Anförande och repliker om lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpande ändamål – Kommissionens utvärderingsrapport om direktiv 2006/24/EG

Posted on 19/12/2011 by Johan Linander

Anf. 152 JOHAN LINANDER (C):

Herr talman! Så var det åter dags att debattera datalagringsdirektivet. Det är en fråga som vi har haft uppe i riksdagen vid många tillfällen. Det är faktiskt åtta år sedan vi började diskutera frågan. Senast vi diskuterade frågan var det vinter, i mars tidigare i år. Det handlade då om Sverige skulle implementera direktivet eller inte. Som vi har hört slutade det den gången med att frågan bordlades i ett år. Om några månader kommer debatten upp igen.

I dag är det inte en debatt om Sverige ska implementera direktivet eller inte, även om det har låtit så tidigare i debatten. Nu handlar det om den utvärderingsrapport som Europeiska kommissionen har gjort och som kommer att ligga till grund för en översyn av datalagringsdirektivet. Givetvis är det viktigt för oss i riksdagen och justitieutskottet att vara med tidigt i den process som kommer att ske med datalagringsdirektivet. Jag ska dock poängtera att den utvärderingsrapport som ligger framför oss, som kommissionen har gjort, inte innehåller några konkreta förslag.

På förekommen anledning vill jag först av allt påpeka att Centerpartiet är, och har varit, negativt till hela tanken på ett datalagringsdirektiv.

Det var dåvarande justitieministern, socialdemokraten Thomas Bodström, som för åtta år sedan lade fram förslaget. Centerpartiet sade nej till datalagringsdirektivet då, och vi är fortfarande skeptiska till hela tanken.

Hade vi centerpartister själva fått bestämma hade det inte funnits något datalagringsdirektiv eller så hade det åtminstone varit frivilligt för medlemsstaterna att välja att implementera det eller inte. Denna position, kan jag upplysa Jens Holm och andra om, har hela den europeiska liberala gruppen ställt sig bakom.

Med detta som bakgrund är det bra att kommissionen valt att utvärdera direktivet och planerar för en översyn av nuvarande ramverk. Om översynen skulle resultera i att direktivet görs frivilligt så att medlemsstaterna kan välja att implementera det eller inte skulle allt vara frid och fröjd, men tyvärr har jag ingen större förhoppning om det.

Trenden bland EU:s 27 medlemsländer är nämligen att man snarare har valt en längre lagringstid än Sverige. Vi har föreslagit sex månader, men de flesta andra länder har valt en längre lagringstid. I dag kan man välja från sex månader upp till två år.

Öppnar vi upp direktivet, som kommissionen vill för att harmonisera lagringstiden, är risken stor att Sverige tvingas till en längre lagringstid på minst ett år. Även om jag och Centerpartiet skulle vilja öppna upp direktivet för att möjliggöra en kortare lagringstid skulle det alltså samtidigt innebära en risk för att majoriteten av EU:s medlemsländer väljer en längre lagringstid. Syftet med att öppna upp frågan skulle vara att förkorta lagringstiden, men resultatet skulle kunna bli att vi tvingas ha en längre lagringstid. Därför väljer vi att säga att direktivet inte bör förändras vad gäller lagringstider. På detta sätt motverkar vi åtminstone att vi tvingas till att lagra längre än de sex månader som föreslås i Sverige.

Herr talman! En annan fråga som tas upp i utlåtandet är för vilka ändamål som uppgifterna får lagras och användas. Vi säger från utskottets sida att vi inte vill ha någon ytterligare harmonisering av detta heller. Olika länder har olika behov och önskemål, och det bör finnas ett rimligt mått av frihet för medlemsländerna att själva besluta om ändamålen.

Det bör däremot inte finnas någon frihet för medlemsländerna när det gäller uppgiftsskydd och datasäkerhet. Här ska det finnas höga minimiregler som inget medlemsland får underskrida. Det ska vara minimiregler så att varje land som vill kan införa hårdare och strängare regler i sina nationella regelverk. Detta är något som konstitutionsutskottet har framfört till oss i justitieutskottet.

Tillgång till uppgifter om vem som har ringt vem från vilken plats och andra tele- och datauppgifter är mycket viktigt i många brottsutredningar. Det handlar såklart om grova brott, för annars får polisen inte tillgång till den här typen av uppgifter. Att säga något annat är att inte hålla sig till sanningen.

Det är så här som polis och åklagare jobbar även i dag, innan datalagringsdirektivet är implementerat. Jag är övertygad om att svenskt rättsväsen även framöver kommer att göra ett bra jobb för att bekämpa grov organiserad brottslighet – detta oavsett om det finns ett datalagringsdirektiv eller inte.

Vi tycker inte att det är rimligt att lagra allas tele- och datauppgifter för att kanske i viss mån förenkla utredningsarbetet av några grova brott. Det handlar om en proportionalitetsbedömning av intrånget i den personliga integriteten å ena sidan och brottsutredningen å andra sidan. Vi menar att proportionaliteten inte klaras av, och det är därför Centerpartiet inte tycker att det borde finnas ett datalagringsdirektiv. Nu finns det ett sådant, och därför är Sverige skyldigt att implementera det. Den som säger något annat håller sig inte heller till sanningen. Vi har en skyldighet att implementera de direktiv som finns.

Debatten återkommer i vår. Nu, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna.

Anf. 153 JENS HOLM (V) replik:

Herr talman! Jag ska referera till en artikel som Johan Linander skrev tillsammans med Lena Ek, som numera är miljöminister. Den publicerades i Göteborgsposten den 14 september i år och hade rubriken ”EU måste backa om obligatorisk datalagring”. Hade Linander och Ek frågat mig om jag ville vara med och underteckna artikeln hade jag sagt ja på direkten. Den innehåller precis det som vi kritiker av datalagringsdirektivet hela tiden har sagt.

Att det är ”trångsynt och enkelspårigt” av kommissionen att dra Sverige inför EU-domstolen stämmer.
Att den gällande lagstiftningen om teleövervakning ger polisen de möjligheter den behöver för att bekämpa grov brottslighet är helt korrekt.

Att det är helt oproportionerligt med massregistrering av 500 miljoner EU-medborgares internet- och telefontrafik är också korrekt.

Att kommissionens utvärdering av datalagringsdirektivet konstaterar att direktivet varken uppnått sitt syfte eller kan garantera skydd för enskildas personuppgifter är också sant.

Artikeln avslutas med att medlemsländerna ska ha möjlighet att själva bestämma om de ska införa direktivet eller inte. Precis så tycker jag också.

Min fråga till Centerpartiet och Johan Linander är: varför driver ni inte denna politik i praktiken? Varför skriver ni debattartiklar där ni säger en sak, men när ni har chansen att påverka i Sveriges riksdag gör ni något helt annat?

Anf. 154 JOHAN LINANDER (C) replik:

Herr talman! Det gläder mig att Jens Holm läser Centerpartiets debattartiklar. Det borde han göra oftare.
Jag förstår inte frågan. Skulle Centerpartiet inte driva detta? I mitt anförande sade jag precis samma sak som jag skrev i debattartikeln.

Precis på samma sätt som det krävs samarbete mellan de 27 länderna inom EU krävs det samarbete när man ingår i en regering och styr landet som Centerpartiet gör. Men Vänsterpartiet har ju ingen erfarenhet av att samarbeta i en regering. Man får helt enkelt komma överens, och Centerpartiet har inte fått igenom sin inställning till datalagringsdirektivet. Däremot har vi fått igenom bra saker vad gäller dataskydd, lagringstid och annat. Men hade Centerpartiet självt fått välja hade det inte funnits ett datalagringsdirektiv eller så hade EU beslutat att det åtminstone skulle ha varit valfritt för medlemsländerna att genomföra det.

Anf. 155 JENS HOLM (V) replik:

Herr talman! Du svarar uppgivet, Johan Linander, och ni har ju varit tvungna att vika er för de andra partierna i regeringen.

Så sent som för två månader sedan drev ni dessa krav, sade att EU skulle lägga ned sin stämning av Sverige och krävde att medlemsländerna själva skulle få bestämma om de ska implementera datalagringsdirektivet eller inte. Detta borde väl märkas i kammaren och i justitieutskottet, och man borde höra talas om interna strider inom regeringen. Men jag har inte hört att Centerpartiet har lagt fram ett enda konkret förslag för att vi ska slippa datalagringsdirektivet.

