Linander tycker!
Korta mer eller mindre genomtänkta tankar efterfrågar likasinnade kommentarer.

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att i folkomröstning pröva Sveriges anslutning till eurosamarbetet.

Motivering

För tio år sedan, i maj 1998, beslutades till vilka växelkurser de blivande euroländerna skulle knyta sina valutor den 1 januari 1999. Det var en omfattande makroekonomisk process för alla de 15 EU-länderna. Följden av detta blev att de långa räntorna sjönk dramatiskt och konvergerade. Sverige medverkade i förberedelsearbetet med goda effekter. Sverige valde dock, efter folkomröstning, att inte gå med i valutasamarbetet. Vi kan idag konstatera att Sverige har lyckats väl sedan 1999 trots att man inte gick med i samarbetet.

Sedan några år pågår en diskussion om en konsoliderad bolagsskattebas inom EU. Även i detta arbete har Sverige varit aktivt men klart betonat ett avståndstagande till modellen. Tanken var att slutresultatet av utredningen skulle föreläggas EU under hösten 2008 men så blir inte fallet. Vi kan dessutom konstatera i dagsläget att mycket talar för att full enighet inte kommer att uppnås i frågan varvid den faller. Det står då fritt för intresserade medlemsländer att ingå bilaterala avtal och sinsemellan bilda en konsoliderad bolagsskattebas. Länder som uttalat sådant intresse är Tyskland, Frankrike och Italien. Då dessa länder framstår som något av en ekonomisk motor inom unionen kommer en sådan åtgärd tveklöst att påverka Sveriges näringsliv. Det som då sker är en indelning i tre klasser inom unionen där guldligan består av dem som är medlemmar, har infört euron och dessutom konsoliderat bolagsskatten. Silverligan består av dem som är medlemmar och har infört euron och övriga tillhör bronsligan. Hur det förhållandet påverkar Sverige och dess näringsliv bör analyseras djupare samtidigt som behovet av ett närmande till euron aktualiseras.

Många ekonomer hävdar att Europa sannolikt skulle ha påverkats hårt och negativt av den ekonomiska krisen i USA om inte euron hade införts. Så fungerade den internationella ekonomin före eurons införande men den nya valutans roll som en ledande internationell valuta har stärkt sin position vilket gör euron till ett tydligt alternativ till dollarn som världsvalutan. Flera studier visar dessutom att handeln mellan euroländer har ökat med 15-28 procent.
Euroområdet växer successivt. Polens regering vill införa euron 2011, Slovakiens redan 2009. Danmark kommer sannolikt snart att folkomrösta om sina EU-förbehåll. Mycket talar för att euron som världsvaluta har framtiden för sig och drivkraften i valutasamarbetet också kommer att vara en garant för tillväxt i de anslutna medlemsländerna.

Förändringarna inom den ekonomiska sektorn på internationell nivå går snabbt i dagens globala värld. Det som var sanning för något eller några år sedan kan vara det omvända idag. Det är därför viktigt att ha stor beredskap för att vidta förändringar när så erfordras för att gagna vårt lands utveckling och därmed tillväxt. Sveriges förhållande till euron har alltså en vidare innebörd än att förenkla för semesterresenärer, det är en fråga om näringslivets tillväxt såväl i landet som internationellt. Mot den bakgrunden är det rimligt att på nytt pröva svenskarnas inställning till en anslutning till eurosamarbetet inom EU. Detta bör ges regeringen till känna.

Jörgen Johansson (c)
Johan Linander (c)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om anförs om valresultatets återspegling av representationen i kommunfullmäktige.

Motivering

För att få ett så rättvist utslag som möjligt i riksdags- och region/landstingsvalen finns det ett system med utjämningsmandat. Detta fördelningssystem saknas i kommunerna.
I medelstora och stora kommuner är det vanligt med en indelning i valkretsar. Effekten blir att mandaten i kommunfullmäktige inte speglar valresultatet och därigenom blir det ett demokratiskt underskott. Det finns många exempel i tidigare val där mandatfördelningen skulle se annorlunda ut om inte valkretsindelningen funnits.

