Linander tycker!
Korta mer eller mindre genomtänkta tankar efterfrågar likasinnade kommentarer.

Det kan tyckas vara väldigt tidigt att spekulera i hur en S+V+Mp-regering skulle kunna se ut om de vinner valet 2010. För det första tror jag aldrig att socialdemokraterna kommer att ha en trepartiregering som sin målsättning, utan de vill som alltid köra med en socialdemokratisk minoritetsregering. För det andra så tror jag att de nöjer sig med enbart miljöpartiet om de skulle tvingas till att ta in något annat parti i “sin” regering. Miljöpartiet kan fälla en S-regering, men det göra aldrig vänsterpartiet. Därför skulle det bli S+Mp och inte S+V+Mp. För det tredje så kommer opinionsvindarna att vända innan det är dags för nästa val.

Men hur som helst så har DN hittat några intressanta namn i sin “skuggregering”. Vänsterpartisten Rossana Dinamarca tror jag skulle kunna få förtroendet av Ohly, men Josefin Brink måste bevisa mer än att hon kan debattera aggressivt. Alice Åström och Pernilla Zethraeus kommer nog att ligga bättre till.

Hos miljöpartiet är de nuvarande språkrören givna, men får de en tredje ministerplats så är jag övertygad om att Gustav Fridolin återkommer till politiken. Han har fortfarande hög status inom mp, och jag skulle inte vara förvånad om han blir nästa manliga språkrör efter Peter Eriksson.

När det gäller socialdemokraterna så är det lätt att fastna i hur den gamla S-regeringen såg ut. Men när man ska se hur de gamla ministrarnas position är idag så kan man titta på vilken utskottsroll de fått i riksdagen. Ibrahim Baylan, Lena Hallengren och Morgan Johansson är alla tre exempel på tidigare ministrar som varken fick ordförandeskap eller vice ordförandeskap i något utskott. Det gör att jag är tveksam till att de skulle återkomma i en regering 2010. Däremot är Ylva Johansson (vice i socialutskottet), Thomas Bodström (ordf. i justitie), Pär Nuder (vice i finans), Thomas Östros (vice i näring), Sven-Erik Österberg (vice i arbetsmarknad) och Ulrica Messing (ordf. i försvarsutskottet) gamla ministrar som även fick stort förtroende i socialdemokraternas riksdagsgrupp och som säkert kan återkomma 2010 om olyckan skulle vara framme.

Av DN:s nya namn, Thomas Eneroth (vice i socialförsäkringsutskottet), Wanja Lundby-Wedin, Åsa Westlund och Luciano Astudillo så tror jag på Eneroth och Lundby-Wedin, men inte på Westlund och Astudillo. Istället tror jag att Urban Ahlin (vice ordf. i utrikesutskottet) skulle vara given, jag tror också att Berit Andnor (ordf. i konstitutionsutskottet) kan komma tillbaka till regeringen. En annan som jag tycker att DN glömt är Marie Granlund från Malmö som är vice i utbildningsutskottet. Sedan kommer det säkert in någon mer fackordförande, kanske Metalls Stefan Löfven.

Så har äntligen domen i valrörelsens stora dataintrångshärva kommit. Jag är fullt medveten om att tingsrättens dom ännu inte vunnit laga kraft, men jag kan ändå inte låta bli att dra några slutsatser. Socialdemokraternas partisekreterare Marita Ulvskog har också meddelat att de inte tänker överklaga de friande domarna, får se hur åklagaren gör.

Tre dömda. En folkpartist (Per Jodenius), en socialdemokrat (Niklas Sörman) och en journalist (Niklas Svensson). Med andra ord dömdes lika många socialdemokrater som folkpartister i denna “fp-skandal”. Visst dömdes Jodenius för både dataintrång och anstiftan till dataintrång medan Sörman endast dömdes för dataintrång. Visst dömdes Jodenius till dubbelt så hårt straff som Sörman, 120 dagsböter mot 60 för Sörman. Men å andra sidan är det faktiskt socialdemokraten Sörman som kommer att få betala den största bötessumman. 9 000 kr för Sörman mot Jodenius 3 600 kr. Självklart är det beroende på Jodenius låga, om inte obefintliga inkomster (kanske studerar), men det är ändå märkligt att vi nu kan konstatera att den som får betala största bötessumman i denna otroligt uppmärksammade folkpartiskandal är en socialdemokrat.

