Linander tycker!
Korta mer eller mindre genomtänkta tankar efterfrågar likasinnade kommentarer.

Är det inte märkligt hur lite vi får höra via media om hur det förväntas gå i EP-valet i de andra 26 länderna? Inte ens opinionssituationen i Finland och Danmark tycks svensk media vara intresserad av. Jag tycker att det är beklagansvärt. Visst är det viktigt för Sverige vilka partier som representerar vårt land i Europaparlamentet, men det totala utfallet, maktbalansen, inom parlamentet är ännu viktigare. Det blir en skillnad som märks om det är den socialistiska, kristdemokratiska eller liberala partigruppen som går stärkt ur valet.

Liksom inom all politik så handlar det om att hitta en majoritet för de förslag som man lägger. Förslag kan ju vara hur bra som helst, men om de inte går genom så har de inte gjort en människa lyckligare. Kan ELDR få en förstärkt vågmästarroll i mitten mellan socialisterna och de konservativa så ger det ett ännu större utrymme för duktiga, konstruktiva liberala parlamentariker som ledamöter från de andra grupperna också har stort förtroende för. Jag tänker först och främst på Lena Ek.

Ingen trodde att jag skulle skriva Marit Paulsen, men att jag inte gör det beror inte främst på att hon inte tillhör Centerpartiet utan för att hon helt enkelt inte har ett sådant brett förtroende bland andra gruppers och länders ledamöter som Lena har.

Så ska jag rangordna vad som är viktigast med valet så blir det så här:

1. Vilka svenska kandidater som väljs in som kan få tunga uppdrag i utskott och som rapportörer i viktiga frågor.
2. Hur det totala EP-valresultatet blir i hela Europa.
3. Hur mandatfördelningen mellan partierna blir i Sverige.

Ändå är det på mandatfördelningen som media nästan enbart koncentrerar sig.

Svar på fråga 2008/09:957 av Johan Linander (c) Mödradödlighet

Johan Linander har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att Sverige och EU, bl.a. med hjälp av vårt biståndsarbete, ska kunna göra mer för att FN:s femte millenniemål ska vara uppfyllt till år 2015.

Jag vill börja med att tacka Johan Linander för sitt engagemang i en fråga som prioriteras högt av regeringen. Mödradödligheten fortsätter att vara mycket hög i utvecklingsländer och 99 % av ca 530 000 dödsfall årligen till följd av graviditet sker i dessa länder. Hela 86 % av dessa dödsfall sker i Afrika söder om Sahara och i Sydasien. Faktum är att komplika¬tioner i samband med graviditet, förlossning och eftervård utgör en av de allra största bakomliggande orsakerna till kvinnors och flickors ohälsa och död globalt sett. Bättre resultat när det gäller att uppfylla millennie¬mål 5 om förbättrad mödrahälsa har därför bäring även på millenniemål 1 om minskad fattigdom, och mål 3 om jämställdhet. Det är tydligt att det är millenniemål 5 som uppvisar sämst resultat av de totalt åtta millennie¬målen: enligt den senaste rapporten om millenniemålen från FN har mödradödligheten minskat med mindre än 1 % mellan 1990 och 2006. Detta är helt oacceptabelt.

Förutom att stävjandet av mödradödligheten är en pockande angelägen¬het i sin egen rätt, blir kopplingarna mellan kvinnors hälsa och ekonomisk tillväxt allt tydligare. Internationella studier visar att kvinnors och flickors ohälsa och död till följd av bristande sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter inklusive adekvat mödrahälsovård och tillgång till lagliga och säkra aborter har påtagliga konsekvenser för sysselsättning, produktivitet och tillväxt.

Främjande av jämställdhet, ökad respekt för kvinnors och flickors rättigheter och förstärkning av deras villkor är en av regeringens tre tematiska prioriteringar för biståndet. Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) inklusive frågan om mödrahälsovård utgör ett särskilt fokus inom denna prioritering. Under 2009 satsar regeringen
100 miljoner kronor extra för arbetet med förbättrad mödrahälsovård.

Sida ska kanalisera de extra resurserna dels genom redan befintliga strukturer och aktörer, dels även genom nya initiativ. Stöd ges bl.a. till regionala initiativ i framförallt Afrika, till det globala partnerskapet Women Deliver och till FN:s Befolkningsfond UNFPA:s nya fond för bekämpning av mödradödlighet. Bidrag ges också till sexualutbildning och andra utbildningar inklusive för barnmorskor och annan hälsovårds¬personal, spridning av information om och tillgång till billiga preventiv¬medel av god kvalitet för vuxna kvinnor och män och för ungdomar; till kvinnliga nätverk och insatser för förbättrad tillgång till förlossnings- och mödravård, samt till internationella organisationer så som Ipas, som arbetar med utbildningar och med kvinnors tillång till laglig och säker abort, och för att fler kvinnor ska få ett adekvat omhändertagande efter aborter.

