Linander tycker!
Korta mer eller mindre genomtänkta tankar efterfrågar likasinnade kommentarer.

Jag är inte ordinarie ledamot i EU-nämnden, men som förstaersättare så tjänstgör jag ganska ofta, t.ex. idag. Tänkte berätta lite om hur socialdemokraterna agerar i EUN, efter många fredagar så är jag så trött på dem.

Idag hade nämnden besök av två ministrar, Maud Olofsson och Tobias Krantz, och en statssekreterare (istället för Ewa Björling) som alla föredrog regeringens ståndpunkter inför Konkurrenskraftsrådet 3-4 december.

Som vanligt när Maud är på EUN så ställer socialdemokraterna frågor om allt, ner i minsta detalj. Idag var det t.ex. fel på en rubrik och en annan socialdemokrat klagade på att en rubrik var på engelska när övriga texten var på svenska. Den nivån är det…

De flesta ministrarna läser upp den skriftliga promemorian när de kommer till EUN, men Maud utvecklar sin syn och pratar friare, liksom t.ex. Anders Borg och Carl Bildt brukar göra. Då begärde en socialdemokrat ordet för att påpeka att statssekreterare Hägglund som föredrog ärendet för en dryg vecka sedan i näringsutskottet inte hade sagt exakt samma sak.

För att kontrollera så tog jag också tiden idag. Mauds frågor (det var tre frågor på rådsdagordningen plus två övriga frågor som inte brukar diskuteras) hade beräknats ta 45 minuter. Det tog 1,5 timme. Som jämförelse kan nämnas att Tobias Krantz hade 4 frågor på dagordningen plus sex övriga frågor och han kunde lämna Skandiasalen efter 20 minuter.

Så kan det gå till i EU-nämnden.

Johan Linander (C) riksdagsledamot och distriktsordförande för Centerpartiet i Skåne:
Vill vänsteroppositionen i Skåne avskaffa de hushållsnära tjänsterna?

Avdraget för hushållsnära tjänster har blivit en stor succé. Sedan juli förra året har närmare 150 000 människor runtom i landet använt sig av skattreduktionen. Vänsterpartierna i oppositionen har varit eniga om att avskaffa reformen, men den senaste tiden tycks man vackla. Uttalanden från enskilda miljöpartister och socialdemokrater tyder på att en omsvängning är på gång.

- Det är dags för vänsteroppositionen att bekänna färg. Därför undrar jag om de skånska riksdagsledamöterna Morgan Johansson (S), Marianne Berg (V) och Ulf Holm (Mp) ställer sig bakom att avskaffa de hushållsnära tjänsterna? De tusentals människor som använder sig av tjänsterna och alla de som nu arbetar i branschen förtjänar ett svar, säger Johan Linander, riksdagsledamot för Centerpartiet.

Enligt arbetsgivarorganisationen Almega skulle omkring 5 600 personer sägas upp om skatterabatten tas bort. Avdraget för de hushållsnära tjänsterna har inneburit att en svart bransch har blivit vit och att många människor kunnat återvända från utanförskap. Enligt Almegas beräkningar kommer 75 procent av de anställda från arbetslöshet. Många gånger är det kvinnor och personer med invandrarbakgrund som har fått nya jobb.

Centerpartiet i Skåne:
”Be om ursäkt Ilmar Reepalu”

”Med anledning av det socialdemokratiska kommunalrådet i Malmö Ilmar Reepalus uppmärksammade jämförelse mellan antisemitism och sionism så utmanade Centerpartiets riksdagsledamot Fredrick Federley Ilmar Reepalu på debatt om antisemitismen. Federley är riksdagsledamot för Stockholms stad och kandiderar på andra plats på Centerpartiets riksdagslista i Malmö i årets val.”

”I Sydsvenska Dagbladet väljer Ilmar Reepalu att avfärda Federleys utmaning med att hävda att han inte vet vem Fredrick Federley är. Det följer han upp med ett skämt om transvestism och att Federley borde ”göra ett studiebesök i Malmö och bosätta sig här så att han vet vad han talar om”.

”Ilmar Reepalu borde fundera på vem som inte vet vad han talar om. Trots stora problem med hatbrott i Malmö och att judiska familjer känner sig tvingade att lämna staden så har Reepalu hävdat att han inte haft någon som helst kunskap om situationen. Något som man verkligen borde kunna kräva av kommunstyrelsens ordförande.”

”Det är helt oacceptabelt att Skånes mest profilerade socialdemokrat hånar och förlöjligar en av Centerpartiet i Skånes riksdagskandidater. Ilmar Reepalu måste be Fredrick Federley om ursäkt och lämpligast kan han göra det i samband med att han accepterar Federleys debattutmaning, avslutar Johan Linander, distriktsordförande för Centerpartiet i Skåne.”

Såg i Kristianstadsbladet att Gustav Fridolin nu är tillbaka i politiken igen, han toppar Miljöpartiets valsedel i riksdagsvalkrets Norra och Östra Skåne. Inget som förvånar, tvärtom hade det förvånat mig om han inte kommit tillbaka.

Samtidigt hittade jag en debattartikel i Kristianstadsbladet som han hade haft publicerad i förra veckan, “Miljöpolitik för färre brott“. Intressant att han ger sig in i rättspolitiken, men det hade varit bättre om han hade kollat upp fakta först. Jag blev minst sagt förvånad över påståendet att Sverige skulle behöva lämna Schengensamarbetet för att få “återinföra tullkontroller”.