Johan Linander får gärna berätta för mig vad Centerpartiet konkret har gjort för att vi ska slippa datalagringsdirektivet.

Vänsterpartiet och Miljöpartiet tar emot er med öppna armar. Vi vill gärna samarbeta med er för integriteten. Men att göra som ni gör och skriva debattartiklar där ni säger en sak och sedan göra något helt annat är inte riktigt sjyst.

Anf. 156 JOHAN LINANDER (C) replik:

Herr talman! Det är uppenbart att Jens Holm har svårt att förstå hur ett parti kan driva en fråga och samtidigt samarbeta med andra. Sverige kanske ska glädjas åt att det inte blev en rödgrön seger i valet förra året. Eftersom ni så tydligt säger att ni inte tänker kompromissa om någonting vet vi hur det hade gått med ett sådant regeringssamarbete. Vi har tidigare lyssnat på Socialdemokraternas anförande – det parti som Vänsterpartiet ville sitta i regering med – där man hyllar datalagringsdirektivet. Det hade kunnat vara intressant att se hur ett sådant samarbete fungerade, men vi är glada för Sveriges skull att det inte blev så.

Jens Holm frågade om jag är uppgiven. Jens Holm sade också att han skulle vilja se att vi drev frågan här i kammaren. Om du hade lyssnat på mitt anförande hade du hört vad jag sade om Centerpartiets position i den här frågan. Jag står här i kammaren och framför det offentligt eftersom det är vår linje. Vi driver den internt. Jens Holm vill höra om strider i Rosenbad. Vi tänker inte bjuda på något tal om strider i Rosenbad. Vi sköter det mycket snyggare än att strida. Vi samtalar. Det är en mycket bättre lösning.

Vi driver frågan inom EU. Lena Ek är visserligen inte kvar i parlamentet utan har kommit till regeringen som miljöminister, men vår nya ledamot driver givetvis samma frågor. Vi har fått hela den europeiska liberala partigruppen att inta ställningen att datalagringsdirektivet borde vara frivilligt för alla. Har man hela Alde bakom sig är det ganska starkt. Vi är en betydligt större partigrupp än den som Vänsterpartiet tillhör i Europaparlamentet.

Posted in Anföranden i riksdagen | 1 Comment

Debatt om subsidiaritetsprövning av förslag till gemensamma regler för tillfälligt återinförande av gränskontroller vid de inre gränserna

Posted on 19/12/2011 by Johan Linander

Anf. 7 JOHAN LINANDER (C):

Fru talman! Den fria rörligheten är en grundpelare i EU-samarbetet. Det handlar om fri rörlighet för kapital, varor och tjänster och också för människor. Vi ska ha rätten att åka mellan EU-länder utan att det finns gränskontroller vid de inre gränserna. Det är en grundläggande princip för EU som vi ska vara mycket försiktiga med. Det är inte minst viktigt för oss i Norden, och i synnerhet i Öresundsregionen, att gränspassagen fungerar för dem som passerar gränserna, vilket oftast sker två gånger per dag. Nu är det ca 20 000 människor som varje dag pendlar över gränsen vid Öresund för jobb eller studier. Man kan fundera på hur det skulle fungera om de överfulla Öresundstågen på morgonen skulle stoppas före Kastrup för att man skulle kontrollera identiteten på dem som åker med tåget. Det är helt otänkbart att gå tillbaka till den kontroll som en gång fanns. Det skulle helt enkelt vara omöjligt med den ström av människor som åker över varje dag. Den fria rörligheten för människor inom EU är alltså något som både är principiellt viktigt och viktigt i vardagen för dem som pendlar till jobb eller studier.

Därför är det med oro som vi har sett vissa tendenser till att åter stänga gränserna växa fram i Europa. Det är ofta högerextremister, vänsterextremister eller populistiska partier som föreslår ett återinförande av gränskontroller, inte sällan med hänvisning till att man måste kontrollera invandringen till landet. Detta är tendenser som givetvis är olika starka i olika länder, men vi måste motarbeta dem på alla sätt vi kan. Nationalism där varje nations självbestämmande blir viktigare än människors rätt att fritt röra sig över gränserna är något som vi i Centerpartiet tar starkt avstånd ifrån.

Kommissionen har också mot denna bakgrund tagit fram ett förslag till gemensamma regler för tillfälligt återinförande av gränskontroller vid de inre gränserna. Det är det förslaget som vi i utskottet har prövat i enlighet med subsidiaritetsprincipen, det vill säga om förslaget hör hemma på EU-nivå eller på nationell nivå.
Fru talman! Det finns ingen tvekan om att den fria rörligheten är en EU-fråga. Vi har överlåtit beslutsbefogenheten från den nationella nivån till EU. Samtidigt finns det ett annat hänsynstagande som måste göras, nämligen till den nationella säkerheten. Enligt artikel 4.2 i fördraget om Europeiska unionen är den nationella säkerheten och upprätthållande av lag och ordning en nationell fråga där varje medlemsstat har ett eget ansvar. Därför har vi alltså att pröva om den fria rörligheten, som avgörs på EU-nivå, eller den nationella säkerheten, som ska avgöras på nationell nivå, ska ha företräde i det här fallet.

Mot bakgrund av de tendenser som finns att vilja stänga gränser, sköta sig själv nationellt och försvåra för den fria rörligheten säger vi i det utlåtande och det motiverade yttrande som riksdagen ska skicka till Europaparlamentet, rådet och kommissionens ordförande att vi i riksdagen ställer oss positiva till gemensamma EU-regler vad gäller grunderna för tillfälligt återinförande av gränskontroller vid de inre gränserna både i förutsägbara och oförutsägbara fall, det vill säga vid vilka tillfällen det ska vara tillåtet för ett land att tillfälligt återinföra gränskontroller. Vi tycker att det är viktigt att EU har tydliga regler för detta.

Men när det gäller vem som ska besluta i varje enskilt fall om att återinföra tillfälliga gränskontroller i akuta lägen, till exempel terroristhot, eller i mer planerade fall, till exempel stora idrottsevenemang som fotbolls-VM i Tyskland och större toppmöten, måste det vara medlemsstaten som ska fatta besluten eftersom det är en fråga om nationell säkerhet.

Därmed säger vi att den delen av prövningen bryter mot subsidiaritetsprincipen. Den första delen är okej. Den andra delen bryter mot subsidiaritetsprincipen.

Det är ingen lätt fråga, och vi har haft många och långa diskussioner om den. Det är inte så konstigt när det är två principer som ska mötas, eller mätas mot varandra. Justitieutskottet har verkligen tagit sig an frågan på ett ordentligt sätt. Vi har begärt in regeringens bedömning vid två tillfällen, och vi har fått både skriftlig och muntlig information från kommissionen. Enligt utsago är det första gången som EU-kommissionen varit i ett utskott för att föredra ett ärende.

Det skulle kanske vara enkelt att göra som vissa gör och säga: Nej, det här är en nationell fråga. Vi vill ha makten kvar nationellt. Eller så skulle det vara enkelt att säga: Ja, EU ska bestämma. Men när nu frågan inte är så enkel måste man ta sig an granskningen mycket mer omsorgsfullt. Den grundliga genomgången har alltså lett fram till att vi delvis säger ja och delvis säger nej i subsidiaritetsprövningen. Vi säger ja till att på EU-nivå ha gemensamma regler för när medlemsstaterna tillfälligt ska få införa gränskontroll vid inre gräns, men vi säger nej till att på EU-nivå fatta beslut i enskilda fall när gränskontroll ska införas eller inte. Det ansvaret måste ligga nationellt för att varje land ska kunna ta sitt ansvar för nationell säkerhet.

Med det, fru talman, vill jag yrka bifall till förslaget i utskottets utlåtande och avslag på reservationerna.

Posted in Anföranden i riksdagen | Leave a comment

Debatt om överlämnande från Sverige enligt en nordisk arresteringsorder

Posted on 19/12/2011 by Johan Linander

Anf. 2 JOHAN LINANDER (C):

Fru talman! Detta är en proposition som alla är överens om. Det finns inga reservationer, och det är glädjande.

