Linander tycker!
Korta mer eller mindre genomtänkta tankar efterfrågar likasinnade kommentarer.

Imorgon åker jag med en riksdagsdelegation till Kina och därefter till Tibet. Naturligtvis ska jag försöka skriva något om mina upplevelser, men vilken aktivitet jag kan hålla här på bloggen beror helt på dator- och uppkopplingsmöjligheter. I värsta fall kommer jag att vara tyst i 12 dagar, men något Internet-café borde det finnas även i Lhasa. Hur som helst kommer det säkert att bli en resa utöver det vanliga. Och jag måste medge att just nu känner jag av lite resfeber.

Ikväll när jag såg “Aktuellt” blev jag förvånad. I ett reportage från Värmdö kommun (där jag själv bor när jag är i Stockholm) framgick det att Maud (Olofsson) försökt få centerpartisterna i Värmdö kommun att välja en borgerlig allians inför nästa val istället för koalitionen med kd, s och mp som finns idag.

Min första reaktion var att det inte kan stämma. Att Maud själv skulle ha ringt eller på annat sätt kontaktat centerpartister ute på Värmdö för att framföra detta budskap tror jag helt enkelt inte på. Kanske menar de att någon annan på partikansliet framfört något sådant eller kanske att Maud i något tal på stämman sa att det är bra om det ute i kommunerna bildas “Allians för Lund” eller “Allians för Värmdö”. Men i så fall borde ingen kunna uppfatta det som att de som idag har andra samarbetsformer, vilket förekommer i alla möjliga konstellationer ute i kommunerna, skulle “bli inpiskade i ledet”.

Är det så att partisekreterare eller någon annan inom partiet ringt, skrivit eller på annat sätt framfört till centerpartisterna i Värmdö kommun, och då säkert även till andra centerpartister i t.ex. Hässleholm, Jönköping och Linköping, att de ska/borde byta samarbetspartner, så tycker jag att det är fullkomligt fel och dessutom att göra bort sig totalt. I Centerpartiet har vi inte någon som helst tradition av toppstyrning och ska inte heller ha det. Lokalpolitikerna har alltid haft en stark och självständig roll i förhållande till rikspolitikerna, och det ska vi inte ändra på.

Så sent som igår kväll hade vi styrelsemöte i Skånes Centerpartidistrikt och då hade vi en kort diskussion om allianssamarbete på regionalt och lokalt plan. I Region Skåne finns det redan ett allianssamarbete med arbetsgrupper, men alla var totalt eniga om att varje kommunkrets (som Centerpartiets organisation på den kommunala nivån kallas) själva bestämmer vad de vill ha för samarbete. I Lund är det alldeles naturligt med en borgerlig allians, men i t.ex. Hässleholm är det en majoritet med S och V. Kan tyckas konstigt, men om centerpartisterna i Hässleholm upplever att de kan genomföra mer centerpolitik i ett samarbete med S och V än i ett samarbete med M, Fp och Kd så får de stå för det vägvalet. Och för att komplicera bilden ytterligare kan jag berätta att i Trelleborg och Svalöv är det majoriteter bestående av S och M, så där kan det inte heller bli tal om något alliansarbete. I Svalöv var det till och med så att det var en centerpartist som var kommunstyrelsens ordförande i början av mandatperioden, men moderaterna bestämde sig för att istället samarbeta med sossarna och röstade för en sosse som ny ks-ordförande.

Jag har följt delar av moderaternas stämma på SVT24 och slås framförallt av två saker: Självförtroende och “sitt still i båten”.

Självförtroendet är tilltalande. Reinfeldt berättar om de nya moderaterna, hur de omprövat sin politik för en ny tid och samtidigt hur de lagt om sin retorik, det är jag övertygad om att det ger nya röster. Helt utan att väljarna egentligen tänker på vilken politik är ny och vad är den verkliga skillnaden mot de “gamla moderaterna”. Jag är inte alls kritisk mot moderaternas nya väg, tvärtom, de har närmat sig Centerpartiet väsentligt och samarbetet mellan Reinfeldt och Maud Olofsson går alldeles utmärkt, men jag tycker ändå att väljarna ska granska retoriken.

