Linander tycker!
Korta mer eller mindre genomtänkta tankar efterfrågar likasinnade kommentarer.

Idag har Ansvarskommittén presenterat sitt förslag om ny regionindelning av landet. Kommitténs ordförande Mats Svegfors la fram vilka kriterier som de föreslår för att det ska bildas 6-9 regioner i hela landet, bl.a. ska det vara 500 000-2 000 000 invånare i varje region. Det finns en del bra i förslaget, men jag tycker att man glömt bort en mycket viktig aspekt, den folkliga förankringen.

All offentlig makt i Sverige utgår från folket, det är portalparagrafen i vår regeringsform. Då måste också makten över hur landet ska organiseras utgå från folket. Om halläningarna känner sig som halläningar och vill förbli en egen region så kan jag som riksdagsledamot aldrig bestämma att de ska tillhöra Region Skåne, Västra Götaland eller kanske en ny Smålandsregion.

Dessutom tycker jag att Ansvarskommittén fastnat i en olycklig likriktning. De utgår från att alla regioner måste se likadana ut. Jag skulle vilja se den motsatta ordningen. En svensk region borde kunna ha allt från Gotlands 57 000 invånare till Mälardalens 3 miljoner, det viktiga är att de utgår från vad folk identifierar sig med och vill ha. Självklart kan inte Region Gotland sköta allt som Region Mälardalen kan, men det är inte heller nödvändigt.

Företrädare för svenska katolska kyrkan och Pingströrelsen försöker i DN idag hota alliansen i allmänhet och kristdemokraterna i synnerhet för att ett abortförslag ska dras tillbaka. Det är ett mycket märkligt beteende. Uttalandet “Vi kan tvingas uppmana kristna väljare att inte rösta på alliansen i valet 2010″ kräver lite eftertanke.

För det första, skulle “kristna väljare” vara en enhet som röstar på ett visst sätt? Jag är övertygad om att “kristna väljare” röstar från höger till vänster.

För det andra, vilket parti ska katolska kyrkan och Pingströrelsen uppmana “kristna väljare” att rösta på? Ska de kristdemokratiska väljarna byta parti så måste det rimligtvis vara till ett parti som ligger närmre de åsikter som Anders Arborelius och Sten-Gunnar Hedin står för, och inte längre ifrån. Jag kan bara tänka mig ett parti som är mer värdekonservativt än kristdemokraterna, det är Sverigedemokraterna. Är det dit katolska kyrkan och Pingströrelsen vill uppmana “kristna väljare” att vända sig?

För det tredje, är medlemmarna i katolska kyrkan och Pingströrelsen så “lydiga” sina ledare att ledarna verkligen tror att de kan tala för sina medlemmar vad gäller politisk åskådning? Att de kan tala för sina medlemmar i religiösa frågor kan jag förstå, men knappast i fråga om hur medlemmarna ska lägga sina röstsedlar på valdagen.

Sedan kan man givetvis diskutera frågan i sak och vilken människosyn som Arborelius och Hedin har, men jag nöjer mig med att beklaga deras val av ordet “abortparadis”. Tror de någonsin att det är ett “paradis” för en kvinna att utföra en abort så har de en något annorlunda “kristen” bild av paradiset…

Jag har tidigare skrivit om den f.d. pojkvännen som misshandlade sin f.d. flickvän genom att hetsa hennes pitbullterrier mot henne. Idag dömde tingsrätten honom till 3,5 års fängelse. Jag tycker inte att det är för hårt straff men kan konstatera att det är ett ovanligt långt fängelsestraff för misshandel.

Feminististiskt initiativ ger upp som parti och kommer inte att ställa upp i fler val. Det är rubriken på en liten notis i Aftonbladet.

Jag tror inte ett dugg på det. Är helt enkelt inte Gudrun Schymans stil. Hon ger inte upp. Jag sätter en liten peng på att Fi finns med i valet 2010.

Såg på sena Rapport att Computer Sweden imorgon har en nyhet om att representanter från FBI och “Hollywood” har bjudits in för att föreläsa på polishögskolan om hur man jagar fildelare.