Regeringen arbetar aktivt också i EU med jämställdhet, inklusive kvinnors hälsa och bidrog till att arbetet med millenniemål 5 särskilt lyftes fram i rådsslutsatserna om ett EU-handlingsprogram om millenniemålen (EU Agenda for Action on the MDGs).

I höstas tog jag å regeringens vägnar emot en ’MDG3’ jämställdhets¬fackla inför millennietoppmötet i New York i september 2008. Ett av de åtaganden jag gjorde då handlar om att särskilt stödja arbetet med att minska mödradödligheten. Jag kan försäkra Johan Linander om att jag kommer att följa arbetet för, detta för utveckling mycket centrala område, på nära håll.

Stockholm den 29 maj 2009

Gunilla Carlsson

Socialdemokraternas toppkandidat Marita Ulvskog har trampat långt ner i träskargumentationens dyhål. Hon vägrar att inse det och hon vägrar att be om ursäkt.

Jag förstår verkligen företaget Hyrletts förtvivlan. Samtidigt anser jag att Marita Ulvskog ska be förlåtelse två gånger. Dels till Hyrlett, men också till de människor som är drabbade av människohandel. Jag tänker på den stackars moldaviska tjejen som sitter inlåst i en lägenhet någonstans i Sverige och säljs till våldtäktsman efter våldtäktsman. Hon ser Marita Ulvskog säga att de letter som frivilligt jobbar för 110 kr i timmen är utsatta för människohandel. Förmodligen förstår hon inte svenska, men om hon gjort det, vad skulle hon då tänka?

Om den frivilliga lettiska städerskan eller byggnadsarbetaren är utsatt för människohandel, vad är då den moldaviska tjejen utsatt för? Människohandel också. Ska de som äger Hyrlett straffas på samma sätt som de som säljer den moldaviska tjejen till våldtäktsmän? Enligt Marita Ulvskog borde det vara så, båda är utsatta för människohandel.

Jag blir minst sagt förbannad när jag tänker på hur Marita Ulvskog nervärderar det som Dangoule Rasalaite och andra tjejer tvingats till. Be om ursäkt Ulvskog! Gör det både till Hyrlett och till de som verkligen är eller har varit utsatta för människohandel! Be om ursäkt!

Visst ska de politiska ungdomsförbunden ta ut svängarna och våga lite mer än sina moderpartier. Men det får finnas gränser. Jag tycker att CUF:s beslut om att avskaffa sexköpslagen var dumt, men i jämförelse med MUF:s ordförandes uttalande idag så var det ingenting att överhuvudtaget fundera över.

MUF:s ordförande Niklas Wykman måste ha tappat förståndet. För inte kan han på fullaste allvar mena att svensk trupp skulle sändas till Eritrea för att frita Dawit Isaak ur fängelset?

Man kan vara hur förbannad som helst på att Eritrea bryter mot mänskliga rättigheter, inte har någon yttrande- och tryckfrihet, fängslar journalister godtyckligt och vägrar rättegång, men att förespråka krig är knappast lösningen. För det är precis det som Niklas Wykman gör. Skulle Sverige gå in med militär trupp i annat land så är det en krigshandling.

Hur många svenska soldaters liv är värda att offra enligt Wykman? För han tror väl inte att Eritreas militärer och polisstyrkor skulle stå och se på när svenska soldater tar sig i land, förflyttar sig genom landet till fängelset, tar sig in i fängelset och fritar Dawit Isaak, förflyttar sig med honom tillbaka till de väntande fartygen och sedan åker iväg hemåt?

Igår på en fest anordnad av Föreningen svenska kompositörer av populärmusik så ska kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth ha sagt att: “Det här kanske inte uppskattas av vissa, men jag var en av dem som gladdes över domen i Pirate Bay-målet.”

Det är inte förvånande att hon tycker så, det är ju ingen hemlighet var hon står i upphovsrättsliga frågor, men det är ändå dumt och dåligt att göra ett sådant uttalande. Hon ska helt enkelt veta att så länge som det inte finns någon lagakraftvunnen dom, så är det en pågående rättsprocess som vi från politiskt håll inte ska lägga oss i.

Igår kom en intressant opinionsundersökning som visade att endast 2,3 procent av väljarna har Piratpartiets frågor, dataintegritet och fildelning, som sina viktigaste. Frågan är då hur samma parti kan ha 5-6 % av rösterna i väljaropinionen. Svaret tror jag stavas proteströster.