Vad som jag känner är mindre tilltalande är de väldigt tydliga signalerna: “Sitt still i båten!” Visst går det bra i opinionsundersökningarna, men ändå, att så tydligt säga till sina stämmoombud att de inte ska opponera sig mot partiledningen är nästan genant. Och dessutom lyder ombuden! Visst, de gav partiledningen på fingrarna när det gäller historia som kärnämne. Men det är en förlust som Reinfeldt kan ta utan problem. Att till och med ungmoderaterna i muf håller sig lugna känns oroväckande. Ett partis utveckling är beroende av att det finns intern opposition och den ska framförallt de yngre stå för. Så tyst hade aldrig CUF:s ordförande Fredrick Federley varit.

Varför denna rubrik? I Aftonbladet idag så finns det en lång intervju med höjdhopperskan Emma Green. Journalisten, Jessica Ritzén, har säkert ställt 25 frågor i intervjun. En handlar om vilken reklam som Emma inte skulle ställa upp på och på den frågan svarar hon att de redan ringt från tidningen “Café”, men att hon inte vill bli intervjuad av dem och inte vika ut sig.

I intervjun finns det väldigt intressanta frågor och svar som t.ex. att hon inte känner Kajsa Bergkvist speciellt bra, att det nog tyvärr finns många kvinnliga höjdhopperskor som har ätstörningar och att Emma ska flytta ihop med sin pojkvän (och tränare) Yannick Tregaro i en tvåa i Göteborg (gulligt att de ska ha en tvåa, världens tredje bästa höjdhopperska och en av världens bästa och mest respekterade friidrottstränare borde ha ekonomi för en lite större lägenhet).

Vad väljer då rubrikmakarna på Aftonbladet att marknadsföra artikeln med? Att Emma Green inte tänker vika ut sig. Vad är det för skitnyhet!? Skulle det vara något märkvärdigt, en nyhet, att en tjej INTE tänker vika ut sig? Aftonbladet borde fundera på vilka signaler de skickar ut till unga tjejer. De har haft hög svansföring på Aftonbladet Kvinna, men när det gäller resten av tidningen är det tydligen bara en prioritering som gäller – att sälja så mycket som möjligt och skita i vilken bild av unga kvinnor som de ger.

Ett riktigt tråkigt tema. Idag kan man läsa om Rikspolisstyrelsens förslag om att de vill kunna använda särskilda beredskapspolisen lite mer än vad som sker idag när regeringen ska besluta vid varje tillfälle. Gissa vem som har motionerat om detta i flera år i riksdagen…

“Tryggheten för dem som skall skyddas av ett besöksförbud skulle öka avsevärt om det fanns ett sätt att kontrollera att den beslutet avser faktiskt inte närmar sig den hotade personen. Ett sätt som prövats och befunnits effektivt i USA är elektronisk övervakning av besöksförbudet. Tekniken som används i USA anses enligt BRÅ mycket tillförlitlig och skulle kunna bidra till att öka antalet uppklarade överträdelser av besöksförbud genom att bevisningen skulle förenklas. Vidare skulle en ökad upptäcktsrisk verka avskräckande för många män som i annat fall skulle bryta mot besöksförbudet. Härigenom skulle den skyddade personens trygghet öka.

Vi anser att ett system med övervakning av besöksförbud bör införas i Sverige. Det bör ankomma på regeringen att snarast ta initiativ till en ny utredning i syfte att förverkliga detta system och att därefter återkomma till riksdagen med förslag på erforderliga lagändringar för att möjliggöra elektronisk övervakning av besöksförbud.”

