Linander tycker!
Korta mer eller mindre genomtänkta tankar efterfrågar likasinnade kommentarer.

Vilken glädjande nyhet så här på lördagskvällen. Satte och läste Sydsvenskan på nätet och såg att min gamla klubb Veberöds AIF åter gått upp i division tre.

På “den gamla goda tiden” var vi uppe i division två, men å andra sidan var det division fem som gällde så sent som för två säsonger sedan. Härligt att det kommit en ny generation som kan sätta lilla Veberöd på kartan. I SDS-artikeln nämns, som vanligt, höjdpunkten i Veberöds historia (då menar jag inte bara i VAIF:s utan i hela Veberöds historia): Vinsten mot IFK Göteborg med 4-3 i Svenska Cupen 1993!

SSU-ordförande Anna Sjödin upplever nog inte några av sina roligaste dagar i livet just nu. Rättegång är aldrig kul (kan jag tänka mig, har aldrig behövt uppleva det själv som åtalad), men för Anna Sjödins del handlar det inte bara om vilket straff som domstolen dömer ut utan även om det fortsatta politiska livet inom socialdemokraterna.

Blir hon dömd så kan hon knappast sitta kvar som SSU-ordförande, och den utstakade politiska karriären som SSU-ordförander historiskt haft framför sig går förmodligen också om intet. Läste att åklagaren yrkat på fängelse, men det är knappast så att hon kommer att få avtjäna tid i fängelse. Det blir i så fall villkorlig dom och böter, plus skadestånd till vakten.

Det är inte var dag man får vara med i Aktuellts förstanyhet, speciellt inte när “nyheten” är att vi tycker som vi gjort tidigare.

Jag tycker inte att det är något dramatiskt och att kalla det för “strid under uppsegling” känns som att koka soppa på en spik, eller att göra en höna av en fjäder, välj vad ni vill. Bakgrunden är att Aktuellt intervjuat både mig och folkpartiets Johan Pehrson om buggningspropositionen och propositionen om preventiv avlyssning som ligger vilande i ett år efter minoritetsbordläggning av C, Kd, V och Mp. Både Johan och jag har upprepat vad vi sa i våras när frågan behandlades och det blev alltså en nyhet idag.

Men visst, jag förstår medialogiken. De söker efter oenighet inom alliansen och så länge som vi inte diskuterat vidare de frågor där vi tidigare varit oeniga så kvarstår givetvis oenigheten. När det gäller buggningen har vi kommit en bit i den rättspolitiska arbetsgruppen, även om frågan om integritetsskyddskommitténs yttrande kvarstår, men när det gäller preventiv avlyssning har vi inte ens diskuterat frågan.

Om en dryg vecka har vi en ny justitieminister och då kommer vi att diskutera frågorna vidare. Jag kommer kanske inte få precis som jag vill, och det får förmodligen inte heller Johan P, men vi kommer att hitta en lösning. Det är jag alldeles övertygad om.

Nyheten i Aktuellt gav mig också ett nytt rekord i snabbast kommentar. Det hade inte gått en minut efter inslaget var över förrän en person ringde och tackade för att jag står upp för den enskilda individens rätt till en personlig sfär gentemot samhället. Alltid trevligt att få positiva kommentarer.

Om det är sant som Ahmed Yusuf säger så måste man verkligen ifrågasätta hur svensk gränskontroll fungerar. Även om jag tycker att hans terrorstämpling varit felaktig eftersom han varken ställts inför rätta eller kunnat försvara sig, och inte minst frysningen av hans tillgångar, så ska självklart reseförbud följas.

Han levde med reseförbud i fem år men säger: “Jag har rest till arabländer, Afrika, London, Belgien, Frankrike och Tyskland. Jag åkte många gånger via Amsterdam och det var ingen som stoppade mig och ingen frågade mig någonting, säger Ahmed Yusuf till Ekot.” Klart oroväckande.

Dessutom kan man väl säga att det inte var så genomtänkt att berätta om sina resor. Utreseförbudet handlar om att inte få resa ur landet, inte om att få försöka och se om man blir stoppad. Jag kan på rak arm inte säga om och på vilket sätt hans resor varit straffbara, men det skulle förvåna mig om inte någon åklagare startar en förundersökning.