Jag kan inte heller låta bli att kommentera Marita Ulvskogs uttalanden med anledning av tingsrättens friande domar för Johan Jakobsson, Niki Westerberg och Nicklas Lagerlöf.

Ulvskog har idag sagt att “vi tycker att det är tråkigt att de i den politiska toppen i fp går fria“. Då kan man börja fundera över hur hon resonerar. Menar hon att domstolen har tagit politiska hänsyn och därför friat de folkpartister som tillhör (tillhörde) den politiska toppen inom partiet? I så fall är det minst sagt anmärkningsvärt. Eller menar Ulvskog att hon kan göra en bättre bedömning av skuldfrågan än vad domstolen gör? Visst är socialdemokraterna som parti brottsoffer i det här fallet, men jag tycker ändå att riksdagsledamöter ska vara försiktiga med att “överpröva” domstolars bedömningar i skuldfrågan.

Hennes andra märkliga uttalande är: “De har ändrat sina historier och de har enligt min mening inte talat sanning”. Men ursäkta, den som är brottsåtalad har ingen skyldighet att berätta sanningen. Ulvskog kanske tycker att den som åtalad och ändrar sin berättelse ska bli dömd pga att hon eller han tydligen “har något att dölja”.

Tyvärr kunde jag inte komma till Fredrick Federley och Dominika Peczynskis invigningsfest av En annan salladsbar som gick (går?) av stapeln ikväll. Men självklart vill jag göra reklam för deras nya restaurang här på bloggen. Den ligger bredvid Spy Bar på Stureplan, tror att det är Birger Jarlsgatan 22.

De har bestämt sig för att göra som Sofia Appelgren i Göteborg, ni vet Wild´n Fresh i Göteborg, dvs vägra skriva under något kollektivavtal med Handels. De hade säkert önskat sig en liten blockad som reklam för den nystartade restaurangen, men det tänker tydligen inte Handels bjuda på. Lite smart av dem får jag säga, även om man givetvis måste fundera på hur de väljer ut vilka kollektivavtalslösa restauranger som ska försättas i blockad och vilka som ska klara sig utan.

Lycka till med restaurangen och självklart kommer jag dit och äter så ofta jag kan. Enda felet är att den ligger för långt från riksdagen, kanske en filial i Gamla Stan?

Utvecklingen av livstidsstraffet gör att det krävs ett längre tidsbegränsat straff. (Livstidsstraffets vara eller inte vara bör också diskuteras, jag har försökt få Centerpartiets stämma att säga ja till att avskaffa livstidsstraffet men tyvärr inte lyckats. Hittills.) Utvecklingen innebär inte bara att fler och fler sitter på livstid i svenska fängelser, har ökat konstant under 2000-talet, utan också att de som sitter på livstid får avtjäna längre och längre tid.

Idag har vi ca 150 livstidsdömda varav 45 har suttit längre än 10 år och därmed har möjlighet att söka tidsbegränsning av sitt straff hos Örebro tingsrätt. 22 har hittills ansökt och av de sju som tagits upp har fem fått avslag och två fått tidsbestämning på 24 och 21 år. Det är möjligt att en tredje också fått tidsbestämt till 21 år.

Resultatet har blivit att straffmöjligheterna för mord, fängelse i 10 år eller på livstid, innebär antingen avtjänande i 6 år och 8 mån (villkorligt efter två tredjedelar) eller minst 14-15 år. Det känns fel att det inte finns något mellanting. Ett längre tidsbegränsat straff på 15 eller kanske 18 år skulle avhjälpa detta problem. Ett annat problem som skulle kunna avhjälpas är att grova narkotikabrott ofta slår i taket för dagens straffskala, dvs 14 år vid upprepad brottslighet. Därutöver skulle obalansen mellan mord och grovt narkotikabrott kunna ordnas, det är inte rimligt att många narkotikadömda får högre straff än normalstraffet för mord.