Att FBI, eller polis från något annat land, kommer till Sverige och undervisar är inget att bli upprörd över. Det är snarare bra att det finns ett internationellt utbyte. Sedan kan man ifrågasätta om det viktigaste som FBI kan dela med sig erfarenheter av är om fildelning. Huruvida en lobbyorganisation som MPA, som jag tror att det var, ska få komma och föreläsa är mycket svårare. Vi ska inte ha ett rättsväsende som prioriterar brottsligheten på ett visst sätt pga lobbying. Därför ska blivande poliser inte utsättas för lobbying.

(Dessutom kan man ju inte låta bli att åter fundera på tillslaget mot The Pirate Bay och vilka kontakter som hade funnits mellan justitiedepartementet/Thomas Bodström och USA före tillslaget.)

Samtidigt skulle det kunna finnas skäl att bjuda in organisationer till seminarier på polishögskolan. Om de skulle anordna ett seminarium om effektivare bekämpning av snatterier så tror jag inte att jag skulle reagera om branschorganisationen Svensk Handel bjudits in för att ge sin syn på frågan (t.ex. kring vilka problem det blir för handlare som tar snattare i sin butik och sedan tvingas vänta i timmar innan polisen kommer dit). Och Rapportjournalistens konstaterande i stil med “ingen från andra sidan bjöds in” känns väldigt konstigt. Polishögskolan ska inte ha någon diskussion om lagar ska följas eller inte, utan polishögskolan ska undervisa blivande poliser i hur lagarna ska upprätthållas. Även om jag röstade mot fildelningslagen och fortfarande tycker att det var fel att förbjuda nedladdning för privat bruk så tycker jag inte att polishögskolan ska bjuda in någon för att argumentera mot den lag som stiftats av Sveriges Riksdag. Om det hade varit ett seminarium om bekämpning av snatterier, skulle vi då kunna tänka oss att någon som tycker att det är okej att snatta skulle bjudas in till polishögskolans seminarium för att argumentera mot befintlig lag som förbjuder snatterier?

Alliansregeringens sänkta A-kassa har kritiserats, kritiserats och åter kritiserats av socialdemokraterna och deras allierade fackföreningar för att vara något av det hemskaste som drabbat svenska folket. Men tydligen var det inte så hemskt i alla fall. I Ekots lördagsintervju ville blivande partiledare Mona Sahlin inte lova återställd A-kassa.

Mycket märkligt. Förklaringen tycks vara att förutsättningarna kan vara förändrade. Det argumentet är mycket mer hållbart för partier som går till val på att sänka skatter då den allmänna ekonomiska utvecklingen avgör reformutrymmet, men för ett parti som röstat emot sänkta skatter så borde det bara vara att höja skatterna igen och därmed få pengar till höjd a-kassa.

Svagt av Sahlin att dessutom påstå att “borgarna nu försämrar i sjukvård”, hon borde veta att vi tvärtom satsar på vården. Men det passar väl inte den socialdemokratiska retoriken att hålla sig fakta.

Idag har det varit en nyhet på Ekot att det “inte tycks bli” någon promillegräns på sjön på samma sätt som på väg. Frågan diskuterades på det allra sista mötet som jag var med på före föräldraledigheten och det var med besvikelse som jag för några dagar sedan fick veta att den kommande propositionen inte kommer att innehålla någon promillegräns.

Jag har tidigare motionerat i frågan och tycker det är tråkigt att moderaterna nu inte vill följa utredningsförslaget som föreslår en 0,2 promillegräns vid sjötrafik på samma sätt som på land. När frågan var på remiss så var de allra flesta remissinstanserna positiva, dock ej en del fritidsbåtsorganisationer.

Uppenbarligen är kristdemokraternas Inger Davidsson också besviken.

Jag tror att de allra flesta båtägare tycker att det skulle vara bra med en promillegräns. Inte minst eftersom båtägare är så rädda om sina ögonstenar att de absolut inte vill att någon berusad person ska komma in i hamnen och lägga till bredvid deras båt.

