Linander tycker!
Korta mer eller mindre genomtänkta tankar efterfrågar likasinnade kommentarer.

Just nu debatteras utrikesutskottets betänkande UU9 Mellanöstern och Nordafrika i riksdagens kammare. En debatt som inte hade fått någon större uppmärksamhet om det inte hade varit för en oppositionsreservation om att Sverige ska erkänna folkmordet 1915 i det osmanska riket.

Inför beslutet, som vi ska fatta senare i eftermiddag, så har vi riksdagsledamöter fått mängder av mejl. Både från de som vill ha ett folkmordsbeslut och de som inte vill ha det. Det har också skrivits många debattartiklar i frågan och bara på Newsmill finns det 12 artiklar om detta.

Vänsterpartiets vice ordförande Alice Åström skriver bl.a. att Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokarterna skulle ha fått vika ner oss för Carl Bildt och att vi därmed inte längre skulle erkänna att det begicks ett folkmord 1915. Det stämmer att centerpartister, folkpartister och kristdemokrater har engagerat sig i frågan och arbetat för ett erkännande av folkmordet 1915. Men ändå drar hon så felaktiga slutsatser.

Med den information som jag har tagit del av så hävdar jag att det med största sannolikhet begicks ett sådant övergrepp på armenier, assyrier/syrianer och pontiska greker 1915 att det ska kallas för folkmord. Betyder det att jag tycker att riksdagen ska fatta beslut om att det begicks ett folkmord 1915? Inte alls.

Det är inte riksdagens roll att fatta beslut om när och hur brott har begåtts och vem som har skuld till dessa. Sverige har av tradition och under bred partipolitisk enighet ansett att man inte genom riksdagsbeslut ska fastställa vad som är att betrakta som folkmord utan låta den frågan avgöras genom en folkrättslig process i internationell domstol.

En lundastudent vid namn John Nyzell har en bra artikel om detta, också på Newsmill.

I det betänkande som nu debatteras kan man också notera att Vänsterpartiet och Miljöpartiet har ytterligare en reservation om erkännande av folkmord. De vill att riksdagen ska slå fast att det begicks ett folkmord på kurder i Irak 1988. Detta ställer dock inte Socialdemokraterna upp på. Betyder det att de inte tycker att det begicks ett folkmord på kurder 1988 i Irak? De kan inte gärna motivera sitt ställningstagande med att de inte tycker att riksdagen ska fatta beslut om folkmord!

Här har vi just det stora problemet med att riksdagen skulle börja fatta beslut om när det begicks folkmord runt om i världen. Då blir varje ställningstagande ett ställningstagande om huruvida det begicks ett folkmord eller inte och om riksdagen inte har fattat beslut om folkmord på en viss plats vid ett visst tillfälle så blir slutsatsen att riksdagen inte tycker att det begicks något folkmord. Det är mycket beklagligt att Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet inte förstår detta. Detsamma tycks även gälla för kristdemokraten Annelie Enochson.

Varken idag eller vid något annat tillfälle kommer jag att rösta i riksdagen om huruvida det har begåtts något folkmord eller inte. Jag röstar för att riksdagen inte ska fatta beslut i den här typen av frågor, det är folkrättsliga processer som ska skötas av internationella domstolar.

Att isländska folket skulle rösta mot Icesavelagen stod klart redan före dagens folkomröstning, men att 93,6 procent röstade mot och enbart 1,5 procent för är ett makalöst resultat. Premiärminister Johanna Sigurdardottir och hennes rödgröna regeringsallians försökte att driva genom Icesavelagen, men snacka om att vara i otakt med sin befolkning. Men Sigurdardottir har redan meddelat att hon och hennes regering sitter kvar.

Frågan om Icesave är givetvis inte enkel och en regering har att göra svåra överväganden som inte alltid är populära, men att ha 93.6 procent mot sig måste vara något slags rekord. Den isländska regeringen har såklart vetat att de skulle förlora folkomröstningen och förhandlingar har redan påbörjats med britterna och holländarna om ett nytt avtal. Klart är att det måste vara väsentligt annorlunda för att islänningarna ska acceptera det.

