Linander tycker!
Korta mer eller mindre genomtänkta tankar efterfrågar likasinnade kommentarer.

Idag har BRÅ kommit med den slutgiltiga brottsstatistiken för 2008. Även om det är negativt att fler brott anmälts, och vi får då förmoda att fler brott också begåtts, så är det positiva siffror för rättsväsendet.

- Drygt 231 000 brott personuppklarades, vilket är cirka 8 procent fler än 2007.
- Den totala uppklaringsprocenten ökade med knappt 2 procentenheter till 35 procent.
- 119 200 skäligen misstänkta registrerades, vilket var 6 procent fler än 2007.
- Antalet misstänkta personer ökade i samtliga åldersgrupper. Ökningen var störst i åldersgruppen 18–20 år, 10 procent.

Jan Andersson som är generaldirektör på Brå sammanfattar statistiken så här: “Det blev mer att göra för rättsväsendet under 2008 men de brottsutredande myndigheterna tycks ha ökat produktionen och klarade upp fler brott än tidigare.”

Rättsväsendet som helhet gör ett bättre jobb och är på rätt väg. Samtidigt återstår väldigt mycket jobb på det allra viktigaste området, att få ner antalet begångna brott.

SR:s Kaliber har nu börjat sända de redan välkända “avlyssningarna” av Sverigedemokraternas möten. Vad som var nytt, åtminstone för mig, var att de hade haft tre reportrar som blivit medlemmar och varit på möten med dolda mikrofoner, i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Första avsnittet, av tre, innehöll avslöjanden om vilka främlingsfientliga och i vissa fall rent rasistiska uttalanden som sker på Sverigedemokraternas möten. Inte är det tillfälligheter heller, i en tredjedel av de möten som reportrarna var med på fälldes uttalanden av det slaget.

Att inte Jimmie Åkesson tycker att det är något större problem att förtroendevalda och medlemmar sitter och uttrycker sig främlingsfientligt är tydligt. Efter att ha hört t.ex:

“Titta på somalierna, de har redan tio ungar. Och alla de här ungarna ska också ha tio, tolv ungar. Fy fan! Pojken hemma försökte komma in med en sån där som går på skolan. Hade vi inte pratat om detta här så…Det var på en rast. Det här är gränsen. Den får under inga omständigheter betrampas innanför av såna här, va.”

“Visste ni att invandrare från länder som Afghanistan och Afrika kan ha 2.000 sorters parasiter i kroppen. Kan ni tänka er? Inte ens hundar har det, men hundar får sitta i karantän!”

så säger Jimmie Åkesson “vi har inget problem med den typen av jargong i vårt parti”. Visst! Men det är väl ett försök att förminska skandalen. Detsamma gäller uttalanden som att det bara skulle vara perifera medlemmar som uttryckt sig så. Kommunpolitiker, kandidat till Europaparlamentet och nämndemän… Men det kanske bara Åkesson själv och hans inre kärna som inte är perifera enligt hans definition.

Skulle det sluta vid det som nu kommit fram så tror jag inte att Sverigedemokraterna kommer att förlora så mycket i varken EP-valet eller i nästa års val. Men, så blir det inte. Kalibers redaktion har garanterat lagt upp de tre programmen taktiskt för att få fram så många ursäkter som möjligt efter första programmet som sedan slås i bitar av de kommande programmen. T.ex. hörde jag Åkesson i en intervju igår där han trampar rakt i fällan. Jag tror det var på Rapport och intervjun gick ungefär så här:

Reportern: Är det viktigt att förtroendevalda säger ifrån om medlemmar uttrycker sig främlingsfientligt på Sverigedemokraternas möten?

Åkesson: Det är mycket viktigt, vi ska inte ha sådana uttalanden som inte stämmer överens med vår värdegrund.

Reportern: Skulle du säga ifrån om det hände på ett möte som du är med på?

Åkesson: Självklart, det skulle jag göra.

Och så hade han trampat rakt i fällan. Jag vet absolut inte vad som kommer att sändas i följande två program, men jag skulle våga satsa en peng på att det kommer ett inslag där Jimmie Åkesson själv sitter med på ett möte där det fälls rasistiska uttalanden och han tillrättavisar inte dem. Eller ännu värre, han skrattar åt något rasistiskt skämt. Eller värst, han uttrycker själv rasistiska åsikter.

Visserligen är SD:s partiledning relativt oerfaren, men att gå ut så här hårt efter första programmet när de inte vet vad som kommer fram i de övriga två programmen är dumt. De borde åtminstone kunna räkna ut att Kaliber “stegrar” avslöjandena. Skulle de släppa allt det värsta i första programmet så skulle de övriga två bli tämligen ointressanta och så jobbar inte journalister.

Imorgon ska jag åka till Murmansk för en ungdomskonferens mellan nordiska och nordvästryska politiker. Sista chansen att vara ungdom är att samarbeta med ryssarna… Där är man ungdom tills man är 35 år, så jag klarar mig med ett par veckor…

Vi är fyra från Sverige och jag ska försöka hålla ihop vår lilla delegation. Ska även hålla ett anförande om hur vi arbetar demokratiskt i Norden med bl.a. Nordiska rådet samt vara moderator för ett miniseminarium. Det ska bli intressant. Av tidigare erfarenheter vet jag att det inte är alldeles lätt att diskutera demokrati och politik med ryssar, förhoppningsvis enklare med de yngre. Ska försöka lägga tyngdpunkten på miljö och klimat, där har vi gemensamma frågor som vi borde kunna komma framåt i.

Sedan ska det givetvis även bli intressant att få komma upp till den största staden i världen norr om polcirkeln. Murmansk har ju varit en stor militärstad med bas för den ryska ishavsflottan, men nu sägs det att atomubåtarna ligger och rostar i hamnen.

Färden går med flyg till Oslo och sedan norska Kirkenes. Därifrån ska vi köra bil. Bara det ska bli intressant. Kommer hem igen på lördag, så förmodligen blir det inget bloggande förrän på söndag.

