Linander tycker!
Korta mer eller mindre genomtänkta tankar efterfrågar likasinnade kommentarer.

Pernod Ricard betalar 55 miljarder för Vin & Sprit, mer än någon expert förväntat sig. Socialdemokraterna, med Thomas Östros i spetsen, har tidigare kritiserat försäljningen, bland annat för att det skulle vara fel att sälja bolag som ger så stor utdelning åt staten. I år ger V&S 800 mkr i utdelning. Om statsskulden skulle amorteras med 55 miljarder så skulle räntekostnaden minska med 2,2 miljarder. Kommer socialdemokraterna att vidhålla sin kritik, eller kommer de att medge att de hade fel? Ska bli intressant att följa om Sahlin och Östros fortfarande tycker att spritproduktion är en uppgift för svenska staten, även om det inte finns ekonomiska motiv för att behålla V&S.

Man måste sysselsätta sig med något under sin föräldraledighet…

Är det någon som läser detta som är med i eller vill vara med i Drömelvan så är ni välkomna att gå med i min liga Centerpartiets FF.

Min gamla trätobroder Thomas Bodström dyker upp som gubben i lådan. Idag har han kommit på att Sverige borde bojkotta invigningen och avslutningen vid OS i Peking. Jag vet att han är en stor idrottsälskare och jag förvånar mig över hans utspel. Kan tänka mig att han suttit i kläm mellan sin egen uppfattning och de som tycker att sossarna ska kräva total bojkott, då har han kommit på den mesiga kompromissen att bojkotta de mer ceremoniella inslagen.

Problemet är att Bodström gör samma fel som de som kräver att Sverige ska bojkotta OS i Peking helt. Nämligen att politiker inte ska styra idrotten. Inom fotbollen är det oerhört tydligt. Om en regering lägger sig i det minsta så är UEFA och ibland FIFA snabbt ute och hotar om utestängning. Senast hände det Spanien. Om det är en total bojkott av ett land, som t.ex. mot Sydafrika under apartheiden, då är det en annan sak eftersom FN fattat beslutet och alla bör följa.

Jag tycker att det skulle vara vansinnigt dumt om Sveriges politiker skulle sitta och styra SOK (Sveriges Olympiska Kommitté) och SOK:s representanter har också varit ute idag och påpekat att det är enbart SOK som kan fatta beslut om någon som helst bojkott. Inte några politiker.

Det retar mig också när politiker som i andra sammanhang jobbat för att t.ex. hjälpa svenska företag att komma in på den kinesiska marknaden sedan sitter och tycker att idrottsmännen ska bojkotta OS i Peking pga brott mot mänskliga rättigheter. Det är dubbelmoral. Både den nuvarande och den gamla S-regeringen, som Bodström ingick i, var lika flitiga Kinaresenärer, gärna med stora medföljande näringslivsdelegationer. Så länge som politiker så gärna vill tjäna in pengar till statskassan med hjälp av den extrema kinesiska tillväxten, oavsett alla avrättningar och andra brott mot mänskliga rättigheter, så ska de inte sitta och kräva att andra ska agera.

Jag har och kommer att fortsätta arbeta för tibetanernas mänskliga rättigheter och till verkligt självstyre av sitt land. Jag har åkt till och upplevt detta fantastiska land som kineserna försöker förändra enligt sina kommunistiska principer. Jag har sett det religions- och kulturförtryck som pågår i Tibet. Samtidigt ska man inte blunda för att hur olika allting är i Kina. Vi sitter gärna i västvärlden och tycker till om hur det borde vara i andra delar av världen, men vi kanske också ska inse att alla våra värderingar och lösningar på problem inte alltid är det som passar i andra länder och inte heller passar andra länders folk. Med detta vill jag inte försvara några som helst brott mot mänskliga rättigheter.

OS i Peking kommer att bli en stor idrottsfest. Jag hoppas att så många svenskar som möjligt får uppleva ett OS på plats (jag var i Sydney 2000 och det var en fantastisk upplevelse) och samtidigt se en del av Kina. Det som i längden kommer att hjälpa tibetaner och demokratin i Kina är ett ökat utbyte med omvärlden och i samband med detta tydliga påpekanden om de mänskliga rättigheter som Kina undertecknat och ska följa.

