Linander tycker!
Korta mer eller mindre genomtänkta tankar efterfrågar likasinnade kommentarer.

Debattartikel i SvD igår.

Författningsdomstolen i Tyskland underkände i dagarna landets version av datalagringsdirektivet. I höstas fälldes Sverige av EG-domstolen för att direktivet inte har genomförts. Piratpartiet profilerar sig nu som det enda parti som är emot datalagringsdirektivet. Det stämmer inte. Centerpartiet var emot direktivet redan vid dess tillkomst i Europaparlamentet och vi jobbar fortfarande, både i Bryssel och i Stockholm, för att direktivet ska ändras så att vi slipper genomföra det i Sverige.

Datalagringsdirektivet klubbades igenom av EU 2005. Det var den dåvarande socialdemokratiska regeringen, med före detta justitieminister Thomas Bodström i spetsen, som var pådrivande. Av de svenska ledamöterna i Europaparlamentet var det vid omröstningen bara de socialdemokratiska som röstade för. Den socialdemokratiska regeringen lyckades inte genomföra sitt eget direktiv innan alliansregeringen tog över i Sverige 2006, och det är där vi befinner oss nu.

Centerpartiet har hela tiden arbetat för att undvika ett genomförande av direktivet. Direktivet innebär att alla EU-medborgares kommunikationsdata, så som sms, telefonsamtal och e-mail, lagras i upp till två år. Detta utan någon som helst urskiljning eller utan föregående brottsmisstanke. Det är en övervakningsapparat som saknar motstycke.

Det är en mycket trängd situation vi befinner oss i nu. Å ena sidan vill vi absolut inte genomföra datalagringsdirektivet, med alla de integritetskränkningar som det medför. Å andra sidan är det inte, som vissa tror, möjligt att bara sopa problemet under mattan och blankt vägra genomföra direktivet. Effekten av det skulle nämligen bli att Sverige gång på gång skulle dömas till bötesbelopp i mångmiljonklassen. Böter som svenska skattebetalare skulle behöva stå för.

Tidigare har vi i riksdagen haft stöd av Miljöpartiet och Vänsterpartiet i vår strävan att förhindra att datalagringsdirektivet genomförs i Sverige. Det är olyckligt att de nu har övergivit den linjen till förmån för ett samarbete med Socialdemokraterna. Än mer olyckligt är att de har gått med på Socialdemokraternas krav på en längre lagringstid (ett år) än vad direktivet kräver (sex månader).

Centerpartiet har i förhandlingarna med Allians för Sverige lyckats få igenom att om direktivet ska genomföras i Sverige så ska minimitiden tillämpas. Det är detta förhandlingsdokument som läckt ut och som används i debatten för att bevisa att Alliansen redan har beslutat att genomföra direktivet. Det stämmer alltså inte. Centerpartiet kämpar fortfarande med full kraft för att direktivet inte ska genomföras i Sverige.

Ett sätt att uppnå detta på är att förändra direktivet så att det görs frivilligt för länderna att genomföra. Vi uppmanar därför de ansvariga kommissionärerna, Cecilia Malmström och Neelie Kroes, att målinriktat arbeta för att en sådan förändring blir av. Frågan måste också lyftas i Europaparlamentet. I nuläget är det endast två svenska partier på plats i Bryssel, Centerpartiet och Piratpartiet, som på allvar försöker göra någonting åt datalagringsdirektivet. Vi behöver bli fler som tillsammans med oss arbetar för att förhindra att direktivet genomförs i Sverige.

Lena Ek
europaparlamentariker (c)

Johan Linander
rättspolitisk talesperson (c)

Annie Johansson
talesperson i integritetsfrågor (c)

I dag vet vi alla som bor i Sydostskåne att Bergsstaten, som är ett särskilt beslutsorgan inom Sveriges Geologiska Undersökning(SGU), fattar beslut som i många fall går emot den önskade samhällsutvecklingen; inte minst vad gäller utvinning av fossil energi som nu dessvärre är aktuell i Tomelilla, Hörby och Sjöbo kommuner.

Bergsstatens historia är lång och sträcker sig tillbaka till 1630-talet; och sedan hundratals år har Sverige haft lagar som gör att vem som helst kan beviljas tillstånd att undersöka eller bryta mineralfyndigheter inom ett område, oavsett vem som äger marken. Bergsstaten beviljar dessa tillstånd.

När ett sådant tillstånd beviljats inskränks fastighetsägarens rådighet över sin mark. Tillstånd kan alltså beviljas för prospektering och utvinning utan att markägaren vill det eller har rätt att stoppa det. Detta innebär, menar vi, en stor och obefogad begränsning av äganderätten.

Denna begränsning har möjligen varit berättigad historiskt när nya malmfyndigheter var centrala för landets ekonomiska utveckling. Nu på 2000-talet är det orättfärdigt att en statlig myndighet som Bergsstaten kan tillåta prospektering eller utvinning utan att markägaren, grannar, kommunen eller regionen kan hindra det.

Att en myndighet belägen 150 mil bort i Luleå och Falun, fattar beslut om allvarliga inskränkningar i äganderätten för områden i tätbefolkade Skåne med landets bästa åkermark är helt orimligt. Givetvis bör det även fortsättningsvis gå att prospektera och utvinna tex mineraler i Sverige, men enligt oss bör beslutsbefogenheterna decentraliseras till en regional och kommunal nivå.

Region Skåne bör i förlängningen få ta över det regionala ansvaret för tillståndsgivningen som Bergsstaten utövar idag – och kommunerna får möjlighet att utöva sitt planmonopol även vad gäller prospektering och utvinning. För oss Centerpartister är det självklart att stärka det lokala självstyret och stärka markägarens intakta äganderätt.

Johan Linander(c), riksdagsledamot södra Skåne
Leif Sandberg(c), 1.v ordf kommunstyrelsen Tomelilla

Debattartikel som jag har fått publicerad i ett antal olika versioner i ett stort antal tidningar runt om i landet tillsammans med olika lokala företrädare.

Centerpartiet och Allians för Sverige har sedan valsegern 2006 ökat antalet poliser i landet med ca 3 000. Senare i år kommer vi för första gången någonsin att ha över 20 000 poliser i Sverige. Detta är en mycket viktig satsning såväl för att öka människors trygghet som för att klara upp fler brott. Tyvärr ser vi dock att det finns brister i hur de nya poliserna fördelas över landet.

Det är självklart att behovet av poliser i centrala Stockholm en lördagskväll är mycket större än i Falun en tisdagsnatt. Det är lika självklart att polisresurserna ska fördelas efter behov för att brott ska förhindras, brott som har begåtts ska utredas och gärningsmän ska lagföras.

Med detta som utgångspunkt kan det vara lätt att dra slutsatsen att polisen ska vara centraliserad till de större städerna, men det är en alldeles felaktig slutsats. Även om behovet av polis är större i storstaden än i landsbygds- och glesbygdskommuner så finns det ett stort behov av lokalt förankrad polis i hela landet, i alla landets kommuner.

Centerpartiet arbetar därför konsekvent för att alla landets kommuner ska ha en lokalt förankrad polis med en lokal polischef med långtgående ansvar. Vi vill inte se en kommunalisering av polisen, men vi vill se ett nära samarbete mellan polis och socialförvaltning, skola och andra delar av kommunens verksamhet. För att ett sådant samarbete ska fungera väl krävs det att det finns poliser som är stationerade i kommunen.

