Linander tycker!
Korta mer eller mindre genomtänkta tankar efterfrågar likasinnade kommentarer.

Fick nagon timme over och hittade ett Internetcafe. Sitter i gamla stan i Krakow. Ar har med nio andra centerpartister, halften riksdagsledamoter och halften handlaggare vid vart riksdagskansli. Det ar ett kort besok, bara tva dygn, men effektivt och intressant. Vi har traffat Krakows borgmastare och bland annat diskuterat EU-politik. Vi har ocksa gjort ett besok i “stadsdelen” Nowa Huta. Dar bor ca 250 000 personer, sa det ar en stor stadsdel. Nowa Huta ar intressant eftersom det ar byggt som det kommunistiska idealsamhallet.

Kommunisterna borjade fran noll, dar fanns bara en liten by tidigare, och byggde upp Nowa Huta kring det gigantiska stalverket. Breda, raka gator kantade av graa betonghus i exakta formationer. Fastigheterna ar byggda som sma samhallen dar man aldrig egentligen skulle behova aka ifran. Dar bodde ett par tusen personer i varje fastighetskomplex, affarer, dagis, allt man skulle behova. Mycket marklig tanke.

Men de har dagarnas viktigaste besok har anda varit i Auschwitz och Birkenau. De manniskor som fornekar forintelsen har verkligen inte varit dar. Det gar inte beskriva hur fruktansvart hemskt det ar bara att se omradet. Det var en konstig kansla att ga in under “Arbeit macht frei”-skylten. Frihet ar inte direkt vad manniskor upplevde dar. Snarare ett obegripligt lidande. 1,5 miljoner doda ar inte ens greppbart. Som mest 160 000 personer i Auschwitz och de tva sidolagrena samtidigt. De flesta som transporterades dit i godsvagnar akte direkt in i gaskammarna.

Nazisterna var verkligen uppfinningsrika pa hur de skulle plaga manniskor. Fyra personer i en cell pa 90×90 cm natt efter natt, Mengeles medicinska experiment pa tvillingbarn, barn som tvingades sta barfota i snon i 24 timmar som straff for nagot som de gjort. Hur kunde manniskorna, soldaterna, som jobbade dar gora detta fruktansvarda? Det finns val inget svar, men total hjarntvatt och overtygelse om att manniskorna som var dar i koncentrationslagret inte hade nagot manniskovarde, att de inte var manniskor. Jag vet inte. Tararna rann ner for kinderna vid flera tillfallen under besoket. Det ar nastan sa att jag grater nar jag skriver det har. Men jag ar oerhort glad for att jag fatt se Auschwitz, nu forst kan jag atminstone delvis forsta vilket obegripligt lidande som miljontals manniskor fick utsta for bara 61 ar sedan.

“Skandal – då far Ulvskog på semester” Detta är en rubrik i Aftonbladet idag.

Jag blir så trött på att kvällstidningarna framställer det som en skandal när en politiker för en gång skull prioriterar sin familj. Marita Ulvskog har planerat en resa till Lanzarote med sin dotter sedan ett halvår tillbaka. Självklart skulle hon inte ställa in den för att en idiot vid deras partihögkvarter skickat förtalsmejl om Fredrik Reinfeldt.

Hur snällt skulle det vara mot dottern (vet dock inte om dottern är 7, 17 eller 27 år, och det är klart att det är skillnad om Ulvskog har en vuxen dotter) att tvingas ställa in resan när hon sett fram emot den under flera månader. Även en politiker måste få prioritera sin familj någon gång.

Jag måste säga att jag är förvånad över att Fredrik Reinfeldt ännu inte polisanmält den förtalskampanj som socialdemokraternas opinionsanalytiker Mats Lindström utsatt honom för. Under några dagar har det sagts från moderat håll att Reinfeldt funderar på om han ska eller inte ska göra en polisanmälan, och det är bara han som kan göra det.

Jag tycker att det är självklart att Reinfeldt ska anmäla. Har en person begått ett brott, och det är det alldeles tydligt att Mats Lindström gjort, så ska personen dömas och få ett lämpligt straff. Det är så vårt rättssamhälle fungerar. Om Fredrik Reinfeldt inte polisanmäler tycker jag att det ger mycket konstiga signaler. Tycker han att det är okej att förtala på det sättet som skett? Tycker han i så fall också att lagstiftningen kring förtal ska förändras så att vem som helst får sprida skit om andra utan att bli straffade för det?

Lagrådet ger sig inte så lätt. År 2000 var det justitieminister Freivalds som försökte och nu är det justitieminister Bodström, men svaret är detsamma från Lagrådet: Ert förslag är inte tillräckligt rättssäkert och ni har inte redovisat behovet.

Jag har tidigare skrivit att vi i Centerpartiet, och jag personligen, är positiva till buggning. Vi har motionerat om att införa buggning i riksdagen och inom alliansen så finns buggning med i vårt slutdokument som vi presenterade i onsdags. Men efter Lagrådets kritik måste vi ta oss en funderare till.

Någon proposition har ju ännu inte kommit på vårt bord och därför har det inte funnits något att ta ställning till, men jag har såklart tittat på lagrådsremissen och redan då reagerat på bristen på “skyddsmurar” och kontrollmöjligheter. Exempelvis har Bodström i princip inte velat undanta någon från att kunna bli buggad. Spontant känner jag, liksom Lagrådet, att läkarmottagningar måste vara undantagna. Andra som jag, åtminstone i det här läget utan att ha sett någon proposition, vill undanta är advokatkontor, redaktioner och präster.