Så har då riksdagsledamöternas sjukskrivningsskandal sänts på TV3. Jag var som väntat en av de som blev utpekad. Inte kul. Det känns helt enkelt för jävligt. Tjänstemännen som jobbar med sjukskrivningarna på riksdagens ledamotsservice säger att jag inte gjort fel, ändå blir jag uthängd som fuskare i Insider. Journalisten från Strix, som jag också pratat med idag, ursäktar sig med att han aldrig säger i reportaget att jag har gjort fel. Men ursäkta, hela programmet gick ut på att hävda att riksdagsledamöter fuskar med sina sjukskrivningar.

Det är dessutom ännu mer absurt när man tänker på att om jag sjukskrivit mig som reportern tycker, ja, då hade jag fuskat! Och det är ganska självklart egentligen. Om man jobbar så får man inte vara sjukskriven och eftersom jag har jobbat så skulle jag inte vara sjukskriven. Att jag inte har gjort alla de arbetsuppgifter som jag tänkt göra om jag varit frisk det är inte intressant för Försäkringskassan. I en kommentar under “Min tur att bli granskad” (som Insider länkat till, därav de sura kommentarerna) har jag tagit ett exempel om en säljare som är så sjuk att han inte vill vara ute och smitta kunder utan istället blir på kontoret och jobbar av lite arbetsuppgifter som ligger på hög på skrivbordet. Det är givetvis så att han inte får sjukskriva sig för att han inte kan göra de arbetsuppgifter som han hade tänkt sig om han istället utför något annat jobb.

Nästan ännu värre är det när det hävdas att jag borde ha varit sjukskriven när jag var på sjukhus med mina tvillingtjejer. Hur är det med den egna regelkunskapen herr journalist? Man får inte sjukskriva sig när man har sjukt barn, då ska man vabba (ingen karensdag, så där faller argumentet om att “tjäna” 2 000 kr på att inte sjukskriva sig). Å andra sidan får man inte jobba när man vabbar och eftersom jag jobbade i ca två timmar på natten på sjukhuset så hade jag ingen rätt att ta ut vård av sjukt barn.

Jag ursäktar inte alla som hängdes ut i programmet. Jag tycker att det är dåligt att inte känna till vilka regler som gäller, det har alla ett eget ansvar för att göra. Jag tycker inte heller man kan säga att man jobbat för att man har tjänstemobilen påslagen. Man kan diskutera hur våra regler ser ut, att vi har arbetsplatsen i hemmet, att vi är i tjänst 365 dagar om året, 24 timmar om dygnet och säkert också vad som enligt Försäkringskassan är att jobba (och därmed inte få vara sjukskriven), men det var inte Strixreportern intresserad av, han ville ha en skandal om att vi inte sjukskriver oss och det får man väl säga att han fick.

Jag måste medge att jag var naiv när jag pratade med journalisten. Jag försökte sakligt förklara för honom och faktiskt ärligt svara på de frågor som han ställde. Men han var inte ärlig tillbaka. Jag ville att han skulle ringa tillbaka när jag hunnit kolla upp de dagar då han påstod att jag varit sjuk och dessutom ville jag dubbelkolla med riksdagens ledamotsservice, men han var bara intresserad av att få mina oförberedda kommentarer. Han spelade därför in ett mobilsamtal som vi hade medan jag sprang i trappor och körde bil genom Stockholmstrafiken vid 16-tiden och det var det som sändes. Hade han varit intresserad av att få allting rätt i programmet så hade han givetvis ringt tillbaka när jag kollat upp dagarna och pratat med de som verkligen kan reglerna. Men något sådant intresse fanns inte. Intresset var att skapa en skandal, oavsett bristen på saklighet.

Nu vill Radiotjänst börja tvinga mobiltelefonägare att betala TV-licens. Man häpnar!