Ett studiebesök på tullen skulle behövas. Men jag kan redan nu berätta att under 2008 gjorde svensk tull 80 000 tullkontroller och 6 847 beslag av narkotika, dopningsmedel, alkohol och tobak gjordes….

Vidare påstår Fridolin att Sverige skulle få en effektivare begränsning av inflöde av droger om vi lämnar Schengensamarbetet. Knappast, det är tack vare Schengensamarbetet och annat internationellt samarbete som narkotikasmugglingen kan förhindras till en del. Att stå på gränsen och stoppa var tionde bil är inte tullens arbetssätt längre, som tur är. Det handlar om underrättelseinformation, spaning och väldigt mycket samarbete med andra länder. Schengensamarbetet är så viktigt att till och med Schweiz är med, detta land som länge inte ens ville vara med i FN. Även Norge och Island är med i Schengen trots att de inte är med i EU. När den organiserade brottsligheten blir allt mer gränsöverskridande så måste även de brottsbekämpande myndigheterna arbeta gränsöverskridande. Men Miljöpartiet vill att Sverige ska stå ensamma.

Med den sekretess som tyvärr finns runt ACTA-förhandlingarna så är det inte enkelt att kommentera mediauppgifter om vad som sker eller inte sker i förhandlingarna. Idag kan man läsa på IDG.se att “Europa och USA planerar stora aktioner mot upphovsrättsbrott på internet”.

Detta stämmer inte. Som någon gång tidigare så är det ett dokument som har läckt ut och som tolkas som en del av ett kommande ACTA-avtal. Det kan mycket väl vara så att det läckta dokumentet är korrekt och finns med i ACTA-förhandlingarna, men i så fall är det enbart ett förslag som ett land lagt och som övriga länder inte har gått med på. Det som beskrivs på IDG.se kommer Centerpartiet och alliansregeringen inte att gå med på och det är inte heller EU:s linje i förhandlingarna.

Detta nya missförstånd om ACTA är ytterligare ett starkt skäl att släppa på sekretessen runt förhandlingarna. Varje land borde kunna stå för de förslag som de lägger och vi andra ska inte behöva få skuld för andras oacceptabla förslag.

Det finns ytterligare en sak i artikeln som inte stämmer: “Acta är ett handelsavtal som är tänkt att användas för att bekämpa piratkopiering på framförallt internet.” Jag skulle snarare säga att ACTA framförallt handlar om att bekämpa varumärkesintrång, men att det finns länder som också vill få till ett ACTA-avtal med åtgärder mot piratkopiering på Internet.

De tre rödgröna vänsterpartierna har tidigare gemensamt sagt att skatteavdraget för hushållsnära tjänster ska tas bort om de vinner valet. Nu har Almega tagit fram statistik som visar att hemservicebranschen ger 11 400 personer arbete, motsvarande 7 600 helårstjänster. Visst skulle en del fortfarande jobba kvar i branschen även utan RUT-avdraget, men uppemot 10 000 skulle bli arbetslösa efter en vänstervinst i valet. Många av dessa är kvinnor som tidigare varit arbetslösa och speciellt kvinnor som tidigare aldrig haft något jobb, varav många invandrare.

Visserligen säger Miljöpartiet nu av taktiska skäl att de inte vill ta bort skatteavdraget omedelbart pga konjunkturläget, men Vänsterpartiet står på sig och kommer givetvis inte att gå med på att ändra tidigare överenskommelse i frågan. Socialdemokraterna gör som vanligt, svarar inte på frågan vad de vill.

Intressant är att Mp nu i medvindstider försöker sig på den framgångsrika moderattaktiken, “stå inte för någon politik som kan skrämma bort väljare”.

Fru talman! Jag ska inte tala så länge. Det mesta har redan sagts här i dag.

Detta är viktiga frågor. Vi som parlament har ett ansvar för att granska hur de hemliga tvångsmedlen används. Det vi nu behandlar är alltså 2008 års användning. Det kan tyckas lite sent eftersom det nu är 2010. Jag skulle verkligen önska att det skulle kunna ske lite snabbare.

Även vi i Centerpartiet vill betona att vi tycker att den här skrivelsen skulle kunna vara lite mer omfattande. Vi har nu hört från både Otto von Arnold och Ulrika Karlsson att regeringen har fattat beslut om att ge i uppdrag till Rikspolisstyrelsen och Riksåklagaren att se över skrivelsen och ta fram bättre statistik, för den skrivelse som vi får från regeringen bygger så klart på de uppgifter som regeringen får från myndigheterna. Det finns ju inte så många andra alternativ.

Man kan också konstatera att om den här regeringsskrivelsen för 2008 om hemliga tvångsmedel inte är tillräckligt bra är den ändå bättre än den var tidigare. Den var inte tillräckligt bra under Thomas Bodströms tid som justitieminister och den är inte heller tillräckligt bra nu när vi har Beatrice Ask som justitieminister. Men med det beslut som fattas i dag kommer det att bli bättre.

Ulrika Karlsson var inne på när man får använda hemliga tvångsmedel. Jag vill lägga till gränserna för vilka brott det måste gälla. Det är väsentligt att komma ihåg att polis och åklagare inte alls får använda hemliga tvångsmedel om det inte rör sig om mycket grova brott.

För hemlig teleavlyssning gäller att det inte får vara lägre straff än två års fängelse i straffskalan. Det är ett fåtal brott som har så höga straff i straffskalan. Det får också användas om det aktuella brott som utreds antas ge mer än två års fängelse.

När det gäller hemlig teleövervakning är gränsen inte lindrigare straff än 6 månaders fängelse.

