Linander tycker!
Korta mer eller mindre genomtänkta tankar efterfrågar likasinnade kommentarer.

Som fotbollsälskare känns det alltid lite tomt när ett stort mästerskap är över. Det är fotboll nästan varje dag i fyra veckor och plötsligt är det slut. Fördelen den här gången, i jämförelse med Greklands fegspelsvinst för fyra år sedan, är att det mest värdiga laget vann (dessutom är det bara en månad och en vecka kvar till det största av alla sportevenemang, sommar-OS). Spanien var, kanske vid sidan om Holland som dock åkte ut redan i kvarten mot ryssarna, det lag som spelade den offensivaste fotbollen och gjorde flest mål. Dessutom har de EM:s skytteligavinnare, David Villa, trots att han inte kunde vara med i finalen där istället en av EM:s största stjärnor Fernando Torres fick avgöra.

Grattis Spanien!

Självklart tycker jag att det är bra att kristdemokraterna nu inser att sänkt bensinskatt inte är något lämpligt löfte till svenska folket om man samtidigt vill göra någonting åt klimathotet. I förra valrörelsen var det inte alldeles enkelt att förklara Centerpartiets miljöpolitik och samtidigt få motfrågor om hur vi skulle samarbeta med Kd som ville sänka bensinskatten. Nu vet vi att Kd fick släppa sitt vallöfte i förhandlingarna inom alliansen och idag har Kd själva valt att göra 180 grader i frågan. Vid Kd:s riksting i Norrköping antogs ett nytt miljöprogram (som verkar ganska bra, i stora drag likt vår egen politik) och Anders Wijkman fick genom kravet på höjd koldioxidskatt på fossila drivmedel.

Även om jag välkomnar kristdemokraternas omsvängning så blir jag orolig för deras strategi eller rättare sagt brist på strategi. Ska ett parti göra en total omsvängning i en fråga så måste det läggas upp i flera steg. Det vanligaste de senaste åren är en öppen process där partiet först gör klart att man är beredd att ompröva sina egna tidigare förslag. Därefter kommer delförslag för att visa vilken inriktning partiet är på väg mot och sedan kommer de konkreta förslagen ett efter ett så att media skildrar en förnyelse av partiet snarare än svek mot tidigare löften.

Kristdemokraterna kan knappast ha underskattat hur viktigt löftet om bensinskattesänkning var för deras valframgångar på landsbygden i förra valet (tillsammans med fastighetsskatten). Därför är det ännu mer förvånande att de nu inte har styrt upp hur nyheten om höjd bensinskatt förmedlas. Jag tror att många lokala kristdemokrater och sympatisörer på landsbygden känner att detta är ett svek snarare än ett klokt beslut för miljön och Göran Hägglund får skylla sig själv. Han borde ha haft ett tydligt budskap om hur boende och företagande på landsbygden ska underlättas när bensinpriserna går upp. Nu blev det snarast en nödlösning att skriva in under sittande ting att “utformningen av skattehöjningar inte får motverka boende och företagande på landsbygden”. Det inger inte förtroende utan tyder snarast på en identitetskris för partiet. De söker efter sin plats i det politiska landskapet och satsar på fel hästar. Att bli det borgerliga miljöalternativet kommer de inte att lyckas med. Det är redan Centerpartiet.

Storyn i korthet: Det var på en skola i Lund. Barnen var åtta år och en pojke skulle ha kalas hemma. Han delade ut inbjudningskorten på skolan och alla i klassen fick inbjudningar förutom två. De båda var inte bjudna. Läraren blev upprörd. Det fanns en regel som sa att inbjudningar bara fick delas ut på skolans område om alla var bjudna. Läraren tog tag i problemet och samlade in inbjudningskorten. Nu har pappan till födelsedagsbarnet JO-anmält läraren.

Om detta kan sägas rätt men fel. Jag tycker att regeln som sådan är alldeles riktig. Givetvis får barnet och föräldrarna själva bestämma vilka barn som ska bjudas på kalaset, men om inte alla i klassen blir bjudna så ska inbjudningarna inte delas ut på skolan. Det gör bara att de som inte blir bjudna känner sig utanför och det leder helt enkelt till onödiga problem och spänningar mellan eleverna. Portot är inte så dyrt att kalasets budget spricker på ett utskick. För övrigt finns samma regel på min sons dagis.