Ni kanske tror att citatet är hämtat från någon tidning som idag rapporterat om att justitieminister Thomas Bodström vill använda elektronisk övervakning, eller “fotboja”, för att förhindra eller försvåra överträdelser av besöksförbud. Men det är det inte, det är ett citat från min och Centerpartiets reservation, tillsammans med m, fp och kd, i riksdagen i mars i år. Vad tror ni då att socialdemokraterna tyckte? Ledtråden är att det då var ett borgerligt förslag…

“När det gällde de då aktuella motionsyrkandena om elektronisk övervakning delade utskottet regeringens bedömning som gick ut på att tekniken på området – som visserligen har utvecklats genom åren – inte är så utvecklad att ett användande av den framstår som acceptabel vare sig utifrån ett proportionalitetsperspektiv eller med hänsyn till den utsattes trygghet.”

Oj, vad snabbt den tekniska utvecklingen gick. Eller det kanske är så att den Bodströmska taktiken är att allt som kommer från oppositionen ska sågas oavsett hur bra det är. Efter några månader har media glömt bort vem som egentligen kom med förslaget och då kan ju Bodström stå där som hjälten som arbetar för att utsatta kvinnor ska få det bättre.

Folkpartiets Europaparlamentariker Maria Carlshamre är sedan ganska länge misstänkt för bokföringsbrott i samband med att ett företag som hon var delägare i gick i konkurs. Nu har fp:s partiledning kommit på att det kan skada partiet och har skickat ett brev till Carlshamre där de säger att hon inte ska göra några offentliga framträdanden förrän målet är avslutat och att hon inte kan sitta kvar i Europaparlamentet om hon fälls.

Carlshamre har svarat att hon inte alls tänker finna sig i någon “inre tjänst” utan fortsätta arbeta precis som vanligt, och blir hon fälld och folkpartiet inte vill ha henne kvar så överväger hon att fortsätta som politisk vilde.

Ett antal frågor dyker upp i mitt huvud. Vilken kommunikation har de inom folkpartiet? Skicka ett brev? Om Centerpartiets partisekreterare ville säga något allvarligt till vår Europaparlamentariker Lena Ek så skulle han garanterat ringa till henne eller prata med henne när de träffas. Han skulle inte skicka ett brev, det kan jag lova.

För det andra. Varför ska hon beläggas med munkavle just nu? Jag håller helt med Maria Carlshamre att hon ska jobba på precis som vanligt tills dom faller. Det kan inte varit obekant för partisekreterare Johan Jakobsson och de andra i fp:s partiledning att hon står åtalad för bokföringsbrott sedan en tid tillbaka, men nu har de plötsligt blivit nervösa.

För det tredje. Folkpartiets partiledning har helt rätt i att hon inte bör sitta kvar som förtroendevald om hon döms för bokföringsbrott. Döms hon för bokföringsbrott av normalgraden så finns det enbart fängelse i straffskalan, upp till två år, och då bör hon inte sitta kvar i Europaparlamentet. Döms hon för ringa bokföringsbrott där straffet är böter så kan bedömningen kanske bli annorlunda.

För det fjärde. Carlshamres reaktion att hon kan välja att bli politisk vilde visar hur lite folkpartiet betyder för henne. Hon kom plötsligt in i partiet som röstmagnet i Europaparlamentsvalet 2004 och drog 17 000 kryss. Jag är skeptisk till att ta in personer, kända för annat, för att dra röster i ett val. Det brukar inte fungera speciellt bra eftersom politiken är ett lagarbete inom partierna för att allt ska fungera. Resultatet för folkpartiet kan bli att de blir av med en plats i Europaparlamentet.

För det femte. På folkpartiets hemsida kan man läsa ett öppet brev från Maria Carlshamre där hon med egna ord förklarar sig och berättar sin syn på vad som hänt med bokföringen och skönhetsoperationerna. Hade partiledningen läst detta, under förutsättning att de tror på vad hon säger på partiets hemsida, så borde de inte kräva någon slags inre tjänst. Tydligen litar de inte på sin egen Europaparlamentariker.

