Linander tycker!
Korta mer eller mindre genomtänkta tankar efterfrågar likasinnade kommentarer.

Jag önskar att jag som skåning skulle kunna säga att det vore bättre att lägga 28 miljarder på skånska infrastruktursatsningar istället för på Förbifart Stockholm. Självklart behövs många miljarder i Skåne också, E22 till motorväg, dubbelspår på hela Västkustbanan, Europakorridoren, E6:an till Trelleborg, Simrishamnsbanan är bara några projekt som jag skulle vilja se färdigställda, men jag kan ändå inte påstå att Förbifart Stockholm är ett onödigt projekt.

Trafiksituationen i Stockholm och för alla som måste förbi Stockholm och som idag måste köra in genom stan på Essingeleden gör att Förbifarten är nödvändig att bygga. Detta har även Socialdemokraterna förstått och Carin Jämtin går nu ut och lovar att de också ska bygga om de vinner valet.

Samtidigt går deras samarbetspartier ut lika hårt och säger absolut nej till Förbifart Stockholm. Frågan som självklart kräver ett svar är vad den rödgröna vänsterkoalitionen står för. Kommer de att bygga Förbifart Stockholm om de tar över regeringsmakten eller inte?

Nu är jag tillbaka i Sverige efter tre dagar i nordligaste Skandinavien, nämligen i Kirkenes i norra Norge på gränsen till Ryssland (och Finland). Där har jag varit ansvarig för en konferens, “The Second Forum for Young Politicians of the North-West Russia and Nordic Countries”.

Representanter från Murmansk, Arkhangelsk, Leningrad Region, Saint-Petersburg, Kaliningrad, Pskov, Norge, Danmark och Sverige träffades för första gången i Murmansk för ett år sedan och nu var det alltså dags för det andra forumet. Eftersom Nordiska rådet var värd för mötet så fick jag som ledamot i presidiet ta hand om värdskapet.

Det var två intensiva dagar, men många föredrag och bra grupparbeten. I morse kunde vi anta en slutresolution från konferensen som alla stod bakom. Samarbetet med ryssarna gick bra, men de stora kulturella och politiska skillnaderna gör att man måste vara lyhörd och verkligen vara tydlig i kommunikationen för att det inte ska bli missförstånd. Jag har inte slutresolutionen i digital form ännu så tyvärr kan jag inte bifoga den för närvarande.

Här kommer resolutionen. Tack Thomas!

Second International Forum for Young Politicians
of the North-West Russia and Nordic Countries

RESOLUTION

We, the participants at the Second International Forum for young politicians of the North-West Russia and Nordic countries*, met in Kirkenes, Norway, 22-24 March 2010.

recall the First International Forum for young politicians of the North-West Russia and Nordic countries, met in Murmansk, Russian Federation, 27 March 2009.

Regarding how to improve the possibilities for young people to live, travel and communicate in the North-West Russia and in the Nordic countries we:

underline the importance and need to provide young people with opportunities to discuss, cooperate and share experiences;

request the Parliamentary Association of the North-West Russia and the Nordic Council to include young politicians in their meetings and other activities;

highlight the need to make an overview of all the existing exchange programs and other possibilities to enhance the mobility of young people in the North-West Russia and in the Nordic countries;

encourage further emphasis to concretize the Northern Dimension Partnership on transport and logistics including necessary structures for information technology as well as to increase the cultural exchange within the Northern Dimension Partnership on culture as to improve the understanding of languages and culture between our countries;

express concern about the existing barriers that make travel between our countries difficult and therefore stress the need to achieve more simple visa regimes in order to increase cooperation between our countries and regions;

Regarding energy issues and climate change we:

emphasize the importance of further efforts in the development of the energy cooperation between regions of the North-West Russia and Nordic countries with increased focus on energy saving, use of renewable energy,

point out the need for a coordinated strategy to manage accidents such as oil spills and other threats to the environment in the region;

highlight the need to get more knowledge about climate change, its consequences for society and possible measures of adaptation to them;

underline the importance of more effective actions to promote the research work, in the sphere of energy efficiency and development of alternative and renewable energy sources suitable for the northern areas;

encourage the development of energy efficient buildings and houses and cooperation to exchange best practices;

point out the need for energy saving measures to be economically beneficial for the user;