Men när killen som skulle ha kalaset redan delat ut inbjudningarna till alla som var bjudna så är skadan redan skedd. Att i det läget agera som läraren och plocka in korten igen är fel. Dels löser det inte det problem som regeln är till för, de som inte fick inbjudningskorten mår inte bättre av att de som var bjudna fick lämna tillbaka sina kort, och dels har inte läraren rätt att säga åt eleverna att ge honom inbjudningskorten. Givetvis vågar ingen åttaåring säga nej och med lärarens auktoritet så blev det ett tvång att lämna tillbaka inbjudningskorten.

Utöver detta kan jag inte låta bli att fundera på vad föräldrarna tänkte på. Även om de inte kände till regeln om att alla måste vara bjudna för att inbjudningarna ska få delas ut på skolan så borde de förstått det olämpliga i sitt agerande. Vem som helst kan räkna ut att det blir väldigt tråkigt för de barn som inte är bjudna. Pappan har sagt något om att en av de icke bjudna mobbat hans son och att den andra pojken inte bjudit sonen på sitt kalas, men det låter bara som barnsliga hämndmotiv. En åttaåring kan visserligen mobba, men att hämnas genom att visa alla andra att han inte blir bjuden på kalaset är högst olämpligt mot ett så litet barn.

Läste på svd.se att det inte finns någon oro i alliansen pga de låga opinionssiffrorna. Jag vill hävda att det är partiledarnas spel för galleriet. Det är klart att det finns oro när siffrorna är lika dåliga månad efter månad. Vi i Centerpartiet, folkpartiet och kristdemokraterna hoppar några tiondelar upp eller ner, moderaterna rör sig lite mer men i det stora hela så verkar det stå still över ett något längre perspektiv.

Partiledarna måste hålla skenet uppe och standardkommentaren att det är valen som räknas får vi höra med jämna mellanrum, men när partiledarna stänger dörren, antingen till sitt inre kabinett eller inom partiernas verkställande utskott, så är det självklart att opinionssiffrorna diskuteras och planer smids för hur opinionen ska lyftas.

FRA-frågan kommer givetvis inte att hjälpa till, men samtidigt skulle det vara sjukt orättvist om sossarnas taktik att låta folk tro att deras “nej” i riksdagens omröstning skulle betyda ett nej till signalspaning i kabel eller till FRA i stort skulle gå hem. Mona Sahlins besked häromdagen om att “riva upp lagen” visar att sossarna verkligen försöker utnyttja situationen maximalt. Riva upp i det här sammanhanget betyder inte att lagen ska bort, utan att den ska förändras. Men fortfarande kommer vi att ha signalspaning i kabel och FRA blir kvar. Tro inget annat för då är ni lurade. Precis som Sahlin önskar.

Jag har tidigare skrivit om hur jag tycker att föräldrars och samhällets försök att ta bort allt från barn som kan upplevas som jobbigt eller farligt i själva verket skadar barnen och inte förbereder dem för livet. Nu har en WHO-undersökning visat på samma sak. Svenska barn i 11-årsåldern känner ingen som helst press från skolan, men när de kommer upp i högstadiet så ökar pressen snabbt och de har inte lärt sig att hantera den.

Utredningen visar bland annat att barnen i Finland känner press från skolan redan i 11-årsåldern men pressen gör inte att de känner sig nere. Utredaren på Folkhälsoinstitutet uttrycker det: “Vi har misslyckats med att hantera tonårsperioden jämfört med Finland. Där ligger de bättre till trots att de ställer höga krav på ungdomarna i skolan.” Dessutom har finska elever långt mycket bättre studieresultat än svenska.

Jag fick idag höra ett rykte om att Centerpartiets riksdagsgrupp planerar en ommöblering för att på något sätt bestraffa de som varit “besvärliga” i samband med signalspaningslagen. Ryktet kan ha uppkommit eftersom riksdagsgruppens valberedning, i vilken jag är en av tre ledamöter, tidsmässigt i samband med att signalspaningslagen behandlades tagit upp frågan om en översyn av utskottsplaceringarna. För att ta dö på ryktet skriver jag direkt om det här på bloggen.

Det stämmer att Centerpartiets riksdagsgrupps valberedning gått ut med frågor kring utskottsplaceringar m.m. till våra ledamöter och över sommaren ska vi göra en översyn. I början av hösten när vi träffas igen kommer frågan upp för behandling. Men, detta har absolut inget att göra med signalspaningsfrågan och det är absolut inte aktuellt att på något vis bestraffa Fredrick eller Annie genom att peta dem från sina utskott.

