May » 2007 » Linander tycker!

Som de flesta vet så var jag och Centerpartiet drivande i beslutet att minoritetsbordlägga Bodströms propositioner om hemlig rumsavlyssning och åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott (buggning och preventiva tvångsmedel). Bordläggningen skedde den 29 maj förra året, dvs exakt för ett år sedan idag. Från och med idag skulle alltså den majoritet som då fanns för förslagen kunna ta upp propositionerna igen och driva genom dem.

Inom alliansen har vi hela tiden varit överens om att vi skulle komma överens och lägga förslag som bättre uppfyller kraven på rättssäkerhet och skydd av personlig integritet. Även folkpartiet och moderaterna, som stödde Bodströms förslag, har varit med på detta. Nu är överenskommelsen klar och idag har vi offentliggjort den.

För oss i Centerpartiet känns det mycket bra att vi i princip fått genom alla de krav vi ställde för ett år sedan. Här kommer en liten genomgång av vad vi nu fått genom:

Buggning

1) Centerpartiet krävde att det skall införas en rättighet för den som blivit avlyssnad att få underrättelse om detta i efterhand.

Detta tillgodoses genom en ny proposition, som just nu är lagrådsremiss, ”Ytterligare rättssäkerhetsgarantier” där en underrättelseskyldighet införs för att personer som blivit utsatta för hemliga tvångsmedel skall få underrättelse om detta i efterhand.

2) Centerpartiet krävde att den som utsatts för felaktig tvångsmedelanvändning ska kunna få skadestånd.

Det finns viss rätt till skadestånd enligt dagens lagstiftning, om ett myndighetsbeslut inneburit skada för en enskild så kan han eller hon kräva skadestånd. På detta område innebär de nya förslagen ingen ändring.

3) Centerpartiet krävde att buggning överhuvudtaget inte ska få ske på medieredaktioner.

Detta är tillgodosett. Den vilande propositionen om hemlig rumsavlyssning antas med förändringen att ett absolut förbud mot buggning av mediaredaktioner införs.

4) Centerpartiet krävde att den parlamentariska kontrollen skall förbättras.

En Säkerhets – och integritetsnämnd införs, riksdagsgrupperna utser vilka som skall ingå. Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden har bland annat till uppgift att utöva tillsyn av användandet av de hemliga tvångsmedlen. Nämnden skall även på begäran av enskild kontrollera om han eller hon blivit utsatt för hemliga tvångsmedel.

5) Centerpartiet ansåg att Integritetsskyddskommitténs arbete inte skulle föregripas.

Integritetsskyddskommittén har fått förlängt uppdrag och kommer inte att slutredovisa förrän december, det innebär att riksdagen inte kan avvakta kommitténs slutbetänkande innan de bordlagda propositionerna ska behandlas. De har dock delredovisat och i den föreslagna lagrådsremissen om ytterligare rättssäkerhetsgarantier finns nu ett stycke som tar upp att det kan finnas anledning att när Integritetsskyddskommittén slutredovisat återkomma till frågor om den personliga integriteten;

“I denna lagrådsremiss lämnas främst förslag som kan bidra till att stärka den enskildes rättssäkerhet vid användandet av hemliga tvångsmedel. Frågor om skyddet av den personliga integriteten har belysts av Integritetsskyddskommittén i delbetänkandet Skyddet för den personliga integriteten – kartläggning och analys (SOU 2007:22) och kommer att belysas ytterligare i det slutbetänkande som kommittén förväntas lämna i december 2007. Det kan finnas anledning att, när det nämnda slutbetänkandet har lämnats återkomma till frågor om skyddet för den personliga integriteten vid användningen av hemliga tvångsmedel. ”

Preventiva tvångsmedel

1) Centerpartiet ansåg att även om det finns anledning att mjuka upp beviskravet skäligen misstänkt är ”anledning att anta” för lågt satt.

Beviskravet skärps genom ändring till ”särskild anledning att anta.”

Detta innebär ett förtydligande av att ett antagande om brottslig verksamhet inte får bygga enbart på spekulationer eller allmänna bedömningar utan att det skall vara grundat på faktiska omständigheter inom ramen för ett enskilt fall eller händelseförlopp, t.ex. uttalanden, hotelser eller andra faktiska omständigheter. En förändring av lagtexten som ger ett tydligare uttryck för denna mera restriktiva syn på möjligheterna att tillgripa preventiva tvångsmedel medför att domstolarna blir mer restriktiva i sin bedömning. För all tvångsmedelsanvändning gäller enligt den s.k. legalitetsprincipen att lagens bestämmelser skall tolkas enligt sin ordalydelse.

2) Centerpartiet krävde att det bör finnas en underrättelseskyldighet vad gäller hemliga tvångsmedel.

Det tillgodoses. Propositionen om ytterligare rättssäkerhetsgarantier lämnas till riksdagen med förändringen att underrättelseskyldighet även skall gälla för den öppna polisens användning av preventiva tvångsmedel. Redan idag finns andra regler för hur säkerhetspolisens tvångsmedelsanvändning ska redovisas och granskas.

3) Centerpartiet krävde att varken de föreslagna preventiva tvångsmedlen eller befintliga hemliga tvångsmedel skall få användas på de ställen som föreslås undantas från buggningen. Advokatkontor, själavård medieredaktion etc.

Detta tillgodoses inte vad gäller dagens tvångsmedel. Vad gäller preventiva tvångsmedel skall följande text in i lagrådsremissen om ytterligare rättssäkerhetsgarantier.

”Regeringen avser återkomma med ett förslag vad avser användning av preventiva tvångsmedel som innebär att det skydd som ges i 11 § i lagen om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott även omfattar viss personal inom sjukvården (jfr RB 36:5, andra stycket), präst inom ett trossamfund eller den som i ett sådant samfund har motsvarande ställning (jfr RB 36:5, femte stycket) samt journalister (jfr RB 36:5, sjätte stycket) och utreda hur ett sådant ytterligare integritetsskydd behöver utformas för att stå i rimlig proportion till de skyddsintressen som ligger till grund för den föreslagna lagstiftningen.”

Det har inte varit enkelt att få fram möjlig lagstiftning kring dessa begränsningar. Anledningen är ganska enkel. Telefonavlyssning sker ofta av mobiltelefoner. En avlyssnad mobiltelefon förflyttas och de som lyssnar kan inte veta om den används på ett sjukhus, i en kyrka eller på en redaktion. Vi avser att snarast möjligt återkomma med förslag.