Detta visar att TV-licenssystemet överlevt sig själv. Jag har tidigare motionerat i frågan och debatterat den både internt inom partiet och externt. Vid stämman i höstas fick jag äntligen med mig mitt eget parti och givetvis kommer Radiotjänsts mobiltelefonjakt att accelerera frågan.

Jag har tidigare skrivit om och även i kammaren talat om hur upphovsrätten borde kunna utvecklas, men debatten slutar ofta i den aktuella fildelningsdebatten. För att lyfta blicken bjuder Centerpartiet in till en diskussion om upphovsrätten år 2030 den 16/4.

Upphovsrätten år 2030

Centerpartiet bjuder in till en diskussion om framtidens upphovsrätt. Dagens debatt om upphovsrätten och dess utformning är ofta så polariserad att den inte bidrar till lösningar på de problem som finns. Den är också fokuserad på dagens situation. Vad som däremot sällan diskuteras är hur upphovsrätten bör se ut i framtiden.

Vi vill ge utrymme för ett samtal som inte låser sig fast i dagens debatt, utan som istället fokuserar på framtidens möjligheter. Tekniken förändras allt snabbare – hänger upphovsrättslagstiftningen med? Hur behålls incitamenten för skapande vid en förändrad upphovsrätt?

Fem debattörer kommer att ge sin bild av upphovsrätten år 2030. Därefter följer en diskussion där publiken inbjuds kommentera och ställa frågor.

Paneldeltagare:
Kenth Muldin, VD STIM
Nicklas Lundblad, policychef Google samt ledamot i regeringens IT-råd
Rasmus Fleischer, doktorand i samtidshistoria samt en av grundarna av Piratbyrån
Monique Wadsted, advokat och specialist inom bl.a. varumärkesrätt, upphovsrätt och IT
Representant från Antipiratbyrån

Tid: Onsdagen den 16 april, kl. 17.00 – 19.00 med efterföljande mingel
Plats: Street, Hornstulls Strand 4, Stockholm

Varmt välkomna!

Annie Johansson (c) Riksdagsledamot i Konstitutionsutskottet
Anders Åkesson (c) Riksdagsledamot i Kulturutskottet
Jan Andersson (c) Riksdagsledamot i Näringsutskottet

Anmälan till per.ahlstrom@riksdagen.se senast den 9 april

Ikväll när jag såg på Rapport så kändes det som en ovanligt tråkig nyhetsdag. Kompromissen inom alliansen var det tråkigaste, men även de dödade demonstranterna i Tibet och skotten mot en åklagares lägenhet i Malmö gör mig illa berörd.

Jag var i Tibet med en riksdagsdelegation under förra mandatperioden och jag har också fått läsa upp ett tal av Dalai Lama för exakt två år sedan, då det var 47 år sedan den nationella resningen i Tibet. Det känns fruktansvärt att Kina möter munkarnas demonstrationer med skottlossning rakt in i folkmassan. På Rapport visade de några bilder tagna i Lhasa under protesterna och jag kunde känna igen mig, det som var mest iögonfallande var att någon viftade med den tibetanska flaggan. Den är förbjuden, men det är ingen överraskning att den kommer fram under protesterna. En tydlig symbol för verklig autonomi.

Om demonstrationerna i Tibet är handlingar för demokrati i Kina så är skotten mot en åklagares lägenhet i Malmö en handling mot demokratin i Sverige. Visserligen vill inte polisen dra några säkra slutsatser ännu, men det mesta pekar på att det är Bandidos som ligger bakom. Åklagaren är verksam i en utredning mot ett antal personer inom Bandidos och de accepterar inte att våra rättsvårdande myndigheter följer landets demokratiskt fattade lagar för att lagföra kriminella handlingar. Det skulle tyvärr inte förvåna mig om hot och angrepp av det här slaget mot åklagare, men också mot poliser och domare, blir allt vanligare. Konkurrensen mellan de kriminella gängen ökar och det tror jag kommer göra dem ännu aggressivare mot varandra men också mot de som försöker stoppa deras kriminella verksamhet.