Bakgrunden är som vi har hört att vi i Norden har en lång rättstradition där vi har hjälpt varandra rättsligt. Vi har också under lång tid haft en målsättning att harmonisera våra straffrättsliga lagstiftningar.
Med dagens beslut godkänner Sverige en ny konvention. Det är en konvention om att vi ska överlämna personer mellan de nordiska staterna. Det är personer som har begått brott i den ena staten men befinner sig i den andra. Vi antar också en ny lag om överlämnande från Sverige enligt nordisk arresteringsorder.

Man kan ställa sig frågan varför det behövs när det redan finns ett regelverk. Vi har dessutom den europeiska arresteringsordern där samtliga nordiska länder finns med, eftersom Island och Norge har anslutningsavtal till detta.

Bakgrunden är att vi vill ha ett tätare samarbete. Vi litar på varandra. Vi behöver inte pröva en norsk dom om vi ska utlämna en svensk medborgare till Norge, eller för den delen till Finland, Danmark eller Island.
Vi går från ett system där varje land hade en fri prövningsrätt om man skulle utlämna en person till det andra landet till att vi nu har ett ömsesidigt erkännande. Vi litar på att de andra nordiska länderna har gjort rätt, och då kan vi också lämna ut personen från Sverige.

Det finns dock vissa avslagsgrunder som är viktiga att komma ihåg. Det kan till exempel vara så att personen i fråga har dömts för precis samma sak i Sverige. Då ska den inte utlämnas för att avtjäna straff för samma sak i ett annat land. Det är en av de avslagsgrunder som nästan alltid finns med i internationella konventioner.

Det finns också andra saker som kanske inte blir aktuellt men ändå är viktigt att ha med. Det är till exempel om gärningen är begången av en person under 15 år, som alltså inte är straffmyndig i Sverige. Då ska personen inte heller kunna straffas för gärningen i ett annat land. Det kan också vara en åtalsunderlåtelse i Sverige. Då har man redan prövat samma fråga i Sverige, och då ska personen inte kunna lämnas ut.

Det finns ytterligare några avslagsgrunder. Men principen är att om man har begått ett brott och ett annat nordiskt land vill att Sverige ska överlämna personen i fråga till det andra nordiska landet ska vi göra det. Tidigare har vi haft ett system där det varit Högsta domstolen som beslutat i nordiska utlämningsärenden. Detta har Högsta domstolen bett om att få slippa, fastän det kanske är lite att ta i. Därför förändras det nu så att det i stället är tingsrätt som beslutar. Det är till och med så att om den som ska överlämnas samtycker till det kan åklagare själv fatta beslut i frågan. Det blir en mycket enklare och smidigare process.

Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till propositionen.

Posted in Anföranden i riksdagen | Leave a comment

Anförande i riksdagen

Posted on 19/12/2011 by Johan Linander

Från Riksdagens frågetimme med statsministern den 28/10.

Anf. 43 JOHAN LINANDER (C):

Fru talman! Jag tackar statsministern för återrapporten.

En fråga som delvis tagits upp tidigare i dag är: Var fattas vilka beslut? Det är naturligt att det finns ett visst utanförskap om man som Sverige står utanför euron. Vid det här tillfället samlades först 27 medlemsstater, sedan fick Sverige och nio andra gå ut, och kvar var 17 regeringschefer som i slutändan fattade de viktiga besluten.

Det är klart: Så länge det handlar om beslut kring euron är det de 17 euroländerna som ska fatta de besluten. Men jag ser en fara i att allt fler viktiga beslut som klart rör euroländerna men också påverkar oss andra i mycket stor utsträckning kommer att fattas i kretsen av de 17 euroländerna.

Är detta någonting som oroar statsministern? Finns det i så fall anledning att ta upp denna diskussion inom EU eller kanske tillsammans med de övriga nio EU-medlemsländer som står utanför euron?

Anf. 44 Statsminister FREDRIK REINFELDT (M):

Fru talman! I takt med att de 17 eurozonsländerna markerar en vilja att fördjupa sitt samarbete finns nu all anledning att föra den diskussionen. Vi kommer säkert att behöva återkomma till detta. Det finns en stark drivkraft hos framför allt några av dessa 17 länder att hävda att det måste mötas med en mer djupgående finanspolitisk koordinering och ökad ekonomisk integration.

Då är frågan vad man menar med det i ett EU där alla 27 medlemsländer utgör en gemensam inre marknad och via EU har en för alla 27 länder gemensam täckande budget. Hur ska 17 länder kunna fördjupa sig, och kring vad? Gränserna för det diskuterar vi redan. Det var ett av skälen till att jag tillsammans med mina övriga kolleger som representerar länder som inte har euron som valuta tyckte att det var viktigt att vara med i onsdagskväll. Vi förde en diskussion från hela EU-27:s utgångspunkt, bland annat om förmåga till och struktur för bankrekapitalisering. Banker som får problem sprider dem till alla banker, även till dem som inte finns i eurozonen.

Jag kan bara återrapportera att denna fråga är levande, som det brukar heta, och att vi får anledning att återkomma till den. Vi ska också komma ihåg att EU rent juridiskt betraktar alla länder utom två som pre-ins till euron; det finns bara fördragsmässiga undantag från att gå in i euron för Danmark och Storbritannien. Sverige har ensidigt förklarat att vi har haft en folkomröstning som har sagt nej och att vi därför inte avser att gå in med mindre än att vi får en annan signal från den svenska befolkningen. Det kan man möjligen möta respekt för. Men de övriga sju är att betrakta just som pre-ins. De ska när de möter eurons beslutskriterier också gå in i euron. Så är samarbetet utformat. Hur många som är på ena eller andra sidan kan därmed snabbt förändras.

Det är vad jag kan säga om detta i dag. Vi kommer absolut att behöva återkomma kring den här frågan. Den kommer att göra sig påmind även när det gäller frågor kopplade till själva fördragsändringen, som jag pratade med Jonas Sjöstedt om här.

Anf. 45 JOHAN LINANDER (C):

Fru talman! Det finns pre-ins, och man undrar om det kanske finns pre-outs också. Hur det ska fungera längre fram får vi se.

En annan fråga som har diskuterats inför toppmötet är en så kallad skatt på finansiella transaktioner, något som det inte blev beslut om. Det är dock fortfarande så att kommissionen har planer på att lägga fram förslag. Man kan fundera på hur vi kan diskutera hur bankerna ska få mer pengar samtidigt som vi diskuterar hur vi ska ta mer pengar från bankerna. Det är paradoxalt, kan man tycka.

Frågan är om diskussionen om en skatt på finansiella transaktioner kom upp över huvud taget vid det här mötet och hur frågan går vidare sedan.

Anf. 46 Statsminister FREDRIK REINFELDT (M):

Fru talman! Den kom upp. Den finns i slutsatserna från i söndags, tror jag. När G20, världens 20 största ekonomier, samlas till diskussioner under franskt ordförandeskap står det i det europeiska mandatet att vi ska verka för en global heltäckande finansiell transaktionsskatt. Då ska man vara väl medveten om att den politiska realiteten är att USA och en lång rad andra länder säger att de aldrig kommer att gå med på det. Det blir på det sättet troligtvis inte en global transaktionsskatt.

Kommissionen har på eget initiativ sagt att den i så fall vill utreda möjligheten att utforma en finansiell transaktionsskatt antingen för Europeiska unionen eller bara för eurozonen, vilket det förs en diskussion om. Ett av syftena med det är att få mer egna pengar till EU:s institutioner, om jag får uttrycka det så. De tänker sig nog behålla en hel del av dessa resurser för att på det sättet finansiera vad de förhoppningsvis önskar, nämligen en större budget.

Vi har olika uppfattningar bland riksdagens partier, men har ändå som svensk position att markera mot denna idé. Vi har negativa egna erfarenheter. Om den inte införs överallt brukar den bara driva bort kapital någon annanstans, och det blir inte så stora intäkter. Om man dessutom bara gör det för eurozonen tror jag att icke-eurozonsländer blir de stora vinnarna på en transaktionsskatt inne i eurozonen. Det gäller förmodligen huvudsakligen Zürich, London och Stockholm, om jag får uttrycka mig så.

Den som vill ta bättre betalt kan i stället se till att bolagsskatterna kommer in från bankerna. Det är ett bättre sätt att se till att de är med och finansierar statsbudgeten. Detta tror jag helt enkelt inte är ett verkningsfullt instrument, vilket jag framförde. Men det återkommer i alla fall i diskussioner, och det känns som att åtminstone eurozonen tänker ta sig en funderare på att införa detta, trots våra varningar om att det kanske inte är så framgångsrikt. Men som sagt är beslutet ännu inte fattat.