Nu kan jag inte låta bli att skriva om sport och fotboll igen. Det är en fruktansvärt bitter dag. Som MFF-supporter känns det allt annat än bra än kväll som denna efter 0-3 i Champions League-kvalet. Jag mådde så dåligt att jag inte ens kunde se sista halvtimmen av matchen.

Väldigt många av spelarna i himmelsblått var som sämst när det gällde som mest. Elanga är lätt att peka ut som syndabock efter försvarsmissen vid första målet och den fullkomligt vansinniga passningen vid andra målet, men faktum är att det hade kvittat. Schweizarna var bättre på allt och det är bara att gratulera FC Thun till en plats i CL.

Nu gäller det att ta nya tag. Först och främst för Allsvenskan och sedan för UEFA-cupen. Istället för Barcelona, Juventus och Liverpool så kan vi nu få Cork, Siroki eller Allianssi. För att uttrycka det försiktigt, det känns inte riktigt lika spännande… Men å andra sidan, med det bedrövliga spel som presterades ikväll så ska vi nog vara tacksamma för att slippa bli utklassade av storlagen.

Visserligen har inte riksdagen öppnats ännu, det sker den 13 september, men i år när det är mandatperiodens sista allmänna motionsperiod så vill jag vara ute i god tid. Från riksdagen öppnar till den 5 oktober kan alla riksdagsledamöter lämna in motioner om i princip vad som helst.

Jag har redan en mängd förslag som jag tänker motionera om och jag har redan fått ett antal idéer och tips här på bloggen, men jag vill gärna ha mer! Tycker du att något är fel i lagstiftningen, tveka inte. Lägg din idé som en kommentar eller maila direkt till mig!

Det är besvärande att Lars Leijonborg och folkpartiet allt mer målar in sig i sitt 80 %-hörn. Självklart ska samtliga fyra allianspartier ha sina hjärtefrågor, det är viktigt. Vi är fyra olika partier och har olika ståndpunkter som vi sedan lovar väljarna att kompromissa ihop så att vi kan regera landet tillsammans utan allt för stora meningsmotsättningar. För att vara tydliga och ärliga mot väljarna så skriver vi ihop ett gemensamt program redan före valet. (Vänstersidans tre olika partier väljer en annan taktik. Väljarna får rösta på dem utan att veta om de ska ens försöka regera landet tillsammans eller om Eriksson/Wetterstrand och Ohly ska få fortsätta att stötta Persson sosseregering.)

En viktig fråga för många, men ändå långt ifrån lika viktig som t.ex. skolan och vården enligt de undersökningar som gjordes efter förra valet, är socialförsäkringspolitiken. Hur ska svenska folket bli friskare, sjukskrivningarna minskas och ska kanske ersättningsnivåerna förändras? För alliansen är det viktigt för vår trovärdighet att vi kan komma överens om en kompromiss före valet, eller åtminstone en inriktning. Moderaterna har tidigare stått långt ifrån oss andra tre men har mycket förtjänstfullt närmat sig oss i Centerpartiet och kd. Nu är det istället folkpartiet som skiljer ut sig mest.

Jag hade förväntat mig att Leijonborg, partiledningen och deras riksdagsgrupp skulle försöka att få ett så öppet mandat som möjligt på deras landsmöte. Allt för att allianssamarbetet ska kunna gå så smidigt som möjligt under hösten och fram till valrörelsen börjar. Men märkligt nog hade Leijonborg valt den motsatta strategin, att ytterligare måla in sig i sitt “jag-vägrar-allt-annat-än-80 %-hörn”. Även om det kanske kom in ett litet, litet kanske i en bisats. Folkpartiets kompromissförslag har redan dömts ut av alla de andra tre partierna och det är verkligen inte konstigt. Förslaget saknar all form av ödmjukhet inför vännerna i alliansen. Vad Leijonborg säger är: “Vår kompromiss är att ni andra tre ska acceptera vår politik rakt av och efter två år kan vi gå med en utvärdering av vår politik. Om den då visar sig misslyckad kan vi väl försöka med er politik”. Det blir nog en intressant träff hos Hägglund i Bankeryd.