Genom att finnas på plats så får poliserna en grundläggande och viktig kunskap om människors upplevelser av trygghet och otrygghet. Vilka platser, vilken typ av brott och inte sällan vem som skapar otryggheten. Medborgarna får också lättare kontakt med en polis som är synlig och tillgänglig lokalt. Förtroende mellan invånare och polis byggs upp och underlättar såväl för polisens förebyggande arbete som för dess brottsutredande arbete.

Centerpartiet går i september till val på att alla landets kommuner ska ha lokalt stationerad polis med en lokal polischef. Vi vill också ha lokala polisnämnder där kommunledning, skola, socialförvaltning, frivilligorganisationer och näringsliv är representerade. Ett förstärkt brottsförebyggande råd där olika aspekter av medborgarnas trygghet kan komma fram. Polisen är viktig, men vi ska inte tro att det är polisen som ensamt skapar trygghet i samhället. För detta krävs ett samarbete mellan olika delar av vårt samhälle. Ett samarbete som kan och ska bli bättre.

En debattartikel med Staffan Danielsson som också är nästan en månad gammal.

De rödgröna släppte i veckan sin gemensamma försvarspolitiska överenskommelse: ”En rättvis värld är möjlig”. Uppgörelsen är förvånansvärt tunn och inkonsekvent. Alla frågor av vikt göms i olika utredningar eller faller utanför kompromissen och i budgetfrågan är de fortfarande oense. De rödgrönas försök att uppvisa en gemensam försvarspolitisk linje är inget annat än ett skott i luften!

Tydligast är detta gällande Afghanistan. Socialdemokraterna är djupt splittrade i frågan, men har i alla fall utåt sett varit försiktigt positiva till det svenska deltagandet i den fredsbevarande insatsen i Afghanistan. Miljöpartiet har svängt från att omgående ta hem de svenska trupperna till att göra det så snart det är möjligt. Vänsterpartiet har aldrig velat bidra med fredsbevarande trupper över huvud taget och anser att detta är en principsak. Frågan river fortfarande upp så djupa sår i de rödgrönas samarbete att den helt sonika lämnades utanför uppgörelsen.

Även inom andra områden, som faktiskt täcks av uppgörelsen, är det klart att de rödgröna har svårt att komma överens. Obekväma frågor, som värnplikten och export av försvarsmateriel, har gömts i förslag om utredningar som kan tolkas på helt olika sätt. Uppenbarligen även inom de rödgröna. Detta resulterade i den smått paradoxala situationen att Vänsterpartiet och Miljöpartiet kunde slå fast att svensk export av försvarsmateriel kraftigt ska minska. Detta samtidigt som Socialdemokraterna stolt kunde deklarera att svensk försvarsindustri ska stärkas och vara internationellt konkurrenskraftig.

Utöver detta är de rödgröna ense om att svenskt deltagande i internationella fredsbevarande insatser ska öka. Hur detta ska finansieras är dock oklart eftersom såväl Socialdemokraterna som Vänsterpartiet vill minska anslagen till sådana insatser i sin budget. Socialdemokraterna med hela 1,7 miljarder per år! Lika oklart är hur de rödgröna ska kunna finansiera det försvar som enligt deras utsaga självmant ska kunna stå emot ett fientligt angrepp mot Sverige, när de samtidigt vill minska försvarsbudgeten med 2 miljarder årligen, inklusive anslaget till förbandsverksamhet och beredskap.

För Centerpartiet är försvaret av Sverige mycket viktigt och förtjänar en öppen och bred debatt. Centerpartiet står fullt ut bakom riksdagens försvarsbeslut vad gäller inriktning och budget, men är självfallet berett att diskutera förändringar allt eftersom omvärlden och verkligheten förändras. Därför bör den vilande Försvarsberedningen aktiveras och göra en förnyad omvärldsanalys.

Johan Linander, riksdagsledamot (C) i justitieutskottet
Staffan Danielsson, riksdagsledamot (C) i försvarsutskottet

En debattartikel tillsammans med Annie Johansson som vi hade publicerad för en månad sedan.

Arbetslösheten bland unga har ökat markant under lågkonjunkturen och finanskrisens effekter framgår tydligt i statistiken.

Ungdomsarbetslösheten har ökat med 31 procent mellan 2008 och 2009. Med förändringar i arbetsrätten och med lägre ingångslöner tar Centerpartiet täten i arbetet för nya lösningar. Vi har flera förslag som kommer att sänka trösklarna in på arbetsmarknaden och göra det lättare att anställa. Frågan är vad vänsterpartierna och fackföreningarna vill göra? Vilket är deras recept för att hindra att en hel ungdomsgeneration går förlorad?

Ungdomar som har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden tenderar att fastna i ett negativt mönster som kan leda till långtidsarbetslöshet. Forskning visar att de som redan från början har svårt att komma in på arbetsmarknaden kan också få en negativ stämpel som påverkar deras utveckling på arbetsmarknaden under lång tid framöver.

En av de starkast bidragande orsakerna till den dramatiska utvecklingen av ungdomsarbetslösheten är turordningsreglerna i LAS. Ungdomar drabbas snabbare än äldre i konjunkturnedgångar då unga innehar tillfälliga anställningskontrakt i större utsträckning och de drabbas först vid uppsägningar tillföljd av turordningsreglerna.

Bland ungdomarna är missnöjet med dagens regelverk tydligt. En undersökning från Svenskt Näringsliv visar att två tredjedelar av 15-24-åringarna tycker att arbetsgivaren bör få avgöra vem som ska få behålla jobbet baserat på vem som gör mest nytta, medan enbart 23 procent anser att de anställda som har arbetat längst tid på arbetsplatsen bör få vara kvar.

Ungdomsarbetslösheten påverkas även av Sveriges höga ingångslöner. Därför anser Centerpartiet att lönebildningen måste bli mer flexibel och bör ske närmare arbetsgivare och medarbetare. Lönen bör vara en avspegling av utfört arbete och därför kunna sättas mer individuellt. Med en ganska snabb löneutveckling borde man också få en lägre lön i början. Vårt förslag om avstampsjobb sänker trösklarna in på arbetsmarkanden betydligt. De gör det lättare för framför allt ungdomar att skaffa sig den arbetslivserfarenhet de så ofta saknar idag. En färsk studie av Novus Opinion visar att det är mer än hälften av de unga som vill se en lönesättningsmodell där enbart arbetsgivaren och den anställde förhandlar löner. Undersökningen visar också att 99 procent av de tillfrågade företagen anser att personer med mindre erfarenhet kan gå in med en lägre lön och sedan få en ganska snabb löneutveckling i takt med att personen utvecklas.

Vi har också tidigare föreslagit ett speciellt ungdomsavtal som gör det lättare att anställa unga. Allt för att vi ska ta tillvara ungdomars kompetens och ge dem möjlighet att ta steget ut i vuxenlivet. I Centerpartiet är vi övertygade om att när unga för en chans att visa vad de går för så tar de den. Idag är möjligheterna till detta små, det är det vi vill förändra. Det är det dags att agera. Nu är rätt tidpunkt att tänka nytt och att se framåt. På så sätt ger vi våra ungdomar en ärlig chans på arbetsmarknaden när konjunkturen väl vänder.

Johan Linander, Stora Rödde
Annie Johansson, Värnamo
Riksdagsledamöter för Centerpartiet

Jag har idag en debattartikel i Kvällsposten tillsammans med vår ungdomspolitiska talesperson Annie Johansson och vår bostadspolitiska talesperson Lennart Pettersson.

Vi ger ett antal förslag för att lindra bostadsbristen i områden som t.ex. Lund och Malmö.

En debattartikel som jag skrev för några veckor sedan när “Vellingedebatten” var som hetast. Har inte sett om den har blivit publicerad.

