Linander tycker!
Korta mer eller mindre genomtänkta tankar efterfrågar likasinnade kommentarer.

Såg idag på text-tv att antalet anmälda våldtäkter under första halvåret 2007 ökat med 19 % i jämförelse med första halvåret förra året. Mycket oroväckande siffror och definitivt inget som kan accepteras. Givetvis måste statistiken analyseras, till viss del menar BRÅ att ökningen kan förklaras av den förändrade lagstiftningen (2005) och en gammal väl använd förklaring är att anmälningsbenägenheten ökar. Men det får inte vara bortförklaringar. Det ökade sexualiserade våldet är på riktigt. Ökningen kanske inte är precis som anmälningsstatistiken visar, men det är en ökning, det får vi inte blunda för.

Det är dags för politisk handlingskraft. Ett handlingsprogram för att minska det sexualiserade våldet måste tas fram. Det brottsförebyggande arbetet måste prioriteras, och det handlar om allt från sexualundervisning i skolan till belysning i parker. Samtidigt måste de ökade anmälningarna leda till mer resurser för polisen att utreda brottsmisstankarna. Det är stor skillnad inom landet på andelen fällande domar, metodutveckling och enhetlighet över landet i polisarbetet krävs.

Jag kommer att ta upp frågan såväl inom Rikspolisstyrelsen som justitiedepartementet under de möten vi har i augusti.

Som jag tidigare skrivit sitter jag på en vanlig modemuppkoppling och försöker ha semester även om jag inte “kan låta bli” bloggen ändå. Med anledning av den tröga uppkopplingen så har jag varit slö och valt att hoppa över moderering av kommentarer. Ikväll tog jag tag i problemet och då hade jag nästan 1 800 kommentarer i kö. Mer än 99 % var spam och bland alla dessa förhatliga spamkommentarer så var det svårt att hitta de “riktiga”. Jag hoppas att jag inte raderat någon verklig kommentar, men har det hänt så försök igen. Ber också om ursäkt för att det kan ha tagit upp emot en vecka innan skrivna kommentarer synts på bloggen.

Det har blivit en intern alliansdiskussion om försvarsanslag efter finansministern anförande i Almedalen då han sa att försvaret skulle spara 4 miljarder årligen.

Det har inte blivit så stort medialt, förmodligen för att det inte är en strid mellan partierna utan framförallt inom moderaterna mellan ministrarna.

Någon uppgörelse mellan partierna finns inte och det har inte Anders Borg påstått heller. Visst måste frågan beredas nogrannt men i princip håller jag med Anders Borg, det är rimligt att göra ytterligare besparingar på försvaret. Kanske måste det innebära att något vapenslag helt måste bort, men Sverige behöver inte kunna ställa upp i internationella insatser med alla vapenslag.

Det är säkert någon som kan räkna ut hur sannolikt, eller rättare sagt osannolikt, det var, men när det hände så kändes det fullkomligt osannolikt.

Ikväll satt jag och min son och spelade “Pippi-Lotto” medan regnet öste ner utanför fönstret. Spelet är enklast möjliga (han är bara tre år), vi hade vars två brickor och det gäller att få en rad, två rader, full bricka och till slut två fulla brickor. Man drar kort ur en hög, ett i taget och den som har rätt bild får kortet. Ja, ni förstår säkert.

Det finns 36 kort med olika motiv ur Astrid Lindgren-böcker (filmer) och av dessa så var 18 “mina” och 18 Eriks.

De första 17 korten som drogs var mina! Jag hade alltså fått en rad, två rader, full bricka och bara ett kort från två fulla brickor innan Erik fick sitt första kort. Korten var väl blandade, jag hade själv blandat (och jag fuskade inte).

När jag fått fem kort utan att Erik fått något så började det kännas pinsamt. Inte riktigt tänkt att man ska “utklassa” sina barn när man leker tillsammans. När jag sedan fick kort efter kort så försökte jag förklara för honom hur osannolikt det som hände var, men förklaringen gick inte riktigt hem. När vi skulle spela igen så tyckte han att han skulle få alla sina först på samma sätt som jag fått och jag försökte säga att vi nog behöver spela spelet miljontals gånger, förmodligen konstant i resten av våra liv innan det händer igen. Men som sagt, han är bara tre år så då var hans svar att han vill spela spelet miljontals gånger…:-) Riktigt så kul är det inte….

