Linander tycker!
Korta mer eller mindre genomtänkta tankar efterfrågar likasinnade kommentarer.

Igår hade jag långa diskussioner med vår EU-parlamentariker Lena Ek om hur vi ska göra i frågan om Telekompaketet. Att det behövs ett Telekompaket för konsumenternas skull borde ingen ifrågasätta, men samtidigt är många beredda att fälla hela paketet om inte “138:an” finns med. Var kan då en rimlig kompromiss ligga där Telekompaketet kan komma på plats med förbättringar för konsumenterna samtidigt som kravet på rättslig prövning vid avstängning från Internet finns med?

Det finns en del som bara vill förkasta allt vad Telekompaket heter utan att bry sig om alla fördelar, men det är inte seriöst. Vår målsättning måste vara att klara av att få med fördelarna och ändå hållas fast vid 138:ans krav. Det är ingen lätt knut att lösa.

När jag idag läste “Svensk-tillägg avgör telekompaketets framtid” på svd.se så trodde nästan till och med jag att det finns helt olika uppfattningar i frågan inom Centerpartiet. Hur ska då andra uppfatta artikeln…

Det som Lena Ek pratar om är att hon vill ha en EU-reglering som gör att inget medlemsland kan stänga av från Internet utan rättslig prövning, medan Henrik Hansson (politisk sakkunnig hos Åsa Torstensson) pratar om att det inte behövs något tillägg till Telekompaketet för att hindra Internetavstängningar utan rättslig prövning i Sverige.

Oenighet inom Centerpartiet? Inte alls i frågan om rättslig prövning, varken Lena, Henrik, Åsa, jag eller någon annan centerpartist vill ha avstängningar från Internet (lägg dock märke till att den som t.ex. inte betalar sin bredbandsräkning givetvis ska kunna stängas av).

Men när det gäller huruvida EU ska tycka något alls om hur medlemsländerna godkänner avstängningar så finns det en viss åsiktsskillnad. Ungefär samma som i alla partier och i många frågor: De som sitter i Bryssel tycker att EU ska ha beslutsbefogenhet medan de nationella regeringarna vill ha kvar nationell reglering utan EU-inblandning.

Johan Linander, distriktsordförande för Centerpartiet i Skåne:

”Centerpartiet vill starta nystartszoner i Skåne!”

Med inspiration från franska satsningar på särskilt utsatta områden, Zones Franches Urbaines, så föreslår Centerpartiet att vi även i Sverige ska starta nystartszoner. Kortfattat kan nystartszoner beskrivas som en kombination av riktade skattelättnader i form av sänkta arbetsgivaravgifter, ökad kvalitet och ledarskap i skolan med bl.a. ökat antal praktikplatser samt bättre myndighetssamverkan för fler jobb och företag.

- Glädjande nog är ett av de två områden som särskilt pekas ut i Skåne, nämligen Västra Skrävlinge i Rosengård, Malmö. Det är förskräckligt att situationen är som den är, enbart var sjätte invånare har ett arbete och mer än hälften av invånarna har socialbidrag, men det är positivt att Centerpartiets arbetsgrupp ”Jobb & Företagande” vill skapa bättre möjligheter för just detta område, menar Johan Linander.

- Reaktionen som vi har fått är att det skulle vara orättvist att vissa områden i Sverige skulle få bättre förutsättningar än andra, men det är ett argument som utgår från okunskap om hur illa ställt det faktiskt är med utanförskapet i delar av vårt land. Situationen är helt enkelt så allvarlig att extraordinära insatser måste till. Om vi inte lyckas minska utanförskapet i dessa områden så kommer betydligt mycket högre kostnader att genereras genom arbetslöshet, bidragsberoende och kriminalitet. Från Centerpartiet i Skåne är vi därför positiva till att vidtaga långtgående åtgärder för att minska utanförskapet i dessa utsatta områden, avslutar Johan Linander.

Idag har jag blivit invald som ny ersättare i riksdagens näringsutskott. Inte så dramatiskt. Jag fortsätter som ledamot i justitieutskottet och jag är även ersättare i civilutskottet. Anledningen är dels att vår nuvarande ledamot i NU, Jan Andersson, åter ska bli pappa i dagarna och blir hemma under ett par veckor, och dels att jag ska kunna hålla mig mer uppdaterad kring vad som händer i de immaterialrättsliga frågorna

Immaterialrätten låg under lagutskottet under förra mandatperioden och som ersättare i det utskottet så tog jag hand om upphovsrätten. När lagutskottet slogs samman med bostadsutskottet och bildade civilutskottet så flyttade immaterialrätten samtidigt till NU och därmed tappade jag möjligheten att följa upphovsrätten på utskottsnivå. Nu har jag åter fått den möjligheten.

Alla tidningar toppas av svininfluensan, DN skriver om att den nu kommit till Europa, Aftonbladet skriver dödsinfluensa och Expressen konstaterar att fem svenskar nu kontrolleras.

Visst är osäkerheten stor och det är människor som dött i Mexico, men samtidigt vill jag nog hävda att oron som sprids är värre än själva influensan. Hur vågar jag säga det? En smittskyddsläkare som i övrigt uttalar sig mycket försiktigt säger t.ex. “I nuläget är det inget som talar för att symptomen, om man får det här, är värre än vid en vanlig influensa. Det kan vi säga på basen av den officiella informationen vi hittills fått.” Men det kommer långt ner i artikeln.

I DN skrivs det bl.a. om att en spanjoren som har det första bekräftade fallet i Europa, men efter skrämseln “hjälp, det har nu kommit till Europa” kan man läsa: “Det är en 23-årig man som återvände från Mexiko den 22 april. Hans tillstånd är dock inte allvarligt.”

Är vi då väl rustade om det skulle bli ett stort utbrott i Sverige? Det får man nog säga. “Sverige har ett lager av influensamedicin som motsvarar behandling av 20 procent av befolkningen, uppger Anita Lundin, utredare på smittskyddsenheten på Socialstyrelsen.”

Jag skulle inte åka till Mexico City just nu, men att i Sverige behöva läsa skräckrubriker som skrämmer upp folk i onödan känns oansvarigt.

Det isländska nyvalet är sluträknat och det blev ett svidande nederlag för Självständighetspartiet (konservativa) som förlorade nio mandat från 25 till 16. Det är helt klart att väljarna bestraffat det parti som ledde landet när den brutala krisen slog till.

Jag trodde att socialdemokraterna tog på sig ett “mission impossible” när de gick i regeringsställning efter det att statsminister Geir Haarde tvingats kasta in handduken. Men eftersom Samfylkingin och Vinstri Grænir inte vågat fatta de obekväma beslut som Island skulle behöva för att komma på fötter så ses statsminister Jóhanna Sigurdardóttir fortfarande som räddaren.

Det socialdemokratiska Samfylkingin gjorde också ett bra val och ökade med 3 % och två mandat till 20. Tillsammans med valets största vinnare, Vänster Gröna (Vinstri Grænir), som ökade med 7,4% och fem mandat till 14 så har de nu egen majoritet. De kommer säkert att bilda regering, men de står mot varandra i den fråga som är allra hetast just nu: EU-medlemskap eller inte. Socialdemokraterna vill gärna gå med i EU och byta den skvalpande isländska kronan mot euron, medan Vänster Gröna inte alls är intresserade av ett isländskt EU-medlemskap.

Speciellt glädjande tycker jag det är att Centerpartiets isländska systerparti Framsóknarflokkurinn ökade med 3,1% och två mandat till nio. De har historiskt varit Islands största parti men i takt med att Reykjavik vuxit och landsbygdens befolkning minskat så har också Framsóknarflokkurinn minskat. Nu har det blivit ett trendbrott och eftersom det lilla isländska liberala partiet nu åkte ur Alltinget så hoppas jag att våra isländska partivänner kan förstärka sin liberala profil och ta sig in i städerna (staden, Reykjavik är helt dominerande) ordentligt.

Valets största vinnare är nog trots allt det nya partiet Medborgarrörelsen som vuxit fram ur protesterna mot den ekonomiska krisen. Som helt nya fick de 7,2 % av rösterna och fyra mandat.