Jag blir så ledsen när jag ser nyhetsrapporteringen från Vellinge. Bilden av ett främlingsfientligt samhälle där människor öppet uttrycker förakt mot andra människor, där fördomar luftas och rädslan för det okända är stor. Det överensstämmer inte med det Vellinge och de vellingebor som jag känner och det överensstämmer inte med mitt Skåne.

Jag är skåning, jag älskar mitt Skåne. Jag älskar de ljuvliga sandstränderna, de vackra gula rapsfälten och de vidsträckta slätterna. Jag älskar skåningarna, ett stolt men öppet, vänligt och hjälpsamt folk.

Skåningarna är inte intoleranta! Jag försvarar Skåne och oss skåningar varje gång någon tar upp Sverigedemokraternas opinionsmässiga framgångar i Skåne. För mitt Skåne, det Skåne som jag känner och älskar, har alltid välkomnat människor från andra delar av Sverige, Europa och världen. Vi är början på Sverige och porten till Europa. Vi tycker om vårt Skåne, men vill inte hindra andra från att uppleva vårt vackra landskap. Folk får vara som de själva vill. Vi dömer inte andra. Vi är toleranta. Vi accepterar och ser fördelar med olikheter.

Olikheter och originalitet är enbart något positivt. Hur skulle stora och framgångsrika företag som Tetra Pak och Gambro kunnat grundas och växa i Skåne om inte skåningar hade tänkt de nya originella tankarna, uppfunnit och testat nya saker? Hur hade det gått för Brio, Findus, Sony Ericsson, Absolut Company, Axis, Securitas och Emmaljunga? Är det någon som tror att Ideon hade varit Sveriges mest framgångsrika forskningspark?

Allting nytt kommer från modiga människor som tänker nya, originella tankar. Tänk er ett samhälle där alla ska vara på samma sätt, se likadana ut eller tänka samma sorts tankar. Det skulle inte bara vara ett tråkigt och fattigt samhälle, det skulle även vara ett samhälle som stannar i utveckling. Skåne skulle snabbt tappa gentemot andra delar av Sverige och världen. Vill vi ha vårt Skåne så?

Det finns ett land i världen som är mer slutet än något annat, som inte välkomnar intryck från andra människor. Det är Nordkorea. Det tydligaste exemplet man kan tänka sig på att slutenhet och hindrande av nya tankar och intryck skapar fattigdom och stoppar utvecklingen. Jämför gärna med Sydkorea. Samma koreanska folk, men ett öppet land där företagsamhet frodas och utvecklingen går snabbt framåt.

Skåne har alltid haft omfattande kontakter med omvärlden. Ska vi ändra på det? Ska Skåne vara ett slutet samhälle där originalitet och mångfald ses som något negativt? Det är inte mitt Skåne. Vad väljer du, mångfald eller enfald?

Denna debattartikel har varit publicerad i flera skånska tidningar de senaste veckorna.

I sommar är det tio år sedan Öresundsförbindelsen invigdes. Det har varit tio år med en snabb integration mellan Skåne och Själland. Det är nu mer än 17 000 personer som dagligen pendlar över sundet för att arbeta eller studera. Integrationen under de här tio åren har gått mer eller mindre av sig själv, men så kommer det med stor sannolikhet inte att fortsätta. Det kommer att krävas en mer aktiv Öresundspolitik och frågan är vad som behöver göras för att Öresundsintegrationen ska fortsätta under de kommande tio åren.

Centerpartiet i Skåne har tagit fram en tiopunktslista på viktiga åtgärder för en fördjupad Öresundsintegration 2010-2020. Vi kommer att jobba på såväl regional som nationell och nordisk nivå för att detta ska bli verklighet. Målsättningen är att Öresundsregionens fulla potential ska uppnås. Detta sker först när det inte finns någon skillnad på att bo och jobba på olika sidor av sundet i jämförelse med att bo och jobba inom Skåne eller inom Danmark.

Centerpartiet i Skåne ser som en av sina allra viktigaste uppgifter att driva Öresundsfrågorna framåt. Även om många av frågorna är nationella, så är det ingen annan än vi skåningar och skånska förtroendevalda som kommer att lyfta upp Öresundsintegrationen på dagordningen.

De tio förslag som vi lägger fram i denna rapport är att:

– HH-förbindelsen ska byggas inom de närmsta tio åren. Vi föredrar en bro som även gör det möjligt för gående och cyklister att ta sig över sundet. För att förbättra Öresundsintegrationen behöver även Skånebanan upprustas utöver färdigställandet av dubbelspår på hela Västkustbanan.

– Danmark och Sverige ska ha samma valuta senast 2020. Det enklaste är att båda länderna övergår till euron, men om det inte finns stöd i länderna för detta så bör en ny nordisk valuta utredas.

– Samtliga gränshinder i Öresundsregionen ska undanröjas, det ska inte vara svårare att bo och jobba på olika sidor av sundet än att bo och jobba inom ett land. Vi menar också att i de fall där Danmark och Sveriges lagstiftning ofrånkomligen innebär gränshinder så bör särlagstiftning för gränsgångare stiftas.

– Danska ska bli ett obligatoriskt ämne i grundskolan i Skåne. Även i Danmark bör undervisningen i svenska språket utökas.

– Sturup och Kastrup samordnas i ett bolag och att det ska byggas tågförbindelse till Sturup.

– Gemensam turismsatsning, Tourism in Öresund eller Visit Öresund, som kan locka turister till båda sidor av sundet.

– Samtliga nordiska public service-kanaler ska gå att se i de nordiska grannländernas ordinarie tv-utbud.

– SVT och DR återstartar ett samproducerat nyhetsprogram, Öresunds-Nytt, med dagliga sändningar likt Sydnytt.

– Arbetsmarknadspolitiken, högre utbildning, kultur, näringspolitik och infrastrukturfrågor ska regionaliseras.

– Öresundsregionen ska ansöka om att få arrangera de olympiska sommarspelen 2024 eller 2028.

En debattartikel som har publicerats i flera tidningar runt om i landet under november.

Antalet fall om barnmisshandel som kommer in till polisen har bara ökat. Under de senaste 20 åren har antalet anmälningar sexdubblats. Under 2008 anmäldes nästan 2000 misshandelsbrott mot barn i åldern 0-6 år och närmare 8600 fall av misshandelsbrott mot barn i åldern 7-14 år. Motsvarande siffror för 2007 var 1548 respektive 8071. Det är en utveckling som vi i Centerpartiet inte kan acceptera.

Barn har rätt att känna trygghet under uppväxten. Hemmet ska vara en plats som präglas av respekt och värme. När våld förekommer inom hemmets väggar förvandlas tryggheten till skräck vilket kan påverka barnet under hela uppväxten och vidare i vuxenlivet. Samhället och lagstiftningen måste på ett tydligt och mer självklart sätt markera allvaret i brott mot barn.

Mot denna bakgrund har vi i Centerpartiet tagit initiativ till två förändringar i lagstiftningen avseende reglering av misshandelsbrott begångna mot barn. Ett nytt barnmisshandelsbrott som inkluderar psykisk misshandel och ett nytt barnfridskränkningsbrott. Detta är initiativ som vi tar med oss in i de alliansarbetsgrupper som ska arbeta fram Alliansens förslag till valmanifest för 2010.

Ungefär vart tionde barn i Sverige bevittnar våld begånget i det egna hemmet årligen. Barn som tvingas leva med och bevittna att en förälder blir slagen eller hotad utsätts genom dessa handlingar för psykisk misshandel. Denna typ av misshandel kan vara minst lika traumatisk som fysisk misshandel och skadar barnets grundläggande tillit till sina föräldrar. Vi föreslår därför en ny bestämmelse i brottsbalken – barnmisshandel – som utöver fysisk misshandel också ska omfatta psykisk misshandel som när barn bevittnar våld inom familjen.