Ett exempel är Göteborg i valet 2006. Det räckte inte med 8 000 röster för att få ett mandat men med 15 000 röster blev resultatet fem mandat. Detta odemokratiska system innebär på sina håll att partier t o m utestängs från kommunfullmäktige. Detta är inte acceptabelt i en demokrati. Det finns olika sätt att lösa det på. Ett är att det inte längre ska var tillåtet med valkretsindelning. Ett annat är att det ska finnas utjämningsmandat i likhet med i landstings- och riksdagsval om man vidhåller kraven på att få behålla valkretsindelningen i kommunen. Det är möjligt att det även finns andra metoder men det viktigaste är att vi kan känna en demokratisk rättvisa, nämligen att varje röst är lika mycket värd oberoende av det samlade röstetalet på de olika partierna.

Stockholm den 29 september 2008

Lennart Pettersson (c)
Johan Linander (c)

Vilken pungspark på president Bush! Att hans egna partikamrater skulle fälla krispaketet måste nästan ha varit ett otänkbart scenario. Men ett antal politiker, mer än två tredjedelar av republikanerna i Representanthuset röstade nej, som hellre tänkte på att själva bli omvalda än på att stabilisera världsekonomin ville annorlunda. Hade det varit demokraterna som ville fälla Bush i presidentvalstider så hade nog inte lika många lyft på ögonbrynen, men att skottet skulle komma inifrån (utan tanke på att någon annan påstås ha använt det uttrycket…) är sanslöst mycket värre.

De flesta är nog övertygade om att det ändå kommer att röstas genom något slags krispaket, men tiden är viktig. Det blir också någon slags masspsykos som förvärrar läget. Som någon sa på Aktuellt, “det är lätt att skapa oro men så mycket svårare att skapa förtroende”. Det tycks också ha varit en tämligen ensidig mediabild av krispaketet. Istället för att ställa kostnaderna för en fortsatt och kanske förvärrad finanskris i USA och världen mot krispaketets 700 miljarder dollar (ofattbar summa) så ställdes summan mot att rädda “överbetalda Wall Street-bankirer som hanterat andras pengar vårdslöst och utan ansvar“.

Nu har jag gjort mitt första Lidingölopp. 30 km runt hela ön, i nästan perfekt löparväder. Det kändes ganska bra, även om det tar rejält på krafterna att springa utanför spåret för att komma förbi de som går eller joggar mycket sakta. Det var ganska trångt. Jag hade också underskattat hur branta backarna är. Är inte van att springa i nedförsbackar som är så branta att det inte riktigt går att springa. Det var också mycket grus som rullade nedför och jag såg ganska många som ramlat.

Jag hade som målsättning att springa på tre timmar, men det höll inte. Efter ca 21-22 km insåg jag att jag inte skulle klara det och då föll motivationen något. Jag fick till slut 3 timmar och 16 minuter, placering 6636. Tog det lugnt vid vätskekontrollerna och gick uppför det mesta av Abborrbacken, och lite i den sista “golfbacken”, men annars kunde jag åtminstone jogga hela vägen. Det var tungt och jag fick kramp på upploppet när jag försökte öka lite, men det var inte i närheten av samma smärta som Stockholm Marathon bjöd på.

Extrapoäng till de barn som ordnade en privat vätskekontroll vid ca 19 km. Jag tog inget, men barnens engagemang och jobb för att hjälpa löparna värmde verkligen. Även tack till (spontan?) kören som stod i en backe och sjöng. Sådana udda inslag hjälper verkligen till, man kan plötsligt tänka på något annat än tröttheten och smärtan. Minus till de som gick och inte höll till höger, speciellt till de som sprang i hyfsat tempo och som alldeles plötsligt stannade för att börja gå. Då blir det krockar och lite ovänskap i spåret.

Annars var det ett skönt lopp som jag gärna kommer tillbaka till. Bra arrangemang och härlig publik.

(Har varit publicerad i Kvällsposten.)

I tider då rapporter om lågkonjunkturens negativa effekter överträffar varandra så kan det vara på sin plats att se tillbaka vad den borgerliga alliansen gjort under de första två åren vid regeringsmakten. Om man lyssnar till den socialdemokratiska oppositionen så skulle man kunna tro att allting i princip blivit sämre, att lågkonjunkturen är alliansens fel och att allt var bättre under den socialdemokratiska regeringstiden före 2006.

Många tycker att statistik och tabeller är tråkigt, men det kan också vara informativt och sakligt. För att lägga undan den politiska retoriken så tänker jag här presentera lite statistik om vad som hänt i Sverige och i Skåne sedan 2006 och sedan får varje läsare själv bedöma vad statistiken står för.