Vi i Centerpartiet och säkert alla andra partier diskuterar inför sommaren hur vi ska använda politiska sommarstiltjen för att nå ut i media. Det tas fram mediaplaner och “utspel” förbereds. Inte minst ska det vara en möjlighet för de politiker som annars har svårt att nå ut i riksmedia.

Vad har då hänt? Talen i Almedalen har fått uppmärksamhet men i övrigt har det varit tyst. Om det beror på att inga mediautspel gjorts eller om riksmedia inte är intresserade av tillrättalagda utspel är svårt att säga. Förmodligen är det en kombination. Innan sommaren är det lätt att säga att man ska jobba även under juli, åtminstone några timmar om dagen, men när det sedan blir semester är det mycket annat som lockar. På redaktionerna är det många vikarier och de vill säkert hellre hitta Nyheten med stort N än att rapportera vad en vanlig ledamot i justitieutskottet vill göra för att förbättra kriminalvården.

Själv har jag haft ett ganska lyckat “utspel” i midsommarhelgen om åtgärder mot trafikonykterhet medan idéerna om just kriminalvården gick omärkt förbi. Enligt mediaplanen har jag ytterligare ett “utspel” senare i sommar, men jag får se om det blir av. Inte för att jag inte har tid och lust, utan snarare för att det är löjligt att hålla på att “hitta på” politiska utspel bara för att det står i någon mediaplan. Politiska förslag, åtgärder och idéer från politiker “på min nivå” måste ha förankring i ett verkligt, och helst uppmärksammat, problem som behöver en lösning för att det ska bli medialt intressant. Om man heter Reinfeldt eller Olofsson så räcker det att tycka till om något för att det ska vara intressant, men så fungerar det inte för “vanliga politiker”.

Detta är också en vanlig missuppfattning på hemmaplan, och med hemmaplan menar jag då lokala centerpartister hemmavid. De kan fråga varför jag inte syns mer i media (nu är jag knappast sämst på det, men frågan kommer ändå ibland) precis som att det är vi som politiker som bestämmer när vi ska få mediautrymme. Om det vore så väl…

Nja, vänsterpartiets Lars Ohly sa väl inte direkt att han tycker att väljarna 2010 ska köpa grisen i säcken, men resultatet av vad han sa i Almedalen blir som “grisen i säcken”.

Han var mycket tydlig på att han inte vill ha någon gemensam valplattform med socialdemokraterna och miljöpartiet inför valet 2010. Men i nästa andetag sa han att han vill regera tillsammans med s och mp efter en valseger.

Men, ursäkta. Han vill att väljarna ska rösta fram en vänsterregering, men han vill inte vara med och berätta i förväg vad en sådan vänsterregering skulle ha för politik. Med andra ord: Köp grisen i säcken!

Jag brukar skriva om när det händer något i min gamla hemby Veberöd. När jag nu hittade en Veberödsnyhet som andranyhet på dn.se så kan jag inte låta bli, även om det är en något annorlunda nyhet: “Hugg och slag ska få träd att åldras i förtid”

Är det verkligen sådan brist på nyheter att detta platsar näst överst på dn.se?

Sedan valet har flera socialdemokrater pekat på flummig skolpolitik som en av anledningarna till deras valförlust. Tydligen har socialdemokraterna nu gjort en egen undersökning som visar att “väljarnas stöd för s-politiken på skolområdet har minskat. Inte ens de egna väljarna stöder den längre och lägst är stödet bland partiets kärnväljare i LO-grupperna” (DN).

Nu har sossarnas skolpolitiska arbetsgrupp tagit fram ett antal förslag som ska ut på rådslag inom deras parti. Två av deras förslag är, enligt Aktuellt, att kräva betyg från sjätte klass och obligatoriska nationella prov tidigare än i dag. Det låter bra. De närmar sig den skolpolitik som vi i Centerpartiet och alliansen tror på.

Men, det lär inte bli okontroversiellt inom socialdemokratin. Fortfarande har SSU ganska många medlemmar och just inom skolpolitiken brukar moderpartierna lyssna på sina ungdomsförbund. Vad säger då SSU?

“Dagens betygsystem måste avskaffas. Vi vill istället se en betygskala med godkänt eller ännu icke godkänd.”

Den skolpolitiska arbetsgruppens ordförande Marie Granlund säger vidare: “Det har framstått som om vi står för en flumskola och inte för kunskap.” Alltså är det viktigt att komma ifrån flumstämpeln. Vad säger då SSU?