Redan när vi påbörjade den här mandatperioden 2006 så bestämdes det att det skulle göras en översyn av utskottsplaceringarna efter halva mandatperioden och snart har faktiskt halva mandatperioden gått. I den riksdagsgrupp som träffades efter valet 2006 så var mer än hälften nya riksdagsledamöter. Väldigt många visste inte riktigt vilka frågor de ville arbeta med och en hel del fick inte heller den utskottsplacering som de önskat sig. Därför sa vi redan då hösten 2006 att vi skulle köra enligt den bestämda modellen i två år och därefter göra en utvärdering. Nu är vi där.

De allra flesta mailen som jag fått före och efter riksdagens beslut om signalspaning har varit i en god ton. De flesta som engagerat sig i frågan, och det är många om man ser till antalet mail, förstår att man påverkar bäst genom att använda sakliga eller möjligtvis känslomässiga argument för sin ståndpunkt.

Jag tycker att det är bra att fler engagerar sig och hoppas att vi som riksdagsledamöter oftare får en dialog med engagerade medborgare inför de beslut vi ska fatta.

Men så finns det personer som tror att de uppnår någonting genom att hota, hata och förnedra. Den typen av mail ignorerar jag nästan alltid. Jag har inga problem med att alla människor inte håller med mig, och i signalspaningsfallet så har jag ju inte heller varit med och fattat något beslut, men jag har problem med när någon blandar in mina barn.

Jag har öppnat alla mail i den hasighet jag hunnit och idag öppnade jag ett som var fullständigt oacceptabelt. Mina ögon fastnade direkt på ordet barn och därför läste jag hela mailet.

“Må era fula jävla ungar få cancer” gör mig riktigt illa berörd. Säg vad ni vill om mig, men den jävel som blandar in mina barn för att han inte gillar beslut som jag fattar (och som jag inte ens har fattat) har gått över alla gränser.

Stockholm marathon gick inte riktigt som jag tänkt mig. Direkt efter loppet så kunde jag aldrig någonsin tänka mig att springa ett långlopp igen. Den smärtan går inte att beskriva om man inte själv upplevt den.

Men skam den som ger sig. Det tog 2,5 vecka innan suget kom tillbaka och nu har jag anmält mig till Lidingöloppet. Den 27 september är det 30 km som gäller. Betydligt mindre skrämmande än 42 km, men terrängen lär ändå göra att distansen räcker till för att på nytt uppleva smärtan.

Träningen har gått på sparlåga sedan maran, men igår gjorde jag mitt första längre pass och det kändes riktigt bra. Dessutom tycker jag att det är betydligt roligare att springa terräng, gärna stigar genom skogen, än att tillbringa timmar längs vägkanten. Med tanke på hur mycket tv-tittande det kommer att bli den här sommaren (nu EM och senare OS) så lär det behövas en och annan mil för midjemåttets skull också.

Jag har de senaste dagarna fått ett stort antal mail om signalspaningslagen, precis som alla andra riksdagsledamöter. De som har varit personligt ställda till mig har jag svarat på, övriga 500-1000 mail har jag inte haft möjlighet att svara på. Mitt svar har varit att jag är föräldraledig och att jag därför inte är i tjänst och följaktligen inte röstar imorgon på varken ja eller nej. På dessa svarsmail, liksom på något blogginlägg, har jag fått svaret att jag borde rösta trots min föräldraledighet om jag menar allvar med att representera mina väljare.

Det är med anledning av detta påstående, eller uppmaning, som jag vill göra ett förtydligande.

Är man som riksdagsledamot föräldraledig eller av annan anledning borta från rikdagen i mer än en månad så kallas en ersättare in. Jag är föräldraledig i nästan fem månader och under hela denna tid tjänstgör Mildred Thulin i mitt ställe. Hon var trea på riksdagslistan, men har fått tjänstgöra både den här våren och förra våren när mina tvillingtjejer föddes eftersom Katarina Erlingson som var tvåa på listan valt att tacka nej med anledning av att hon är regionråd i Region Skåne.

Det vore demokratiskt mycket tvivelaktigt om jag som föräldraledig skulle få välja när min ersättare ska få rösta eller inte. Hon är den som tjänstgör och har ansvaret att representera väljarna i Södra Skånes riksdagsvalkrets i alla frågor som behandlas under min föräldraledighet. Med andra ord finns det överhuvudtaget inte någon möjlighet för mig att åka in till riksdagen och rösta när under den tid som jag är föräldraledig.