Att barn som brottsoffer är särskilt utsatta måste tydligare framgå av lagstiftningen. Misshandel av barn bör därför få ett eget utrymme i brottsbalkens bestämmelser. Av samma skäl bör också barnmisshandel straffas hårdare än andra misshandelsbrott. En sådan bestämmelse innebär också att ett barn som bevittnar våld inom familjen är brottsoffer och har rätt till skadestånd.

Barn som bevittnar våld i hemmet är också ofta själva utsatta för misshandel. De kan ha en uppväxt med ständig rädsla, slag, hot och kränkningar. Den eller de föräldrar som ska vara barnets förebilder och trygghet är istället deras plågoandar.

Samhället måste tydligt visa på det allvar som upprepad, systematisk kränkning av barnets integritet, såväl fysisk som psykisk, innebär. Centerparitet vill därför införa en ny brottsrubricering; grov barnfridskränkning. På detta sätt kan flera brott mot barnet vägas samman på liknande sätt som vid grov kvinnofridskränkning som har funnits i Sverige i nästan tio år. För att markera allvaret i brott mot barn så bör straffskalan för grov barnfridskränkning bestämmas till mellan 2 och 10 års fängelse.

Med dessa förslag markerar vi tydligt barnens värde och särställning. Misshandel och kränkningar av barn ska bestraffas hårt.

Den här tror jag var publicerad i Trelleborgs Allehanda i oktober.

Dagens unga är morgondagens företagare, medarbetare och beslutsfattare. Därför satsar regeringen på ungdomarna. Idag fattar riksdagen ett historiskt och mycket efterlängtat beslut om en ny gymnasieskola. Vi tar nu ett steg mot en gymnasieskola med eleven i fokus, som ger alla en chans att lyckas och gör eleverna mer förberedda och bättre rustade för både yrkesliv och studier. Vi inför en gymnasieskola där elever ska kunna utvecklas utifrån just deras unika förmågor och förutsättningar.

Idag är det alldeles för många elever som inte tar sig igenom gymnasieskolan. I Skåne hade var fjärde elev läsåret 2007/08 inte fullföljt sin gymnasieutbildning inom 4 år. Detta är inte acceptabelt! Tyvärr hamnar många av dessa elever i ett utanförskap där de saknar både grundläggande utbildning och arbete. Centerpartiet gick tillsammans med övriga Allianspartier – och med ett starkt stöd från den svenska befolkningen – därför till val på att reformera gymnasieskolan.

Vi inför nu en gymnasieskola med yrkesprogram, lärlingsutbildning och högskoleförberedande program. Yrkesprogrammen ska ge mer fördjupade kunskaper och mer praktisk erfarenhet för det tänkta arbetet eller företagandet än vad som gjorts tidigare. Alla som läser ett yrkesprogram har självklart möjligheten att läsa in grundläggande högskolebehörighet. De högskoleförberedande programmen ska på ett bättre sätt förbereda inför vidare studier än vad som görs idag.

De rödgröna med Mona Sahlin i täten säger sig stå på de ungas sida. Därför är det märkligt att de vid ett eventuellt regeringsskifte vill riva upp gymnasiereformen och gå tillbaka till en gymnasieskola där en stor grupp ungdomar – särskilt pojkar från arbetarhem – riskerar hamna i utanförskap. Tvärtemot vad de rödgröna ofta framför i debatten så får vi nu en gymnasieskola som inte sorterar eller tidigt slår ut elever. Alla vill och ska inte stöpas i samma mall – utan alla ska ges möjlighet till utbildning utifrån sina egna unika behov och förutsättningar, oavsett det handlar om teoretiska eller praktiska studier.

Kunskap är den viktigaste faktorn för att bryta det sociala utanförskapet. Därför fortsätter regeringen sitt bygge med en skola för alla. En skola som ger rättvisa möjligheter istället för orättvis likriktning, och en skola som är elevanpassad istället för likformig. Detta är grunden för vår skola och för den nya gymnasieskolan.

Den här debattartikeln med Maud är från oktober och var åtminstone publicerad i SkD.

Idag (på torsdag) samlas Europas konkurrensministrar för ett informellt ministermöte i Umeå. Mötet äger rum i en händelserik tid – världen står inför både en klimat- och en jobbkris. Men lösningen ligger i våra händer. Det är vår förhoppning att Europa kan vara en förebild och visa världen att det hållbara samhället är möjligt samtidigt som det bidrar till ökad konkurrenskraft.

Aldrig tidigare har mänskligheten upplevt en sådan rikedom som idag. Klyftan krymper snabbt mellan den rika världen och större delen av den fattiga. Men de ekonomiska framstegen har till stor del skett på bekostnad av vår miljö. Idag är människan ensamt den dominerande faktorn för hur livsmiljön formas för alla andra levande varelser på jorden.

Det är kanske bara en sak som är helt säker i den nuvarande globala utvecklingen – den är inte hållbar. Den samlade effekten av en växande global befolkning och stark ekonomisk tillväxt är att många ekosystem på jorden idag är pressade till gränsen för kollaps. Därmed undergrävs också förutsättningarna för fortsatt välstånd och utveckling.

För att inte globaliseringens framgångssaga ska bli en återvändsgränd är det uppenbart att ekonomin måste bli mer effektiv. Varje producerad enhet av varor eller tjänster måste ske med mindre användning av begränsade naturresurser och mindre påfrestning på den biologiska produktionen. Vi måste skapa en mer eko-effektiv ekonomi, med hjälp av effektiv teknik och smarta systemlösningar. Det handlar om att skapa mer värde med mindre insats.

Det handlar alltså inte om att rulla utvecklingen tillbaka, utan om att vara smartare, att producera mer nytta med en mindre insats. Antar Europa utmaningen att ställa om till en mer eko-effektiv ekonomi innebär det i sin tur också att nya jobb kommer att skapas. För nu efterfrågar allt fler lösningarna på klimatproblemen. Kan vi leverera rätt teknik och systemlösningar för ökad energieffektivitet och minskad klimatpåverkan, i takt med att mål och policy utvecklas i andra betydande ekonomier, innebär det en tydlig konkurrensfördel Europa. Men inte minst innebär det att jordens resurser räcker till fler.

För det hållbara samhället är ingen utopi. Kom ihåg att Sverige redan har börjat ställa om. Vi har lyckats minska koldioxidutsläppen med 9 procent sedan 1990, samtidigt som ekonomin vuxit med 48 procent. Det är möjligt att kombinera ökad tillväxt och minskade utsläpp är möjligt.

När Europas konkurrensministrar nu samlas i Umeå hoppas vi ta nya steg på vägen ut ur klimat- och jobbkrisen. Lyckas vi kommer det inte bara att skapa en grön omställning utan också en motor för jobb och tillväxt i hela EU.

Maud Olofsson (c), näringsminister
Johan Linander (c), riksdagsledamot

Även denna är från september.

Allians för Sverige tillför ytterligare fyra miljarder till rättsväsendet för innevarande och nästa år. Satsningarna under mandatperioden är därmed de största någonsin. Skälet till de stora satsningarna är det arv den förra socialdemokratiska regeringen lämnade efter sig där brott och otrygghet tilläts breda ut sig över landet.

