Gårdagens beslut om folkmordet 1915 var inget undantag. Inom alliansen så var det tre som i förväg meddelat att de skulle rösta för oppositionens reservation, två folkpartister och en kristdemokrat. Eftersom ingen vet vad den numera politiske vilden Göran Thingwall ska göra så var risken stor att reservationen skulle vinna med en röst.

Alliansen lät alltså tre internkritiker rösta mot alliansens linje, men vad hände inom de rödgröna vänsterpartierna? Var det fritt att rösta mot sina partier där med?

Inte alls! Jag är övertygad om att en socialdemokrat och en miljöpartist skulle ha röstat mot sina partier, men lämpligt nog var de utkvittade. Socialdemokraten Urban Ahlin, som dessutom är partiet utrikespolitiska talesperson och mycket väl skulle kunna bli utrikesminister i en rödgrön regering, argumenterade kraftfullt för principen att inte blanda ihop historieskrivning med politik på socialdemokraternas kongress när frågan behandlades. Han förlorade där och socialdemokraterna bytte fot vad gäller den här typen av utrikespolitiska ställningstaganden. Ahlin tycker alltså som alliansen, men var inte närvarande vid voteringen.

Miljöpartisten Mehmet Kaplan höll ett svårtolkat anförande i debatten där han bland annat pratade generellt kring vad som är historiskt giltigt eller inte, “vad är det vi ska ta ställning till nästa gång? Vad är det för typ av fråga vi ska lösa nästa gång i den här kammaren?”

Jag kan inte tolka honom på annat sätt än att han tycker att det är fel att i riksdagen rösta om en händelse var ett folkmord eller inte. Men, när det var dags för votering så var Kaplan inte närvarande.

Allt tyder alltså på att det inte fanns någon riksdagsmajoritet för den rödgröna reservationen om folkmordet, men eftersom alliansen inte piskade lika hårt som de rödgröna så vann reservationen med 131-130 i voteringen.

Inför beslutet, som vi ska fatta senare i eftermiddag, så har vi riksdagsledamöter fått mängder av mejl. Både från de som vill ha ett folkmordsbeslut och de som inte vill ha det. Det har också skrivits många debattartiklar i frågan och bara på Newsmill finns det 12 artiklar om detta.

Vänsterpartiets vice ordförande Alice Åström skriver bl.a. att Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokarterna skulle ha fått vika ner oss för Carl Bildt och att vi därmed inte längre skulle erkänna att det begicks ett folkmord 1915. Det stämmer att centerpartister, folkpartister och kristdemokrater har engagerat sig i frågan och arbetat för ett erkännande av folkmordet 1915. Men ändå drar hon så felaktiga slutsatser.

Med den information som jag har tagit del av så hävdar jag att det med största sannolikhet begicks ett sådant övergrepp på armenier, assyrier/syrianer och pontiska greker 1915 att det ska kallas för folkmord. Betyder det att jag tycker att riksdagen ska fatta beslut om att det begicks ett folkmord 1915? Inte alls.

Det är inte riksdagens roll att fatta beslut om när och hur brott har begåtts och vem som har skuld till dessa. Sverige har av tradition och under bred partipolitisk enighet ansett att man inte genom riksdagsbeslut ska fastställa vad som är att betrakta som folkmord utan låta den frågan avgöras genom en folkrättslig process i internationell domstol.

En lundastudent vid namn John Nyzell har en bra artikel om detta, också på Newsmill.

I det betänkande som nu debatteras kan man också notera att Vänsterpartiet och Miljöpartiet har ytterligare en reservation om erkännande av folkmord. De vill att riksdagen ska slå fast att det begicks ett folkmord på kurder i Irak 1988. Detta ställer dock inte Socialdemokraterna upp på. Betyder det att de inte tycker att det begicks ett folkmord på kurder 1988 i Irak? De kan inte gärna motivera sitt ställningstagande med att de inte tycker att riksdagen ska fatta beslut om folkmord!