Ett allmänt missnöje med riksdagspartierna plus ett allmänt missnöje med EU gör att några procent av väljarna vill proteströsta. I förra parlamentsvalet fick Junilistan proteströsterna och i det här tycks PP stå på de protesterandes önskelista. På ett sätt vill jag tacka PP för att de nu har medgång i opinionen, för många av de här proteströsterna hade förmodligen annars gått till Sverigedemokraterna. Trots allt har jag mycket hellre en svensk Europaparlamentariker som slåss för integritet och fildelning (och i övrigt inte har några uppfattningar alls) i EP än en främlingsfientlig Sverigedemokrat.

I undersökningen så vinner “jobb och ekonomi” i jämn kamp med “miljö och klimat”. De frågor som förmodligen hade vunnit om det hade varit en fråga om nationellt viktigaste frågorna också. För oss i Centerpartiet borde det vara bra eftersom vi har landets viktigaste, och vassaste, miljöpolitiker i Andreas Carlgren och Maud är en av de viktigaste ministrarna för att lösa “jobb och ekonomi”. Men tyvärr syns det inte i opinionsundersökningarna ännu. Jag tycker att våra nationella profiler måste bli synligare och då gäller det speciellt Maud och Andreas.

Det var precis Wanja Lundby-Wedin klarade sig ur AMF-krisen och det sista hon behöver just nu är en ny skandal. Men, den kom i alla fall och det lär bli slutet för henne som LO-ordförande.

Hon har låtit sin man följa med och gratis dela dubbelrum när hon varit på tjänsteresa. Att det skulle vara en skattepliktig förmån har hon “inte ens tänkt på att det skulle kunna vara. Men det ska jag undersöka när jag kommer hem.”

Det finns så många inom LO som är missnöjda med att hon sitter kvar som ordförande och nu kommer deras kritik att bli ännu högre. De får ytterligare några med sig och sedan är det kört. Hon lär tvingas avgå om hon inte gör det självmant.

Jag har själv haft med min fru vid ett tillfälle (Mora kanske inte är riktigt lika lockande som Castiglione della Pescaia) och då frågade jag noga hur jag skulle göra eftersom det var självklart att skattebetalarna inte skulle stå för min frus kostnad. Svaret var att mellanskillnaden mellan kostnaden för enkelrum och dubbelrum skulle vi betala privat. Om det nu inte finns några enkelrum, som Lundby-Wedin hävdar, så får man väl dela det rakt av i så fall.

Utöver att detta kommer att leda till Wanja Lundby-Wedins avgång så är jag övertygad om att Sahlin och kampanjmakarna på Sveavägen slog sig för pannan och sa “inte nu igen”. Minns hur socialdemokraternas opinionssiffror störtdök i samband med AMF-skandalen. Nu är det två veckor till Europaparlamentsvalet och det sista de vill ha är ytterligare en skandal.

Det känns något udda att en vice ordförande skriver brev till sin ordförande, träffas de inte så att de kan prata om saken (?), men om man bortser från detta sätt att få medial uppmärksamhet på initiativet så är det bra jobbat av Margot Wallström.

I sitt brev till kommissionens ordförande José Manuel Barroso skriver hon att “frågor om individuella rättigheter, upphovsrätt, konsumentaspekter och brottsbekämpning på internet behöver angripas på ett nytt och bredare sätt”.

Detta låter precis som Centerpartiets krav på en upphovsrättskommission.

Det är inte med någon större förvåning som jag läser att min kollega från södra Skånes valkrets Anne-Marie Pålsson väljer att inte kandidera för ytterligare en mandatperiod. Hon har uttryckt besvikelse vid några tillfällen tidigare också.

Hennes resonemang tycker jag dock haltar betänkligt. Det är alldeles sant att det inte händer mycket politiskt från det att propositionen kommer till riksdagen tills beslut fattas. Det är sällan som utskotten gör ändringar i sina betänkanden. Hade Anne-Marie Pålsson tillhört ett oppositionsparti så hade jag haft större förståelse för hennes klagomål för då har man inte mycket att säga till om. Men nu tillhör hon det största majoritetspartiet.

Den politiska makten får man genom att vara med och påverka i processen fram tills regeringen fattar beslut om en proposition. Jag känner att jag har mycket stort inflytande över den politik som drivs på justitieområdet. Det är klart att inflytandet på andra områden inte är lika stort eftersom man är tvungen att huvudsakligen ta hand om sina egna frågor, men då har å andra sidan andra centerpartister som jag litar på inflytande där.