Miljöpartiets språkrör Peter Eriksson tycker nu att det vore lämpligt om folkpartiet blev utkastade ur riksdagen pga dataintrånget. I en intervju jämför han folkpartiets “valfusk” med mutade domare i italienska ligan. Juvetus blev nedflyttade till Serie B och folkpartiet borde flyttas ur riksdagen enligt Eriksson.

Ursäkta Peter Eriksson, men vem skulle besluta om en sådan “nedflyttning”? Vem ska överpröva väljarnas beslut? Någon domstol kanske? Intressant. En domstol skulle kunna ta beslutet att ett invalt parti inte längre får inneha sina riksdagsmandat. Hela mandatfördelningen skulle förändras och vips hade Sverige åter haft en vänsterkoalition i majoritet. Bra uträknat Peter!

En kort debattartikel till www.eu-debatt.nu.

Frågan om slopad vetorätt inom EU-ländernas polisiära och straffrättsliga samarbete har åter kommit upp på dagordningen under det finländska ordförandeskapet.

Övergången från enhällighet till kvalificerad majoritet inom tredje pelaren var en av de viktiga förändringar som EU:s nya konstitutionella fördrag tog upp. Centerpartiet har godkänt förslaget till ny konstitution och menar att beslut med kvalificerad majoritet är en fördel för att kunna fatta beslut om effektivare gemensam brottsbekämpning.

Fördraget ligger nu bordlagt eftersom folken i Frankrike och Nederländerna röstat nej i sina folkomröstningar. Detta har lett till att ivriga justitieministrar försöker skynda på övergången från enhällighet till kvalificerad majoritet genom en genväg, den så kallade passarellen. Jag kan förstå viljan att snabbare gå vidare för en effektivare brottsbekämpning genom slopad vetorätt, men samtidigt får vi inte fatta beslut på EU-nivå som inte har folkligt stöd. Ett sådant beslut skulle kunna komma att ytterligare försvåra möjligheten att få genom ett nytt konstitutionellt fördrag. Dessutom är det demokratiskt tveksamt att genomföra delar av det förslag som fransmännen och holländarna röstade nej till.

Hur den kommande borgerliga regeringen ska ställa sig i frågan går ännu inte att svara på eftersom det varken finns någon regering eller någon justitieminister för närvarande. På torsdag, den 28 september, ska vi ha en första information och diskussion.

Ytterligare en viktig aspekt, vid sidan om det demokratiska argumentet, är behovet av att balansera brottsbekämpande åtgärder med rättssäkerhetsgarantier och skydd av personlig integritet. Detta är något som EU ännu inte klarat av. De svåra besluten om brottsbekämpande åtgärder har gått oroväckande lätt i en typ av 11 september-anda, medan enskilda medborgares skydd i form av maximala häktningstider, tolkar, översättning av rättegångsdokument och andra garantier för rättssäkerhet har stoppats av flera stater. Oftast med motiveringarna att det skulle bli för dyrt och att det är varje enskild stats rättigheter som ska gälla.

Från Centerpartiets sida vill vi fatta beslut om rättssäkerhetsgarantierna först eller senast samtidigt som nästa beslut om ytterligare brottsbekämpningssamarbete. Balansen mellan staternas rättigheter gentemot medborgarna och medborgarnas skydd och rättigheter gentemot staterna måste återställas.

Läste på expressen.se att min gamla kollega Gustav Fridolin ska bli reporter på TV4:s Kalla Fakta. Har också sett att det finns kritik och tveksamhet mot hans möjlighet att kritiskt granska eftersom han varit politiker.

Visst är det omöjligt för honom att få trovärdighet om han ska granska miljöpartiet eller några andra gamla vänner inom politiken. Men varför skulle han inte kunna granska allt annat bara för att han varit politiker. Missförhållande inom asylpolitiken, behandling inom missbruksvården, kyrkans rikedomar, vad som helst, han skulle ha samma trovärdighet som vilken granskande journalist som helst tycker jag. Hans tidigare roll som riksdagsledamot gör att han har väldigt mycket kontakter som kan vara bra i det nya arbetet.