Här har vi just det stora problemet med att riksdagen skulle börja fatta beslut om när det begicks folkmord runt om i världen. Då blir varje ställningstagande ett ställningstagande om huruvida det begicks ett folkmord eller inte och om riksdagen inte har fattat beslut om folkmord på en viss plats vid ett visst tillfälle så blir slutsatsen att riksdagen inte tycker att det begicks något folkmord. Det är mycket beklagligt att Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet inte förstår detta. Detsamma tycks även gälla för kristdemokraten Annelie Enochson.

Varken idag eller vid något annat tillfälle kommer jag att rösta i riksdagen om huruvida det har begåtts något folkmord eller inte. Jag röstar för att riksdagen inte ska fatta beslut i den här typen av frågor, det är folkrättsliga processer som ska skötas av internationella domstolar.

Frågan om Icesave är givetvis inte enkel och en regering har att göra svåra överväganden som inte alltid är populära, men att ha 93.6 procent mot sig måste vara något slags rekord. Den isländska regeringen har såklart vetat att de skulle förlora folkomröstningen och förhandlingar har redan påbörjats med britterna och holländarna om ett nytt avtal. Klart är att det måste vara väsentligt annorlunda för att islänningarna ska acceptera det.

Författningsdomstolen i Tyskland underkände i dagarna landets version av datalagringsdirektivet. I höstas fälldes Sverige av EG-domstolen för att direktivet inte har genomförts. Piratpartiet profilerar sig nu som det enda parti som är emot datalagringsdirektivet. Det stämmer inte. Centerpartiet var emot direktivet redan vid dess tillkomst i Europaparlamentet och vi jobbar fortfarande, både i Bryssel och i Stockholm, för att direktivet ska ändras så att vi slipper genomföra det i Sverige.

Datalagringsdirektivet klubbades igenom av EU 2005. Det var den dåvarande socialdemokratiska regeringen, med före detta justitieminister Thomas Bodström i spetsen, som var pådrivande. Av de svenska ledamöterna i Europaparlamentet var det vid omröstningen bara de socialdemokratiska som röstade för. Den socialdemokratiska regeringen lyckades inte genomföra sitt eget direktiv innan alliansregeringen tog över i Sverige 2006, och det är där vi befinner oss nu.

Centerpartiet har hela tiden arbetat för att undvika ett genomförande av direktivet. Direktivet innebär att alla EU-medborgares kommunikationsdata, så som sms, telefonsamtal och e-mail, lagras i upp till två år. Detta utan någon som helst urskiljning eller utan föregående brottsmisstanke. Det är en övervakningsapparat som saknar motstycke.

Det är en mycket trängd situation vi befinner oss i nu. Å ena sidan vill vi absolut inte genomföra datalagringsdirektivet, med alla de integritetskränkningar som det medför. Å andra sidan är det inte, som vissa tror, möjligt att bara sopa problemet under mattan och blankt vägra genomföra direktivet. Effekten av det skulle nämligen bli att Sverige gång på gång skulle dömas till bötesbelopp i mångmiljonklassen. Böter som svenska skattebetalare skulle behöva stå för.

Tidigare har vi i riksdagen haft stöd av Miljöpartiet och Vänsterpartiet i vår strävan att förhindra att datalagringsdirektivet genomförs i Sverige. Det är olyckligt att de nu har övergivit den linjen till förmån för ett samarbete med Socialdemokraterna. Än mer olyckligt är att de har gått med på Socialdemokraternas krav på en längre lagringstid (ett år) än vad direktivet kräver (sex månader).

Centerpartiet har i förhandlingarna med Allians för Sverige lyckats få igenom att om direktivet ska genomföras i Sverige så ska minimitiden tillämpas. Det är detta förhandlingsdokument som läckt ut och som används i debatten för att bevisa att Alliansen redan har beslutat att genomföra direktivet. Det stämmer alltså inte. Centerpartiet kämpar fortfarande med full kraft för att direktivet inte ska genomföras i Sverige.