“För SSU ska skolan vara en plats dit elever går för att förverkliga sig själva.”

Upplagt för konflikt!

Blev något överraskad när jag läste “Lättare komma åt fildelare” på svd.se. För det första så visste jag inte att remissutskicket skulle göras precis idag och för det andra, och framförallt, så missar journalisten det viktiga remissmissivet där det beskrivs att frågan om utlämning av uppgifter om vem som haft vilken IP-adress behandlas i EG-domstolen just nu:

“Vad gäller förslagen i kapitel 7 i promemorian om rätt till information om intrångsgörande varors ursprung m.m., vill regeringen särskilt uppmärksamma remissinstanserna på att det för närvarande pågår ett mål vid EG-domstolen som gäller tolkningen av den bestämmelse i direktivet som avser rätten till information (artikel 8, mål nr C-275/06). I målet förväntas EG-domstolen uttala sig om artikel 8 jämfört med tidigare EG-rättsakter om behandling av personuppgifter m.m. innebär att en Internetleverantör skall kunna åläggas att ge rättighetshavaren information om vem som har haft en IP-adress som har använts vid ett immaterialrättsintrång. Utgången i målet kan alltså komma att påverka fortsättningen på detta lagstiftningsarbete.”

Vad som gäller är alltså att om EG-domstolen anser att ett äldre integritetsdirektiv går före “Civilrättsliga sanktioner på immaterialrättens område – direktiv 2004/48/EG”, dvs går på Kommissionens och Italiens linje, så blir det inget tvång för Internetleverantörerna att lämna ut personuppgifter. Men om EG-domstolen går på Danmark m.fl. länders linje, som redan infört direktivet på så sätt att personuppgifter måste lämnas ut till rättighetsinnehavarna vid intrång i upphovsrätten, så tvingas Sverige att också genomföra direktivet på det sätt som EG-domstolen slår fast.

Rikskriminalpolisen har ikväll gått ut med att det barnpornografiska materialet på The Pirate Bay har plockats bort och därför kommer det inte bli någon blockering nästa vecka. Förmodligen menar de att det inte längre går att nå barnpornografi genom TPB, men det är en annan fråga.

Självklart kommer det nu att bli en diskussion om varför RKP gick ut offentligt med att det fanns ett blockeringshot mot TPB istället för att kontakta dem så att de kunde plocka bort länkmöjligheterna. Rutinen borde åtminstone vara att försöka få bort barnporren fortast möjligt istället för att säga vad som eventuellt kan hända en vecka senare.

Sedan behövs det en ordentlig diskussion om vad spärrlistan ska användas till. Det skulle vara helt orimligt att spärra Google eller andra sökmotorer för att man kan nå barnpornografi genom att använda dem. Hårddrar man det så ska ju nu även min blogg spärras eftersom jag länkat till både The Pirate Bay och Google i detta inlägg. Alltså kan man nå barnpornografi genom att först söka sig till johanlinander.se och sedan länka sig vidare. Jag vågar ta risken…

Jag är inte i Almedalen så visst kan jag anklagas för att bara sitta hemma och klaga (prioriterar min sons födelsedag istället), men var finns allianspartiernas samspel som var så framgångsrikt för ett år sedan? Både SvD:s och DN:s ledarskribenter har uppmärksammat bristen på alliansaktiviteter, och visst har de rätt. Den borgerliga alliansen måste inse att tillsammans är vi starkare än vi är var och en för sig.

Jag har inte varit med i diskussionen, men jag kan inte tänka mig att våra partiers strateger anser att allianssamspel inte behövs. Alla vet att en stor anledning till att vi vann valet förra året var att vi kunde hålla samman. Socialdemokraternas eviga tjat om att vi inte gick att lita på eftersom vi inte höll ihop fungerade inte längre. Självklart behöver vi bibehålla, och förstärka, den bilden för att vi ska klara valet 2010. Varför då inga gemensamma alliansaktiviteter? Tyvärr tror jag att det är så att ett eller två partier anser att deras svaga opinionssiffror kräver egen uppmärksamhet. Självklart behöver varje parti egen uppmärksamhet (och det kan fungera ännu bättre när hela alliansen backar upp), men det får inte ske i form av angrepp på andra allianspartier. Jag hoppas verkligen att vi slipper se sådant under Almedalsveckan. Som jag för övrigt anser vara överskattad.