Sverige ska vara ett tryggt land att leva i, oavsett vem man är eller var man bor. Brottsligheten ska minska och människors trygghet fortsätta att öka. Allians för Sverige har därför gjort en kraftig upprustning av hela rättsväsendet från polis och åklagare till domstolar och kriminalvård. Under mandatperioden höjs rättsväsendets anslag med drygt 5 miljarder. Dessutom har engångsvisa tillskott gjorts med nära 2,5 miljarder. Alliansens ansvarstagande för Sveriges ekonomi har möjliggjort satsningarna trots kärva ekonomiska tider.

Genom de stora tillskotten i budgeten kan antalet poliser öka kraftigt. Under mandatperioden ökar antalet poliser med drygt 2 500 och Sverige kommer nästa år att ha 20 000 poliser. Så många poliser har Sverige aldrig tidigare haft. Fler poliser gör skillnad och gör det möjligt att långsiktigt säkra tryggheten genom ökad polisnärvaro. Det är viktigt för alla och inte minst för människor som bor i områden med ett stort utanförskap.

Miljardförstärkningen ska komma människor till del genom färre brott och färre brottsoffer, fler brott som klaras upp och kortare tid mellan brott och rättegång. Samhället ska tidigare och tydligare ingripa mot ungdomars brottslighet och straffen för våldsbrott kommer att skärpas under mandatperioden.

Arbetslinjen och de insatser som genomförs för att bekämpa utanförskap och segregation har brottsförebyggande effekter. I områden och miljöer där många människor saknar arbete, där missbruk och sociala problem finns, ökar risken att dras in i kriminalitet och missbruksberoende.

Alliansens arbete med att skapa ett tryggare Sverige och att stärka arbetslinjen lägger grunden för att långsiktigt skapa ett tryggare Sverige där hederlighet och arbete ska löna sig.

Beatrice Ask (M), justitieminister
Johan Linander (C)
Otto von Arnold (KD)
Inge Garstedt (M)
skånska riksdagsledamöter i justitieutskottet

Minns inte var den publicerades, men den skrevs i september.

Sedan maktskiftet 2006 har Centerpartiet arbetat med att sänka kostnaderna för landsbygdsföretagen. I Alliansregeringen är vi det parti som för fram dessa argument starkast och mest frekvent. Vi vet hur viktigt det är att kunna bo och arbeta i hela landet. Vi vet att vi behöver konkurrenskraftiga och växande företag inom de gröna näringarna. Därför är det viktigt med ett starkt Centerparti i regeringen.

Nu ligger budgetpropositionen för 2010 ligger på riksdagens bord. För Centerpartiet har förutsättningarna för företagare på landsbygden varit en viktig fråga i budgetförhandlingarna. Med facit i hand kan vi konstatera att vi kommit en bra bit på vägen med att stärka det svenska jordbrukets konkurrenskraft, vilket var en av målsättningarna.

Sverige är i dag det enda landet inom EU som har skatt på handelsgödsel. Detta har bidragit till att svenska bönder har högre kostnad för sin produktion än vad kollegorna ute i Europa har. Vill vi ha en levande landsbygd och grön företagsamhet är detta orimligt.

Av budgeten framgår dock att detta bara är en beskrivning av verkligheten som gäller fram till den 1 januari 2010. Efter att ha tyngt svenska bönder i åratal avskaffas då äntligen skatten på handelsgödsel. Förändringen innebar att näringens kostnad totalt minskar med 300 miljoner kronor årligen.

Alliansregeringens budget innebär dessutom att egenavgifterna sänks med 5 procent från årsskiftet. En egenföretagare kan få upp till 10 000 kronor i sänkta egenavgifter. Denna skattesänkning berör ungefär 26 000 skånska egenföretagare som tillsammans får drygt 156 miljoner i sänkta kostnader. Dessa miljoner kommer att vara en viktig vitamininjektion för den skånska landsbygden.

Redan när det blev känt att dieselskatten skulle förändras drev Centerpartiet på för att de gröna näringarna skulle kompenseras via sänkta egenavgifter och slopad handelsgödselskatt. Vi kan nu leverera en kompensation som börjar gälla ett år innan den första förändringen av dieselskatten genomförs!

I Centerpartiet nöjer vi oss inte med att sänka kostnaderna för de gröna näringarna, vi nöjer oss inte med att regelbördan minskat med ca 33 procent inom livsmedel, jordbruk, fiske och skog. Vi fortsätter att driva på för att ställa om till en hållbar och konkurrenskraftig produktion som kan möta framtidens behov både avseende miljö och kvalitet.

Totalt satsas nu över en miljard kronor på specifika åtgärder riktade mot landsbygden och de gröna näringarna i budgetpropositionen. Tillsammans med andra satsningar i budgeten, exempelvis ökade resurser till drift- och underhåll av vägar och förbättrade trygghetssystem för företagare, skapas förutsättningar för företag på landsbygden att växa och utvecklas.

Jag har glömt att lägga in debattartiklar under hela hösten, så här kommer en lång rad.

På måndag den 28 september inleds förlikningsprocessen kring telekompaketet mellan EU:s regeringar och det direktvalda parlamentet. Telekompaketet är en viktig överenskommelse vars syfte är att garantera en väl fungerande europeisk telemarknad med klara och tydliga regler som stärker både konkurrens och konsumentskydd.

Diskussionen om telekompaketet under våren rörde huvudsakligen två frågor, dels frågan om användarnas rättigheter gentemot staten, dels frågan om nätneutralitet.

Debatten om användarnas rättigheter handlade främst om tilläggsförslag 138. Detta förslag, som syftade till att säkerställa att europeiska medborgare inte ska kunna stängas av från Internet utan domstolsprövning, ställdes mot ett kompromissförslag utarbetat mellan parlamentet och rådet som innehöll liknande skrivningar. Resultatet blev att tillägg 138 i ursprungsform röstades igenom av parlamentet, varmed kompromissen och därmed också hela telekompaketet föll. Det är därför som vi nu befinner oss i den aktuella förlikningsprocessen.

Utgångsläget för förlikningsförfarandet är att den enda kvarstående frågan att kompromissa om är hur 138:an rent praktiskt ska infogas i paketet. Innehållet är ju parlamentet och medlemsstaterna ganska överens om, någonting som är tydligt i den kompromiss som föll i parlamentets votering.

Som Centerföreträdare i Riksdagen och EU-parlamentet är vi mycket tydliga – vi arbetar för en kompromiss som påtalar den enskildes rätt att få sin sak prövad i domstol och behandlas som oskyldig innan dom har avkunnats.

Det har dock höjts röster som också vill öppna även andra delar av telekompaketet för förhandling. Det argumenteras att en reglering av EU krävs för att garantera att användare har fri tillgång till Internet. Som liberaler anser vi inte att detta är en bra idé. Internet har blivit den fantastiska kunskapskälla och kommunikationsmedel som det är tack vare att staten inte har lagt sig i innehållet. Det är dock viktigt att påpeka att Internet naturligtvis inte är fristående från det övriga samhället och samma regler måste gälla där som överallt annars.

Telekompaketet är egentligen en industrilagstiftning. Syftet är att reglera telekommarknadens infrastruktur, inte innehållet som transporteras i denna. Det finns i dagsläget ingenting som vare sig förbjuder eller föreskriver att Internetleverantörerna får begränsa utbudet av applikationer eller åtkomsten av vissa webbsidor.

Inte heller de nuvarande skrivningarna i telekompaketet föreskriver eller förbjuder begränsande åtgärder från Internetleverantörerna. Däremot introduceras där en väsentlig förbättring mot dagens rättsläge. I telekompaketet föreskrivs nämligen för det fall sådana begränsade åtgärder införs av Internetleverantörer, att konsumenterna måste hållas välinformerade om dessa så att de har möjlighet att byta leverantör om de så önskar. Detta är en bestämmelse med uttalat och uppenbart syfte att stärka användarnas rättigheter.