Helsingborg har i helgen varit värd för svenska mästerskapen i friidrott och till staden vid sundet med det goda kaffet och det dåliga fotbollslaget hade våra världsstjärnor Holm, Klüft, Kallur, Kristiansson m.fl. tagit sig. Men det var en som saknades, världsmästaren i höjdhopp Kajsa Bergkvist. Tävlingen var igår och VM-trean Emma Green vann utan några större problem. Då tänkte man kanske att Kajsa var sliten efter mycket tävlande och sparar sig till Finnkampen nästa helg.

Nix, det var helt enkelt pengarna som var viktigast. SM ger inga kulor så istället valde Kajsa att hoppa i GP-tävlingen i Sheffield idag istället. Där fick hon säkert trevliga startpengar. Visst gjorde hon skäl för pengarna eftersom hon hoppade världsårsbästa med 2,03 meter, men nog borde hon ha valt SM istället. Eller varför inte båda tävlingarna? Visst hade förberedelserna inte blivit de allra bästa, men möjligt skulle det varit om viljan funnits.

Stefan Holm är folkkär. Systrarna Kallur likaså. Och vi ska ju inte tala om allas vår Carro som riskerar att älskas ihjäl av svenska folket. Men Kajsa Bergkvist kommer aldrig att bli lika omtyckt av svenska folket. Visst var det en bragd som hon gjorde när hon vann VM-guld trots att hon inte ens borde kunnat vara med om läkarnas bedömning av hennes rehabiliteringstid hade slagit in. Men när det blir dags för Jerringpriset i vinter så ska Kajsa vara allt annat än säker på att vinna. Jag hoppas att hon inte blir förvånad för det är hon själv som valt pengarna före äran att vinna ett SM-guld, och sådant brukar inte uppskattas av svenska folket. Inte heller av mig.

Alliansens rättspolitiska grupp har redan beslutat om rapporten om unga kriminella, så det känns inte som om folkpartiets landsmötesbeslut kommer att ha någon större inverkan på den gemensamma allianspolitiken i frågan. Men det känns ändå skönt att folkpartiet släppte kravet på att sänka straffbarhetsåldern till 14 år.

Kompromissen var kanske möjlig för de flesta på landsmötet att acceptera, men jag tror för min del att den var något ogenomtänkt (och det ligger nästan i sakens natur då man kompromissförhandlar mitt under partifesten kvällen före beslut, så var det åtminstone enligt Rapports politiska kommentator på plats). Förslaget att även barn under 15 år ska få gripas och förhöras var att slå in öppna dörrar, det har polisen redan idag. Däremot är det ett nytt förslag att barn under 15 år ska få sättas i arresten. Där är jag mer skeptisk och detsamma gäller att barns skuld ska avgöras i domstol (även om inte straff ska dömas ut).

Jag tror att det är fel fokus. Lägg istället kraften på att polisen ska hinna förebygga brott och utreda de brott som ändå begås. Precis som chefen på Citypolisen i Stockholms ungdomsrotel säger i DN så tror jag att själva avslöjandet har den mest avskräckande effekten för barn under 15 år. När polisen kommer hem till föräldrarna och håller förhör, då är den där tuffa 14-åringen oftast inte så tuff längre. Vari ligger det mer avskräckande när domen säger att de är skyldiga men de ändå inte får någon påföljd? Dessutom ser jag en stor fara i att barn får en “kriminell identitet” redan innan de fyllt 15 år. På landsmötet uttryckte Mikael Trolin detsamma mycket bra utifrån egna erfarenheter.