För preventiv hemlig teleavlyssning, liksom för hemlig teleavlyssning, gäller dock att telemeddelanden mellan den misstänkte och hans eller hennes försvarare inte får avlyssnas. Om ett sådant meddelande råkar avlyssnas, skall avlyssningen avbrytas och upptagningen i denna del omedelbart förstöras.

Om ett telemeddelande från en misstänkt skulle vara av den karaktären att det omfattas av meddelarskyddet i tryckfrihetsförordningen så presumeras denna i egenskap av grundlag ha företräde framför annan lagstiftning.

Det ska också betonas att båda lagarna blir försökslagar under tre år. Med andra ord så gäller lagarna enbart i tre år, sedan måste riksdagen åter ta ställning och då finns det en ”kontrollstation” som blir ett naturligt tillfälle att utvärdera lagarna och göra eventuella förbättringar, eller att helt ta bort buggning och preventiva tvångsmedel.

Camilla Läckbergs tredje roman. Fortfarande tycker jag att hon är väldigt bra. Jag läser med stor spänning, även om det blir lite fel med det juridiska och hur polisarbetet fungerar, men det känns inte så viktigt. Tyvärr blev jag lite besviken när även denna roman, Stenhuggaren, utgår från Fjällbackabornas mörka och dolda historia. Stenhuggaren är för lik Isprinsessan och Predikanten för att jag ska kunna ge den högsta betyg.

Den här gången är det ett litet barn som mördas och förklaringen ligger långt bak i tiden. Det är en bra berättad historia, fullkomligt sjuk men med Läckbergs språk blir den trovärdig ändå. Mordgåtan, som berättas varvat i nutid och historisk tid, kombinerat med Erica och Patriks privata problem gör även denna tredje roman till en sträckläsning. Jag längtar redan till den fjärde romanen, Olycksfågeln, inte minst för att få veta hur det gått för Ericas syster Anna. Det är lite typiskt med Camilla Läckbergs romaner. När man fått svaret på mordgåtan finns det fortfarande så mycket kvar man vill veta runt huvudpersonernas privatliv.

Får jag komma med ett litet klagomål till så är det den, i jämförelse med mina egna erfarenheter, allt för negativa bilden av att få barn. Så jobbigt och deprimerande har jag aldrig upplevt att det varit, och då har vi ändå fått först en pojke som fick spendera de första två månaderna på sjukhus och sedan tvillingar. Men samtidigt har Läckberg många träffande beskrivningar. Så hur som helst, det är 404 sidor som bör läsas.

Sent ska syndaren vakna! Under sin tid som justitieminister såg han till att det fanns mindre resurser till att utreda barnpornografibrott, men nu när han blivit ordförande i Ecpat så har tydligen intresset ökat. Lite självkritik hade varit klädsamt, men det är knappast Thomas Bodström känd för.

Jag upprepar det som jag skrev den 23 januari:

Den 2 mars 2006 beslöt regeringen, underskrivet av justitieminister Thomas Bodström, att: “Rikspolisstyrelsen och Åklagarmyndigheten skall tillsammans vidta åtgärder för en effektivare bekämpning av immaterialrättsliga brott, särskilt när det gäller immaterialrättsintrång som utförs med användning av Internet. Uppdraget skall genomföras inom ramen för myndigheternas befintliga anslag.”

Det var alltså inte fråga om några nya pengar så att andra brott som kräver samma utredningskompetens skulle skyddas, t.ex. barnpornografibrott. I uppdraget formulerar Bodström vidare: “Åtgärderna skall i första hand inriktas på de brott som utförs med hjälp av Internet. Både brottslighet av större omfattning och av enklare beskaffenhet skall omfattas av åtgärderna.”

Att det finns begränsat med poliser med kompetens att utreda Internetbrottslighet var absolut ingen nyhet för Bodström, ändå skulle till och med de immaterialrättsliga brotten av enklare beskaffenhet prioriteras: “Det innebär bl.a. att myndigheterna skall säkerställa att ärenden av nu berört slag handläggs av polismän, utredare och åklagare med för uppgiften ändamålsenlig kompetens.”

Detta har tydligen f.d. justitieminister Bodström totalt glömt bort. Hans kritik på DN Debatt faller därför tungt tillbaka på honom själv. Tyvärr har Ecpat gjort ett misstag när de valde Thomas Bodström till ordförande. Deras arbete är oerhört viktigt och därför är det ännu tråkigare när organisationen blivit politiserad genom valet av Bodström till ordförande. Nu blir deras kritik socialdemokratisk kritik och inte en oberoende organisations kritik.

Imorgon bitti 7:21 i P1 Morgon kan ni höra mig debattera mot IFPI:s ordförande Ludvig Werner om de ska få tillgång till vem som har vilket IP-nummer för att de själva ska kunna jaga fildelare.

Skriftlig riksdagsfråga till utrikesminister Carl Bildt.

Under helgen som gick arrangerades Moskva Pride och under söndagen hölls en demonstration mot att den tänkta Prideparaden förbjudits. Tyvärr attackerades de fredliga demonstranterna av våldsamma motdemonstranter. Människorättsaktivister från såväl Ryssland som andra länder blev misshandlade. Även svenska medborgare deltog vid Moskva Pride.

Ögonvittnen beskriver situationen som mycket hotfull och våldsam, men att demonstranterna ändå inte skyddades av närvarande poliser. Tvärtom greps demonstranter medan de våldsamma motdemonstranterna inte gjorde det.

Situationen för homosexuella, bisexuella och transpersoner i Ryssland är mycket svår. Även om Ryssland är medlem i Europarådet sedan 1996 så är det högst tveksamt om de lever upp till Europakonventionens krav på mänskliga rättigheter för HBT-personer.

Mot den här bakgrunden vill jag fråga utrikesministern på vilket sätt han avser agera för att ställa krav på Ryssland att följa Europakonventionen?

När jag var inne på Riksdag & Departements hemsida så såg jag även “nyheten” att “Kd vill behålla Ekobrottsmyndigheten“. Jag skriver “nyheten” eftersom detta avslöjades av den kristdemokratiska riksdagsledamoten Peter Althin redan förra tisdagen, men det var nog ingen journalist som var tillräckligt uppmärksam.

Det var den 15 maj som vi i justitieutskottet hade en offentlig utfrågning i riksdagen om ekobrottsbekämpningens framtid med utgångspunkt i utredningsförslaget om att lägga ner EBM. I en fråga sa Peter Althin att Kristdemokraterna vill behålla EBM. Det var en nyhet för mig att de ville gå ut med det offentligt innan vi diskuterat frågan inom alliansen, men då var det ingen som nappade på det.

Tidningen Riksdag & Departement har idag en nyhet om att “Alliansen ense om buggning“. Jag kan inte idag säga så mycket om de förhandlingar som har skett mer än att det är klart att vi måste komma överens.