Det förvånar mig att Anne-Marie Pålsson inte funnit vägarna för det politiska inflytandet på tre år. Men, jag ska också säga, att i samtal med andra moderata kollegor så har jag förstått att det är svårare att vara en i en grupp på nästan 100 ledamöter, då blir det politiska inflytandet mindre per person.

Skriftlig fråga till biståndsminister Gunilla Carlsson.

FN:s millenniemål består av åtta utvecklingsmål som antogs år 2000. Om sex år, 2015, ska dessa mål vara uppfyllda. Det femte målet, ”mödradödligheten ska minska med tre fjärdedelar”, är det som är allra längst ifrån att lyckas och nästan obetydliga framsteg har gjorts.

Varje år dör mer än en halv miljon kvinnor till följd av graviditet, osäker abort eller förlossning och fortfarande är komplikationer i samband med graviditeter den största dödsorsaken i världen bland 15-19-åriga flickor. I Tchad riskerar en av elva kvinnor att dö under en graviditet eller förlossning. I Sverige är risken mindre än en på 17 000.

För att minska mödradödligheten krävs att kvinnors hälsa och rättigheter prioriteras både politiskt och ekonomiskt i mycket högre utsträckning än vad som sker idag. Jag vill påstå att situationen hade sett bättre ut redan idag om det hade varit män som fött barn och riskerat att dö under en graviditet eller förlossning.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga biståndsministern:

Vilka åtgärder är biståndsministern beredd att vidta för att Sverige och EU, bland annat med hjälp av vårt biståndsarbete, ska kunna göra mer för att FN:s femte millenniemål ska vara uppfyllt till år 2015?

Jag missade en intressant sak igår, det var helt enkelt för mycket annat på gång, och uppmärksammades på det först nu på förmiddagen. Ett antal skivbolag vill att “tingsrätten förbjuder Black Internet AB att tillhandahålla internettjänster till ”intrångstjänsten” (TPB) eller liknande tjänster drivna av ovanstående (Sunde, Neij och Warg)”.

Just denna fråga tog vi i Centerpartiet upp i vårt Öppenhetsprogram som antogs på stämman i Örebro för några dagar sedan:

“En viktig fråga för Centerpartiet är att inom EU slå vakt om den s.k. Mere Conduitprincipen. Den innebär att de som endast tillhandahåller infrastrukturen för överföring av innehåll inte ska kunna göras ansvariga för innehållet i den information de för över.”

Skrev detta som en kommentar under “Sluta lura väljarna”, men eftersom det handlar om ett helt annat område så lägger jag den här också.

Jag har insyn i hur Centerpartiet valplanerar och jag kan försäkra dig om att vi inte anpassar vår kampanj till vad SD, PP, Fi, Jl eller andra mindre partier gör eller tycker. Däremot finns de mindre partierna med i vår konkurrentanalys, även om de inte analyserats lika djupt som våra huvudkonkurrenter i de andra riksdagspartierna. Analysen av PP blev dock kort eftersom det inte finns någon politik i minst 90 % av alla relevanta EU-frågor.

En skrämmande sak som jag läste var att PP tyckte att de passade bäst i den liberala eller den gröna gruppen. För det första är det inte partierna som bestämmer var de ska vara med, partigrupperna måste godkänna nya medlemmar (annars blir det till att sitta i de grupplösas grupp, ska PP rösta som sina gruppkompisar då….?), och för det andra så är det en sjukt stor skillnad mellan oss i liberala gruppen och de gröna.

Den gröna gruppen röstar oftast likadant som den kommunistiska gruppen. Så frågan är om en röst på PP är en röst på kommunistisk/grön politik eller på liberal politik.

Låt mig ge ett tydligt exempel, tjänstedirektivet. En principiellt viktig fråga, liberalisering av tjänstemarknaden. Självklart röstade liberalerna (ALDE) för tjänstedirektivet. Den gröna gruppen (GREENS) röstade tillsammans med kommunisterna mot hela tjänstedirektivet.

Idag har moderaterna presenterat sitt valprogram. Jag har inte läst det ännu, sitter just nu på riksdagsgruppmöte, men har läst på diverse siter att moderaterna inte tycker att Turkiet ska komma in som medlem de kommande fem åren.

Det är osannolikt att Turkiet kommer att klara Köpenhamnskriterierna under den här perioden, men jag tycker att det är förkastligt att stänga dörren.

Kopplar man detta uttalande med Moderaternas valaffischer om vad som är bra för Sverige så blir jag orolig. Det europeiska samarbetet deltar vi inte i enbart av egoistiska skäl utan för att det är bra för Europa som helhet och för alla oss som bor här.