Jag kan bara gratulera Gustav Fridolin till ett riktigt bra nytt jobb.

En roman som består av tre längre noveller. Alla tre handlar om ensamma män som begår konstiga saker. Det hade gått att skriva väldigt mycket om vad dessa tre berättelser handlar om, men det är inte speciellt intressant. Det är djupa människoskildringar av hög kvalitet, men har man förväntat sig en bok av det slaget som Nesser brukar leverera så blir man besviken.

Det är inte ofta det händer, men med Barins Triangel var jag nära att ge upp. Valrörelsen gjorde att jag nästan aldrig hann läsa mer än några enstaka sidor åt gången, och varje gång jag tog upp boken så fick jag gå tillbaka lika många sidor igen för att hitta tillbaka till handlingen. 451 dryga sidor som jag inte kan rekommendera hur mycket jag än gillar Håkan Nessers författarskap.

Idag blev jag uppringd av en journalist som ville “pussla ihop” information för att få fram vad som händer i regeringsförhandlingarna. Jag antar att han pratat med många andra och målsättningen är att kunna presentera den nya regeringen först av alla.

För mig var det lätt att konstatera att journalisten hade mer information än vad jag själv har. Jag sa direkt att jag inte visste mer än han, men det trodde han inte på. Men så är det. Vi har det första gruppmötet med Centerpartiets nya riksdagsgrupp på onsdag och just nu vet jag inte det minsta av vad som händer i regeringsförhandlingarna.

Ärligt talat känns det ganska konstigt att en uppringande journalist vet mer än vi som ska fatta besluten. Men det är inte första och säkert inte heller sista gången.

Något som inte uppmärksammats alls är hur många människor som sitter i Sverige och är oroliga i väntan på att rösträkningen ska bli klar. Är den inte klar? Kanske ni tänker. Svaret är att rösträkningen för riksdagen och många kommuner är klar, men inte för alla kommuner och inte för landstingen. Det har nu gått en vecka sedan valet och många vet fortfarande inte om de är invalda i kommunfullmäktige eller landstingsfullmäktige ännu.

Jag har en kompis som är invald i kommunfullmäktige om inte kryssen ändrar någonting, men knappt utanför regionfullmäktige om han inte kryssat sig förbi. Men han vet fortfarande hur det blir för i hans kommun är fortfarande inte en enda röst “sluträknad” och samma sak gäller för Region Skåne. En vecka av oro och det kanske dröjer ytterligare tre-fyra dagar innan regionfullmäktigerösterna är räknade. Spännande kanske man kan tycka, men det är inte en positiv känsla alls. När valet är avklarat vill man veta hur det har gått, inte vänta och surfa på val.se dag efter dag för att se om de har börjat räkna.

Har det så stor betydelse då? Svaret är ja. Det ändrar en stor del av de kommande åren om man är invald i fullmäktige, och när det gäller både kommunfullmäktige och regionfullmäktige blir skillnaden väldigt stor.

Nu börjas det. Som vänat. Socialdemokraterna och deras allierade i LO-ledningen accepterar inte att de förlorade valet. Svenska folket röstade fel och därför ska de straffas med konflikter på arbetsmarknaden med sämre ekonomi och fler arbetslösa som följd.

Idag börjar Wanja Lundby-Wedin socialdemokraternas kamp mot svenska folkets val på DN Debatt. Hot om konflikt. Det tog bara fem dagar efter valet. Skrämmande. På något sätt tror man, eller vill åtminstone tro, att fackförbundet LO står på sina medlemmars sida. Men icke, deras första prioritet är regeringsmakten åt socialdemokratiska partiet. LO:s medlemmar borde vända sig mot Lundby-Wedin och LO-ledningen och kräva ett självständigt fackförbund. Första åtgärden borde vara att LO-basen lämnar socialdemokraternas verkställande utskott.

Även Svenskt Näringslivs vd Urban Bäckström reagerar.

Passarellen behöver en förklaring. Det är ett begrepp som används för EU:s möjlighet att i vissa frågor förändra beslutanderätten från enhällighet till kvalificerad majoritet. Vid EU-mötet i Tammerfors just nu så diskuteras om passarellen ska användas för att beslut om rättsliga frågor ska kunna tas med kvalificerad majoritet och vetorätten därmed ska plockas bort.