Förra regeringens propositioner om buggning och preventiva tvångsmedel bordlades i ett år den 29 maj förra året. Det innebär inte att propositionerna kommer upp exakt den 29 maj i år, men de måste behandlas det här året. Med andra ord måste vi i alliansen komma överens, annars tvingas vi ta ställning till Bodströms gamla propositioner.

I artikeln sägs det att vi ska presentera uppgörelsen i nästa vecka. Eftersom jag räknar med att själv vara med vid en sådan presentation så kan jag med säkerhet säga att vi inte bestämt någon dag och därmed kan ingen veta om den ska presenteras nästa vecka.

Jag vet vad många som kommenterar här på min blogg tycker om förslaget om utökad signalspaning, så utan att ta den diskussionen igen så vill jag ge min bild av att socialdemokraterna nu avslutat förhandlingarna om en blocköverskridande överenskommelse.

Sverige har en tradition av att försvarsfrågor ska fattas av en så bred majoritet som möjligt och därför är det extra olyckligt att prestige fått socialdemokraterna att lämna förhandlingarna. De hade satt upp “kraven” i sin tiopunktslista och med den som utgångspunkt släppte alliansföreträdarna prestigen. Socialdemokraterna hade fått med nästan alla sina punkter (alla var inte genomförbara, de var något för snabbt påhittade utan verklighetsförankring) men ändå väljer Bodström att kalla till presskonferens för att påstå förhandlingarna avbröts av regeringen.

Det är inte sant och de skäl som Bodström ger stämmer inte heller. Han har t.ex. påstått att vi kunde gå med på en utredning om domstolsprövning av signalspaningsuppdragen. Det stämmer inte. Det kravet hade kunnat uppfyllas. Visst är det få som tror att det skulle vara genomförbart med en domstolsprövning, men en utredning av det är vi inte främmande för. Varför skulle vi förstöra en uppgörelse med att inte gå med på en utredning?

Sanningen är tyvärr att socialdemokraterna inte kunde komma överens internt. Bodström har hela tiden velat hamna i oppositionsroll för att hämnas på alliansen för den integritetskritik som vi framförde mot honom förra mandatperioden, inte för att han bryr sig om själva integriteten utan för att prestigen är viktigast. Från början trodde vi att Ulrica Messing som ordförande i det ansvariga försvarsutskottet skulle vinna den interna s-kampen, men när hon tog ledigt och Peter Jonsson som vice gruppledare i försvarsutskottets s-grupp fick ta över så ändrades maktbalansen. Tydligen kom det istället att stå mellan Bodström och Berit Andnor, även deras gruppledare Britt Bohlin har varit med i diskussionerna, och i den dragkampen fick förhandlaren Peter Jonsson inte en ärlig chans. När alliansen skickat över kompromissförslag så har han inte kunnat svara vad de tycker eftersom han inte haft något mandat. Svaret kom mycket överraskande i form av en presskonferens där Bodström plötsligt fått huvudrollen.

Nu blir det med all sannolikhet en bordläggning i ett år. Ett år som jag ska använda så gott jag kan för att ytterligare förbättra integritetsskyddet och utan all prestige försöka få en bred blocköverskridande överenskommelse. Man ska inte glömma bort att socialdemokraterna, och även vänsterpartiet, står bakom att signalspaning i kabel behövs för landets säkerhet.

En dryg timme för några kilometer. Trafiksituationen i Moskva kan bara beskrivas med ett ord: Kaos!

Visst är det mycket trafik men bilisterna gör det själva tio gånger värre genom att inte följa några som helst regler. Rödljus, stopp i korsningen eller övergångsställe kvittar, de kör alltid så långt fram det går. Självklart proppar de igen så att ingen kommer någonstans.

Det var som jag misstänkte. Anledningen till att konferensen om korruption är förlagd här i Moskva är att vi skulle få uppleva det i verkligheten. Jag hann inte ens checka in på hotellet innan jag fick en dos.

Taxichauffören som körde mig från flygplatsen till hotellet frågade som om det var den mest naturliga saken i världen hur mycket han skulle skriva på kvittot. jag svarade såklart det överenskomna beloppet 1700 rubel. Han blev mycket förvånad och frågade om han verkligen inte skulle skriva 100 euro.

Om några minuter ska jag ge mig av från kontoret till Arlanda och sedan vidare till Moskva. Det är en konferens om korruptionsbekämpning under två dagar och jag åker dit som ledamot i Nordiska Rådet. Jag vet inte hur det blir med bloggmöjligheterna där, så är det tyst och stilla här på bloggen till torsdag kväll så vet ni varför.

I morse stod jag med min resväska på busshållplatsen på Ingarö och väntade på bussen. Grannarna skulle åka till jobb och skola. En trevlig granne såg min resväska och frågade om jag skulle åka till Skåne, det brukar vara mitt vanliga svar på frågan vart jag ska åka. Men den här gången fick jag svara Moskva istället. Reaktionen blev lite annorlunda. På något sätt är Moskva och Ryssland fortfarande något okänt och främmande, detta trots att det bara är två timmars flyg från Stockholm.

Hennes nästa kommentar var så bra: “Ja, en resa börjar alltid någonstans.”

Det var med viss sorg jag i morse läste den f.d. C-ministern Börje Hörnlunds DN-debattartikel “Jag känner förtvivlan över regeringens politik“. Hörnlund som nu hunnit bli 72 år gammal var arbetsmarknadsminister i Bildt-regeringen 91-94 och satt i riksdagen i 20 år (76-96). Jag utgår från att han fortfarande är centerpartist och därför är det extra beklagligt att han fullständigt svalt socialdemokraternas, LO:s och PRO:s argumentation om alliansen politik.

Hade han pratat med någon i den nuvarande riksdagsgruppen så hade han kunnat få en annan verklighetsbeskrivning än den som socialdemokratin självklart försöker få svenska folket att tro på. Han klagar på avskaffandet av förmögenhetsskatten och fastighetsskatten. Visst tjänar de förmögna på att förmögenhetsskatten avskaffas. Men när det samtidigt gör att riskkapital frigörs och små- och medelstora företag får bättre möjligheter till vidareutveckling och därmed skapar fler arbetstillfällen, är det då orättvist ur ett fördelningsperspektiv? När han beklagar sig över att avskaffandet av fastighetsskatten gynnar de som bor i Stockholm så glömmer han (medvetet?) bort att de allra största realisationsvinsterna på fastigheter också görs i Stockholmsområdet och därmed drabbas samma grupp av den höjda reavinstbeskattningen från 20 till 30 %. Han kanske skulle prata med sin gamla vän och kollega Bertil Fiskesjö som i åratal slagits för att fastighetsskatten ska avskaffas.