Drevet går! Det skulle vara intressant att se om någon forskning gjorts på mediadrev. Vad händer i olika faser, på vilka sätt går det att styra drevet, vem kan styra, vad kan den som utsätts för drevet göra i olika faser? Wanja Lundby-Wedin och LO:s ledning skulle säkert vara intresserade av de svaren.

Frågan är hur länge hon kan sitta kvar? Med det vill jag inte säga att jag tycker att hon ska avgå, det har jag ingen anledning att tycka något om. Hon är ordförande för en medlemsorganisation och det är medlemmarna som ska avgöra (som t.ex. mina föräldrar).

Det är väl ingen tvekan om att hon kört med dubbla budskap, men om hon gjort det medvetet eller av okunskap är svårare att veta. Nästa fråga är om det har någon betydelse. Vilket är värst?

Samtidigt kan jag känna att de som tidigare varit vänner så hemskt snabbt vänder kappan efter vinden. Om de tidigare tyckt att Wanja Lundby-Wedin varit kompetent och en bra ledare för LO, är det då som hänt så pass allvarligt att hon sjunkit under nivån för vad som krävs för att vara LO-ordförande? Är förtroendet för lågt? Ska man bara se på reaktionen just nu eller om hur det kan tänkas vara om en månad när stormen blåst förbi?

Det är svåra frågor och jag är övertygad om att krismöte efter krismöte hos LO, och kanske även hos socialdemokraterna eftersom hon sitter i deras verkställande utskott (kan hon sitta kvar där?), brottas med frågorna. Hur som helst så lider jag lite med Wanja Lundby-Wedin. Hon har det inte roligt just nu och det helvete som det innebär att befinna sig mitt i drevet är ingen värd. Det finns ingen tid för logiska argument eller förklaringar, drevet bara rullar på. Oftast kan det bara sluta på ett sätt.

Vad jag kan komma ihåg är det här den första bok som jag läst av Karin Wahlberg. Hon är något så ovanligt som gynekolog och deckarförfattarinna. Även om hon bor i Lund och fortfarande jobbar deltid på Kvinnokliniken på Universitetssjukhuset i Lund så utspelas hennes romaner i Oskarshamn. Lite synd, det hade varit roligare om det varit Lund. Sjukhusmiljön är också viktig i hennes böcker eftersom huvudpersonen kriminalkommissarie Claes Claesson är sambo med kirurgen Veronika Lundborg.

Romanen är spännande som en deckare ska vara, men ska jag vara lite kritisk så är handlingen tunn. Det är inte en speciellt komplicerad mordhistoria, men den dras ändå ut på 385 sidor. Bakgrunden är en ung tjej som blivit mördad men ingen tycks ha saknat henne. Det finns misstänkta personer, men tidigt förstår man att det måste vara någon annan. Lite tråkigt att en mordutredning i verkligheten skulle ha löst fallet på ett mycket effektivare sätt. Men eftersom det redan ligger ytterligare en Karin Wahlberg-roman i bokhyllan, Flickan med majblommorna, så kommer jag definitivt att läsa mer av henne. Men just nu har jag börjat läsa Thomas Bodströms Rymmaren!

Till Karin Wahlbergs fördel ska nämnas att hon har en alldeles utmärkt hemsida som verkligen är värd ett besök.

Uttalande från distriktsstämman i Hässleholm:

Europa och större delen av övriga världen befinner sig i en svår ekonomisk tid. Det kommer att bli kännbart för medborgarna i alla EU-länder även om det säkert blir värre i vissa länder än i andra. Tyvärr har några länder tagit till nationell protektionism för att minska den egna nedgången tillfälligt. Sådana åtgärder kan tyckas lovvärda inför det egna landets medborgare, men på sikt är det mycket skadligt för den europeiska ekonomin.

Tvärtom måste EU nu stå starka för öppenhet och mot protektionism. Det är med en öppnare marknad mellan länderna, med fri rörlighet för personer, varor, tjänster och kapital, som vi kan ta oss ur den ekonomiska krisen och för en långsiktigt starkare ekonomi i alla EU-länder.

För oss i Skåne är det extra viktigt eftersom vi blivit mer och mer beroende av samarbetet över Öresund. Det är mycket glädjande att det smala sundet mellan våra länder inte längre är en gränsbarriär i skåningarnas och danskarnas liv. Fler svenskar och danskar bor i Sverige men jobbar i Köpenhamnsområdet, medan den senaste tidens valutaförändringar gör att allt fler danskar åker över sundet för att handla på den svenska sidan.

Detta är positivt och det är lätt att förstå att en slutenhet och protektionism skulle vara till stark nackdel för både Skåne och Danmark. Det samma gäller för andra gränstrakter i Europa, protektionism och otillbörligt ojämna konkurrensförhållanden leder till sämre ekonomisk utveckling.

För Centerpartiet i Skåne är det också viktigt att betona betydelsen av lika konkurrensvillkor för jordbruket i EU. Det fungerar inte om den totala skattebördan för jordbruket i Sverige är mångfalt större än för kollegorna i andra EU-länder. Detta är en viktig fråga som våra skånska kandidater till Europaparlamentet kommer att lyfta i EU-valrörelsen.

Jordbruket i Skåne vill gärna vara en viktig del av klimatarbetet med en omställning från fossila till förnyelsebara energikällor. Höjda koldioxidskatter är effektivt för den nödvändiga omställningen och hela EU bör ta detta steg i klimatarbetet. Om de övriga EU-länderna däremot inte väljer att höja de koldioxidrelaterade skatterna för sitt jordbruk, är det en förutsättning för svenskt och skånskt jordbruks fortlevnad att Sverige sänker den totala skattebördan på jordbruket genom sänkningar på andra områden. Detta kan med fördel göras genom sänkta egenavgifter och sänkt skatt på handelsgödsel.

