En debattartikel från tidigare i vår som jag glömt lägga ut på bloggen.
En av de viktigaste uppgifterna under Sveriges ordförandeskap i EU i höst är att förhandla fram ett nytt arbetsprogram för det rättsliga området, Stockholmsprogrammet. Det nuvarande Haagprogrammet, som antogs 2004, löper ut i år och därför ligger ansvaret nu på Sverige att ta fram ett nytt femårigt program.
Den gränsöverskridande organiserade brottsligheten blir allt vanligare och allt grövre. När de kriminella arbetar över landsgränserna så måste även de brottsbekämpande myndigheterna göra det. Detta har också ett mycket starkt stöd hos svenska folket. I en undersökning som gjordes i december förra året svarade 87 % att EU bör ta ett betydande ansvar när frågan om EU bör ta ett ansvar för att motverka internationell brottslighet ställdes. Ytterligare 10 % svarade ett visst ansvar och endast 2 % av de tillfrågade tyckte att EU inte ska ta något ansvar alls.
För att kunna komma åt den organiserade brottsligheten så måste de nationella rättsliga myndigheterna samarbeta bättre, det gäller polis och åklagare, men även tullen. Därutöver måste det europeiska åklagarsamarbetet Eurojust och polisbyrån Europol utvecklas och effektiviseras.
En av de högst prioriterade frågorna för det svenska ordförandeskapet inom de rättsliga frågorna är åtgärder mot människohandel. För att kunna förhindra detta grymma och cyniska utnyttjande av utsatta människor så måste samarbetet även intensifieras med länder utanför EU. Detsamma gäller i kampen mot narkotikan som smugglas till Europa.
I det nu utgående Haagprogrammet så finns det ett mycket tydligt repressivt fokus. Det har handlat om åtgärder som i stora delar har varit proportionella och nödvändiga för att trygga säkerheten för EU:s medborgare, men samtidigt har det andra sidan av myntet, rättssäkerheten och skyddet av den personliga integriteten, allt för ofta glömts bort. En oroväckande trend som påbörjades efter den 11 september 2001 när allt för rättsosäkra åtgärder började tolereras i jakten på terrorismen.
Därför kräver vi i Centerpartiet nu att Stockholmsprogrammet ska ha en tydlig fokusering på rättssäkerhet, mänskliga rättigheter och skydd av den personliga integriteten. Ett av de grundläggande kraven måste vara att alla misstänkta ska få en rättssäker prövning av sin sak. Då krävs det EU-gemensamma krav på häktningstider, bättre möjligheter att återvända till hemlandet under utredningstiden, översättning av dokument och tolkning vid domstolsförhandlingarna samt rätten till en försvarsadvokat som den åtalade kan kommunicera med.
Detta betyder att samtidigt som det rättsliga samarbetet utvecklas för att förhindra och försvåra för den gränsöverskridande organiserade brottsligheten så måste EU orka jobba lika hårt med att säkerställa brottsoffers, misstänktas och åtalades rättigheter. Principen om ömsesidigt erkännande av varandras rättsliga system är bra, men förtroendet för det ömsesidiga erkännandet bygger på att svenskar, slovener och greker litar på att alla länder ger rättvisa rättegångar.
Johan Linander, Stora Rödde
Ledamot i justitieutskottet och rättspolitisk talesman för Centerpartiet
Abir Al-Sahlani, Norsborg
Kandidat för Centerpartiet till Europaparlamentet
Ett par korrigeringar, Johan.
Du skriver:
“Detta betyder att samtidigt som det rättsliga samarbetet utvecklas för att förhindra och försvåra för den gränsöverskridande organiserade brottsligheten så måste EU orka jobba lika hårt med att säkerställa brottsoffers, misstänktas och åtalades rättigheter.”
EU borde jobba HÅRDARE (inte lika hårt) med att säkerställa brottsoffers, misstänktas och åtalades rättigheter. Dessutom så borde väl rimligen i den uppräkningen ingå begreppet “oskyldiga”.
Det är dessa små nyanser som öppnar för ändamålsglidningar av olika slag.
Nja, i misstänkta och åtalade ingår oskyldiga eftersom de inte är dömda och ingen kan ju gärna veta vem som är skyldig eller oskyldig fram tills dom har fallit.
Bara för att peka på en liten distinktion. Om jag vänder på din kommentar så innebär det att alla oskyldiga alltså är misstänkta. Detta eftersom oskyldiga alltså ska anses ingå i “misstänkta och åtalade”. Jag vet att jag läser dina ord såsom fan läser bibeln, men en direkt slutsats blir just på det viset.
Nu är det inte direkt jag som har hittat på att alla ska anses oskyldiga tills dom har fallit, det har ingått i den västerländska rättstraditionen i åtminstone några hundra år. Att vända på det går självklart inte, vem som ska anses misstänkt i en utredning är viktigt ur ett rättighetsperspektiv och det är givetvis inte alla som inte bevisat sin oskuld.
Pingback: Stockholmsprogrammet kan och ska bli bra » Linander tycker!