Självklart blir jag lite orolig. Inte för att det är mig som polisen “kollar upp” utan för att det ska vara någon kollega inom partiet, eller någon annan kollega som jag känner och tycker om. Har dock ingen som helst aning om vem det är.

Det finns många teorier om varför Rikskriminalen gått ut med att The Pirate Bay från och med nästa vecka ska blockeras med anledning av att barnpornografi kan nås via sidan. Jag ska inte spekulera i varför, jag sitter i RPS styrelse men vi har inte och ska inte ha befogenheter i myndighetsutövningen, utan det allra viktigaste är att samma regler ska gälla för alla. Det får absolut inte vara så att TPB sätts upp på blockeringslistan mot barnpornografi “lättare” än andra.

Oscar Swartz skriver intressant om blockeringen och jämför TPB med Google. Andra jämför med MSN och Hotmail. Dvs man kan nå barnpornografi genom många olika sidor, även om barnpornografin inte ligger på själva sidan. Det skulle onekligen vara intressant att höra från rikskriminalpolisen om de anser och i så fall varför olika bedömningar görs av t.ex. The Pirate Bay och Google.

Om det är så att TPB inte kontaktats i förväg så att de hade kunnat ta bort materialet så är det en konstig ordning. Det viktigaste måste väl vara att få bort barnpornografin. Magnus Eriksson vid TPB säger i DN-artikeln att de kan ta bort materialet, och eftersom Stefan Kronqvist, chef för Rikskriminalens IT-brottssektion, säger att de kommer att föras upp på listan om materialet finns kvar nästa vecka så utgår jag från att barnpornografin tas bort och att det därmed inte blir någon blockering. Att RKP skulle hemlighålla för TPB vilket material det gäller kan jag inte tro, det skulle i så fall direkt motverka bekämpa barnpornografin. Att få bort skiten så fort som möjligt måste vara det viktigaste.

Sedan måste jag säga att det är otroligt dumt och barnsligt att ge sig på olika idrottsföreningars hemsidor och andra sportsidor som hämnd för rikskriminalens blockeringsvarning. Att Modohockey.se och Fotbolldirekt.com just nu skulle hackas så att besökarna möts av en barnpornografimarkering kan inte vara en tillfällighet. Jag drar åtminstone slutsatsen att det gjorts av några som är förbannade på att TPB kan råka ut för samma blockering.

Enligt amerikansk lag måste flygbolag som flyger till, från och över amerikanskt territorium förse de amerikanska myndigheterna med passageraruppgifter, enligt ett sk. Passenger Name Record, PNR.

Att lämna över dessa uppgifter strider dock mot EU:s integritetsskyddslagstiftning. De flygbolag som, i enlighet med amerikansk lagstiftning, lämnar ut uppgifterna, riskerar sanktioner från EU. Att lösa frågan med USA har därför varit nödvändigt. Den 27 juni i år enades man om ett avtal.

Regeringen fattade igår beslut om att Sverige ska säga ja till avtalet. Johan Linander, rättspolitisk talesperson (c), menar att avtalet måste skrivas under, men ser samtidigt många nackdelar;

- Slutna samhällen och ökad kontroll är inte svaret på terrorhot. Nu tar USA ännu ett steg mot storebrorssamhället. Avtalet möjliggör till exempel lagring av personuppgifter och information i 15 år. Begränsningarna i användningsområden för informationen är mycket dåligt specificerade, säger Linander.

- Det är som att väja mellan pest och kolera. Alternativet till avtalet är att flygtrafik mellan Europa och USA stoppas, vilket i realiteten inte ens är ett alternativ. Därför tvingas vi säga ja, avslutar Linander.

Självklart finns det ett antal frågor där alliansregeringens fyra partier inte tycker likadant. Vi är fyra olika partier och självklart har vi fyra olika partiprogram och fyra olika högsta beslutande organ. Detta kan inte vara någon överraskning. Men i Sverige som gammal enpartistat så är det tydligen en nyhet att flera partier som ingår tillsammans i en regering måste kompromissa med varandra.

Ungefär så reagerade jag när jag läste SvD-nyheten “Arbetsrätt kan orsaka alliansbråk“. Visst är arbetsrätten en fråga där vi inte är alldeles överens, inte minst för att moderaterna blivit sosse-lightaktiga i de frågorna. Men vi kommer att kompromissa och komma överens. Det är inte samma sak som “bråk”.

