland för resten av livet. En viktig upprättelse för brottsoffret är att brottet utreds och gärningsmannen åtalas för brottet. I socialdemokraternas Sverige är dock chansen till en sådan upprättelse minimal. Endast 15 procent av alla anmälda brott kan bindas till en gärningsman och alltså klaras upp. S-regeringens raserande av närpolisreformen och urholkande av polisens budget med för få poliser som följd, minskar också chansen att snabbt få hjälp när man utsätts för brott. Åratal av dåligt ledarskap för polisen har medfört en trött och ineffektiv polisorganisation där många duktiga poliser kämpar i motvind. De som drabbas är medborgarna genom minskad trygghet och de brottsoffer som inte får hjälp.

Alliansen kräver en ny syn på brottsoffer, deras rättigheter måste stärkas. Vi vill värna brottsoffrens rätt att bemötas med kunskap, respekt och erkännande. Här måste rättsväsendet, men också sjukvården och de sociala myndigheterna, bli bättre. Brottsoffret får aldrig uppleva sig kränkt två gånger – först av förövaren och sedan av samhället. Vi vill att stödet och informationen till brottsoffer och vittnen förstärks, att kommunernas skyldighet att hjälpa brottsoffer efterlevs och att ett nationellt personsäkerhetsprogram inrättas till skydd för vittnen och målsägare. Kriminalvården spelar också en central roll, kriminalvårdens behandlingsprogram ska omfatta ett brottsofferperspektiv. Tiden i anstalt måste tas tillvara så att de intagna får behandling och möjlighet till utbildning, annars är risken stor att den intagne fortsätter att begå brott, med nya brottsoffer som följd. Återfallen i brott måste minska kraftigt.

Den viktigaste samhällsinsatsen för att få färre brottsoffer är att satsa kraftigt på brottsförebyggande arbete. Tillväxt-, skol-, social- och integrationspolitik är alla centrala för att lägga grunden till ett samhälle med minskad brottslighet. Otrygga uppväxtförhållanden, dålig normbildning från vuxenvärlden, bristfälliga skolor och otillräckliga resurser till barn med problem är i sig en grogrund för brottslighet. Detta gäller inte minst unga personer som tidigt visar upp riskbeteenden för att hamna i kriminalitet. Här spelar det lokala, kommunala brottsförebyggande arbetet en viktig roll. Ett stärkt samarbete mellan polis, skola, socialtjänst, frivilligorganisationer och näringsliv kan innebära vändpunkten för unga på glid. Men vi måste också vara beredda att svara mot ungdomsbrottslighet med tidigare, tydligare och i vissa fall tuffare insatser. Ungdomar som utsätts för brott löper större risk att själva begå brott. Denna onda cirkel måste brytas i tid. Brottsligheten ska bekämpas och brottsoffrens rättigheter stärkas.

Alliansens rättsgrupp
Johan Pehrson (fp)
Beatrice Ask (m)
Peter Althin (kd)
Johan Linander (c)

Hej! Man blir sjuk av att börja motionera på ett sätt som kroppen inte är van vid. Det är ingen direkt vetenskaplig undersökning som ligger bakom påståendet. I själva verket är det bara en kropp som jag undersökt på det här sättet. Nämligen jag själv. I pingsthelgen bestämde jag mig för att min kondition måste bli bättre och började springa. Det blev två tuffa rundor på tre dagar och sedan dess har jag en fruktansvärd förkylning som vägrar ge med sig. Hade jag varit lite förnuftigare och inte så envis hade jag kanske känt efter att min kropp inte ville ha den andra rundan. Kanske finns det inget samband, men det känns bra att skylla på för hård träning.

Över till något viktigare. Nu har justitieminister Thomas Bodström äntligen insett att Sverige inte kan stå utan polisbefogenheter och verktyg som andra länder har. Nu har han äntligen förstått att polis och åklagare i Sverige måste få använda buggning för att komma åt riktigt grova brottslingar. Detta har vi i Centerpartiet tagit upp vid många olika tillfällen. Vi i Centerpartiet Skåne hade till exempel med buggning som vårt första krav vid ett uttalande vid distriktsstämman 2003. Intressant är att många av de krav som vi då hade med i vårt 21-punktsprogram mot organiserad brottslighet diskuterades i ett Aktuellt-inslag om nätpedofiler som just tog slut. Såg ni inslaget så öppna den bifogade filen med vårt uttalande från 2003 så lovar jag att ni känner igen det som Bodström pratade om. Han är bara två år efter Centerpartiet i Skåne.

Sedan senaste veckobrevet har det varit bolags- och föreningsstämma i Skånska Dagbladet. Det gick som det brukar, inga överraskningar. Tidningen har haft ett bra år ekonomiskt, vinsten ökade från 15 mkr till 22 mkr. Tyvärr minskar upplagan något, det är ett problem som många dagstidningar har. Ska jag ha ett önskemål för vår tidning det kommande året så är det att stora delar av tidningen ska komma i en Internet-upplaga. I Stockholm, där jag ju måste vara en hel del, får vi tidningen dagen efter utgivningsdagen och det hade verkligen underlättat att hitta de viktigaste SkD-artiklarna, debattartiklar och insändare på nätet samma dag som det finns i tidningen.