Tittar man på när hemliga tvångsmedel har använts är det i stor utsträckning vid grova narkotikabrott. Det är framför allt då som polis och åklagare använder hemliga tvångsmedel. Det har också handlat om dråp, mord, grova rån och liknande. Det är alltså vid mycket grov brottslighet som detta används.

Det är också på något sätt självreglerande, för det kräver mycket resurser av polisen. Att ha någon som sitter och lyssnar vid en teleavlyssning drar mycket resurser. Polis och åklagare använder alltså inte hemliga tvångsmedel om det inte är alldeles nödvändigt av den enkla anledningen att det drar så mycket resurser.
Jag hoppas att vi står här nästa år också, vilket är upp till väljarna, och diskuterar den årliga och förhoppningsvis bättre skrivelsen. Vi ska dock komma ihåg att den trots allt är bättre nu än den varit under tidigare mandatperioder.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.
(Applåder)

Herr talman! Det är alltid trevligt att debattera polisfrågor i kammaren. Inför valet 2006 – ni har hört det tidigare i dag – talade vi väldigt mycket om antalet poliser. Det gör vi fortfarande.

De som inte ställde upp på kravet att öka antalet poliser i Sverige till 20 000 tycker inte att det nu är så viktigt att säga att det blivit 20 000. För oss som drev den frågan, och lyckas få många nya poliser ute i landet, är den självfallet viktig. Jag förväntar mig att 20 000 poliser gör mer – förebygger fler brott, utreder fler brott – än vad 17 000 gjorde tidigare.

Före detta justitieministern Thomas Bodström stod tidigare i talarstolen och hävdade att det hade varit en ökning under många år, även när han var justitieminister. Det stämmer. Något år var det till exempel sju stycken, om jag minns rätt. Ökningen av antalet poliser under den innevarande mandatperioden var förhållandevis liten åren 2007–2008. Det var några hundra. Den stora ökningen har kommit under 2009 och nu under 2010. År 2009 ökade antalet med 823. I januari 2010, alltså för en dryg månad sedan, anställdes ytterligare 830 aspiranter, och ungefär lika många kommer i juni. Därmed är vi uppe i våra 20 000 poliser.

Ska vi säga någonting om civilanställda också? Det tycks vara en stor sak. Jag sitter i Rikspolisstyrelsens styrelse. I går fattade vi beslut om årsredovisningen för 2009. Vill till exempel Lena Olsson veta hur många färre civilanställda det finns i Dalarna, där hon bor, kan hon få veta det. Jag kan berätta att antalet civilanställda totalt i landet under 2009 minskade med 54, varav 37 ute i polismyndigheterna. Detta gör Thomas Bodström och övriga i oppositionen en stor affär av, samtidigt som antalet poliser under 2009 ökade med 823 och samtidigt som antalet civilanställda 2010 fortfarande är långt större än det var 2006, när det var Socialdemokraterna som satt i regeringen.

Vi ska också komma ihåg – det är värt att påminna om – att under förra mandatperioden införde dåvarande justitieministern Thomas Bodström ett speciellt program för att förtidspensionera poliser. Det var sättet att klara budgeten. Man skulle ta poliser ur tjänst innan de uppnått pensionsålder.

Jag måste så klart säga något om trafikdatalagringen också. Detta är ett direktiv som jag och Centerpartiet från första början har varit motståndare till. Vi tycker att det är fel inriktning. Samtidigt har Sverige, precis som det står i betänkandet, en skyldighet att implementera de direktiv som vi har skrivit under. Det är bara att beklaga att Thomas Bodström drev igenom den här frågan i EU.

Men ingenting är helt bestämt för alltid. Det är klart att vi kan ändra EU-direktivet om vi lyckas få en majoritet i EU för det. Från Centerpartiets sida skulle vi gärna omförhandla direktivet.

Det är klart att trafikdatauppgifter är viktiga för polisens brottsbekämpning, inget snack om saken. Men detta ska ställas mot den integritetskränkning det innebär att staten ska bestämma att alla våra uppgifter om hur vi ringer, skickar sms och annat ska lagras.

Det var med förvåning vi på justitieutskottet plötsligt såg att det kom en gemensam reservation från oppositionen. När man läste reservationen började man fundera på vad det som står där egentligen betyder. Jag citerar ur oppositionens reservation: ”Vi anser att den registrering av enskildas förehavanden som genomförs genom datalagringsdirektivet är och får inte vara ett oproportionerligt ingrepp i den personliga integriteten.”

Vad betyder ”är och får inte vara”? Betyder det att Socialdemokraterna tycker att det direktiv som Thomas Bodström tidigare drev igenom i EU är ett oproportionerligt ingrepp i den personliga integriteten? Det är faktiskt vad som står här, och det är väldigt intressant. Då borde handlingslinjen nu från oppositionen vara att vi ska göra vad vi kan för att omförhandla detta i EU.

Men i den följande diskussionen i medierna är det inte alls så det låter från den rödgröna vänsterkartellen. Till exempel säger Vänsterpartiets Alice Åström att man tänker införa datalagringsdirektivet som det är och att det inte ska lyftas upp på EU-nivå igen. Man kan också läsa i tidningen att uppgifterna ska få sparas i ett år enligt den rödgröna överenskommelsen. Miniminivån är sex månader. Helt plötsligt vill Vänsterpartiet och Miljöpartiet implementera ett direktiv i svensk lagstiftning på ett sätt som är mer långtgående än vad som är nödvändigt. Ni får gärna rätta mig och berätta vad ni har kommit överens om, om ni nu har kommit överens. Reservationen var i alla fall så otydlig att man verkligen kan fundera på om det finns någon överenskommelse över huvud taget.