Regarding the relationship between politicians and the media we:

acknowledge the mutual interest of politicians and media in informing the public in a neutral way and recognize the important role of media in relaying the political discussions and messages;

The Conference asks

the Chair of the Conference to forward this resolution to the Roundtable Conference between Nordic and Russian politicians in Bergen 25-27 May 2010 and other relevant international meetings and forums

The Conference supports

The proposal of the Arkhangelsk Regional Assembly of deputies to host the Third Forum for young politicians of the North-West Russia and Nordic countries in Arkhangelsk (Russian Federation) in spring 2011

* Young politicians – representatives of Arkhangelsk region, Kaliningrad region, Leningrad region, Murmansk region, Norwegian Storting, Pskov region, Sami Parliament of Norway, Saint-Petersburg, Troms County, Swedish Riksdag

Idag har Centerpartiets Ungdomsförbund gjort ett kul “bus” när de levererade ett stort lila kuvert till justitieministern. Budskapet är viktigt, alla ska betraktas som oskyldiga tills de är dömda.

Det ska bli intressant och se om jag får några moderata kommentarer på CUF:s lilla kampanj mot Beatrice Ask.

Igår hade vi i Centerpartiet Skåne distriktsstämma på Krinova i Kristianstad. En trevlig och välbesökt tillställning. Vi hade länspolismästare Eva Årestad Radner och infrastrukturminister Åsa Torstensson som föredragshållare, mycket lyckat.

Jag hade glädjen att bli omvald som distriktsordförande för Sveriges största Centerpartidistrikt, något som jag är väldigt stolt över. Även hela presidiet omvaldes, Torbjörn Raimosson från Örkelljunga som vice och Josefin Holmberg från Trelleborg som andra vice.

Stämman antog också ett uttalande om en Öresundspolis, ett gränsöverskidande samarbete mot gränsöverskridande brottslighet. Som det är nu har jag uppfattningen att tullen i Sverige och Danmark samarbetar bra, men vi behöver ett bättre samarbete mellan polisen i Sverige och Danmark liksom med de andra rättsvårdande myndigheterna som är viktiga för brottsbekämpningen.

Efter åtta års arbete tillsammans så vågar jag påstå att jag känner Beatrice Ask relativt väl. Hon är en spontan person och kommer plötsligt på nya saker som hon delar med sig. Jag vet också att en del av hennes politiska tjänstemän sliter sitt hår i förtvivlan över denna egenskap. Jag tycker oftast att det är bra, om man håller inne med alla idéer så blir det inte någon utveckling.

Dagens “förslag” är dock inte speciellt genomtänkt. Vi har tidigare diskuterat frågan om vart delgivningsbrevet ska skickas. Det händer att den misstänkte får välja, just vid misstänkta sexköpsbrott, att brevet skickas till annan adress än hemadressen för att familjen inte ska få veta något. Detta har vi varit överens om är fel. Alla brott ska hanteras lika, om den valmöjligheten inte finns för andra brott så ska den inte heller finnas för sexköp. Polisen ska inte bedöma vilka brott som är mer eller mindre pinsamma att familjen får kännedom om utan ha samma regler för alla brott. Jag förstår att det är denna gamla diskussion som Beatrice Ask tänkte på och sedan “vidareutvecklade”. Jag ser också att det är denna gamla debatt som Kd:s Inger Davidson, Mp:s Esabelle Dingizian och Fp:s Johan Pehrson egentligen kommenterar.

Det stora problemet med justitieministerns resonemang är att hon vill ha en typ av straff mot den som är misstänkt för brott. Detta är givetvis oacceptabelt. I en rättsstat är det grundläggande att alla betraktas som oskyldiga tills han eller hon är dömd. Färg på kuvertet tycks ha upptagit en stor del av diskussionen kring förslaget, men det är fullkomligt ointressant. Det viktiga är att samhället inte ska vidtaga åtgärder för att straffa någon som bara är misstänkt för ett brott och inte dömd. Likaså är det viktigt att samhället inte gör skillnad på olika brott på annat sätt än utifrån straffskalan. Inget brott får vara mer “ursäktligt” än andra med samma straffskala.