När det gäller kontrollmöjligheterna så säger Bodström att förslag är på väg, men jag tycker att det vore betydligt mer logiskt och rättssäkert att först ha kontrollmöjligheterna på plats och sedan införa tvångsmedlet.

Jag kan inte säga för tillfället vad Centerpartiet, eller ens jag själv, kommer att slutligt tycka om propositionen, men mycket talar för ett avslag om inte ett antal krav uppfylles. Det kan alltså bli avslag från Centerpartiet fastän vi i grunden är positiva till buggning. Vi är dock inte så positiva att vi glömmer rättssäkerheten och accepterar kränkning av personlig integritet utan att först ha gjort en ordentlig integritetskonsekvensbedömning där behovet ska mätas mot kränkningen av människors personliga integritet.

Lagrådet ger inte sig så lätt. År 2000 var det justitieminister Freivalds som försökte och nu är det justitieminister Bodström, men svaret är detsamma från Lagrådet: Ert förslag är inte tillräckligt rättssäkert och ni har inte redovisat behovet.

Jag har tidigare skrivit att vi i Centerpartiet, och jag personligen, är positiva till buggning. Vi har motionerat om att införa buggning i riksdagen och inom alliansen så finns buggning med i vårt slutdokument som vi presenterade i onsdags. Men efter Lagrådets kritik måste vi ta oss en funderare till.

Någon proposition har ju ännu inte kommit på vårt bord och därför har det inte funnits något att ta ställning till, men jag har såklart tittat på lagrådsremissen och redan då reagerat på bristen på “skyddsmurar” och kontrollmöjligheter. Exempelvis har Bodström i princip inte velat undanta någon från att kunna bli buggade. Spontant känner jag, liksom Lagrådet, att läkarmottagningar måste vara undantagna. Andra som jag, åtminstone i det här läget utan att ha sett någon proposition, vill undanta är advokatkontor, redaktioner och präster.

När det gäller kontrollmöjligheterna så säger Bodström att förslag är på väg, men jag tycker att det vore betydligt mer logiskt och rättssäkert att först ha kontrollmöjligheterna på plats och sedan införa tvångsmedlet.

Jag kan inte säga för tillfället vad Centerpartiet, eller ens jag själv, kommer att slutligt tycka om propositionen, men mycket talar för ett avslag om inte ett antal krav uppfylles. Det kan alltså bli avslag från Centerpartiet fastän vi i grunden är positiva till buggning. Vi är dock inte så positiva att vi glömmer rättssäkerheten och accepterar kränkning av personlig integritet utan att först ha gjort en ordentlig integritetskonsekvensbedömning där behovet ska mätas mot kränkningen av människors personliga integritet.

En av Jonas Gardell tidiga romaner, skriven 1990, och det märks. Den når inte alls upp till Gardells senare böcker som t.ex. Om Gud. Framförallt är det språket han utvecklat, men också berättartekniken.

Boken är en ganska mager berättelse om en kvinna som efter åratal av förtryck i två olika äktenskap blir mer eller mindre galen. Fru Vivian Björk, f.d. fru Vivian Molin och f.d. Vivian Gustafsson, har år efter år anpassat sig till sin make. Det var först Molin och sedan Björk. Själv har hon egentligen aldrig varit en person, hon har varit sin mans fru, och dessutom har hon aldrig ens kunnat vara det speciellt bra. Fru Björk passerar en gräns och slår sig loss. Det skulle kunna ha varit helt rätt, men fru Björk är inte beredd eller anpassad för livet utanför det trygga hemmet och det slutar i tragedi.

Det är 226 sidor enkel läsning. Jag kan inte rekommendera den, men jag tycker inte heller att ni ska avstå om den dyker upp och bokhyllan inte erbjuder något mer lockande.

Idag har Lars Leijonborg presenterat idén att alliansen borde ställa upp i valet med en gemensam valsedel. Folkpartiet har till och med gjort uträkningar hur platserna på valsedlarna skulle fördelas mellan våra fyra partier.

Jag tycker att Leijonborg är ute och reser och har fel av minst sex olika anledningar.

För det första. Tåget gick för över ett år sedan. Det är nämligen över ett år sedan vår nomineringsprocess till riksdagslistan i södra Skåne påbörjades och det är snart nio månader sedan vi fastställde vår valsedel. Lars Leijonborg vet självklart att de allra flesta valsedlarna redan är fastställda och att hans förslag inte är genomförbart. Därför kan förslaget läggas till kategorin “utspel utan verklighetsförankring som görs enbart för att vinna politiska poänger”.

För det andra. I folkpartiets uträkningar av hur platserna på valsedlarna skulle fördelas mellan partierna ligger att de nuvarande styrkeförhållandena skulle bestå. Centerpartiet och Kd skulle förbli små, folkpartiet ungefär dubbelt så stora som vi och moderaterna ungefär dubbelt så stora som folkpartiet. Detta försök att cementera nuvarande styrkeförhållande kan jag bara tolka som att folkpartisterna har dåligt självförtroende och tror att de kommer att backa i valet.

För det tredje. Förslaget är redan diskuterat och sågat inom partiledarkretsen. Leijonborg visste om att ingen av de andra var det minsta positiva. Ändå väljer han att göra utspelet. Riktigt dåligt.

För det fjärde. Vi är fyra olika partier med egna partiprogram och så ska det förbli åtminstone under överskådlig framtid. Jag vet många centerpartister som inte alls skulle vilja gå och rösta på en valsedel där en moderat eller folkpartist står överst. De kan tänka sig att Centerpartiet samarbetar med m, fp och kd för att kunna bilda en regering, men de kan inte tänka sig att rösta på något av de andra tre partierna. En gemensam lista skulle skrämma bort en del väljare.