Enligt Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och SCB så befann sig 173 000 personer färre i utanförskap i juli 2008 i jämförelse med juli 2006. Det innebär alltså att det är 173 000 personer färre i Sverige som är öppet arbetslösa, i AMS-åtgärder, är latent arbetssökande, undersysselsatta, har sjukpenning eller har sjuk- och aktivitetsersättning.

De senaste veckorna har vi kunnat läsa att arbetsmarknaden försvagas och att arbetskraftsefterfrågan minskar. Detta är korrekt, men det är en nedgång från ett mycket positivt läge. Antalet anmälda lediga platser till Arbetsförmedlingen minskade med 20 % mellan första halvåret 2007 till första halvåret 2008. Arbetsförmedlingen själva beskriver dock problemet så här: ”Men platstillströmningen är fortfarande hög sett över en längre tidsperiod.” Med andra ord är det lägre än tidigare under alliansen två första år, men hög i förhållande till hur det var med den tidigare regeringens arbetsmarknadspolitik.

Hur går det då för Skåne? Svaret är att skåningarna får mer jobb, startar fler företag, är friskare och mindre bidragsberoende. I Skåne fanns det i juli 2006 28 628 personer som hade sjukpenning, i juli 2008 var samma siffra 19 506. En minskning med 9 122 personer eller ca 32 %. Ibland i debatten hävdas det att de mer preciserade reglerna för sjukpenning gör att antalet sjukpenningsberättigade går ner, men att dessa istället tvingas söka socialbidrag. Stämmer då detta?

Inte alls. Redan under alliansens första år, 2007, så gick antalet socialbidragsmottagare ner med 3 888 personer i Skåne. Det är en nedgång med 7 %. Samtidigt gick snittbidragssumman ner med ca 2 %. Med andra ord blev det färre som behövde söka socialbidrag och de som sökte behövde ett mindre bidrag. Statistiken för andra kvartalet 2008 (senast tillgängliga statistik) visar på en ytterligare nedgång med 1 % både i landet som helhet och i Skåne.

Skåningarna har också blivit bättre på att starta företag. Nyföretagarbarometern visar att under 2007 startades 9 % fler företag än under 2006. Denna trend fortsatte under första halvåret 2008 då skåningarna startade ännu fler företag även om det i landet som helhet blev en nedgång. Ungdomsarbetslösheten debatteras också ofta. Arbetsförmedlingens statistik visar att 22 % färre unga skåningar var arbetslösa i juli i år i jämförelse med i juli 2007. Även detta går på rätt håll.

Om alliansens politik gör att Skåne och skåningarna får det bättre får ni läsare själv avgöra. Men så här ser i vart fall halvtidsresultatet ut.

(Ett tag sedan den här var publicerad i Skånska Dagbladet, men jag har glömt lägga ut den på bloggen. Vår miljöpolitiska talesman i riksdagen Claes Västerteg är huvudskribent.)

I dagarna presenterade regeringen ett kraftfullt åtgärdspaket inom klimat- och energiområdet. Målet är att Sverige ska kunna minska sina koldioxidutsläpp och bidra till uppfyllandet av den gemensamma målsättningen inom EU.

Beskedet från regeringen om att Sverige skall vara ett av de länder som leder utvecklingen bort från beroendet av fossil energi är också tydligt. Genom att sprida nydanande miljöteknik, vara innovativa och drivande kan vi effektivt minska klimatpåverkan men ändå skapa ekonomisk tillväxt. Förenas miljö- och näringspolitiken ökar Sveriges konkurrenskraft i världen då nya miljöförbättrande jobb kan skapas.

Förändringar i klimatet kommer att drabba främst de fattiga länderna. Fattiga människor i tätt befolkade områden i utvecklingsländer är mest utsatta för naturkatastrofer, då de ofta bor på de mest riskfyllda platserna. Det är därför klimatbistånd är en sådan viktig satsning från regeringens sida. Vad det egentligen handlar om är rättigheter att få dricka rent vatten, kunna äta fisken du fångar och uppleva naturens fantastiska mångfald. Och att inte behöva fly från sitt hem till följd av översvämningar. Forskare menar att klimatflyktingarna kommer bli allt fler i och med klimatförändringarna. Men de finns redan även i Sverige, om än i mindre omfattning. I Trossnäs utanför Karlstad fick en familj lämna hus och hem efter kraftiga skyfall som ledde till jordskred. En verklighet som många runt om i världen upplever dagligen och som även kan bli vår verklighet i framtiden.