Arbetsförmedlingen har idag kommit med sin rapport för maj 2008. Rapporten visar det vi redan vet, att konjunkturen är på väg ner och att det blir färre lediga arbeten att söka. Samtidigt så är det en mycket positiv rapport som visar att alliansens jobbpolitik fungerar. Arbetslösheten är nu den lägsta på 17 år! 2,6 procent eller 122 000 personer är arbetslösa, medan 1,5 procent deltog i arbetsmarknadspolitiska program med aktivitetsstöd.

På ett år har arbetslösheten sjunkit med 32 000 personer, från 3,3 % till 2,6 %. Samtidigt var det 14 000 som gick från arbete med stöd till ordinarie arbete. 22 000 färre är timanställda och 14 000 färre är deltidsarbetslösa. Statistiken visar också att antalet långtidsarbetslösa ungdomar minskar mycket kraftigt, från 9 000 till 2 500 på ett år. Jämför det med Mona Sahlins påståenden att antalet långtidsarbetslösa ungdomar ökar… För befolkningen i stort minskade långtidsarbetslösheten från 54 000 till 34 000 personer.

Det var mycket statistik, men det viktiga är att alliansen har levererat vad som utlovades i valet. Vi gick till val på att fler skulle komma i arbete och vi har onekligen lyckats. Nu gäller det att vi lyckas möta den svagare konjunkturen så att inte arbetslösheten åter ökar. Även här ligger vi mycket bättre till än socialdemokraterna någonsin gjort eftersom vi hållit hårt i plånboken och nu har en mycket god ekonomi att luta oss tillbaka på.

Ylva Johansson “avslöjar” i Dagens Medicin att socialdemokraterna tänker återinföra Apoteksmonopolet om det blir maktskifte efter nästa val. Riktigt hur det ska gå till kan hon dock inte förklara.

Men det intressanta är att socialdemokraterna verkligen tror att Kuba och Nordkorea har den bästa apoteksorganisationen i världen. Ja, tillsammans med Sverige, ännu. För det är nämligen endast i Sverige, Kuba och Nordkorea som det fortfarande finns apoteksmonopol. Island avreglerade i mitten av 90-talet och Norge några år senare. Härligt sällskap vi hamnat i…

Sverige har idag ett apotek per 10 000 invånare. Snittet inom OECD är ett apotek per 3 000 invånare. Så apoteksmonopol ger alltså inte bättre tillgänglighet. Då måste det vara den goda servicen som socialdemokraterna vill värna om. Det svenska Apoteket är ju kända för att vara snabba, effektiva och ha kundfokus. Eller inte…. Jag kan bara tolka det som att Ylva Johansson inte har varit på Apoteket på mycket länge. Med ett barn som tar fem mediciner per dag, varav fyra tas två gånger per dag, så är jag en flitig apotekskund. Jag kan berätta för Ylva Johansson att jag nästan alltid möts av väldigt trevlig personal, men så långsamma. De till och med ser trötta ut. Jag tror inte att personalen vill vara långsamma och ineffektiva, men en monopolorganisation har förtvivlat svårt att ta tillvara personalens kreativitet. Det är bland annat därför som både Apoteket själv och Farmaceutförbundet vill slopa apoteksmonopolet.

Tänk, i socialdemokraternas Sverige så fick de som säljer tobak inte ens sälja nikotintuggummi. Det skulle ju kunna vara farligt. Nu vill sossarna att vi ska fortsätta gå hand i hand med Kuba och Nordkorea. Vad kommer härnäst?

Frågan kanske retar upp de båda tidningarna, men jag kan inte låta bli att ställa mig den frågan när jag såg att nyheten att Apples nya Iphone kommer den 11 juli överst både på aftonbladet.se och svd.se. Inte är det väl en nyhet som har så stort nyhetsvärde att den skulle få toppa på egna meriter?

Även Expressen och DN skriver om nya Iphone, men nyheten har hamnat betydligt längre ner.

Min ersättare som Centerpartiets talesperson för upphovsrättsliga frågor, Annie Johansson, ligger verkligen inte på latsidan. Hon (m.fl. och jag har väl också tittat lite på den före publicering) har nu gjort en rapport om upphovsrätten i framtiden.