För det femte. Förslaget visar vilken osannolik centraliserad organisation som folkpartiet är. Inom Centerpartiet skulle Maud eller partistyrelsen aldrig kunna besluta att Centerpartiet i Skåne ska ställa upp på gemensamma alliansvalsedlar. Ett sådant beslut kan bara de av avdelningarna utsedda nomineringsstämmoombuden besluta. Annars skulle det krävas stadgeändring och för det krävs två stämmobeslut i följd eller en mycket stor majoritet på en stämma.

För det sjätte. Hur otaktisk får man vara och börja prata om organisation dagen före alliansens stora konvent. Givetvis ska vi fokusera på politiken och inte på interna organisationsfrågor som splittrar och dessutom är ointressant för de allra flesta människor. De vill veta vilken politik vi ska föra om vi vinner valet.

Johan Linander har frågat mig vilka åtgärder jag kan vidtaga för att nedläggningen av sockerbruket i Köpingebro ska bli en utveckling istället för en avveckling?

Att lägga ned fabriken i Köpingebro är ett företagsbeslut. Detta är ett resultat av reformen av EU:s marknadsordningen för socker som bland annat har i syfte att minska produktionen av socker. I reformen ingår ett tillfälligt omstruktureringsprogram som ger stöd vid nedläggning och omställning av sockerproduktion. Programmet ger industrin möjlighet att avsäga sig hela eller delar av sin kvot. Nivån på stödet varierar beroende på när nedläggningen sker, hur stor del av produktionsanläggningarna som monteras ned och vad fabriken fortsatt skall användas till. Programmet styr företagen till att montera ned produktionsanläggningen men öppnar dock för alternativ användning till exempel etanolproduktion. En eventuell etanolproduktion i Köpingebro bör bygga på en rimlig företagsekonomisk beräkning. Det regeringen kan medverka till är stabila villkor för etanolproduktion.

Regeringen har som mål att skapa förutsättningar för att bryta Sveriges beroende av fossila bränslen till år 2020. Regeringen stödjer en ökad användning och produktion av etanol som en del i en hållbar omställning från fossil energi. En rad åtgärder har vidtagits för att främja omställningen från fossilt till förnybart varav skattebefrielse för förnybara drivmedel som etanol är ett exempel. Ett annat exempel är att regeringen driver en ökad låginblandning av etanol i bensin från 5 % till 10 %. Regeringen har också lämnat en proposition till riksdagen om en ny lag om skyldighet att tillhandahålla förnybara drivmedel. I denna skrivs bl.a. att skyldigheten skall gälla de volymmässigt största försäljningsställen som årligen tillhandahåller 1 000 kubikmeter konventionella bränslen eller mer Att stimulera efterfrågan innebär att det ges långsiktiga incitament för produktion av biodrivmedel.

De stabila villkor för exempelvis etanolproduktion som regeringen medverkar till, öppnar för en bedömning om etanolproduktion är ett möjligt utvecklingsalternativ för sockerbruket i Köpingebro.

Stockholm den 22 februari 2006

Ann-Christin Nykvist

Johan Linander har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att medborgarna i t.ex. Blekinge ska få den polisiära närvaro och trygghet som de är berättigade till.

Sedan 2000 har regeringen gjort kraftiga satsningar på polisen. Anslagen har höjts med 2,7 miljarder kronor fram till 2006 och tillskott har aviserats för 2007 med cirka 700 miljoner kronor.

Satsningen innebär bland annat att 4 000 nya poliser kommer att utbildas under mandatperioden. Enligt Rikspolisstyrelsens beräkningar efter den senaste examinationen av aspiranter uppgår nu det totala antalet poliser till över 17 500. Det innebär en ökning med 1 500 på bara några få år. Även Blekinge har fått del av denna ökning.

Med denna kraftiga satsning på polisen har regeringen sett till att det finns goda förutsättningar för polisen att bedriva sin verksamhet. Som Johan Linander mycket väl känner till så är det Rikspolisstyrelsen och inte regeringen som fördelar polisens resurser över landet. Polisarbete är dock inte enbart en fråga om resurser. Polisen måste också utvecklas och effektiviseras inom de resursramar som står till buds. Rikspolisstyrelsen och polismyndigheterna arbetar fortlöpande med det.

Stockholm den 22 februari 2006

Thomas Bodström

Johan Linander har frågat mig vilka åtgärder jag kommer att vidta för att inte merkostnaderna ska öka ytterligare för det nya radiokommunika¬tionssystemet.

Det är naturligtvis alltid viktigt att hålla kostnaderna nere i all statlig verksamhet. Den nu aktuella förseningen är i huvudsak resultatet av förhållanden hos leverantören och svårigheter att teckna kontrakt med markägare för att sätta upp master och basstationer.

Rikspolisstyrelsen har till följd av förseningen beslutat om en ny tidplan för införandet av Rakel. Enligt uppgift från styrelsen är det fråga om en begränsad försening i förhållande till den tidigare fastlagda tidtabellen.

För att bl.a. hålla kostnaderna nere tillsatte regeringen den 21 juni 2005 en arbetsgrupp vid Försvarsdepartementet för att ta fram ett förslag till en utökad användarkrets i Rakel. I början av oktober 2005 lämnade arbetsgruppen i en rapport en analys av de ekonomiska konsekvenserna av en sådan utökning. Rapporten bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Polisens införande av det nya radiokommunikationssystemet Rakel är en viktig fråga som jag följer noga.