Men det som jag tror att Hörnlund har svårast för i allianspolitiken är jobbavdraget. Det är självklart att de pensionärer som Hörnlund träffar med bakgrund inom socialdemokraterna påstår att alla pensionärer drabbas av alliansens jobbavdrag, det är en bild som PRO kämpar stenhårt för att få alla landets pensionärer att tro på. Sanningen är att de inte drabbas det minsta av jobbavdraget. Hade de fått höjd skatt (som socialdemokraterna genomfört många gånger) så hade de drabbats, men vad som hänt är att de inte gynnats av sänkt skatt på samma sätt som de som har en arbetsinkomst. Men det är väl den typiska avundsjukan att om någon annan får det bättre så känner man att man själv får det sämre om man inte får samma förbättring.

Dessutom är argumentationen att pensionen är uppskjuten arbetsinkomst och därför bör omfattas av jobbavdraget ohållbar. Då är A-kassan och sjukpenningen också uppskjuten arbetsinkomst. Man betalar in medan man arbetar för att få tillbaka senare när man inte arbetar, på samma sätt som pensionen. Med detta tankesätt försvinner hela motivet med jobbavdraget, att det ska löna sig bättre att arbeta i det här landet. Andra av hans argument är ännu lättare att besvara, vi har helt enkelt inte kunnat genomföra allt vi sa i valrörelsen det första halvåret. Det ska också sägas att Hörnlund har en poäng i vissa saker, det är viktigt att det eknomiska utrymme som skapas framöver huvudsakligen kommer de med minst marginal till godo.

Diskussionen här i huset har mest handlat om varför han skrivit artikeln. Att det skulle vara ett sätt att försöka hjälpa Maud, Centerpartiet och alliansen är självklart lika naivt som felaktigt. Hörnlund är så politiskt rutinerad att han vet att debattartikeln drabbar alliansen, Centerpartiet och mest av allt Maud. Varför är han då så bitter? Det finns två teorier.

Börje Hörnlund tillhörde den inre kärnan i partiet under Olof Johanssons ledning. Den politik och det nära samarbete med socialdemokraterna som Centerpartiet hade då är nästan helt utraderat. Vi har gått genom en modernisering av vårt parti som kanske inte Hörnlund och många andra gamla centerpartister uppskattar eller ens hängt med i.

Den andra teorin är lite svårare att förstå. Det var Börje Hörnlund som lyfte upp Maud i den politiska karriären genom att göra henne till sakkunnig i Arbetsmarknadsdepartementet. Kanske upplever Hörnlund att Maud har någon tacksamhetsskuld som hon inte betalt av. Varför det skulle vara så har jag ingen aning om, men någon anledning måste det finnas till att han är så bitter att han skriver en DN-debattartikel som han vet kommer att skada henne.

Det finns nog inte en enda politisk fråga som Miljöpartiet och Sverigedemokraterna tycker lika i, ändå finns det en betydande likhet mellan deras kongresser. Båda partierna kämpar för att slippa “konstiga beslut” som kan uppfattas som oseriösa.

Miljöpartiet har länge haft problem med att det fattats beslut på deras kongresser som inte är genomförbara och som den vanliga väljaren tycker är smågalet. Redan vid förra årets mp-kongress skrev jag om att det lyckats “hålla de vilda maskrosorna lugna” och så tycks det vara i år också även om en märklig skrivning om månggifte borde skrämma bort en och annan väljare. Det tycks som om Peter Erikssons interna brev till medlemmarna efter den rekordstolliga kongressen 2005 har gjort nytta (2005 ville mp förbjuda ränta, förbjuda djur på cirkus, låta varje människa själva välja kön och att alla ska ha en medborgarlön utan att jobba).

Sverigedemokraterna är ännu mer beroende av att få bort tokstollarna ur sitt parti för att upplevas som seriösa. Deras partiledning styr partiet stenhårt för att inte släppa ut de främlingsfientliga åsikter som finns inom partiet, därför hade det också avsatts osannolikt lite tid för debatter på deras stämma. Aftonbladets artiklar har också varit mycket skadliga för Sd. När de talar om lag och ordning är det givetvis högst besvärande att många av deras förtroendevalda är dömda för brott, på samma sätt minskar deras trovärdighet när de talar om invandrares bidragsberoende och var femte förtroendevald sverigedemokrat själv är sjukpensionär. Det är också besvärande för dem att många sd-valda i kommunerna hoppar av uppdragen. Varför rösta på Sd när ingen tar platsen i kommunfullmäktige?

Det är dock stor skillnad i mediabevakningen. Media gör allt för att lyfta fram Sverigedemokraternas tokstollar och andra som förstör partiledningens seriösa image, men när det gäller miljöpartiet så är media betydligt snällare. Visst hade det gått att skriva mer om att Grön Ungdom fick genom sitt krav på en gemensam samlevnadsbalk som ska kunna göra att två syskon eller 17 kompisar lever i ett registrerat samlevnadsförhållande, och samtidigt ska det inte längre vara möjligt att ingå äktenskap. Undrar hur de ska göra med alla oss som redan ingått äktenskap? Ska de annuleras?

Slutsatsen är att Sverigedemokraterna klarade sig bättre från märkliga beslut som kan skrämma väljarna än miljöpartiet, men de gjorde det genom att inte ha någon fungerande interndemokrati vilket mp är mästare på.

Magnus Andersson från Bollnäs blev igår vald till CUF-ordförande efter Fredrick Federley. Marie Wickberg från Värmland var valberedningens förslag, men Magnus vann voteringen med 52-46. Lite överraskande eftersom det var 5-1 i valberedningen för Marie. Men vi i riksdagsgruppen är så glada för att vi får behålla Marie som pressekreterare, hon är mycket duktig och omtyckt. Marie blev istället vald till första vice ordförande.

Magnus är ganska lik Federley på flera sätt. Han är en utpräglad liberal som kommer att driva vidare CUF i samma riktning som Fredrick. Båda är också starka personligheter och har starka viljor, kanske ibland okänsliga för vad andra tycker och tänker och inte världens bästa lyssnare.

Det finns också skillnader. Jag tror att Magnus är en bättre miljöpolitiker än Fredrick. Dessutom är Magnus grymt bra på golf vilket ju knappast Fredrick är (som knappt vet vad en boll är).