I förra veckan var det polisens årliga Polisdagar på Polishögskolan, Sörentorp, i Solna. Tyvärr hade jag inte tid att vara med på så mycket men jag var med i en debatt om polisutbildning och forskning. Jag har länge tyckt att polisutbildningen ska bli en riktig högskoleutbildning precis som så många andra praktiska utbildningar. Detta driver även Polisförbundet. Socialdemokraten från justitieutskottet som var med i samma debatt vågade inte säga att hon tycker att de bör bli en högskoleutbildning eftersom regeringen inte tagit ställning för det. Dagen därpå fick vi se vilken dålig internkommunikation det är mellan socialdemokraterna på Rosenbad och de i riksdagen för då gick Bodström ut och sa just att han tycker polisutbildningen ska bli en högskoleutbildning med forskningsmöjligheter.

Idag har jag varit på ett intressant möte på Folketinget i Köpenhamn. Öresundsinstitutet, en svensk riksdagsledamot och en dansk folketingsledamot hade tagit initiativ till ett möte mellan parlamentariker på Christiansborg. Alla skånska riksdagsledamöter och de själländska folketingsledamöterna var inbjudna. Tyvärr var vi bara borgerliga riksdagsledamöter men på den danska sidan var det både borgerliga och socialdemokrater på plats. Vi bildade ett nätverk som ska träffas ca två gånger per år för att få mer kunskap om Öresundssamarbetet och vi ska försöka lyfta frågor som måste avgöras i respektive parlament. Jag tror det är första gången som ett gränsöverskridande nätverk med parlamentariker bildas på eget initiativ utan byråkrati. Vi gör helt enkelt detta för att vi är överens om att Öresundsintegrationen måste utvecklas.

I torsdags tog jag upp en viktig fråga för integrationen, nämligen språkförståelsen. Jag skrev en skriftlig fråga till skolminister Ibrahim Baylan om danskundervisning i skånska skolor och redan samma eftermiddag blev jag intervjuad av Radio Malmöhus. Kl. 16 var det också dagens fråga i Skåne Direkt och lyssnarna fick ringa in och tycka till. Jag kunde inte lyssna på det eftersom jag var i Stockholm och Radio Malmöhus inte finns på nätet, men jag förstod att det var ungefär delat mellan de som tycker och inte tycker att danska ska vara obligatoriskt i skånska grundskolor. Det är första gången jag fått ett så bra utrymme i Radio Malmöhus.

Den kommande veckan är den stora händelsen debatten om upphovsrättslagen. På onsdag hoppas jag att ni får se något intressant i media…

På lördag är det nomineringsstämma i Börringe bygdegård och förhoppningsvis träffas några av oss där. Just nu är min Erik väldigt förkyld, men är han frisk på lördag så får han följa med till stämman och uppleva Centerpartiet i Skåne för första gången. Han har redan varit på riksdagen, men den enda partiledare han träffat är tyvärr inte Maud utan Göran Hägglund. Hoppas det inte är ett dåligt omen.

Det kan inte vara lätt att vara socialdemokrat i justitieutskottet. På tisdag ska vi justera ett betänkande om överskottsinformation i vilket vi i Centerpartiet har en reservation för buggning tillsammans med folkpartiet och kristdemokraterna. I denna reservation säger vi:

“Det är viktigt att modern teknik kan användas i bekämpningen av den allt
grövre och alltmer svårutredda brottsligheten. Ett av sätten att komma åt
den organiserade brottsligheten som prövats med framgång i flera andra
länder är hemlig rumsavlyssning, s.k. buggning. Buggning gör det möjligt
att beivra och bekämpa brottslighet som annars är svår att utreda. Även i
Sverige bör det vara tillåtet med buggning. Ett beslut om buggning måste
dock föregås av omsorgsfulla övervägande och alltid vägas mot den enskildes
intresse av personlig integritet. Reglerna om när buggning skall få
användas måste vara strikta. Buggning skall enligt vår mening bara få
tillämpas vid grov kriminalitet, t.ex. grova narkotikabrott, mord och människohandel.

Åtgärden skall beslutas av domstol och samma regler, bl.a. i
fråga om offentligt ombud, gälla som vid hemlig teleavlyssning. För att
värna om den personliga integriteten måste det införas bestämmelser om
hur polisen skall förfara med överskottsinformation från avlyssningen.”

Detta ställer alltså inte socialdemokraterna upp på i justitieutskottet utan de vill bara avvakta, som vanligt, och skriver i betänkandet som anledning till att inte ställa upp på vårt förslag: “När motsvarande yrkanden som de nu aktuella behandlats tidigare i utskottet har utskottet hänvisat till det pågående arbetet. Utskottet anser alltjämt att de aviserade övervägandena i Regeringskansliet när det gäller buggning bör avvaktas.”