I det regelverk som är i kraft idag finns inte något krav på att konsumenterna ska informeras om att vissa sidor eller tjänster är blockerade. Leverantörer kan därför blockera innehåll utan att meddela sina kunder. De som vill hävda att telekompaketet försvagar en nuvarande perfekt ordning till användarnas förfång har alltså fel. Paketet stärker individens rättigheter och möjligheter att agera på en friare marknad.

Ur en frihetlig ståndpunkt är det inte statens uppgift att reglera avtalsförhållandet mellan Internetleverantör och användare. Detta sköts istället bäst genom den konkurrens som finns på en fri marknad där konsumenterna enkelt kan byta leverantör om hon eller han inte är nöjd. Vi är övertygade om att användarna är kloka individer som vet vad de vill ha. På en fri marknad styr efterfrågan utbudet och leverantörer som inte begriper detta kommer snart att bli utkonkurrerade av dem som faktiskt ger användarna vad de vill ha. Kravet på att fri tillgång till Internet ska garanteras genom statliga eller överstatliga regleringar bygger därför på en generell skepsis mot marknadsekonomins funktionssätt.

Som ett exempel på vad som händer när stater börjar reglera innehållet i kommunikationskanaler kan den amerikanska myndigheten Federal Communications Commissions (FCC) nämnas. I Sverige är FCC mest kända som varandes den myndighet som stämde TV-kanalen CBS efter Janet Jacksons famösa framträdande under Super Bowl för några år sedan. Förutom att nyligen återigen ha lämnat in en ny stämningsansökan i samma ärende har FCC i veckan meddelat att de också vill se en statlig reglering av innehållet på Internet. Med ovanstående kunskap i åtanke krävs det inte särskilt mycket fantasi för att tänka sig hur en sådan reglering av FCC skulle se ut.

För Centerpartiet är det självklart att staten inte ska reglera något den fria marknaden hanterar bättre själv. Telekommarknaden i Europa fungerar idag – det har såväl svenska Post- och Telestyrelsen som kommissionen kommit fram till i sina analyser. Och med det nya telekompaketet på plats kommer telekommarknaden att fungera ännu bättre. När staten väl har börjat reglera något, även om det kan tyckas vara för en god sak, finns alltid möjligheten att dessa regler ändras vid ett senare tillfälle. Vi vill helt enkelt inte ge länder som Frankrike och Storbritannien inflytande om huruvida användarna i Sverige har fri tillgång till Internet eller inte.

EU:s uppgift är istället att främja en fungerande marknad där fri tillgång till Internet är något som upprätthålls av konsumenter och leverantörer tillsammans. På en sådan marknad är detta något som existerar till följd av konsumenternas val, inte till följd av statliga regleringar.

Lena Ek, Europaparlamentariker (C)
Johan Linander, Centerpartiets rättspolitiska talesperson och riksdagsledamot (C)
Sven Bergström, riksdagsledamot i trafikutskottet (C)

Svar till ”Pensionärernas tur” i Kristianstadsbladet 28 augusti.

Vi i Centerpartiet tar ansvar för landets ekonomi. Även om vi går in i ett valår så ställer vi inte upp på att utlova förbättringar för alla med pengar som inte finns. Sådana ofinansierade löften får andra partier stå för. Den globala ekonomiska krisen gör att vi måste använda de begränsade resurser som finns på rätt sätt.

En av Centerpartiets högsta prioriteringar är att förbättra för landets pensionärer. Men istället för att varje pensionär skulle få en blygsam pensionshöjning så väljer vi hellre att koncentrera de resurser som finns till att förbättra lite mer för de sämst ställda pensionärerna. Jag förstår att alla inte ställer upp på denna prioritering på dem som har det svårast att få privatekonomin att gå ihop, men vi i Centerpartiet står för den politiken.

När det gäller jobbskatteavdraget så har det från första början varit ägnat till att skapa större incitament till att arbeta och ger låg- och medelinkomsttagare störst procentuell skattesänkning. Inte en enda pensionär har fått det sämre för att vi infört jobbskatteavdraget. Tvärtom, så fick alliansens politik för fler i arbete ner utanförskapet i landet och med detta så ökade också pensionerna som numera är knutna till landets ekonomiska utveckling. Åren 2007-2009 har denna politik och det nya pensionssystemet gett pensionärerna goda nettopensionsökningar. I år stiger pensionerna med 4,5 % enligt Försäkringskassan.

När nu den globala krisen drar över Sverige så har vi en mycket svag inkomstutveckling och det balansindex som styr inkomstpensionerna sänks som en följd av detta. Så med samma skäl som pensionerna ökat de senaste åren så sjunker de nästa år. För att undvika för stora svängningar så kommer nedgången att spridas ut över längre tid.

Debattartikel som är publicerad i dagens Sydsvenska Dagbladet.

Sverige är ett av de länder som har högst ungdomsarbetslöshet i Europa. Det är en trist sanning men så ser situationen ut. Vi har inte råd att lämna en hel ungdomsgeneration i utanförskap utan vi behöver ta krafttag på arbetsmarknaden. Att ha ett jobb är viktigt för alla -speciellt för unga. En person som står utan jobb i början på sin karriär riskerar att bli långtidsarbetslös, fråntagen sin framtidstro, sin arbetslivserfarenhet och sina drömmar.

Det är flera delar som är viktiga. För det första ska vi ha en grund- och gymnasieskola av hög kvalitet. Det syns tydlig att de som har en fullständig god utbildning också klarar sig bättre. Därefter behöver vi sänka trösklarna in på arbetsmarknaden, förändra arbetsrätten och göra det billigare att anställa.

Självklart spelar det in att vi är inne i en av våra värsta lågkonjunkturer någonsin. Men i en tid där konjunkturen kraftigt viker nedåt, arbetslösheten och varslen ökar, ställs också nya krav på arbetsmarknadens flexibilitet. Regeringen har redan gjort mycket för att förbättra förutsättningarna för unga på arbetsmarknaden. Några exempel är halveringen av arbetsgivaravgiften för alla under 26 år, nystartsjobb med slopade arbetsgivaravgifter för unga som stått utanför arbetsmarknaden i sex månader, jobbgaranti för unga, en reformerad gymnasieskola och storsatsning på yrkesutbildning. Dessa är mycket bra reformer, men det räcker inte.

Nu behöver vi fortsätta att sänka arbetsgivaravgiften så att det blir billigare att anställa. Vi behöver också förändra arbetsrätten och göra den mer flexibel. Lagen om anställningsskydd (LAS) behöver förändras. LAS är ett hinder för ökad rörlighet på arbetsmarknaden och gör också företagen mindre benägna att anställa. I lågkonjunktur gör den också att den sist anställda får gå först, vilket ofta gör att unga människor och människor med utländsk bakgrund som nyligen kommit in på arbetsmarknaden blir av med jobben först.

Men även i högkonjunktur ger LAS negativa effekter. Många människor drar sig för att byta arbete eftersom att rädslan att hamna ”sist in” ofta är stor. Rörligheten på den svenska arbetsmarknaden hämmas därmed drastiskt.

Centerpartiet vill skapa en ny och mer flexibel arbetsmarknadsmodell med individen i fokus. Vi vill ha en arbetsmarknadsmodell som uppmuntrar till rörlighet, trygghet, kompetensutveckling och vid behov omställning. Trygghet på arbetsmarknaden och hos individer måste skapas genom vetskapen om att mister man ett jobb så finns det nya jobb att gå till.