Genom att Irland, Grekland, Portugal m.fl. har lyft sig ekonomiskt tack vare vårt samarbete så vinner även vi på det. Europas totala tillväxt ökar. Samma sak gäller de fd öststaterna och samma sak kommer att gälla Turkiet. På sikt tjänar alla på en gemensamt ökad tillväxt.

Lägg därtill fredsaspekten. Det fungerar inte med nationalistisk egoism. Då krävs det samarbete.

För varje dag som går av valrörelsen så blir jag mer och mer irriterad på att alla diskuterar nationella frågor istället för de frågor som Europaparlamentet verkligen har inflytande över. Gårdagens partiledardebatt på Agenda tog priset. De hade lockat dit partiledarna för en EU-debatt men körde sedan en nationell debatt nästan rakt över.

Socialdemokraterna har valt att helt inrikta sig på nationella skillnader mellan höger och vänster (vi kan väl gissa att S planerade sin valkampanj när de hade stort övertag i opinionen och ville rida på den nationella framgångsvågen), men folkpartiet är inte mycket bättre. Såg fp:s reklamfilm på nätet om varför Sverige ska införa euron. Jag håller med i sak, men den frågan har inte med Europaparlamentet att göra. Vi i Centerpartiet är inte helt perfekta heller. Vi tar också upp en och annan fråga som handlar om EU men som inte parlamentet beslutar över.

Vill vi i partierna att väljarna ska rösta i Europaparlamentsvalet så måste vi också själva tro på att parlamentet spelar en viktig roll genom sin medbestämmanderätt. Men om vi inte ens diskuterar EU-frågor utan väljer att lyfta nationella frågor, ja, det är ju detsamma som att underkänna parlamentets betydelse.

Hej, mina veckobrev borde snarare heta månadsbrev. Ambitionen är högre, men tiden är inte anpassad efter allt jag vill göra. Eftersom mina ”veckobrev” haft namnet veckobrev i över tio år vid det här laget, jag började ju när jag var politisk sekreterare i Region Skåne, så tänker jag inte döpa om det ändå. Riksdagsveckobrevet får helt enkelt vara ett veckobrev som kommer ca en gång i månaden…

EU-valet

”Rösta! Givetvis tycker jag att ni ska rösta på Centerpartiet, men även om ni inte tänker rösta på oss så tycker jag ändå att ni ska gå och rösta!”

Så brukar jag säga när jag pratar inför elever eller andra grupper. 2004 års valdeltagande på ca 38 procent måste förbättras, annars är det pinsamt för vår demokrati. Europaparlamentet är tyvärr en alltför osynlig institution, även om det ligger en hel del makt där och det blir ännu mer när Lissabonfördraget träder ikraft.

Man ska också komma ihåg att småpartier kan ta sig in i Europaparlamentet genom hög väljarmobilisering utan att egentligen ha väljarstöd för att ta något mandat. Jag vill inte se några invandrarfientliga ledamöter som representerar Sverige i Bryssel, jag vill inte heller se några svenska parlamentariker som redan på förhand har bestämt sig för att inte ha någon uppfattning i minst 90 % av alla frågor som behandlas i parlamentet.

Vi i Centerpartiet har många bra kandidater och våra fem toppnamn, Lena Ek, Kent Johansson, Abir Al-Sahlani, Marie Wickberg och Håkan Larsson, kampanjar stenhårt för att vinna röster till partiet och kryss till sig själva. De gör ett stort jobb, men det räcker inte. Det är när vi alla tillsammans pratar med vänner, arbetskamrater, dagiskompisarnas föräldrar, killen bredvid på tåget och alla andra om att de borde lägga sin röst på Centerpartiet i EU-valet, det är då som vi gör skillnad och valresultatet kan stiga så att vi får fler centerpartister i EU.

Jag hade inte tänkt att jag skulle stödja någon kandidat offentligt, men nu gör jag det i alla fall. Jag tycker att det är viktigt att Lena Ek får fortsätta i parlamentet. Hon gör ett bra jobb och har fått ett stort förtroende i Bryssel från vår liberala partigrupp men också från andra partier och institutioner. Hon är respekterad och jag är övertygad om att hon kommer att få en ännu viktigare roll i parlamentet om hon blir omvald.

Centerpartiets andra mandat (för vi ska ta minst två, helst tre) hoppas jag att Abir Al-Sahlani ska ta. Hon är ett energiknippe, en tuffing, som inte backar för något. Jag tror att hon är rätt typ för att ta sig fram i parlamentets långa korridorer. Hon har dessutom med sig erfarenheter som få andra har. På sin hemsida presenteras hon så här:

”Abir Al-Sahlani har en historia som vi andra inte ens kan fantisera ihop. När hon som 15-åring kom ensam till Sverige hade hon vuxit upp i exil. Hon talade fyra språk och lärde sig det femte på ett halvår. En dag ringde telefonen. Det var fadern, Abid, som efter tio år i Abu Ghraib-fängelset kunde berätta för sin dotter att han levde.”