Högsta Domstolen har också för några veckor sedan slagit fast att tio år ska vara normalpåföljden för mord och att livstidsstraffet ska förbehållas de allra allvarligaste fallen. Detta borde väl redan gälla, men vi får se om det sätter stopp för utvecklingen att fler och fler döms till livstid av de som döms för mord. Antalet morddomar är ungefär på samma antal varje år de senaste 15 åren.

Nej, det är inte Lars Leijonborg som meddelat att han går över till Centerpartiet. Det är en kommunfullmäktigeledamot i Simrishamn, Jarl Kemnefeldt, som byter från fp till C. Detta är knappast en världssensation, men hans motivering gillar jag så mycket att jag inte kunde låta bli ett litet inlägg, “råder ett spänstigare intellektuellt klimat inom centerpartiet”.

Man kan väl säga att man som centerpartist mer än en gång fått höra av folkpartister att vi är anti-intellektuella bönder i motsats till de välutbildade och intellektuella i Folkpartiet…

En kväll som denna kan man inte låta bli att kommentera Lars Leijonborgs avgång. Redan för nio dagar sedan skrev jag att han borde avgå. Om han tagit beslutet redan då så tror jag att han hade suttit kvar starkare som utbildningsminister. Men fortfarande tror jag att han räddat sig kvar som statsråd. Hade han däremot valt att försöka sitta kvar och förlorat en votering på landsmötet i höst, då hade han även varit rökt som minister.

Ärligt talat så hoppas jag att Leijonborg blir ihågkommen, inte minst inom folkpartiet även om de nu mer eller mindre sparkat honom, som den partiledare som lett den framgångsrikaste valkampanjen i modern tid. Inte för att jag tycker om hur speciellt språktestet lyfte folkpartiet till 13,4 % i riksdagsvalet 2002, utan hur han i en framgångsvåg som “Leijonkungen” lyckades motivera folkpartiets valarbetare till en helt otroligt bra valrörelse. De jobbade hårdare än något annat partis valarbetare gjort i något val jag varit aktiv i.

Sedan kan jag inte heller låta bli att kommentera Mona Sahlins kommentar i DN om avgångsbeskedet: “Folkpartiet har svikit sina socialliberala värderingar. Lars Leijonborg har blivit för mycket av högerpopulist och för lite av folkpartist.”

Många minns säkert hur de borgerliga partiledarna, inklusive Lars Leijonborg, drog fram Göran Perssons bästa sidor för att tacka honom i samband med hans sista partiledardebatt i riksdagen. Det hör helt enkelt till god ton. Men sådan är tydligen inte Mona Sahlin. Hon ser att Lars Leijonborg ligger ner, han är riktigt ledsen, sårad och besviken, då tar Sahlin fram storsläggan och riktigt njuter av att slå på den som redan ligger.

Så sent som i maj förra året så röstade vi i riksdagen genom ett antal ändringar för hur nämndemän ska tillsättas, plus höjning av arvodet m.m. I debatten sa jag bland annat:

“Från Centerpartiets sida har vi ändå, efter viss tveksamhet, gått med på att ställa oss bakom de förslag som finns. Men jag tycker att det är viktigt att se hur det går efter 2006 års val. Då är det dags att nominera nya nämndemän. Hur klarar våra partier av det då? Om partierna inte klarar av att få till en bättre sammansättning av nämndemannakåren är det dags att ta upp frågan igen efter valet, när vi ser hur det har blivit. Då är vi från Centerpartiets sida inte främmande för att kanske införa den fria kvot som Nämndemannakommittén har föreslagit eller kanske en begränsning till maximalt tre mandatperioder som också har varit aktuellt.”