Det är glädjande att den tyska författningsdomstolen har ogiltigförklarat den tyska lagen där datalagringsdirektivet implementerats. Man ska inte uppfatta det som att den tyska författningsdomstolen har ogiltigförklarat direktivet, utan det är den tyska implementeringen som inte följer tysk grundlag.

Vår svenska kommissionär, Cecilia Malmström, har redan sagt att Kommissionen börjat analysera den tyska domen. Jag hoppas att hon kommer fram till att hela direktivet omedelbart ska omförhandlas. Jag tycker att direktivet ska göras frivilligt för länderna att implementera. Det borde vara en rimlig kompromiss. För min del är det enkelt hur Sverige ska göra, vi ska inte implementera ett frivilligt datalagringsdirektiv!

Efter någon veckas interna strider inom den rödgröna vänsteralliansen så har de nu kommit överens om att avskaffa avdraget för hushållsnära tjänster. Det är bra med ett klart besked, men mycket tråkigt att de rödgröna vänsterpartierna väljer att göra tusentals arbetslösa av ideologiska skäl.

Avdraget för de hushållsnära tjänsterna har inneburit att en svart bransch har blivit vit och att många människor kunnat återvända från utanförskap. Enligt Almegas beräkningar kommer 75 procent av de anställda från arbetslöshet. Många gånger är det kvinnor och personer med invandrarbakgrund som har fått nya jobb.

Det här är jobb och människor som vänsterpartierna uppenbarligen är beredda att offra av ideologiska skäl. Det innebär att människor som jobbar med hushållstjänsterna, och som nu får tillgång till social trygghet med sjukförsäkring och pension, riskerar att återigen slängas ut i kylan.

Som tur är säger svenska folket nej till de rödgröna vänsterpartiernas hot mot framtidens jobb. Enligt en undersökning från Demoskop är 78 procent av svenskarna positiva till skattereduktionen. Fakta är att de rödgröna vänsterpartierna inte heller går i takt med sina egna väljare. För även bland sympatisörerna för Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet är andelen positiva i klar majoritet med över 70 procent positiva.

Centerpartiet kommer att ta strid för avdraget för hushållsnära tjänster i höstens val. Vi gör inte en uppdelning i fina och fula jobb.

Jag är inte ordinarie ledamot i EU-nämnden, men som förstaersättare så tjänstgör jag ganska ofta, t.ex. idag. Tänkte berätta lite om hur socialdemokraterna agerar i EUN, efter många fredagar så är jag så trött på dem.

Idag hade nämnden besök av två ministrar, Maud Olofsson och Tobias Krantz, och en statssekreterare (istället för Ewa Björling) som alla föredrog regeringens ståndpunkter inför Konkurrenskraftsrådet 3-4 december.

Som vanligt när Maud är på EUN så ställer socialdemokraterna frågor om allt, ner i minsta detalj. Idag var det t.ex. fel på en rubrik och en annan socialdemokrat klagade på att en rubrik var på engelska när övriga texten var på svenska. Den nivån är det…

De flesta ministrarna läser upp den skriftliga promemorian när de kommer till EUN, men Maud utvecklar sin syn och pratar friare, liksom t.ex. Anders Borg och Carl Bildt brukar göra. Då begärde en socialdemokrat ordet för att påpeka att statssekreterare Hägglund som föredrog ärendet för en dryg vecka sedan i näringsutskottet inte hade sagt exakt samma sak.

För att kontrollera så tog jag också tiden idag. Mauds frågor (det var tre frågor på rådsdagordningen plus två övriga frågor som inte brukar diskuteras) hade beräknats ta 45 minuter. Det tog 1,5 timme. Som jämförelse kan nämnas att Tobias Krantz hade 4 frågor på dagordningen plus sex övriga frågor och han kunde lämna Skandiasalen efter 20 minuter.