Pressmeddelande efter stämman i Hässleholm:

På måndagskvällen hade Centerpartiet i Skåne sin årliga distriktsstämma, den här gången i Kulturhuset i Hässleholm. Ett 150-tal ombud från hela regionen hade kommit för att avtacka den avgående distriktsordföranden Ingemar Jeppsson efter sex år på ordförandeposten och för att välja en ny distriktsordförande.

Stämman valde enhälligt Johan Linander, Stora Rödde, till ny distriktsordförande. Johan har tidigare varit andra vice ordförande och är tillika riksdagsledamot. Till första vice distriktsordförande valdes Torbjörn Raimosson, Örkelljunga och till andra vice distriktsordförande valdes Josefin Holmberg, Trelleborg.

Utöver distriktsordförande Ingemar Jeppsson, Eslöv, så avtackades vice distriktsordförande Ingrid Karlsson, Kristianstad, samt ledamöterna Ulf Molin, Höganäs, och Katarina Erlingson, Lund efter mångårigt arbete i distriktsstyrelsen.

Till nya ledamöter i distriktsstyrelsen valdes utöver Josefin Holmberg även Bassem Nasr, Malmö, Lars-Ivar Ericson, Tyringe och Mattias Andersson, Kävlinge. Stämman valde även ombud till Centerpartiets partistämma i Örebro, till partiets förtroenderåd samt till styrelsen för Skånska Tidningsföreningen.

Distriktsordförande Johan Linander avslutade distriktsstämman med att tacka för det stora förtroendet att få leda Sveriges största Centerpartidistrikt.

– Vi är nu inne i ett valår med valet till Europaparlamentet och nästa år är det dags för valen till riksdag, region och kommun. Centerpartiet i Skåne ska bli en starkare politisk röst och när skåningarna ska gå till valurnorna ska de veta var Centerpartiet och våra kandidater står politiskt. Vi ska bli tydligare, vi ska bli tuffare och skåningarna ska märka att vi syns och hörs mer, avslutade Johan Linander.

Igår hade Centerpartiet i Skåne distriktsstämma och vår distriktsordförande Ingemar Jeppsson hade avböjt omval. Valberedningen hade föreslagit mig som ny ordförande och stämman följde förslaget.

En stor ära och ett stort ansvar att få leda Sveriges största Centerpartidistrikt. Jag har en väldigt bra distriktsstyrelse med mig och tillsammans med vice ordförande Torbjörn Raimosson, andra vice ordförande Josefin Johnsson och Lars-Ivar Ericson i arbetsutskottet så kommer vi att ha ett delat ledarskap.

Läste att en Robinsondeltagare hade 300 myggbett efter första natten på den filippinska ön. Varför åka så långt? Det går lika bra med Seskarö utanför Haparanda. Efter en natt i en liten stuga precis före midsommar 1997 hade jag 200 myggbett bara på ryggen. Orkade inte räkna hela kroppen. Kompisen som också sov i stugan hade ett på hela kroppen, inte rättvist.

Det var så fruktansvärt mycket mygg inne i stugan att det kändes som färre ute när jag vid ett uppgivet natttligt men soligt ögonblick gick ut och satte mig på stugtrappan. Jag blev så dålig av alla myggbett att jag inte kunde köra bil när vi dagen därpå skulle ta oss ner till Kallax utanför Luleå för att flyga hem till Skåne.

För en dryg vecka sedan, tror det var i tisdags eller onsdags i förra veckan, så var det ett centerpartistiskt kommunalråd som föreslog frysta löner för de anställda i kommunen, inklusive de förtroendevalda. Då började jag fundera på om inte vi i riksdagen också borde frysa våra arvoden för att vara goda föredömen. Jag gick och pratade med vår pressekreterare, men tillsammans kom vi fram till att det skulle kunna bli en negativ bild av ett sådant pressutspel. “Lätt för er att frysa lönerna som redan tjänar så bra…”.

Därför höll jag tankarna om frysta riksdagsarvoden för mig själv.

Idag har socialdemokraternas gruppledare i riksdagen Sven-Erik Österberg gått ut med samma sak. Bakgrunden var dock inte den vanliga arvodeshöjningen som följer den statliga löneutvecklingen, utan att det skulle finnas något slags förslag om att vi skulle få en 20 %-ig arvodeshöjning med anledning av de höjda EU-lönerna.

Någon sådan jättehöjning är fullkomligt orimlig i den ekonomiska situation som vi befinner oss i (det hade i och för sig varit orimligt ändå) och skulle ge helt vansinnigt fel signaler. Tvärtom borde vi inte alls ha någon arvodeshöjning 2009 och 2010.

2012 är rättsväsendets underskott 12 miljarder. Jaså? Det är tydligen en nyhet nu ikväll. Tidningen Fokus har tydligen ringt till polisen, åklagarna, domstolarna och kriminalvården och fått fram deras framräknade prognoser till 2012.

Sådana prognoser har i alla tider visat på stora underskott. Helt enkelt eftersom det inte finns någon budget så långt fram i tiden. Då görs prognosen på att det inte blir några budgettillskott och per automatik blir det stora underskott eftersom lönerna och övriga kostnader stiger varje år.

Det är inte heller lätt att förstå av artikeln att summan är ett ackumulerat underskott. Det är alltså inte så att de beräknade kostnaderna för rättsväsendet 2012 skulle vara 12 miljarder högre än vad de beräknas få enligt den budget som inte finns, utan det är 12 miljarder för 2010, 2011 och 2012 tillsammans.

Mona “sedelpressen” Sahlin har för vana att utlova ofinansierade miljarder. Den här gången är det kommunerna som ska få nya miljarder. På frågan var hon tar pengarna så finns det inget svar.

Tror Mona Sahlin att staten är i ett bättre ekonomiskt läge än kommunerna? Då har hon inte läst på speciellt bra. Sverige är just nu indraget i den djupaste globala ekonomiska kris som någon av oss någonsin har upplevt. Det kommer inte att handla om på vilka områden det ska satsas nya miljarder, utan det handlar om hur Sverige kan upprätthålla en trovärdighet med sunda statsfinanser. Om omvärldens förtroende för svensk ekonomi försvinner så kommer den svenska kronan att sjunka som en sten.