Sedan måste jag nämna en tredje kandidat: Mattias Andersson, Kävlinge. Även om han står på 43:e plats, trea från slutet, så gör han ett stort jobb i valrörelsen. Jag är övertygad om att han drar många nya röster till Centerpartiet och jag hoppas att han själv plockar hem många kryss.

Stämman

Förra helgen, 7-10 maj, hade vi Centerpartiets riksstämma i Örebro. Det var lika roligt som varje år, höll jag på att skriva, men numera har vi bara stämma vartannat år. Med 521 ombud har vi å andra sidan den största stämman av alla partier.

Debattglada stämmoombud gjorde att det inte blev så mycket sömn. Första dagen slutade förhandlingarna 01.45, sedan började vi igen kl. 8. Andra dagen höll vi på till 01.30 och sedan började vi igen kl. 8. Tredje dagen avslutades med partibankett och sedan började vi igen kl. 8 på söndagen. Jag sov på tåget hem!

Tyvärr blev det för lite tid till debatter och många var, med rätta, kritiska när talartiden drogs ner till en minut och till och med 30 sekunder ibland. Det blir löjligt. På 30 sekunders anförande får man inte en acceptabel chans att lägga fram sina argument. Jag vet inte riktigt hur det ska lösas, kanske krävs det en femte stämmodag, men partistyrelsen måste fundera på en bättre ordning innan vi möts igen i Jämtland 2011.

Ni har säkert följt vilka beslut som fattades och jag ska inte göra någon sammanfattning, men jag vill ändå nämna avskaffandet av turordningsreglerna för småföretag och ”mini-LAS” samt att papperslösa och gömda ska kunna få vård även utöver akut vård (som det redan är i Region Skåne). Vill ni läsa mer om vilka beslut som fattades så finns det hur mycket material som helst på centerpartiet.se.

Media

De senaste dagarna har det varit mycket kring Sveriges implementering av datalagringsdirektivet. En arbetskopia av en lagrådsremiss har hamnat på Internet och därför drog diskussionen igång. Eftersom allting inte är färdigförhandlat mellan allianspartierna ännu så kan jag med säkerhet säga att det är ett arbetsdokument och inget slutdokument som ska skickas till lagrådet på remiss.

Utöver ett stort antal datalagringsartiklar så har jag omnämnts på DN:s ledarsida som ”tung centerpolitiker”. Visserligen har jag gått upp ett par kilo under de senaste månaderna (en hälseneinflammation har gjort att jag inte kunnat springa som tidigare och ändå har jag ätit som tidigare), men så ”tung” har jag ändå inte blivit…:-).

Under stämman fick jag en stor artikel om skärpt straff för sexköp av tvångsprostituerad i Svenska Dagbladet. En annan trevlig artikel, även om den också handlade om människohandel, som jag fick vara med i var i Centerkvinnornas tidning Hända. Sedan har det varit några debattartiklar, bl.a. om ökad valfrihet i barnomsorgen i SkD och om grooming i Norran. Jag har också varit med i TV4 Nyhetsmorgon och diskuterat IPRED.

Hänt

Maud brukar säga att vi ska ha 80/20-perspektiv, dvs 80 % utåtriktat arbete och 20 % internt. Nu är det valrörelse och jag borde verkligen ha klarat den målsättningen, men möte efter möte efter möte, då blir det svårt att hinna med fyra gånger mer utåtriktat. Men de tre veckor som nu återstår till valdagen den 7 juni ska verkligen användas mer utåtriktat.

Presidiemöte med Nordiska Rådet i Köpenhamn, möte med Svensk Näringsliv i Malmö, frukostmöte om grooming samt fyra kammardebatter om processrätt, vuxnas kontakter med barn i sexuellt syfte (grooming), utvidgat avlägsnande vid ordningstörningar och straffet för mord.

Har varit på olika seminarier om barnsexturism, människohandel och hedersförtryck, suttit som ersättare på näringsutskottet (har blivit invald som tredjeersättare i NU medan vår ordinarie ledamot Jan Andersson var föräldraledig, grattis Stina och Jan till er lilla tjej!), samt har varit på föreningsstämma och bolagsstämma med Skånska Dagbladet. Ingemar Jeppsson avgick som bolagsstyrelsens ordförande och Håkan Mattsson tog över. Jag har också pratat för kriminologistudenter och haft besök av Lommakretsens politikerskola.