Så kan det gå till i EU-nämnden.

Såg i Kristianstadsbladet att Gustav Fridolin nu är tillbaka i politiken igen, han toppar Miljöpartiets valsedel i riksdagsvalkrets Norra och Östra Skåne. Inget som förvånar, tvärtom hade det förvånat mig om han inte kommit tillbaka.

Samtidigt hittade jag en debattartikel i Kristianstadsbladet som han hade haft publicerad i förra veckan, “Miljöpolitik för färre brott“. Intressant att han ger sig in i rättspolitiken, men det hade varit bättre om han hade kollat upp fakta först. Jag blev minst sagt förvånad över påståendet att Sverige skulle behöva lämna Schengensamarbetet för att få “återinföra tullkontroller”.

Ett studiebesök på tullen skulle behövas. Men jag kan redan nu berätta att under 2008 gjorde svensk tull 80 000 tullkontroller och 6 847 beslag av narkotika, dopningsmedel, alkohol och tobak gjordes….

Vidare påstår Fridolin att Sverige skulle få en effektivare begränsning av inflöde av droger om vi lämnar Schengensamarbetet. Knappast, det är tack vare Schengensamarbetet och annat internationellt samarbete som narkotikasmugglingen kan förhindras till en del. Att stå på gränsen och stoppa var tionde bil är inte tullens arbetssätt längre, som tur är. Det handlar om underrättelseinformation, spaning och väldigt mycket samarbete med andra länder. Schengensamarbetet är så viktigt att till och med Schweiz är med, detta land som länge inte ens ville vara med i FN. Även Norge och Island är med i Schengen trots att de inte är med i EU. När den organiserade brottsligheten blir allt mer gränsöverskridande så måste även de brottsbekämpande myndigheterna arbeta gränsöverskridande. Men Miljöpartiet vill att Sverige ska stå ensamma.

Med den sekretess som tyvärr finns runt ACTA-förhandlingarna så är det inte enkelt att kommentera mediauppgifter om vad som sker eller inte sker i förhandlingarna. Idag kan man läsa på IDG.se att “Europa och USA planerar stora aktioner mot upphovsrättsbrott på internet”.

Detta stämmer inte. Som någon gång tidigare så är det ett dokument som har läckt ut och som tolkas som en del av ett kommande ACTA-avtal. Det kan mycket väl vara så att det läckta dokumentet är korrekt och finns med i ACTA-förhandlingarna, men i så fall är det enbart ett förslag som ett land lagt och som övriga länder inte har gått med på. Det som beskrivs på IDG.se kommer Centerpartiet och alliansregeringen inte att gå med på och det är inte heller EU:s linje i förhandlingarna.

Detta nya missförstånd om ACTA är ytterligare ett starkt skäl att släppa på sekretessen runt förhandlingarna. Varje land borde kunna stå för de förslag som de lägger och vi andra ska inte behöva få skuld för andras oacceptabla förslag.

Det finns ytterligare en sak i artikeln som inte stämmer: “Acta är ett handelsavtal som är tänkt att användas för att bekämpa piratkopiering på framförallt internet.” Jag skulle snarare säga att ACTA framförallt handlar om att bekämpa varumärkesintrång, men att det finns länder som också vill få till ett ACTA-avtal med åtgärder mot piratkopiering på Internet.

De tre rödgröna vänsterpartierna har tidigare gemensamt sagt att skatteavdraget för hushållsnära tjänster ska tas bort om de vinner valet. Nu har Almega tagit fram statistik som visar att hemservicebranschen ger 11 400 personer arbete, motsvarande 7 600 helårstjänster. Visst skulle en del fortfarande jobba kvar i branschen även utan RUT-avdraget, men uppemot 10 000 skulle bli arbetslösa efter en vänstervinst i valet. Många av dessa är kvinnor som tidigare varit arbetslösa och speciellt kvinnor som tidigare aldrig haft något jobb, varav många invandrare.