Jag tycker såklart att det är en bra rapport och det är också en del av Framtidsdialogen som är en viktig del av Centerpartiets förnyelsearbete. Rapporten är inte en sådan där gammal vanlig “politikerrapport” där ett antal “sanningar” slås fast. Tvärtom faktiskt. Rapporten tar upp upphovsrättens historia och nuvarande problembild på ett öppet och som jag tycker objektivt sätt.

Istället för att vi i Centerpartiet skriver en rapport med svaren så är det en rapport där vi ställer frågorna. Vi påstår inte ens att vi har svaren på frågorna. Svaret är istället att det behöver tillsättas en upphovsrättskommission. Vi föreslår i rapporten att en sådan kommission bland annat ska titta på:

–Hur skapar vi balans mellan det allmännas och användarnas intressen gentemot upphovsrättsinnehavares och upphovsmännens intressen?
–Vilken rättsordning främjar mesta möjliga kreativitet, skapande och innovation?
–Den tekniska utvecklingen går fort framåt. Hur anpassad och flexibel är lagstiftningen? Hur kan ersättningssystemet till upphovsmän se ut i framtiden?
–Hur ser möjligheterna ut för att skapa en europeisk variant av fair use? Hur skulle internationella överenskommelser vad gäller begränsningar och undantag i upphovsrätten se ut för att på bästa sätt främja skapande och kreativitet?
–Kan licensieringssystem som exempelvis Creative Commons vara en modell att i högre utsträckning än idag bygga vidare på? Hur främjar vi i så fall en sådan utveckling?
–Kan det upphovsrättsliga skyddet fungera mer som ett investeringsskydd vad gäller vissa kostsamma verk?

Annie har idag fått bra media på rapporten i bland annat Svenska Dagbladet och Ekot.

Som många av er vet som läser här på min blogg så är jag en fanatisk sportälskare. Den här sommaren är underbar, först fotbolls-EM och sedan det största av allt, sommar-OS.

Nu har fyra matcher spelats i EM och trots min fanatism tycker jag inte att det blivit någon riktig fart ännu. Fyra favoritsegrar (Tjeckien, Portugal, Kroatien och Tyskland) och få mål (1-0, 2-0, 1-0 och 2-0). Ingen riktigt nerv. Inte ens i den match som spelats upp som en hatmatch, Tyskland- Polen. Självklart blir det bättre när Sverige går in i turneringen på tisdag, men i tidigare mästerskap har engagemanget gått igång på ett helt annat sätt även i matcher där Sverige inte spelat.

Offensivare spel och mer känslor i matcherna önskas. Jag tycker självklart inte att det är bra med vårdslöst spel, men jag tycker att det är anmärkningsvärt få varningar (och ingen utvisning) så här långt. Imorgon är det Rumänien-Frankrike och inte minst Holland-Italien och då hoppas jag att pulsen ska öka något. Men skulle jag satsa pengar på resultaten hade jag nog satsat på 0-0 eller 1-1 i båda matcherna. Med andra ord varning för tråkfotboll imorgon också.

Jag har aldrig upplevt det minsta hot vid järnvägsstationen i Lund, jag har aldrig råkat ut för någon ficktjuv och jag tycker att det är förhållandevis lite klotter i jämförelse med många andra städers stationer. Tittar man på BRÅ:s brottsstatistik kan man också se att det har varit en ganska bra utveckling i Lund. Under 2000-talet har antalet anmälda brott minskat med nästan 10 % trots att utvecklingen i landet i övrigt gått i motsatt riktning (ungefär plus 5 %). Det betyder att Lund år 2000 hade en större brottslighet (per person) än landet i stort, men nu år 2008 är situationen tvärtom. En nedgång kan ses inte minst i antalet stöldbrott men också i skadegörelsebrotten. Det är möjligt att brottsligheten ökat just vi järnvägsstationen, men jag har åtminstone inte märkt av det.

Den borgerliga kommunledningen, med stöd av socialdemokraterna, har ställts sig positiva och nu har Banverket fått tillstånd av Länsstyrelsen att sätta upp 25 kameror vid stationen. Politikerna är positiva och polisen är positiv, men vem tänker på integriteten? Närpolischefen Jörgen Nilsson uttrycker det: “Det finns ingen annan plats i Lund som är så hårt utsatt med klotter, skadegörelse, ficktjuvar, stölder och fulla människor”. Det är möjligt, men betyder det automatiskt att det är en så allvarlig brottslighet så att alla resenärer ska tvingas att bli filmade mängder av gånger bara för att ta tåget? Man ska också komma ihåg att “Rydes undergång”, som är en tunnel som man använder för att ta sig från stationsbyggnaden till perrongerna, används mycket flitigt av personer som vill ta sig från en del av Lund till en annan, utan att ha en tanke på att ta tåget.