Magnus kommer att bli en bra förbundsordförande för CUF även om han startar i en svår situation, att efterträda Fredrick blir inte lätt. Många CUF:are har blivit vana vid att CUF och CUF-ordföranden syns mer eller mindre dagligen, men så enkelt är det inte så att Magnus kommer att klara det från första början. Det kommer att ta 1-2 år innan journalisterna hittar honom på allvar, och det kommer säkert att bli frustrerande. Marie hade haft lättare att efterträda eftersom medlemmarna inte jämfört henne med Fredrick på samma sätt som Magnus kommer att uppleva. Hur som helst, ett stort grattis till Magnus och lycka till!

Det var med viss förvåning jag läste DN Debatt i morse: “Rädslan för oliktänkande stor inom centerpartiet“, skriven av Fredrick Federley som avgått vid CUF-stämman i Kalmar idag. Men när jag läste hans debattartikel så kan jag konstatera att rubriken inte alls ger rätt bild av artikeln. Ingenstans skriver Fredrick att “rädslan för oliktänkande stor inom centerpartiet”. Hur de då kan ha det som rubrik med citattecken kan jag inte förstå.

Fredricks artikel är nyanserad. Kritiken mot hur ungdomsförbundet och han själv blev bemött av många centerpartister när han förändrade CUF från en organisation vars högsta mål var att skaffa medlemmar och se till att medlemmarna hade kul, till en organisation som satsat på att bli centerrörelsens idéutvecklare är berättigad. Många ledande centerpartister var inte vana vid att CUF som organisation och CUF:s ordförande drev kontroversiella frågor som aldrig tidigare varit C-politik, och reagerade med ryggmärgen, dvs negativt. Många har också haft svårt att debattera med Fredrick eftersom han är en så god debattör. Men det ska också slås fast att detta motstånd mot CUF:s i många lägen oväntade idéutveckling har kommit från ledande centerpartister i kommuner och distrikt i större utsträckning än från Maud och övriga partiledningen. Jag tror tvärtom att Maud varit väldigt nöjd med att Fredrick öppnat en del dörrar till frågor som tidigare nästan varit tabu inom centerrörelsen. Men det är min egen tolkning. Fredrick skriver också: “Även om partiledningen i allt väsentligt har uppskattat den debatt Cuf har fört har många på olika nivåer avfärdat nya idéer som ungdomligt oförstånd.”

Jag är också motståndare mot platt skatt, helt enkelt eftersom jag inte tycker att det är lämpligt med samma skattesats på allt. Även om det är ett enkelt system. Men självklart ska man aldrig döma ut några förslag utan att ta debatten, och framförallt inte genom att förlöjliga eller klistra fast någon vid en negativ etikett.

Fredrick har också rätt i att partierna och politiken måste bli mer värderingsstyrd. Centerpartiet är ett av de få partierna som aktiv arbetat med idéutveckling under 2000-talet. Vi har gått från ett otydligt “ekohumanistiskt” parti till ett liberalt parti. Visst har andra partier också utvecklats, inte minst de “nya moderaterna”, men det är inte en värderingsstyrd idéutveckling. Samtidigt tror jag att Fredrick förstår skillnaden mellan att vara “frifräsande ungdomsförbundare” och ansvarstagande majoritetspolitiker. När man har ansvar för “nio miljoner människors liv”, eller åtminstone bestämmer spelreglerna för Sverige och svenska medborgare, så kan man inte fatta beslut enbart på idéer utan man måste ha väl underbyggda beslut så att det går att förutse resultaten av besluten innan man fattar dem.

Hej, nu är jag tillbaka igen. Det var länge sedan förra veckobrevet och jag ska försöka göra en kort sammanfattning av vad som hänt sedan några veckor före jul när jag skrev det senaste veckobrevet.

Den s.k. tvillingtransfusionen som innebar att den ena tvillingtjejen tog blod från den andra försvann långsamt av sig själv och min fru blev utskriven från sjukhuset. Vi kunde fira en ganska normal jul, även om ”tvillingmagen” gjorde oss orörliga. Självklart var det en ständig väntan och även en del kontroller på sjukhuset. Lyckligtvis stannade tjejerna kvar i magen tills vecka 37 och den 25 januari blev jag och Sussi föräldrar till två underbara flickor, Sara och Hanna. Foto finns på min blogg, johanlinander.se.

Jag hann jobba några dagar efter jul och deltog bland annat i kammardebatten om vapenamnesti den 24 januari. Eftersom jag ställt in mig på att vi skulle föda innan riksdagen öppnade igen efter juluppehållet så var det svårt att lägga 100 % engagemang i det politiska arbetet. Tankarna fanns hos våra flickor nästan hela tiden.

I och med deras födsel påbörjade jag min föräldraledighet. Först de 20 pappadagarna och därefter 90 dagar med föräldrapenning. Det är precis så mycket som båda föräldrarna får stanna hemma samtidigt efter en tvillingfödsel. Sussi kommer nu att vara föräldraledig till och med januari 2008. Därefter är jag föräldraledig februari-juni 2008. På så sätt kommer vi att ta ut exakt lika många dagar med föräldrapenning. När vi var föräldralediga med Erik så överlät jag ett antal ledighetsdagar till Sussi, men den här gången delar vi jämnt.

Sara kom först ut, kl. 10.05, 2490 gram och 46 cm lång. Hanna kom ut en minut senare, 2050 gram och 44 cm lång. Små tjejer men, enligt den objektiva pappan, världens sötaste! Skillnaden i storlek har bestått och nu när de är snart fyra månader väger de 6,8 kg respektive 6,1 kg. Tänk att tredubbla sin vikt på under fyra månader, det skulle man inte vilja göra…:-)

Det har varit en underbar tid. Att se sina barn växa och utvecklas är nog det bästa man kan göra. Visst, i början är det mest att mata, byta blöjor och vagga till sömns, men sedan kommer det där första leendet, de följer en med blicken, de börjar skratta, lyfter huvudet när de ligger på mage och snart rullar de runt. Jag blir alldeles varm i kroppen bara jag tänker på dem.

Erik har, hittills, varit en mycket snäll och omtänksam storebror. Han trodde nog att det skulle gå att leka mer med dem redan från början, men vi har ännu inte upptäckt någon avundsjuka eller att han skulle göra något dumt med dem. Men risken finns fortfarande kvar. Så länge som både jag och Sussi varit hemma har det nästan alltid varit någon som haft tid för honom, men nu när jag börjat jobba blir det mer tid då Erik får acceptera att Sara och Hanna måste få mat m.m. och då får han leka mer själv. Som tur är har våra grannar en dotter, Saga, som Erik älskar att leka med. Det underlättar. Nu kan vi till och med låta honom själv gå dit och knacka på.

Nog om vår stora familj, även om jag skulle kunna skriva hur mycket som helst.