Kommande

Den här veckan är det bara tre dagar i riksdagen och nästa vecka är det bara två. Därefter har vi plenifritt fram till valet. Självklart ska tiden användas till EU-valrörelsen. Jag har en hel del inbokat, men det finns också tid kvar för att boka in några ytterligare valaktiviteter. Jag ska också försöka bli aktivare på att skriva debattartiklar och insändare de här veckorna.

Ombudsman

Sugen på ett nytt och spännande jobb? Tyvärr lämnar vår ombudsman Lena Joelsson oss efter sommaren och Centerpartiet i Skåne söker därför ny ombudsman. Annons kommer ut i dagarna på internwebben, via Arbetsförmedlingen och internt via mejl. Mer information kan fås av mig eller av Lena.

Vänsterpartiet har med jämna mellanrum märkliga förslag som inte direkt är förankrade i verkligheten. Speciellt gäller det ekonomisk politik där de har teorier och uträkningar som ingen annan förstår sig på. Men idag har de en annan sorts märkligt utspel, av typen “vi visar vårt rätta jag”.

Vad sägs om att Vänsterpartiet vill styra att anställda i kommunerna ska ha en vegetarisk dag i veckan! Jag kan inte låta bli att fundera på hur det ska gå till. Att skolbarnen bara ska serveras vegetariskt en gång i veckan är fel men lätt att fatta beslut om. Men att de anställda ska en vegetarisk dag i veckan blir en lagstiftning av den högre skolan. Om de går ut och äter på lunchen eller om de har med sig matlåda ska man då kontrollera vad de äter? En vegetarisk dag i veckan borde dessutom betyda hela dagen, med andra ord ska det vara vegetariskt på kvällen där hemma också.

Att Vänsterpartiet tror att politiker styr människors liv bättre än människorna själva är inget nytt, men idag tar de nästan priset med sitt veg-utspel. Man misstänker att de slagit huvudet i vegen….

Idag har det förekommit en rad missförstånd kring implementeringen av datalagringsdirektivet i svensk lagstiftning. Sämst var nog Rapport (jag såg sena Rapport för en stund sedan) där det dels framfördes som ett alliansförslag utan att nämna att det är ett av socialdemokraterna initierat EU-direktiv som måste genomföras och dels sammankopplades det med IPRED vilket ju är två helt olika saker.

Det är flera tidningar och andra media som blandat samman datalagringen med IPRED och vissa operatörers val att inte lagra informationen. DN skriver om datalagringen under rubriken “Striden om upphovsrätten“. Detta ger en helt felaktig bild. Under kvällen har jag också talat med några olika journalister och försökt reda ut begreppen.

Bakgrunden till datalagringsdirektivet är tyvärr att Sverige drev på för ett sådant direktiv. Det var dåvarande socialdemokratiska justitieministern Thomas Bodström som med stöd av Folkpartiet och Kristdemokraterna drev genom att Sverige skulle vara initiativtagare. Jag och Centerpartiet sa nej, tillsammans med bland andra Beatrice Ask och Moderaterna liksom Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Även om det nu är Beatrice Ask som är justitieminister så måste vi genomföra direktivet i svensk lag och det skulle redan ha varit klart men har blivit försenat.

Centerpartiets ingång har varit att vi vill ha en minimiimplementering. Eftersom vi är mot direktivet så är det enda logiska att vi, nu när vi måste, förordar ett genomförande på lägsta möjliga nivå. Miniminivån innebär bland annat 6 månaders lagringstid till skillnad från utredningsförslaget på 1 år (max enligt direktivet är 2 år).

Nu har något arbetsmaterial inför lagrådsremisssen läckt ut och debatten om datalagringen har tagit ny fart. Varför det läckt kan man såklart fråga sig, men jag tycker inte att det betyder så mycket. Det är ändå inte så långt fram till att regeringen ska fatta beslut om lagrådsremissen även om det återstår något att förhandla fortfarande.

De stora problemet med “läckan” är att ett antal journalister själva sitter och tolkar utan att departementet kan svara på vad som gäller. Jag ska försöka göra det istället. (Bäst journalister i det här fallet tycks Computer Sweden ha som konstaterar: “Loggningslagen räddar inte IPRED“.)

Frågan som jag tror att många ställer sig och som besvaras olika i olika media nu under kvällen är huruvida de uppgifter som ska lagras enligt datalagringslagen (kanske bättre att kalla den för loggningslagen som CS gör) kommer att kunna begäras ut enligt den sedan 1 april nya IPRED-lagen.