När vi i Sverige och Europa utvecklar vårt samarbete, mot ett liberalt, grönt, varmt och modernt samhälle, där utgångspunkten är den enskilda människans möjligheter att förverkliga sina livsdrömmar så måste fokus läggas på våra barn och ungdomar. Idag krossas många unga livsdrömmar i ett tidigt skede då vuxenvärlden inte tar sitt fulla ansvar.

Dagligen utsätts barn runt om i vårt moderna samhälle för misshandel, trakasserier, mobbning och kränkningar. Detta innebär att vi ständigt fyller på mängden av människor som känner en otrygghet och ett misstroende mot det system som är tänkt att fungera som ett skyddsnät och en social trygghet. Barn gör som vi vuxna gör och inte vad vi säger. Klarar vi inte att med gemensamma krafter vara goda förebilder så förlorar många barn möjligheten till en god jordmån att kunna växa i.

Har vi ett samhälle som inte klarar av att efterleva kraven i FN:s barnkonvention spelar det ingen större roll hur mycket ambitioner politiker på olika nivåer har när vi debatterar, diskuterar och lagstiftar om t ex brister i djurskydd, kemikalieanvändning, arbetsrättsskydd, klimatpaket och energiuppgörelser.

För att stärka barnens möjligheter till en trygg uppväxt krävs ett ökat föräldraansvar av mammor men framförallt av pappor. I studier kan man tydligt påvisa samband mellan att hamna i kriminalitet och avsaknad av en positiv manlig förebild, oftast en pappa. Utifrån detta samband borde det också vara rimligt att samhället skärper de juridiska kraven på föräldraskapet.

Om en hund biter eller på annat sätt vållar skada är det ovillkorligen hundägaren som är ansvarig för detta, men som förälder blir man inte direkt ansvarig om barnet till exempel förstör, slår eller mobbar. Självklart är det orimligt att jämföra hundar och barn, men vi vill med exemplet visa att det är skäligt med ett större juridiskt föräldraansvar när barnet begår brott eller orsakar skador. Vi menar att föräldrar ska ha ett större skadeståndsansvar för det som barnen orsakar.

Det är alltid barnen som blir förlorarna om vuxenvärlden inte reagerar tillräckligt tidigt och tillräckligt tydligt på ett negativt beteende. Föräldrar måste inse att de har ett ansvar för vad deras barn gör och våga sätta tydliga ramar, men framförallt att innanför ramarna dela ut väldigt många kramar.

Om man skärper kraven på föräldraskap förutsätter detta också att man ur ett politiskt och samhälleligt perspektiv skapar möjligheter för varje individ att utveckla föräldraskapsrollen.

- Erbjud fler föräldraskapsutbildningar för att öka kunskapen om barn och ungas utveckling och behov.
- Offentliga arbetsgivare måste bli bättre föredömen med tydliga uppmaningar och fullkomlig acceptans för att pappor tar ut halva föräldraledigheten.
- Förstärk samverkan mellan polis, socialtjänst och skola för fokus på varje enskilt barn som far illa.

Dessa exempel på åtgärder kräver att politiken ger signaler om att barnen behöver prioriteras. Detta är ingen ekonomisk fråga utan handlar om ett gemensamt ansvarstagande, rätt förhållningssätt och att inse att trasiga barn ofta också blir trasiga vuxna.

Mattias Andersson, Kävlinge
Europaparlamentskandidat (c)

Johan Linander, Stora Rödde
Riksdagsledamot (c)

Anf. 104 JOHAN LINANDER (c):

Fru talman! I dag debatterar vi processrättsliga frågor, och det är en av de i princip årligen återkommande debatterna där motionsyrkanden behandlas.

Jag ska koncentrera mig på tre saker i dag: rättshjälp, inställda domstolsförhandlingar och beslag. Därefter har jag några frågor till oppositionspartierna angående deras reservationer i detta betänkande.

Centerpartiet har i ett antal år drivit frågan om att rättshjälpen måste bli bättre för de svenska medborgare som har utsatts för brott i ett annat land men också för de svenska medborgare som misstänks eller åtalas för ett brott i ett annat land.

Vem som helst kan råka ut för ett brott vid en resa i ett annat land. Det kan vara ett mindre brott, som stöld, och då finns det kanske ingen större anledning att närvara vid en efterföljande rättegång om det blir någon. Men det kan också handla om ett grovt brott, som våldtäkt eller misshandel, och då finns det all anledning att komma tillbaka som målsägande, då man kanske ska vittna eller få skadestånd.

Då är frågan: Hur ska man få rättshjälp för att kunna göra detta? Vilken möjlighet har man att förstå vad som händer vid rättegången?

För den som utsatts för sexualbrott finns det i dag en bättre möjlighet att få rättshjälp. Det är ett undantag. Men har man råkat ut för någon annan typ av brottslighet är det betydligt svårare. Detta anser vi behöver förbättras.

Det är självklart att det i första hand är det land där rättegången hålls som har ansvaret för att den som är misstänkt för brottet eller som har utsatts för brottet kan få hjälp, om det handlar om målsägandebiträde, tolkning eller liknande. Men Sverige har ändå ett sekundärt ansvar att hjälpa sina medborgare i svåra situationer.

Det är inte bara som brottsoffer man kan råka illa ut som svensk medborgare när man är i ett annat land. Man kan också misstänkas och åtalas för ett brott. För att den som åtalas ska kunna få en rättvis rättegång krävs det att man förstår vad som sägs i rättegången, att det finns tolkning, att man får dokument översatta så att man vet vad det hela handlar om, vad man är anklagad för, och att man får en försvarare, en advokat, som man kan kommunicera med.

Även i de här fallen är det självklart det land där rättegången hålls som har det här ansvaret. Men tyvärr vet vi att det inte alltid fungerar, inte ens inom EU. Inom EU har vi ändå regler som gör att vi lämnar ut våra egna medborgare till andra EU-länder, genom den europeiska arresteringsordern. Ändå fungerar det inte, så svenska medborgare kan hamna i situationer där man kan tycka att de inte har fått en rättvis rättegång genom att de helt enkelt inte förstått vad som sker i processen. Då ska Sverige ha ett sekundärt ansvar att hjälpa till och kunna ge rättshjälp.

Någon kanske tänker att man väl då bara kan låta bli att bli misstänkt för ett brott. Men det är inte riktigt så enkelt.

Det kan vara Otto von Arnold som har missuppfattat trafikreglerna i Polen och råkat vålla en olycka. Det kan vara Ulrika Karlsson som av någon oförklarlig anledning hamnat i ett slagsmål utanför krogen i Bryssel – det vet man aldrig. Det kan vara jag som blev oskyldigt misstänkt för misshandel och dråpförsök när jag åkte med kompisarna till Kos i Grekland när jag var 18 år.

Vem som helst kan hamna i en situation där man misstänks för brott, och då måste det finnas möjlighet till en rättvis rättegång. Man kan själv tänka sig in i situationen att sitta i ett annat land och anklagas för ett brott som man riskerar åratal i fängelse för, och man förstår inte riktigt vad som sägs under rättegången.

Fru talman! När det gäller effektiviteten i våra svenska domstolar är de många inställda rättegångarna ett av de största problemen. Det handlar inte bara om effektivitetsförluster och kostnader för domstolarna. Detsamma gäller för åklagare och de rättsliga biträdena, alltså både offentliga försvarare och målsägandebiträden, som kommit dit men det blir ingen rättegång.

Delgivningsproblem är en av anledningarna. För närvarande pågår det också ett arbete för att få fram en ny delgivningslag. Kort sagt kan man säga att en förenklad delgivning bör kunna ske i flera fall.

Vi i Centerpartiet tycker också att det är värt att titta vidare på om och i så fall hur tredskodomar ska kunna användas i enklare brottmål.

Det skulle alltså innebära att den som väljer att inte komma till domstolen kan dömas utan att vara närvarande.

