Vattenfalldiskussionen börjar lägga sig och är inte lika het i media längre och alla kan nog vara överens om att det är Maud Olofsson och Centerpartiet som har fått ta den stora smällen. Oppositionen gör sitt för att spä på och pratar om KU-anmälan. Gärna, det är bra om KU granskar. Att tre tidigare socialdemokratiska näringsministrar blivit kritiserade av KU för bristande styrning av Vattenfall pratar de dock inte alls om.
Vi som hela tiden har fått information om vad som har hänt och inte hänt, och inte behövt “lita på” mediabilden, har för varje dag förstått mer och mer hur fruktansvärt orättvist ett mediadrev kan vara. Journalisterna har bara en sak för ögonen och det är att ge sig på offret ännu mer. Det senaste försöket av TV4 att påstå att Maud varit jävig i beslut om ett vindkraftprojekt där hennes son jobbar är en sådan groda att man inte förstår att det kan sändas. Maud har från första början anmält sig jävig i ärendet och inte deltagit i några beslut. Att hon uttalar sig för vindkraft tycks vara tillräckligt för att vara jävig enligt TV4. Vilken överraskning att Centerpartiets partiledare är positiv till vindkraft och jobbar för att vindkraften ska byggas ut. Att tillståndsprocessen för vindkraftsetableringar bör förenklas har vi till och med stämmobeslut på, nu hävdas det att Maud tycker det för att hennes son jobbar på ett vindkraftsbolag. Pinsamt dåligt av TV4.
Tillbaka till Vattenkraft: Mycket av kritiken mot Maud har handlat om när hon fått vilken information och förstått det ena eller det andra. Näringsdepartementet (det är statssekreterare Ola Alterå som jobbar mest med ägarstyrningen av de statliga bolagen) har hela tiden sagt att de såklart känt till avtalet mellan Vattenfallkoncernen och de tyska Vattenfallbolagen, men att innebörden att hela koncernen tagit på sig ansvar för eventuell kärnkraftsolycka inte blivit klar förrän för någon månad sedan. Detta har också vd Lars G Josefsson bekräftat. Men, nu när han har fått sparken vill han förmodligen hämnas och framstå i bättre dager själv. Så i Agenda påstod han plötsligt att han hade förstått den fulla innebörden av avtalet från första början. Det gör såklart att Mauds uttalande att det inte var lätt för en näringsminister att förstå kärnkraftsinnebörden av avtalet om inte ens styrelse eller vd förstod ifrågasätts.
Men det är Lars G Josefsson som ska ifrågasättas. Han har två helt olika versioner i P1 Morgon och Agenda. Troligast är såklart att den första versionen är den korrekta, dvs att Vattenfalls ledning överhuvudtaget inte diskuterade kärnkraftsaspekten när de skrev avtalet mellan koncernen och de tyska bolagen. Per Ankersjö har skrivit bra om detta och gjort en mycket tydlig film där Josefssons två versioner ställs mot varandra.
Det är kanske värt att tänka på att den där orättvisan är en naturlig del av alla drev. Den kunskapen brukar dock inte hindra dig, eller andra politiker, från att haka på dreven när de drabbar era politiska motståndare. Ger man sig in i leken får man leken tåla, brukar det väl heta?
Nåväl, till sakfrågan. Om vi nu antar att du har rätt, att det är Vattenfalls VD som är den stora boven, vem är det då som är ansvarig för att han har fått behålla jobbet så länge? Styrelsen, som tillsätts av ägaren, dvs. staten. Och där är ansvaret tillbaka på regeringen. Det hjälper inte att skylle på VD:n – det är uppenbart att staten inte klarat ägarrollen.
Du som har så mycket förstahandsuppgifter, kan du inte beskriva varför det tagit så lång tid för regeringen att få fram nya ägardirektiv till Vattenfall? Kan du lova att det inte beror på att det finns en oenighet inom alliansen i denna fråga?
Om man lyssnar på ekot idag är det rätt uppenbart att centern och folkpartiet verkar tolka överenskommelsen om kärnkraft i framtiden på väldigt olika sätt. Vilken är din kommentar till det? (http://www.sr.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?artikel=3261718
Är det inte detta som hela diskussionen om Vattenfall egentligen handlar om?