Jag ska säga något kort om några andra frågor som har varit uppe här i kammaren. Vad gäller fristående myndigheter och vem som ska utreda brott som har begåtts av poliser eller annan personal i rättsväsendet är det jätteviktigt att internutredningen sker så fristående det bara är möjligt. Men vi kommer inte ifrån att polisutredningar görs av poliser och åtal väcks av åklagare. Även en fristående myndighet får anställa poliser och åklagare för att kunna lösa de interna utredningarna. Det är någonting som man inte hör från oppositionens sida.

Även vi i Centerpartiet vill ha en akademisk polisutbildning. Men det tar tid att få fram en ny lagstiftning. Utifrån den utredning som är lagd av Anders Danielsson finns det fortfarande ett antal kvarstående frågor. Johan Pehrson tog upp några av dem. Jag kan nämna en annan: Det ska inte finnas något test av personen innan den får gå polisutbildningen. Ska vi låta någon som har en bakgrund i eller befinner sig i ett kriminellt gäng gå polisutbildningen? Är det vettigt? Det finns många kvarstående frågor, och det är inte så enkelt som att bara stå och säga: Tryck på knappen, genomför en akademisk polisutbildning nu! Men inriktningen från Centerpartiets sida är densamma.

Frågan om en polismyndighet drivs också av Centerpartiet. När man lyssnar på Thomas Bodström handlar det dock bara om centralisering. Jag skulle vilja säga att det samtidigt som man slår ihop polismyndigheterna till en myndighet är oerhört viktigt att det lokala polisarbetet stärks, med samverkansavtal mellan polis och kommuner och nära samarbete med socialen, skolan och andra aktörer i lokalsamhället. Att polisen ska finnas så lokalt som möjligt, så nära befolkningen som möjligt, är precis lika viktigt i Gagnef – jag tittar på Lena Olsson; det ligger åtminstone i Dalarna – som i Rosengård. Tala inte bara om att centralisera polisen! Vi från Centerpartiet är inte med på den linjen.

Tiden går, herr talman, men jag måste rätta några saker. Första talaren här i talarstolen, Thomas Bodström, påstod några saker som helt enkelt inte är sanna och måste rättas till. Sverige skulle vara dömt till skadestånd för att vi inte implementerat datalagringsdirektivet. Så är det inte. Det har inte utdömts något skadestånd ännu. Thomas Bodström sade att 90 procent av bedrägerierna i Stockholm inte utreds. Det som Justitieombudsmannen har granskat är en rotel, så det stämmer inte att det är 90 procent i hela Stockholm. Det är absolut illa nog, men man måste vara lite mer noggrann med fakta när man står här och agiterar i riksdagens talarstol. Thomas Bodström nämnde också att utredningen om polisutbildningen kom i januari 2007. Det gjorde den inte. I betänkandet står det att den kom i april 2008. Lite mer noggrannhet krävs för att man ska kunna lita på vad som sägs här i kammaren.

Det har varit fyra förlorade år, fick vi höra. Sanningen är precis den motsatta. Nu är det fler brott och även en högre andel av brotten som utreds och leder till åtal och fällande dom. Framför allt vill jag nämna den nationella trygghetsundersökningen. Svenska folket känner sig tryggare i dag. Det är inte tillräckligt; vi har mycket mer att göra. Men svenska folket känner sig tryggare i dag än vi gjorde 2006. Det är möjligt att Thomas Bodström har en annan bild, men jag är glad att svenska folket åtminstone säger att vi går mot ett tryggare samhälle, även om det finns mycket kvar att göra.

Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på samtliga reservationer.
(Applåder)

I dag vet vi alla som bor i Sydostskåne att Bergsstaten, som är ett särskilt beslutsorgan inom Sveriges Geologiska Undersökning(SGU), fattar beslut som i många fall går emot den önskade samhällsutvecklingen; inte minst vad gäller utvinning av fossil energi som nu dessvärre är aktuell i Tomelilla, Hörby och Sjöbo kommuner.

Bergsstatens historia är lång och sträcker sig tillbaka till 1630-talet; och sedan hundratals år har Sverige haft lagar som gör att vem som helst kan beviljas tillstånd att undersöka eller bryta mineralfyndigheter inom ett område, oavsett vem som äger marken. Bergsstaten beviljar dessa tillstånd.

När ett sådant tillstånd beviljats inskränks fastighetsägarens rådighet över sin mark. Tillstånd kan alltså beviljas för prospektering och utvinning utan att markägaren vill det eller har rätt att stoppa det. Detta innebär, menar vi, en stor och obefogad begränsning av äganderätten.

Denna begränsning har möjligen varit berättigad historiskt när nya malmfyndigheter var centrala för landets ekonomiska utveckling. Nu på 2000-talet är det orättfärdigt att en statlig myndighet som Bergsstaten kan tillåta prospektering eller utvinning utan att markägaren, grannar, kommunen eller regionen kan hindra det.

Att en myndighet belägen 150 mil bort i Luleå och Falun, fattar beslut om allvarliga inskränkningar i äganderätten för områden i tätbefolkade Skåne med landets bästa åkermark är helt orimligt. Givetvis bör det även fortsättningsvis gå att prospektera och utvinna tex mineraler i Sverige, men enligt oss bör beslutsbefogenheterna decentraliseras till en regional och kommunal nivå.