Centerpartiet motionerade redan 2003 om vikten av klimatbistånd. Det är glädjande att den politiken nu fått gehör och genomförs av Alliansregeringen. Utöver de satsningar som redan gjorts tillförs 670 miljoner kronor under perioden 2009-2010. Pengar som ska gå till projekt i utvecklingsländer som bidrar till minskade klimatutsläpp och hållbar utveckling.

Regeringen vill också att de goda miljötekniska exemplen vi kan utveckla snabbt ska kunna få spridning och göra nytta, här i Sverige såväl som utanför vårt lands gränser. Exempel på sådana tekniker är biogas och solceller. 339 miljoner avsätts under perioden 2009-2011 för att kunna underlätta dessa produkters inträde på marknaden. Den miljövänliga teknik vi tar fram måste få förutsättningar att komma ut på marknaden och bidra till en bättre miljö, för tillväxt och välfärd.

Centerpartiet och Alliansregeringen driver en miljöpolitik som bottnar i insikten om att utvecklingen av ny teknik är nödvändig liksom att klimatförändringarna inte känner några gränser. Miljöfrågor måste diskuteras och lösas i ett internationellt perspektiv och sättas i fokus för att vi ska kunna svara upp till en hållbar utveckling. Den kortsiktiga vinningen måste ställas i relation till den långsiktiga rikedom som miljösatsningar ger.

Claes Västerteg (c), vice ordf. i miljö- och jordbruksutskottet
Johan Linander (c), riksdagsledamot för södra Skåne

Måste också berätta om hur förvånade några norska signalspaningskritiker blev när jag berättade för dem att signalspaning i kabel redan sker i Norge. Vi har ställt en fråga till Riksdagens utredningstjänst om hur signalspaningen ser ut i övriga nordiska länder. RUT kontaktade då sina motsvarigheter i de andra länderna och fick bl.a. till svar:

(Angående Nasjonal sikkerhetsmyndighet, NSM) “Myndigheten har också till uppgift att bedriva viss övervakning av elektroniska kommunikationer i säkerhetssyfte. Sådan övervakning kan ske i kabel och även avse e-post.”

Ska bli intressant att se om det blir någon norsk FRA-debatt.

Motion som jag skrivit tillsammans med Annie Johansson.

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige ska erkänna Västsahara (SADR – Sahariska Arabiska Demokratiska Republiken) som självständig stat.

Motivering

När Spanien drog sig ur Västsahara 1975 ockuperades området av Marocko som också har annekterat territoriet. I över 30 år har det västsahariska folket levt under förtryck och ca 160 000 västsaharier lever i algeriska flyktingläger och är helt beroende av
bistånd från det internationella samfundet för sin överlevnad. Västsahariernas strävan mot självständighet är sedan länge en kamp där de utan användande av våld försöker hävda sina mänskliga rättigheter.

De strävar efter att upprätta en demokratisk stat med religionsfrihet och har fått rätten till självbestämmande fastslagen av Internationella domstolen i Haag. FN har antagit en resolution om att en omröstning skulle hållas 1992 för att låta det västsahariska folket självt avgöra om landets självständighet – en omröstning som ännu inte är genomförd. Inget land i världen erkänner Marockos ockupation av Västsahara. Ändå fortgår den.

Den svenska regeringens hållning när det gäller den folkrättsliga analysen är tydlig. Västsahara, den tidigare spanska kolonin Spanska Sahara, är ockuperat av Marocko. Denna slutsats baseras på utslaget från Internationella domstolen år 1975 att Marocko
inte har några lagliga anspråk på Västsahara. Sverige har under många år framhållit det västsahariska folkets rätt till självbestämmande liksom att de mänskliga rättigheterna ska respekteras. EU har framför allt uppmärksammat konfliktens humanitära problem.

Dess roll i övrigt har varit svag på grund av bristande enighet mellan medlemsstaterna. Om vi menar allvar med att demokrati, självbestämmande och mänskliga rättigheter ska respekteras överallt, måste vi även vara tydliga med att Marockos ockupation och kränkning av det västsahariska folket inte längre får fortgå. Västsaharierna har kämpat i över 30 år för rätten till sitt eget land. Det borde vara självklart att omvärlden gör allt i sin makt för att stötta detta folk. Polisario måste fortsatt föra en fredlig kamp, och de behöver fortsatt omvärldens stöd.