Ett sådant beslut ska fattas med enhällighet, men Tyskland och Irland är tveksamma. Det är även jag och Centerpartiet. Inom alliansen har vi inte diskuterat frågan närmre.

På den här sidan står det att vi i Centerpartiet är negativa till att ta bort vetorätten. Det är en sanning med modifikation. Vi har accepterat det konstitutionella fördraget där vetorätten plockas bort, men vi är tveksamma till att använda passarellen för att bakvägen införa det som medborgarna i vissa länder röstade nej till. Vi tycker inte att det är rätt demokratisk ordning.

Jag är också tveksam, för att inte säga negativ, till att gå vidare i EU med den rättsliga samordningen så länge som EU inte samtidigt lyckas fatta beslut om enskilda medborgares rättssäkerhet och rättsgarantier. Fortfarande, trots att frågan funnits på dagordningen länge, har inte medlemsländerna kommit överens om så grundläggande rättigheter som maximal häktningstid, rätt till tolk och översättning av dokument m.m.

Precis som vi i Centerpartiet sagt inom den svenska lagstiftningen så kan vi inte gå med på att samhället, i det här fallet EU och medlemsländerna gemensamt, ger sig rättigheter över medborgarna utan att samtidigt medborgarna får rättigheter gentemot staterna.

Sedan Göran Persson på valnatten berättade att han ska avgå som partiordförande nästa år så har spekulationerna om vem som ska bli hans efterträdare såklart tagit fart. De flesta har haft Margot Wallström som sin favorit, men idag har hon meddelat att hon inte kandiderar.

Men samtidigt vet vi att nej kan bli ett ja senare. Göran Persson är ett tydligt exempel, han var ju absolut inte intresserad innan han blev tillfrågad. Då var han så intresserad. Om så även är fallet för Margot Wallström återstår att se. Aftonbladets Lena Mellin resonerar likadant.

Men jag tror ändå att det blir Pär Nuder till slut. Göran Persson brukar få som han vill…

Nu ikväll blev det helt klart. Alla distrikten i södra Skånes valkrets är räknade och jag blev inte “omkryssad”. Fick själv 4,66 % kryss. Inte som jag hoppats, men som jag tidigare skrivit så är det bara Alf Svensson i hela valkretsen som har högre andel kryss och han blir invald i norra och östra valkretsen istället. Min tolkning är att det är svårare att få många kryss i storstadsområdena än i mer landsbygdsvalkretsar. Sedan har det också stor betydelse om det är en “strid” som uppmärsammas i media, då ser väljarna en större anledning att kryssa.

Av de som röstade på Centerpartiet i södra Skånes valkrets var det färre än 15 % som överhuvudtaget satte något kryss, så då är det ganska svårt att själv nå upp till 8 %. Vid valet 2002 var det över 20 % av centerväljarna som kryssade i valkretsen, så det är en kraftig nedgång. Detta beror nog på att de “nya centerväljarna” inte känner till oss kandidater lika väl som “de gamla väljarna”. Lite tråkigt är det att jag backat i antal kryss procentuellt, från 4,76 %. Men i antal kryss har jag ökat från 394 till 594. Åtminstone trevligt att ytterligare 200 personer markerar att de har förtroende för mig.

Vilket val vi gjorde! Det känns helt underbart så här några dagar efteråt. Alla de tre nationella målsättningarna uppfylldes. Vi ökade antalet röster, vi blev tredje största parti och det blev maktskifte. Från 6,2 % till 7,9 % i riksdagsvalet, det innebär sju nya riksdagsmandat och med våra 29 mandat är vi nu den tredje största riksdagsgruppen. Häftigt! Tack alla som hjälpt till att göra detta möjligt!

I Skåne gjorde vi också en riktigt bra valrörelse. Uppåt med 1,1-1,8 % i de fyra valkretsarna, totalt ökade vi med 1,5 % till 5,8 %. I antal röster blev det nästan 12 000 nya röster. Ett nytt mandat i västra valkretsen och det ser ut att gå till Lennart Pettersson från Svalöv. Han stod etta på listan och får också flest kryss. Det känns oerhört bra att vi även detta val tar ett nytt skånskt riksdagsmandat. 1998-2002 var Gunnel Wallin ensam, 2002-2006 har jag och Lars-Ivar Ericson suttit för Skåne och nu blir det alltså Lennart och ytterligare två skåningar.

