“Jag tolkar det som att den borgerliga sidan inte tror tillräckligt på sin egen politik. Gjorde man det skulle man inte behöva ta till sådan här smutskastning.”

Men hur ska vi då tolka den socialdemokratiska rörelsens valkampanj?

Först var det LO som valde smutskastning som sitt kampanjmedel och nu är det socialdemokraterna.

Jag kan bara säga som Ingvar Carlsson (nästan): Jag tolkar det som att Socialdemokraterna inte tror tillräckligt på sin egen politik. Gjorde man det skulle man inte behöva ta till sådan här smutskastning.

Det finns en del bra saker i manifestet, t.ex. tar de ju efter vårt förslag om sänkt restaurangmoms och det är såklart bra. Men totalt sett är det ett förväntat dåligt manifest, dåligt för att vi ska få fler jobb, dåligt för valfriheten, dåligt för alla som nyttjat RUT för att få livspusslet att gå ihop, dåligt för unga som vill få sitt första jobb och dåligt för landsbygden.

Intressant är att ordet tillväxt inte används en enda gång i vänstermanifestet. Inte en enda gång! Det är tydligt att miljöpartiets tillväxtfientlighet har slagit rot i hela vänsterkartellen.

Vi vet också att Socialdemokraterna gång på gång försöker hävda att Centerpartiet övergett landsbygden och bara finns på Stureplan (vår liberala politik passar dock lika bra på landsbygden som på Stureplan), underförstått att landsbygdsväljarena istället borde rösta på Socialdemkoraterna. Men vad får de som bor på landsbygden med en rödgrön regering? Vi vet att de får höjd bensinskatt och en kilometerskatt som slår mot de som har längst avstånd, men i övrigt är det en gåta. Ordet landsbygd finns inte heller med en enda gång i de rödgrönas vänstermanifest.

(Som upplysning nämns tillväxt tolv gånger och landsbygd sex gånger i alliansens jobbmanifest.)

Även bland de som röstat på tv4.se tycks vår film vara favoriten. Just nu leder vi med 68 procent av rösterna. Moderaterna är tvåa med tolv procent och socialdemokraterna har hela två procent…

När man inte har mer pengar i sin budget som täcker vallöftena så finns det två alternativ. Antingen avfärda det som ett vallöfte som aldrig kommer att uppfyllas, eller att den nya utgiften måste bekostas genom besparingar inom budgetposten. Med andra ord, Kriminalvården måste spara i sin verksamhet för att kunna betala ett nytt fängelse som Kriminalvården själva inte anser att det finns underlag för.

Å andra sidan bygger överenskommelsen på felaktiga grunder och man undrar lite om S och V verkligen tolkar överenskommelsen på samma sätt. Men det är en annan fråga.

Jag kan förstå att upptagna partiledare i valrörelsetider inte hinner att kontrollera alla fakta och om de har dåliga tjänstemän så kan det bli fel. I det här fallet blev det helt fel. Vänsterpartierna hävdar att Kabulkonferensen kom fram till att de militära insatserna ska sluta senast 2014. Så är det inte. Överenskommelsen säger att säkerhetsansvaret ska överlämnas till afghanerna senast 2014 och det är en annan sak.

Det största problemet för Mona Sahlin är dock inte att hon, Ohly och Eriksson har gjort en överenskommelse utifrån felaktigheter, utan att Mona Sahlin själv visste om att det som de hävdar är grunden för sin överenskommelse är fel!

Sahlin sa själv den 2 augusti i den socialdemokratiska tidningen Aktuellt i politiken: ”Militär närvaro kommer att behövas för lång tid framöver – och bland dem svensk trupp. Den nyligen genomförda Kabulkonferensen satte upp 2014 som datum för när de afghanska myndigheterna ska ta över ledningen för säkerheten och det territoriella ansvaret. Men det är en annan sak än att alla trupper ska vara ute ur landet 2014. Vad som är viktigt är att den civila närvaron och biståndsresurserna stärks.”

Ring Broman har en längre redovisning av turerna.

Aftonbladet har idag också presenterat den rödgröna regeringen som de tror skulle ta plats i Rosenbad om det blir en vänstervinst i valet den 19 september. Det är inte direkt en motståndaruppställning som skrämmer. Sahlin som statsminister, Baylan som framtidsminister (vad är det för ministerpost?), Östros som finansminister, Åsa Westlund (s) som jordbruksminister, Josefin Brink (v) som jämställdhetsminister, Peter Eriksson som näringsminister, Ohly som socialminister, Anneli Hulthén (s) som handelsminister osv. Jag är övertygad om att svenska folket hellre ser Reinfeldt, Borg, Olofsson, Hägglund, Björklund, Eskil Erlandsson osv som ministrar även 2010-2014. Men självklart kommer det att bli en del förändringar även i en alliansregering i förhållande till hur dagens regeringsuppställning ser ut.

För saklighetens skull så måste jag nämna att det finns några duktiga personer som föreslås i den rödgröna regeringen också, inte minst Jan Eliasson som jag har stort förtroende för. Jag tycker även att Urban Ahlin (s) och Alice Åström (v) är förtroendeingivande.

Kriminologiprofessor Jerzy Sarnecki sågar rapporten totalt på Brännpunkt och avslutar med “Hos oss på universitetet skulle uppsatsen få betyget F, icke godkänt”. Så mycket mer än så behöver egentligen inte sägas.

Men så kom jag att tänka på de vilka som är de värsta våldtäktsmännen i svensk historia. Jag gör inte någon längre historisk återblick, har helt enkelt inte tid till det just nu, men spontant dyker tre namn upp i mitt huvud:

Ulf Olsson, dömdes 2005 för sexualmordet på Helén i Hörby och Jannica Ekblad 1989.
Anders Eklund, dömdes för två mord och två grova våldtäkter 2008 på Engla och Pernilla Hellgren i Falun år 2000.
Niklas Lindgren, s.k. Hagamannen i Umeå som 2006 dömdes för våldtäkter och mordförsök.

Det är inte direkt invandrarbakgrund som är den gemensamma nämnaren.

Det finns de som hävdar att moderaterna dominerar alliansen, men läser man valmanifestet så ser man snabbt hur stort inflytande som Centerpartiet och till viss del Fp och Kd har i vårt allianssamarbete.

Som Centerpartiets rättspolitiska talesperson ser jag mig själv som en kandidat för en framtida ministerpost och gärna justitieminister. För att det inte ska råda några tvivel och spekulationer om mig så skulle jag direkt ställa upp på ett drogtest. Inte för att jag behöver bevisa att jag inte har något att dölja utanför att jag skulle vilja göra det.

Lars Ohly pratar på Ekot om Nationellt centrum för kvinnofrid, som är bra, men de sysslar inte med enskilda personers fall och hjälper inte på det sätt som verkligen skulle behövas.