Leffe,
Jag tolkar den artikel du har från Ekot att Centern och Folkpartiet har helt olika syn på uppgörelsen om energipolitiken. Kan det vara så att det är just det här med kärnkraft som gör att regeringen efter ca tre år inte lyckats få fram ett nytt ägardirektiv för Vattenfall? Förhoppningsvis kommer KU att komma fram till vad som egentligen har pågått på departementet i den här frågan och dess styrning av Vattenfall, för departementet verkar precis som Leffe säger inte ha lyckats styra Vattenfall. Sen tycker jag att det vore väldigt intressant att höra vad Lars Westerberg (ordförande i styrelsen) har att säga, för han är ju trots allt den som borde sköta kontakterna med regeringen, om alla de frågor som nu diskuteras i bland annat media.
Hela den här politiska sandlådediskussionen är ju rent ut sagt löjlig.
Avtalet som alla pratar om är ett helt normalt bolagsavtal (domination agreement) som finns i de flesta länder. Det handlar om möjligheten att kunna driva en verksamhet i ett annat land, att flytta pengar mellan olika juridiska enheter.
När det gäller kärnkraft så finns det i Tyskland flera olika försäkringslösningar. Alla som driver kärnkraft i Tyskland är med och delfinansierar en typ av försäkringslösning. Det finns i princip liknande lösningar i alla andra länder också.
Tage Danielssons monolog var rolig på många sätt, men den har förstört möjligheten att prata om kärnkraftens risker och sannolikheter utan att låta som en fåntratt. Tage pratar om Harrisburg 1979. Det är den värsta olyckan som hänt i ett västerländskt kärnkraftverk (dvs den typen av reaktorer vi har i Sverige och Tyskland). Ingen människa dog i Harrisburg med det kostade en hel del. Ändå skulle denna summa inte komma upp i närheten av att moderbolaget Vattenfall skulle behövt gå in med pengar (om samma sak hänt i Tyskland). Vi pratar alltså om enorma belopp (hundratals miljarder) och risker som är marginella.
Och i ett sådant scenario är moderbolaget Vattenfalls tillgångar i Sverige ganska irrelevanta – då har vi andra saker i världen att oroa oss mer över.
Den pajkastning som nu sker åt olika håll med Maud Olofsson i spetsen känns bisarr.
Något att tänka på för dig, med tanke på din inställning i mediadreven om Rödebyfallet och Nåsfallet.
Leffe, jag kritiserade inte oppositionen för att de inte vill sprida sanningen, utan journaliserna. När det gäller vd och styrelse så bytte alliansregeringen styrelseordförande ganska snabbt när man märkte att kommunikationen inte fungerade mellan styrelsen (ordf.) och ägaren. Men jag tycker att även vd skulle ha bytts ut tidigare, men som ansvarsfull ägare så kan man inte bara sparka hit och dit.
Det finns stora problem för staten att styra ett bolag som Vattenfall och det är bland annat därför jag tycker att de största delarna ska säljas. Tre socialdemokratiska näringsministrar har blivit KU-kritiserade för bristande styrning.
Att ta fram nya ägardirektiv görs inte i en handvändning. Det tycks också finnas någon tro på att ägardirektiven ska innehålla detaljerade beskrivningar av vad bolagsstyrelsen och vd ska göra i diverse situationer. Så detaljerade är inte nuvarande ägardirektiv och det kommer inte heller framtida ägardirektiv att vara. Men redan på bolagsstämman i april så la ägarrepresentanten (som var statssekr Ola Alterå) fast Vattenfalls framtida prioriteringar: Att konsolidera och öka värdeskapandet, vara en aktör i den gröna omställningen av energisystemet och att systematiskt fokusera på att stärka varumärket.
Visst finns det stor oenighet om kärnkraften mellan fp och c. Vi håller oss till energiöverenskommelsen, men det gör inte folkpartiet och allra minst Carl B Hamilton. Huruvida denna oenighet påverkat skrivandet av nya ägardirektiv kan jag faktiskt inte svara på, det vet jag inte.
frekar06, det är helt rätt att kommunikationen ska gå mellan styrelseordföranden och ägaren. Men eftersom inte styrelsen och dess ordförande kände till kärnkraftsansvarskonsekvenserna av det tyska avtalet så kunde han inte heller berätta det för ägaren.
Oskar, intressant inlägg. Det sista tycker jag dock att du har missförstått. Visst kastas det pajer, men det är Maud som får pajerna på sig, inte kastar dem.
Profanum, vilken är min “inställning i mediadreven om Rödebyfallet och Nåsfallet”?
Linander:
Du litade blint på allt som Aftonbladet hävde ur sig.