Posted in Anföranden i riksdagen | Leave a comment

Var går gränsen?

Posted on 17/12/2011 by Johan Linander

I signalspaningsdebatten ber många mig om att göra bedömningar på spekulationer, ofta med utgångspunkt från att FRA eller Säpo inte vill följa lagstiftningen, så nu tänkte jag spekulera lite kring var gränsen går för att säga ja till signalspaning.

(Allt är mina påhitt, inga hemliga uppgifter ligger bakom.)

Om vi med säkerhet skulle veta att det inom ett år kommer att genomföras ett terrordåd mot Sverige som kommer att döda hundratals personer. Samtidigt som vi vet att utan signalspaning kan vi inte stoppa det, men med signalspaning så kommer dådet att kunna stoppas. Med denna bakgrundskunskap så tror jag att minst 99,9 procent av Sveriges befolkning hade sagt att vi ska ha signalspaning.

Om vi vänder på det och säger att vi vet att det inte kommer att finnas några hot mot Sveriges säkerhet inom en överskådlig framtid och att signalspaning varken skulle göra från eller till ändå. Ja, då tror jag att de allra flesta skulle ifrågasätta varför vi ska ha signalspaning.

Men om vi hamnar någonstans mitt emellan? Var går gränsen? Låt oss säga att det är 10 % risk att det kommer att genomföras ett terrordåd i Sverige med många döda som följd inom tio år. Med dagens verktyg för Säpo (öppen källindrivning, samarbete med andra länder, annan underrättelseverksamhet) så är chansen att stoppa dådet 25 % men med Säpo-tillgång till signalspaning så är chansen 50 % att stoppa massmordet. Vad skulle svenska folket säga om detta? Är den lägre risken för terrordåd värd kostnaderna vad gäller pengar och integritet? Jag är övertygad om att en mycket stor del av svenska folket säger ja i det läget.

Blir det någon förändring om risken är 1 % och att chansen att stoppa dådet med signalspaning ökar från 25 till 35 %?

Spekulationer? Visst, men många som är med i den här debatten verka tycka att det är intressant och givande att spekulera så varför då inte spekulera på det här sättet?

Posted in General | 51 Comments

Säkerhetspolisen ansvarar för rikets säkerhet

Posted on 15/12/2011 by Johan Linander

Idag har regeringen genom justitieminister Beatrice Ask och Socialdemokraterna genom justitieutskottets ordförande Morgan Johansson presenterat en överenskommelse om att Säkerhetspolisen och Rikskriminalpolisen ska få ge inriktningsuppdrag till Försvarets Radioanstalt. Vid FRA-beslutet 2008 beslöts att endast regeringen, Regeringskansliet och Försvarsmakten skulle få ge sådana inriktningsuppdrag. Samtidigt beslöts att polisens tillgång till signalspaning skulle utredas.

Detta har skett i två omgångar och det är ingen tvekan om att framförallt Säpo men också RKP i viss utsträckning har ett mycket stort behov av signalspaning för att klara av sitt uppdrag vad gäller rikets säkerhet, kontraterrorismen, kontraspionaget, författningsskyddet och personskyddet. Utredaren har tittat på om Säpo skulle bygga upp egen signalspaningskapacitet (som de har haft för ett antal år sedan), men det var ett betydligt sämre alternativ på alla plan än att Säpo/RKP får ge inriktningsuppdrag till Försvarets Radioanstalt.

Det som nu föreslås är inte att Säpo/RKP ska få ge vilka inriktningsuppdrag som helst, utan de tidigare lagarna om när signalspaning får ske kvarstår. Detta begränsar mycket tydligt när Försvarsunderrättelsedomstolen ska godkänna en beställning. Signalspaning för endast ske för att kartlägga vissa företeelser i försvarsunderrättelseverksamhet, alltså verksamhet som bedrivs till stöd för svensk utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik samt i övrigt för kartläggning av yttre hot mot landet. Det handlar inte om brottsbekämpande, signalspaning får inte användas i syfte att inhämta uppgifter i en förundersökning.

Vad gäller RKP så är det viktigt att påpeka att signalspaning endast får ske i syfte att kartlägga grov gränsöverskridande brottslighet som kan hota väsentliga nationella intressen. Det innebär att det är i en mycket begränsad del av RKP:s verksamhet som signalspaning kan användas, det lär handla om ett fåtal tillfällen per år.

Utöver att all signalspaning prövas i domstol i förväg så finns det flera kontrollmekanismer. Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamhet (SIUN) har tillsyn över verksamheten, det finns ett särskilt insynsråd vid FRA, behandlingen av personuppgifter granskas särskilt av Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden (SIN) och en årlig skrivelse ska lämnas till riksdagen.

Det är ingen tvekan om att signalspaning innebär en integritetskränkning. Det faktum att signaler som går i kabel ut från vårt land (med det inte sagt att det bara är signaler som har slutdestination i annat land som går den vägen) “filtreras” efter information som FRA spanar efter är i sig en integritetskränkning. Jag menar dock att den ytterligare integritetskränkning som det innebär att ge Säpo/RKP möjlighet att rikta in spaningen är begränsad i förhållande till helheten.

En proportionalitetsbedömning ska göras mellan integritetskränkningen och behovet av åtgärden och eftersom Säpos behov är så omfattande så menar jag att den proportionalitetsbedömningen klaras. Man måste också fråga sig vem som ska ha tillgång till signalspaning när den nu finns. Jag menar att den myndighet som har ansvar för rikets säkerhet också bör ha tillgång till ett av de främsta redskapen för att utföra sitt uppdrag. För mig är det minst lika viktigt att Säpo har tillgång till signalspaning som att Försvarsmakten har det. De icke-militära utländska hoten mot Sveriges säkerhet är betydligt mer omfattande än de militära hoten.

Jag kan ha förståelse för att det finns de som menar att Sverige inte ska ha någon signalspaning pga integritetsintrånget. Jag håller inte med, men kan förstå den avvägningen. Samtidigt måste man då fråga sig om vi ska ha en Säkerhetspolis med ansvar för rikets säkerhet. Jag tror att de flesta svarar ja på den frågan. Man måste också fråga sig om det är rimligt att vårt land blir fullständigt beroende av andra länders underrättelsetjänster. För så blir det om vi inte har egna primärkällor. Det blir också lite tveksamt om Sverige ska ta emot underrättelser från andra länder som har signalspanat (nästan alla västländer har signalspaning, de flesta har dock det i hemlighet eller att lagstiftningen kring signalspaningen är hemlig). Är det bättre att andra länder signalspanar och ger oss underrättelser än att vi själva utför signalspaningen?

Vad gäller Centerpartiets interna process så har jag tagit upp frågan i riksdagsgruppen och fått ett positivt svar. När det gäller stämmobeslut så har vi ett från Åre att vi ska verka för en översyn av FRA-lagen och det har vi också fått genom. Eftersom den granskning som har skett gjordes i ett så tidigt skede att FRA knappt hade påbörjat signalspaning med den nya tekniken så blev resultatet därefter. Vi krävde då en ny utvärdering och det kommer det alltså att bli.

Posted in General | 32 Comments

Klokt av fotbollsförbundet

Posted on 14/12/2011 by Johan Linander

Landslagsspelarna ska vara föredömen för alla tjejer och killar som spelar fotboll. Därför är det ett klokt beslut som Svenska Fotbollsförbundet fattade idag när de stängde av Alexander Gerndt från landslagsspel pga misshandelsdomen. Avstängningen är tillsvidare och man kan givetvis diskutera om Gerndt någonsin ska få spela i blågula landslagsdressen igen. Men jag menar att om han erkänner, medger att han har problem, ber om förlåtelse och kanske även går i terapi eller liknande behandling så ska han ha en chans att återta en landslagsplats. Jag gillar åtminstone inte straff som är för evigt oavsett vad den straffade gör.

Posted in General, Sport | Tagged , , | 6 Comments

Äntligen Slussen

Posted on 12/12/2011 by Johan Linander

Jag är en av alla de tiotusentals som använder Slussen varje dag. Denna för dåtiden smarta trafiklösning har blivit en skamfläck för hela Stockholm. Tänk att på ett av stadens mest centrala lägen där tiotusentals människor passerar dagligen vill inte en normal restaurang eller affär etablera sig. Så illa är det och det har gått år efter år. Men, nu har äntligen beslut fattats och det var på tiden.