Dessutom är det så att det är staten som får ta den första, värsta ekonomiska smällen när en global ekonomisk kris sköljer över oss. Sverige är ett exportberoende land och nu när marknaden dött för många företag så lär det bli ännu större arbetslöshet med ökade kostnader för i första hand staten.

Det ska bli intressant att se hur socialdemokraterna och deras samarbetspartier ska lägga fram sina alternativa budgetförslag när det är dags för vårpropositionen. Kommer de att försöka ta ett ekonomiskt ansvar eller kommer de enbart att vara populister som öser ut pengar med vetskapen att de kan föreslå sådant eftersom deras förslag aldrig blir verklighet?

Anf. 213 JOHAN LINANDER (c):

Herr talman! De allra flesta barn som växer upp i Sverige har en trygg uppväxt med engagerade föräldrar. De löper väldigt liten risk att hamna i kriminalitet. De kan känna trygghet, de blir bekräftade av sina föräldrar, de lär sig ta ansvar för sig själva och sin omgivning och de får en uppväxt som ger goda förutsättningar för det liv som väntar som vuxen.

Men det finns tyvärr också barn som har en betydligt svårare uppväxt – barn som egentligen ingen förvånar sig över när de hamnar snett här i livet. Det kan vara barn som lever i missbrukarfamiljer. Det kan handla om psykiska problem. Det kan vara familjer där övergrepp av olika slag snarare är regel än undantag. Barnets otrygghet leder till frustration och förtvivlan som kanske leder till aggression, som kan leda till kriminalitet.

Samhället har ett stort ansvar för att ge alla barn en bra uppväxtmiljö med omsorg och en miljö som är fri från våld och droger. Inget barn ska ha det huvudsakliga ansvaret för att uppfostra sig själv. Samtidigt måste man säga att föräldrarna alltid i grunden har ansvaret för sina barn, men när föräldrarna inte klarar av att ta detta ansvar måste samhället vara snabbt och tydligt i sina hjälpande insatser.

När man läser dagens betänkande och de motioner som har skrivits om unga lagöverträdare så tycker jag att vi över partigränserna är relativt eniga om vad som behöver göras.

Vi har nu fört den här debatten sedan 2002; det är precis samma debatt. Det har varit ungefär samma argument; det är bara det att under förra mandatperioden stod vi och skällde på att regeringen inte gjorde tillräckligt och nu är det tvärtom. Man kan också konstatera att på den tiden var justitieministern Thomas Bodström inte närvarande och nu är justitieutskottets ordförande Thomas Bodström inte heller närvarande. Också det är på samma sätt.

Likheterna kan till exempel handla om hur snabbt samhället måste gripa in när någonting händer. Vi tycker ju alla att det tar för lång tid när polis, åklagare och domstol jobbar för att möta unga gärningsmän men också det unga brottsoffret.

Vi tycks också vara överens om att unga som har begått brott men lämnat kriminaliteten måste få en ny chans. Det kan till exempel handla om en snabbare gallring i belastningsregistret.

Ett tredje exemplet som vi alla står bakom är medlingen. Vi tycker alla att det är bra att den unge gärningsmannen får möta sitt brottsoffer – om brottsoffret vill, så klart – och på det sättet på ett närmare och tydligare vis får se vad brottet faktiskt innebar för brottsoffret.

Samtidigt som man kan konstatera att det finns likheter i vad vi tycker finns det också en del skillnader. Jag tycker att den allra tydligaste skillnaden mellan den borgerliga alliansens politik och de förslag som den rödgröna oppositionen lägger fram är att vi i alliansen vågar ställa tydligare och tuffare krav. Vi har all medmänsklig förståelse för vilken bakgrund det kan finnas till att en ung person hamnar i kriminalitet. Men när det gäller att få den unga killen eller tjejen ifrån problemen behövs det tidiga och tydliga krav. Vi kan inte ha den här ”snällismen” där den unge stryks medhårs med förklarande ursäkter till varför det gick som det gick.

Det räcker inte att man bara behöver gå till socialförvaltningen ännu en gång och förklara att man lovar att det här aldrig mer kommer att ske. Ibland krävs det ett ordentligt uppvaknande för att den unge ska förstå att vägen han – det är oftast en han – vandrar på kommer att leda brant nedför. Förmodligen kommer vägen inte att ta slut förrän han står utanför grinden till fängelset. Och när han väl har kommit innanför den grinden tar det många år innan den öppnas igen. Där har samhället ett ansvar att stoppa honom på den vägen innan han kommer för långt nedför backen. Det krävs tydliga och tidiga insatser.

En annan skillnad som har varit uppenbar här i dag och som jag inte kan låta bli att kommentera är att oppositionen i allmänhet och kanske Vänsterpartiet i synnerhet tydligen inte har förstått att Sverige i dag befinner sig i den djupaste globala finanskris som vi har sett på 50 år eller kanske ännu längre tid. Det kommer inte att handla om var vi ska satsa mest pengar. Det kommer att handla om andra, betydligt tuffare åtgärder för att vi ska kunna ha sunda finanser. Det är möjligt att Lena Olsson har en sedelpress i källaren; det brukar vara så för Mona Sahlin också. Men för oss som har ansvar för landets ekonomi gäller det att klara av sunda finanser, inte minst för att bevara trovärdigheten för den svenska kronan. Försvinner trovärdigheten för den svenska kronan och den börjar sjunka ännu djupare blir det inte roligt.

Att i det här läget höja skatter som vi har hört förslag på, när det som behövs är att få i gång konsumtionen, är fullkomligt förödande ur ett nationalekonomiskt perspektiv. Det som snarast skulle behöva göras är att sänka skatterna för låg- och medelinkomsttagare, precis på det sätt som alliansen redan har börjat med.