Den andra saken jag skulle vilja ta upp är när det ska finnas möjlighet att komma överens utanför domstolen. Det vill säga att åklagare och den åtalade, tillsammans med dennes försvarsadvokat, kan komma överens om lämpligt straff som sedan fastställs av domaren utan att det blir någon huvudförhandling i domstolen. Det ligger också i linje med Europarådets rekommendationer om att det ska finnas en ökad lagföring utanför domstol. Men det är mycket känsliga frågor, och avvägningen mellan effektiviteten i rättsprocessen och den enskildes rättssäkerhet är oerhört viktig. Frågorna måste noggrant utredas innan det kan bli tal om att fatta beslut.

Fru talman! Min talartid går snabbt. Här i debatten skulle jag också vilja ta upp frågan om beslag, särskilt beslag av dataservrar. Vi har sett exempel på att helt oskyldiga personer och företag råkar illa ut på grund av att dataservrar beslagtagits i en förundersökning. Självklart kan beslag behövas för att säkra bevisning, men samtidigt har samhället ett stort ansvar för att se till att inte oskyldiga personer råkar illa ut. Åtminstone måste man minimera skadan för andra än de misstänkta.

Ingen kan veta vilka andra personer eller företag som hyr in sig hos samma serverägare, och att då drabbas hårt och länge för att man råkar befinna sig med sitt kundregister eller med sin fakturahantering på den server som blir beslagtagen är inte rimligt. När det gäller digital information är det faktiskt enkelt och billigt att kopiera, så att de oskyldiga som drabbas kan få tillbaka den information som ligger på den beslagtagna servern.

I dag är inte frågan om kopiering av beslagtagen egendom lagreglerad, men inom Justitiedepartementet förbereds ett uppdrag om en utvärdering av förundersökningsförfarandet, och bland annat beslagsfrågor inom IT-miljö kommer att omfattas. Det är bra och nödvändigt.

Till slut har jag två frågor till oppositionen med anledning av reservationer som ni har.

Med anledning av reservation 2 undrar jag om Socialdemokraterna kan förtydliga vilka åtgärder som behöver vidtagas för att öka förutsättningarna för en representativ sammansättning av nämndemannakåren. Det är ju inte så länge sedan som riksdagen på förslag av den gamla socialdemokratiska regeringen ändrade ett antal regler för nämndemännen. Vad har nu tillkommit som inte fanns då?

Min andra fråga vänder sig till alla tre oppositionspartierna, eller egentligen två, eftersom Vänsterpartiet inte är här. Ni som står bakom reservation 14 om statens skadeståndsansvar vid buggning, jag skulle vilja höra en redogörelse för vad som är skillnaden mellan ert förslag och den möjlighet till skadestånd som redan i dag finns genom skadeståndslagen.

Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer.

(Applåder)

Anf. 105 MEHMET KAPLAN (mp) replik:

Fru talman! Tack, Johan Linander! Tyvärr kom frågorna i slutet av anförandet. Om du hade tagit dem i mitten hade jag kunnat bläddra fram till just det där som du pratade om.

En fråga har jag däremot. Den handlar om det Johan Linander uppehöll sig vid i början av sitt anförande, nämligen om någon av våra kolleger i utskottet skulle bli misstänkt för något i utlandet. Jag undrar: Hur funkar det om en svensk medborgare i Sverige prövas av svensk åklagare och bevisen, som i det här fallet USA hade skickat hit, inte räcker för häktning, och sedan personen på en utlandsresa i samband med en mellanlandning – på tips från vår egen underrättelsetjänst eller någon annanstans ifrån – fastnar i en kontroll och skickas till USA? En svensk medborgare skickas till USA. Hur funkar det då?

Det är ju inte bara vi som sitter i utskottet som ska åtnjuta rättssäkerhet utan alla svenska medborgare. När inte vår egen rättsapparat på basis av de fakta som finns och som vi har fått oss tillskickade från utländska säkerhetstjänst inte anser sig kunna vare sig häkta, fälla eller hålla kvar personen, hur kan vi då blunda för att denna person grips i utlandet och nu befinner sig i USA? I bästa fall bara blundar vi – i sämsta fall har vi faktiskt medverkat till att personen sitter där.

Anf. 106 JOHAN LINANDER (c) replik:

Fru talman! Även om inte Mehmet Kaplan nämner något namn handlar detta faktiskt om en pågående rättsprocess som jag inte tycker att vi ska diskutera här i riksdagens kammare. Utan att gå in på målet närmare kan jag bara säga att den här personen var internationellt efterlyst, och därför blev han stoppad på en flygplats i ett annat land. Men jag tycker att det är olämpligt att diskutera pågående rättsfall, oavsett om de pågår i svensk eller amerikansk domstol.

Anf. 107 MEHMET KAPLAN (mp) replik:

Fru talman! Principen att kunna hantera svenska medborgare oavsett var de befinner sig är oerhört viktig. Vi kan inte avsäga oss ansvar för personer när vi själva inte kan hantera frågan i vårt eget land. Rättssäkerheten måste ändå gälla oavsett var personen befinner sig.

Jag är tydlig med att inte nämna namn, och det är möjligt att vi gick in på för mycket detaljer, men jag tror att det ändå ytterst handlar om det förtroende som det svenska rättsväsendet åtnjuter hos Sveriges alla medborgare. Alla människor som befinner sig i vårt land måste känna ett stort förtroende för rättsapparaten och de principer som vi hyllar och finner nödvändiga för att kunna kalla oss rättsstat. Det är det som det handlar om, inte om något enskilt ärende.

Enskilda ärenden kommer och går. I vissa fall kan man bevisa att personerna varit oskyldiga, och då får de i vissa fall skadestånd. I andra fall sitter de i något annat land på grund av att vi har gjort fel. I vissa fall har de blivit utsatta för tortyr. Enskilda ärenden talar inte för sakfrågan eller principfrågan.

Min fråga till Johan Linander gäller hur vi ska göra för att reglera den svåra och delikata fråga som berör balansen mellan rättssäkerhet och integritetsskydd – vilket jag vet att Johan Linander och Centerpartiet tidigare har sagt sig värna. Johan Linander tog upp att just en av Centerpartiets ledamöter hade velat göra mer än regeringen när det gäller borttagande av servrar. Jag menar att det är viktigt att balansen i den här frågan upprätthålls. Vad tänker Centerpartiet göra för det?

Anf. 108 JOHAN LINANDER (c) replik:

Fru talman! Det var mycket och inget i den repliken, höll jag på att säga. Det är klart att det finns många fall i andra länder där rättssäkerheten inte upprätthålls på det sätt vi skulle önska. Genom diplomatiska kanaler kan man väl utöva påtryckningar. Det finns också fall där svenska myndigheter har gjort fel. Det finns till exempel det kända fallet med avvisningen av två egyptier från Bromma flygplats, som jag själv engagerade mig i och också anmälde till konstitutionsutskottet, men det är inte riktigt det som det handlar om här.

Det jag sade i talarstolen om att man ska kunna få rättshjälp om man blir misstänkt i ett annat land ska vara detsamma oavsett vilket brott det handlar om. Är man svensk medborgare ska man ha det skyddet, tycker jag, även om det såklart är det land där rättegången pågår som har det huvudsakliga ansvaret för att se till att det blir en rättvis rättegång där den åtalade genom tolkning kan förstå vad domare, åklagare och vittnen säger och att alla dokument som är väsentliga faktiskt blir översatta, så att man kan försvara sig. Att sitta där och inte ha möjlighet att förstå vad som sägs under rättegången, som ju kan påverka ens hela liv, måste vara fruktansvärt. Det är väl alltid fruktansvärt att vara i en sådan situation, men det är ännu värre om man inte ens kan förstå vad som sker i domstolen.

Det är väl det svar jag har till Mehmet Kaplan.

I övrigt finns det mycket kvar att göra. Men när det handlar om saker som sker i många länder – vi har internationella avtal – är det ju, som Otto von Arnold sade tidigare, ganska trögt att påverka. Men vi har en stark justitieminister och en stark utrikesminister som jobbar hårt med detta.