Jag begriper fortfarande inte hur det kan vara så svårt att skriva ägardirektiv som motsvarar det som Alterå sa på stämman. Det enda skälet jag kan komma på är att man inte är överens på politisk nivå i regeringskansliet.
Om nu inte detta är skälet, då är det inkompetens på näringsdepartementet som är skälet. Om du vill fortsätta att försvara dinj partiledare så börjar det bli dags för några bärande argument.
Att klaga på beskrivningen i media utan att kunna tala klarspråk själv är inte mycket värt. Just nu är Maud (och hennes parti) ett sänke som alliansen inte behöver. Fattar ni inte att ni håller på att sumpa en historisk chans till omval?
Profanum, nu har du fel igen.
Leffe, det som Alterå sa på stämman var självklart samordnat mellan allianspartierna. Så skulle ett ägardirektiv enbart innehålla det så hade vi kunnat skriva det imorgon.
Om du tror att en näringsminister sitter och skriver ägardirektiv så har du nog en övertro på vad statsråden hinner med. Processen pågår och det kommer att komma nya ägardirektiv. Visst finns det meningsskiljaktigheter mellan C och Fp vad gäller kärnkraften, men kunde vi komma överens i energiuppgörelsen så är det klart att vi ska komma överens om ägardirektiv till Vattenfall.
Ditt påstående om att inte tala klarspråk är samma retorik som sossarna sysslar med. Först säger de en sak som om det vore en sanning och sedan drar de slutsatser utifrån detta som låter alldeles logiska. Men är sanningen inte en sanning så blir slutsatserna också totalt felaktiga.
Linander:
Snacka om att vända kappan efter vinden.
Johan, du kan väl svara på den enkla frågan varför det tar flera månader att skriva ägardirektiv när regeringskansliet klarar av att skriva propositioner på hundratals sidor på två månader och ibland kortare?
Kan du ge ett rakt svar på denna fråga:
Är det ett resursproblem i näringsdepartementet eller är det ett problem att komma överens inom Alliansen som orsakar dröjsmålet?
Jag har aldrig påstått att ett statsråd sitter och skriver själv, även om jag vet att det förekommit så brukar det vanligen gälla brevsvar eller svar på riksdagsfrågor och interpellationer. Men nu när Maud har ett departement med flera hundra anställda så håller det inte riktigt att hävda att man inte hinner skriva ägardirektiv. Och om det är så är Maud Olofsson faktiskt ansvarig också för sina egna resurser (regeringen föreslår den budget för regeringskansliet som riksdagen beslutar, som du vet).
Fakta är att så länge det inte finns nya skriftliga ägardirektiv så kan oppositionen klaga på att regeringen inte styr Vattenfall. Jag tror dock inte att oppositionen har alla rätt i sin kritik, men det är inte enbart det som är betydelsefullt. Det handlar också om hur detta presenteras i media.
Det jag bryr mig om är att centerpartiets ledare beter sig på ett sätt som är en inbjudan att ifrågasätta hennes, och därmed alliansens, regeringsförmåga.
Vad tror du krävs för att din partiledare ska sträcka på ryggen och bete sig som en värdig vice statsminister i en regeinring som landet behöver välja om nästa år för att landet ska slippa få kommunister i regeringsställning lagom till tjugoårsjubileet av mnurens fall?
Hur tror du att den här cirkusen (som Maud Olofsson bjudit in till) har påverkat väljarnas företroende för henne och för centerpartiet, på lång och kort sikt?
@Leffe och Linander:
Ni diskuterar varför det är så svårt att skriva ägardirektiv om det som Alterå sa på stämman?
Precis som ni skriver, så vill ägarna följande:
1) Förbättra lönsamheten
2) Ställa om till mer förnybart
3) Förbättra varumärket
Om vi bortser från 3:an som båda politiska läger arbetar hårt på att förstöra, så ligger det ju en uppenbar inneboende konflikt i 1 och 2. Om det skulle vara lönsamt att ställa om så skulle det göras – av Vattenfall och av andra. Men att tro att Vattenfall kastar in pengar i sånt som inte är lönsamt, ja då ser man inte Vattenfall som ett företag.
Frågan går tillbaks till er politiker. Skapa system så att det blir lönsamt att göra “rätt”. Skyll inte på företagen. Är det något som Lars G Josefsson gjort, så är det att under flera år legat på för att få till stånd spelregler så att företagen kan agera. Ett globalt pris på koldioxid är ett sådant exempel.
I väntan på detta så kommer Tyskland, Polen, Kina m fl att fortsätta att använda kolkraften för att få energi.