Svaret är nej. De uppgifter som måste lagras enligt “loggningslagen” får enbart användas för att bekämpa grova brott. Detta är svaret oavsett om vi tittar i Gudrun Antemars utredningsförslag eller i den läckta lagrådsremissen. I utredningen hittas svaret på sid 36, den nya paragraf 6:6a i LEK (Lagen om elektronisk kommunikation):

Den som bedriver verksamhet
som är anmälningspliktig enligt 2
kap. 1 § och som genererar eller
behandlar uppgifter som avses i
20 § första stycket 1 och 3 ska lagra
uppgifterna för brottsbekämpande
syften.
Lagrade uppgifter får behandlas
endast
1. för att lämnas ut enligt 22 §
första stycket 2 och 3 eller 27 kap.
19 § rättegångsbalken, eller
2. enligt 30 § första stycket
personuppgiftslagen (1998:204).

Paragrafen säger först att uppgifterna ska lagras för brottsbekämpande syften och sedan att de enbart får behandlas för att lämnas ut till polisen enligt LEK eller rättegångsbalken (tyvärr har polisen två olika sätt att få ut uppgifter, men så är det redan idag och det finns planer på förändring så att det alltid ska krävas domstolsbeslut). Utlämning får alltså inte ske för ändamål i upphovsrättslagen där “IPRED-utlämningen” regleras.

Tittar vi då på den läckta lagrådsremissen (jag har inte sett den tidigare och kan inte säga när i processen den är skriven, den skulle kunna vara minst en månad gammal såvitt jag förstår) så är lagtexten upplagd lite annorlunda, men innebörden är densamma.

På sid 8, § 16c, 6:e kapitlet, LEK, så slås det fast när uppgifterna får behandlas för att lämnas ut:

Uppgifter som lagrats enligt 16
a § får behandlas endast för att
lämnas ut enligt 22 § första stycket
2 och 3 eller 27 kap. 19 §
rättegångsbalken.

Det har kommit en riktigt bra “valkompass” som tydligen är mer avancerad än vad motsvarigheterna varit tidigare. Jag har testat och blev lyckligtvis centerpartist. Men det var inte speciellt långt till Moderaterna och Folkpartiet, förmodligen för att jag har en syn på euron som överensstämmer bättre med M och Fp än med mitt eget parti.

Efter de båda partierna så var det för min del ett långt hopp ner till Kd, PP och S som låg nästan helt jämnt. Sedan var det ytterligare ett långt hopp till Junilistan, Feministiskt Initiativ och Miljöpartiet. Till slut, längst bort från mina egna åsikter låg Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet.

Ungefär som jag hade trott, möjligtvis låg Junilistan lite högre än jag förväntat mig medan Miljöpartiet låg längre ifrån mig än jag hade trott.

Testa gärna! Man kan till och med kontrollera vilket parti i hela Europa som passar bäst.

Kan inte låta bli att göra reklam för den utmärkta ledaren i dagens SvD. Bra om både hur stämman var och om hur en centerpartist är.

Jag har skrivit om sexköp av tvångsprostituerad tidigare och vi har också motionerat i riksdagen för några år sedan, men nu i Örebro så tror jag att vi tog det som stämmobeslut för första gången.

Vi har formulerat det som att lagstiftningen behöver förändras så att den som uppsåtligen köper sex av en tvångsprostituerad kan dömas för våldtäkt. Men idag fick jag ett mejl från en överåklagare vid Åklagarmyndighetens Utvecklingscentrum Stockholm med en rättspm som gör att det faktiskt kanske inte behövs lagändring trots allt.

I den här promemorian skriver Åklagarmyndigheten: “I vissa fall måste övervägas om inte de utsatta flickorna/kvinnorna utsätts för våldtäkt av sexköparna. Om det av omständigheterna klart får anses framgå att frivillighet saknas och en sexköpare måste ha insett att så är fallet och omständigheterna i övrigt är sådana att våldtäkt eller våldtäkt mot barn objektivt sett föreligger är detta en fråga som vore intressant att få prövad av domstol.”

Det har ännu inte prövats i domstol, så vi vet inte om åklagarnas bedömning delas av domstolarna. I ett fall för några år sedan dömdes en sexköpare till villkorlig dom (normalt enbart böter) med motiveringen att förhållandena hade varit sådana att han borde ha förstått att kvinnan inte sålde sex av fri vilja. Men det blev då alltså inte någon dom för våldtäkt.

Jag tror och hoppas att ett prejudicerande fall skulle vara mycket avskräckande från sexköp av en kvinna som köparen misstänker är utsatt för människohandel. Istället för ett bötesbelopp så skulle han riskera ett fängelsestraff på minst två år (lägsta straff för våldtäkt av normalgraden).