Självklart ska riksdagens pengar för studieresor användas enligt de regler som finns och rent allmänt med respekt för att det är skattemedel som används.

Expressen visar på några exempel där man kan vara tveksam till om regelverket borde godkänna upplägget och kostnaderna, men rent generellt tycker jag att det är viktigt att vi riksdagsledamöter inte bara uppehåller oss i Sverige utan faktiskt också möter kollegor från andra länder, tar del av bra exempel och lär av misstag från andra.

Tyvärr har det i riksdagen gått inflation i långresor. I själva verket tror jag att vi i de flesta fall skulle lära oss mer av hur norrmän och danskar löst olika situationer än att åka till USA eller Australien.

Hur har jag då själv använt de 50 000 kr som varje riksdagsledamot kan använda för studieresor under en fyraårig mandatperiod?

Något generat måste jag medge att jag inte har hunnit göra så många studieresor, åtminstone inte ur “50 000 kr-potten”. Jag tror att jag har använt några tusenlappar för en resa till Irland i samband med deras folkomröstning om Lissabonfördraget, men resten, kanske 45 000 kr, hinner jag inte använda. Som ledamot i justitieutskottet, men framförallt i Nordiska rådet och dess presidium, har jag dock gjort ett stort antal mötes- och studieresor (ofta kombinerade, men mest rena möten).

Har jag gjort 50 utlandsresor under den här mandatperioden så är nog 40 till de övriga nordiska länderna. Därtill har jag varit i Litauen (2 ggr) och Ryssland (2 ggr), men varje gång på “nordiska” uppdrag. Med JuU var vi i Australien och Nya Zeeland och med Centerpartiet har jag varit i Strasbourg och Barcelona. Plus några gånger i Bryssel. En del resor har i efterhand känts meningslösa, men nästan alltid så är det lärorikt och inspirerande att komma ifrån den svenska nationella politiken och se hur andra gör. Det är ju faktiskt inte så att just vi i Sverige kommit på den bästa lösningen på allting.

På måndag ska jag t.ex. åka till Kirkenes i norra Norge och leda en konferens för unga politiker från Norden och nordvästra Ryssland. Att vi utvecklar vårt samarbete med Ryssland tycker jag är oerhört viktigt. Det finns hur mycket som helst att kritisera med Ryssland, men det är ett grannland som vi behöver ha ett så bra samarbete med som möjligt. Östersjön är vårt gemensamma innanhav, i miljöfrågor är vi högst beroende av varandra och Barents/Norra Ishavet blir allt viktigare. Just att ha en dialog mellan oss som är yngre gör det enklare att nå framåt och kunna prata även om lite mer känsliga frågor.

På vilken pajkastningsnivå har Sociademokraterna tänkt att årets valrörelse ska vara? SSU har idag sjunkit så lågt att de ansökt om att få varumärkesskydda ordet alliansen. Sedan har de tänkt att sälja tillbaka rätten att använda ordet till alliansen. Så löjligt och så okunnigt, möjligtvis kan man tolka det som att SSU vill ha en ännu mer skyddande immaterialrätt.

SSU kommer inte att få något varumärkesskydd på ordet alliansen, men det är intressant att de tycker att de borde få det. Det ligger också i linje med vad Socialdemokraternas talesperson i upphovsrättsliga frågor, Eva-Lena Jansson, sa i en kammardebatt. Hon tyckte att det var ett varumärkesintrång att moderaterna kallade sig för det nya arbetarpartiet eftersom Socialdemokraterna faktiskt, enligt henne, är det riktiga arbetarpartiet… De tycker alltså att det ska gå att hindra andra från att använda ett visst ord.

Aftonbladet lyckas dessutom att röra till det ännu mer med sin rubrik: “SSU tar patent på Alliansen”. Ett patent är något helt annat och dessutom är det inte SSU som kan bestämma (“tar patent”) om de ska få varumärkesskydd eller inte, det gör PRV.