Det mest anmärkningsvärda är nog trots allt att folkpartiet överhuvudtaget inte satte någon åldersgräns för när barn ska kunna dömas i domstol. I Gustavsberg utanför Stockholm så dog en 7-åring i en sandlåda. Två 6-åringar hade också varit i sandlådan och det gick så långt att åklagare utredde om de två 6-åringarna hade gjort sig skyldiga till vållande till annans död. Detta kan alltså åklagare göra redan idag. Nu kom åklagaren fram till att något brott inte låg bakom 7-åringens död, men om hon kommit fram till att 6-åringarna gjort sig skyldiga till vållande till annans död skulle de då enligt folkpartiet ställas inför domstol? Vad skulle bli bättre av det?

Idag har det varit en nyhet att Högsta Domstolens dom för några månader sedan om vad som är barnpornografi hindrar polisen i sitt arbete för att skydda barn. Det handlar om att HD inte ansåg att det var barnpornografi när barnet på bilden ser ut att vara äldre än 18 år även om det är yngre.

Lite märkligt är det att det blir en nyhet nu och lite irriterande är det när justitieminister Thomas Bodström är den enda som får uttala sig som om han är räddningen för barnen. När vi behandlade den nya sexualbrottslagen i februari så uppmärksammade jag problemet och reserverade mig tillsammans med moderaterna och folkpartiet. Bodström pratar fortfarande om utredning medan vi redan för ett halvår sedan ville bifalla att barn ska anses vara barn tills de fyller 18 år även när det handlar om barnpornografi.

I intervjun med Bodström som jag såg i något av nyhetsprogrammen så kändes det som om han ännu vill gardera sig för att det kanske inte blir någon lagändring. Motivet som skymtar är att om man sätter en strikt åldersgräns på 18 år för vad som är barnpornografibrott så skulle man inte kunna döma en person som fotat ett underårigt barn naket om han inte visste om att barnet var under 18 år. Detta tycker jag är helt felaktigt. Det är inte svårare än att i brottsrekvisiten sätta in ett krav på att den som vill framställa pornografi har ansvar för att ta reda på om personen har fyllt 18 år.

Det är ändå skönt att det finns plats för smågalna nyheter bland allt allvarligt. På aftonbladet.se såg jag nyss ett litet filmklipp om hur några galningar i Amsterdam byggt ett vikingaskepp av 15 miljoner glasspinnar. De var till och med ute och rodde med det i Amsterdams hamn. Men den stora frågan fick man inget svar på: Vem har ätit upp de 15 miljoner glassarna…?

Centerpartiet kan aldrig ställa upp på en försämrad trygghet för Skånes invånare. Konsultrapporten som föreslår nedläggning av 13 skånska polisstationer varav sju ska omvandlas till poliskontor utan fast bemanning har ingen förankring i människors vardag. Centerpartiet kommer aldrig att ställa upp på att polisens viktiga person- och lokalkännedom ska försämras.

Den socialdemokratiska regeringen och justitieminister Thomas Bodströms allt för snåla resurser till svensk polis är anledningen till att Rikspolisstyrelsen skickat ut direktiv till landets länspolismyndigheter att sänka lokalkostnaderna. Centerpartiet föreslog i vårpropositionen 450 mkr mer än regeringen till polisen och ställer inte upp på att förvalta socialdemokraternas misslyckade politik.

Centerpartiet vill ha ett samhälle där alla, såväl i städer som på landsbygden och i mindre samhällen, ska kunna känna sig trygga. En närvarande polis är en viktig del i den vardagliga tryggheten och när brottsligheten ökar är det helt fel väg att gå att stänga polisstationer.

Centerpartiet i Skåne och på riksnivå är eniga i att inte stänga de skånska polisstationerna och vi hoppas att de socialdemokratiska kommunföreträdarna, med sitt nyvunna intresse för polisen, ska våga sätta press på sina partikollegor i regeringen.

Det är visserligen inte ett fängelse som han sitter i, utan på ungdomsvårdsanstalten Sundbo, men det är allt annat än bra att samma 18-åring lyckats rymma för andra gången den här sommaren.