Herr talman! Nog talat om ekonomi. Visst finns pojkstreck som är ganska oskyldiga även om det kanske kan handla om skadegörelse och i värsta fall stölder. Men om de 13-åriga polarna upptäcker att det gick ju bra och att ingen upptäckte dem eller ens tycktes bry sig om att de snodde de här grejerna eller rånade en annan kille på hans mobiltelefon blir belöningen snarast att de fick en ny mobiltelefon. De kanske till och med fick ett häftigt rykte på skolan. Då finns det en risk att det här oskyldiga pojkstrecket går över till mindre oskyldiga gärningar. Oavsett om gärningsmannen är under 15 år eller inte ska samhället ta brottet på allvar, och det ska utredas.

Det ska inte heller fungera för äldre kriminella att använda de yngre till att genomföra brotten eftersom de är minderåriga och inte straffmyndiga. Sådana brott ska utredas. Målet måste vara att den äldre personen som står bakom brottet också ska kunna dömas.

Nästan allt som oppositionen motionerat om och reserverat sig för pågår redan i olika former av utredningar eller finns i väntande propositioner. Det handlar till exempel om gallringsreglerna, häktningsförfarandet och barnbrottsutredningen. Regeringen har också gett länspolismästaren i Västra Götaland i uppdrag att kartlägga hur rättsväsendets myndigheter arbetar med ungdomar som riskerar att utveckla en vanekriminell livsstil.

Därför finns det för närvarande inte anledning att bifalla någon motion även om det förs fram en del goda förslag. Med detta vill jag yrka bifall till förslagen i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 214 KERSTIN HAGLÖ (s) replik:

Herr talman! Jag vill fortsätta samtalet om det förebyggande arbetet. Från den sidan tycks endast talas om när problemen uppstår.

Under 90-talet kunde vi se att både narkotikamissbruket och alkoholmissbruket ökade, Johan Linander, i synnerhet när det gällde andelen 15-åringar som uppgav att de hade provat narkotika. I början av 90-talet blev det en trefaldig ökning. Och även alkoholmissbruket ökade.

Då satte vi socialdemokrater i gång både med den alkoholpolitiska handlingsplanen och med den narkotikapolitiska handlingsplanen. Vi tillsatte också en narkotikasamordnare. Det arbetet fortlöpte väldigt bra. Man engagerade till och med barnen och ungdomarna själva i det arbetet. Narkotikasamordnaren gjorde ett fantastiskt jobb. Kommuner och landsting tillsatte samordnare som jobbade med barn och ungdomar. Man gjorde upp handlingsplaner ute på skolorna. Alla elever och föräldrar skulle veta vad som händer om man misstänks ha använt droger eller någonting annat.

Allt detta plockades bort när ni kom till makten. Ni tog bort narkotikasamordnaren. Ni tog bort alltihop. Ni placerade detta på flera myndigheter. Vi tappade fart, vi tappade tempo och vi tappade samordning. Efter att det sjönk under 2000-talet ser vi nu hur det ökar igen. Du och jag var på samma seminarium i eftermiddags. De säger precis samma sak, att under 90-talet var det mycket mer stök och bråk än i dag, och sedan sjönk det. Det kan ha att göra med alkohol- och narkotikakonsumtionen, för de sade att det var likadant där. Den sjönk under 2000-talet.

Jag har en fråga till Johan Linander som jag är mycket intresserad av att höra svaret på. Vad görs egentligen konkret i dag i förebyggande syfte när det gäller alkohol- och narkotikafrågor som rör barn och ungdomar?

Anf. 215 JOHAN LINANDER (c) replik:

Herr talman! Det kan finnas en viss reservation för att jag minns fel, men jag tror att Kerstin Haglö skulle titta noggrant på statistiken. Om inte jag minns fel började ökningen av narkotikaanvändningen när man frågade 15-åringar och även när man tittade på dem som mönstrar redan i början av er förra mandatperiod, alltså före 2006. Men det är en trend som vi har sett i flera olika omgångar. När det är lågkonjunktur minskar oftast missbruket. Man har mindre pengar. Den totala konsumtionen av alkohol minskar när det är lågkonjunktur, och när det är högkonjunktur ökar den. Det beror kanske på att man har mer pengar att spendera på detta. Vad vet jag?

Påstående att arbetet med narkotikafrågor totalt har avstannat är fel. Det stämmer att vi inte har kvar narkotikasamordnaren, men det betyder inte att narkotikaarbetet har upphört. Det har flyttat in på departementet, till det normala arbetet med folkhälsofrågor som ligger på Socialdepartementet. Arbetet fortgår. Att den inte finns en central narkotikasamordnare som sitter i Stockholm betyder inte att alla kommuner ska sluta att ha ett narkotikaarbete. Det ligger i skolplanen att man även ska ha alkohol- och narkotikainformation i skolorna. Det är inte alls så att arbetet har upphört, men det stämmer att det är fler som har prövat narkotika nu än det har varit under några år på 90-talet. Arbetet för att det ska vara tvärtom fortsätter givetvis. Helst ska ingen över huvud taget testa narkotika.

Anf. 216 KERSTIN HAGLÖ (s) replik:

Herr talman! Men då fanns det en samordnare, Johan Linander. Det fanns stimulansmedel ut till skolorna. Det fanns över huvud taget medel ute i skolorna, och man engagerade barn och ungdomar på ett helt annat sätt därför att man hade en sådan kraft i det här arbetet.

Jag får inget svar från Johan Linander på frågan om vad som görs i dag. Jag är ute på skolorna och pratar, och de känner nog inte att de har något stöd uppifrån för att jobba med de här frågorna. De jobbar så gott de kan själva, och det är gott nog.

Barnombudsmannens rapport Upp till 18 visar väldigt tydligt att de som har provat på narkotika och de som konsumerar alkohol en gång i månaden eller mer inte trivs i skolan. De trivs inte i bostadsområdet. De har i regel en förälder som är arbetslös. Ser inte Johan Linander mönstret och att det är där vi måste börja?