Vi önskar demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna för Västsaharas folk. Första steget på den vägen måste rimligen vara att Marockos orättfärdiga ockupation av Västsahara upphör. Ett verktyg att sätta press på Marocko vore om Sverige och andra länder erkänner Västsahara som en självständig stat. Sverige måste våga gå före övriga EU och samtidigt arbeta för att få en EU-gemensam hållning i frågan.

Nu är allmänna motionsperioden igång. Jag kommer att lägga upp mina motioner här på bloggen allt eftersom de lämnas in.

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen
om att ändra Sveriges nationaldag från den 6 juni till exempelvis den 24 maj.

Motivering

Den 6 juni firas som nationaldag i Sverige framförallt med anledning av att Gustav Eriksson Vasa valdes till Sveriges kung den 6 juni 1523. Jag kan förstå att Gustav Vasa har varit en viktig historisk person i vissa delar av Sverige, men som skåning har jag ingen som helst anledning att fira Gustav Vasas kröning.

Gustav Vasa låg i ständiga krig med Danmark. Det Danmark som Skåne, Blekinge, Halland och Bohuslän tillhörde till 1658. Med andra ord 135 år efter det år som vi nu firar genom en allmän helgdag. Jämtland och Gotland blev en del av Sverige först 1645 och tycks inte heller ha någon direkt anledning att fira Gustav Vasas kröning 1523. Nästa fråga är om det överhuvudtaget finns någon anledning att fira Gustav Vasa.

Han har ofta framställts som en omtänksam landsfader. En annan bild är att han var en tyrann, bokbålsarrangör och klosterbrännare som genom att mörda upprorsmakare och oppositionella grundade den svenska enhetsstaten. Med tanke på hur Dacke-upproret brutalt och blodigt krossades av Gustav Vasa borde inte heller smålänningarna ha någon anledning att fira den 6 juni.

Många skånska frihetskämpar fick sätta livet till på grund av Gustav Vasa och det är inte rimligt att svenska staten ska tvinga skåningar och andra att fira denna tyrann. Sveriges nationaldag bör därför ändras till en dag då vi alla svenskar har en anledning
att fira.

Sverige har ingen befrielsehistoria att fira såsom t.ex. Norge, USA och Frankrike. Tvärtom hyllar vi tyvärr en tid då Sverige var en imperialistisk krigsnation. Detta är inget som bör hyllas. Istället bör vi hylla folkets frihet och demokrati, t.ex. genom att göra den 24 maj till ny nationaldag. Dagen då riksdagen 1919 beslutade om allmän och lika rösträtt för kvinnor och män.

Kvällens stora nyhet har såklart varit FRA (igen…). Kl. 15 träffades de fyra allianspartiernas riksdagsgrupper och samtliga fyra grupper antog enhälligt det förslag som förhandlats fram. Det känns riktigt bra att vi nu är överens och att det förslag som riksdagen ska ta ställning till är klart mycket bättre än tidigare. Att Bodström och övriga alliansen fortsätter att gnälla är väntat, men kom ihåg att det förslag som nu ligger är bättre på alla punkter än det förhandlingsförslag som socialdemokraterna la fram 2007. Deras gå tillbaka till den gamla sämre lagen och stoppa huvudet i sanden fortsätter. Att S, V och Mp skulle kunna komma överens i den här frågan är lika sannolikt som att jag vinner Lidingölppet på lördag.

Vad innehåller då det nya förslaget? Ni har säkert läst medias rapportering, SvD, DN, DN-kommentar, Aftonbladet och så många fler.

Det här tycker jag är de allra viktigaste punkterna (totalt finns det 15 punkter):

- FRA får inte tillgång till samverkanspunkterna, utan endast tillgång till de “trafikstråk” som domstolen bestämmer.

- Tillstånd för alla signalspaningsuppdrag ges av domstol, även för regeringens uppdrag.

- Endast regeringen, regeringskansliet och försvarsmakten får ge uppdrag till FRA (som sedan prövas av domstolen).

- Sökbegrepp som är direkt hänförlig till viss fysisk person får endast användas efter domstolstillsånd, även om tillstånd redan givits för visst “trafikstråk” och visst uppdrag.

- Precisering av ändamålen ska ske i lag, inget “luddigt” om yttre hot kommer att finnas kvar.

- Underrättelseskyldighet till enskild som utsatts för signalspaning införs och skadestånd prövas enligt vanliga regler.

- Kontrollmyndigheten ska på begäran av enskild vara skyldig att undersöka om verksamhet avseende honom eller henne har skett i enlighet med lagen.