Jag har i eftermiddag blivit intervjuad av Ekot (vet inte om det sänts eller kommer att sändas) angående jävsanklagelserna mot domaren i Pirate Bay-målet. Jag har ingen uppfattning om huruvida han är jävig eller inte, det ska hovrätten avgöra, men jag tycker att det är mycket olyckligt att det nu blir en sådan misstanke.

Domstolarna måste vara oerhört försiktiga med jävsituationer. Det får aldrig ens finnas några gränsfall, då ska domaren hellre träda åt sidan. Finns det några tveksamheter så har domaren alltid en högre chef som kan tillfrågas så behöver han åtminstone inte fatta något sådant beslut själv utan kör med öppna kort.

Jag fick också frågan om det behövs ändrade lagar angående jäv för domaren. Mitt svar på det är nej, jag tycker att det finns tydliga och tillräckliga regler för vad som gäller.

Inom det nordiska samarbetet sysslar vi med väldigt mycket, från forskningssamarbete och gränshindersfrågor till litteraturpris och nordisk mat. Men ärligt talat så är det ganska sällan som Nordiska rådets och Nordiska Ministerrådets verksamhet uppmärksammas.

Idag har det dock hänt en liten sak som är glädjande och som borde uppmärksammas. På den engelska tidningen Restaurant Magazines lista över världens bästa restauranger som hamnar den danska restaurangen Noma (förkortning för Nordisk mat) på tredje plats.

Kökschefen Rene Redzepi, som även är ambassadör för Nordiska ministerrådets program Ny Nordisk Mat, mottog också utnämningen Chefs Choice, där kockarna från de 50 restaurangerna väljer den bästa kocken från listans restauranger.

Programmet som lanserades av Nordiska ministerrådet för tre år sedan ska främja nordisk matkultur och gastronomi samt design och turism kopplad till mat. De nordiska regeringarna vill genom Ny Nordisk Mat synliggöra Norden på den gastronomiska världskartan och vad kunde vara bättre reklam än detta.

Två svenska krogar hamnade på topp-50, Oaxen Skärgårdskrog på Mörkö blev 32:a och restaurang Mathias Dahlgren på Grand Hotel i Stockholm hamnade på 50:e plats. Vi i Sverige har nog trott att vi är bäst på mat i Norden, men vi är inte ens näst bäst (åtminstone inte på den här listan), en finsk krog, Chez Dominique, kom på 21:a plats.

Titta gärna på TV4 Nyhetsmorgon imorgon bitti 07:15. Då diskuterar jag IPRED i studion.

Nu är det dags att sova!

Jag har ingenting emot att tillägg 138 till Telekomdirektivet röstas genom, tvärtom. Det är bra att Lena Ek driver på för att skapa ett starkare skydd mot avstängning från Internet. Det är också bra att media rapporterar om vad som händer i EU, det kanske kan öka på intresset för det nästan bortglömda Europaparlamentsvalet.

Samtidigt måste jag säga att betydelsen för Sverige och svenska internetanvändare av tillägget överdrivs. Oavsett om det antas eller inte och oavsett om ministerrådet följer tillägget eller får genom en ny kompromiss så kommer vi i Sverige inte att ha någon lagstiftning om avstängning från Internet. Det har varit aktuellt genom Renfors utredning, men det har Centerpartiet fått bort från agendan när vi förhandlade det civilrättsliga sanktionsdirektivet.

Medlemsförslag om tillgång till personnummer under tillfällig vistelse i ett nordiskt land från Mittengruppen i Nordiska rådet där bl.a. Centerpartiet ingår. Ursprungligen ett förslag från Ungdomens Nordiska Råd.

Det gemensamma nordiska avtalet om folkbokföring gör att det inte är
nödvändigt att registrera sig hos de lokala folkbokföringsmyndigheterna
när man bosätter sig i ett annat nordiskt land under en period som understiger sex månader. Ett personnummer är emellertid nödvändigt, om man till exempel behöver öppna ett bankkonto eller skaffa hyresbostad. Problemet uppstår då man under en tillfällig vistelse i ett nordiskt land behöver ett lokalt personnummer.

Systemet när det gäller beviljandet av personnummer varierar mellan de olika nordiska länderna. I Norge och Danmark krävs det fast bosättning för en person för att kunna folkbokföras och få ett personnummer. Detta kan man emellertid inte göra om man är fast bosatt i sitt hemland, och vistas i ett annat land tillfälligt.

I Finland, till skillnad från Norge och Danmark, kan en utlänning få ett
personnummer även under kortare vistelser om behovet för ett personnummer kan ges en tydlig motivering. Detta kräver inte avregistrering i hemlandet. Emellertid är det oklart hur den som är tillfälligt registrerad i Finland behandlas i hemlandet. Ur en fink synvinkel behåller en sådan person sin folkbokregistrering i hemlandet, men i praktik är det de lokala myndigheterna som avgör detta.

En vistelse som varar under sex månader är vanligt förekommande till exempel för studerande och säsongarbetare. Problem med personnumret kan uppstå även till exempel om man vistas regelbundet i två eller flera länder. Det behövs ett gemensamt nordiskt system för att man skall kunna få ett personnummer i vistelselandet och samtidigt behålla folkbokregistreringen i hemlandet. Att det inte finns ett gemensamt nordiskt tillvägagångssätt till denna fråga kan anses som ett betydligt hinder med tanke på fri rörlighet och idéen om ett gränslöst Norden.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår Mittengruppen i Nordiska rådet

att Nordiska rådet rekommenderar de nordiska ländernas regeringar att skapa ett gemensamt nordiskt system gällande tillgång till personnummer under tillfällig vistelse i ett nordiskt land

att undersöka möjligheten att i framtiden införa ett system av
samnordiska personnummer

København den 16. april 2009
Risto Autio (cent)
Troels Christensen (V)
Bente Dahl (RV)
Raija-Liisa Eklöw (Lib.)
Inger S. Enger (Sp)
Christina Gestrin (sv)
Dagfinn Høybråten (KrF)
Anne Margrethe Larsen (V)
Johan Linander (c)
Jan Lindholm (mp)
Ville Niinistö (gröna)
Marion Pedersen (V)
Jenis av Rana (Miðflokkurin)
Janne Seurujärvi (cent)
Paula Sihto (cent)
Gunilla Tjernberg (kd)
Stefan Tornberg (c)

Johan Linander, distriktsordförande för Centerpartiet Skåne:

”Störande av räddningsinsats måste bli brottsligt!”

Det är oerhört beklagligt att vi ens ska behöva diskutera frågan om störande av räddningsinsats. Det borde vara självklart att hjälpa till när brandkår, ambulans eller polis rycker ut, men så är det tyvärr inte längre i alla delar av vårt land. Brandkåren i Malmö vågar inte köra in i Rosengård utan polisbeskydd pga stenkastning och i Göteborg dog en man medan ambulans avvaktade i väntan på poliseskort.

- Att införa ett nytt brott, störande av räddningsinsats, löser inte problemen, men det är en viktig markering från samhällets sida. Samtidigt som sociala insatser, samarbete med det lokala föreningslivet och fler närpoliser som skapar ömsesidigt förtroende kan påverka attityden till räddningsinsatser, så är det nödvändigt att de som försöker hindra räddningsinsatser faktiskt också kan dömas för detta, menar Johan Linander som är distriktsordförande för Centerpartiet i Skåne.

- Vi tycker inte att ungdomar som kastar sten ska dömas till hårda straff, det är inte syftet med en lagstiftning och det är bättre att använda ungdomstjänst. Samtidigt bör det finnas en allvarligare variant av brottet, grovt störande av räddningsinsats, med minst ett par års fängelse i straffskalan för de fall där t.ex. bränder sprids till flera fastigheter eller, ännu värre, att människor dör pga att räddningsinsatsen inte når fram, menar Linander.

- Brandmännens fackförbund har föreslagit ett sådant nytt brott och vi i Centerpartiet Skåne ställer oss bakom detta krav. Om ca två veckor har vi Centerpartiets riksstämma i Örebro och då kommer vi som är ombud lyfta fram detta krav för att få hela Centerpartiet att ställa sig bakom förslaget, avslutar Johan Linander, som också är ledamot i riksdagens justitieutskott och Centerpartiets rättspolitiska talesman.