Stockholm den 22 februari 2006

Thomas Bodström

- Det är glädjande att Alliansen kan presentera ett stärkt framtidshopp för svenskt rättsväsende. Rättsgruppens slutdokument med gemensamma förslag ger ökad trygghet för alla människor i hela Sverige är ett starkt alternativ till dagens verklighet.

Det sade Johan Pehrson (fp), ordförande i den borgerliga alliansens rättspolitiska grupp när han tillsammans med Beatrice Ask (m), Peter Althin (kd) och Johan Linander (c) presenterade Alliansens slutdokument på onsdagen.

- Idag ökar den grova brottsligheten. Polisens uppklarningsprocent är skrämmande liten, antalet synliga poliser ute bland folk har minskat och hundratals polisstationer runt om i Sverige har lagts ned. Samtidigt, eller som en följd därav, har vi färre kvinnor som vågar gå ut själva om kvällarna, vi har fler ungdomar som går ner sig i kriminalitet och tillgången på narkotika är idag rekordstor. Denna verklighet är oacceptabel och innebär mänskligt och ekonomiskt lidande av stora mått. Detta tänker vi råda bot på vid ett maktskifte, säger Johan Pehrson (fp).

- Att hjälpa brottsoffer är en grundläggande uppgift för samhället. I Alliansens Sverige kommer skyddet för brottsoffren att stärkas framförallt när det gäller kvinnor som fallit offer för mäns hot och våld. Vi anser att den man som allvarligt bryter mot besöksförbud ska bevakas och tvingas bära elektronisk fotboja. För att hjälpa de kvinnor och barn som idag behandlas som varor i människohandeln kommer vi också att skärpa lagstiftningen på detta område, säger Johan Linander (c).

- Polisen ska arbeta i medborgarnas tjänst. Vi satsar på fler poliser och är överens om ambitionen att nå 20 000 poliser på fyra år. En kraftsamling och fortsatt modernisering av polisarbetet behövs för att säkra tryggheten i hela landet. Vi vill att människor ska kunna nå polisen snabbt, ringer man 112 ska det inte ta mer än en minut innan man får tala med någon. Fler poliser i yttre tjänst som kan arbeta lokalt och tillsammans med andra mot brott är viktiga punkter i vårt program, säger Beatrice Ask (m).

- Nyckeln till minskad brottslighet ligger till stor del i att hindra den kriminella nyrekryteringen genom både tidiga och tydliga insatser mot ungdomsbrottsligheten. När det redan gått för långt måste vuxenvärldens befogenheter öka, bland annat genom att tillåta att drogtesta barn under 15 år vid allvarlig misstanke om narkotikabrott. Men vi vill också understryka föräldrarnas ansvar – skadeståndsansvaret för dem bör öka när deras barn begår brott, säger Peter Althin (kd).

I Ekots lördagsintervju gav justitieminister Thomas Bodström ett glädjande besked för den personliga integriteten. Förslaget om att Försvarets Radioanstalt skulle få lyssna av all teletrafik dras nu tillbaka. “Förslaget var inte tillräckligt rättssäkert” är anledningen enligt Bodström.

Jag tror att det handlar om att Bodström nu börjat inse att “tele- och datavärlden” inte längre tar hänsyn till landsgränser. Tidigare har det varit enkelt att prata om samtal mellan Sverige och annat land, men nu går mängder av vanliga telefonsamtal mellan två svenskar via annat land. När jag ringer från Stockholm till mina föräldrar i Veberöd är det inte alls osannolikt att samtalet går via Danmark. Alltså skulle FRA kunna avlyssna det som ett utlandssamtal.

Det värsta med det tidigare förslaget att ge FRA en sådan utökad avlyssningsbefogenhet är att det kringgår de rättssäkerhetskontroller som gäller för polisen när de vill avlyssna. Skulle Säpo vilja avlyssna mitt samtal med mina föräldrar så skulle de behöva ha tillräckliga skäl för att domstol ska fatta beslutet, offentligt ombud företräder mig och senare granskar riksdagen genom regeringens årliga skrivelse (förhoppningsvis snart bättre parlamentarisk kontroll). Men med de utökade FRA-befogenheterna kan Säpo bara beställa avlyssningen av FRA som sedan får genomföra den för Säpo utan domstolsbeslut, offentliga ombud och parlamentarisk granskning.

Bra så långt Bodström, men du borde även tänka på rättssäkerhet och personlig integritet när det gäller andra förslag.

För någon vecka sedan skrev jag om Norrbottens länspolismästare. Han hade gjort bort sig med pinsamma bilder på en dejtingsida. Tydligen blev det för mycket, nu har han meddelat att han avgår. Det var ett alldeles utmärkt beslut.

Idag skriver Aftonbladet om Göran Perssons statssekreterare Lars Danielsson “På lyxkrog med hemliga gäster“.

I sig är det en intressant nyhet, det kan givetvis finnas skäl till att inte berätta om vem som varit med på ett middagsmöte, men när det gäller arbetskamrater verkar det mycket märkligt. Nästa fråga man måste ställa sig är, hur kan de dricka champagne och äta gåslever och ostron på skattebetarnas bekostnad. Oxfilé och rött vin tycker jag är acceptabelt, men att på en arbetsmiddag känns det mycket märkligt att man väljer champagne och gåslever. Lite bättre omdöme borde han ha. De får gärna dricka och äta extravaganta saker, men då bör de givetvis betala själv.