Socialdemokraterna fortsätter att använda KU som sin politiska lekstuga, den här gången ska deras gruppledare i riksdagen Sven-Erik Österberg KU-anmäla statsministern för att han har uttalat sig kritiskt mot den tillfälliga riksdagsmajoritetens beslut om folkmordet 1915.

Mona Sahlin tycker att det är anmärkningsvärt att Reinfeldt har beklagat ett beslut som riksdagen har fattat. Men vad säger då en person som är lite kunnigare än Mona Sahlin på Sveriges konstitution:

“Statsvetaren Tommy Möller ser inga konstitutionella problem med Reinfeldts agerande.

- Det är ett tillkännagivande som riksdagen har gjort, och det är ingenting som binder regeringen, som företräder Sverige i utrikespolitiken. Att de agerar på det här sättet är inte okomplicerat, men det är inte konstitutionellt konstigt, säger Tommy Möller, professor i statsvetenskap vid Stockholms Universitet.

Möller menar också att KU inte ska användas till liknande utredningar.

- KU ska granska om grundlagen följs, och jag kan inte riktigt se att det finns grund att misstro det i det här fallet. ”

Jag är inte republikan och vill inte avskaffa monarkin i Sverige, men jag blir ändå upprörd när kungafamiljen/hovet nonchalerar gällande regler. På annat sätt kan jag inte tolka att man får 15 p-böter på ett år. Vem som helst kan få parkeringsböter. Själv har jag fått två sedan jag tog körkort 1992, en i Lund och en i Stockholm (plus en till i Lund, men den var felaktig och jag fick rätt när jag överklagade). Men att få många på kort tid visar på en likgiltighet inför de regler som vi alla ska följa. Om någon vill vara likgiltig inför kostnaden för p-böter så må det vara upp till dem själva, men att vara likgiltig inför lagar och regler är inte acceptabelt.

Vi i Centerpartiet har sedan tidigare lagt fram förslag om att parkeringsböterna ska vara ett visst bestämt antal dagsböter istället för ett fast penningbelopp. Det skulle göra att låginkomsttagare fick lägre, men ändå kännbara, p-böter, medan höginkomsttagare skulle få mycket högre p-böter. Förhoppningsvis så höga att likgiltigheten försvinner. Hur systemet skulle se ut när en myndighet/företag står som ägare blir lite svårare, men det skulle säkert gå att lösa.

Med detta sagt, så vill jag ändå påminna om att kungafamiljen/hovet inte på något sätt är värst. 15 parkeringsböter på ett år som alla har blivit betalda är tillräckligt för att vara upprörande, men det finns en speciell person som knappast klagar på hovet i den här frågan. Hon kan dessutom bli Sveriges nästa statsminister om det vill sig illa i höst.

Mona Sahlin fick 98 parkeringsböter på den bil som hon köpt genom sitt dåvarande företag, 32 av böterna gick till Kronofogden och ledde till betalningsanmärkningar. 10 av 32 krav från Kronofogden fick hon medan hon var minister efter sin “timeout” efter Tobleroneaffären.

Det är inte sällan som socialdemokrater använder KU-anmälningar som ett politiskt verktyg, men sossen Hans Hoffs KU-anmälan av Maud Olofsson i helgen tar priset. Han har upptäckt att regeringen informerar om sin politik och det retar givetvis Hans Hoff att Maud, Centerpartiet och alliansen gör så mycket bra för kvinnligt företagande.

Jag har försökt hitta det partipolitiska blogginlägg som Maud enligt Hoff skulle ha gjort, men har inte lyckats. Tillväxtverket har en bloggplattform där de 880 ambassadörerna för kvinnligt företagande kan lägga inlägg och stötta varandra. Det är klart att Maud också vill stötta och uppmuntra duktiga företagare, det borde inte ens överraska Hans Hoff eller någon socialdemokrat. Det kanske är detta “nya” sätt att jobba som bloggande minister som är svårt att hantera för Hoff. Jag har även försökt att hitta Hans Hoffs blogg, men det kom inte som någon överraskning: Han har ingen blogg.

Såg att Mr Efterlyst, Hasse Aro, hade en debattartikel i Aftonbladet idag, “Ge brottsoffren deras pengar nu”.