Unga män från Stockholm och Malmö som tycker om att slåss bestämmer möte i Småland för ett slagsmål. Det är vad det handlar om. Det handlar inte det minsta om fotboll.

Ändå lyckas DN skriva artikeln “Fotbollsbråk i Skillingaryd” och kallar slagskämparna för “fotbollssupportrar” till Malmö FF och AIK. Det är möjligt att de anser sig vara supportrar och kanske till och med var klädda i lagets färger, men att de skulle vara riktiga fotbollssupportrar är helt fel. Just idag är det extra lätt att hävda en sådan sak.

När de slogs i mitten av Småland så hade MFF:s match i Malmö precis tagit slut och tidigare hade AIK mött Brommapojkarna i Stockholm. Hade de varit supportrar och sett sina lags hemmamatcher hade de inte kunnat vara i Skillingaryd kl. 17. Alltså prioriterade de att slåss framför laget. Det gör inte en riktig supporter! En riktig MFF-supporter smutsar inte heller ner MFF:s namn och färger på det här sättet.

Nu har jag äntligen läst klart Thomas Bodströms romandebatt Rymmaren och kan utan problem konstatera att recensenterna som sågade honom inte hade fel. Inte alls! Det är som DN:s Lotta Olsson sammanfattade den: Närmast oläsligt.

Självklart kan jag inte vara objektiv i den här recensionen. Thomas Bodström är min politiska motståndare. Men samtidigt tycker jag att Bodström är en väldigt social och trevlig person. Det är lätt att ha kul i hans sällskap när det inte handlar om politik. Han är en duktig advokat och en duktig politiker, inte minst på att få ut sitt politiska budskap via media. Men han är inte en duktig författare.

Det finns en story i boken som kanske skulle ha kunnat hålla för en roman på 200 sidor, men den håller inte över 445 långa sidor. Istället fyller han på med en massa upprepningar om hur korkad den kvinnliga justitieministern är, om vad den kvinnliga kriminalinspektören tycker om länskriminalchefen, om hur arg den intagne är, om hur korrupt advokaten Douglas Malm är osv. Det är dessutom mycket dåliga personporträtt, inte bara att personerna är korkade och osympatiska utan även att språket är så utomordentligt fattigt.

Allra jobbigast är att läsa om och om igen hur fruktansvärt inkompetent den borgerliga kvinnliga justitieministern är. Visst är det många saker som inte stämmer överens med vår nuvarande borgerliga kvinnliga justitieminister (som Thomas Bodström konsekvent vägrar kalla justitieminister), t.ex. var hon kommer ifrån och ålder, men det känns ändå så tydligt att han vill karakterisera Gerd “Beatrice Ask” Lundin så oförmånligt det bara går. OK om det hade varit några gånger i boken, men nu är det säkert hundra gånger (och jag överdriver inte det minsta, snarare tvärtom).

Det enda roliga är när Bodström driver med sig själv i slutet av boken när oppostionens främsta rättspolitiska talesperson är så arg i en debatt att han blir osaklig och tydligt förlorar debatten. Men denna lilla glädje gör absolut inte att boken bör läsas. Tvärtom bör den undvikas!

(Som information kan jag berätta att jag “siddelat” boken med min svärfar vilket innebär att Bodström inte tjänat en krona på att jag läst boken….:-)

(Jag sitter på Kastrup i Danmark och dærav dessa konstiga æ och ø.)

Dagens dom i Pirate Bay-rættegången øverraskade mig. Jag ifrågasætter inte tingsrættens dom men måste ændå sæga att jag blev øverraskad øver fængelsestraffen och skadeståndets storlek. Men jag utgår från att domen øverklagas och dærfør ær det før tidigt att uttala sig om eventuella behov av førændrad lagstiftning.

Hej, jag förstår inte hur tiden flyger iväg? Men oj vad det har hänt mycket den senaste månaden. Skulle nog behöva skriva en bok för att få med allt, men jag ska försöka hålla mig så kort som möjligt. Tycker ni att de här veckobreven kommer för sällan (det tycker jag med) så är det lättare att följa vad jag gör och tycker på min blogg. Mer om DN-nyheten om min blogg senare.

Först av allt måste jag tacka för förtroendet att få bli distriktsordförande för Centerpartiet i Skåne, Sveriges största C-distrikt. Det var den 23 mars som vi hade distriktsstämma i Hässleholm och salen på Kulturhuset var knökfull. Ingemar Jeppsson slutade som ordförande och jag fick äran att överta ordförandeklubban. Nya i presidiet är också Torbjörn Raimosson och Josefin Johnsson, därutöver ingår Lars-Ivar Ericson i arbetsutskottet. Vi antog också valsedeln till kyrkomötesvalet, behandlade motioner, antog ett uttalande m.m.

Vårpropositionen

Idag har alliansregeringens vårproposition presenterats, självklart hårt märkt av den globala ekonomiska krisen som drabbar Sverige allvarligt. Rubriken på våpen är ”Ansvar för Sverige – Värnar välfärden”, en rubrik som vi verkligen försöker leva upp till. Det går inte att lova miljarder hit och dit och tro att sedelpressarna ska lösa allt. Det är socialdemokraternas retorik, men en sådan politik i regeringsställning skulle ha inneburit stora problem för landet.

Förtroendet för att vi sköter landets ekonomi ansvarsfullt är avgörande, vi måste värna ordning och reda i de offentliga finanserna för att säkerställa att underskotten blir tillfälliga och hanterbara. Totalt satsas ändå 45 miljarder 2009 och 60 miljarder 2010 för att möta krisen. Som ni tidigare hört så får kommunerna 7 miljarder extra 2010 och sedan 5 miljarder extra för vardera 2011 och 2012.

Istället för att jag skriver mer här så kan ni läsa allt om våpen på regeringens hemsida, pressmeddelandet hittar ni här.

Media

Det har varit en väldigt aktiv tid för min del i media. Vi har jobbat med öppenhetsprogrammet inför stämman och ur rättspolitiken har jag gjort två medieutspel, dels om en nationell polismyndighet som jag skrev om i förra veckobrevet (det blev en riksnyhet i såväl tidningar som radio och tv) och dels om skydd mot spridning av bilder på Internet som Expressen/Kvällsposten gjorde en stor artikel om.

Det har varit media kring distriktsordförandeskapet, någon debattartikel i SkD, en ganska stor artikel i Aftonbladet om hur Systembolaget lagrar vad vi handlar, jag har varit med i Norrtälje Tidning om polisen efter ett studiebesök, om Biogas Färs i Ystads Allehanda och därtill en stor nationell spridning på DN:s nyhet om riksdagsledamöternas bloggar.

Jag blev mycket förvånad när DN-journalisten ringde och intervjuade mig angående att jag hade flest kommentarer under mars av alla riksdagsledamöter som bloggar, om man räknar bort de två som finns på Expressens debattblogg. Givetvis är det roligt att få sådan uppmärksamhet för bloggen, jag lägger ner ca en timme per dag (inkl. lördagar och söndagar) i snitt så det vore tråkigt om ingen läste eller kommenterade.

Idag har jag också gjort ett uttalande om att Skåne borde bli ett pilotlän för en ungdomsvänligare arbetsmarknad. Vi ser hur ungdomsarbetslösheten stiger snabbt och det är inte så konstigt när LAS turordningsregler tvingar fram uppsägningar av de yngre. I Danmark har de en mycket lägre ungdomsarbetslöshet och jag föreslår att Skåne ska få testa fler ”danska metoder” för att färre ungdomar ska behöva gå arbetslösa. Får se om någon media nappar på förslaget.

Stämma i Örebro

Den 7-10 maj är det Centerpartiets Riksstämma i Örebro. Vi är hela 521 ombud som ska inta Conventum, varav 50 kommer från Skåne! Det kommer att bli häftigt att vara 50 skånska ombud på plats men givetvis ser vi mycket gärna att många av er andra också kommer upp till Örebro. På lördagen kl. 11.15 är det rikstingståg och sedan är själva Rikstinget på Järntorget. På lördagskvällen kl. 19 är det partibankett.