Visserligen säger Miljöpartiet nu av taktiska skäl att de inte vill ta bort skatteavdraget omedelbart pga konjunkturläget, men Vänsterpartiet står på sig och kommer givetvis inte att gå med på att ändra tidigare överenskommelse i frågan. Socialdemokraterna gör som vanligt, svarar inte på frågan vad de vill.

Intressant är att Mp nu i medvindstider försöker sig på den framgångsrika moderattaktiken, “stå inte för någon politik som kan skrämma bort väljare”.

Visst är sex miljoner om året en oerhört hög lön och de anställda har definitivt en väldigt låg lön, men varför en så dum jämförelse?

På E24 så jämförs McDonald-vd:n Waldemar Nuvalls lön med en anställd på McDonald´s. Vd:n har en årslön på sex miljoner och den anställde 109.09 kr per timme. För att då kunna göra en dålig Big Mac & Co-jämförelse så räknar de ut vd:ns timlön genom att dela med en normal heltidsanställning. Vem tror att en vd jobbar 40 timmar i veckan? Pinsamt dålig journalistik.

Karl Gustav Abramsson, eller KG som han kallas, är en kollega i justitieutskottet. Han är en av de socialdemokrater som jag har haft störst respekt för.

Hur kan han bara stå i talarstolen i kommunfullmäktige och hota att “remma upp” kommunalrådet Maria Kristoffersson? Obegripligt dumt sagt. Remma upp är inte ett uttryck som jag har hört tidigare, men det går inte att missuppfatta vad som menas.

Det är förmodligen så att KG inte menade att han faktiskt skulle kunna tänka sig att misshandla henne, men det är lika illa ändå. Det är oacceptabelt att uttrycka sig så till en annan människa och när det sker i en fullmäktigesal är det ännu värre. Jag kan inte låta bli att fundera på vad fullmäktigeordföranden sa eller gjorde. Han eller hon har ett ansvar för att hålla ordning i fullmäktigesalen och det som KG Abramsson sa borde verkligen fullmäktiges ordförande ha protesterat mot och varnat honom för.

Redan i morse blev jag uppmärksammad på mobilkamerafilmen som nu blivit en stor nyhet. Som vanligt ska man inte dra slutsatser av att se/höra en part, men nog väcktes många frågor när jag såg filmen. Polisen behöver jobba förtroendeskapande och detta hjälper inte till.

Det är bara att konstatera att Vänsterpartiet och Miljöpartiet har svikit i datalagringsfrågan. I den reservation som de la fram i justitieutskottet tidigare idag så gav de rödgröna ett sken av att de inte vill ha datalagringdirektivet i sin nuvarande form (“Vi anser att den registrering av enskildas förehavanden som genomförs genom datalagringsdirektivet är och får inte vara ett oproportionerligt ingrepp i den personliga integriteten”), men det är tydligen helt fel.

När jag läste artikeln i Aftonbladet där vänsterpartiets gruppledare Alice Åström (sitter inte i JuU) uttalar sig så blev jag förvånad. Tidigare besked om att Vänsterpartiet och Miljöpartiet stödjer Centerpartiets linje att kämpa för att ändra direktivet så att vi slipper införa det i svensk lag gäller uppenbarligen inte längre.

Dessutom har den rödgröna vänsterkartellen kommit överens om att ha en lagringstid på ett år! I alliansen har vi i Centerpartiet fått genom minimilagringstiden på sex månader. Jag är den första att ha förståelse för att kompromisser måste göras i ett samarbete, men att Vänsterpartiet och Miljöpartiet skulle gå med på en så dålig kompromiss skulle jag aldrig kunna föreställa mig.

På dagens sammanträde med justitieutskottet fick vi i alliansen en mindre chock. Vi skulle justera ett betänkande om polisfrågor som bl.a. innehåller frågan om trafikdatalagring.

Varje betänkande går genom utskottet två gånger, först ett sammanträde där varje parti meddelar sin ställning i de frågor som behandlas och ett andra sammanträde där betänkandet justeras (beslutas).