Det Aro kritiserar är att Brottsoffermyndigheten, genom Brottsskadenämnden, ibland sänker beloppet. Brottsskadenämnden gör alltså en egen prövning och kan komma fram till ett lägre belopp än det skadestånd som domstolen dömt ut. Är det inte ett sakprövat skadestånd som domstolen fastställt (den tilltalade kan godkänna det belopp som yrkats och då gör domstolen ingen egen sakprövan av beloppet, skadeståndet är civilrättsligt även om det tas upp i brottsmålsprocessen) så är det naturligt att Brottsskadenämnden gör en egen prövning. Men när en domstol sakprövat och fastställt ett skadestånd så känns det mycket märkligt att en myndighet ska ompröva domstolens beslut. Jag förstår verkligen att brottsoffer blir förvånade och besvikna när en myndighet kommer fram till att de ska betala ut mindre än vad domstolen fastställt.

Just att Brottsskadenämnden inte ska ändra sakprövade skadestånd har vi i Centerpartiet tagit upp i motioner redan under förra mandatperioden. Vi fick dessutom med oss hela alliansen på denna linje inför 2006 års val. I alliansrapporten “På brottsoffrets sida” från juni 2005 skriver vi: “Om gärningsmannen inte betalar kan ersättningen betalas ut via hemförsäkringen eller i sista hand via Brottsoffermyndigheten. Dock anser vi att det i flera fall har varit stötande att nuvarande regler gör det möjligt för myndigheten att betala ut lägre brottsskadeersättning än det skadestånd som fastställs av domstolen och därför måste dess regler omprövas.”

Vi har inte tagit upp denna fråga under mandatperioden, tyvärr, och förklaringen till att justitieministern inte drivit på i frågan tycks vara att hon, åtminstone enligt Hasse Aro, tycker att dagens system är rätt. Detta gör mig besviken. Jag kommer att fortsätta driva denna fråga, det är inte rimligt att en myndighet överprövar en domstols beslut.

Gick nyss in på min bloggstatistik och såg att frekar06:s senaste kommentar var den 9 999 godkända kommentaren på min blogg! Någon som vill vara nr 10 000?

Snart är jag dessutom uppe på 2 000 inlägg. Allt sedan den 20 oktober 2004.

Det finns många som i olika sammanhang tycker att det ska vara fri röstning i riksdagen, dvs varje riksdagsledamot ska få rösta som han eller hon vill utan inflytande från sitt parti. Framförallt har det varit diskussion om partipiskor i allianspartierna, trots att det är socialdemokraterna som traditionellt sett låter piskan vina mest.

Gårdagens beslut om folkmordet 1915 var inget undantag. Inom alliansen så var det tre som i förväg meddelat att de skulle rösta för oppositionens reservation, två folkpartister och en kristdemokrat. Eftersom ingen vet vad den numera politiske vilden Göran Thingwall ska göra så var risken stor att reservationen skulle vinna med en röst.

Alliansen lät alltså tre internkritiker rösta mot alliansens linje, men vad hände inom de rödgröna vänsterpartierna? Var det fritt att rösta mot sina partier där med?

Inte alls! Jag är övertygad om att en socialdemokrat och en miljöpartist skulle ha röstat mot sina partier, men lämpligt nog var de utkvittade. Socialdemokraten Urban Ahlin, som dessutom är partiet utrikespolitiska talesperson och mycket väl skulle kunna bli utrikesminister i en rödgrön regering, argumenterade kraftfullt för principen att inte blanda ihop historieskrivning med politik på socialdemokraternas kongress när frågan behandlades. Han förlorade där och socialdemokraterna bytte fot vad gäller den här typen av utrikespolitiska ställningstaganden. Ahlin tycker alltså som alliansen, men var inte närvarande vid voteringen.

Miljöpartisten Mehmet Kaplan höll ett svårtolkat anförande i debatten där han bland annat pratade generellt kring vad som är historiskt giltigt eller inte, “vad är det vi ska ta ställning till nästa gång? Vad är det för typ av fråga vi ska lösa nästa gång i den här kammaren?”