När jag läste “avslöjandet” om Lars Danielsson kan jag inte låta bli att fundera på varför det kommer just nu. Danielsson klarade sig utmärkt i katastrofkommissionens granskning, men nu under och efter KU-utfrågningarna så har det allt mer framkommit att Danielsson antingen ljuger för att skydda Göran Persson eller begått ett stort misstag. Han hade fått Försvarsdepartementets berömda mail 06:28 om sju meter höga vågor som tagit med sig allt i sin väg, och 20 000 svenskar i området. Efter det pratade han med Göran Persson, men enligt Persson berättade Danielsson endast om biståndsbehov och inte någonting om att det med stor sannolikhet skulle finnas omkomna svenska medborgare.

Jag tror knappast att Aftonbladet suttit och granskat krognotor de senaste dygnen. Jag tror att de haft “avslöjandet” ett tag och nu när Danielsson kommit i blåsväder för tsunamin så passar de på att lägga ännu mer bördor på hans axlar. Grymt, men inte ovanligt.

Man skulle också kunna fundera på om Göran Persson inte vinner på det här (Aftonbladet är inte längre ägt av socialdemokraterna, men…). Alla tror att Lars Danielsson visst berättat om Försvarsdepartementets 06:28-mail för Persson, men genom att sänka Danielsson förtroende med krogavslöjandet så ökar möjligheten att fler tror på Persson. Konspirationer är lite roliga.

Hej! En brutal förkylning har gjort att mitt huvud känns som om det var fullt av bomull, så därför blir det ett ovanligt kort veckobrev idag. Det ska bli lite om KU-förhören, lite om Köpingebro och säkert något annat som jag kommer att tänka på under tiden som jag skriver. Men först tänkte jag berätta att en liten mening i mitt förra veckobrev faktiskt blev dagens citat i Sydsvenska Dagbladet: ”Det är otroligt vilket genomslag tv har, även om det är en eftermiddagssändning av, ärligt talat, tråkiga debatter av låg kvalitet.” Det har hänt att ”nyheter” i veckobrevet blivit tidningsnyheter och att veckobrevet kommenterats på någon ledarsida, men jag tror att det är första gången som veckobrevet citeras på det här sättet.

KU-förhören

Idag har Konstitutionsutskottet haft sina sista förhör om hanteringen av tsunamikatastrofen och Freivalds och Persson var sist ut. Jag har inte själv kunnat följa förhören pga egna möten, men det jag hittills hört är att det inte framkom något speciellt nytt idag. Tidigare har miljöpartiet sagt att de ska stödja en misstroendeförklaring mot Freivalds om det inte kommer fram något nytt som försvarar det senfärdiga agerandet. Det ska bli mycket intressant att se hur de gör. Jag tror att miljöpartisterna är så ivriga på statsrådsposter efter valet att de inte riskerar samarbetet med socialdemokraterna. De kommer att låta Freivalds sitta kvar.

Jag är också övertygad om att Laila Freivalds, och framförallt Göran Persson, visste betydligt mer än de medger tidigt på annandagsmorgonen. 06:28 kom det ett meddelande från Försvarsdepartementet om att “en sju meter hög flodvåg svepte över stranden i turistparadiset Phuket. Många tros vara döda och skadade”, och att det fanns ca 20 000 svenskar i området. Det är klarlagt att detta mail gick till försvarsminister Leni Björklund och finansminister Pär Nuder (dock sägs det att det var till en inaktuell e-mail-adress), men också till statssekreterare hos försvars- och biståndsministern. Det ytterligt intressanta är dock att ett 20-tal namn på sändlistan är överstrukna av sekretesskäl. Det påstås också att sändlistan inte längre finns och därför skulle det inte gå att få veta vem som döljer sig bakom de överstrukna namnen.

Försvaret från ministrarna som fick informationen om flodvågen, antalet döda och antalet svenskar i området var att det hela tiden kom motsägelsefull information och att de därför inte visste vad som gällde. Samtidigt ringde tusentals oroliga svenskar, från Sverige och från Thailand, ner UD:s växel. Borde inte någon kunnat dra slutsatsen att det med stor sannolikhet fanns drabbade svenskar? Varför utgick man ifrån den mest positiva informationen om den nu var motsägelsefull? Katastrofberedskap innebär att man först utgår från det värsta scenariot eftersom man vet att det är bättre att få igång alla möjliga insatser för att sedan avbryta det som kanske inte behövs. Vid i princip alla katastrofer är informationen till en början oklar. Jämför med jordbävningen i Pakistan eller översvämningarna i New Orleans. Först kommer information om skadade byggnader, sedan om några skadade och dödade och sedan börjar rapporterna om katastrofens omfattning komma. Men om man har ansvar för katastrofberedskapen så kan man inte sitta och vänta på att få alla fakta på bordet. Det gäller att agera snabbt och hellre ta i för mycket än för lite.

Sockerbruket i Köpingebro

I förra veckan meddelade Danisco Sugar att de tänker lägga ner sockerbruket i Köpingebro för att koncentrera verksamheten till Örtofta. Största anledningen är att EU:s nya jordbrukspolitik minskar sockerkvoterna och lönsamheten. Det är inte så mycket att säga om Daniscos beslut. En del tycker att Köpingebro borde få vara kvar medan Örtofta skulle kunna läggas ner, men det är jag inte tillräckligt insatt i för att uttala mig om.