Ett sätt att uppnå detta på är att förändra direktivet så att det görs frivilligt för länderna att genomföra. Vi uppmanar därför de ansvariga kommissionärerna, Cecilia Malmström och Neelie Kroes, att målinriktat arbeta för att en sådan förändring blir av. Frågan måste också lyftas i Europaparlamentet. I nuläget är det endast två svenska partier på plats i Bryssel, Centerpartiet och Piratpartiet, som på allvar försöker göra någonting åt datalagringsdirektivet. Vi behöver bli fler som tillsammans med oss arbetar för att förhindra att direktivet genomförs i Sverige.

Lena Ek
europaparlamentariker (c)

Johan Linander
rättspolitisk talesperson (c)

Annie Johansson
talesperson i integritetsfrågor (c)

Ett påstående som jag ofta fått höra från vänstersidan (det var speciellt en SSU:are, tror han hette Andreas, som i skoldebatt efter skoldebatt i valrörelsen 1998 förde fram detta) är att Centerpartiet, dvs dåvarande Bondeförbundet, skulle vara ansvarigt för att det rasbiologiska institutet bildades i Sverige på 20-talet. Jag har hört det så ofta att jag har trott på det, så mitt försvar har enbart varit att jag inte försvarar vad bondeförbundare gjorde för 70-80 år sedan. Centerpartiet är ett helt annat parti nu.

Men till min förvåning beskriver Anders Björnsson att det inte alls var ett initiativ från Bf. Visserligen fanns det en bondeförbundare vid namn Nils Wohlin som skrev under riksdagsmotionen som föreslog bildandet av ett rasbiologiskt institut, men förstanamn på motionen (det är den som i själva verket kommit med idén) var socialdemokraten Alfred Petrén. Synd att jag inte visste det under skoldebatterna 1998!

Utöver Petrén och Wohlin så skrev högerns Arvid Lindman (som senare var statsminister 1928-30), liberalen Raoul Hamilton och socialdemokraten Hjalmar Branting under motionen! Branting var då partiordförande för socialdemokraterna och något senare blev han även statsminister. Så att anklaga Centerpartiet eller Bondeförbundet för rasbiologiska institutets bildande är helt fel.

Boken, med sina 170 sidor och nästan 450 noter, är mycket svårläst. Jag anser mig vara mycket van att läsa byråkratiska, faktaspäckade, högtravande eller allmänt komplicerade texter, men trots det hade jag svårt att hänga med i författarens tankegångar. Jag kan tyvärr inte rekommendera till läsning för någon som inte är extremt intresserade av Centerpartiets och Bondeförbundets historia.

Vår svenska kommissionär, Cecilia Malmström, har redan sagt att Kommissionen börjat analysera den tyska domen. Jag hoppas att hon kommer fram till att hela direktivet omedelbart ska omförhandlas. Jag tycker att direktivet ska göras frivilligt för länderna att implementera. Det borde vara en rimlig kompromiss. För min del är det enkelt hur Sverige ska göra, vi ska inte implementera ett frivilligt datalagringsdirektiv!

Avdraget för de hushållsnära tjänsterna har inneburit att en svart bransch har blivit vit och att många människor kunnat återvända från utanförskap. Enligt Almegas beräkningar kommer 75 procent av de anställda från arbetslöshet. Många gånger är det kvinnor och personer med invandrarbakgrund som har fått nya jobb.

Det här är jobb och människor som vänsterpartierna uppenbarligen är beredda att offra av ideologiska skäl. Det innebär att människor som jobbar med hushållstjänsterna, och som nu får tillgång till social trygghet med sjukförsäkring och pension, riskerar att återigen slängas ut i kylan.

Som tur är säger svenska folket nej till de rödgröna vänsterpartiernas hot mot framtidens jobb. Enligt en undersökning från Demoskop är 78 procent av svenskarna positiva till skattereduktionen. Fakta är att de rödgröna vänsterpartierna inte heller går i takt med sina egna väljare. För även bland sympatisörerna för Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet är andelen positiva i klar majoritet med över 70 procent positiva.

Centerpartiet kommer att ta strid för avdraget för hushållsnära tjänster i höstens val. Vi gör inte en uppdelning i fina och fula jobb.