Politik handlar om att vilja och prioriteringar för att också förebygga. Ni har valt att lägga 85 miljarder på skattesänkningar till en tiondel av svenska folket, enligt riksdagens utredningstjänst. Det är inte Socialdemokraterna som säger det. Det är riksdagens utredningstjänst. Ni har lånat upp pengar nu. Tänk om dessa 85 miljarder hade kunnat användas för att investera i barns och ungdomars skola, vilket vi har lagt förslag om i vår budget.

Vi vill satsa på förebyggande kvalitet i förskolan. Vi har lagt in fler pedagoger, fler lärare och specialpedagoger. Vi vill stärka familjerna med högre barnbidrag och underhållstöd. Jag kan hålla på så här länge. Allt detta är förebyggande arbete för våra barn och ungdomar. Ni ser inte helheten.

Anf. 217 JOHAN LINANDER (c) replik:

Herr talman! Det är fullkomligt felaktigt att påstå att vi har lånat upp pengar för att genomföra skattesänkningar. Så är det inte. Staten har gått med enorma överskott de senaste åren. Vi har kunnat betala av på statsskulden. De största procentuella skattesänkningarna har gått till låg- och medelinkomsttagare. Det borde vi åtminstone kunna vara överens om. Om ni inte har bett RUT att utreda det så kan ni väl göra det.

Kerstin Haglö hänvisade till en rapport som jag inte har läst, men jag är tveksam till att det är alltid är ungdomar som bor i socialt utsatta områden med hög arbetslöshet som konsumerar mest alkohol och droger av olika slag. I tidigare undersökningar är det tvärtom. Det är i riktiga höginkomstområden som ungdomar konsumerar mycket alkohol. Sedan kanske det inte är samma sociala problem i övrigt, men jag tror inte man ska dra den där parallellen.

Sedan blir jag väldigt orolig när det ständigt hörs från oppositionen att om föräldrar blir arbetslösa, om föräldrarna har en mindre god ekonomi, finns det något slags anledning för barnet att bli kriminellt eller börja missbruka. Så är det ju absolut inte! Det finns absolut ingen anledning för någon människa att bli kriminell. Vi har ett ansvar för våra egna liv, och samhället har ett ansvar, men att säga att dålig ekonomi leder till kriminalitet är på något sätt att legalisera att någon börjar begå brott.

Anf. 190 JOHAN LINANDER (c):

Fru talman! Som lagstiftare måste vi alltid fundera på om en tvångslag är väl motiverad, så motiverad att den kan anses nödvändig gentemot kränkningen av den personliga integriteten. Det måste alltid göras en avvägning mellan kränkningen av den personliga integriteten och behovet av den här åtgärden för att utreda grov brottslighet. Hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning och hemlig kameraövervakning, som vi debatterar här i dag, är hemliga tvångsmedel som polisen får använda i vissa fall. Oftast sker det mot grova narkotikabrott, men det kan även användas mot andra grova brott.

För mig är det ingen tvekan om att det finns goda skäl för polisen att ibland kränka människors personliga integritet, helt enkelt för att utreda grova brott som har begåtts. Men det är också så – jag säger det för egen del och för hela alliansen, vill jag påstå – att polisen ska få använda de här metoderna, men samtidigt måste vi kunna värna enskilda människors rättssäkerhet och personliga integritet.

Det är därför vi från alliansen under den här mandatperioden har förbättrat den årliga skrivelsen så att det är lättare att följa vad som händer och om det är effektivt. Det skedde inte under den förra mandatperioden. Vi har infört den så kallade underrättelseplikten, det vill säga att de som är utsatta för hemliga tvångsmedel ska få veta det i efterhand. Det har vi genomfört den här mandatperioden. Det genomfördes inte när den nuvarande oppositionen satt i majoritet i den här kammaren. Vi har också genomfört och introducerat Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden, som också har ett ansvar för att ha tillsyn över hur de brottsbekämpande myndigheterna använder hemliga tvångsmedel. Det har vi infört den här perioden, när alliansen sitter i regeringsställning. Det skedde inte under förra mandatperioden.

Fru talman! Under 2007 ökade antalet tillstånd till hemliga tvångsmedel, med undantag för hemlig kameraövervakning. Detta betyder inte per automatik att hemliga tvångsmedel har använts i fler brottsutredningar. Eftersom den grova brottsligheten oftast är välorganiserad och det är många personer som är involverade i samma brottslighet är det ofta många misstänkta i samma ärende som avlyssnas eller övervakas.

Effektiviteten har legat relativt stabilt de senaste tio åren. Det betyder i och för sig att när det blir fler avlyssningar och övervakningar har de också varit effektiva i ett större antal fall. Även om procentsatsen ligger stilla betyder det ju att det faktiskt har varit effektivt i fler fall. Vi kan ta telefonavlyssningen som exempel. Där har åtgärden haft betydelse för förundersökningen i 47 procent av fallen.

Betyder det då att avlyssningen varit direkt felaktig i mer än hälften av fallen? Man skulle nästan kunna tro att det var så efter att ha lyssnat på tidigare talare. Men svaret är nej. Det finns många anledningar till att avlyssningen inte blir framgångsrik. I nästan en tredjedel av fallen har det berott på tekniska problem, att abonnemanget har upphört eller att den misstänkte har åkt utomlands eller gripits för annat brott. När det gäller telefonavlyssningen hade avlyssningen ingen betydelse för förundersökningen mot den misstänkte i 119 fall.

I stället kunde i alla dessa 119 fall ingripande ske mot andra personer. Det kan man inte heller anse var helt misslyckat i så fall. Återstår 224 fall där förundersökningen lades ned eftersom brott inte kunde styrkas. Det är ungefär 23 procent. Man kan tycka att även det är för mycket.

Om man ska lägga ned så mycket tid på siffror och statistik som Mehmet Kaplan gjorde tycker jag att man måste läsa på lite bättre och vara lite mer noggrann. Att räkna alla telefonavlyssningar som inte leder till åtal av den avlyssnade som misslyckade är missvisande. Jag tror inte att Mehmet Kaplan menar att polisen i förväg skulle räkna ut i vilka fall det blir tekniska problem så att avlyssningen inte kan genomföras. Man ska kanske inte heller kräva av polisen att de ska veta vilka av de misstänkta som kommer att gripas för andra brott. Det kan man inte anse är misslyckat. Det har inte varit effektivt i just den förundersökningen, mot den misstänkte personen, men det betyder inte att avlyssningen har varit misslyckad.