Hänt i veckan

Det har varit alldeles utmärkt att börja med en kort vecka, även om det inneburit att ännu fler möten skulle hinnas med på tre dagar. Det har varit distriktsstyrelsemöte i Hässleholm, offentlig utfrågning om ekobrottsbekämpningens framtid (en utredare har föreslagit att Ekobrottsmyndigheten ska läggas ner, men jag tror inte att det blir så), förtroenderåd och riksdagsgruppmöte, veckomöte med justitiedepartementet och debatt i kammaren om våldsbrotts- och brottsofferfrågor. Det känns som att det är full fart direkt. Idag har jag också blivit intervjuad av en tysk som vid Manchesters universitet skriver sin avhandling om det nordiska samarbetet. Intressant.

Nya uppdrag

Trots min föräldraledighet har jag fått några nya uppdrag. Jag minns inte om jag skrivit att jag fått Sveriges plats i Nordiska Investeringsbankens Kontrollkommitté. Kristdemokraternas Tuve Skånberg hade platsen tidigare, men nu när han lämnat riksdagen så fick jag den. Nordiska Investeringsbanken är kanske inte så välkänd för de flesta. Det är ingen vanlig bank där man kan ha sina privata konton, utan en renodlad investeringsbank. De nordiska länderna skapade NIB för att öka de samnordiska investeringarna, men numera är även de baltiska länderna med och utlåning sker till projekt i hela världen. Det ska dock finnas ett nordiskt intresse i projekten. 2006 gick NIB med 137 miljoner euro i vinst.

Jag har också blivit invald i Nordiska Rådets presidium. Det kräver en ganska lång förklaring. Före det svenska valet 2006 så satt folkpartisten Gabriel Romanus i NR:s presidium. Han slutade och vid sessionen i Köpenhamn förra hösten fick jag ta hans plats i presidiet eftersom Centerpartiet blev största parti i svenska mittengruppen. Jag visste att äran att sitta i presidiet endast skulle gälla över sessionen i Köpenhamn, men jag tyckte det var en stor erfarenhet att sitta på möte med samtliga nordiska statsministrar, ha lunchmöte med Carl Bildt och de andra utrikesministrarna samt gå på lunch hos danska drottningen. Efter sessionen räknades platsfördelningen om med anledning av det svenska valresultatet och då tappade mittengruppen en presidieplats till den konservativa gruppen. Alltså åkte jag ut och blev istället invald i Medborgar- och konsumentutskottet.

Men, så blev det val i Finland och där minskade socialdemokraterna så mycket att de tappade en presidieplats till Mittengruppen. Finländska mittengruppen har redan en ledamot i presidiet och vips så fick jag tillbaka platsen i Nordiska Rådets presidium. Krångligt? Det tycker jag med. Men jag ska i vart fall tacka de finska väljarna för att de inte röstade på socialdemokraterna…

Inte nog med dessa nordiska uppdrag, jag har också blivit invald i Rikspolisstyrelsens styrelse. Styrelsen leds av rikspolischefen Stefan Strömberg och därutöver är vi sex politiker och två fackliga företrädare. Vi på den borgerliga sidan har valt att sätta våra rättspolitiska talespersoner i styrelsen (Hillevi Engström, moderaterna, Inger Davidsson, kristdemokraterna och Cecilia Wigström, folkpartiet) medan socialdemokraterna valt två personer som inte sitter i justitieutskottet (båda har dock gjort det under förra mandatperioden), Susanne Eberstein och Joe Frans.

RPS styrelse har inte sådana styrelsebefogenheter som en ”normal” styrelse har, utan enligt förordning så ska vi:
• pröva att verksamheten bedrivs effektivt och att den överensstämmer med syftet
• biträda rikspolischefen och föreslår åtgärder som den finner motiverade
• besluta om ekonomiska rapporter (årsredovisning, budgetunderlag med mera)
• besluta om åtgärder, redovisning och planer med anledning av olika revisionsrapporter
• besluta om föreskrifter som riktar sig till enskilda, kommuner eller landsting.
Styrelsen bevakar dessutom verksamheten vid Säkerhetspolisen, för att se att de riktlinjer regeringen meddelar följs. En gång om året, eller när det behövs, lämnar styrelsen synpunkter och förslag till regeringen.
Jag har ännu inte varit på något sammanträde så jag får återkomma med hur styrelsearbetet går till ”i verkligheten”.
I och med att jag nu fått en styrelseplats i RPS så avsäger jag min plats i Riksåklagarens rådgivande nämnd.

Kommande

På tisdag i nästa vecka åker jag till Moskva för en tvådagarskonferens om korruption. Det är faktiskt finska justitiedepartementet som står som värd för konferensen, men den sker i samarbete med bl.a. ryska justitiedepartementet, ryska duman och Nordiska ministerrådet. Det var i egenskap av ledamot i Nordiska rådets Medborgar- och konsumentutskott som jag blev inbjuden. Nu sitter jag visserligen inte där längre, men jag får följa med ändå. Jag har säkert nytta av kunskaperna i min nya roll i presidiet och i arbetet i justitieutskottet såklart. Dessutom förnekar jag inte att det ska bli intressant att komma till Moskva, och Ryssland, för första gången. Även om man inte brukar hinna se så mycket utanför konferensanläggningen vid sådana tillställningar så borde det finnas tid för att åtminstone snabbt se Kreml och Röda Torget.

Jag såg en intervju med Maria Wetterstrand idag, tror att det var på Aktuellt, där hon tvekade på att sätta upp något slutdatum för när bilar i Sverige ska få gå på bensin och diesel. Jag tycker att det är förvånansvärt defensivt av miljöpartiet.

Vi i Centerpartiet har länge haft som krav att vi ska ha en “bortre parentes” som förbjuder försäljning av nytillverkade fordon som enbart kan drivas med fossila bränslen efter år 2015. Nu har det gått några år sedan vi formulerade kravet så kanske måste vi av rent praktiska skäl skjuta fram slutåret något, men visst borde Sverige tydligt visa omvärlden vilken väg vi ska gå genom att slå fast ett år då det blir stopp för fossilbränslebilar. Självklart måste vi sedan tillåta fossilbränslebilar som är tillverkade före slutåret på våra vägar ytterligare ett antal år, men även ett sådant slutår bör vi fatta beslut om. Sedan måste det finnas möjlighet till dispens, t.ex. vore det mycket tråkigt om alla gamla veteranbilar inte skulle få köras på våra vägar.