Argumentet att man inte ska införa en lag som inte “kan övervakas noga” är inget vidare. Vi tillför stora resurser till polisen under den här mandatperioden och självklart ska det också innebära mer resurser för sjöpolisen. Hade moderaterna samma argument när fildelningslagen antogs…

Man kan utgå från att ingenting händer av sig själv i politiken. När varenda sosse tar alla chanser de får att kasta skit på Carl Bildt så är det ingen slump. Det är en uppenbar och väl spridd taktik bland socialdemokraterna. Men det är en svårbegriplig taktik. Var finns deras strateger?

Det börjar bli tjatigt och då finns jag ändå utanför politikens innersta krets just nu. När helst man hör en socialdemokrat så lyckas de ta upp “Carl Bildts trovärdighet”. Dagens skörd består av dels Urban Ahlin om Sudan och dels Mona Sahlin om gasledningen genom Östersjön.

Ahlin, som är socialdemokraternas utrikespolitiska talesman, försökte i riksdagens utrikespolitiska debatt hävda att Carl Bildt inte är trovärdig i sin kritik mot Sudan i frågan om Darfur, eftersom han äger aktier i Lundin Petrolium som i sin tur har intressen i Sudan. Långsökt. Ahlin tycks glömma bort att Bildt skickat socialdemokraternas förra utrikesminister Jan Eliasson till Darfur för att Sverige ska kunna bidra med en lösning av den ohållbara situationen för folket där. Jag skulle föredra att Bildt inte hade aktierna i Lundin, men att hävda att det påverkar den borgerliga regeringens utrikespolitik gentemot Sudan är på gränsen till oseriöst.

Mona Sahlin i sin tur är upprörd över att Carl Bildt sagt att den socialdemokratiska regeringen, genom sin energiminister Mona Sahlin, inte haft några invändningar mot den ryska gasledningen när den behandlades vid två ministerrådsmöten. Carl Bildt sa detta för en hel månad sedan på ett EU-nämndsmöte som jag var på, men tydligen har protokollet kommit ut först nu. Det är klart att Mona Sahlin minst av allt vill råka ut för en förtroendediskussion just nu. Istället vänder hon det mot Bildt och tar åter upp hans tidigare engagemang i Gazprom som intäkt för att han vill tillåta gasledningen.

Jag undrar hur socialdemokraterna tänkte när de beslutade sig för att Carl Bildt av alla ministrar ska vara den som de försöker “sänka”. För det första så får socialdemokraterna stryk i varenda debatt och diskussion med Carl Bildt eftersom han är bättre debattör och retoriker än alla sossar. Möjligtvis kan författaren Göran Persson mäta sig med honom men han har totalt försvunnit från politiken. För det andra så är svenska folket inte speciellt intresserade av utrikespolitik. Det är inte politikområdet som får igång kafferastsdiskussionerna. För det tredje så är Carl Bildt den populäraste ministern vid sidan om Reinfeldt och att slå på den som är populär eller som redan ligger vänds ofta mot den som slår.

Om socialdemokraterna tagit fram “sänk Bildt-taktiken” för att väcka sina slumrande medlemmar så kan jag möjligtvis förstå den. Gråsossarna blir snabbt upprörda när någon tjänat pengar, så för dem är Carl Bildt säkert ett irritationsmoment. Men strategerna på Sveavägen kan knappast ha tänkt sig taktiken för att blidka de redan frälsta. Hoppas att de tror att de tillfälligt bättre opinionssiffrorna beror på “sänk Bildt-taktiken”, för de får gärna fortsätta. Det vore värre om de plötsligt inser att ingen politik och ingen synlig partiledning höjer opinionssiffrorna…

Idag har Europadomstolen slagit fast att Byggnads inte får kräva ut den s.k. granskningsavgiften från byggnadsarbetare som inte är anslutna till Byggnads. Jag tycker att det är en alldeles självklar dom. Det är fullständigt orimligt att en förening ska få tvinga icke-medlemmar att betala till föreningens verksamhet.