Om vi tittar på telefonövervakningen är Mehmet Kaplans statistik helt enkelt felaktig. Han har läst fel i skrivelsen. När han säger att i ett fall av 1 315 hade domstolen avslagit polisens ansökan är det fel. Det handlar om ett fall där det enbart var fråga om hemlig tele-övervakning. I de allra flesta fall av tele-övervakning är det samtidigt telefonavlyssning, och de räknas inte in. Det var alltså ett fall av 349 som avslogs, inte av 1 315. Om man ska räkna ut det procentmässigt blir det inte så mycket ändå. Man kan tycka att det är för få avslag, men man ska i alla fall ha rätt siffror om man talar så mycket om hur statistiken fungerar.

Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 191 MEHMET KAPLAN (mp) replik:

Fru talman! Jag skulle efter denna redogörelse av Johan Linander vilja säga att när det gäller hemlig teleavlyssning kan vi vara överens om att 16 av nära tusen ansökningar om tillstånd till hemlig teleavlyssning har avslagits i domstol.

Sedan skulle jag vilja att Johan Linander redogjorde för ytterligare en aspekt av detta, nämligen hur mycket vi har hjälpt andra länder. I skrivelsen står det att 13 förundersökningar av dessa tusen har varit föranledda av begäran om rättslig hjälp från annat land beträffande vilka det saknas uppgift om resultatet av avlyssningen. Finns det någon idé om vad man tänker göra åt detta? Finns det någon möjlighet att efterforska om det varit effektivt? Uppenbarligen verkar vi inte riktigt kunna komma åt effektiviteten här hemma, men vi kanske kan få andra länders säkerhetstjänst eller polis – nu gäller det framför allt polisen – att eventuellt redovisa det.

Vad beträffar hemlig tv-övervakning var två fall föranledda av begäran om rättslig hjälp från annat land. Jag är intresserad av detta och undrar om Johan Linander kanske kan svara på detta.

Anf. 192 JOHAN LINANDER (c) replik:

Fru talman! Jag vill börja med att säga att jag tycker att det är en ganska allvarlig anklagelse mot domstolarna när man påstår att de inte gör en riktig prövning av polisens ansökningar, att det bara skulle handla om en slentrianmässig prövning från domstolarnas sida. Jag tror inte att de domare som sitter och dömer dessa fall känner igen sig i det.

När det gäller andra länder som begär rättslig hjälp från Sverige kan jag hålla med om att det hade varit bra om vi i denna skrivelse kunnat få en redogörelse för ifall de fallen varit effektiva på det sätt som vi definierar det, det vill säga om det lett till att den misstänkte kunnat åtalas. Nu finns inget sådant informationsutbyte, men det är förstås något man kan samarbeta om i EU. Det är glädjande att även Miljöpartiet numera vill vara kvar i EU.

Man ska heller inte glömma att vi också från svensk sida begär hjälp. Vi begär hjälp av andra länder med telefonavlyssning av personer som befinner sig utanför Sveriges gränser. Hur många fall det rör sig om har vi inte med i skrivelsen. Det skulle man också kunnat tänka sig fått med.

Visst finns det ytterligare förbättringar att göra. Det är ingen tvekan om det.

Anf. 193 MEHMET KAPLAN (mp) replik:

Fru talman! Jag tackar Johan Linander för svaret och håller med honom om att det handlar om att vi hela tiden måste se till att göra förbättringar.

En annan fråga jag har till Johan Linander gäller de offentliga ombuden. Nu tog Johan Linander upp det som om problemet var domstolarna. Problemet är hela systemet anser vi. Problemet är att de offentliga ombuden inte har möjlighet att verka på det sätt som vi lagstiftare, däribland Johan Linander som lagstiftare även under den förra mandatperioden, har tänkt oss. Därför tycker jag att oavsett antalet, när andelen går ned så mycket och det är så få ansökningar som avslås, måste en äkta liberal som Johan Linander – som hela tiden sagt att det är oerhört viktigt att den enskilda individen måste kunna känna sig säker ifall han eller hon är oskyldig – höra en varningsklocka ringa någonstans. Jag är orolig när inte ens han reagerar på detta, och då förstår jag inte riktigt hur resten av den grupp som regeringen baseras på ska kunna hantera dessa frågor, som är oerhört viktiga.

När andelen sjunker måste det till olika former av undersökningar, en utredning som kollar upp vad det är som gått fel. Det är absolut inte domstolarna, för domstolarna har att tolka den lagstiftning vi har. Alltså är det fel någonstans. Det kan inte vara så att man har rätt nästan varenda gång man lämnar in en begäran. Så är det inte ens i filmerna, Johan Linander!

Anf. 194 JOHAN LINANDER (c) replik:

Fru talman! Man kan också tänka sig att polisen har knappa resurser och inte vill ha telefonavlyssning och hemlig kameraövervakning eller hemlig teleövervakning i fler fall än de verkligen klarar av och att de då väljer ut de fall där det från första början är alldeles klart att de har rätt att använda de hemliga tvångsmedlen. Det är därför det sedan blir väldigt få tillfällen då domstolen avslår polisens begäran. Det kan man tänka sig. Det har inte blivit färre avslag, men de är fortfarande få, och det kan man ha synpunkter på.

En viktig sak som tillkommit under de senaste åren är underrättelseplikten som den borgerliga regeringen nu har genomfört. Det betyder att den enskilda personen kan vända sig till Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden och fråga om han eller hon varit utsatt för hemliga tvångsmedel och ska då få svar på det. De möjligheter som enskilda har innebär klara förbättringar. Man har som enskild möjlighet att kontrollera.