Efter den första behandlingen av betänkandet hade S och V/Mp reserverad sig angående trafikdatalagringen, men åt helt olika håll:

S ursprungliga reservation: “Genom den tidigare socialdemokratiska regeringen togs initiativ till lagring av trafikdata inom EU. Direktivet innebär att lagring av trafikdata och begäran om att få ut information i brottsutredningssyfte lagregleras, vilket ökar rättssäkerheten. Tiden för att genomföra direktivet i svensk rätt har nu gått ut, och EU-domstolen har i en dom konstaterat att Sverige har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt direktivet genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet. Vi anser att lagring av trafikdata är nödvändigt för brottsbekämpningen och att regeringen snarast måste presentera ett lagförslag.”

V/Mp: “Vi anser att den massregistrering av enskildas förehavanden som genomförs genom datalagringsdirektivet är ett oproportionerligt ingrepp i den personliga integriteten. Eftersom direktivet är beslutat i EU följer det dock av Sveriges förpliktelser som medlemsland att genomföra detta i svensk lagstiftning. Vi anser därför att det förslag som presenterats av Trafikuppgiftsutredningen bör förbättras på flera punkter. Särskilt viktigt är det att frågan om vilka data som ska lagras regleras i lag och inte i en förordning.”

Majoritetstexten i betänkandet: “Direktivet om lagring av trafikuppgifter kommer att genomföras i svensk rätt. Utskottet delar dock regeringens uppfattning att privata företags lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpande ändamål väcker flera viktiga principiella frågor och att det är viktigt att dessa frågor beaktas i det fortsatta arbetet. För att värna skyddet av den personliga integriteten är det därför enligt utskottets mening viktigt att arbetet med att genomföra direktivet behandlas tillsammans med övriga initiativ vad gäller brottsbekämpning. Det arbete som pågår bör inte föregripas varför riksdagen bör avslå motionerna.”

Bodström har vid flera tillfällen beklagat sig över att trafikdatalagringen inte har genomförts i svensk lagstiftning eftersom det är så viktigt ur brottsbekämpningssynpunkt. Så sent som idag har Aftonbladet en artikel om det: “Direktivets upphovsman, Thomas Bodström, är kritisk.
– Det här handlar om valtaktik och det går ut över alla de unga kvinnor som drabbas av människohandel och så vidare. ”

Men nu har alltså Thomas Bodström och socialdemokraterna intagit en ny ståndpunkt, det direktiv som de själva drev genom är numera ett oproportionerligt ingrepp i den personliga integriteten! (Precis vad vi i Centerpartiet, liksom M, V och Mp hela tiden har sagt!)

Vid dagens JuU-sammanträde så delades det ut ett papper, precis före kl. 10 då mötet skulle starta, med en gemensam reservation från S, V och Mp. Jag blev mycket förvånad, men samtidigt glad för att socialdemokraterna tagit sitt förnuft till fånga, även om det är ren och skär populism.

Nu lyder den gemensamma S/V/Mp-reservationen: “Vi anser att den registrering av enskildas förehavanden som genomförs genom datalagringsdirektivet är och får inte vara ett oproportionerligt ingrepp i den personliga integriteten. Eftersom direktivet är beslutat i EU följer det dock av Sveriges förpliktelser som medlemsland att genomföra detta i svensk lagstiftning. Vi anser att det förslag som presenterats av trafikuppgiftsutredningen bör förbättras på flera punkter. Särskilt viktigt är det att frågan om vilka data som ska lagras regleras i lag och inte i en förordning.”

Formuleringen “är och får inte vara” känns oerhört krystad, men jag kan inte tolka det på annat sätt än att socialdemokraterna nu tycker att de själva drev genom ett direktiv som är ett oproportionerligt ingrepp i den personliga integriteten. Dags att vakna!

Angående reservationens två sista meningar så innehåller det förslag (som ligger och vilar på JuDep) på hur direktivet kan genomföras i svensk lag tydliga förbättringar i förhållande till utredningsförslaget och en av dessa förbättringar är att vad som ska lagras ska regleras i lag och inte i förordning.