Posted in General | 5 Comments

Hur tänkte Morgan Johansson nu?

Posted on 30/11/2011 by Johan Linander

Visst blir det en aning ironiskt när en socialdemokrat säger om Moderaterna, “finns en risk när ett parti tar emot pengar från privata företag eller stiftelser. Det finns alltid en risk att man skapar hållhakar på politiker”. Hur var det nu med LO? Hur mycket pengar ger LO till Socialdemokraterna och snacka om hållhake!

Bakgrunden till Morgan Johanssons uttalande är att han har KU-anmält Beatrice Ask för att hon har sagt att “Moderaterna har inte tagit emot bidrag från juridiska personer från att vi ingick regering 1976″. Johansson hävdar att det inte är sagt och har därför anmält Ask till konstitutionsutskottet.

Men hur tänkte han då? Beatrice Ask har knappast uttalat sig om Moderaternas interna bidragsmottagande som justitieminister, utan som vice partiordförande i Moderaterna. Och såvitt jag vet så kan inte KU granska vad en vice partiledare säger, det ligger helt enkelt utanför KU:s mandat. Det borde Morgan Johansson förstå, förra mandatperioden var han ledamot i just KU.

I sak tycker jag att både Socialdemokraterna och Moderaterna borde redovisa var de får sina pengar ifrån, precis på samma sätt som Centerpartiet gör. Inte så att varje småsumma ska redovisas, det vore att röja vem som är medlem i vilket parti och det ska vara hemligt, utan jag menar att bidrag från företag eller större bidrag från privatpersoner borde redovisas. På samma sätt bör pengar redovisas även om de kommer från ett företag till en stiftelse och sedan vidare till partiet.

Posted in General | 17 Comments

Dagens pajas – Roland Utbult

Posted on 18/11/2011 by Johan Linander

Om man ger sig på en person så bör man ha bra på fötterna. Kristdemokrater är normalt ordentliga och försiktiga. De kritiserar sällan andra inom alliansen, de är snarare mer benägna att kritisera internt, även om det för tillfället har lugnat sig för Göran Hägglund.

En som inte tycker att det är viktigt att hålla sig till fakta är den kristdemokratiska riksdagsledamoten Roland Utbult. Han är tydligen själv musiker, kristen sångare (inte riktigt vad jag lyssnar på), och har fått sitt partis förtroende att vara ersättare i några utskott, bl.a. kulturutskottet. Nu har han valt att ge sig på Annie Lööf på ett sätt som han borde få skämmas över.

Det börjar med att han blandar ihop nedladdning med fildelning. Det är tyvärr inte sällsynt att det sker, men det blir inte mer acceptabelt för det. Nedladdning är när man laddar ner någonting utan att samtidigt tillgängliggöra för andra, medan fildelning normalt innebär att man både laddar ner och laddar upp. Centerpartiet har sedan upphovsrättslagen ändrades 2004 sagt att nedladdning av upphovsrättsskyddat material för privat bruk bör vara lagligt medan det ska förbli olagligt att tillgängliggöra upphovsrättsskyddat material för andra. Inte minst för att det är svårt för vem som helst att veta vad som är upphovsrättsskyddat och vad som inte är det, allt mer är utlagt på Internet för att spridas. Den politiken står fast.

Samtidigt har vi också sagt att dagens upphovsrättslagstiftning inte har hängt med i tiden. Den är från en tid då digitaliserade verk var något okänt.

“Dagens upphovsrätt riskerar att medföra att vi inte till fullo kan dra nytta av den nya tekniken. Centerpartiet tycker det att är viktigt att sluta se Internet som ett hot, som en världsomspännande kopieringsmaskin, och i stället se de möjligheter Internet ger, för såväl upphovsmän som användare. Därför vill Centerpartiet tillsätta en utredning som ska se över hur en ny upphovsrättslagstiftning bör se ut. Centerpartiet vill att utredningen särskilt ska belysa hur en lämplig balans skapas mellan användarnas och upphovsrättsinnehavarnas intressen. Utredningen bör även se över vilken rättsordning som främjar mesta möjliga kreativitet, skapande och innovation, samt hur ersättningssystemet till upphovsmän kan se ut i framtiden. Det måste ske på ett sätt som välkomnar ny teknik istället för att se den som ett hot, och som uppmärksammar dagens snabba teknikutveckling och nya marknadsmöjligheter.” Citerat från vår hemsida.

Om Roland Utbult tycker att dagens upphovsrättslagstiftning är alldeles utmärkt och fungerar felfritt så är han nog ganska ensam om det. Åtminstone har han inte sin partivän och minister Stefan Attefall på sin sida, så här skrev Attefall som då var gruppledare för Kd i riksdagen i ett pressmeddelande 2008: “Under åren har flera teknikskiften skett, ta till exempel radion, kassettbanden och videon för att bara nämna några. Upphovsrätten har alltid värnats tidigare och så måste det vara även fortsättningsvis. Samtidigt måste vi hitta praktiska lösningar vad gäller fildelning för privat bruk. En lösning kan vara en stimavgift på bredbandsabonnemangen. Den explosionsartade tekniska utvecklingen innebär nya möjligheter. Det är viktigt att ta tillvara dessa tekniska möjligheter, samtidigt får ingen förlora på utvecklingen. Idag ställs till stor del upphovsmakarna mot konsumenternas allt högre ställda förväntningar.”

Se där, Kristdemokraterna som parti kanske inte tycker att upphovsrätten fungerar så bra som Roland Utbult tycker. Verkar nästan som att hans egen parti sympatiserar mer med Centerpartiets syn på förändringsbehovet av upphovsrätten än med hans egna åsikter i frågan.

Vidare uppmanar denna Utbult Annie att läsa på om alliansens kulturpolitik och hänvisar till Kulturpropositionen “Tid för kultur”. Ja, den är från 2009 och vi har då liksom så många andra gånger kompromissat för att få ihop en fungerande allianspolitik och det kommer vi att göra även framöver (men Utbult kanske tillhör den Kd-falang som vill att de ska söka sig bort från allianssamarbetet?). Då 2009 satt Annie, då Johansson, i riksdagen medan Roland Utbult inte gjorde det. När propositionen skrevs var han fortfarande folkpartist, sedan bytte han tydligen parti för att öka sina chanser, vilket uppenbarligen var framgångsrikt.

Slutligen visar Utbult sin fullständiga okunskap när han skriver om att Annie som näringsminister skulle ändra upphovsrättslagstiftningen. För det första är det inte en minister som ändrar lagen, men värre är: Roland Utbult borde om han är så intresserad av upphovsrättslagstiftningen veta att det inte är en fråga som ligger på näringsdepartementet utan på justitiedepartementet. Det är alltså Beatrice Ask som är ansvarig för den immaterialrättsliga lagstiftningen och inte Annie Lööf!

Pinsamt Roland Utbult! Inte blir det bättre av att han kallar Annie för populist. Har han sagt samma sak till Stefan Attefall?

Posted in General | 21 Comments

Vad är ett rimligt straff vid grovt rattfylleri där förare kör ihjäl någon?

Posted on 14/11/2011 by Johan Linander

Igår kom det en undersökning från Statens väg och transportforskningsinstitut som har gett rubriken “Rattfulla får lägre straff” i flera medier. Det är givetvis en allvarlig signal, men samtidigt bör man vara lite försiktig och också kritisk till själva undersökningen. Detta har bl.a. Dagens Juridik skrivit om.

Men frågan vad som är ett rimligt straff för en person som grovt rattfull kör ihjäl någon, t.ex. ett barn som cyklar i vägrenen, kvarstår. Det är ingen tvekan om att han (eller hon) minst ska dömas för grovt vållande till annans död, grovt rattfylleri och grov vårdslöshet i trafik, men kan det inte i de värsta fallen handla om en uppsåtsbedömning?

Den som kör grovt rattfull och har gjort det flera gånger förut, visar inte den personen en sådan likgiltighet inför andra människors liv och hälsa att det borde kunna vara fråga om ett eventuellt uppsåt, s.k. likgiltighetsuppsåt?