Nu har Svenska Dagbladet granskat hur det gick, och det är ingen rolig läsning. Varannan nämndeman är fortfarande över 60 år gammal och snittåldern har bara sänkts från 58,4 år före valet till 57 år. Detta borde innebära en faktisk höjning av snittåldern eftersom de flesta som valts sitter kvar samtliga fyra år. Alltså borde snittåldern i slutet av mandatperioden 06-10 bli 61 år mot 58,4 år i slutet av mandatperioden 02-06.

Jag kan inte dra någon annan slutsats än att de politiska partierna inte klarar av att få fram nämndemän som representerar befolkningen på ett rimligt sätt. Då måste vi som lagstiftare åter se över regelverket.

Jag såg inte Mona Sahlins debatt med Sverigedemokarernas Jimmy Åkesson igår, men vad jag hört så var det Åkesson som tilläts styra debatten till sin planhalva. Svagt av Sahlin och tydligen är socialdemokraternas starke man i Malmö Ilmar Reepalu irriterad över att hon ställde upp på debatten. Nu blir det även en rubrik av att statsminister Fredrik Reinfeldt inte vill debattera med Sverigedemokraterna.

Varför skulle han göra det? Självklart ska Reinfeldt, Sahlin och alla andra förtroendevalda debattera viktiga invandrar- och integrationsfrågor, men varför göra det med ett litet parti som inte ens nådde upp till riksdagsspärren? Visst har Sverigedemokraterna mandat i ett antal kommuner och var det största partiet i valet 2006 som inte kom inte i riksdagen, men är det ändå rimligt att tycka att statsministern ska debattera med dem? Jag är högst tveksam till att Reinfeldt skulle tycka att det finns anledning att debattera äldrefrågor med SPI (har många mandat i kommunfullmäktige runt om i landet), vårdfrågor med Sjukvårdspartiet (finns representerade i några landsting om jag minns rätt) eller upphovsrätt med Piratpartiet. Dessutom finns det ingen anledning att hjälpa ett litet parti att få mediautrymme, speciellt inte ett parti som bygger sin populistiska politik på människors rädsla och okunskap. Debatten tas och ska tas i alla de kommuner där Sverigedemokraterna finns representerade. Där är problemet snarare att SD:s representanter inte vill ta debatten med de etablerade partiernas representanter (ofta finns det inte ens någon person på SD:s plats i fullmäktigesalen).

Dock, innan någon Sverigedemokrat sätter igång och skriver ett långt inlägg om varför SD:s politik inte längre är rasistisk, så har jag inte heller påstått att alla Sverigedemokrater är rasister eller ens att SD:s uttalade politik är rasistisk, jag har inte heller påstått att alla Sverigedemokrater är rädda eller okunniga.

Men jag mötte tillräckligt många människor i valrörelsen som sa att de skulle rösta på SD för att de vill “kasta ut invandrarna”, “ge jobben till svenskarna”, och ännu mycket värre påhopp på alla med invandrarbakgrund som grupp, för att kunna påstå att en stor andel av SD:s väljare är okunniga om invandring och om varför människor flyr från sina hemländer. De är också okunniga om hur svensk arbetsmarknad fungerar, om hur svensk migration och integration ser ut, om vad demokrati är, om vad mänskliga rättigheter är och de är till och med okunniga om vilken politik som Sverigedemokraterna säger sig vilja genomföra. Jag kan utan tvekan påstå att många av Sverigedemokraternas väljare har rasistiska åsikter och röstar på SD för att de tror att SD står för rasism, och att många av SD:s väljare snarare har åsikter som ligger i linje med Nationaldemokraternas och Nationalsocialistisk Fronts politik än i linje med SD:s uttalade politik.

Kanske inget uppseendeväckande i sig, men är det någon som vet mer om KTH-studien?

Hittade en längre artikel på svd.se. Den här artikeln är också bra. Blir nästan komiskt när Filmdistributörernas förening sågar Göteborgs Universitets SOM-undersökning. Undrar vem som är mest trovärdig och kan det vara så att Filmdistributörernas förening har starka egna intressen som inte gynnas av undersökningsresultatet…

I samband med FRA:s utökade signalspaning har det diskuterats om det verkligen finns några hot mot svenska styrkor utomlands. Det finns det tydligen.