Arbetsgivarorganisationen Sveriges Byggindustrier drar nu den enda rimliga slutsatsen av domslutet och uppmanar sina medlemsföretag att inte dra in granskningsavgiften till Byggnads från icke-medlemmars löner. Men tror ni att Byggnads accepterar domslutet. Icke, de menar att byggföretagen bryter mot kollektivavtalet om de inte fortsätter att dra in granskningsavgiften från alla anställda inklusive icke-medlemmar. Byggnads anser alltså att kollektivavtalet ska gå före Europadomstolens utslag. Häpnadsväckande! Man hade väl trott att det till socialdemokraterna hårt knutna Byggnads skulle ha större respekt för Europadomstolen, men det gäller väl bara om de själva får rätt.

I helgen har det kommit två olika opinionsundersökningar, en från Demoskop och en från Skop. Igår lyckades Demoskop verkligen sänka morgonhumöret ännu mer än vanligt (de som känner mig vet att jag inte är världens trevligaste människa på morgonen, och inte blir det bättre när man matar barn och byter blöjor halva natten) genom att “hävda” att Centerpartiet tappat 1,7 %-enheter till usla 4,6 %.

I morse var reaktionen den omvända. Skop fick upp humöret med + 0,6 %-enheter till fina 8,4 %. Självklart är Skop mer trovärdig eftersom 1 200 personer tillfrågats gentemot Demoskops futtiga 1 003 tillfrågade….:-)

Hur svårt ska det få vara i Sverige att säga upp någon? Vänsterpartiet brukar anse att LAS absolut inte ska försvagas, men nu gör de precis som socialdemokraterna gjorde för några månader sedan. Nämligen försöker kringgå LAS turordningsregler för att öka effektiviteten. Utmärkt, inser de kanske att även andra arbetsgivare behöver flexiblare anställningsregler?

Dagens andra exempel på att LAS är sjukt stark till förmån för arbetstagaren handlar om en porrsurfande och offentligt onanerande präst. För andra gången får han ett ordentligt vederlag för att han “LAS-felaktigt” tvingats lämna sin tjänst. En tjänst som bygger på förtroende måste kunna avslutas när förtroendet inte finns kvar. (Vi förtroendevalda politiker vet att vår verklighet är sådan.) Självklart måste en präst som inte har kvar församlingsmedlemmarnas förtroende kunna skiljas från sin tjänst. Men, Sverige har Lagen om anställningsskydd…

Idag har Lagrådet lämnat sitt yttrande på signalspaningsremissen. Det är förhållandevis positivt, de ställer en del krav men sågar inte förslaget som många har trott. Personligen hade jag trott att de skulle gå hårdare fram.

Det finns mycket att säga om Lagrådets yttrande, men eftersom en liten tjej väntar på mat så nöjer jag med att skriva att justitierådet Leif Thorsson (just det, den Leif Thorsson) har ett intressant eget yttrande: “I det remitterade förslaget undantas inriktningar av signalspaningen som avser regeringens eget underrättelsebehov från tillståndsplikt, och enligt Lagrådets förslag undantas sådan inriktning som har angetts av regeringen eller Regeringskansliet. Enligt min mening finns det inte grund för att i en reglering som skall uppfylla Europakonventionens krav om skydd för privatliv och korrespondens undanta signalspaning som utförs för regeringens räkning från kravet på rättslig förhandsprövning.”

Försvarsministerns första kommentar är att han är nöjd med yttrandet, att han tycker att det tar bort en hel del missförstånd kring förslaget och att den preliminära bedömningen är att Lagrådets samtliga synpunkter ska kunna godtas och inarbetas i en kommande proposition. Självklart kommer alliansens riksdagsgrupper att vara med i den vidare processen.

Va? Det kan väl inte vara någon nyhet att handlarnas samarbetsorganisation har upptäckt att det finns människor som samordnar stölder och att dessa nu polisanmälts?