- Inget råmaterial (trafikdata) får sparas i mer än ett år, oavsett anledning.

Media försöker som alltid hitta vem som är “vinnare”. De flesta svarar de uthålliga kritikerna och jag håller med. Alla som varit konstruktivt kritiska i debatten ska känna sig som vinnare idag. Jag tycker att våra kritiker i Centeruppropet ska känna sig som vinnare. Vi har haft en mycket bra dialog och jag måste säga att vi verkligen lärt oss mycket av den här frågan. Den interna process som vi gått genom de senaste månaderna är en viktig lärdom som vi ska ta med oss framöver.

Centerpartiet har nyss sagt enhälligt ja till den lösning på FRA-frågan som alliansen förhandlat fram. Det känns oerhört bra. Återkommer med detaljer. Statsministern ska ha presskonferens kl 17.

Under gardagen sa flog jag hit till Island och pa kvallen var det foredrag och middag pa Nordens Hus. Svenska ambassadoren (eller heter det ambassadorskan nar det ar en kvinnlig ambassador…?) och ett ambassadsrad gav oss lite djupare information om laget pa Island for tillfallet. Sa ar det ofta nar vi aker utomlands, forsta kvallen traffar man den egna ambassadoren for att fa den svenska oregiserade bilden av landet av landet man kommit till.

Nar de svenska socialdemokraterna klagar pa nedgang i ekonomin i Sverige sa bor de ha en storre internationell inblick. Island drabbas, tyvarr, hart av internationella ekonomiska kriser eftersom de ar en sa liten ekonomi, och under 2009 beraknar de att tillvaxten inte bara stannar av utan att den sjunker med 3 %. Trots detta finns det en langsiktig optimism. De har i grunden en god ekonomi, ingen utlandsskuld, och fisket och smaltverken ar ganska trygga.

Den politiska ledningen bestar av motsvarigheterna till moderaterna och socialdemokraterna, alltsa en ganska ovanlig kombination. De forsoker havda att det inte ar en ekonomisk kris, utan att det ar nodvandigt med en lugnare ekonomi utan sa oerhord tillvaxt som de haft i nastan 10 ar, men nar inflationen ar 14 % och huslanen bara blir dyrare och dyrare (de raknas upp med inflationen) sa ar det klart att folket kanner det som en ekonomisk kris.

For ovrigt ar det regn, regn och ater regn. Under formiddagen har jag och nagra till inte haft nagra moten, sa vi har besokt nobelpristagaren Halldor Laxness hem (som star orort sedan han dog och idag ar ett museum) och Tingvellir dar islanningarna samlades till Allting redan for over 1 000 ar sedan. Varldens aldsta fortfarande fungerande parlament.

Har hunnit med en del av budgetdebatten innan jag ska ta mig ut till Arlanda och kan inte låta bli att skriva en liten kommentar. En jämförelse mellan de olika partiernas deltagare är som att jämföra Allsvenskan med division fem. Anders Borg är oerhört duktig, han är Allsvenskan, medan de andra, Thomas Östros (s), Ulla Andersson (v), Mikaela Valtersson (mp), Roger Tiefensee (c), Johan Pehrson (fp) och Stefan Attefall (kd), spelar i divison tre, fyra eller fem.

Nu är dock inte politik som en fotbollsmatch och det är inte alltid som den bästa vinner sympatierna. Men jag hoppas såklart att tittarna inser att Thomas Östros som finansminister inte är något imponerande alternativ. Speciellt kul har tyvärr inte debatten varit, men lite kul var det när Anders Borg sa att han saknade Pär Nuder, då log även Thomas Östros lite försiktigt.

Om det tar lite längre tid för mig att moderera och besvara kommentarer de närmsta dagarna så beror det på att jag är på Island. Det är möte med Nordiska rådets presidium i dagarna två, men pga restid och tidsomställning så blir det tre nätter borta.

På dagordningen står bland annat budgeten för 2009, ett antal motioner (kallas medlemsförslag i NR-sammanhang, nordiskt försvarssamarbete, nordiskt ambassadssamarbete, nordiskt kontor i Minsk och klimatkompensering för NR:s flygresor är några) och planering inför sessionen i Helsingfors i slutet av oktober.