Med tanke på detta verkar det vara en ovanligt dålig timing av justitiministern att nu gå ut och säga att han tänker föreslå riksdagen att ändra lagen så att buggning blir tillåtet. Men, eftersom vi motionerat och reserverat oss för buggning åtminstone sedan jag kom in i riksdagen 2002 så kan man ju inte annat än att välkomna att Bodström äntligen vaknat.

Här är Lagutskottets betänkande 2004/05:LU27 Upphovsrätten i informationssamhället – genomförande av direktiv 2001/29/EG, m.m. för den som vill läsa vad partierna står för i frågan.

Om det är någon som tycker det är konstigt att vi i Centerpartiet inte är med på en rad andra reservationer som moderaterna, folkpartiet och kristdemokraterna har så beror det på att vi inte deltager i beslutet på övriga punkter än punkt 1, eftersom vi där avslår hela propositionen. Förklaringen är att eftersom vi säger nej till helheten kan vi inte vara med och fatta beslut om delarna.

Johan Linander (c) i fråga till skolminister Ibrahim Baylan:

– Ska Skånes ekonomiska tillväxt öka genom en bättre Öresundsintegration så är språkförståelsen en avgörande faktor. För att skånska ungdomar ska ges bättre möjligheter på den danska arbetsmarknaden så bör danska språket bli obligatoriskt i skånska grundskolor, säger riksdagsledamoten Johan Linander (c).

– Det finns många gränsbarriärer som måste brytas. Ett vardagligt problem är språkförståelsen. Visst förstår skåningar danska bättre än andra svenskar, men förståelsen är ändå inte så bra som många vill framhäva. De allra flesta skånska ungdomar har inte tillräckliga kunskaper i danska för att kunna söka ett jobb i Köpenhamn, säger Johan Linander och tillägger:
– Eftersom grundkunskapen är hög i förhållande till andra ”främmande språk” så behövs det inte så väldigt omfattande undervisning för att förståelsen av danska ska bli så hög att språket inte blir en barriär.

– Jag har idag lämnat en skriftlig fråga till skolminister Ibrahim Baylan om danska språket i skånska skolor och jag har också som avsikt att motionera i frågan i höst under riksdagens allmänna motionsperiod, avslutar Johan Linander.

Med anledning av Thomas Bodströms inlägg på SVT Opinion där han säger att det är möjligt att regeringen återkommer med förslag på förbud mot kopieringsskydd har jag skrivit nedanstående kommentar:

Justitieminister Thomas Bodström får snart bestämma sig för vad han vill. Eller är det så att han börjat ångra sin egen proposition. Åtminstone är det svårt att förstå logiken i att först göra det olagligt att kringgå ett kopieringsskydd, det ska till och med bli olagligt att innehav programvaran, verktyget, för att kunna kringgå ett kopieringsskydd, och sedan är kopieringsskydden i sig så fel att de ska förbjudas. Varför då först ett förbud mot att kringgå kopieringsskyddet när det handlar om att kopiera lagligt material för privat bruk?

Det är tydligt att den kritik som riktats mot upphovsrättspropositionen fått justitieministern att tänka efter vad han egentligen föreslagit. Det enda rätta av justitieministern vore att dra tillbaka propositionen för att återkomma med ett förslag som är anpassat efter den teknikutveckling som skett och som kommer att fortsätta ske, och som inte är ett mycket svåröverskådligt lappverk.

Jag och Centerpartiet kommer att rösta nej till förslaget om ny upphovsrättslagstiftning nästa onsdag.

Sverige är ett mycket stort land och det finns varierande behov och möjligheter i olika delar av landet. För Skånes del är jag övertygad om att mycket av den ekonomiska tillväxtpotentialen ligger i hur väl integrationen med den danska huvudstadsregionen fungerar. En av de viktigaste delarna av integrationen är den språkliga förståelsen. Många skåningar förstår danska på ett bra sätt, men ändå inte tillräckligt bra t.ex. för att obehindrat kunna söka ett jobb på andra sidan sundet.

Jag skulle mycket gärna se att såväl grund- som gymnasieskolor i Skåne skulle undervisa i danska språket och även i övrigt öka utbytet med Danmark. Kanske skulle danska lärare kunna undervisa i danska språket i skånska skolor, medan skånska lärare utbildar danska elever i svenska språket. Det finns gymnasieskolor som erbjuder kurser i danska, men det är fortfarande få som tagit in detta i sin lokala kursplan. Min förhoppning är att skolminister Baylan instämmer i behovet av utökad undervisning i danska i skånska skolor.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga följande:

Vilka åtgärder är skolministern beredd att vidtaga för att påskynda utvecklingen av mer danskundervisning i skånska skolor?