Idag hade nämnden besök av två ministrar, Maud Olofsson och Tobias Krantz, och en statssekreterare (istället för Ewa Björling) som alla föredrog regeringens ståndpunkter inför Konkurrenskraftsrådet 3-4 december.

Som vanligt när Maud är på EUN så ställer socialdemokraterna frågor om allt, ner i minsta detalj. Idag var det t.ex. fel på en rubrik och en annan socialdemokrat klagade på att en rubrik var på engelska när övriga texten var på svenska. Den nivån är det…

De flesta ministrarna läser upp den skriftliga promemorian när de kommer till EUN, men Maud utvecklar sin syn och pratar friare, liksom t.ex. Anders Borg och Carl Bildt brukar göra. Då begärde en socialdemokrat ordet för att påpeka att statssekreterare Hägglund som föredrog ärendet för en dryg vecka sedan i näringsutskottet inte hade sagt exakt samma sak.

För att kontrollera så tog jag också tiden idag. Mauds frågor (det var tre frågor på rådsdagordningen plus två övriga frågor som inte brukar diskuteras) hade beräknats ta 45 minuter. Det tog 1,5 timme. Som jämförelse kan nämnas att Tobias Krantz hade 4 frågor på dagordningen plus sex övriga frågor och han kunde lämna Skandiasalen efter 20 minuter.

Så kan det gå till i EU-nämnden.

Avdraget för hushållsnära tjänster har blivit en stor succé. Sedan juli förra året har närmare 150 000 människor runtom i landet använt sig av skattreduktionen. Vänsterpartierna i oppositionen har varit eniga om att avskaffa reformen, men den senaste tiden tycks man vackla. Uttalanden från enskilda miljöpartister och socialdemokrater tyder på att en omsvängning är på gång.

- Det är dags för vänsteroppositionen att bekänna färg. Därför undrar jag om de skånska riksdagsledamöterna Morgan Johansson (S), Marianne Berg (V) och Ulf Holm (Mp) ställer sig bakom att avskaffa de hushållsnära tjänsterna? De tusentals människor som använder sig av tjänsterna och alla de som nu arbetar i branschen förtjänar ett svar, säger Johan Linander, riksdagsledamot för Centerpartiet.

Enligt arbetsgivarorganisationen Almega skulle omkring 5 600 personer sägas upp om skatterabatten tas bort. Avdraget för de hushållsnära tjänsterna har inneburit att en svart bransch har blivit vit och att många människor kunnat återvända från utanförskap. Enligt Almegas beräkningar kommer 75 procent av de anställda från arbetslöshet. Många gånger är det kvinnor och personer med invandrarbakgrund som har fått nya jobb.

”Med anledning av det socialdemokratiska kommunalrådet i Malmö Ilmar Reepalus uppmärksammade jämförelse mellan antisemitism och sionism så utmanade Centerpartiets riksdagsledamot Fredrick Federley Ilmar Reepalu på debatt om antisemitismen. Federley är riksdagsledamot för Stockholms stad och kandiderar på andra plats på Centerpartiets riksdagslista i Malmö i årets val.”

”I Sydsvenska Dagbladet väljer Ilmar Reepalu att avfärda Federleys utmaning med att hävda att han inte vet vem Fredrick Federley är. Det följer han upp med ett skämt om transvestism och att Federley borde ”göra ett studiebesök i Malmö och bosätta sig här så att han vet vad han talar om”.

”Ilmar Reepalu borde fundera på vem som inte vet vad han talar om. Trots stora problem med hatbrott i Malmö och att judiska familjer känner sig tvingade att lämna staden så har Reepalu hävdat att han inte haft någon som helst kunskap om situationen. Något som man verkligen borde kunna kräva av kommunstyrelsens ordförande.”

”Det är helt oacceptabelt att Skånes mest profilerade socialdemokrat hånar och förlöjligar en av Centerpartiet i Skånes riksdagskandidater. Ilmar Reepalu måste be Fredrick Federley om ursäkt och lämpligast kan han göra det i samband med att han accepterar Federleys debattutmaning, avslutar Johan Linander, distriktsordförande för Centerpartiet i Skåne.”