Att säga att om de offentliga ombuden inte fungerar finns det ingen rättssäkerhet tycker jag är felaktigt. Den borgerliga alliansen har infört två goda möjligheter för de enskilda att ha bättre kontroll på ifall man utsatts för någon felaktighet när det gäller hemliga tvångsmedel. Jag tror inte att det blir fel så värst ofta. Jag tror att polisen använder det på ett rimligt och väl avvägt sätt och att domstolarna gör en ordentlig prövning i varje enskilt fall. Det handlar inte om slentrianmässiga prövningar vilket har hävdats.

Såg en intressant artikel om skyddad identitet i Sydsvenskan. Nu lever 13 000 svenskar med skyddad identitet. 60 % av dessa är kvinnor som hotas av sina f.d. män.

En av de utsatta är också intervjuad. Ytterligare ett bevis på hur jävligt det kan vara. I ett program som vi håller på att ta fram till Centerpartiets stämma i maj så tar vi bland annat upp att det måste bli lättare att få ny identitet och att den som förföljer ska kunna övervakas elektroniskt med fotboja.

Nu har jag fått svar från den norska samferdselministern Liv Signe Navarsete angående Meråkerbanan mellan Storlien och Trondheim.

Har inte hört en enda person nynna på La Voix på hela dagen. Däremot hörde jag just den tredje som gick och nynnade på Tingeling!

Kanske tur för Malena Ernman att det inte gick att rösta på Dorsins Tingeling…:-)

Men å andra sidan är det tydligen ingen nyskriven låt så den hade blivit diskad i alla fall.

Redan 2002 motionerade jag i riksdagen om att sättet att narkotikaklassa nya narkotiska preparat behövde förändras. Vi hade då sett hur GHB dykt upp och använts utan att det kunde stoppas eftersom regeringen inte hunnit narkotikaklassa det. Nu handlar det om mefedron och säkert om många andra som vi ännu inte ens kan namnen på.

Visserligen finns “snabbspåret” att klassa preparatet som hälsofarlig vara, men det är inte alls speciellt effektivt. Straffen är mycket lägre, max ett års fängelse men oftast enbart böter, och det är inte olagligt att använda en hälsofarlig vara på samma sätt som om den vore narkotikaklassad.

Det är dessutom missvisande att kalla det för snabbspår. Vad gäller mefedronet så tog det flera månader i höstas från det dök upp (eller blev känt att det fanns, det hade säkert missbrukats ännu tidigare) tills det blev klassat som hälsofarlig vara. Under tiden kunde drogen tas in i landet och säljas utan att det var olagligt. Det slutade med att en 18-årig kvinna dog av mefedron.

En sak är säker, trenden med nya narkotiska preparat som dyker upp på marknaden kommer inte att vända. Tvärtom, när ett preparat blir förbjudet så ändras någon substans och sedan kan den nya drogen säljas lagligt i några månader. Samhället, tullen och polisen, kommer alltid ligga i bakvattnet så länge som vår narkotikaklassning är så långsam. Jag kommer att fortsätta jobba för en ändring av lagen.

LO-bossen Wanja Lundby-Wedin har varit en arg kritiker av bonuslöner och som ledamot i socialdemokraternas verkställande utskott så har hon försökt klistra alla giriga direktörer på alliansregeringen. Nu när den senaste bonusskandalen dyker upp är det annat ljud i skällan.

LO är delägare av AMF Pension och Lundby-Wedin sitter själv i styrelsen. Där har hon varit med och infört bonussystem, system som även innebär bonus när AMF Pension gör storförluster. Nu förklarar hon besluten om bonussystem med att: “Tittar man på övriga marknaden är det så det ser ut.” Är det då sant? Visst finns det andra pensionsbolag som också har bonussystem, men det finns även sådana bolag som Handelsbanken Liv, SPP Liv och KPA som inte har bonusar.

I TV4 Nyheterna förklarade Lundby-Wedin med att det krävdes bonusar för att kunna rekrytera bra medarbetare. Precis samma argument som storföretagen använt för att försvara sina höga löner och bonusar.

Nu har det blivit lite medial uppmärksamhet på EU-förslaget att förlänga skyddstiden på inspelad musik från 50 till 95 år. Vi har haft frågan i några månader och från Centerpartiets sida så argumenterar vi för förkortad skyddstid istället för att förlänga den. Alla håller dock inte med oss, framförallt inte bland de andra EU-länderna. Argumenten för tycker jag dock är väldigt tunna oavsett vem de kommer från.

I DN förklarar de själva förslaget bra, men de får nog titta över kompetensen på hur beslut fattas i EU: “Den 24 mars tar EU-parlamentet ställning till ett lagförslag som vill förlänga inspelningsrättigheterna för musik från 50 till 95 år. Om förslaget går igenom kommer det att få formen av ett EU-direktiv som ska implementeras i svensk lagstiftning.”

Europaparlamentet (det heter inte EU-parlamentet, men det är en detalj) antar inte direktivet. Förslaget är överhuvudtaget inte färdigförhandlat i rådet. Vi från svensk sida har sagt nej till att förlänga skyddstiden. Redan i november så förankrade regeringen sin ståndpunkt i näringsutskottet:

“Utskottet beslutade att ställa sig bakom regeringens ståndpunkt. Enligt denna bör Sverige motsätta sig kommissionens förslag om förlängd skyddstid. I andra hand bör Sverige verka för att en förlängning av skyddstiden blir så kort som möjligt. I det fall en förlängning av skyddstiden blir aktuell förutsätter utskottet att regeringen aktivt verkar för att ett bredare beslutsunderlag tas fram i linje med vad som anges i promemorian, inklusive information om hur den föreslagna tilläggsersättningen från skivbolagen skulle kanaliseras till de berörda musikartisterna.”

Eftersom det inte krävs enighet i rådet så kan Sverige bli överkört och det är därför man tar fram en andrahandsuppfattning, så riskerar man att förlora så kan man åtminstone jobba för att göra förlusten så liten så möjligt. Men Sverige argumenterar mot förlängningen i förhandlingarna.