Han är dömd för dubbelmordet på Hallandsåsen där två flickor misshandlades och lämnades att frysa ihjäl och han har gång på gång visat sig rymningsbenägen. Dagens rymning är hans tredje och andra bara den här sommaren. Enligt Sundbos chef så satt han och de andra två som rymt på den säkraste avdelningen av alla som finns på svenska ungdomsvårdsanstalter. Frågan är givetvis hur de då kunde rymma?

Även om yngre kriminella inte ska sitta på Kumla eller de andra tyngre anstalterna så måste det finnas tillräckligt säkra fängelser även för unga brottslingar som är rymningsbenägna och som är farliga för allmänheten. Det går inte att behandla honom som ofarligare än äldre kriminella bara för att han bara är 18 år, det kan snarare vara så att man måste vara ännu mer noggrann med säkerheten för en så kriminell ung intagen.

Han har tidigare visat att han är fullkomligt likgiltig inför andra människors liv. Dubbelmordet var fruktansvärt grymt, flickorna var hjälplösa och de båda gärningsmännen måste förstått att de inte skulle överleva i snön, och i samband med rymningen i juni så sköt han mot personal som försökte följa efter deras bil. Hans ålder får inte göra att han har lättare att rymma än äldre grovt kriminella.

Jag står bakom lagstiftningen och tankarna kring att ungdomar som begår brott inte ska blandas med äldre kriminella. En sådan blandning har bara inneburit större kriminellt nätverk och ökad återfallskriminalitet för ungdomarna. Men åldern får inte innebära mindre säkerhet och lättare att rymma. Säkerheten kring grovt kriminella måste vara lika hög oberoende av den kriminellas ålder.

Det har hänt mer än en gång att jag funderat över varför en konsultrapport beställts utan att konsulterna har någon som helst bakgrundskunskap. Det senaste tänkvärda exemplet är en konsultrapport om polisen i Skånes lokalkostnader. Jag ska från början säga att jag inte läst hela rapporten utan enbart om den i Helsingborgs Dagblad.

Enligt Skånes länspolismästare ska pengar sparas på lokaler för att 140 nya poliser ska anställas per år 2005-08. På frågan om hur fler poliser ska få plats på mindre lokalyta är svaret: “Konsulterna har utgått från dagens situation.” Vidare kan man läsa att konsultföretaget har “fokuserat på att minska lokalkostnaderna, inte på vad deras förslag betyder för själva polisverksamheten. ” Ännu mer märkligt är att i konsultrapporten finns det också förslag på hur den nyligen ändrade närpolisorganisationen ska förändras för att spara pengar. Länspolismästarens svar på det är “det var inte deras uppdrag att titta på organisationen.”

Jag ställer mig genast frågorna, vore det inte bättre om konsulterna utgick från den kommande situationen? Vore det inte bättre om deras lokalförslag hör ihop med hur polisverksamheten fungerar? Vore det inte bättre om konsulterna höll sig till sitt uppdrag?

Pressmeddelande från Allians för Sverige 2005-08-09

Den borgerliga alliansen presenterar i dag ett program mot ungdomsbrottsligheten. Programmets syfte är att åstadkomma ett större engagemang för barn och ungdomar, där varje signal om att något är på väg att gå snett skall tas på allvar. Samhällets reaktioner på ungdomsbrott måste vara rättssäkra och inriktade på att stoppa det brottsliga beteendet. Samhället kan inte fortsätta svika de unga genom att se mellan fingrarna då brott begås.

- Vi gör de unga en björntjänst genom att utelämna kopplingen mellan handling och konsekvens, säger Johan Pehrson (fp), ordförande för Allians för Sveriges rättspolitiska arbetsgrupp. Att reagera är att visa att man bryr sig. Socialdemokraterna vågar inte ta tag i ungdomars brottslighet: De stryker medhårs i stället för att sätta gränser. Det är ett svek både mot brottsoffren och brottslingarna. Därför presenterar Alliansen ett brett program med en rad olika förslag i syfte att komma åt ungdomsbrottsligheten.