Det givna motargumentet är “men det hjälpte tydligen inte med signalspaning ändå”. Nej, och det är nog inte någon som tror att signalspaning ens i kabel kommer att förhindra alla eventuella dåd av det slag som skedde i Afghanistan. Men med hjälp av försvarsunderrättelser, svenska och andra, kan hotbilder kartläggas, skyddsnivåer höjas till rätt nivå, rutiner förändras för att undvika hot, och i bästa fall helt undvika att svenska soldater skadas.

Så har socialdemokraterna äntligen kommit överens internt om hur de ska ha det med den utökade signalspaningen. Det har ju onekligen varit ett och annat utspel från Bodström respektive Messing som gjort att man stått oförstående inför vad socialdemokraterna egentligen tycker. Borde väl ha skrivit om detta igår, men halsfluss och feber har gjort att jag knappt kommit ur sängen.

S villkor för FRA-avlyssning (från DN)

För att acceptera att Försvarets radioanstalt får avlyssna kabelbunden teletrafik till och från Sverige kräver socialdemokraterna:

• Mandatet för avlyssning begränsas till “yttre väpnat hot”, inte enbart “yttre hot” som regeringens förslag säger.

• Utredning ska se över om domstol ska vara tillståndsgivare för myndigheter.
Regeringens beslut ska dock inte kunna överprövas, men det ska utredas om domstol ska lämna yttrande till regeringen.

• Tillstånd ska vara materiella: sökord, inriktning, behov, uppdragsgivare och intrång i privatliv ska beskrivas.

• Oberoende organ ska kontrollera, exempelvis föreslagna Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden. Regeringens förslag att Försvarsunderrättelsenämnden (FUN) ska utföra kontrollen förkastas. FUN står för nära verksamheten.

• Kontrollorganen rapporterar årligen till riksdagen, och omedelbart vid “minsta tveksamhet” kring regeringsbeordrad avlyssning.

• Tydligare regler för överskottsinformation, och för hur insamlad information får användas.

• Offentlig katalog över vilka integritetsintrång som anses befogade för olika typer av försvarsunderrättelse.

• Offentlig katalog över vad som är av “synnerlig vikt” och därmed motiverar signalspaning mot enskilda människor.

En hel del är bra, men när man läser deras “krav” så måste man ha bakgrunden klar för sig. Socialdemokraterna vill ge FRA de utökade befogenheterna, samtidigt inser de (speciellt Bodström) att de måste förbättra sin profil vad gäller integritetsskydd eftersom det är en fråga som blivit allt viktigare. Därför är en del av deras förslag mer fernissa än verkliga krav.

Ta t.ex. “yttre väpnat hot”, de måste helt enkelt mena något annat, annars skulle t.ex. icke väpnade militära hot uteslutas. Kanske menar de “militära hot” eller “yttre väpnade hot”. Men en terroristattack mot alla svenska bankers datasystem? Är det ett väpnat hot? Behöver inte vara det. Är det ett militärt hot? Nej, militära hot kommer från andra länder.

Sedan kan man ifrågasätta socialdemokraternas eviga tro på nya utredningar. När det gällde buggningen så ville Bodström först ge polisen rätt att bugga och sedan utreda om och i så fall hur de som utsatts för buggning skulle kunna informeras om detta. Självklart måste alla sådana oklarheter vara uppklarade innan lagstiftningen röstas genom.

Å andra sidan är socialdemokraternas krav på offentliga kataloger bra. Detta är också något som bör kunna inarbetas i förslaget genom försvarsutskottets yttrande.

Jag tror att Bodström fortfarande vill sätta käppar i hjulet. Inte för att han bryr sig om skyddet av personlig integritet (det har han visat tidigare) utan för att hämnas på att vi stoppade buggningen. Men eftersom det är Ulrica Messing i försvarsutskottet som kommer att ha hand om förhandlingarna med alliansen så tror jag att hon kommer att släppa lagom mycket av “s-kraven” för att riksdagen ska kunna anta den nya lagen om utökad signalspaning.