Det känns verkligen inte bra när ens eget parti kompromissar bort en ståndpunkt som man slagits hårt för. Jag har valt att inte ge någon enda kommentar under dagen även om tidningar, radio och TV har ringt flitigt, det papegojliknande svaret har varit att Annie Johansson har ansvar för fildelningsfrågan under min föräldraledighet. På ett sätt har det varit skönt att slippa försvara kompromissen, men å andra sidan hade jag gärna fått förklara mig. Nu har jag hamnat både i Rapport och i Svenska Dagbladet bara med hänvisning till vad jag sagt tidigare.

Jag vet hur politikens spelregler ser ut. Samarbetar man med andra så måste någon, eller oftast alla mer eller mindre, ge med sig när det krävs kompromisser mellan olika åsikter. Den här gången var det tre partier mot ett, vi stod fullkomligt ensamma i försvaret mot utlämning av IP-adressidentiteter till upphovsrättsinnehavare. Hade Centerpartiet inte varit hårda i förhandlingarna så hade förslaget varit mycket sämre, men jag kan givetvis inte ändå säga att jag är nöjd med utfallet. Jag tycker fortfarande att det är fel att upphovsrättsinnehavare lättare ska kunna få ut identiteten bakom en IP-adress än vad polisen har. Det finns ett starkt skäl till varför det krävs fängelse i en eventuell dom för att polisen ska kunna få ut vem som står bakom en IP-adress och det skälet stavas integritet.

Jag har haft insyn och viss påverkan i förhandlingsspelet bakom kulisserna, men i slutet tog förhandlingarna en trist vändning och det var en lika tråkig som överraskanade nyhet när jag fick höra om överenskommelsen för några dagar sedan. Jag kan också ha synpunkter på hur tillfälliga situationer har utnyttjats av andra för att få fram kompromissen. Jag fick tidigt höra att frågan skulle dras fram när jag gick på föräldraledighet och sedan skedde de avgörande förhandlingarna just vid de tillfällen när våra i frågan två mest kunniga tjänstemän var bortresta av olika anledningar. Jag har inga bevis för att dessa tillfälligheter medvetet utnyttjats, jag kan inte påstå med någon säkerhet att resultatet annars blivit annorlunda och det är ingen ursäkt. Det är bara en liten bild av hur förhandlingsspelet kan se ut.

När det gäller själva förslaget så tycker jag snarast att det är tragikomiskt att de som ser nyktrast på betydelsen av det är Antipiratbyrån. De inser precis det som jag försökt framhålla gentemot de politiska motståndarna, att de som vill vara anonyma ändå lätt kan använda nättjänster som gör det omöjligt att se vem som finns bakom en IP-adress. Doktoranden Daniel Westman framhåller också en viktig sak, att en skärmdump inte får räcka som bevisning. En tredje insiktsfull kommentar i SvD-artikeln kommer från Computer Swedens Sverker Brundin som menar att lagändringen inte kommer att förändra fildelarnas beteendemönster nämnvärt eftersom det fortfarande är högst osannolikt att “råka ut för” att det egna IP-numret kommer upp i domstol för eventuell utlämning, ungefär lika osannolikt som att polis och åklagare ska dra upphovsrättsbrottet inför domstol.

Min slutsats är att det är en dålig kompromiss, även om jag inte vet vad som legat i andra vågskålen. Gårdagens nyhet om att regeringen vill ha höghastighetståg fick mig dock att höja på ögonbrynen, det har inte varit moderaternas favoritinvestering tidigare. Det är i grunden fel att upphovsrättsinnehavare ska kunna få ut identiteten bakom IP-adresser enklare än rättsväsendet kan. Det är ett integritetskränkande förslag som inte klarar proportionalitetsbedömningen. Hade fildelningen varit ett stort samhällsproblem så hade toleransen för att göra intrång i integriteten varit högre, men så är inte fallet. Men med detta sagt så tror jag ändå inte att förslaget kommer att förändra speciellt mycket. Kanske väljer fler att surfa anonymt vilket gör det svårare för polisen att utreda allvarliga brott som begås via Internet, något som jag och Jonas Birgersson pekade på i en debattartikel för 1,5 år sedan. Kanske ändrar de som får “varningsbrevet” om att IP-adressutlämning sker sina vanor, kanske även deras kompisar, men i övrigt tror jag att fildelningen fortsätter som vanligt. Piratpartiet med flera försöker hävda att det är ett katastrofalt förslag för alla ungdomar som gillar musik och film, men det är självklart också politisk taktik, sådana effekter tror inte ens IFPI på.