Region Skåne bör i förlängningen få ta över det regionala ansvaret för tillståndsgivningen som Bergsstaten utövar idag – och kommunerna får möjlighet att utöva sitt planmonopol även vad gäller prospektering och utvinning. För oss Centerpartister är det självklart att stärka det lokala självstyret och stärka markägarens intakta äganderätt.

Johan Linander(c), riksdagsledamot södra Skåne
Leif Sandberg(c), 1.v ordf kommunstyrelsen Tomelilla

Debattartikel som jag har fått publicerad i ett antal olika versioner i ett stort antal tidningar runt om i landet tillsammans med olika lokala företrädare.

Centerpartiet och Allians för Sverige har sedan valsegern 2006 ökat antalet poliser i landet med ca 3 000. Senare i år kommer vi för första gången någonsin att ha över 20 000 poliser i Sverige. Detta är en mycket viktig satsning såväl för att öka människors trygghet som för att klara upp fler brott. Tyvärr ser vi dock att det finns brister i hur de nya poliserna fördelas över landet.

Det är självklart att behovet av poliser i centrala Stockholm en lördagskväll är mycket större än i Falun en tisdagsnatt. Det är lika självklart att polisresurserna ska fördelas efter behov för att brott ska förhindras, brott som har begåtts ska utredas och gärningsmän ska lagföras.

Med detta som utgångspunkt kan det vara lätt att dra slutsatsen att polisen ska vara centraliserad till de större städerna, men det är en alldeles felaktig slutsats. Även om behovet av polis är större i storstaden än i landsbygds- och glesbygdskommuner så finns det ett stort behov av lokalt förankrad polis i hela landet, i alla landets kommuner.

Centerpartiet arbetar därför konsekvent för att alla landets kommuner ska ha en lokalt förankrad polis med en lokal polischef med långtgående ansvar. Vi vill inte se en kommunalisering av polisen, men vi vill se ett nära samarbete mellan polis och socialförvaltning, skola och andra delar av kommunens verksamhet. För att ett sådant samarbete ska fungera väl krävs det att det finns poliser som är stationerade i kommunen.

Genom att finnas på plats så får poliserna en grundläggande och viktig kunskap om människors upplevelser av trygghet och otrygghet. Vilka platser, vilken typ av brott och inte sällan vem som skapar otryggheten. Medborgarna får också lättare kontakt med en polis som är synlig och tillgänglig lokalt. Förtroende mellan invånare och polis byggs upp och underlättar såväl för polisens förebyggande arbete som för dess brottsutredande arbete.

Centerpartiet går i september till val på att alla landets kommuner ska ha lokalt stationerad polis med en lokal polischef. Vi vill också ha lokala polisnämnder där kommunledning, skola, socialförvaltning, frivilligorganisationer och näringsliv är representerade. Ett förstärkt brottsförebyggande råd där olika aspekter av medborgarnas trygghet kan komma fram. Polisen är viktig, men vi ska inte tro att det är polisen som ensamt skapar trygghet i samhället. För detta krävs ett samarbete mellan olika delar av vårt samhälle. Ett samarbete som kan och ska bli bättre.

En debattartikel med Staffan Danielsson som också är nästan en månad gammal.

De rödgröna släppte i veckan sin gemensamma försvarspolitiska överenskommelse: ”En rättvis värld är möjlig”. Uppgörelsen är förvånansvärt tunn och inkonsekvent. Alla frågor av vikt göms i olika utredningar eller faller utanför kompromissen och i budgetfrågan är de fortfarande oense. De rödgrönas försök att uppvisa en gemensam försvarspolitisk linje är inget annat än ett skott i luften!

Tydligast är detta gällande Afghanistan. Socialdemokraterna är djupt splittrade i frågan, men har i alla fall utåt sett varit försiktigt positiva till det svenska deltagandet i den fredsbevarande insatsen i Afghanistan. Miljöpartiet har svängt från att omgående ta hem de svenska trupperna till att göra det så snart det är möjligt. Vänsterpartiet har aldrig velat bidra med fredsbevarande trupper över huvud taget och anser att detta är en principsak. Frågan river fortfarande upp så djupa sår i de rödgrönas samarbete att den helt sonika lämnades utanför uppgörelsen.

Även inom andra områden, som faktiskt täcks av uppgörelsen, är det klart att de rödgröna har svårt att komma överens. Obekväma frågor, som värnplikten och export av försvarsmateriel, har gömts i förslag om utredningar som kan tolkas på helt olika sätt. Uppenbarligen även inom de rödgröna. Detta resulterade i den smått paradoxala situationen att Vänsterpartiet och Miljöpartiet kunde slå fast att svensk export av försvarsmateriel kraftigt ska minska. Detta samtidigt som Socialdemokraterna stolt kunde deklarera att svensk försvarsindustri ska stärkas och vara internationellt konkurrenskraftig.

Utöver detta är de rödgröna ense om att svenskt deltagande i internationella fredsbevarande insatser ska öka. Hur detta ska finansieras är dock oklart eftersom såväl Socialdemokraterna som Vänsterpartiet vill minska anslagen till sådana insatser i sin budget. Socialdemokraterna med hela 1,7 miljarder per år! Lika oklart är hur de rödgröna ska kunna finansiera det försvar som enligt deras utsaga självmant ska kunna stå emot ett fientligt angrepp mot Sverige, när de samtidigt vill minska försvarsbudgeten med 2 miljarder årligen, inklusive anslaget till förbandsverksamhet och beredskap.