Förnominering

I höst kommer det att vara medlemsomröstning inför region- och riksdagsvalen 2010. Redan nu går det att förnominera, fram till den 15 augusti, men det är lika bra att göra det direkt. Enligt valplanen som antogs på distriktsstämman så ska kandidat vid tillfället för nomineringsstämman vara medlem samt valbar den 19 september 2010. Förnominering kan ske av enskild medlem, avdelningar samt kommunkretsar i alla organisationsled. Förnominering sker via post alternativt e-post till distriktsexpeditionen i Hässleholm. Sker förnominering via e-post skall en kvittering skickas ut från distriktet på mottagen nominering.

Hänt

Mycket, ett litet urplock:

Möte med NIB:s kontrollkommitté i Helsingfors, möte med Kommungruppen Skåne och Anders Flanking i Hörby, seminarium om Arktis i riksdagen, deltagit på möte med styrelsen för länspolismyndigheten i Skåne där vi bland annat fick mycket intressanta föredragningar om Davis Cup-insatsen och Rosengårdshändelserna.

Lunch med Sloveniens talman som vår talman anordnade, möte med Nyamko Sabunis jämställdhetsråd, seminarium om fotbollsvåld som Vänsterpartiet anordnade, debatter om unga lagöverträdare, hemliga tvångsmedel, mäns våld mot kvinnor samt våldsbrott och brottsoffer, besök hos länspolismyndigheten Västmanland, möte med Skånska Tidningsföreningen, konferens i Murmansk (!) om ungdomsutbyte mellan nordvästra Ryssland och Norden (det skulle jag kunna skriva hur mycket som helst om, men läs gärna på bloggen istället).

Besök hos polisen i Norrtälje, möte med poliser från V Götaland som jobbar med barnbrottsutredningar, lunchmöte med poliser från Rikskriminalpolisen, träffat Lunds Energis vd, träffat Lunds Studentnationer, pratat på offentligt möte i Kävlinge och träffat företrädare för Biogas Färs.

Det har varit en del…. Därefter har vi haft en underbar, solig och varm påskledighet i Stora Rödde. Det behövdes! Men nu är det full fart igen. Mindre än två månader till EU-valet och då ska vi ta tre mandat. Lena Ek ska få två nya C-kompisar i Europaparlamentet!

Kommande

Imorgon åker jag till Köpenhamn för presidiemöte med Nordiska rådet. I nästa vecka är det Skåne på måndagen med möte med SkD och Svenskt Näringsliv. Jag ska vara värd för ett frukostmöte om grooming, det är debatt om processrätt och fingeravtryck i pass, studiebesök på Svea Hovrätt och möte med Rikspolisstyrelsens styrelse.

Över valborg och första maj ska jag åka ner med Erik till Skåne. Vi har bland annat inför stämman-träff med de skånska stämmoombuden. Innan det är dags för stämman i Örebro ska jag även hinna en runda till Norrbotten med justitieutskottet. Ingen brist på sysselsättning…

Johan Linander, distriktsordförande för Centerpartiet Skåne:

”Gör Skåne till ett pilotlän för en ungdomsvänligare arbetsmarknad!”

Den globala ekonomiska krisen drabbar alla, men allra värst är det för de unga som nyligen kommit ut på arbetsmarknaden eller som är på väg ut. Sverige har EU:s näst högsta ungdomsarbetslöshet och situationen för unga på andra sidan Öresund, i Danmark, är mycket bättre. Medan ungdomsarbetslösheten i Sverige är över 20 % så är den 8,7 % i Danmark. Frågan man måste ställa sig är varför?

- Vi i Centerpartiet Skåne vill se en flexiblare och ungdomsvänligare arbetsmarknad. Dagens turordningsregler i LAS tvingar arbetsgivare att säga upp ungdomar som givetvis inte kunnat vara lika länge på arbetsplatsen. När nu inte moderaterna i alliansregeringen orkar med att reformera turordningsreglerna nationellt så föreslår vi att Skåne ska bli ett pilotlän med en ungdomsvänligare arbetsmarknad inklusive avskaffade turordningsregler, säger Johan Linander, distriktsordförande för Centerpartiet i Skåne.

- Vi vill också att åldersgränsen för starta-eget-bidraget ska tas bort. Varför måste man vara 26 år för att vara en god entreprenör? Även tremånadersregeln i jobbgarantin för unga måste plockas bort. Att behöva vänta i nästan 100 dagar är inte rimligt. Det behövs mycket snabbare insatser för att unga inte ska gå in i en passiv arbetslöshet, menar Linander.

- Utöver en flexiblare arbetsmarknad så är de danska lärlingsutbildningarna också en viktig faktor till lägre ungdomsarbetslöshet, även en sådan satsning bör ingå om regeringen vågar göra Skåne till ett pilotlän för en ungdomsvänligare arbetsmarknad, avslutar Johan Linander.

Anf. 40 JOHAN LINANDER (c):

Herr talman! En debatt om våldsbrott och brottsoffer är en årligen återkommande debatt. Vi utgår från motioner som skrevs under förra höstens allmänna motionsperiod, och det är också naturligt att debatten kretsar kring dessa motioner. Jag återkommer lite senare med några kommentarer till de reservationer som oppositionspartierna har med anledning av betänkandet.

Först av allt måste det poängteras hur förödande det kan vara att vara utsatt för våldsbrott. Det kan gälla enstaka men väldigt allvarliga brott, men det kan också handla om upprepade brott, människor som lever under ständiga hot om våld och i värsta fall dagliga slag och annat våld. Det kan handla om mäns våld mot kvinnor. Det kan handla om föräldrars våld mot barn, om verbal och fysisk mobbning bland barn och ungdomar och det handlar om hedersrelaterat våld och förtryck.

Våld och rädsla för våld gör att många av offren helt enkelt inte kan leva ett normalt liv. Livet går åt till att vara rädd, till att läka såren och till att försöka skymma undan skadorna för att på så sätt slippa skammen att vara utsatt för våld. Vi som inte är utsatta för detta kan knappast ens föreställa oss hur hemskt det är att leva ett liv med ständig rädsla för våld och hot om våld.

Från samhällets sida måste vi göra allt vi kan för att stoppa våldet och för att göra livet något lättare för dessa brottsoffer. Det ska vara lätt att vända sig till någon som kan hjälpa. Det finns goda exempel. Den nationella Kvinnofridslinjen, 020-50 50 50, som jag gärna vill nämna och Barnens hjälptelefon som Bris har, 0200-230 230, är bra exempel på hur brottsoffer på ett enkelt sätt kan få hjälp när den behövs. Givetvis är också kvinnojourernas arbete och skyddat boende viktigt, liksom andra ideella krafters arbete för hjälp av brottsoffer. Det ska vara lätt att ta det första steget ut ur det helvete som många lever i.

Det ska också vara enkelt att polisanmäla och att få hjälp genom den rättsliga processen. Uppbyggnaden av barnahus är ett exempel på hur det kan vara lättare för ett barn att klara sig genom den rättsliga processen efter att ha varit offer för brott. Brottsofferjourernas arbete är jätteviktigt, och vittnesstödjare ska nämnas.

När väl domen har fallit ska det också vara lätt att få ut brottsskadeersättning eller skadestånd och att kunna leva vidare utan fortsatta hot och förföljelse från den person eller grupp som man äntligen lyckats lämna. Alliansregeringen har till exempel tagit initiativ till att hjälpa dem som väljer att lämna den organiserade brottsligheten, vilket kan vara mycket svårt att göra.

De senaste åren har många bra åtgärder vidtagits för att hjälpa brottsoffer, och ännu mer är på gång. En del finns i de nationella handlingsplanerna mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål samt mot mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer. Dessa båda handlingsplaner har debatterats tidigare i kammaren, och det har vidtagits åtgärder som håller på att genomföras.

Trots detta finns det en hel del kvar att göra. Stalkningsutredningens förslag om att besöksförbud ska kunna övervakas elektroniskt, genom så kallad fotboja, tycker jag bör genomföras. Detsamma gäller förslagen om ökat skydd för personuppgifter och att det ska bli lättare att få byta identitet i extrema fall då det kan bli aktuellt.