Vår modell består av fyra delar. För det första föreslår vi en förstärkt betoning på omställning i arbetslöshetsförsäkringen. För det andra en reformerad arbetsrätt som minimerar LAS som lagstiftning och flexiblare anställningsformer. För det tredje vill vi införa ett skatteavdrag för kompetensutveckling och för det fjärde vill vi sänkta kostnaderna för att anställa genom att sänka skatter.

Denna modell understryker såväl individens, arbetsgivarens, statens som de fackliga organisationernas ansvar. Modellen måste genomföras i sin helhet för att uppnå den totala flexibiliteten. Detta kommer att leda till att vi på sikt når en varaktig sysselsättningsökning som kan säkerställa en stark och hållbar välfärd även i framtiden.

I en ny tid ställs nya krav på arbetsmarknaden. Socialdemokraterna och deras vänsterkamrater fortsätter dock att förneka de problem som finns på arbetsmarknaden. Istället för att ge förutsättningar vill socialdemokraterna införa en ungdomsskatt och dubblera kostnaden för att anställa ungdomar. Dels fjärmar det unga från arbetsmarknaden, dels blir det ökade kostnader för såväl företagare som den offentliga sektorn. Nonchalansen som oppositionen visar den unga generationen är häpnadsväckande.

Centerpartiet är redo att göra förändringar och förbättringar på den svenska arbetsmarknaden. Det har visat sig tydligt att vi behöver en ökad flexibilitet för att förbättra förutsättningar för jobb, framförallt att det alltid finns ett nytt jobb att gå till.

Ytterligare en debattartikel, den här var införd i Norra Skåne för ett par dagar sedan.

Budgetförhandlingarna inom alliansen inför 2010 års budget har nu påbörjats. För ett år sedan trodde vi att alliansen skulle lägga fram en expansiv och framtidsinriktad valbudget för att kunna uppfylla de sista vallöftena från valet 2006. Den globala ekonomiska krisen har dock förändrat förutsättningarna för landets, regionens och kommunernas ekonomi och utrymmet för reformer är begränsat.

De olika partiernas budgetförslag för 2010 kommer att visa vilka partier som tar ansvar för landets ekonomi. Vem lägger sitt sista budgetförslag inför valet inom de snäva ekonomiska ramar som finns och vem lovar ofinansierade reformer som sedan ska betalas i flera år framöver?

Med den ekonomiska situation som vi befinner oss i så är det viktigare än någonsin att budgeten innebär satsningar för att vända konjunkturen och få fler i arbete. För Skånes kommuner och regionen behövs åtgärder för att vi ska kunna ta oss genom lågkonjunkturen så smärtfritt som möjligt. Centerpartiet har givetvis flera önskemål, men av dessa är det tre frågor som vi sätter före de andra.

Sänkta arbetsgivaravgifter är en ytterst viktig åtgärd. Den riktas till såväl företag som kommuner och landsting. En sänkning av arbetsgivaravgiften med ytterligare en procent för Region Skåne skulle ge ett tillskott på ca 130 miljoner kronor (räknat i 2008 års utfall). En ansenlig summa. Hässleholms kommun skulle få ett tillskott på ca 10,5 miljoner kronor, Osby kommun ca 2,7 miljoner kronor och Östra Göinge kommun ca 2,8 miljoner kronor för att ge några exempel. De privatanställdas anställningar skulle bli ca 930 miljoner kronor billigare för Skånes arbetsgivare, dvs nästan en miljard i nytt utrymme för fler anställningar och i slutänden fler skattekronor till den gemensamt finansierade välfärden.

Höjda pensioner är en annan viktig angelägenhet. Vi centerföreträdare anser att det i första hand är de med de lägsta pensionerna som ska prioriteras. Pensionärskollektivet är inte en enhetlig inkomstgrupp. Variationerna mellan de med höga inkomstpensioner och de med garantipension är oerhört stor. Inga ytterligare jobbskatteavdrag utan att pensionärerna först får sin beskärda del.

Ungdomsarbetslösheten är hög, alldeles för hög. Alla medel för att minska den är viktig för såväl den enskilde ungdomen som samhällsekonomin. Slopad åldersgräns för starta-eget-bidrag, flera utbildningsplatser i såväl yrkeshögskola som högskola, särskilda ungdomsavtal, kortare handläggningstider i jobbgarantin för unga samt höjda studiemedel och fribelopp är åtgärder som känns rätt. Dessa åtgärder tillsammans med dem som redan finns ger ungdomar en ärlig chans att ta sig in på arbetsmarknaden. Höjda studiemedel skulle ge fler ungdomar möjlighet att utbilda sig samtidigt som de som redan är etablerade på arbetsmarknaden att vidareutbilda sig.

Centerpartiets företrädare i Skåne

Johan Linander
Riksdagsledamot och distriktsordförande

Katarina Erlingson
Regionråd och partistyrelseledamot

Kjell-Åke Persson
Ordförande i Centerpartiets kommungrupp Skåne

Debattartikel som varit publicerad på Newsmill i sommar men som jag har glömt att lägga ut här på bloggen.

“Två härliga veckor på Kreta, kanske i varmaste laget men med knappt 100 meter till Medelhavets djupblå vatten och svalkande drycker i baren så vore det en skam att klaga. Lite trist att komma hem, men det regnade åtminstone inte. Grannarna hade också åkt bort, det kändes ödsligt i kvarteret. Och så mycket gräset hade växt…

Nästa tanke var: Något är fel! Källarfönstret är sönder. Hjärnan gick på högtryck för att hitta en naturlig förklaring, men innerst inne visste jag redan vad som hade hänt. Medan vi njutit i Chania och dess omgivningar så hade någon gjort inbrott i vårt hem.

Jag sprang fram och låste snabbt upp ytterdörren, men sedan öppnade jag dörren mycket sakta. Det var precis som att jag inte ville se. När jag såg förstod jag varför jag inte ville se. Allting, precis allting, var upp och ner. Just då funderade jag inte på vad som hade blivit stulet utan bara på varför tjuvarna hade förstört hela vårt hem.

Nu, två månader senare, är huset snyggt och ordnat. De hade tagit de få smycken vi hade, en ny platt-tv, en gammal kamera och några hundra danska kronor som jag hade i en låda. Det totala värdet var inte ens 50 000 kr och vi har fått all hjälp som tänkas kan av vårt försäkringsbolag. De har verkligen varit hjälpsamma. Men en sak kan de eller någon annan aldrig hjälpa oss med. Det som tidigare var vårt hem som vi älskade är nu bara vårt hus som vi bor i. Tjuvarna tog vårt hem och vår trygghet.”

Även om detta är en påhittad berättelse så är det en berättelse som tyvärr allt för många svenskar kan känna igen sig i. Ett inbrott i hemmet upplevs ofta som en kränkning som är långt mycket värre än att bli av med lite saker. Vetskapen om att någon har rört och smutsat ner varenda ägodel. De eviga tankarna varje gång man kommer hem. Har det hänt igen?

Med ganska enkla medel kan vi själva minska risken för inbrott. Be någon tömma brevlådan och slänga sopor i soptunnan, parkera bilen på uppfarten, låt trädgården se ”använd” ut och att ha flera olika lampor inställda med timer är några exempel. Genom att märka och registrera sina mer stöldbegärliga ägodelar kan man också minska risken för stöld och öka chansen att få tillbaka ägodelarna om de har blivit stulna. Givetvis minskar också risken om man installerar larm, men helt kan man aldrig gardera sig mot inbrott.