Detta är min tredje föräldraledighet från riksdagsuppdraget och varje gång har “processen” sett likadan ut. Första månaden är en avtrappningsperiod där tankarna fortfarande finns i politiken, kollegor och tjänstemän ringer ofta för att stämma av frågor och journalister ringer som vanligt.

När det sedan gått en månad har jag släppt de politiska tvisterna, kollegorna som tagit över olika ansvarsområden blir varma i klädorna och de vanliga rättspolitikjournalisterna har lärt sig att det är föräldraledighet som gäller.

Nu har det snart gått 1,5 månad och det har varit två glädjande dagar genom att media hört av sig flitigt (SVT, TV8, Expressen och Trelleborgs Allehanda, varav de tre sistnämnda sagt att de ringer för att de sett på bloggen att jag tidigare tyckt till i frågor som de nu intresserat sig för), men också mindre glädjande eftersom politiska uppgörelser faktiskt måste ske utan att jag kan vara med. En självklar följd av föräldraledigheten, men svårt att inse när man är van vid att ha fingrarna i alla möjliga syltburkar.

DN har i dagarna uppmärksammat hur många officerare som är anställda inom Försvarsmakten i förhållande till hur många soldater det finns. Det är bra att frågan uppmärksammas. Anställningsavtal med s.k. fullmaktsanställningar, hur få det är som är beredda att göra det som numera ska vara försvarets huvuduppgift, hur karriärvägarna ser ut osv. Det finns mycket som borde förändras inom försvaret som ingen klarat av att ta tag i. Jag hörde för några år sedan att även om hela försvaret las ner, dvs riksdagen beslöt att det inte skulle finnas något svenskt försvar så hade det ändå kostat minst 20 miljarder kronor per år i många år framöver. Det är halva försvarsanslaget som är omöjligt att förändra eller ens avveckla.

En enskild opinionsundersökning med 1 000 tillfrågade ska man inte dra några slutsatser av, men gårdagens Demoskop som gav miljöpartiet rekordhöga 7,7 % medan vänsterpartiet fick rekordlåga 3,3 % tycker jag inte kom som någon större överraskning.

Miljöpartiet har haft “sina” frågor i fokus en längre tid och språkrörsparet har synts mycket i media och ofta i positiva sammanhang, medan vänsterpartiet har varit mestadels osynligt och när de uppmärksammats har det varit för att de inte vill vara med i ett vänsterblock inför valet 2010, dvs i ett negativt sammanhang. Jag tror att Lars Ohly och vänsterpartiets ledning börjar förstå att det kan gå riktigt illa om de inte rycker upp sig.

Ska jag skriva något förhoppningsfullt för vänsterpartiet så är det att jag egentligen tror att de har större potential än kristdemokraterna (som hamnade på 3,2 % i samma undersökning). Vänsterpartiet är starkt bland ungdomar och bland de som hinner bli 18 år på de 2,5 år som återstår till nästa val så är det med all sannolikhet mer än 3,3 % som tänkt rösta på vänsterpartiet. Å andra sidan är det i samma ålderskategori som konkurrensen v-mp är som störst och ungdomsväljare är mer medvindskänsliga än andra väljargrupper, så en riktig mp-framgång med upp emot 10 % kan blåsa vänsterpartiet ur riksdagen.