Jag tror att jag nu vågar säga att jag blivit omvald som riksdagsledamot. Det känns oerhört skönt. Jag hade hoppats på att få över 8 % kryss, men det lyckades inte. Dock har ingen annan heller 8 % och därför styr valsedelsordningen. 190 av 220 valdistrikt är räknade och ingen är nära att kryssa sig förbi. Det var en oerhörd upplevelse att bli vald som riksdagsledamot i förra valet, och det känns nästan lika bra att bli omvald. Det visar åtminstone att centerpartisterna hemma i Skåne inte är missnöjda med mitt jobb.

I norra och östra riksdagsvalkretsen är det jämnare med kryssen. Lars-Ivar leder och ser ut att behålla sitt mandat, men min gamla chef från Region Skåne-tiden Per-Ingvar Johnsson utmanar. Det ser också ut som att kryssen tar in två nya ledamöter. Mest överraskande är Annie Johansson från Jönköping. Hon är 23 år och studerar juridik i Lund. Om kryssen inte ändras radikalt ersätter hon Margareta Andersson som suttit i riksdagen sedan 1995.

Den andra överraskningen är Per Åsling från Jämtland. Jag vet inte vem det är, men kan väl gissa att han är släkt med gamla ministern Nils G Åsling. Han ersätter med stor sannolikhet Håkan Larsson som valdes in i riksdagen för fyra år sedan.

Övriga nya riksdagsledamöter blir Solveig Ternström och Fredrick Federley från Stockholms kommun, Lennart Levi och Per Lodenius från Stockholms län, Stefan Tornberg från Norrbotten och Eva Selin Lindgren från Göteborg. Dessa sex plus Lennart Pettersson tar våra sju nya riksdagsmandat. Dessutom kommer Anders Åkesson, Kalmar, Solveig Zander, Uppsala, Erik A Eriksson, Värmland, och Ulrika Carlsson (eller möjligtvis Leif Johansson), Skaraborg, över gamla mandat. Det skulle betyda att vi är 16 gamla och 13 nya ledamöter. Men sedan kommer minst tre, kanske fyra eller fem, av de gamla ledamöterna bli statsråd och ersättas av nya ledamöter. Så det kommer att vara en majoritet av helt nya riksdagsledamöter i vår riksdagsgrupp. Intressant och trevligt.

Regionen

I Region Skåne ökade vi från 5,4 till 5,9 %, men ändå fick vi inga nya mandat utan står kvar på nio mandat. Ett av de tre mandaten i mellersta valkretsen flyttas dock till Malmövalkretsen. Inte så kul för den personen som blir av med mandatet i mellersta, men jag tycker ändå att det är bra att Centerpartiet i Malmö får en framgång. De ökade rejält i både riksdagsvalet och kommunvalet, men ändå fick de inga mandat alls. Men uppgången i regionvalet räckte alltså till ett mandat.

Region Skåne har liksom många skånska kommuner drabbats av att Sverigedemokraterna tagit sig in och fått en vågmästarroll. Alliansen fick 72 mandat, vänsterkartellen 67 mandat och SD 10 mandat. Men vi får absolut inte ge dem det inflytandet som vågmästarrollen innebär. Därför förhandlas det nu med miljöpartiet och förhoppningsvis ställer de upp och bildar majoritet tillsammans med alliansen. Jag satt själv med i regionledningen 1998-2002 som politisk sekreterare och då var vi beroende av Skånes Väl. Det var inte någon önskvärd situation och helt galet blev det när Skånes Väl sprack i två stridande fraktioner.

Sverigedemokraternas framgång i regionen och många kommuner, inte minst i Landskrona där de fick över 20 % av rösterna, är förskräckligt men samtidigt ett bevis på att vi i de etablerade partierna inte kunnat hantera dem på ett bra sätt. Vi har låtit deras förenklade budskap om invandrares skuld till allt från arbetslöshet till kriminalitet stå oemotsagt. Det ska vara slut på det nu. Vi måste visa väljarna hur Sverigedemokraterna (miss)sköter sina uppdrag genom att dra fram dem i ljuset. De ska inte få smyga fram sitt budskap en gång till.