Just nu pågår Europeiskt socialt forum i Malmö. Ett möte för “den globala rättviserörelsen”. Människor från organisationer över hela Europa har kommit till Malmö, det talas om 20 000 personer. De allra flesta är skötsamma och det ingår även fredsorganisationer bland grundorganisationerna. Problemet är att det även finns personer som kommit för att förstöra, försöka få till stånd konfrontationer med polisen och för att utföra diverse olagliga aktioner.

Polisen har också laddat upp med den kanske största insatsen sedan EU-toppmötet i Göteborg 2001. Skånepolisen har fått hjälp från Göteborg och Stockholm. Dessutom finns det poliser på plats från de länder som har många representanter som åkt till ESF.

Med anledning av de brott som följt i spåren av tidigare ESF så har moderaterna i Malmö protesterat mot att kommunen sponsrar arrangemanget med 3,1 miljoner kronor. Från arrangerörernas sida har det hävdats att det inte varit bråk vid tidigare ESF, men det tycks inte vara riktigt hela sanningen.

Ikväll har det tyvärr blivit bråk även i Malmö. Demonstranter har kastat gatsten mot polisen och satt eld på en bil. Skyltfönster har dessutom slagits sönder. Enligt skånskan.se har det blivit sammandrabbningar mellan aktivister och polisen. Polisen har försökt in i det längsta att använda dialog för att hindra konfrontationer, men när idioterna håller på att förstöra stan så måste polisen gripa in. De kan inte bara låta brotten fortgå.

Visserligen betalar jag inte skatt till Malmö kommun, men det känns ändå hemskt att skattemedel gått till att få ett arrangemang som drar med sig kravaller på Malmös gator.

I debatten kring signalspaningen har jämförelsen mellan vanlig post och digital kommunikation använts flitigt. Argumentet har varit att eftersom vanlig post inte får kontrolleras så ska inte heller e-post m.m. få göra det. Jag har vid något tillfälle skrivit att det inte är så att vanliga postförsändelser är helt skyddade mot kontroll. Till landet inkommande paket “sniffas” dagligen av narkotikahundar. Däremot har jag inte tänkt på att även andra postpaket, som inte kan “sniffas av” av en hund, också öppnas i ganska stor omfattning. Det handlar om tullens rätt att undersöka en postförsändelse om det finns anledning att anta att den innehåller punktskattepliktiga varor (alkohol och tobak).

Självklart är det allvarligt och det ska ske en mycket noga kontroll av hur de få meddelanden, som har svensk avsändare eller mottagare, som enligt särskilda regler får fastna eller råkar fastna hos FRA används eller raderas. Vi har ju från Centerpartiets sida även föreslagit att endast transittrafik ska få nå FRA:s signalspaning.

Idag har den årliga skrivelsen om kontroll av postförsändelser kommit till riksdagen. En skrivelse som normalt går obemärkt förbi. Men jag kan inte låta bli att lyfta upp den för att visa på att det faktiskt är en hel del postförsändelser som passerar svensk gräns som öppnas.

Under 2007 så öppnades 296 försändelser där tullen misstänkte att de innehöll alkohol eller tobak. Det är med all sannolikhet betydligt fler öppnade postförsändelser till eller från landet än vad FRA skulle “öppna” på ett år om lagen från juni står fast även efter höstens behandling. Men det blir knappast någon proteststorm ändå. Samtliga 296 försändelser innehöll alkohol eller tobak (totalt över 1 miljon cigaretter och 2 000 liter alkohol) men ingen innehöll förtroliga meddelanden.

Såg att Rasmus Fleischer nämnt mig i sitt inlägg om “Privatpolisdirektiv på väg mot riksdagen” och att det var dags att kolla med mig vad som händer med sanktionsdirektivet.

Jag skrev om detta redan den 15 mars, men jag förstår att Rasmus inte kan ha koll på allt jag skriver, under rubriken “Inte min bästa dag under föräldraledigheten”. Under min föräldraledighet färdigförhandlades frågan inom alliansen och det gick tyvärr inte min eller Centerpartiets väg. Jag kommer självklart att fortsätta att försöka påverka den proposition som ska tas fram. Nöjd är jag verkligen inte.

Jag brukar försöka skriva något kort de gånger som min gamla hemby Veberöd hamnar i riksmedia. I morse satt jag och läste Metro på bussen och plötsligt läser jag Veberöd. Och inte var det någon rolig nyhet den här gången heller.