Redan 2004 motionerade jag om detta i riksdagen:

“Dagligen utspelar sig tragedier på våra vägar, varav en stor andel beror på alkoholpåverkade förare. Trots livsfaran för föraren och omgivningen, allmänhetens fördömande och risken för relativt hårda straff är berusade förare ett ständigt återkommande gissel. Likgiltigheten inför sina medmänniskors liv och hälsa är slående. Om det värsta skulle inträffa och den berusade föraren berövar annan livet borde denne, i fall av grovt rattfylleri, kunna dömas för dråp. Grunden för detta är att brottet bör leda till hårdare straff än vad som ryms inom vållande till annans död, samt att likgiltigheten nästan kan likställas med s k eventuellt uppsåt, vilket är det minsta som krävs för att idag kunna dömas för det uppsåtliga brottet dråp. Att berusad förare som berövar annan livet i fall av grovt rattfylleri bör kunna dömas för dråp bör ges regeringen till känna.”

Jag är inte lika säker idag som jag var 2004, åtminstone är det inte så enkelt som det verkar i min motion. Men tankarna kvarstår, borde inte en lastbilschafför som kör mot trafiken på motorvägen med 1,82 promille i blodet och dödar fem personer kunna dömas för dråp?

Detta hände den 19 oktober 2004 (tre veckor efter jag hade skrivit min motion till riksdagen).

Posted in General | 7 Comments

På rätt väg vad gäller Säpos Stasiarkiv

Posted on 9/11/2011 by Johan Linander

Igår hade vi en lång diskussion på Centerpartiets riksdagsgrupp om Säpoarkivet med misstänkta Stasiagenter. Det var en bra diskussion och givetvis kändes det bra att riksdagsgruppen ställde sig bakom mitt förslag som jag skrev om redan för nästan två veckor sedan.

Det är givetvis också bra att justitieministern tänker bjuda in gruppledarna för en diskussion om hur större öppenhet kan skapas.

Posted in General | Leave a comment

Åter dags för Nordiska rådets session

Posted on 1/11/2011 by Johan Linander

Nordiska rådets session hålls en gång varje höst och i år är det dags för Köpenhamn. Sitter nu i Folketingssalen och det är Nordiskt toppmöte på temat “De åpne nordiske samfund”. Samtliga nordiska statsministrar är på plats och har talat. Många har i debatten tagit upp händelserna i Oslo och på Utöya i somras och det tycks vara full enighet om det som Norges statsminister Jens Stoltenberg sa direkt efter terrorattacken: “Hot mot vår demokrati och öppenhet ska mötas med mer demokrati och öppenhet”.

Själv är jag numera endast ersättare i Nordiska rådet (fick lämna NR:s presidium när jag blev vice ordförande i justitieutskottet, hinner inte sitta överallt), men eftersom Folkpartiet inte hade någon som kunde åka så får jag vara folkpartist och tjänstgör alltså på sessionen.

Som tillhörande Mittengruppen är det lite trist att sitta och titta på de fem nordiska statsministrarna. När vi träffades förra hösten i Reykjavik så var tillhörde två av fem statsministrar Mittengruppen, Danmarks Lars Lökke Rasmussen och Finlands Mari Kiviniemi. Nu är det ingen alls. Två tillhör konservativa gruppen (Reinfeldt och Katainen) och tre tillhör den socialdemokratiska gruppen (Thorning-Schmidt, Stoltenberg och Sigurdardottir).

Posted in General | 4 Comments

Sverige borde göra som Tyskland gjort med Stasiarkivet

Posted on 27/10/2011 by Johan Linander

De senaste dagarna har det varit en debatt om huruvida Säpos Stasiarkiv ska öppnas. Några av oppositionspartierna tycker det och det är också många enskilda ledamöter inom alliansen som har uttryckt detsamma. Socialdemokraterna har i dagarna sagt att de vill öppna, men med väldigt många restriktioner.

Jag tycker att frågan är svår. Man måste vara medveten om att de som finns i arkivet kommer att på olika sätt bli lidande av ett offentliggörande. Jag kan se löpsedeln på Expressen framför mig: “Hela listan på alla Stasispioner”.

Men får de inte skylla sig själv då? Svaret är säkert ja för många av dem. De valde att spionera för Stasi och jag skulle inte tycka synd om dem om det offentliggjordes även om det är länge sedan. Men för alla är inte svaret ja. Det lär finnas namn i arkivet på personer som överhuvudtaget inte kan förstå varför de finns med. De har pratat med någon som de litade på utan att veta att hon eller han var Stasispion. De kan också vara helt oskyldiga men det har funnits misstankar mot dem.

Man kan också fundera på om en person som inte är dömd för något ska straffas? För nog blir det ett straff på ålderns höst om det kommer ut att man medvetet eller omedvetet spionerat för Stasi. Borde det inte finnas en preskription även för den typen av straff? Frågan är svår. Offentlighet och öppenhet ska gälla som grundregel men ibland finns det skäl till inskränkningar.

Istället tycker jag att Sverige borde göra som Tyskland. Enligt vad jag har hört så var det inte ens en stor politisk fråga i Tyskland när det bestämdes att alla ska ha möjlighet att få ut vad som finns i Stasiarkivet om dem själva. Med andra ord, den som finns i arkivet ska ha möjlighet att få ut den informationen. Jag tycker att det är en rimlig lösning som Tyskland har valt.

Posted in General | 5 Comments

Det är långt till 2014

Posted on 22/10/2011 by Johan Linander

Nog ser det bra ut för Alliansen. Håkan Juholts popularitet är lägre än någon annan oppositionsledare har lyckats prestera någonsin medan statsminister Reinfeldt blir allt mer populär. Men, är det så säkert att “vi går mot ännu en valseger 2014″ som Reinfeldt säger?

Det är klart att målsättningen är en ny valseger 2014. Alliansen ska åter få bilda majoritetsregering och Centerpartiet ska bli ett starkare parti inom alliansen. Men vi ska aldrig ta ut något i förskott. Opinionen förändras allt snabbare och en fråga kan vända upp och ner på allt.

Minns ni hur opinionsläget såg ut för fyra år sedan? Alliansen hade styrt i ett år och sjukförsäkringsfrågan hade dominerat debatten. Statsvetare dömde ut alliansen och sa att det inte fanns någon chans att det skulle bli omval 2010…. Sedan kom det en finanskris 2008 och opinionsläget vände. Skulle Mona Sahlin som statsminister kunna hantera en krisande ekonomi? Var det inte bättre att ha kvar Reinfeldt och Borg ändå?

Jag är helt enkelt trött på att höra på folk som tror att det går att förutsäga hur det ska gå. Ja, hur vädret ska se ut nästa vecka går väl att förutspå, men hur valresultatet ska bli om tre år? Nej, ingen kan veta vad som kommer att hända som kan vända upp och ner på allt.

Vi ska jobba på för att göra Sverige friare, grönare och tryggare. Varje dag. Utan tanke på oppositionens upp och nedgångar i opinionen och utan att ständigt tänka på vad som tillfälligt ger toppar i opinionsundersökningarna. Ingen har valt oss för att vi ska öka våra egna opinionssiffror, vi är valda för att förverkliga den politik som vi gick till val på.

Posted in General | 9 Comments

Udda partiledardebatt i riksdagen

Posted on 12/10/2011 by Johan Linander

Just nu pågår partiledardebatten i riksdagens kammare. Jag har suttit och lyssnat ett tag och ska tillbaka när det är Annies tur, men just nu blir det tv-sändning på kontoret istället.

Det är en ovanlig debatt. Det mediala intresset är enormt, det hänger journalister och fotografer i klasar utanför glasdörrarna i kammarfoajén. Det skulle kunna vara ett intresse för att de båda kvinnliga debattörerna, Annie Löof och Åsa Romson, gör sin första partiledardebatt i riksdagen. Det hade också kunnat vara hur Göran Hägglund ska klara sig nu när Kristdemokraterna har interna strider. Men icke.

Allt fokuseras på Håkan Juholt. Jag är inte förvånad. Det är klart att jag visste att det skulle bli så, men jag tycker ändå att det är tråkigt. Politiken, landets budget, är viktigare än Håkan Juholt, oavsett vad han har gjort eller inte har gjort.

Jag har inga synpunkter på mediadrevet, det har sin egen logik (om det finns någon logik), men det är uppenbart att politikens innehåll får stå tillbaka. Tyvärr drabbar det också vår nya partiledare Annie Lööf. Hade den här debatten varit “normal” så hade fokus bl.a. legat på hur hon sköter sig. Eftersom hon hittills gör en mycket bra debatt så är jag övertygad om att det skulle vara positivt, mycket positivt, för Centerpartiet. Men nu blir det inte så, Annie ska förmodligen vara glad över en notis om hur hon klarade sin debut.