Folkpartiet har sedan språkkravet för medborgarskap kommit med ett antal förslag för att förbättra integrationen. Förslag som oroväckande ofta inte löser de problem som folkpartisterna tror. Förslag som därför tenderar bli mer populistiska och bygger murar mellan människor, istället för att ge folk större makt och ansvar över sina egna liv. Dagens förslag om att ta bort undantagsmöjligheten i skollagen följer tydligt den folkpartistiska trenden.

Idag finns det i skollagen en möjlighet för skolan att befria elever från annars obligatorisk undervisning:

Skollagen 3:12 “På begäran av en skolpliktig elevs vårdnadshavare skall eleven befrias från skyldighet att delta i annars obligatoriska inslag i verksamheten, om det med hänsyn till särskilda omständigheter inte är rimligt att kräva att eleven deltar.”

Sara Högdin har i en doktorsavhandling visat på hur många som blir befriade på fyra olika skolor och det är bara att hålla med om att det inte är bra om undantagsmöjligheten används i den utsträckning som avhandlingen visar. Folkpartiet drar slutsatsen att invandrarflickor allt för ofta missar viktig undervisning, speciellt idrott och sexualundervisning. En alldeles korrekt slutsats. Men deras lösning riskerar både att missa målet och träffa fel.

I Aktuellt ikväll intervjuades bland andra Rinkebyskolans rektor Börje Ehrstrand. Han har lyckas lösa problemet utan lagstiftningstvång och jag tror oerhört mycket mer på hans samarbete, kunskapsspridning och förståelselinje än på tvång genom lagstiftning. Jag tror tvärtom att problemet kommer att finnas kvar oavsett lagstiftning, då blir det bara skolk istället för befrielse. Det är när skolan och eleven/föräldrarna diskuterar vilka problem som kan finnas och försöker lösa dem gemensamt som det verkliga problemet kan lösas. Folkpartiets lösning riskerar att totalt missa målet.

Lika allvarligt är att ett borttagande av befrielsemöjligheten riskerar att drabba de elever som verkligen behöver bli befriade från viss undervisning. Det är inte enbart muslimska invandrarflickor som blir befriade, det finns även helsvenska pojkar. Ett mig näraliggande exempel är en kompis på gymnasiet. Han hade astma och massor av allergier. Kroniska besvär som gjorde att han i princip aldrig kunde vara med på de idrottslektioner som var utomhus. I början var han inte befriad och den mycket stora frånvaron ledde till konflikter med den oförstående idrottsläraren och det blev en etta i betyget. Han lyckades i trean bli befriad från idrottsundervisningen och slapp därmed en etta i betyget. En etta som givetvis inte hade varit någon höjdare att ha i slutbetyget. Folkpartiets förslag riskerar alltså även att drabba de som verkligen behöver bli befriade från viss undervisning.

Jag är alltid skeptisk till människor som pratar om att de vill “företräda alla”, “vill alla väl” och en “politik för alla”. Därför är jag också skeptisk till den moderate partisekreteraren Per Schlingmanns segerrecept för 2010 som han tydligen formulerat i en nypresenterad bok, “Med sikte på framtiden”.

Det låter alltid så gulligt och omtänksamt att säga att man vill alla väl och ska företräda alla, men är det egentligen så omtänksamt? Tvärtom, jag vill hävda att det är fegt. Jag vill inte företräda alla, jag företräder t.ex. inte de som vill stänga Sveriges gränser. Jag kan inte heller säga att jag vill alla väl. Med centerpartiets politik så skulle Wanja och folket i LO-borgen få bra mycket mindre att säga till om, medan arbetstagare och lokala fackorganisationer skulle få ökad makt att lösa uppkomna situationer tillsammans med arbetsgivaren. Jag kan inte heller påstå att vi i Centerpartiet har en politik för alla. Det finns mängder av konfliktsituationer där man måste ta ställning och då blir det onekligen så att man skapar sin politik som är bättre för ena sidan än för den andra.