Kommunerna

I min hemkommun Lund gjorde vi ett riktigt bra val, både till riksdagen och till kommunen. Intressant är dock att det skiljer ganska mycket mellan var vi fick rösterna. I riksdagsvalet ökade vi röstetalet ordentligt i innerstaden, där vi de senaste åren haft mycket få röster, medan kommunvalsrösterna fortfarande kommer framförallt utanför staden. I kommunfullmäktige kommer vi förmodligen att ha fem mandat, mot tre förra perioden. Men den slutliga rösträkningen kan i värsta fall innebära att vi tappar ett mandat ner till fyra. Det blir klart i slutet av veckan.

Jag måste skriva lite till om vår uppryckning i Lunds innerstad. Samma sak har hänt i innerstäderna i Stockholm, Göteborg och Malmö. Totalt i riksdagsvalet i Lunds kommun ökade vi från 3,3 % till 7,2 %. Bara det är en grym ökning. Ännu större är ökningen i vissa valdistrikt. I Domkyrko 2 ökade vi från 2,1 till 8,2 %, i Kloster 5 från 2,8 till 9,2 % och i Allhelgona 4 från 2,4 till 10,5 %. Jag kan inte riktigt förklara hur det gått till, men en tolkning är att det är genuint liberala väljare som inte längre känner igen folkpartiet och därför gått över till oss.

I Skånes övriga kommuner har det gått lite neråt men mest uppåt. Vi kom tillbaka till Helsingborgs stadsfullmäktige med två mandat, vilket är mycket glädjande. Tyvärr gick det inte lika bra i Landskrona och Malmö. Generellt kan man konstatera att det gått sämre i de kommuner där vi suttit i majoritet och bättre där vi varit i opposition. Lite typiskt och rätt tråkigt.

Kommande

Just nu pågår regeringsförhandlingarna för fullt, men där är jag tyvärr inte med. Måndagen den 2 oktober är det upprop i riksdagen och den 3 oktober är det Riksdagens öppnande av kungen. Sedan ska statsminister väljas, talmän, utskottsplatser m.m. ska fördelas. Jag vet inte riktigt när vi ska ha det första gruppmötet med nya riksdagsgruppen, men det blir förmodligen i slutet av nästa vecka. Även om jag inte kan säga att jag har full koll, så känns det mycket bättre den här gången när jag åtminstone hittar till mitt rum. Så var inte fallet för fyra år sedan när jag kom hit.

Veckobrev

Min avsikt är att skriva veckobrev även under den här mandatperioden. Det blir säkert inte varje vecka, men för er som vill ha snabbare information om vad som händer så kan jag rekommendera bloggen. www.johanlinander.se

Är det någon som inte längre vill ha veckobreven så är det bara att skicka ett mail. Eller om du läser det här på min blogg och vill ha veckobrevet direkt i e-postlådan, så är det också bara att skicka ett mail.

I Skåne har Sverigedemokraterna fått fruktansvärt många röster. Det är pinsamt att så många skåningar fallit för deras enkla retorik om invandrares skuld till kriminalitet och arbetslöshet. Men det är helt klart också ett underbetyg till de “vanliga” partierna. Vi har inte visat att vi har en bättre lösning på problemen i t.ex. Landskrona där SD fick över 20 %. Vi i Centerpartiet finns inte ens med i kommunfullmäktige där.

I Region Skåne är situationen så dålig som det bara kunde bli. Ingen klar majoritet. Borgerliga blocket har 72 mandat och det socialistiska 67 mandat. Sverigedemokraterna fick 10 mandat och ser alltså ut att bli vågmästare. Detta får dock inte ske. Vi i alliansen får inte ge dem det inflytande som vågmästarrollen innebär. Det krävs blocköverskridande samarbete. Lämpligast genom att få med miljöpartiet.