När det gäller Juholt och hans hyresersättning så finns det mycket att säga, men jag nöjer mig med att notera att efter en genomgång (av personal på vårt kansli) så är inte reglerna så tydliga som jag först trodde. Det finns tydliga regler för om någon ledamot låter annan person bo i riksdagens lägenheter, men tydligen står det inte motsvarande när det gäller ledamots egen lägenhet som han eller hon får hyresersättning för. Jag kan tycka att samma regler borde gälla oavsett om det är riksdagens lägenhet som hyrs ut till ledamot eller om en ledamot får ersättning för egen lägenhet, men det står tydligen inte så i reglementet.

Själv har jag ett hus där även min familj bor och jag får ingen hyresersättning alls (istället får jag göra avdrag i deklarationen för dubbelt boende precis som andra som har dubbelt boende). Det beskedet fick jag redan för 7-8 år sedan och har aldrig ifrågasatt det (har väl sparat nästan en halv miljon av skattebetalarnas pengar mot om jag hade haft en lägenhet och fått hyresersättning…) och varför skulle jag göra det.

Posted in General | 19 Comments

En strategi för att rädda ålen

Posted on 8/10/2011 by Johan Linander

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen ges till känna vad i motionen anges om behovet av ett handlingsprogram för ålens överlevnad

Motivering

Det berättas att Norrgölen var så kuslig att somliga ansåg att den saknade botten. Men en man gick trots allt ut i vattnet och lyckades få tag på den stora besten, hornålen. Ålen var enorm. Det blev en kamp, en brottningsmatch på liv och död.

Ålen slet sig och försvann tillbaka ner i den bottenlösa gölen. Men kvar på stranden låg det ena hornet. Frithiof sparade trofén och visade det senare för en naturvetare, som påstod att det var ett vanligt horn från en ko. Sedan den dagen misstrodde Fritiof naturvetare.

Frithiof i berättelsen är naturligtvis Frithiof Nilsson Piraten. Den kanske främste skildraren av Skåne och den skånska kultur som finns runt ålen. Ålen är Skånes landskapsfisk och det är ingen tvekan om att ålen är viktig för Skåne – för fiskare, men också för kulturen och turistnäringen.

Men ålen är mer än så. Det handlar om en gammal fisk som överlevt tusentals år av
förändring i klimat, geografi och biologi. Denna uråldriga djurart är nu utrotningshotad. Ålen är rödlistad av Världsnaturfonden. Färre ålar når Saragassohavet. Antalet glasål i Europa har minskat kraftigt de senaste 30 åren och är idag knappt 5% av tidigare nivåer.

Det vilar ett stort ansvar på mänskligheten att vidta åtgärder för att rädda ålen.

I debatten blir det ofta så att man griper efter enkla lösningar. Är det ont om ål? Ja då är det väl viktigast att omedelbart stoppa svenskt fiske och bojkotta den på julbordet. Men verkligheten är inte så enkel att bojkott eller fiskeförbud skulle rädda situationen för ålen. Ska man rädda ålen måste man göra rätt analys av varför den är utrotningshotad.

Svenskt ålfiske i Östersjön har redan kraftigt begränsats. Ålfisket i Sverige är dessutom småskaligt och kustnära. Det innebär lågintensiva metoder som är vänliga mot såväl artens fortlevnad som kustbygden. Det innebär små energisnåla båtar som inte går längre än 800 meter från kusten. Det behövs inga konstgjorda hamnar, bara sandstranden eller enkla bryggor.

Ålforskare menar att den långsiktiga minskningen av ålbeståndet beror på flera orsaker. Det handlar om klimatförändringar, naturliga variationer, men också om överfiske och vattenkraft. Fettlösliga miljögifter, parasiter, rovfiske och klimatförändringar är tänkbara bidragande orsaker. Man kan dock notera att där ålyngel satts ut i sjöar har utvecklingen varit positiv.

Hotet mot ålens fortlevnad beror i mycket liten grad på det kustnära fisket i Sverige. Ålfiskaren i Östersjön måste släppa tillbaka all ål som är kortare än 70 cm, i vårt grannland Danmark är gränsen 38 cm. Det är i sig märkligt att man inte har gemensamma riktlinjer i länderna vid Öresund, men problemet är än större eftersom man i andra europeiska länder har ännu svagare reglering.

En annan avgörande orsak till att ålen är utrotningshotad är de hinder som vattenkraftverk skapar. Vattenkraften är förvisso på många sätt en ren och bra kraftkälla. Vattenkraften är klimatvänlig, men det faktum att lax och ål förstörs av kraftverken gör den naturovänliga. Sveriges ålförvaltningsplan som godkändes av EU-kommissionen 2009, innehåller därför som en huvudkomponent ökad överlevnad vid passage av vattenkraftverk. Året därefter undertecknades en avsiktsförklaring mellan Fiskeriverket och sex större kraftbolag, där bolagen åtar sig att vidta åtgärder vid 11 vattensystem som är särskilt prioriterade.

Åtgärder mot den dödlighet som ålen drabbas av vid uppvandring och utvandring skulle behöva genomföras vid ungefär 2000 st vattenkraftverk.

Potentialen av sådana åtgärder visas i ett försök vid Ätrafors kraftverk. Vid kraftverket satt ursprungligen ett galler med 20 mm spaltvidd. Sju av tio ålar (72%) klämdes fast och dog när de försökte ta sig nedströms förbi kraftverket. Genom att ändra spaltvidden, ändra lutningen på gallret samt anlägga flyktöppningar i gallrets övre del, minskade dödligheten ned till 10%. En tämligen enkel åtgärd som fick stor effekt på ålens överlevnadsmöjligheter. Dessa förändringar behöver inte nödvändigtvis innebära minskad effekt i kraftverken. Det kan till och med vara så att ombyggnaden höjer verkets effekt.

Det är viktigt att notera att detta inte bara rör ålen. Enligt Älvräddarna, som särskilt arbetar för att värna laxen, är det tekniskt sätt möjligt att bygga fiskvägar vid kraftverk i vilken damm eller kraftverk som helst. Relativt små förändringar skulle kunna innebära runt 95% överlevnad både vid uppvandring och utvandring. För att nå dit behövs emellertid mer forskning och utvecklingsarbete på området.

Ålens överlevnad kan bara säkras med hjälp av akuta åtgärder. Därför bör regeringen skyndsamt utarbeta en strategi för att rädda ålen och andra vandringsfiskar. En sådan strategi kan innehålla flera komponenter, till exempel:

* Försök med ”Fish & save”. Ålakademin har tagit fram ett förslag som syftar till att motverka det faktum att länderna i Öresund tillämpar olika regelverk för vilken ål som är lovlig att fånga. Förslaget går i korthet ut på att man fiskar upp levande ål, tillfälligt förvarar dem levande i vattentankar och transporterar dem till västkusten där de sätts ut för vidare vandring till Saragasso. Huruvida en sådan metod skulle fungera i verkligheten vet man ännu inte. Man kan till exempel tänka sig att åtgärden påverkar ålens förmåga att navigera sig till Saragasso. Men med den akuta situation som nu råder är en av forskare kontrollerad försöksverksamhet väl värd att prövas. Kostnaderna torde vara relativt små, inte minst jämfört med de vinster som kan nås. Försök planeras till hösten 2011 med mindre utsättning av ål enligt Fish & Save. Skulle försöket visa sig lyckosamt bör metoden snabbt kunna användas i stor skala.

* Ökat tryck på kraftbolagen att bygga vandringsleder, såväl för uppvandring som för utvandring i våra vattendrag för ål. Som konstaterats ovan är vattenkraftverk ett avgörande skäl till att ålen är utrotningshotad. Regeringen bör därför på olika sätt öka trycket på kraftbolagen att vidta åtgärder som gör det möjligt för vandringsfisk att oskadd ta sig förbi kraftverk. Regelverk bör skärpas vad gäller vandringsvägar och vite bör kunna utkrävas när så inte sker. Vidare bör regeringen som ägarrepresentant i statligt ägda Vattenfall agera för skyndsamma insatser. Värt att notera att Vattenfall på sin egen hemsida anger 70-90% dödlighet per turbin för utvandrande ål.