Till slut en liten rolig sak: Jag kom inte på vad moderaternas högsta beslutande organ kallas, vi i Centerpartiet har riksstämma, kristdemokraterna har riksting och folkpartiet har landsmöte, och därför googlade jag “Moderaternas högsta beslutande organ”. Första träffen var på moderaternas egna hemsida och där står: “Partistyrelsen är moderaternas högsta beslutande organ.” Men vem väljer då partistyrelsen…:-) För övrigt är deras hemsida dåligt uppdaterad. Partistyrelseledamoten Hans Wallmark kom in i riksdagen förra hösten men står fortfarande presesnterad som kommunalråd.

Såg ikväll på Aktuellt att Polisförbundet anser att våld mot poliser ska bedömas hårdare än mot gemene man för att de som använder våld mot poliser ska tänka efter ytterligare en gång. Polisförbundets ordförande Jan Karlsen uttrycker det: “Då kanske man gör andra kalkyler så att det inte är lika intressant att bemöta poliser på det sättet som vi nu har sett”.

Jag tror att det är feltänkt. De situationer som uppstår handlar sällan om att en person planerat att använda våld mot polis. Snarare är det psykiskt sjuka eller mycket grovt kriminella som inte bryr sig om straffet som använder grovt våld mot polis, eller så är det i mycket snabbt uppkomna situationer där det knappast är några straffunderingar som föregått våldet. När det gäller dödsskjutningen i Nyköping för två veckor sedan så var det en svårt psykiskt störd gärningsman, när det gäller Malexandermorden så var gärningsmännen helt ointresserade av vilket straff som skulle utdömas och när det gäller den skottskadade polismannen i Älvsbyn igår så var det en sekundhändelse. Eller som Polisförbundets ordförande själv uttryckte det: “Man vet aldrig när ett rutinmässigt uppdrag övergår till ett riktigt skarpt läge. Det är det som är den svåra biten i allt polisarbete, det som kan uppfattas som ett normalt rutinuppdrag kan växla på några bråkdelar av en sekund till något mycket allvarligt.”

Det är också viktigt som princip att alla människor ska vara lika inför lagen. Våld mot en polis i tjänst kan dock vara ett grövre brott än våld mot en annan medborgare om det handlar om situationer där våldet mot polisen har ett visst syfte. Det kan vara upplopp, våldsamt upplopp, ohörsamhet mot ordningsmakt eller innebära ett terroristbrott i vissa fall. Men att gå så långt att ett skott mot en polis skulle ge längre straff än t.ex. skott mot en läkare, präst eller ett barn känns spontant inte rätt. Men det finns länder som har sådana lagar.

Jag tror snarare att det är bättre utbildning för poliser om psykiskt sjuka, tydligare regler för när skjutvapen får användas och bättre psykiatrisk vård som är lösningen.

- Att vara kriminalvårdare för landets tyngsta brottslingar kan inte vara ett tillfälligt jobb som man klarar utan
utbildning. Menar vi allvar med att de intagna ska vara mindre brottsbenägna när de kommer ut än när de kom in,
måste vi satsa på personalen, säger Johan Linander, rättspolitisk talesperson (c).

Linanders tre krav för en bättre kriminalvårdsutbildning:

- Skapa en kriminalvårdsutbildning på högskolenivå

- Specialisering inom kriminalvården så att inte samma person har hand om vård/behandling och säkerhet

- Alla kriminalvårdare som arbetar på Klass A-fängelser ska ha genomgått den nuvarande 27-veckorsutbildningen, på sikt även de som jobbar på Klass B-fängelser

Det finns alltid personer som ser sin chans att få uppmärksamhet. Efter abortfrågans bevakning i samband med kristdemokraternas riksstämma så dyker en person upp och säger att han tänker starta ett abortförbudsparti och hävdar att han har ledande kristdemokrater med sig. Det tror jag inte ett dugg på. Visst finns det säkert en och annan ledande kristdemokrat som delar åsikten att abort i princip ska vara förbjudet, men knappast någon som vill överge sin “ledande position” för ett omöjligt uppdrag.