För drygt ett år sedan skrev jag “En chockerande rubrik (för mig)” om att en kvinna hittats död utanför Veberöd. Nu tycks det vara dags igen. Ett par som mördades i norra Skåne för ca tre månader sedan misstänks ha dumpats i en sjö utanför Veberöd.

Det känns väldigt olustigt att min gamla hemby, där mina föräldrar fortfarande bor, ska råka ut för ytterligare mord. Det måste finnas hundratals sjöar mellan Hovs Hallar, där det paret bodde och förmodligen mördades, och Bysjön vid Vomb utanför Veberöd. Varför köra över tio mil till just den lilla, lilla sjön (om dessutom ligger ganska nära bebyggelse)?

Det finns mycket att säga om vårpropositionen som presenterades idag, men generellt är jag som centerpartist nöjd med vad vi fått med. Kan tänka mig att alla mina alliansvänner inte är lika nöjda innerst inne. Jag måste också uttrycka min beundran för Anders Borg. Jag tycker att han gjort ett oerhört bra jobb idag, allt från budgetdebatten i riksdagen till presskonferensen. Jag har inte hunnit se allt, men av det jag sett har Borg gjort ett oerhört kompetent intryck. Det är också en vanlig kommentar från “icke-politik vänner”, oavsett om de röstar på alliansen eller inte, att den nuvarande finansministerns kunskapsnivå är något som vi inte direkt blev vana vid när Pär Nuder (eller Göran Persson) var finansminister.

Sedan kan jag inte låta bli att kommentera den kritik mot budgeten som med självklarhet dykt upp under dagen.

Socialdemokraterna och LO tycker att klyftorna ökar, PRO tycker att det är för lite till pensionärer, miljöpartiet tycker att miljön fått för lite, vänsterpartiet tycker att regeringen bara gynnar de rika, Sveriges Förenade Studentkårer (SFS) tycker att för lite satsas på högre utbildning och studenterna, de statligt anställdas fack, ST-facken, tycker att myndigheterna får för lite och Akademikerförbundet Saco tycker att för lite går till forskning. Samtidigt är de mer borgerligt inriktade organisationerna Svenskt Näringsliv och Företagarna positiva.

Oj vad jag blir förvånad… Eller som en vän brukar säga, “skiter björnen i skogen” eller “sover Dolly Parton på rygg”….

Jag kan inte säga att jag tycker att Lars Leijonborg gör ett dåligt jobb som partiledare för folkpartiet. Visst har det gått ner i opinionsundersökningarna, men det är tyvärr inte unikt för folkpartiet inom alliansen. Leijonborg har liksom Maud, Göran Hägglund och Fredrik Reinfeldt svårare att fylla rollen som partiledare när han samtidigt är statsråd. Samma sak skulle gälla för Cecilia Malmström eller Jan Björklund som omnämns som efterträdare och som båda är statsråd.

Men ändå tycker jag att Lars Leijonborg borde avgå, det är liksom rätt tid nu. Han har lyckats lyfta folkpartiet upp från en fyra procents streckstrid till 13,4 procent i riksdagsvalet 2002. Visserligen dalade de till 7,5 procent i riksdagsvalet förra året, men jämfört med hur det såg ut före augusti 2002 så är det fortfarande bra. Han borde därför förstå att han gjort ett bra jobb, men att framtiden tillhör nya krafter. Det är svårt att inse när man gjort sitt, men jag tror faktiskt att Lars Leijonborg skulle kunna klara av det.

Det är tydligen fyra partidistrikt, Västernorrland, Blekinge, Dalarna och Gotland, som uttalat offentligt att de vill byta partiledare. En ovanligt dålig taktik av partivännerna. Tror de att folkpartiet som parti vinner på att ha en offentlig förtroendekris mot partiledaren? Självklart borde de diskutera internt inom partiet och när länsförbunden bestämt sig för vad de tycker så borde Leijonborg få veta det inför sitt eget beslut. Jag är övertygad om att han är tillräckligt klok för att kunna meddela sin egen avgång om han fått veta att ett stort antal av länsförbunden vill ha ett byte på partiledarposten. Jag tycker också att han kan sitta kvar som utbildningsminister även om han skulle sluta som partiledare.