Måste berätta om en konstig intervju som jag har gjort med anledning av Hovrättens dom i Sturebymålet. HovR fastställde TR:s dom, dvs 1 år och 8 månaders sluten ungdomsvård både för pojken som erkänt mordet på Therese Johansson Rojo och hans f.d. flickvän som dömdes för anstiftan till mord. Efter domen har det blivit en diskussion om att 1 år och 8 månader är ett för kort straff för mord och anstiftan till mord och att det skulle vara fel att räkna ut den unges straff utifrån vilket straff en vuxen skulle ha fått för samma brott.

Hovrättens dom har inte vunnit laga kraft och jag tänker inte uttala mig om domen och samma sak sa jag till journalisten igår. Sedan la jag av någon anledning till att jag tycker det är olyckligt om vi börjar diskutera i termer som att 1 år och 8 månader är kort tid för en ung människa att sitta inlåst. Om jag tänker tillbaka till min egen ungdom så hände det väldigt mycket mellan jag var 16 och 18 år och jag tyckte knappast att det var kort tid med 1 år och 8 månader. För de dömdas föräldrar är det inte heller kort tid med 1 år och 8 månader. Jag förstår hur förtvivlade de dömda och deras föräldrar är och jag förstår att de med all sannolikhet tycker att 1 år och 8 månader är ett långt straff.

Då sa journalisten: “Så du tycker att de borde ha ett kortare straff?”

Varefter jag svarade ungefär: “Nej. Jag säger bara att jag kan förstå de dömda och deras föräldrars förtvivlan över vad som har hänt och att de förmodligen inte tycker att 1 år och 8 månader är ett kort straff. På samma sätt som att jag förstår den mördade Therese föräldrar som förmodligen tycker att 1 år och 8 månader är ett för kort straff i jämförelse med deras “straff” att aldrig någonsin få tillbaka sin dotter.”

Då sa den något förbryllade journalisten: “Tycker du alltså att de borde ha fått ett hårdare straff?”

Och jag svarade: “Nej, jag tycker varken att den utdömda domen är rätt eller fel. Jag tycker varken att straffet är för långt eller för kort. Jag tycker inte någonting om domen (offentligt) eftersom den inte har vunnit laga kraft. Men jag kan förstå hur de dömda och deras föräldrar känner och jag kan förstå hur den mördades föräldrar känner.”

Sedan gjorde jag något som jag inte brukar göra, jag ställde en motfråga till journalisten: “Kan inte du förstå hur de känner?”

“Jo… (tystnad)… visst kan jag det, men jag kan inte skriva en artikel om att straffet är både för långt och för kort…”

Jag svarade: “Det begriper jag, men om du ska skriva att jag förstår att de dömda och deras föräldrar tycker att 1 år och 8 månader är lång tid så måste du även skriva att jag förstår att den mördades föräldrar tycker att 1 år och 8 månader är kort tid.”

Jag började nämligen fundera på om jag inte hade sagt för mycket. Journalisten hade ju kunnat ta ut en del av mitt resonemang och sedan skulle det ha kunnat bli väldigt fel. Men jag fick faktiskt svaret: “Det lovar jag.” Och ännu har jag inte hittat någon artikel, åtminstone inte på nätet, där jag är med.

Jag borde lära mig att inte resonera så mycket när jag pratar med journalister, men svaren på komplicerade frågor är sällan enkla och då tycker jag att det krävs förklaringar med resonemang åt både det ena och det andra hållet. Nåja, det tycks ha gått bra den här gången.

Sitter nu på Centerpartiets Kommundagar i Göteborg. Årlig tillställning med ca 400 centerpartister som den här gången hålls på Svenska Mässan. I media har våra Kommundagar framställts som en kristillställning, men vi som är här har en helt annan känsla.