Jag och Ingemar Jeppsson pratade om saken och i fredags gjorde vi ett uttalande om att sockerbruket istället borde kunna användas för etanolproduktion. Betodlarnas ordförande har uttalat sig positivt och både SkD och YA har skrivit om vårt initiativ. Etanolen som bränsle är på stark frammarsch och tyvärr måste Sverige idag importera etanol från framförallt Brasilien trots att vi har goda förutsättningar här hemma för att själva producera etanol.

Sveriges största etanoltillverkare Agroetanol (ägs av Lantmännen och LRF tillsammans) har en stor fabrik i Norrköping som tillverkar ca 55 000 kubikmeter etanol per år och planerar att femdubbla produktionen. Vad vore lämpligare än att använda sockerbruket i Köpingebro?

Ungdomsavtal

Under Centerpartiets Kommundagar i Södertälje presenterades ett förslag som vi kallar Ungdomsavtal. Det handlar om en åtgärd för att de många arbetslösa ungdomar som inte ens får in en fot på arbetsmarknaden ska få en bättre chans. Snabbt blev vi kritiserade av diverse socialdemokrater och LO, samtidigt som de inte själva har några idéer för att hjälpa arbetslösa ungdomar att komma in på arbetsmarknaden. På t.ex. Skånska Dagbladets debatt- och insändarsidor har vi kunnat läsa den ena kritiska sossen efter den andra.

Centerpartiet lät Temo göra en undersökning av vad ungdomar tycker om vårt förslag och då fick S/LO så att de teg. 64 % av de tillfrågade ungdomarna i åldern 16-29 år var positiva till förslaget. I hela befolkningen tog 54 % ställning för och bara 37 % var emot ungdomsavtal. Till och med bland socialdemokrater var det en övervikt för ungdomsavtal och bland LO-medlemmar var det jämnt. Undersökningen visade att det bara finns en majoritet mot förslaget bland vänsterpartister och bland norrlänningar.

Övrigt som hänt

Kommundagarna var som vanligt trevliga och i år fick jag dessutom möjlighet att själv deltaga aktivt. Jag höll i ett seminarium om alliansens rättspolitik och det kom många bra kommentarer och frågor. Tyvärr var tiden alldeles för begränsad, men det är ändå skönt att veta att intresset för rättsliga frågor är stort inom Centerpartiet.

Alliansens rättspolitiska arbetsgrupp är fortfarande inte klar såtillvida att vi inte kunnat presentera och offentliggöra vår slutrapport. Vi hade från början tänkt ha presskonferens som idag, men när vi fick veta att KU skulle hålla förhör med Freivalds och Persson så insåg vi att det mediala utrymmet var högst begränsat denna dag. Presskonferensen blir istället nästa vecka.

I måndags var distriktets politiska grupp på besök hos Skåneidrotten i Malmö. Vi fick information om deras verksamhet och hade en bra diskussion om idrottens betydelse i det civila samhället. Vi som centerpartister tycker att det är viktigt att stärka det civila samhället och att det offentliga samhället tagit över allt för mycket.

Och så har ju vinter-OS i Turin startat på ett lysande sätt för Sverige. Två guld, ett silver och ett brons så här långt. Jag hade tippat tre guld, men nu börjar jag nästan ångra att jag inte var ännu mer positiv. Anja, Anna-Carin Olofsson, curlinglagen, sprint individuellt, ishockey, ja, det finns onekligen många bra chanser kvar. Många tror att Sverige alltid varit en stormakt i vinteridrott, men så är det inte. Vi hade inte tagit något guld sedan Lillehammer 1994 och vi har aldrig tagit mer än fyra guld i något OS. Det ska jämföras med Norges 13 guld i Salt Lake City och att Norge totalt tagit 94 guld i vinter-OS historia medan Sverige bara tagit 36.

Kommande

På måndag ska jag på en heldag i Dalarna. Det blir träffar med polisen i Hedemora, ungdomsgruppen i Borlänge, Kvinno- och tjejjouren i Falun och till slut med Centerpartiets distriktsstyrelse i Gagnef.

På tisdag ska jag prata på en polischefsutbildning på Polishögskolan i Solna. Det ska onekligen bli lite spännande.

Vidare har jag en debatt om hemliga tvångsmedel, en offentlig utfrågning om rattfylleri, presskonferensen med alliansarbetsgruppen och diverse möten. Sedan är det dessutom ett ”Allianskonvent” torsdag-fredag där 70 personer från vardera av våra fyra partier ska träffas på Norra Latin i Stockholm.

Dessutom hoppas jag givetvis kunna se så mycket av OS som möjligt. Hittills har jag bara fått se Anjas brons i störtlopp, och det var i ett väntrum på Astrid Lindgrens Barnsjukhus (Erik var på en planerad röntgen), medan sprintstafettgulden och Anna-Carin Olofssons silver varit glada sms-nyheter.

Det dröjer nog innan jag skriver nästa veckobrev, förmodligen i början av vecka 10. Vecka 9 är s.k. plenifri vecka och den spenderar jag delvis i Polen (kommittéresa till Krakow) och delvis i Skåne. Erik ska få bo hos sina farföräldrar i nästan en vecka. På mitt program står bland annat kommunkretsårsmöten i Ystad och Skurup, en villamässa i Malmö och distriktsstyrelsen.

Oj, det blev visst inget kort veckobrev… och snart kan ni också läsa om en spionhistoria i media….kanske en större nyhet än att Henrik Larsson går tillbaka till HIF… och Göran Persson slipper fokus på KU-förhöret.

En bättre vård och omsorg blir en av hörnstenarna för en ny borgerlig regering. Det står klart sedan Allians för Sverige presenterat sitt välfärdsprogram. Det innehåller en rad förslag som ska göra att det blir lättare för patienter att få snabbare tillgång till både läkarbesök och behandling.