Närpolischefen nämner inga brott med speciellt hög straffskala, t.ex. nämner han inte misshandel. Däremot tar han med “fulla människor” när han räknar upp vanliga brott…. Lyckligtvis är det inte olagligt att vara full, inte ens att ta tåget när man är full.

Denna övertro på kameraövervakning är beklämmande. Och oavsett om några få brott kan undvikas tack vare övervakningen och oavsett om några fler brott kommer att kunna lösas tack vare kamerorna så är jag mycket tveksam till om den nyttan är så stor att det motiverar integritetskränkningen för tusentals lundensare varje dag. Bättre belysning och fler synliga poliser på stan skulle vara betydligt effektivare än kameraövervakning. Jag hoppas att tillståndet överklagas.

Idag har jag pratat med LO i Skånes ombudsman Anders Magnhagen om hur de valt ut vilka borgerliga riksdagsledamöters “grannar” som skulle få brev om sjukförsäkringen. Han berättade att de valt ut tre ledamöter utifrån en någorlunda geografisk spridning. När jag berättade att jag är föräldraledig och inte alls kommer att rösta för det som de påstår i brevet så lät han uppriktigt ledsen för deras misstag. Han bad om ursäkt flera gånger. Han berättade också att det är en central kampanj och att de ute i distrikten fått kort tid på sig för att genomföra kampanjen regionalt, men att det inte var någon ursäkt för att de skulle skicka brev till mina grannar och påstå felaktigheter.

Nu ska han tala med den centrala kampanjledningen för att se hur de ska rätta till sitt misstag. Utan att jag själv ens föreslog det så menade Magnhagen att det kanske var lämpligt att skicka ut ett nytt brev till mina grannar för att förklara misstaget.

Jag är ofta kritisk till LO och skriver negativa saker om dem, men jag måste också vara ärlig och säga att jag tycker att LO SKånes ombudsman Anders Magnhagen bemötte mig på ett mycket bra sätt och han försökte inte ens förklara bort deras misstag. Nu tror jag knappast att det blir något nytt förklarande brev till mina grannar, en sådan sak bestämmer LO centralt och jag tror knappast att de bryr sig om att de gjort fel, men jag väntar med intresse. Om någon av mina grannar skulle få ett nytt brev från LO om deras misstag så får ni gärna höra av er till mig.

Fem månaders föräldraledighet och jag trodde att jag skulle slippa se Thomas Bodström för jämnan (:-). Det gick bra i några månader men nu tvingas man möta honom tiotals eller hundratals gånger per dag om man åker buss och tunnelbana. Den här gången är min gamla antagonist inte justitieminister, riksdagsledamot, justitieutskottets ordförande, advokat eller fotbollsspelare, utan författare. Han har precis gett ut kriminalromanen Rymmaren och Norstedts förlag lanserar honom stenhårt.

Jag kan inte säga någonting om själva boken för jag har varken köpt eller läst den (även om jag måste säga att jag är sugen på att läsa den för att hitta några bra citat att använda mot Bodström i någon kommande debatt, det skulle vara riktigt kul), men det finns givetvis andra som läst och kritiserat: SvD anser att det är ett “Gästspel i en lägre litterär division“, DN anser att det är “Närmast oläsligt“, Aftonbladet undrar “Varför” medan Expressen kallar Bodström för en “Dilettant“.

Det blir lite småroligt när Bodströms i SvD försöker förklara bort de dåliga recensionerna: “Det handlar om min person och min politik mer än min bok. Även om jag skrivit Nobelprisprosa hade jag fått negativ kritik.”

Just det, Nobelprisprosa. Skulle tro att det krävs något mer än ett hobbyprojekt vid sidan om heltidsuppdraget som riksdagsledamot och halvtidsjobbet som advokat. Eller som han själv uttrycker det i en intervju: “Mina erfarenheter har varit till stor hjälp. Jag har ju inte behövt göra så mycket research.”

Kan inte heller låta bli att fundera på när landets litteraturkritiker började bli borgerliga och därför väljer att skriva ner Bodström av politiska skäl.