Jag kan inte tolka honom på annat sätt än att han tycker att det är fel att i riksdagen rösta om en händelse var ett folkmord eller inte. Men, när det var dags för votering så var Kaplan inte närvarande.

Allt tyder alltså på att det inte fanns någon riksdagsmajoritet för den rödgröna reservationen om folkmordet, men eftersom alliansen inte piskade lika hårt som de rödgröna så vann reservationen med 131-130 i voteringen.

Just nu debatteras utrikesutskottets betänkande UU9 Mellanöstern och Nordafrika i riksdagens kammare. En debatt som inte hade fått någon större uppmärksamhet om det inte hade varit för en oppositionsreservation om att Sverige ska erkänna folkmordet 1915 i det osmanska riket.

Inför beslutet, som vi ska fatta senare i eftermiddag, så har vi riksdagsledamöter fått mängder av mejl. Både från de som vill ha ett folkmordsbeslut och de som inte vill ha det. Det har också skrivits många debattartiklar i frågan och bara på Newsmill finns det 12 artiklar om detta.

Vänsterpartiets vice ordförande Alice Åström skriver bl.a. att Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokarterna skulle ha fått vika ner oss för Carl Bildt och att vi därmed inte längre skulle erkänna att det begicks ett folkmord 1915. Det stämmer att centerpartister, folkpartister och kristdemokrater har engagerat sig i frågan och arbetat för ett erkännande av folkmordet 1915. Men ändå drar hon så felaktiga slutsatser.

Med den information som jag har tagit del av så hävdar jag att det med största sannolikhet begicks ett sådant övergrepp på armenier, assyrier/syrianer och pontiska greker 1915 att det ska kallas för folkmord. Betyder det att jag tycker att riksdagen ska fatta beslut om att det begicks ett folkmord 1915? Inte alls.

Det är inte riksdagens roll att fatta beslut om när och hur brott har begåtts och vem som har skuld till dessa. Sverige har av tradition och under bred partipolitisk enighet ansett att man inte genom riksdagsbeslut ska fastställa vad som är att betrakta som folkmord utan låta den frågan avgöras genom en folkrättslig process i internationell domstol.

En lundastudent vid namn John Nyzell har en bra artikel om detta, också på Newsmill.

I det betänkande som nu debatteras kan man också notera att Vänsterpartiet och Miljöpartiet har ytterligare en reservation om erkännande av folkmord. De vill att riksdagen ska slå fast att det begicks ett folkmord på kurder i Irak 1988. Detta ställer dock inte Socialdemokraterna upp på. Betyder det att de inte tycker att det begicks ett folkmord på kurder 1988 i Irak? De kan inte gärna motivera sitt ställningstagande med att de inte tycker att riksdagen ska fatta beslut om folkmord!

Här har vi just det stora problemet med att riksdagen skulle börja fatta beslut om när det begicks folkmord runt om i världen. Då blir varje ställningstagande ett ställningstagande om huruvida det begicks ett folkmord eller inte och om riksdagen inte har fattat beslut om folkmord på en viss plats vid ett visst tillfälle så blir slutsatsen att riksdagen inte tycker att det begicks något folkmord. Det är mycket beklagligt att Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet inte förstår detta. Detsamma tycks även gälla för kristdemokraten Annelie Enochson.

Varken idag eller vid något annat tillfälle kommer jag att rösta i riksdagen om huruvida det har begåtts något folkmord eller inte. Jag röstar för att riksdagen inte ska fatta beslut i den här typen av frågor, det är folkrättsliga processer som ska skötas av internationella domstolar.

Att isländska folket skulle rösta mot Icesavelagen stod klart redan före dagens folkomröstning, men att 93,6 procent röstade mot och enbart 1,5 procent för är ett makalöst resultat. Premiärminister Johanna Sigurdardottir och hennes rödgröna regeringsallians försökte att driva genom Icesavelagen, men snacka om att vara i otakt med sin befolkning. Men Sigurdardottir har redan meddelat att hon och hennes regering sitter kvar.

Frågan om Icesave är givetvis inte enkel och en regering har att göra svåra överväganden som inte alltid är populära, men att ha 93.6 procent mot sig måste vara något slags rekord. Den isländska regeringen har såklart vetat att de skulle förlora folkomröstningen och förhandlingar har redan påbörjats med britterna och holländarna om ett nytt avtal. Klart är att det måste vara väsentligt annorlunda för att islänningarna ska acceptera det.