Nej, givetvis inte. Jag har bara hittat på det. Men förstanyheten på aftonbladet.se är “Svenska fildelare anmäls, Skivindustrin polisanmäler fem Direct Connect-hubbar och dess användare“. Är det någon stor nyhet att toppa Sveriges mest lästa nyhetssida med? Snacka om att IFPI når sitt syfte tack vare media.

Jag har svårt att tro att IFPI hoppas på att deras anmälan ska ha någon större betydelse för antalet verksamma hubbar och “hubbägare”. Målsättningen med anmälan är säkert att få rubriker som “Svenska fildelare polisanmälda”, och de lyckades. Sedan är jag tveksam till hur många fildelare som slutar fildela pga detta, men möjligtvis kan nyrekryteringen bland yngre påverkas och föräldrars kontroll av barnens fildelning öka.

För några veckor sedan skrev jag om integritetsskyddskommitténs opinionsundersökning och många som kommenterade tyckte att frågorna var vinklade för att få ett positivt utfall. Förmodligen tyckte Den nya välfärden samma sak och beställde en opinionsundersökning med frågor som var vinklade åt andra hållet för att få ett negativt utfall. Och de lyckades.

67 % är emot att “myndigheter långtidslagrar e-post och information om mobilsamtal” och 60 % är emot att “en svensk myndighet får fria händer att avlyssna all telefon- och datatrafik, inklusive e-post, som passerar landets gränser”. Glädjande siffror kan tyckas för oss som vill ha argument mot mer övervakning av medborgarna, men tyvärr är frågorna inte ett dugg bättre ställda en de som integritetsskyddskommittén ställde. Snarare var det mer rättvisande av integritetsskyddskommittén att ge en större bakgrund till frågorna. Dessutom stämmer inte DNV:s frågor med det förslag om teledatalagring och FRA-förslaget som de försöker visa på ett motstånd mot.

I utredningen om teledatalagringen, som jag sitter med i, så är alla överens om att det inte ska bli fråga om att någon myndighet ska lagra det som EU-direktivet tyvärr kräver ska lagras. Det är telebolagen som förmedlar tjänsterna som ska bli tvingade att bevara uppgifterna, på samma sätt som de redan idag lagrar en hel del av uppgifterna för att kunna fakturera kunderna. Förhoppningsvis ska vi också komma fram till en så kort lagringstid som möjligt. Det är alltså inte fråga om att någon myndighet ska bygga upp något jättesystem med lagrade teledatauppgifter som frågan antyder.

När det gäller signalspaningsförslaget så är frågan ännu mer vinklad. Det är verkligen inte fråga om att FRA ska ha fria händer att avlyssna all telefon- och datatrafik, inklusive e-post, som passerar landets gränser. Det har inte varit fria händer att signalspana på radio och satellit heller, men nu tvingar vi fram betydligt mycket stramare tyglar.

Min slutsats är ändå att det är bra att DNV genom sin integritetsombudsman Pär Ström låtit göra en opinionsundersökning som ger en motbild till den allt för positiva bild som framkom av integritetsskyddskommitténs undersökning.

Igår skrev jag “svårt att vara föräldraledig”. Efter dagens VM-spänning hemma i soffan med en liten Sara på magen så känns det lite bättre…:-)

Även om jag under dagen motvilligt sagt “jag är föräldraledig, vänd dig till…” till TT, Ekot och en frilansare så är bara att medge att föräldraledighet under VM-månaden februari är perfekt. Visst kunde man varit utan Björn Ferrys sista skjutserie i VM-skidskyttet, men som sportälskare av nästan fanatiska mått så är det bara hur härligt som helst att få njuta av Anja Pärsons grymt imponerande Super-G-åk.

Begreppet “bäst när det gäller” är det minsta man kan säga om Anja, tyvärr symboliserade Björn Ferry det omvända.

När det gäller dagens övriga nyheter så tycker jag att det skulle vara alldeles utmärkt om IAEA gjorde en kontroll/utvärdering av Forsmark.

Den nya lagen om tidsbestämning av livstidsstraff användes för första gången idag. Örebro TR avslog en begäran om tidsbestämning. När vi tog ifrån regeringen ansvaret för att tidsbestämma livstidsstraff förra året så var alla överens förutom moderaterna. “Enligt vår mening innebär regeringens förslag att livstidsstraffet i praktiken skulle komma att avskaffas.” Citat från moderaternas reservation av bl.a. Beatrice Ask.