På sikt bör vi även fundera på om utdömda skadestånd i brottmål ska betalas ut genom Brottsskadenämnden, som sedan tar över kravet på gärningsmannen. I dag kan det vara en mycket lång process innan brottsoffret får sitt skadestånd, om man får det. Ett första steg borde vara att brottsskadeersättningen ska följa domstolarnas sakprövade skadestånd.

Detta arbete har redan påbörjats. Det kan man också läsa i betänkandet. Det har tillsatts en utredning, och betänkandet från den ska komma i början av nästa år.

Därför är tidigare påståenden om 180 graders svängning lite konstiga. Vi har påbörjat det arbetet, och då behöver vi inte bifalla motionerna. Vi har inte alls ändrat inställning i den frågan.

Och om vi nu skulle ha ändrat uppfattning i någon fråga, är det så hemskt? Kan man inte få göra det någon gång ibland? Det låter ibland på Socialdemokraterna som att det vore en dödssynd att ändra uppfattning. Det finns de som ändrade uppfattning så fort de lämnade majoriteten och gick till opposition.

Jag har några korta kommentarer till oppositionens reservationer. När det gäller den första reservationen, som Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har tillsammans, ställs det krav på en handlingsplan för ökad uppmärksamhet på våldsutvecklingen i samhället. Jag har tidigare sagt att alliansregeringen har tagit fram två handlingsplaner som på olika sätt innehåller åtgärder för att minska våldsbrotten och utnyttjandet av de allra mest utsatta.

Samtidigt är det lite konstigt att så bestämt kräva en handlingsplan för ökad uppmärksamhet på våldsutvecklingen i samhället. Det är väl inte det stora problemet? Jag skulle möjligtvis vilja se en handlingsplan med konkreta åtgärder för att minska våldsbrotten. Det är väl det som är problemet, som vi måste agera kraftfullare mot.

Elisebeht Markström hävdade i sitt inlägg att alliansen avstyrker en handlingsplan för att få ned antalet våldsbrott. Det gör vi inte alls. Den reservation som ni har, där ni föreslår bifall till en motion, handlar om hur man ska öka uppmärksamheten på våldsutvecklingen i samhället. Det är ju en sak, och det kan man tycka är viktigt. Men det viktiga är väl ändå att få ned antalet våldsbrott så att färre människor blir utsatta för våld.

Där skulle jag mycket väl kunna tänka mig en handlingsplan med konkreta åtgärder, och gärna också en målsättning för hur vi ska nå framåt i den här frågan. Ska vi acceptera att de anmälda våldsbrotten ökar med ett par procent varje år? Visst är det jättebra om anmälningsbenägenheten ökar, och det gör den säkert också. Men när man ser våldsbrottens utveckling över en 10-, 20- eller 30-årsperiod kan man knappast förklara våldsbrottens ökning bara med att det är fler som anmäler. Det är också en verklig ökning av antalet begångna våldsbrott. Ska vi fortsätta att acceptera att de har ökat, eller ska vi göra någonting åt det?

Herr talman! Jag vill yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

En debatt som hölls för några veckor sedan men som jag glömt lägga ut.

Anf. 39 JOHAN LINANDER (c):

Herr talman! Jag har i princip inga personliga erfarenheter av våld. Det kanske var ett och annat slagsmål i lågstadiet. Sedan dess har jag varit en mycket fredlig person. Så jag och säkert alla ni andra som sitter här har mycket svårt att förstå hur en man – för det är mestadels män – kan hota och slå den person han säger att han älskar. Det är svårt att förstå. Ändå vet vi att det händer många gånger varje dag i hem runt om i vårt land.

I dag behandlar vi i betänkandet motioner som handlar om mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer. Att det är angelägna frågor kan vi bland annat se på hur många motioner som har kommit in, 155 stycken. De allra flesta behandlas i en förenklad form, eftersom samma frågor togs upp när handlingsplanen, som vi har hört så mycket om redan, behandlades för ett år sedan.

Handlingsplanen tål att nämnas flera gånger, eftersom det är en bra handlingsplan. Många personer, organisationer och myndigheter arbetar i dag för att förverkliga alla de åtgärder som finns i den ambitiösa handlingsplanen.

Ett av de områden som jag tycker att man ska lyfta upp extra och som vi också har fått höra lite om här tidigare i dag är insatser som är riktade mot våldsutövarna. Det är jätteviktigt att hjälpa dem som är utsatta för våld, men ofta fortsätter den som begår våldet att begå våld mot sin nästa partner. Den kvinna som lyckats bryta sig ur det destruktiva förhållandet ersätts med en annan kvinna som i samma utsträckning eller i värsta fall ännu värre blir utsatt för hot och misshandel.

Herr talman! I det här betänkandet behandlas också ett antal andra motionsförslag, och det är vid några av dessa jag tänkte uppehålla mig här i dag.

Stalkningsutredningen är en viktig utredning, och jag ser verkligen fram emot att vi ska kunna stifta nya lagar utifrån denna utredning. Det var redan tidigt i förra mandatperioden som Centerpartiet motionerade om att de som överträder besöksförbud också ska kunna få övervakning genom så kallad elektronisk fotboja så att man bättre ska kunna kontrollera huruvida de överträder besöksförbudet.

Då blev det inget gehör, men sedan dess har det gjorts ett försök genom Rikspolisstyrelsen. Resultaten har överlämnats till Stalkningsutredningen som nu har föreslagit att det ska komma en sådan lagstiftning.

Vi vet att det finns många män som har blivit belagda med besöksförbud som är ångerfulla och aldrig någonsin överträder besöksförbudet. För just de männen behövs ingen lagändring. Då fungerar lagstiftningen som den ser ut i dag. Men vi vet också att det finns män som inte bryr sig det minsta om att de har fått ett besöksförbud. De bryr sig inte det minsta om att de begår lagöverträdelser. Det enda som är viktigt är att hämnas för att kvinnan har vågat anmäla dem. För dessa män behövs en lagändring.

Centerpartiet står så klart fast vid att den elektroniska övervakningen ska kunna användas. De män och i vissa fall kvinnor som systematiskt förföljer en annan person och inte bryr sig om att de överträder besöksförbudet får faktiskt finna sig i att en fotboja registrerar hur de rör sig inom ett visst område.

När det gäller frågan om sexualbrott och samtycke kan jag inte låta bli att säga något om den även om jag tyvärr inte ser någon från Miljöpartiet på plats. Jag har debatterat denna fråga så många gånger. År 2005 fick vi också en ny sexualbrottslag. Redan då yrkade Centerpartiet att vi skulle ha en sexualbrottslagstiftning som utgår från att det måste finnas samtycke till alla sexuella gärningar. Tillsammans med Moderaterna och Kristdemokraterna reserverade vi oss för att tillsätta en utredning om samtyckeskravet, men Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet sade nej till detta, även om några vänsterpartister glädjande nog bröt mot sin partilinje och röstade för vår reservation. Dock inga miljöpartister, men då är det ju ännu mer glädjande att Miljöpartiet nu har ändrat sig och reserverar sig för en samtyckesreglering. Det är intressant att de gör det nu när alliansen redan har tillsatt en utredning som ska se över hur den nuvarande lagstiftningen fungerar och om dagens krav på tvång ska ersättas med en samtyckesreglering. Men det är som sagt var glädjande att fler ställer sig bakom Centerpartiets krav.

Herr talman! Det finns mycket mer att säga om mäns våld mot kvinnor. Det är helt enkelt avskyvärt att så många kvinnor ska tvingas leva i ständig skräck. De vet aldrig när nästa slag kommer. Som många andra har varit inne på finns det dock även andra, barn, i familjerna som lider. De kanske inte själva blir misshandlade, men att gång på gång behöva se och uppleva hur pappa misshandlar mamma är som jag ser det en psykisk misshandel. Det är också ett brott; pappan begår ett brott även mot sina barn som tvingas uppleva detta. Dessa barn får inte glömmas bort.