För Centerpartiet är försvaret av Sverige mycket viktigt och förtjänar en öppen och bred debatt. Centerpartiet står fullt ut bakom riksdagens försvarsbeslut vad gäller inriktning och budget, men är självfallet berett att diskutera förändringar allt eftersom omvärlden och verkligheten förändras. Därför bör den vilande Försvarsberedningen aktiveras och göra en förnyad omvärldsanalys.

Johan Linander, riksdagsledamot (C) i justitieutskottet
Staffan Danielsson, riksdagsledamot (C) i försvarsutskottet

En debattartikel tillsammans med Annie Johansson som vi hade publicerad för en månad sedan.

Arbetslösheten bland unga har ökat markant under lågkonjunkturen och finanskrisens effekter framgår tydligt i statistiken.

Ungdomsarbetslösheten har ökat med 31 procent mellan 2008 och 2009. Med förändringar i arbetsrätten och med lägre ingångslöner tar Centerpartiet täten i arbetet för nya lösningar. Vi har flera förslag som kommer att sänka trösklarna in på arbetsmarknaden och göra det lättare att anställa. Frågan är vad vänsterpartierna och fackföreningarna vill göra? Vilket är deras recept för att hindra att en hel ungdomsgeneration går förlorad?

Ungdomar som har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden tenderar att fastna i ett negativt mönster som kan leda till långtidsarbetslöshet. Forskning visar att de som redan från början har svårt att komma in på arbetsmarknaden kan också få en negativ stämpel som påverkar deras utveckling på arbetsmarknaden under lång tid framöver.

En av de starkast bidragande orsakerna till den dramatiska utvecklingen av ungdomsarbetslösheten är turordningsreglerna i LAS. Ungdomar drabbas snabbare än äldre i konjunkturnedgångar då unga innehar tillfälliga anställningskontrakt i större utsträckning och de drabbas först vid uppsägningar tillföljd av turordningsreglerna.

Bland ungdomarna är missnöjet med dagens regelverk tydligt. En undersökning från Svenskt Näringsliv visar att två tredjedelar av 15-24-åringarna tycker att arbetsgivaren bör få avgöra vem som ska få behålla jobbet baserat på vem som gör mest nytta, medan enbart 23 procent anser att de anställda som har arbetat längst tid på arbetsplatsen bör få vara kvar.

Ungdomsarbetslösheten påverkas även av Sveriges höga ingångslöner. Därför anser Centerpartiet att lönebildningen måste bli mer flexibel och bör ske närmare arbetsgivare och medarbetare. Lönen bör vara en avspegling av utfört arbete och därför kunna sättas mer individuellt. Med en ganska snabb löneutveckling borde man också få en lägre lön i början. Vårt förslag om avstampsjobb sänker trösklarna in på arbetsmarkanden betydligt. De gör det lättare för framför allt ungdomar att skaffa sig den arbetslivserfarenhet de så ofta saknar idag. En färsk studie av Novus Opinion visar att det är mer än hälften av de unga som vill se en lönesättningsmodell där enbart arbetsgivaren och den anställde förhandlar löner. Undersökningen visar också att 99 procent av de tillfrågade företagen anser att personer med mindre erfarenhet kan gå in med en lägre lön och sedan få en ganska snabb löneutveckling i takt med att personen utvecklas.

Vi har också tidigare föreslagit ett speciellt ungdomsavtal som gör det lättare att anställa unga. Allt för att vi ska ta tillvara ungdomars kompetens och ge dem möjlighet att ta steget ut i vuxenlivet. I Centerpartiet är vi övertygade om att när unga för en chans att visa vad de går för så tar de den. Idag är möjligheterna till detta små, det är det vi vill förändra. Det är det dags att agera. Nu är rätt tidpunkt att tänka nytt och att se framåt. På så sätt ger vi våra ungdomar en ärlig chans på arbetsmarknaden när konjunkturen väl vänder.

Johan Linander, Stora Rödde
Annie Johansson, Värnamo
Riksdagsledamöter för Centerpartiet

Visst är sex miljoner om året en oerhört hög lön och de anställda har definitivt en väldigt låg lön, men varför en så dum jämförelse?

På E24 så jämförs McDonald-vd:n Waldemar Nuvalls lön med en anställd på McDonald´s. Vd:n har en årslön på sex miljoner och den anställde 109.09 kr per timme. För att då kunna göra en dålig Big Mac & Co-jämförelse så räknar de ut vd:ns timlön genom att dela med en normal heltidsanställning. Vem tror att en vd jobbar 40 timmar i veckan? Pinsamt dålig journalistik.

Karl Gustav Abramsson, eller KG som han kallas, är en kollega i justitieutskottet. Han är en av de socialdemokrater som jag har haft störst respekt för.

Hur kan han bara stå i talarstolen i kommunfullmäktige och hota att “remma upp” kommunalrådet Maria Kristoffersson? Obegripligt dumt sagt. Remma upp är inte ett uttryck som jag har hört tidigare, men det går inte att missuppfatta vad som menas.

Det är förmodligen så att KG inte menade att han faktiskt skulle kunna tänka sig att misshandla henne, men det är lika illa ändå. Det är oacceptabelt att uttrycka sig så till en annan människa och när det sker i en fullmäktigesal är det ännu värre. Jag kan inte låta bli att fundera på vad fullmäktigeordföranden sa eller gjorde. Han eller hon har ett ansvar för att hålla ordning i fullmäktigesalen och det som KG Abramsson sa borde verkligen fullmäktiges ordförande ha protesterat mot och varnat honom för.