De som vill behålla ett centraliserat Sverige där makten utgår från riksdag, regering och statliga myndigheter i samma utsträckning som idag hittar inte sin politik i våra program, tvärtom, makten ska flyttas både mer ut till folk själv och till lokala och regionala organ. Upphovsrättsfrågan är en väldebatterad fråga här på bloggen, och det är också ett exempel att nämna i det här sammanhanget. Vi menar att vi har en politik för en decentraliserad och efterfrågansstyrd kultur med både artister och konsumenter som slutliga vinnare, men vi har inte en politik för att se till att videouthyrare och skivbolag ska behålla sina marknadsandelar. Vi har en politik för de som vill ta ansvar för sina liv, men vi företräder inte de som vill få välja att leva på andras skattepengar.

Jag tror att de ljusblå moderaterna ska se upp med att bli ännu färglösare. Himmelsblått är en oerhört vacker färg, men blågrått är inget kul alls. Centerpartiets “reformagenda” (så skulle jag aldrig uttrycka det själv om vår politik, men det är i de termerna som Schlingmann uttrycker sig) handlar om tydlighet, ideologisk fördjupning och profilfrågor. Moderaterna funderar på hur de ska kunna företräda alla….

Den svenska nödvärnsrätten har diskuterats efter det hemska som hände i Rödeby i Blekinge när en 15-åring sköts till döds. Ni känner säkert till hela historien om trakasserierna och det som slutade med pappans skott i bröstet från mindre än en meters håll. Rödebyfallet är förmodligen ganska enkelt för domstolen, pappan gick rejält förbi nödvärnsrätten. Även om man har förståelse för förtvivlan, hat och alla andra känslor som pappan och övriga familjen haft för gänget som trakasserade dem så kan aldrig ett dödande skott mot en som redan är skjuten och sitter ner (eller stod på knä) försvaras.

I Texas har de en något annan syn på nödvärnsrätten. Man kan väl hålla med om att en journalist inte ska traska in på privat område, men att misstaget skulle kunna resultera i att markägaren helt lagligt skulle få skjuta “inkräktaren” är fullkomligt galet. Man kan fråga sig varför den äldre kvinnan har en revolver lättillgänglig, vad hon tänkte på när hon tog med den ut och om hon skulle ha använt den. “Rädda människor är farliga, speciellt med vapen i hand.”

Jag kan inte låta bli att vara lite ironisk så här på söndagskvällen. Forskare världen över gör ett stort arbete för att hitta nya läkemedel, för att människor ska bli friskare, leva längre och få mer hår…

Jag började tappa håret redan i gymnasiet och det var såklart jobbigt till en början. Även jag sökte “räddning” och försökte med något löjligt medel som skulle förhindra håravfallet. Det fungerade inte alls. Vad som dock fungerade, jag var då 18 år tror jag, var när en hudläkare sa till mig att vissa män är mer manliga än andra, har mer testosteron och därför tappar håret. Om det stämmer vet jag inte, men det fick mig att acceptera att jag inte skulle ha så mycket hår och att det är helt okej. Något år senare rakade jag av alltihop och chockade hela släkten på mormors 75-årsfest (jag tror inte att min mamma hämtade sig på hela kvällen). Sedan dess har jag inte haft längre hår än några milimeter på snart 15 år och det är jag väldigt nöjd med. Även om jag skulle få en hårtransplantation gratis så skulle jag absolut inte ta emot den.

Att det forskas för att få fram effektiva mediciner mot håravfall förvånar inte ett dugg, det finns säkert en stor marknad för sådana läkemedel bland de stackars män som inte accepterar sitt “öde”. Men jag hoppas verkligen att det inte blir fråga om en medicin inom läkemedelsförmånen, för någon sjukdom är det inte (i de flesta fall).

Idag presenterade Maud Olofsson och partisekreterare Anders Flanking Centerpartiets framtidsdialog. Framtidsdialogen handlar om hur vi i Centerpartiet ska fortsätta vårt förnyelsearbete (vilket jag antydde häromdagen) och att vi ska göra det öppet för alla.