Redan när den förra socialdemokratiska regeringen ändrade lagstiftningen så att barn som bevittnar våld kan få en möjlighet till brottsskadeersättning yrkade vi i Centerpartiet och reserverade oss för att barn skulle ses som målsägande som faktiskt har utsatts för brott – psykisk misshandel. Då sade Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet nej.

Det känns i och för sig glädjande att Socialdemokraterna här i kammaren i dag säger att de har ändrat sig, men samtidigt blir det lite pinsamt när ni nu höjer röstläget när det faktiskt var ni själva som stoppade det tidigare. Det hade kanske varit bättre att vara lite klokare tidigare.

Jag tycker att det blir ännu pinsammare när Socialdemokraternas debattör här i kammaren, Elisebeht Markström, kritiserar att vi inte tar upp frågan i det betänkande som nu ligger på bordet. Det har Elisebeht Markström själv varit med och beslutat om, när vi fattade beslut om att vi skulle ha en förenklad behandling av de motioner som togs upp redan förra året. Vet inte Elisebeht Markström vad hon själv är med och fattar beslut om? Det känns som om det börjar bli en trend inom arbetarrörelsen.

Till slut vill jag också säga att Rädda Barnen har kommit med en bra rapport om just detta. Det vill jag tacka för. De pekar ut precis de frågor som vi debatterar här i dag och behovet av att barn också ska ses som målsägare som blivit utsatta för brott.

Med detta vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

(Applåder)

I detta anförande instämde Maria Kornevik Jakobsson (c).

Anf. 40 ELISEBEHT MARKSTRÖM (s) replik:

Herr talman! Låt mig klarlägga en sak: Jag sade i mitt anförande att när den här motionen behandlades motiverade ni inte varför ni avslog den. Det får Johan Linander titta efter i betänkandet vad gäller den nationella handlingsplanen. Precis som jag sade i början av mitt anförande har vi ett särskilt yttrande där vi talar om för läsaren vad vi har tagit för ställning. Vi har alltså inte ändrat oss på de flesta punkterna – dock när det gäller den här.

Nu är vi alltså på samma linje, Johan Linander. Nu säger du att jo, detta borde betraktas som psykisk misshandel. Det är precis vad ni sade för fyra år sedan. Men varför händer det då inget? Ni ingår ju i regeringsunderlaget. Hur i jösse namn ska omvärlden tolka detta? Här har ni i flera debatter med emfas hävdat att det bör vara en annan ordning än den vi har nu. Men när ni kommer till grytorna överger ni plötsligt denna er idé – som vi nu stöder.

Vi har tagit till oss av den kunskap som finns, och vi är inte sämre än att vi kan säga att vi ser att de reformer som vi genomförde förra mandatperioden, med brottsskadeersättning och socialtjänstens ytterligare ansvar, inte räcker. Det duger inte. Barnen är värda något bättre än vad vi nu har, och det kommer vi inte att skämmas för. Johan Linander kan raljera hur han vill i talarstolen – vi kommer inte att skämmas för den ståndpunkten, utan vi har faktiskt motionerat i ett par omgångar och sagt samma sak varje gång: Vi vill ha en utredning till stånd, men du tillsammans med dina allianskamrater, Johan Linander, avslår detta och har faktiskt inte motiverat det på något sätt som går att utläsa.

Anf. 41 JOHAN LINANDER (c) replik:

Herr talman! Elisebeht Markström fortsätter att tjata om precis samma sak. När vi fattade beslut i justitieutskottet om att vi skulle ha förenklad behandling av de motioner som handlar om saker som behandlades förra året, varför sade inte Elisebeht Markström då att de ville ha en behandling av just det här området eftersom de hade ändrat ställning? Då hade det ju funnits med i betänkandet. Men Elisebeht Markström satt tyst. Hon får därför kanske vara lite självkritisk i stället för att vara kritisk mot oss.

Man får också säga att det är ganska sällan Socialdemokraterna säger att det de tidigare har gjort inte duger, så det är glädjande att ni nu har kommit på att vi hade rätt och att ni nu stöder oss.

Alliansregeringen kan inte på två och ett halvt år hinna ändra all lagstiftning som ni har gjort dåligt under tolv tidigare år. Det tar faktiskt lite längre tid. Men vi tänker ha kvar regeringsmakten även nästa mandatperiod, så vi kommer att fortsätta att jobba med de här frågorna. Då kommer vi också att få se en förändring. Förhoppningsvis kan vi vara överens då, men det verkar som om Socialdemokraterna har olika politik i majoritet och opposition, så det är svårt att veta.

Anf. 42 ELISEBEHT MARKSTRÖM (s) replik:

Herr talman! Det är riktigt, med Johan Linanders terminologi kommer jag att fortsätta att tjata om samma sak. Vi tycker att den här frågan är väsentlig och viktig.

Det är bra om Johan Linander diskuterar sakfrågan och inte formfrågan. Majoriteten får väl ta ansvar för betänkandet i dess helhet. Det är ju så att ni har avstyrkt vår motion. Ni gjorde det förra året och ni gör det nu igen, visserligen summariskt. Men det kan väl inte innebära, herr talman, att man inte får debattera en fråga som finns i betänkandet. Jag förstår faktiskt inte den upprördheten. Det är självklart så att den här frågan kommer att leva till dess att vi har en utredning på plats.

Om det nu är så att Johan Linander tycker att det här är en viktig fråga, att ni står fast vid er uppfattning men att ni tyvärr inte har hunnit göra någonting åt detta på snart tre år, hur ska omvärlden uppfatta det? Vad är det som kan vara viktigare än barnens rättigheter och att ge skydd och stöd till de barn som vi nu talar om? Jag har försökt beskriva vad det är för verklighet barnen lever i. Då undrar jag vad i jösse namn man har för prioriteringar om just den här frågan inte kan hinnas med på två och ett halvt år.

Sedan har jag en fråga till Johan Linander och den gäller barnahusen. Ni avstyrker också vår motion där vi hävdar att barnahus bör finnas i hela landet. De bör också ha ett klart uppdrag att de ska rikta sig till alla barn upp till 18 år. Det spretar i dag. Det ser väldigt olika ut. Jag vet att det pågår ett arbete för att definiera vad barnahusen ska göra, men ni avstyrker de facto vår begäran att barnahus ska finnas tillgängliga för alla barn i hela landet. Varför då, Johan Linander?

Anf. 43 JOHAN LINANDER (c) replik:

Herr talman! Nej, det är absolut ingen som har sagt att vi inte ska debattera den här frågan, men klaga inte på att den inte finns med i den förenklade behandlingen av frågorna. Det har ni själva varit med och fattat beslut om. Det finns andra jätteviktiga frågor som också får en förenklad behandling i det här betänkandet. Det är väl inget konstigt med det.

Elisebeht Markström är något av doktor Jekyll och mister Hyde. När Socialdemokraterna var i regeringsställning var Elisebeht Markström – hon ville debattera de här frågorna förra mandatperioden också – oerhört angelägen om att vi inte skulle bråka i så här viktiga frågor. De drabbade kvinnorna, de drabbade barnen var viktigare än den politiska retoriken. Men när Elisebeht Markström och Socialdemokraterna befinner sig i opposition betyder det uppenbarligen ingenting. Nu är den politiska retoriken det viktigaste.

Samtidigt ska jag också säga, för jag tittar på Lars U Granberg där borta, att vi har ett jättebra samarbete inom det tvärpolitiska manliga nätverket här i riksdagen, där vi jobbar med de här frågorna. Där har vi ett alldeles utmärkt samarbete över blockgränserna, och vi behöver inte ha någon partipolitisk oenighet om vad vi ska göra och hur vi ska jobba. Man ska betona att det också finns ett gott samarbete här i riksdagen om de här väldigt viktiga frågorna.

Till slut vill jag säga några ord om barnahus. Det är ju något som håller på att genomföras. Det ska finnas barnahus i hela landet. Varför ska man skriva ett tillkännagivande till regeringen om att de ska göra någonting som de redan gör. Sedan finns det vissa detaljer som vi inte håller med om och därför kunde vi inte heller tillstyrka motionen.