Till slut tycker jag att det är beklagligt att Mijalo Mijalovic inte kan överföras till Serbien, men det tycks vara ett helt riktigt beslut av Kriminalvården. Jag tycker alltid att det är bra om den som ska avtjäna ett straff gör det i sitt hemland. Visst kan det diskuteras om Sverige eller Serbien är Mijalovics hemland, men tycker han själv att det är Serbien kan jag eller Kriminalvården inte göra någon annan bedömning. Men överföring kan inte ske om vi inte vet hur straffet kommer att avtjänas i det andra landet.

Camilla Läckberg har snabbt blivit en av landets mest lästa deckarförfattare och det är inget som förvånar mig när jag nu äntligen läst någonting av henne. Jag skäms lite över att jag inte tagit mig tid att läsa henne tidigare fastän min fru sett till att såväl Isprinsessan som Predikanten och Stenhuggaren står i bokhyllan.

Isprinsessan är Läckbergs debutroman och man får snabbt lära känna byn Fjällbacka (där Läckberg själv är uppväxt) och huvudpersonerna Erica Falck och Patrik Hedström. Jag gillar hennes sätt att låta oss lära känna huvudpersonerna. De blir snabbt vänner som man bryr sig om, med goda och ibland mindre goda sidor. Storyn är lite väl kriminalromansforcerad, polischefen är lite väl korkad och polisarbetet går lite väl trögt trots att Patrik framställs som den stora hjärnan, men ändå blir boken mycket läsvärd genom Läckbergs enkla men gripande språk.

Har du varit lika trög som jag, och inte läst något av Camilla Läckberg ännu, så kan jag verkligen rekommendera 320 sidor spänning i Isprinsessan!

Camilla Läckberg är inte bara en bra författare utan även bloggare under namnet Deckarmamma.

Idag är det en stor artikel i DN om fildelning och partiernas inställning i frågan. Journalisten, Mats Carlbom, kontaktade mig i förra veckan, men då var jag tvungen att skicka honom vidare eftersom jag är föräldraledig. Tvungen kanske är fel ord, men om jag skulle synas i media för mycket under min föräldraledighet så kan kanske Försäkringskassan ifrågasätta om jag verkligen är föräldraledig. Oavsett vad Fk tycker så måste jag lära mig att ledighet ska vara ledighet även om det är svårt. Så första veckan som föräldraledig “tackade jag nej” till DN, TT och dansk TV.

När jag nu läst artikeln så känns det ännu jobbigare att inte ha klargjort Centerpartiets inställning. Jag vet inte om Carlbom fick tag i någon annan centerpartist, men av artikeln kan man tro att Centerpartiet inte tycker annorlunda än de andra partierna förutom mp. Så är det inte. Även om jag nu inte kan uttala mig å hela partiets vägnar, så kan jag väl säga att när jag kommer tillbaka i tjänst så kommer jag att arbeta mot att ge branschorganisationer rätt att få ut IP-adresser. Inget nytt, men värt ett klarläggande.

Läste att Fritidsresor erbjuder sina kunder att betala ett extra tillägg för barnfri zon. Som småbarnsförälder till tre barn som alla kan skrika och busa på olika sätt så var min spontana reaktion bara positiv. Som småbarnsförälder finns det inget värre än att ha sura gubbar och kärringar bredvid som inte förstår att småbarn inte sitter still och är totalt tysta i timme efter timme. Perfekt om det finns en barnfri zon, då kan man lätt ge tillbaka om de gnäller: “Varför valde ni inte den barnfria zonen om ni inte förstår att barn skriker om de får ont i öronen vid start och landning?”

Med andra ord så ser jag Fritidsresors erbjudande som positivt både för de som vill slippa barnskrik (jag kan definitivt vara en sådan när jag flyger tidigt på morgonen och bara vill sova) och för barnfamiljer.