Anf. 93 JOHAN LINANDER (c):

Fru talman! Den här debatten om våldsbrott och brottsoffer har vi en gång per år, och det är ungefär samma frågor som vi debatterar. Betänkandet utgår från motioner som har lagts under den allmänna motionsperioden. Det är därför naturligt att debatten utgår från dessa motioner, åtminstone i huvudsak.

Jag ska senare i mitt anförande göra en kort sammanfattning av vad alliansregeringen redan har gjort, ett tillägg till Cecilias tidigare uppräkning. Men inför den här debatten har jag även försökt göra en jämförelse av vad vi i Centerpartiet och den övriga alliansen sade i opposition förra året i förhållande till vad Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet nu säger när de är i opposition.

Vid förra årets debatt sade jag själv bland annat så här: Vi i oppositionen är missnöjda med vilken hjälp, vilket skydd och stöd som brottsoffer får. Vi föreslår ett antal lagändringar för att markera att samhället ser extra allvarligt på våld i nära relationer, hedersrelaterat våld och hatbrott. Vi föreslår förstärkt skydd för brottsoffer som elektronisk övervakning vid besöksförbud, ökad kunskap inom rättsväsendet och prioriteringar av brott mot barn.

Jag skulle nästan kunna tro att Elisebeht Markström, Lena Olsson eller Mehmet Kaplan kunde säga samma sak i dag. De reservationer som finns i det betänkande vi nu debatterar, och som den nuvarande oppositionen står bakom i år, handlar om elektronisk övervakning av besöksförbud, barn som bevittnat brott, information till offer för hatbrott och så vidare. Det är ungefär samma sak, trots att vi har bytt opposition.

Vad ska man dra för slutsatser av detta? Slutsatsen måste bli att vi ändå är ganska överens. Just i de här frågorna finns det inte några extremt stora skillnader mellan blocken. Även om vi gärna vill blåsa upp skillnaderna för att få en bra debatt tror jag nog att vi är överens om att det är prioriterat att de som utsatts för brott ska få bättre hjälp av samhället. Det gäller inte minst information, stöd och kompensation.

Därför kan jag också säga att när man bara läser reservationerna i betänkandet så är de allra flesta bra. Det är kanske inte konstigt eftersom vi i Centerpartiet redan tidigare år har tagit upp ungefär samma frågor. De frågorna jobbar vi nu med. De flesta av de frågor som tas upp i reservationerna har alliansregeringen redan påbörjat ett arbete kring. Därför är reservationerna onödiga, men jag förstår att oppositionen ändå vill markera.

Att vi inte har hunnit genomföra allt vi sade i opposition under ett drygt halvår borde inte överraska någon – allra minst Socialdemokraterna som inte hann genomföra allt de nu kräver under tolv års regeringsinnehav.

Fru talman! Jag har alltså tänkt göra en kort sammanfattning av vad som redan har gjorts av alliansregeringen och av vad som är på gång. Det blir delvis en upprepning av Cecilia Wigström redan har sagt, men när man lyssnar på replikskiftena verkar det som om det kanske behövs en upprepning i alla fall. Efter denna sammanfattning ska det inte råda någon som helst tvekan om att Centerpartiet och hela alliansen prioriterar brottsofferfrågorna mycket högt.
I budgetpropositionen har angivits att en nationell handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor kommer. Den ska presenteras i höst, har jag hört.

I regleringsbrev har regeringen gett Rikspolisstyrelsen i uppdrag att säkerställa att det finns familjevåldsenheter inom varje polismyndighet och att all personal som utreder ärenden med barn ska ha särskild utbildning för detta.

Åklagarmyndigheten har fått ytterligare resurser till fler specialisttjänster på familjevåld och sexualbrott.

Nationellt kunskapscentrum för frågor om mäns våld mot kvinnor vid Uppsala universitet fick i februari i år – det är alltså inte något som den tidigare regeringen gjorde – i uppdrag att utarbeta ett nationellt program för hur sexualbrottsoffer ska omhändertas av sjukvården.

Åklagarmyndigheten har fått i uppdrag och redovisat hur domstolarnas straffmätning och påföljdsval fungerar vid bland annat kvinnofridskränkningar.

Socialstyrelsen lämnade i slutet av förra året en rapport kring kostnader för våld mot kvinnor. Det är dock kanske inte alla som tycker att den är tillräcklig. Det har vi förstått vid det här laget.

Regeringen har gett Socialstyrelsen i uppdrag att besluta om och fördela stimulansbidrag för att utveckla omsorgen om äldre personer som utsatts för brott.

När det gäller äldre har regeringen också tillsatt en särskild utredare för att lägga fram förslag om en värdighetsgaranti för vård och omsorg om äldre. Detta inkluderar även äldre som utsatts för våld eller andra brott.

Brottsoffermyndigheten ska göra en redovisning av hur de nya reglerna för brottsskadeersättning till barn som bevittnat våld har fungerat.

Brottsförebyggande rådet har utvärderat besöksförbudet och har bland annat kommit fram till att det behövs en mer aktiv uppföljning och tydliga reaktioner vid överträdelser och att de skyddades synpunkter på hur skyddet fungerar måste tas bättre till vara. Denna rapport bereds just nu inom Regeringskansliet.

Rikspolisstyrelsen har fått i uppdrag och redovisat hur elektronisk övervakning ska kunna ske vid besöksförbud. Även detta bereds på Regeringskansliet.

En liten detalj som ändå är viktig är att Rikspolisstyrelsen ska upphandla pepparsprej som hotade personer ska få utbildning för att inneha och i värsta fall använda.

Rikspolisstyrelsen ska också ta fram ett nationellt enhetligt arbetssätt för att med hög kvalitet förebygga, utreda och klara upp brott i nära relationer.

Jag skulle kunna hålla på ännu längre och räkna upp goda exempel på hur brottsofferarbetet fortskrider, men man kan själva läsa vidare i betänkandet. Det finns fler exempel.

Fru talman! Till sist vill jag ta upp en fråga som tyvärr inte har kommit upp så mycket i debatten, eftersom det inte finns några direkta motioner som behandlar dessa frågor.
Jag har tidigare själv motionerat om forskning kring mäns våld mot kvinnor men gjorde det inte under förra motionsperioden. I den forskning som sker sätts oftast fokus på kvinnan som brottsoffer. Men för att vi långsiktigt ska kunna förebygga och motverka våld mot kvinnor krävs en ökad kunskap inte bara om effekterna för offret utan också om gärningsmannen. Vad är det som får honom att slå, kränka, hota och utnyttja den kvinna som han faktiskt säger sig älska? Problemet är ju inte kvinnan som blir slagen utan mannen som slår. Därför behövs mer forskning på detta område, och det är en fråga som jag har för avsikt att återkomma till.