Redan i morse blev jag uppmärksammad på mobilkamerafilmen som nu blivit en stor nyhet. Som vanligt ska man inte dra slutsatser av att se/höra en part, men nog väcktes många frågor när jag såg filmen. Polisen behöver jobba förtroendeskapande och detta hjälper inte till.

Det är bara att konstatera att Vänsterpartiet och Miljöpartiet har svikit i datalagringsfrågan. I den reservation som de la fram i justitieutskottet tidigare idag så gav de rödgröna ett sken av att de inte vill ha datalagringdirektivet i sin nuvarande form (“Vi anser att den registrering av enskildas förehavanden som genomförs genom datalagringsdirektivet är och får inte vara ett oproportionerligt ingrepp i den personliga integriteten”), men det är tydligen helt fel.

När jag läste artikeln i Aftonbladet där vänsterpartiets gruppledare Alice Åström (sitter inte i JuU) uttalar sig så blev jag förvånad. Tidigare besked om att Vänsterpartiet och Miljöpartiet stödjer Centerpartiets linje att kämpa för att ändra direktivet så att vi slipper införa det i svensk lag gäller uppenbarligen inte längre.

Dessutom har den rödgröna vänsterkartellen kommit överens om att ha en lagringstid på ett år! I alliansen har vi i Centerpartiet fått genom minimilagringstiden på sex månader. Jag är den första att ha förståelse för att kompromisser måste göras i ett samarbete, men att Vänsterpartiet och Miljöpartiet skulle gå med på en så dålig kompromiss skulle jag aldrig kunna föreställa mig.

På dagens sammanträde med justitieutskottet fick vi i alliansen en mindre chock. Vi skulle justera ett betänkande om polisfrågor som bl.a. innehåller frågan om trafikdatalagring.

Varje betänkande går genom utskottet två gånger, först ett sammanträde där varje parti meddelar sin ställning i de frågor som behandlas och ett andra sammanträde där betänkandet justeras (beslutas).

Efter den första behandlingen av betänkandet hade S och V/Mp reserverad sig angående trafikdatalagringen, men åt helt olika håll:

S ursprungliga reservation: “Genom den tidigare socialdemokratiska regeringen togs initiativ till lagring av trafikdata inom EU. Direktivet innebär att lagring av trafikdata och begäran om att få ut information i brottsutredningssyfte lagregleras, vilket ökar rättssäkerheten. Tiden för att genomföra direktivet i svensk rätt har nu gått ut, och EU-domstolen har i en dom konstaterat att Sverige har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt direktivet genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet. Vi anser att lagring av trafikdata är nödvändigt för brottsbekämpningen och att regeringen snarast måste presentera ett lagförslag.”

V/Mp: “Vi anser att den massregistrering av enskildas förehavanden som genomförs genom datalagringsdirektivet är ett oproportionerligt ingrepp i den personliga integriteten. Eftersom direktivet är beslutat i EU följer det dock av Sveriges förpliktelser som medlemsland att genomföra detta i svensk lagstiftning. Vi anser därför att det förslag som presenterats av Trafikuppgiftsutredningen bör förbättras på flera punkter. Särskilt viktigt är det att frågan om vilka data som ska lagras regleras i lag och inte i en förordning.”

Majoritetstexten i betänkandet: “Direktivet om lagring av trafikuppgifter kommer att genomföras i svensk rätt. Utskottet delar dock regeringens uppfattning att privata företags lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpande ändamål väcker flera viktiga principiella frågor och att det är viktigt att dessa frågor beaktas i det fortsatta arbetet. För att värna skyddet av den personliga integriteten är det därför enligt utskottets mening viktigt att arbetet med att genomföra direktivet behandlas tillsammans med övriga initiativ vad gäller brottsbekämpning. Det arbete som pågår bör inte föregripas varför riksdagen bör avslå motionerna.”

Bodström har vid flera tillfällen beklagat sig över att trafikdatalagringen inte har genomförts i svensk lagstiftning eftersom det är så viktigt ur brottsbekämpningssynpunkt. Så sent som idag har Aftonbladet en artikel om det: “Direktivets upphovsman, Thomas Bodström, är kritisk.
– Det här handlar om valtaktik och det går ut över alla de unga kvinnor som drabbas av människohandel och så vidare. ”

Men nu har alltså Thomas Bodström och socialdemokraterna intagit en ny ståndpunkt, det direktiv som de själva drev genom är numera ett oproportionerligt ingrepp i den personliga integriteten! (Precis vad vi i Centerpartiet, liksom M, V och Mp hela tiden har sagt!)

Vid dagens JuU-sammanträde så delades det ut ett papper, precis före kl. 10 då mötet skulle starta, med en gemensam reservation från S, V och Mp. Jag blev mycket förvånad, men samtidigt glad för att socialdemokraterna tagit sitt förnuft till fånga, även om det är ren och skär populism.

Nu lyder den gemensamma S/V/Mp-reservationen: “Vi anser att den registrering av enskildas förehavanden som genomförs genom datalagringsdirektivet är och får inte vara ett oproportionerligt ingrepp i den personliga integriteten. Eftersom direktivet är beslutat i EU följer det dock av Sveriges förpliktelser som medlemsland att genomföra detta i svensk lagstiftning. Vi anser att det förslag som presenterats av trafikuppgiftsutredningen bör förbättras på flera punkter. Särskilt viktigt är det att frågan om vilka data som ska lagras regleras i lag och inte i en förordning.”