Särskilt viktigt är förstås insatserna för att bringa ordning i det kaos som ofta drabbar alla de som har behov av många olika insatser från vården. I dag blir de alltför ofta lidande när kommun och landsting inte kan samarbeta, eller när den ena handen i vården inte vet vad den andra gör.

Det känns bra att kunna visa upp svart på vitt vilken välfärdspolitik som en ny borgerlig regering kommer att föra efter valet i höst. Det är en politik som känns både välbekant och bekväm för oss Centerpartister. Låt oss särskilt lyfta några förslag:

1. Vi har en enighet i alliansen om ett radikalt ökat utrymme för finansiell samordning. Finansiell samordning betyder att det blir grönt ljus för Försäkringskassa, sjukvård, arbetsförmedling och socialtjänst/äldreomsorg att samarbeta och flytta pengar till de åtgärder som gör störst nytta. Det kan t.ex. handla om att ”låna” pengar från sjukförsäkringen för att korta vårdköer och därmed minska både lidande och sjukpenningkostnader på sikt.

Finansiell samordning innebär ökade möjligheter att korta vårdköer, stärka rehabiliteringen för sjukskrivna samt skapa fungerande vårdkedjor för att minska många utsatta patienters lidande. Det innebär också att det blir lättare för landstingen att finansiera satsningar på att arbeta med förebyggande folkhälsoarbete.

2. Vi har lagt förslag om en fritt val-reform i äldreomsorgen efter mönster från bl.a. Danmark och Finland. Reformen ger de äldre ökade möjligheter att välja en omsorg som ger dem trygghet och ett bra bemötande. Samtidigt ökar utrymmet för att fler i personalen kan starta eget.

3. Vi har lagt kraftfulla förslag för en bättre rehabilitering av sjukskrivna. Efter fyra veckors sjukskrivning ska man ha rätt till en personlig rehab-plan och en egen rehab-koordinator. Med hjälp av finansiell samordning kan pengar föras över från passiva utbetalningar till aktiva åtgärder för att få människor tillbaka i egen försörjning.

4. Vi har kommit överens om en rad förslag för att förstärka insatserna för de psykiskt sjuka. Vi kommer att tillföra landstingen 5 miljarder kronor över en tioårsperiod för att förstärka psykiatrin. Bland de konkreta förslagen återfinns ett förslag om avvisningsförbud som ska överbrygga skarven som bollar psykiskt sjuka med dubbeldiagnos mellan psykiatri och missbrukarvård.

5. Vi lägger förslag om en nationell cancerkommitté som ska arbeta med förbättringen av cancervården i Sverige och villkoren kan bli rättvisare oavsett var man bor.

Centerpartiet och övriga partier i Alliansen säger JA till alla dem som vill vara med att förbättra vården. Mångfald av vårdgivare – offentliga, privata, personaldrivna och kooperativa – är inget hot mot vården utan en möjlighet. Det är regeringen som med stopplagar och hinder skapar gräddfiler i vården där bara de som har råd att teckna privata sjukförsäkringar får kortare väntetider och bättre kvalitet än andra. Sverige, vården och patienterna behöver en ny regering.

Kenneth Johansson, socialpolitisk talesman för Centerpartiet
Johan Linander, riksdagsledamot för Centerpartiet

För en vecka sedan presenterade Maud Olofsson ett förslag om ungdomsavtal för att fler ungdomar ska få en chans att komma in på arbetsmarknaden. Inte oväntat var socialdemokraterna snabbt ute och kritiserade förslaget. Men vad är deras lösning? Jag kan inte låta bli att fundera över vilken värld socialdemokraterna lever i när de fattar beslut och kommenterar andras förslag. Är det i den verklighet där 51 000 ungdomar är arbetslösa eller är det i en tänkt socialistisk önskevärld?

Anledningen till att vi i Centerpartiet vill införa ett nytt anställningsavtal för ungdomar med flexiblare anställningsform och är att vi ser att något måste göras snabbt. Det är förödande när ungdomar inte ens får in en fot på arbetsmarknaden och istället är långtidsarbetslösa. Enligt SCB:s arbetskraftsundersökning i december 2005 så var 51 000, eller 10,9 % av alla ungdomar mellan 16-24 år (som vill arbeta) arbetslösa. Enligt SCB-statistiken har arbetslösheten inte minskat för ungdomar det senaste året. Så när ungdomsminister Lena Hallengren säger ”nu börjar det vända även för unga på arbetsmarknaden, arbetslösheten sjunker och sysselsättningen ökar” så stämmer inte det med SCB:s officiella statistik.

Lägger man dessutom till de ungdomar som skulle vilja arbeta men istället studerar för att slippa arbetslösheten, så kommer man fram till att ca 20 % av alla ungdomar ofrivilligt står utanför arbetsmarknaden. Till det kan läggas över 20 000 personer under 30 år som är förtidspensionerade istället för att få nödvändig rehabilitering och arbetsträning för att åtminstone i någon omfattning kunna arbeta. Med denna bakgrund måste vi i Centerpartiet och alla andra riksdagspartier förstå att något måste göras. För varje dag, vecka, månad och år minskar arbetslösa ungdomars möjlighet att komma in på arbetsmarknaden, för ju längre arbetslöshet, ju svårare är det att få jobb.