Debattartikel i SvD igår.

Författningsdomstolen i Tyskland underkände i dagarna landets version av datalagringsdirektivet. I höstas fälldes Sverige av EG-domstolen för att direktivet inte har genomförts. Piratpartiet profilerar sig nu som det enda parti som är emot datalagringsdirektivet. Det stämmer inte. Centerpartiet var emot direktivet redan vid dess tillkomst i Europaparlamentet och vi jobbar fortfarande, både i Bryssel och i Stockholm, för att direktivet ska ändras så att vi slipper genomföra det i Sverige.

Datalagringsdirektivet klubbades igenom av EU 2005. Det var den dåvarande socialdemokratiska regeringen, med före detta justitieminister Thomas Bodström i spetsen, som var pådrivande. Av de svenska ledamöterna i Europaparlamentet var det vid omröstningen bara de socialdemokratiska som röstade för. Den socialdemokratiska regeringen lyckades inte genomföra sitt eget direktiv innan alliansregeringen tog över i Sverige 2006, och det är där vi befinner oss nu.

Centerpartiet har hela tiden arbetat för att undvika ett genomförande av direktivet. Direktivet innebär att alla EU-medborgares kommunikationsdata, så som sms, telefonsamtal och e-mail, lagras i upp till två år. Detta utan någon som helst urskiljning eller utan föregående brottsmisstanke. Det är en övervakningsapparat som saknar motstycke.

Det är en mycket trängd situation vi befinner oss i nu. Å ena sidan vill vi absolut inte genomföra datalagringsdirektivet, med alla de integritetskränkningar som det medför. Å andra sidan är det inte, som vissa tror, möjligt att bara sopa problemet under mattan och blankt vägra genomföra direktivet. Effekten av det skulle nämligen bli att Sverige gång på gång skulle dömas till bötesbelopp i mångmiljonklassen. Böter som svenska skattebetalare skulle behöva stå för.

Tidigare har vi i riksdagen haft stöd av Miljöpartiet och Vänsterpartiet i vår strävan att förhindra att datalagringsdirektivet genomförs i Sverige. Det är olyckligt att de nu har övergivit den linjen till förmån för ett samarbete med Socialdemokraterna. Än mer olyckligt är att de har gått med på Socialdemokraternas krav på en längre lagringstid (ett år) än vad direktivet kräver (sex månader).

Centerpartiet har i förhandlingarna med Allians för Sverige lyckats få igenom att om direktivet ska genomföras i Sverige så ska minimitiden tillämpas. Det är detta förhandlingsdokument som läckt ut och som används i debatten för att bevisa att Alliansen redan har beslutat att genomföra direktivet. Det stämmer alltså inte. Centerpartiet kämpar fortfarande med full kraft för att direktivet inte ska genomföras i Sverige.

Ett sätt att uppnå detta på är att förändra direktivet så att det görs frivilligt för länderna att genomföra. Vi uppmanar därför de ansvariga kommissionärerna, Cecilia Malmström och Neelie Kroes, att målinriktat arbeta för att en sådan förändring blir av. Frågan måste också lyftas i Europaparlamentet. I nuläget är det endast två svenska partier på plats i Bryssel, Centerpartiet och Piratpartiet, som på allvar försöker göra någonting åt datalagringsdirektivet. Vi behöver bli fler som tillsammans med oss arbetar för att förhindra att direktivet genomförs i Sverige.

Lena Ek
europaparlamentariker (c)

Johan Linander
rättspolitisk talesperson (c)

Annie Johansson
talesperson i integritetsfrågor (c)

Historikern Anders Björnsson har skrivit en bok om “Bondeförbundet och trettiotalet”. Han granskar Bondeförbundets mörka sidor, men i beaktande av hur samhället såg ut och hur andra agerade under 30-talet. Det finns definitivt mörka sidor av mitt eget partis historia, men det som slog mig mest när jag läste boken var vilken oenighet det fanns inom Bondeförbundet och hur lätt de mörka krafterna inom Bf hittade likasinnade inom andra partier.