Formuleringen “är och får inte vara” känns oerhört krystad, men jag kan inte tolka det på annat sätt än att socialdemokraterna nu tycker att de själva drev genom ett direktiv som är ett oproportionerligt ingrepp i den personliga integriteten. Dags att vakna!

Angående reservationens två sista meningar så innehåller det förslag (som ligger och vilar på JuDep) på hur direktivet kan genomföras i svensk lag tydliga förbättringar i förhållande till utredningsförslaget och en av dessa förbättringar är att vad som ska lagras ska regleras i lag och inte i förordning.

Måste berätta om en konstig intervju som jag har gjort med anledning av Hovrättens dom i Sturebymålet. HovR fastställde TR:s dom, dvs 1 år och 8 månaders sluten ungdomsvård både för pojken som erkänt mordet på Therese Johansson Rojo och hans f.d. flickvän som dömdes för anstiftan till mord. Efter domen har det blivit en diskussion om att 1 år och 8 månader är ett för kort straff för mord och anstiftan till mord och att det skulle vara fel att räkna ut den unges straff utifrån vilket straff en vuxen skulle ha fått för samma brott.

Hovrättens dom har inte vunnit laga kraft och jag tänker inte uttala mig om domen och samma sak sa jag till journalisten igår. Sedan la jag av någon anledning till att jag tycker det är olyckligt om vi börjar diskutera i termer som att 1 år och 8 månader är kort tid för en ung människa att sitta inlåst. Om jag tänker tillbaka till min egen ungdom så hände det väldigt mycket mellan jag var 16 och 18 år och jag tyckte knappast att det var kort tid med 1 år och 8 månader. För de dömdas föräldrar är det inte heller kort tid med 1 år och 8 månader. Jag förstår hur förtvivlade de dömda och deras föräldrar är och jag förstår att de med all sannolikhet tycker att 1 år och 8 månader är ett långt straff.

Då sa journalisten: “Så du tycker att de borde ha ett kortare straff?”

Varefter jag svarade ungefär: “Nej. Jag säger bara att jag kan förstå de dömda och deras föräldrars förtvivlan över vad som har hänt och att de förmodligen inte tycker att 1 år och 8 månader är ett kort straff. På samma sätt som att jag förstår den mördade Therese föräldrar som förmodligen tycker att 1 år och 8 månader är ett för kort straff i jämförelse med deras “straff” att aldrig någonsin få tillbaka sin dotter.”

Då sa den något förbryllade journalisten: “Tycker du alltså att de borde ha fått ett hårdare straff?”

Och jag svarade: “Nej, jag tycker varken att den utdömda domen är rätt eller fel. Jag tycker varken att straffet är för långt eller för kort. Jag tycker inte någonting om domen (offentligt) eftersom den inte har vunnit laga kraft. Men jag kan förstå hur de dömda och deras föräldrar känner och jag kan förstå hur den mördades föräldrar känner.”

Sedan gjorde jag något som jag inte brukar göra, jag ställde en motfråga till journalisten: “Kan inte du förstå hur de känner?”

“Jo… (tystnad)… visst kan jag det, men jag kan inte skriva en artikel om att straffet är både för långt och för kort…”

Jag svarade: “Det begriper jag, men om du ska skriva att jag förstår att de dömda och deras föräldrar tycker att 1 år och 8 månader är lång tid så måste du även skriva att jag förstår att den mördades föräldrar tycker att 1 år och 8 månader är kort tid.”

Jag började nämligen fundera på om jag inte hade sagt för mycket. Journalisten hade ju kunnat ta ut en del av mitt resonemang och sedan skulle det ha kunnat bli väldigt fel. Men jag fick faktiskt svaret: “Det lovar jag.” Och ännu har jag inte hittat någon artikel, åtminstone inte på nätet, där jag är med.

Jag borde lära mig att inte resonera så mycket när jag pratar med journalister, men svaren på komplicerade frågor är sällan enkla och då tycker jag att det krävs förklaringar med resonemang åt både det ena och det andra hållet. Nåja, det tycks ha gått bra den här gången.

Sitter nu på Centerpartiets Kommundagar i Göteborg. Årlig tillställning med ca 400 centerpartister som den här gången hålls på Svenska Mässan. I media har våra Kommundagar framställts som en kristillställning, men vi som är här har en helt annan känsla.

Maud har precis hållit ett oerhört engagerat och engagerande tal som avslutades med stående applåder. Det bästa jag har hört henne på länge. Med förslag kring ungdomsarbetslösheten, jämställdhet, energifrågan, vem som ska skapa de nya jobben samt roliga jämförelser mellan de rödgröna som Kinderägg och Mona Sahlin som teaterchef så höjde Maud stämningen i Centerpartiet ordentligt.

Nu håller Nicklas Lundblad, numera vice VD på Stockholms Handelskammare, ett tankeväckande anförande om “Integritetsfrågorna – 10-talets demokratiutmaning”. Han är en fantastisk föredragshållare och hans budskap “ökad medborgarmakt” är något vi alltid ska ha med oss.

Socialdemokraterna kör enligt den gamla devisen “ha dubbelt så kul med dubbelmoral”. I debatten så framför de ständigt att det skulle vara katastrof om vi skulle rubba på LAS, inte ens undantag för två personer ska det vara. Men när de själva är arbetsgivare så är det såklart skillnad.

Nu när den socialdemokratiska tidningen Östran i Kalmar behöver reducera personalen med fyra personer så kräver de i förhandlingar med facket att få göra undantag från turordningsreglerna.

Som sagt, varför bara ha en moral när det är dubbelt så kul med dubbelmoral…