Jag är övertygad om att det är bättre för alla ungdomar att ha ett arbete med lägre anställningstrygghet än att inte ha något arbete alls. I Frankrike infördes för ca ett halvår sedan något som de kallar för nyanställningskontrakt. På fem månader tecknades 280 000 avtal varav 30 % av dessa, enligt en utvärdering, inte skulle ha kommit till utan de nya flexiblare reglerna. Nio av tio franska företag tror dessutom att anställningarna kommer att fortsätta även efter prövotiden på två år. Översätter vi det till svenska förhållanden så skulle 14 000 nya jobb skapas för ungdomar på ganska kort tid.

Centerpartiets förslag på ungdomsavtal är en försvenskad form av det franska nyanställningskontraktet. Vårt förslag omfattar nyanställda upp till 26 år. Anställningen är tills vidare, men arbetsgivaren får rätt att säga upp den anställde vid behov mot ett avgångsvederlag på 8 % av tidigare intjänad lön. Det innebär en månadslön efter ett år och två månadslöner efter två år. Om anställningen inte avslutas så övergår den till en normal tillsvidareanställning efter två år.

Med ungdomsavtal skulle fler ungdomar få in en fot på arbetsmarknaden och därmed den mycket eftertraktade första arbetslivserfarenheten som senare är så värdefull när nya jobb ska sökas. Ungdomsavtalet ger också ungdomar en ökad möjlighet att komma in i de normala trygghetssystemen med t.ex. kvalificering till A-kassa, något som inte socialdemokraternas Plusjobb ger.

Företagare står ofta i valet mellan att anställa en ny medarbetare eller att öka övertiden för sig själv eller andra anställda. Tyvärr slutar valet mycket sällan med att en ung arbetssökande utan arbetslivserfarenhet får jobb. Med ungdomsavtal minskar företagens risk och därmed ökar benägenheten att nyanställa. Både företag och ungdomar skulle vara vinnare.

För de flesta arbetslösa ungdomar står inte valet mellan ett fast, tryggt jobb och ett osäkrare jobb med ungdomsavtal, utan för de flesta arbetslösa ungdomar så finns det inget val alls. Så låt socialdemokraterna veta att det är bättre att ha ett arbete med ungdomsavtal än att inte ha något arbete alls.

Fick idag veta att direktivet om trafikdatalagring slutligt kommer att antas av Rådet för rättsliga och inrikes frågor (RIF) den 21 februari, dvs på tisdag.

Så här beskrivs direktivet i en promemoria från justitiedepartementet.

Vad är syftet med direktivet? “Syftet med direktivet är att säkerställa att uppgifter om den kommunikationstrafik som genereras eller behandlas i samband med elektronisk kommunikation skall bevaras av Internet- och teleoperatörer under en viss tid.”

Vad lagras? “Lagringskravet omfattar fast och mobil telefoni samt Internetåtkomst, e-post och Internettelefoni och svarar på frågorna ”vem kommunicerade med vem, när skedde kommunikationen, vart befann sig kommunikatörerna och vilket utrustning användes?” – innehållet i kommunikationen skall inte sparas.”

För vad får de lagrade uppgifterna användas? “Uppgifterna skall under den lagrade perioden kunna göras tillgängliga för utredning, avslöjande och åtal av allvarliga brott, som medlemsstaterna själva får definiera och det är endast behöriga myndigheter enligt nationell rätt som skall ha tillgång till uppgifterna.”

Hur länge blir uppgifterna lagrade? “Lagringstiden har i direktivet satts till minst 6 månader och högst 2 år.”

När börjar lagen gälla? “Direktivet skall vara genomfört i medlemsstaternas lagstiftning inom 18 månader från antagandet. Direktivet medger att medlemsstaterna får vänta i ytterligare 18 månader med genomförandet av de delar som avser Internet.” (Sverige avser att förbehålla sig rätten att använda upp till 36 månader för antagande av direktivet vad gäller Internetdelarna.)

Som jag tidigare skrivit är jag mycket skeptisk till det här direktivet. Jag tycker inte att regeringen och de myndigheter som anser sig behöva lagringsdirektivet tillräckligt tydligt motiverat behovet i förhållande till inskränkningen av alla människors personliga integritet. De har inte heller redogjort för alternativa sätt att uppnå ett fullgott resultat med mindre inskränkning av personlig integritet, och de har inte heller kunnat redogöra för hur effektivt direktivet är (eftersom det finns sätt för de som vill undvika att “bli lagrade”).

Jag säger som Jonas Karlsson på SVT-sporten, det är underbart att ha så fel ibland. Han tippade noll guld till Sverige. Jag har visserligen sagt tre guld men råkade visst skriva att Sverige är en B-nation i längdskidåkning. Det gäller åtminstone inte i sprint, det fick vi bevisat idag av fyra otroligt duktiga skidåkare. Speciellt Björn Linds spurt var grym. Någon kallade hans teknik för kängeroskidåkning och onekligen ligger det mycket i det. Jag har aldrig sett någon som hoppar fram på det viset i stakåkningen.

Mannen hade tidigare på kvällen varit intagen för förhör angående grov kvinnofridskränkning. Han släpptes och två timmar senare var frun mördad. Jag tror inte att polis eller åklagare gjort något fel, eller åtminstone har jag inte tillräcklig information för att veta någonting om det, men det är ändå djupt olyckligt att kvinnan inte fick skydd.

Polisen borde ha rutiner för sådana här fall. När mannen släpps ut mitt i natten och ska hem till frun som tidigare anmält honom (skulle man kunna tro) så borde kvinnan erbjudas skydd. Jag vet inte hur det gått till i det här fallet. Men samhället borde, vid det här laget, ha bättre skydd för våldsutsatta kvinnor.