De ligor som organiserar och genomför bostadsinbrott är ofta mer försiktiga än i exemplet ovan, de är också snabba, tar inga större risker och lämnar få spår efter sig. De allra flesta inbrott blir inte utredda och leder därmed inte till åtal och fällande dom för gärningsmannen. Detta är givetvis något som inbrottsligorna är väl medvetna om. Lukrativ verksamhet, låg risk att åka fast och lågt straffvärde gör att antalet bostadsinbrott åter ökar. År 2008 anmäldes fler än 18 000 bostadsinbrott vilket är det största antalet på mer än tio år.

Sedan alliansregeringen tillträdde år 2006 så har antalet poliser i landet ökat kraftigt, under mandatperioden kommer Sverige att ha fått ca tretusen fler poliser. Detta gör att de så kallade vardagsbrotten kan prioriteras högre. Under 2008 klarades enbart 13 procent av bostadsinbrotten upp varav så få som fyra procent blev personuppklarade. Detta är statistik som vi inte kan vara nöjda med. Den här typen av brott som drabbar vanliga människor i deras vardag måste prioriteras högre.

Dessutom har vi i Sverige en stor straffrabatt för de personer som begår många brott. I princip kan den som begått några inbrott fortsätta sin verksamhet utan att riskera längre straff om han skulle åka fast. En tydlig uppmuntran till kriminella, ”har ni börjat begå brott kan ni fortsätta gratis”.

Detta långtgående straffrabattssystem har vi i Centerpartiet argumenterat mot under flera år. Redan under förra mandatperioden så motionerade vi om att den som begår flera brott måste få längre straff och att det av princip aldrig ska vara straffritt att fortsätta begå brott. Det ger totalt fel signal.

Ibland tar politiken lång tid. Nu äntligen har Centerpartiet i alliansregeringen fått beslut om en utredning som ska se över hur den flerfaldiga brottsligheten ska kunna bedömas rättvisare. I utredningen av påföljdssystemet ska utredaren analysera frågan om straffvärdebestämning vid flerfaldig brottslighet och vid behov lämna förslag som ger sådan brottslighet större genomslag vid påföljdsbestämningen. Detta är ett bra första steg, men det är först när bostadsinbrotten blir färre, vardagsbrotten prioriteras högre och varje brott leder till en påföljd som vi kan vara nöjda.

Debattartikel i Skånska Dagbladet tidigare i sommar.

Linda Magnusson, vd på o2 Vindel, frågar oss i en debattartikel i Skånska Dagbladet den 8 juni om vi vill arbeta för att det ska vara attraktivt och lönsamt att köpa ägarandelar i vindkraftverk. Vårt svar på detta är självklart: Ja!

Den nya energi- och klimatpolitiken som Centerpartiet och alliansen tagit fram innebär en fantastisk satsning på förnybara energikällor i allmänhet och på vindkraft i synnerhet. Ambitionshöjningen i elcertifikatsystemet är mycket viktig, men också regelförenklingar för att få bygga vindkraftverk och utbyggnad av näten.

Precis som Linda Magnusson skriver så har Skatteverket omtolkat en äldre lagstiftning vilket innebär att andelsägarnas förnybara el ska belastas med uttagsskatt. Detta är inte något som följer av den energi- och klimatproposition som just har behandlats i riksdagen, utan är som sagt resultatet av en äldre lag. Ska ändringar i skattelagstiftningen göras så är det rimligt att detta görs i budgeten i höst.

Magnusson frågar oss också vad vi ska göra på Centerpartiets stämma för att bibehålla hushållens intresse för att köpa ägarandelar i vindkraftverk. Svaret på detta är enkelt eftersom vi redan har haft vår stämma i Örebro i maj månad.

Där fattade vi beslut om se över regelverket för vindkraftskooperativ så att andelsägande inte missgynnas. Vi fattade också beslut om att sätta ett långsiktigt mål för gröna elcertifikat på omkring 40 TWh år 2030. Den text som partistyrelsen la fram till stämman är också mycket tydlig:

”Vindkraften erbjuder människor en ny och lättillgänglig möjlighet att investera förnybar
energi för eget behov, och därigenom försäkra sig om miljövänlig el till en stabil kostnad i framtiden. Det är en möjlighet som annars bara är öppen för stora företag och för hushåll som kan ha ett eget litet vindkraftverk på tomten. Jämfört med alternativet, att äga sitt egna vindkraftverk på den egna gården är det ur ett samhällsekonomiskt perspektiv mycket effektivare att gå samman med andra och investera i större och effektivare anläggningar.
Därför anser vi att det bör snarast göras en översyn av regelverket.”

Vi tycker att det är bra att vindkraften och andelsägande i vindkraftverk lyfts upp och debatteras. Vi kommer att göra vad vi kan för att det även fortsättningsvis ska vara attraktivt och lönsamt att vara andelsägare i vindkraftverk.

Johan Linander, Stora Rödde
Lennart Pettersson, Svalöv
Gunnel Wallin, Båstad
Riksdagsledamöter för Centerpartiet

En debattartikel från tidigare i vår som jag glömt lägga ut på bloggen.

År 2000 antog riksdagen den nationella handlingsplanen för handikappolitiken, “Från patient till medborgare”. Ett av de mål som har antagits är att alla enkelt avhjälpta hinder till och i lokaler dit allmänheten har tillträde och på allmänna platser ska vara undanröjda till år 2010. Exempel på sådana lokaler och platser är: samlingslokaler, butiker, restauranger, badplatser och lekplatser. De hinder som avses i lagen är till exempel mindre nivåskillnader, brist på handledare vid ramper eller trappor, omärkta trappor, avsaknad av eller felaktigt placerade dörröppnare.

Även om kommuner, fastighetsägare och andra har haft snart nio år på sig så återstår en hel del att göra. Risken är dessutom stor att följderna av den globala ekonomiska krisen gör att de hinder som borde och skulle undanröjas kommer att finnas kvar ännu längre. Många kommuner och regioner/landsting står inför en ekonomisk grundstötning och ett sätt att försöka mildra konsekvenserna av grundstötningen är att störtankra. Följden är i många fall att man stryper alla investeringar som inte är oundgängligen nödvändiga. Allt fler ekonomiskt ansvarstagande beslutsfattare anser att de inte kan uppfylla utfästelsen för tillgänglighet. Det är synd, mycket synd.

Samtidigt som tillgängligheten behöver förbättras så ökar arbetslösheten. Vad vore då inte lämpligare än att med hjälp av ekonomiska incitament få kommuner och andra som har ansvar för att undanröja hinder att skynda på tillgänglighetsarbetet?

Regeringen har avsatt 12 miljoner kronor till Boverket och SKL för en gemensam uppsökande informationsverksamhet om enkelt avhjälpta hinder under 2009 – 2010. Detta är bra, men det räcker inte. I den ekonomiska situation som många kommuner befinner sig i så är inte information avgörande för huruvida tillgängligheten ska öka eller inte. Det handlar om pengar.

Även om vi vet att statens finansiella utrymme för nya satsningar är mycket begränsat så föreslår vi att regeringen i tilläggsbudget för 2009, eller allra senast i budgeten för 2010, avsätter speciella medel för att öka tillgängligheten. En arbetsmarknadspolitisk åtgärd för att minska arbetslösheten samtidigt som människor med funktionsnedsättning får ökad tillgänglighet. Två oerhört viktiga mål som kan förenas.

Exakt i vilken form som satsningen ska ske bör utredas närmre, men någon slags ”Tillgänglighets-ROT” borde vara möjligt att införa. Andra alternativ skulle kanske kunna vara riktade statsbidrag eller ”omvänd förskottering” i form av räntefria lån till kommunerna.

Johan Linander, Stora Rödde
Distriktsordförande Centerpartiet i Skåne

Patrik Holmberg, Trelleborg
Kommunstyrelseledamot för Centerpartiet