- Kampen mot ungdomsbrottsligheten kräver verktyg i form av fungerande påföljder, säger Beatrice Ask (m). Vi är upprörda över hur dåligt dagens system fungerar. Därför föreslår vi en rad konkreta bättringar av påföljderna för unga brottslingar. Unga skall inte sitta i fängelse. Men alla unga måste kunna ges fungerande konsekvensprogram och ungdomshemmen måste ha platser och en fungerande verksamhet.

- Familjerna måste engageras mer, säger Johan Linander (c). Föräldrarna är de bästa brottsförebyggarna – men då måste de också göras delaktiga. Fler polisförhör bör hållas i hemmet och föräldrar bör vara skyldiga att närvara när deras barn är med i en rättsprocess. Föräldrar bör också ges ett utökat skadeståndsansvar när deras barn begär brott. Vi är inte ute efter att skuldbelägga alla föräldrar, men vi vill visa på föräldrars ansvar för sina barn.

- Vår viktigaste uppgift är att tidigt hitta de ungdomar som befinner sig i riskzonen, avslutar Peter Althin (kd). Ofta ligger ett begynnande missbruk bakom ungdomsbrottslighet. Detta kräver insatser på tre plan: Vi måste förebygga missbruk, genom att ge polisen möjligheter att upptäcka det på ett tidigt stadium; vi måste fånga upp dem som experimenterar med droger, genom snabba reaktioner av rättsväsendet och vi måste vårda dem som missbrukar, genom vettiga behandlingsinsatser inom ramen för påföljderna.

Vilken prestation! Carolina Klüft visade vilken oerhört stor idrottskvinna hon är. Trots skadan så slog hon Eunice Barber. Denna i min smak allt för kaxiga fransyska fick uppleva att det som hon inte förstod hur det skulle ske faktiskt skedde. Det var i en intervju med SVT efter höjdhoppet som hon sa att hon inte kunde se hur det skulle gå till för att hon skulle missa guldet. Nu vet vi hur det gick.

Sveriges och Växjös fantastiska Carro visade sin järnvilja och att hon är en av friidrottsvärldens största. Om någon tänker invända med argumentet att mångkamparna bara är medelmåttor i många grenar, så glöm inte bort att Barber är regerande världsmästarinna i längdhopp. Att Carro slog Barber i just längdhopp gör dagens bedrift ännu större.

Stort grattis Carro!

I dagens “Sommardebatt” på SVT debatterades terrorism mellan justitieminister Thomas Bodström, Jan Björklund (fp) och Jonas Sjöstedt (v). Avlyssning och andra skärpta lagar för att stoppa terrorister diskuterades och det blev en så rörig debatt att det inte ens gick att höra vad de sa. Till slut fick programledaren stoppa debattörerna. Men det riktigt intressanta kom tidigare i debatten när Bodström och Sjöstedt inte alls kom överens om vad förslaget om lagring av tele- och datatrafik egentligen innebär.

Bodström sa då att Jonas Sjöstedt och övriga europaparlamentariker, inklusive socialdemokraternas europaparlamentariker, blivit lurade av teleoperatörerna. Justitieministern sa att teleoperatörerna hade givit felaktiga uppgifter inför parlamentets beslut, uppgifter om alldeles för höga merkostnader. Thomas Bodström avslutade med att teleoperatörerna nu till och med skojar om hur de lurat Europaparlamentet.

Antingen satt Bodström och ljög i TV-debatten, och då är det en skandal, eller så är det sant att justitieministern nu fått veta att teleoperatörerna lurat Europaparlamenten, och då är det givetvis också en skandal. Följdfrågan blir då vilka nära kontakter Bodström har med dessa operatörer eftersom de berättat för honom om att de skojar om hur de lurat Europaparlamentet.

Vill ni lyssna på terrorismdebatten så börjar den efter ca 44 minuter av programmet.