Maud har precis hållit ett oerhört engagerat och engagerande tal som avslutades med stående applåder. Det bästa jag har hört henne på länge. Med förslag kring ungdomsarbetslösheten, jämställdhet, energifrågan, vem som ska skapa de nya jobben samt roliga jämförelser mellan de rödgröna som Kinderägg och Mona Sahlin som teaterchef så höjde Maud stämningen i Centerpartiet ordentligt.

Nu håller Nicklas Lundblad, numera vice VD på Stockholms Handelskammare, ett tankeväckande anförande om “Integritetsfrågorna – 10-talets demokratiutmaning”. Han är en fantastisk föredragshållare och hans budskap “ökad medborgarmakt” är något vi alltid ska ha med oss.

Socialdemokraterna kör enligt den gamla devisen “ha dubbelt så kul med dubbelmoral”. I debatten så framför de ständigt att det skulle vara katastrof om vi skulle rubba på LAS, inte ens undantag för två personer ska det vara. Men när de själva är arbetsgivare så är det såklart skillnad.

Nu när den socialdemokratiska tidningen Östran i Kalmar behöver reducera personalen med fyra personer så kräver de i förhandlingar med facket att få göra undantag från turordningsreglerna.

Som sagt, varför bara ha en moral när det är dubbelt så kul med dubbelmoral…

Vi riksdagsledamöter får extremt mycket post, är man borta från kontoret i några dagar så har man en 2-3 decimeters hög att ta sig genom när man kommer tillbaka. Detta är anledningen till att jag inte uppmärksammat en intressant artikel i tidningen Riksdag & Departement tidigare.

Susanne Eberstein som är en av två socialdemokrater i Rikspolisstyrelsens styrelse har ställt en skriftlig fråga till justitieministern om registrering av kontantkort till mobiltelefoner. Hon tar i frågan tydligt ställning för en obligatorisk registrering av personuppgifter vid köp av kontantkort.

Detta är en fråga som Thomas Bodström försiktigt lyfte på under 2005 men sedan inte vågade gå vidare med när det blev en storm kring Bodströmssamhället. Men nu tycks alltså socialdemokraterna ha bestämt sig för att det är dags att registrera alla kontantkort.

Vi i Centerpartiet säger nej till registering av kontantkort och Beatrice Ask är också mycket tydlig i sitt svar: “Jag anser sammantaget därför inte att nyttan av förslaget uppväger intrånget i människors privatliv och den administrativa börda det skulle ge upphov till.”

I höstas så presenterade jag ett förslag på förstärkt skydd för barn som utsätts för våld. I det ingick bland annat att införa ett nytt brott i brottsbalken, grov barnfridskränkning. Idag finns det fridskränkning och kvinnofridskränkning, men vi vill ha ett barnfridskränkningsbrott med högre straffskala.

Idag har det tyvärr kommit ett exempel på att brottet grov barnfridskränkning verkligen skulle behövas. (Som vanligt tänker jag inte uttala mig om hur domstolen dömer i enstaka rättsfall.) När jag läste om styvfaderns tortyr av treåringen så mådde jag illa.

Jag vill se en lagstiftning som ser ännu allvarligare på den här typen av brott mot barn. Fega, usla människor som systematiskt misshandlar, förnedrar och kränker barn ska dömas till mycket långa fängelsestraff.

Idag fick jag ett mejl från en miljöpartist i Malmö. Han har skrivit till riksdagen, regeringen, Skånes regionfullmäktige, Malmös kommunfullmäktige och massmedia och kräver att Miljöpartiets medlemsomröstning i Malmö till de tre valen nästa år ska ogiltigförklaras. Det är knappast vår roll att ogiltigförklara en medlemsomröstning, han borde snarare välja sig till partis rikskansli.

Det märkliga är att det inte är något fusk eller liknande som han är upprörd över, utan att de har använt fel metod för omröstningen. De har haft en internetomröstning och för att räkna ut vem som skulle hamna på vilken plats har de använt en metod som kallas “Instant Runoff Voting (IRV)“.