Ett påstående som jag ofta fått höra från vänstersidan (det var speciellt en SSU:are, tror han hette Andreas, som i skoldebatt efter skoldebatt i valrörelsen 1998 förde fram detta) är att Centerpartiet, dvs dåvarande Bondeförbundet, skulle vara ansvarigt för att det rasbiologiska institutet bildades i Sverige på 20-talet. Jag har hört det så ofta att jag har trott på det, så mitt försvar har enbart varit att jag inte försvarar vad bondeförbundare gjorde för 70-80 år sedan. Centerpartiet är ett helt annat parti nu.

Men till min förvåning beskriver Anders Björnsson att det inte alls var ett initiativ från Bf. Visserligen fanns det en bondeförbundare vid namn Nils Wohlin som skrev under riksdagsmotionen som föreslog bildandet av ett rasbiologiskt institut, men förstanamn på motionen (det är den som i själva verket kommit med idén) var socialdemokraten Alfred Petrén. Synd att jag inte visste det under skoldebatterna 1998!

Utöver Petrén och Wohlin så skrev högerns Arvid Lindman (som senare var statsminister 1928-30), liberalen Raoul Hamilton och socialdemokraten Hjalmar Branting under motionen! Branting var då partiordförande för socialdemokraterna och något senare blev han även statsminister. Så att anklaga Centerpartiet eller Bondeförbundet för rasbiologiska institutets bildande är helt fel.

Boken, med sina 170 sidor och nästan 450 noter, är mycket svårläst. Jag anser mig vara mycket van att läsa byråkratiska, faktaspäckade, högtravande eller allmänt komplicerade texter, men trots det hade jag svårt att hänga med i författarens tankegångar. Jag kan tyvärr inte rekommendera till läsning för någon som inte är extremt intresserade av Centerpartiets och Bondeförbundets historia.

Det är glädjande att den tyska författningsdomstolen har ogiltigförklarat den tyska lagen där datalagringsdirektivet implementerats. Man ska inte uppfatta det som att den tyska författningsdomstolen har ogiltigförklarat direktivet, utan det är den tyska implementeringen som inte följer tysk grundlag.

Vår svenska kommissionär, Cecilia Malmström, har redan sagt att Kommissionen börjat analysera den tyska domen. Jag hoppas att hon kommer fram till att hela direktivet omedelbart ska omförhandlas. Jag tycker att direktivet ska göras frivilligt för länderna att implementera. Det borde vara en rimlig kompromiss. För min del är det enkelt hur Sverige ska göra, vi ska inte implementera ett frivilligt datalagringsdirektiv!

Efter någon veckas interna strider inom den rödgröna vänsteralliansen så har de nu kommit överens om att avskaffa avdraget för hushållsnära tjänster. Det är bra med ett klart besked, men mycket tråkigt att de rödgröna vänsterpartierna väljer att göra tusentals arbetslösa av ideologiska skäl.

Avdraget för de hushållsnära tjänsterna har inneburit att en svart bransch har blivit vit och att många människor kunnat återvända från utanförskap. Enligt Almegas beräkningar kommer 75 procent av de anställda från arbetslöshet. Många gånger är det kvinnor och personer med invandrarbakgrund som har fått nya jobb.

Det här är jobb och människor som vänsterpartierna uppenbarligen är beredda att offra av ideologiska skäl. Det innebär att människor som jobbar med hushållstjänsterna, och som nu får tillgång till social trygghet med sjukförsäkring och pension, riskerar att återigen slängas ut i kylan.

Som tur är säger svenska folket nej till de rödgröna vänsterpartiernas hot mot framtidens jobb. Enligt en undersökning från Demoskop är 78 procent av svenskarna positiva till skattereduktionen. Fakta är att de rödgröna vänsterpartierna inte heller går i takt med sina egna väljare. För även bland sympatisörerna för Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet är andelen positiva i klar majoritet med över 70 procent positiva.

Centerpartiet kommer att ta strid för avdraget för hushållsnära tjänster i höstens val. Vi gör inte en uppdelning i fina och fula jobb.