Vi har erfarenhet i Skåne över hur illa det kan gå när man försöker styra med passivt stöd från främlingsfientliga partier. 1998-2002 var jag politisk sekreterare i Region Skåne och då styrde de fyra borgerliga partierna med hjälp av Skånes Väls (finns inte längre, det var en samling av t.ex. Skånepartiet, Sjöbopartiet och Harry Franzéns Centrumdemokrater) passiva stöd. Men när Skånes Väl sprack i två bitar så räckte det inte ens med den “minst galna” delens stöd utan vi var beroende av Carl P Herslow och Harry Franzén i varje ärende som skulle upp i Regionfullmäktige. Det blev ohållbart i längden och de nuvarande borgerliga politikerna i regionen får inte försätta sig i en sådan situation igen.

I södra Skånes riksdagsvalkrets har nu kryssen börjat räknas. Först blev jag lite orolig eftersom jag ligger efter Katarina Erlingson som är tvåa på listan efter mig. Anledningen, som lugnade mig lite, är förmodligen att de börjat räkna i Lomma kommun där Katarina bott under många år.

Men spännande är det! Man kan följa allt på Valmyndighetens hemsida.

Inför det här målet hade vi i Centerpartiet tre nationella mål, två regionala och dessutom har jag ett personligt.

Alla de tre nationella målen är uppfyllda. Centerpartiet ökade väljarantalet, vi fick maktskifte och vi blev tredje största parti. Helt fantastiskt bra. Självklart är det moderaterna som är och får uppmärksamheten som de största vinnarna, men vi i Centerpartiet ökar med 1,8 % och går från sjätte till tredje parti. Det är vi oerhört nöjda med.

Regionalt hade vi dels målet att gå från två till tre mandat och att två av dessa skulle bli fasta mandat. Det ser ut som att vi lyckats nå även dessa två mål. Centerpartiet har fått ett nytt mandat i Skånes västra valkrets och “mitt” mandat i södra valkretsen tycks bli ett fast mandat. Jag har haft Centerpartiets allra sista utjämningsmandat under den gångna mandatperioden. I södra valkretsen ökar vi från 4,2 % till 6,0 %, känns riktigt bra. I min hemkommun Lund är ökningen i riksdagsvalet ännu bättre, från 3,3 % till 7,2 %. Det känns ännu bättre! Vi gör även ett utmärkt kommunalt val och går från tre till fem mandat, det blir dessutom stark borgerlig majoritet. (Inte så oväntat i Lunds kommun har vi bytt majoritet varje val sedan 1982…)

Personligen har jag ett mål att nå över 8 % kryss, och att bli invald såklart. Om det blir så vet jag inte förrän på onsdag eller torsdag när kryssen är färdigräknade, men jag tror och hoppas att även detta mål ska uppfyllas.

Tack alla som röstat på mig och Centerpartiet, och stort tack till alla valarbetare som hjälpt till!

Nu har vallokalerna öppnat för några minuter sedan. Jag har varit och lagt ut valsedlar i “mina” vallokaler (de två på Polhemskolan) och nu blir det en kopp kaffe innan det är dags att stå och dela ut valsedlar. Egentligen valrörelsens meningslösaste jobb. Jag önskar att alla partier i Lund skulle kunna komma överens om att inte dela ut valsedlar vid vallokalerna, men ett rött parti med många medlemmar vill inte gå med på det.

Till slut en liten uppmaning inför ert val. Rösta rätt! Inte rött, men rätt. Bor ni i södra Skånes valkrets så hoppas jag givetvis att jag får ett kryss (även förstanamnet behöver kryssas), men även om ni bor i någon annan del av landet så betyder en röst på Centerpartiet att jag får större chans att behålla min riksdagsplats. Eftersom jag har ett utjämningsmandat så är det så att alla röster i hela landet spelar roll för min del.

Lycka till!

Nu har SSU:s hemsida blivit “kapad“. Inte för att jag har någon aning om vem som gjort det, men jag skulle gissa att någon vill visa hur dålig socialdemokraternas IT-säkerhet är. Först intrång i Sapnet och sedan SSU:s hemsida. Socialdemokraterna måste nog fundera allvarligt på sin IT-säkerhet. Vi får hoppas att det inte är de som ska ha ansvar för landets IT-säkerhet efter valet.