* Ökad forskning om ålens och laxens vandringsmönster. Vandringsfisken utsätts för särskilda prövningar. Därför behövs också särskild forskning på området.

* Ökad utplacering av ålyngel i Östersjön och i svenska vattendrag.

* Ökat internationellt samarbete. Idag finns på såväl Östersjönivå som EU-nivå ett samarbete kring ålen. EU-kommissionen arbetar till exempel för gemensam förvaltning med krav på gemensamma mål, krav på lägesrapporter och ramverk för lokal skötsel av ålfiske. Bland Östersjöländerna finns en strävan efter att se ålen som en gemensam resurs och ett gemensamt ansvar. Sveriges regering bör lägga ökad tyngd på att höja målen för dessa samarbeten och också arbetar för möjligheten till kännbara sanktioner.

Christer Nylander (Fp)
Johan Linander (C)
Ulf Nilsson (Fp)
Per-Ingvar Johnsson (C)

Posted in Riksdagsmotioner | 1 Comment

En myndighet med ansvar för arbetsmarknadsrelaterat stöd för personer med synnedsättning

Posted on 8/10/2011 by Johan Linander

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att en enda myndighet ska ha ansvar för allt arbetsmarknadsrelaterat stöd för personer med synnedsättning.


Motivering

Arbetslösheten för personer med synnedsättning i arbetsför ålder är cirka 50%. Denna dystra statistik har gällt länge oavsett konjunktur och oavsett regering. Orsakerna är många, men bristande samordning hos ansvariga myndigheter och ett för individen krångligt och oflexibelt stödsystem är en viktig orsak.

Ansvaret för att stödja personer med synnedsättning i olika arbetsmarknadsrelaterade frågor är idag uppdelat på både Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Det är en uppdelning mellan två myndigheter som har visat sig olycklig. Bland annat orsakar den skilda tolkningar av regelverken och olika behandling av samma individ. Enligt bland andra Riksorganisationen Unga Synskadade så är det samarbete som sker idag inte tillräckligt för att tillgodose och utveckla den enskildes rehabiliteringsmöjligheter eller för att underlätta för individen när det gäller anställning.

En förutsättning för att personer med synnedsättning ska ha jämlika villkor som seende på arbetsmarknaden är att det finns en effektiv och flexibel hjälpmedelshantering. Anpassning av arbetsplatsen måste kunna göras snabbt och utan tidsödande byråkrati. Uppdelningen av ansvar mellan de båda myndigheterna gör dock
processen kring arbetstekniska hjälpmedel och arbetsplatsanpassning onödigt byråkratisk och komplicerad för individen. Den tar också ofta lång tid vilket ytterligare försvårar inträdet på arbetsmarknaden.

Det har också förekommit fall där hjälpmedel som Arbetsförmedlingens utredning har rekommenderat sen inte har beviljats av Försäkringskassan. Det kan i sin tur innebära att den arbetssökande med synnedsättning inte kan börja det arbete man fått. Uppdelningen av ansvar kan förmodas vara olycklig också för andra grupper med liknande svårigheter på arbetsmarknaden. I Arbetsförmedlingens nationella samråd med
företrädare för personer med de olika funktionsnedsättningarna synnedsättning, hörselnedsättning, dövhet och dövblindhet har det lyfts liknande åsikter.

Stockholm den 3 oktober 2011

Per Lodenius (C)
Johan Linander (C)

Posted in Riksdagsmotioner | Leave a comment

Centerpartiets framgångar i höstens budget

Posted on 4/10/2011 by Johan Linander

I tisdags presenterade finansminister Anders Borg regeringens höstbudget. I en tid av stor ekonomisk oro tillhör Sverige undantagen bland världens ekonomier. Till skillnad från de flesta andra regeringar i världen kan Alliansen, tack vare en ansvarsfull ekonomisk politik, presentera en budget med fokus på reformer och förslag snarare än på kraftiga åtstramningar.

Den presenterade höstbudgeten innehåller en rad exempel på förslag där Centerpartiet har fått genomslag för sin politik. Det tydligaste exemplet är beslutet om att sänka restaurangmomsen från 25 procent till 12 procent. Genom sänkningen förenklar vi för restaurangägare och skapar möjligheter för tusentals nya jobb inom restaurangnäringen. De nya arbetstillfällen som skapas ger framförallt ungdomar en möjlighet att komma in på arbetsmarknaden, något som är bra för både individen och samhällsekonomin i stort.

Bland de andra budgetförslagen märks ett ökat anslag till infrastrukturssatsningar på totalt 5 miljarder och en halv miljard till bredbandsutbyggnad på landsbygden. Båda dessa förslag är exempel på Centerpartiets tydliga mål om att hela Sverige ska leva. Satsningar på en bättre infrastruktur minskar avståndet mellan människor och skapar samtidigt nya arbetstillfällen. Dessutom avsätts 200 miljoner årligen till supermiljöbilspremien för att vi snabbare ska få fler miljöbilar i den svenska fordonsflottan.

Förbättrade villkor för företagandet i Sverige har varit en prioriterad fråga genom hela Centerpartiets historia. I höstens budget finns en rad exempel på detta, kraftiga förenklingar för fåmansbolag, de så kallade 3:12-regelerna, en utveckling av expertskatten och utökade möjligheter för avdrag till forskning och utveckling. Allt med syfte att göra det lättare att starta och driva företag i Sverige.

Centerpartiet och Alliansen har sedan maktskiftet 2006 haft en tydlig fokusering på att ha ordning och reda i de statliga finanserna. Detta har skapat en stabil grund att stå på i tider av ekonomisk oro och möjliggör nu för reformer som på kort och lång sikt gör Sverige till en starkare kraft i en globaliserad ekonomi.

Posted in Insändare | Tagged , , | 2 Comments

Sänkt restaurangmoms ger fler jobb

Posted on 4/10/2011 by Johan Linander

Debattartikel från slutet av sommaren som jag har glömt att lägga här på bloggen/mitt personliga arkiv.

Centerpartiet arbetar för fler jobb i hela landet. Detta gör vi genom att främja ett ökat företagande och förenkla reglerna för företagare. Sedan 2009 har Centerpartiet drivit frågan om sänkt restaurangmoms från dagens nivå på 25 procent till matmomsens nivå 12 procent. De viktigaste effekterna är fler jobb för framförallt ungdomar. Momssänkningen innebär dessutom en förenkling för företagen. Nu har Centerpartiets förslag även fått gehör hos statsministern.

Många ungdomar får sina första jobb inom tjänstesektorn och ofta i café- eller restaurangverksamhet. Sex av tio anställda är under 34 år och nära en tredjedel är utlandsfödda inom restaurangbranschen. Genom att öka marginalerna kan krögarna och kockarna minska sina arbetsdagar från ofta 14-16 timmar per dag och istället anställa en person till.

Det finns olika beräkningar på hur många nya jobb en sänkning av restaurangmomsen kan komma att ge och det finns givetvis inget säkert svar. Branschorganisationen SHR (Sveriges Hotell & Restaurangföretagare) har gjort en beräkning utifrån hur många nya jobb som skapades i andra länder som har sänkt restaurangmomsen och kom fram till att 15 000 nya jobb kan skapas i Sverige.

Momssänkningen innebär också ett minskat regelkrångel för verksamheter som kombinerar restaurangverksamhet med hämtmat och catering. Att olika momssatser för mat som lagas i samma kök är en administrativ mardröm är enkelt för var och en att förstå. Med enklare regler blir det mer utrymme för företagaren att utveckla sin verksamhet vilket kan skapa fler innovativa och spännande företag. Det är intressant för besöksnäringen i stort.

Sverige har fantastisk mat. Det är en tillgång som vi kan ta till vara i mycket högre grad. I regeringens och Centerpartiets vision som vi kallar Matlandet Sverige vill vi att fler ska upptäcka nyttan och nöjet med den svenska maten och kokkonsten.

Svenskarna fikar och äter ute som aldrig förr och vill gärna ha närproducerad mat. Detta gynnar den småskaliga mångfalden inom livsmedelssektorn, från den skånske bonden och till ditt lokala kondis. Denna förändring kommer hela landet till godo och bidrar också till entreprenörskap på landsbygden. En sänkning av restaurangmomsen är därför en viktig åtgärd för fler arbetstillfällen i hela landet.

Posted in Insändare | Tagged | Leave a comment