Ett parti som skulle ha abortförbud som sin främsta fråga (man kan bara fundera över hur de skulle ställa sig i andra frågor) skulle inte dra många röster. SPI, Feministiskt Initiativ, Junilistan, Piratpartiet och Sjukvårdspartiet, det är många som försöker locka med en fråga eller mot en väljargrupp, men få lyckas. Man får väl säga att Miljöpartiet lyckades en gång i tiden på en enda fråga, och Sverigedemokraterna har lyckats ta sig in i diverse beslutande församlingar på en övergripande fråga i form av främlingsfientlighet (kan yttra sig i många olika politiska frågor), men att abortförbud skulle vara en sådan fråga är mer än lovligt naivt.

Frågan varför sexköpsmisstänkta ska behandlas annorlunda än andra brottsmisstänkta är det nog många som funderat över, så även jag. Vi har också diskuterat det vid något tillfälle informellt politiskt, men det är en fråga på sådan nivå att det inte är vi som politiker som ska bestämma det. Nu har uppenbarligen även Stockholmspolisen kommit fram till att det rimliga är att behandla alla misstänkta lika oavsett vilket brott det gäller. Nu är det slut på särbehandlingen i Stockholm, inga fler brev till arbetsplatsen istället för hemmet på den misstänktes begäran.

Det vanligaste argumentet för särbehandlingen av sexköpsmisstänkta är att det är ett brott med så lågt straffvärde att avslöjandet för frun/sambon skulle vara ett oproportionellt hårt “straff”. Det är ett märkligt resonemang. Skulle det vara “bättre” att vara misstänkt för ringa narkotikabrott, misshandel eller rattonykterhet? Eller är det så att sexköparna inte är “riktiga” brottslingar och därför ska behandlas bättre än andra? Självklart inte. Alla måste ta ansvar för sina handlingar, även inför sin familj och även om det är (anses vara) ett mer skamligt brott. Dessutom handlar det om misstanke. Är man inte skyldig så får man förmoda att frun/sambon accepterar förklaringen, annars kanske inte förhållandet är så bra ändå.

Dessutom finns det ett yrkesperspektiv (vill inte använda ordet klassperspektiv, även om det ligger nära till hands…) på den särbehandling som funnits i Stockholm och som finns kvar i de flesta andra polismyndigheter runt om i landet. Långt ifrån alla kan få post till sitt arbete. Min pappa är snickare på Skanska och jag har svårt att tro att det skulle vara möjligt att skicka ett brev till honom. För många andra skulle ett brev av detta slag väcka så mycket nyfikenhet att det skulle vara värre med ryktesspridningen på jobbet än att brevet gick direkt hem. Med andra ord kan särbehandlingen att skicka förhörskallelse till arbetsplatsen uppfattas som en “tjänst” till de som har “egen arbetsplats” som t.ex. riksdagsledamöter, advokater och egenföretagare där post delas ut frekvent och utan att någon ställer frågor.

Jag vet att jag åter igen är sen, men först nu har jag läst Stieg Larssons “Män som hatar kvinnor”. Det är den första av de tre i “Millennium-serien” som han hann skriva innan sin bortgång 2004. Att en människa dör alldeles för ung är alltid tragiskt, men när man upptäcker vilken sanslöst begåvad författare Stieg Larsson var så känns det ännu mer tragiskt. Han hade kunnat bli Sveriges nya deckarkung, och frågan är om han inte hann bli det trots sin alldeles för korta deckarkarriär.

Huvudpersoner i boken är journalisten Mikael Blomkvist och hackern Lisbeth Salander. Båda är speciella personligheter och att deras vägar korsas är lika osannolikt som lyckat. Blomkvist har pga en fängelsedom för förtal tagit time-out från tidningen “Millennium” där han är delägare. Istället blir han anlitat av den gamla industriledaren Henrik Vagner för att skriva Vagnerfamiljens släktkrönika. Det är dock bara en täckmantel för att Blomkvist ska försöka knäcka gåtan om vad som hände hans brorsdotter Harriet Vagner när hon försvann 1966. Sökandet, i vilket han får ovärderlig hjälp av den asociala men geniala Lisbeth Salander, utvecklar sig till en mardröm med upptäckter som ingen kunnat föreställa sig.

Som läsare sitter man fast. Det kan inte finnas en människa i denna värld som påbörjat boken utan att läsa den färdigt inom några dagar, och då är den ändå på 567 gastkramande sidor. Det är helt enkelt sjukt spännande. Min fru har precis läst ut Stieg Larsson-bok nummer två, “Flickorna som lekte med elden” och hon hävdar att den är ännu bättre. Om det nu är möjligt…