Men sedan läste jag artikeln och då är inriktningen att det skulle vara något negativt att ett företag breddar sitt utbud efter vilken efterfrågan som finns. En folklivsforskare och etnolog på Stockholms universitet säger: “Barnfria zoner blir semantiskt något som liknar rökfria zoner eller hundfria. Barn kopplas semantiskt ihop med ohyra. Det är provocerande mot vårt sätt att hantera barn.”

Min gissning är att han inte själv är småbarnsförälder. Och om han är det så har han inte gjort någon långflygning med en sur gubbe bredvid som inte har förståelse för barn.

För övrigt, och med tanke på barn och passagerare på flyg, så såg jag och min fru nyheter på TV för några dagar sedan. Det handlade om Forsmark och en man från SKI blev intervjuad. Plötsligt säger min fru: “Han var underbart snäll när vi flög till USA.” Det visade sig att min fru satt bredvid SKI-tjänstemannen när hon och vår son Erik flög till USA i somras (hennes släkt bor i USA och mormorn fyllde 90 år, jag var upptagen med valrörelsen). Erik hade ramlat och slagit sig på en bagagevagn på Arlanda och blödde fruktansvärt mycket även efter de gått på planet (senare vid mellanlandningen på Island blev han sydd). Självklart var det mycket skrik, men SKI-tjm hjälpte till och torkade blod, tröstade och var ett stort stöd. Så vi hoppas att SKI inte väljer att betala extra för barnfria zoner, men för alla andra är det fritt fram…:-)

Vid valet 2006 gick Centerpartiet från att vara det minsta partiet i den borgerliga alliansen till att bli det näst största. Samtidigt minskade folkpartiet och kristdemokraterna minskade ytterligare även om de redan 2002 gjorde ett stort tapp från deras rekordresultat 1998. Detta måste man ha som utgångspunkt när man läser Svenska Dagbladets undersökning om hur nöjda centerpartister, folkpartister och kristdemokrater är med fördelningen av statsråd i Reinfeldts regering.

Med andra ord är centerpartisterna mer nöjda eftersom förväntningarna inför valet var lägre. Folkpartisterna är inte heller så missnöjda för de fick lika många statsråd som Centerpartiet. Medan kristdemokraterna under åren 1998-2006 hunnit vänja sig vid att vara ett lite större parti blev missnöjda med valutgången förra året. Valresultatet speglas i regeringssammansättningen och missnöjet med valresultatet ger då även ett missnöje med “den moderata dominansen”.

Påståendena om att moderaterna borde varit mer givmilda är en förenkling av regeringsförhandlingarna. Det är inte bara moderaterna som inte ville “ge ytterligare ett statsråd till kristdemokraterna”. Både Centerpartiet och folkpartisterna ville självklart att skillnaden i valresultatet mellan C, Fp och Kd skulle få avtryck i regeringssammansättningen. Vi i Centerpartiet hade kunnat gå med på att Kd skulle få ett fjärde statsråd, men då skulle vi haft ett femte. Förmodligen tänkte folkpartisterna likadant. I valet fick Centerpartiet ca 1,3 %-enheter fler röster än Kd och folkpartiet hade blev ca 1 %-enhet större än kd. Då var det inte rimligt att C, Fp och Kd skulle få lika många statsrådsposter.

Man måste också förstå moderaterna. De fick ca 4 %-enheter mer i valet än C, Fp och Kd tillsammans, att de då skulle få färre statsråd vore svårt att försvara internt i moderaterna. Nu blev det lika många, och det tycker jag är fullt rimligt.

Kritiken mot att moderaterna fick de tre tunga posterna, stats-, finans- och utrikesminister klingar också falskt. Alla fyra partiledarna var överens om att Carl Bildt skulle tillfrågas, och varken C, Fp eller Kd aspirerade på utrikesministerposten. Centerpartiet valde i första hand näringsdepartementet, folkpartiet valde utbildningsdepartementet och kristdemokraterna valde socialdepartementet. Högst väntat dessutom, helt enligt profilfrågorna i valet.