En intressant metod, men samtidigt så kan den ju ge helt andra resultat än om man använder det gamla vanliga systemet där man räknar samman poäng för varje kandidat, t.ex. att en förstaplats ger fem poäng, en andraplats fyra poäng osv.

Det är inte första gången som de har interna strider i Miljöpartiet i Malmö.

Det är med stor förvåning som jag ser att några i vår riksdagsgrupp har gått ut och säger att de ska rösta mot den proposition där kärnkraftsavvecklingslagen tas bort. Vi har redan röstat för klimat- och energiöverenskommelsen och även om det nu krävs ytterligare beslut för att precisera överenskommelsen så var vi alla på det klara med vad den ursprungliga överenskommelsen innehåller. Vi i Centerpartiet fick genom en historiskt stor satsning på de förnyelsebara energikällorna medan vi fick gå med på att avvecklingslagen tas bort och att de gamla kärnkraftsreaktorerna ska få ersättas på samma plats. Ett svårt beslut för Centerpartiet men överenskommelsen fick majoritetens stöd vid partistämman i Örebro.

Nu säger alltså mina kollegor Solveig Ternström, Sven Bergström och Eva Selin Lindgren att de är motståndare till att hålla fast vid vår alliansöverenskommelse. Visst uttryckte de tydliga tveksamheter när frågan behandlades i riksdagsgruppen för ett år sedan, men när vi sedan tog beslutet i riksdagen och partistämman ställde sig bakom överenskommelsen så borde det vara klart. Tydligen inte, de vill bryta mot stämmobeslutet och samtidigt förstöra den historiska satsningen på förnyelsebara energikällor. För varför skulle övriga alliansen stå fast vid den delen av klimat- och energiöverenskommelsen om Centerpartiets ledamöter inte röstar för och låter oppositionen vinna?

För oss som parti är det riktigt, riktigt illa. Efter en tuff höst så har SAAB nu fått en ny ägare och vi känner att vinden börjar vända för Maud och hela partiet. Istället sätts fokus på sprickan i partiet och att Centerpartiets riksdagsledamöter inte kan hålla ihop och därmed inte visar regeringsduglighet. Jag är mycket besviken på Solveig, Sven och Eva.

I SVT:s intervju med Solveig Ternström så finns det dessutom stora fel. I Rapportinslaget hävdas under rubriken “Ledamöterna kallades hem”:

“Den fjärde februari, alltså dagen innan uppgörelsen, flygs alla Centerpartiets riksdagsledamöter hem från Strasbourg för att delta i ett brådskande möte. De får mycket knapphädig information om vad man ska ta ställning till. Riksdagsledamoten Solveig Ternström var med på mötet.

-Helt plötsligt blev det ett krismöte där partiledaren sa att nu måste man komma till någon typ av uppgörelse om kärnkraften. Hon sade att hon ville ha mandat från riksdagsledamöterna.”

Jag var med i Strasbourg (vilket Solveig Ternström inte var, hon har deltagit mycket knapphändigt i riksdagsgruppens gemensamma arbete, dessutom, hittills under riksdagsåret har hon bara hållit ett anförande i kammaren och en fråga och ingen interpellation under hela mandatperioden är för lite) och vi blev inte alls hemkallade. Vi åkte hem precis som var planerat i förväg. Däremot hade vi ett telefonmöte när vi var där nere och vi hade ett möte på Näringsdepartementet direkt efter vi hade kommit till Stockholm.

Det var inte alls något krismöte. Det var ett möte där vi i riksdagsgruppen skulle ta ställning till partiledarnas kompromiss i klimat- och energifrågan. Att Maud ville ha mandat av riksdagsledamöterna är precis som det ska vara, det är vi som fattar de slutliga besluten. Det fanns en mycket stor majoritet i riksdagsgruppen som var för överenskommelsen. Några sa att de var tveksamma medan åtminstone en först ville diskutera med sitt partidistrikt innan hon kunde ta ställning. Att vi inte kunde gå in i överenskommelsen utan att vi var eniga var alla medvetna om.