Självklart vill jag också yrka bifall till förslaget i betänkandet och med det avslag på reservationerna.

Anf. 94 ELISEBEHT MARKSTRÖM (s) replik:

Fru talman! Nu är det ombytta roller. Jag har noga gått igenom vad Johan Linander och jag sade förra året och några år tillbaka – vad han har sagt, vad jag har sagt, och vad andra i kammaren har sagt. Det är rätt spännande.

Det jag noterar som en liten skillnad mot tidigare när det gäller Centerpartiet är passiviteten på motionsfronten. Det finns, tror jag, två c i det här betänkandet. Det är inte några egna centermotioner utan sådana ni allihop har skrivit tillsammans. Då blir man förstås fundersam. Är det så att Centern har tappat glöden, eller förlitar man sig på att kamraterna i Rosenbad tar hand om frågorna och anser att riksdagen inte behöver behandla de lite mer framåtsyftande frågorna? Det är en notering jag gör.

Du säger att det är mycket som vi säkert är överens om, Johan Linander. När det gäller vad som behöver göras är det nog ett sådant område. Frågan är om det kommer att göras. Var finns åtgärderna som du tycker dig se att vi är överens om?

Vi säger att vi behöver barnahus i alla län. Alla barn i hela landet bör omfattas av den verksamheten. Det är dags att aktualisera frågan om den elektroniska fotbojan. Man måste se till att få fram en lagstiftning. Det finns inga sådana förslag från er, vad jag vet. Det finns heller inga förslag om dödsfallsutredningar. Ni pratar om att ni vill, men det finns faktiskt inga sådana förslag, och ni har heller inte redogjort för några sådana.

Kan du inte berätta lite för oss om vad som är på gång?

Anf. 95 JOHAN LINANDER (c) replik:

Fru talman! När det gäller varför vi inte har skrivit så många motioner handlar det om att vi tidigare har haft många partimotioner och kommittémotioner. När man sitter i majoritet är det ganska naturligt att man inte skriver så många parti- och kommittémotioner, eftersom vi kan genomföra saker ändå, utan att motionera. Det är möjligt att den socialdemokratiska riksdagsgruppen inte kunde påverka den socialdemokratiska regeringen i någon omfattning, men det kan faktiskt Centerpartiets riksdagsgrupp.

När det gäller förslagen som Elisebeht Markström återigen tar upp i ett replikskifte kan jag inte svara bättre än Cecilia Wigström och Helena Bouveng har gjort. Du har fått alldeles utmärkta svar av dem, och det känns lite konstigt att vi ska tjata om precis samma saker. Det borde finnas ytterligare saker att ta upp, även om möjligtvis fotbojan var ny i din replik till mig.
Rikspolisstyrelsen har utrett detta, och man föreslår att några fältförsök ska komma i gång för att man ska se om tekniken fungerar.

Man har även pekat ut vilken myndighet som ska ha ansvar för tekniken. Om jag minns rätt var det Försvarets forskningsinstitut eller något liknande. Jag kan inte lova att det var så, jag ska leta i papperen. Nog händer det saker.

När man lyssnar på Socialdemokraternas kritik nu kan man inte underlåta att fundera: Om det här är så oerhört viktigt just nu, varför hände det inte mer tidigare när ni själva hade makten att genomföra saker?

Anf. 96 ELISEBEHT MARKSTRÖM (s) replik:

Fru talman! Det blir med nödvändighet på det sättet eftersom ni här uppträder som fyra partier men i regeringen som en allians. Då blir det naturligtvis så här i kammaren att vi behöver prata med er alla fyra om de frågor som vi tycker är angelägna att diskutera. Därför blir det med nödvändighet en viss upprepning. Vi har väl erfarit ungefär samma förhållande förra mandatperioden, men tvärtom. Sådan är ordningen här. Det vet Johan Linander.

Att Centern nu kan påverka vad regeringen kommer att lägga fram är jättebra. Johan Linander har tidigare talat sig varm om forskning. Du tog upp det i dag också i ditt anförande. Det är väldigt välkommet. Forskning när det gäller mäns våld mot kvinnor är angelägen, och du riktar in dig särskilt på gärningsmännen. Jättebra!

Se till att det kommer med i den nationella handlingsplanen! Se också till att frågan om våld mot äldre kvinnor kommer med i handlingsplanen! Se dessutom i sådana fall till att det utvecklas stödjande verksamhet för män ute i hela landet, både inom kriminalvården och ute i det civila samhället. Det är ju i det förebyggande arbetet som det skulle kunna göra allra mest nytta. Har du nu möjlighet att påverka kamraterna på andra sidan vattnet så gör det och ta med de här frågorna som du nu tycker är så viktiga.

När det gäller elektronisk fotboja vet Johan Linander lika väl som jag att det behövs en lagstiftning på plats för att vi ska kunna prova den verksamheten. Det är inte bara att köra i gång. Den lagstiftningen behöver regeringen ta fram vid det här laget. Det har ni krävt tidigare. Nu har ni chans att göra det. Den tekniska utvecklingen är ju färdig nu, åtminstone på sådant sätt att Rikspolisstyrelsen tycker att vi ska kunna pröva den i vissa försök. Det har den inte varit tidigare, därför har vi heller inte gjort det tidigare. Så enkelt är det.

Anf. 97 JOHAN LINANDER (c) replik:

Herr talman! Jag ska börja med fotbojan. Det är självklart att vi kommer att ha en lagstiftning på plats innan vi genomför försöksverksamheten. Vi kommer inte att starta en försöksverksamhet utan att det finns ett lagstöd för den. Det kan jag faktiskt lova Elisebeht Markström.

När vi talar om våld mot äldre tycker jag att det blir lite ensidigt när man säger att det ska in i en plan som handlar om mäns våld mot kvinnor. Mehmet Kaplan nämnde siffrorna tidigare i debatten. De är visserligen för Umeå kommun, men om vi utgår från att förhållandena i Umeå är ungefär desamma som i riket i stort var det alltså 16 procent av de äldre kvinnorna som hade råkat ut för våld efter sin 65-årsdag. Men det var ändå 13 procent av männen. Säger vi att arbetet för att förhindra våld mot äldre ska hamna i planen mot mäns våld mot kvinnor tappar du bort de 13 procent av männen som faktiskt också utsatts för våld. Jag tycker att det blir för ensidigt. Men det hindrar inte att en sådan fråga ändå kan få vara med i handlingsplanen mot mäns våld mot kvinnor. Men vi får inte glömma bort männen. Det vill jag betona.

Jag tappade bort det sista som Elisebeht Markström sade. Jag beklagar det.