Polisen har hittat en odling med ca 15 000 cannabisplantor mellan Sjöbo och Veberöd. Eftersom jag numera har ett hus just mellan Sjöbo och Veberöd så blev jag något förundrad. Har nu sett på Skånskan.se att det är vid Klostersågen, vilket är runt en halvmil från vårt hus. Skånska Dagladets webbsida skriver också att det är markägaren som odlat plantorna och att han gjort det som foder till vilt. Han verkar vilja jaga högvilt nästa år….

Så var det tredje av mandatperiodens fyra år igång. Kungen öppnade riksmötet idag och statsministern höll regeringsförklaringen precis som vanligt. Den här “öppnande-dagen” är en “bortkastad dag” som en c-kollega uttryckte det. Från morgon till kväll gör man i princip ingen “nytta”. Upprop där man sitter och hör 349 namn räknas upp och man får säga “ja” en gång. Gudstjänst i Storkyrkan (frivilligt) där man ser en stolpe istället för den som talar (jag såg dock prinsessan Madeleine bra idag och det var nog ändå trevligare än domprosten). Högtidligt öppnande där kungen säger några självklarheter (han får ju knappast säga något annat) och statsministern håller regeringsförklaringen innehållande saker man redan känner till. Därefter är det varmt och syrefattigt mingel i Sammanbindningsbanan (då åkte jag istället och hämtade barnen på dagis) för att sedan avsluta med en konsert på kvällen.

Okej, jag gillar det i alla fall. Det är högtidligt. Hela kungafamiljen på plats, hela regeringen, läktaren full med ambassadörer, f.d. statsråd och andra potentater. (En detalj är att Carl Philip och Madeleine blir uppvisade på läktaren när riksdagen öppnas i kammaren. Före ombyggnaden fick de plats där nere längst fram i kammaren, men inte numera.) Mängder av folk står och “kändisspanar” utanför riksdagens stora entré (som vi inte får använda normalt). Fyra-fem olika demonstrationer på Mynttorget. En av dem var FRA. Högljutt, men inte så mycket folk som jag trott. Kändisspaningen lockade mångfalt fler.

När det gäller regeringsförklaringen så tyckte jag att Reinfeldt började mycket bra med att beskriva varför vi genomför vår politik. Fler i arbete så blir det mer att fördela. Fler ska ha möjligheten att försörja sig själv. Ökad egenmakt och mindre bidragsberoende. Resten var också bra, även om det allra mesta som kommer i budgeten redan blivit presenterat. Men vad jag saknade var glöden. Fredrik Reinfeldt kan vara så oerhört engagerande, men inte idag. Det kändes avslaget. Jag skulle vilja ha så mycket mer känsla i orden. Man kommunicerar inte bara med vad man säger utan i minst lika stor utsträckning hur man säger det.

Idag på DN Debatt skriver fem centerpartister från Uppsala om att FRA-lagen skadar Centerpartiet. Jag tror att de har rätt i att Centerpartiet har tappat sympatisörer med anledning av FRA-lagen och framförallt hanteringen i början. Senare i processen tycker jag att vår öppenhet och gemensamma arbete tillsammans med Centeruppropet snarare borde ge oss sympatier, men det finns det säkert många åsikter om.

Problemet med deras DN-debatt inlägg är att de låter felaktiga påståenden som snurrat runt i månader bli en rådande sanning. Jag känner två av de fem och det är hederliga centerpartister och de har garanterat ingen avsikt att komma med felaktiga påståenden. Problemet är att de hört de felaktigheterna så många gånger att de helt enkelt skriver det som en rådande sanning.

De skriver: “En av de få remissinstanserna som tyckte lagförslaget var “ok”, var ett oenigt lagråd, som med liten marginal och stor kritik släppte vidare FRA-lagen. Lagrådets enda roll är att granska om en ny lag bryter mot den svenska grundlagen, och det var alltså inte ens enigt om att lagen klarar det grundläggande kravet.”

För det första var det inte få remissinstanser som tyckte att lagförslaget var ok. Tvärtom så var det inte speciellt mycket kritik i remissvaren. När jag läste remissvaren så var jag överraskad över att det var så lite kritik. Ännu mer felaktigt är det att påstå att lagrådet var speciellt oenigt. Det var ett justitieråd, justitierådet Thorsson, som reserverade sig på en punkt, nämligen att regeringen skulle få ge uppdrag till FRA utan samma förhandsgranskning som när de godkända myndigheterna lämnar uppdrag till FRA. I övrigt var lagrådet enigt och de tyckte inte alls att förslaget var grundlagsstridigt.