Vem skulle då ta över partiledarskapet? Som jag ser det är det ett mycket viktigt vägval för folkpartiet. Först måste de som parti bestämma sig för om de ska fortsätta att vandra på den inslagna “att ställa krav är att bry sig-vägen” eller om de ska återvända till den liberala vägen. Deras största problem just nu är att de försöker gå med en fot på varje väg och det fungerar inte. Om det nu är Cecilia Malmström och Jan Björklund som är de tillgängliga och tänkbara kandidaterna så står de verkligen för vars en av de båda vägarna.

Jan Björklund har varit mycket tongivande i “krav-vägen”, tillsammans med bland andra min gamla vän från justitieutskottet Johan Pehrson, och hela Björklunds utstrålning ger en känsla av “ta dig i kragen elev/medborgare för du får ingenting gratis av mig”. Med Jan Björklund som partiledare känns det självklart att den politik som gav framgångarna 2002 kommer att spetsas ytterligare.

När det gäller Cecilia Malmström så är hon en riktigt pålitlig socialliberal. Hon kommer inte att kunna stå för “hårdare tag” utan med henne vid rodret så kommer den mjukare linjen, som även den nuvarande partisekreteraren Erik Ullenhag står för, att gälla.

Som centerpartist, och därmed motståndare om mittenväljarnas gunst, så bör jag väl inte tycka att varken den ena eller den andra kandidaten är bäst. Men ändå kan det inte vara någon outtalad hemlighet att det blir betydligt lättare för oss i Centerpartiet att profilera oss om det är Jan Björklund som får ta över fp-skeppet.

Man måste sysselsätta sig med något under sin föräldraledighet…

Är det någon som läser detta som är med i eller vill vara med i Drömelvan så är ni välkomna att gå med i min liga Centerpartiets FF.

Så har Göran Persson bestämt sig för att även lämna sitt riksdagsuppdrag. Inte oväntat, tvärtom. Men en som måste känna sig nöjd är Mona Sahlin. Tänk så skönt för henne (och alla andra) att slippa höra Göran Persson berätta på riksdagsgruppmötena om hur socialdemokraterna borde göra i den ena frågan efter den andra. För att han skulle vara tyst känns högst osannolikt.

Vid gårdagens möte med trafikdatalagringsutredningen så kom frågan om en hearing med “icke redan företrädda” upp, dvs med personer som har speciell kunskap om förutsättningar för och risker med den kommande trafikdatalagringen men som inte redan finns med i utredningsprocessen som myndighetsföreträdare, expert eller som representant för något parti.

Jag har redan gett förslag på Pär Ström och Oscar Swartz, men jag vill gärna ha förslag på fler bra personer från er.

Nu har jag äntligen fått ny mobil, en Sony Ericsson P990i, som ger mig möjlighet att uppdatera bloggen på ett mycket flexiblare sätt en tidigare. Även om jag hört att den här modellen fått mycket kritik så känns det som en välkommen födelsedagspresent..

Hmmm, kanske inte så smarta mördare. Om man har mördat och flyr undan polisen, vilken bil ska man välja? Ja, det är knappast en Ferrari 360 Spider om man inte vill bli upptäckt…

Fick häromdagen veta att jag förordnats som ledamot i Rikspolisstyrelsens styrelse. Även om jag ännu inte vet exakt vad uppdraget kommer att innebära så tror jag att det blir ett intressant uppdrag som jag verkligen är glad för att jag fått. Vi är sex ledamöter i styrelsen: Hillevi Engström (m), Inger Davidsson (kd), Cecilia Wigström (fp), Susanne Eberstein (s), Joe Frans (s) och jag för Centerpartiet. Mandatperioden är 1 april 2007 till den 31 mars 2011, följer alltså inte riksdagens mandatperiod.