En av fyra tillsatta processgrupper handlar om öppenhet. Inom riksdagsgruppen har vi haft en informell arbetsgrupp för öppenhet och liberal utveckling av partiet som jag varit ordförande i. Nu tar partistyrelsen över stafettpinnen och tillsätter de mer formella grupperna. Det är glädjande att vårt arbete under hösten lyfts in i “processgrupp öppenhet” och Annie Johansson som suttit i “min” grupp är även med i processgruppen. I arbetsgruppen har vi betonat åtgärder för att öka individers makt att bestämma själv och att statens makt måste minska på område efter område. Vi har också påpekat för partistyrelsen och verkställande utskottet att vi i Centerpartiet mycket tydligare måste uttrycka våra liberala ideal.

Det liberala Centerpartiet har inte varit någon självklarhet speciellt länge och är det säkert inte för alla ännu (speciellt inte för folkpartisterna som brukar se nervösa ut). Partistyrelsens tydliga besked att vi ska “stärka partiets liberala profil” är det tydligaste uttrycket för “Centerpartiet Liberalerna” någonsin. Vårt gällande idéprogram, “Där människor får växa“, antogs vid stämman 2001 och där nämns inte liberalism överhuvudtaget. Själva innehållet är liberalism, men själva ordet var bannlyst. Mycket vatten har runnit under broarna på sju år och nu reagerar inte ens ledarskribenterna när Maud beskriver Centerpartiet som ett liberalt parti.

De socialdemokratiska riksdagsledamöterna Christin Hagberg och Ronny Olander drar väldigt långtgående slutsatser av 20 miljoner kronor i ett insändarsvar i SkD den 27/2.

Diskussionen kring tullens framtid i Trelleborg måste hållas på en högre nivå. Att ens antyda att ett öronmärkt anslag på 20 mkr för förtida nyrekrytering av personal skulle göra någon skillnad för tullen i Trelleborg är ohederligt. Den interna rapport inom Tullverket som presenterades i slutet av januari, som bland annat föreslår att tullens fasta bemanning ska upphöra i Trelleborg, talar om ett strukturellt underskott som skulle uppgå till 500 miljoner kronor år 2012.

Det kan verkligen diskuteras om den siffran är korrekt framräknad, inte minst eftersom det inte finns någon budget för tullen så långt fram i tiden, men alla förstår att socialdemokraternas öronmärkta 20 mkr inte gör någon större skillnad. Dessa 20 mkr ska också ställas i proportion till den anslagshöjning med nästan 100 mkr som alliansregeringen gjorde 2007.

Istället för att hävda att det ena eller andra regeringen har ansvar för ett internt förslag inom Tullverket så vill jag som förtroendevald riksdagsledamot för Skåne arbeta för att den för brottsbekämpningen så viktiga tullen i Trelleborg får vara kvar.

(Insändare publicerad i Skånska Dagbladet 22/2.)

Det var med stor förvåning som jag läste sju socialdemokraters debattartikel om tullen i SkD den 18 februari. Eftersom jag är föräldraledig från riksdagsuppdraget så hade jag tänkt lägga politiken till sidan under våren, men nu när barnen somnat för kvällen så kan jag inte låta bli att skriva några rader i alla fall.

Jag och Centerpartiet i Skåne är oroade av den interna rapport ”Budget i balans” som tagits fram av Tullverket och som föreslår att Trelleborg ska bli utan fast tullbemanning. Vi menar att det behövs en ordentlig tullkontroll vid hamnen i Trelleborg för att inte minst narkotikan ska kunna stoppas vid gränsen. Det är precis som de socialdemokratiska skribenterna skriver den självständiga myndigheten Tullverket som tagit fram förslaget, men efter det hävdar socialdemokraterna att den borgerliga regeringen dragit in ett anslag med 25 mkr och därför är skyldiga till rapportens förslag.

Hur mycket får man vrida på sanningen utan att ljuga? En fråga man måste ställa sig allt för ofta när man följer den socialdemokratiska oppositionspolitiken i riksdagen. Sanningen är att ett tillfälligt anslag på 25 mkr som fanns 2006, men också 2007 i den borgerliga regeringens första budget, försvinner i år 2008. Men samtidigt ”glömmer” socialdemokraterna att skriva att den borgerliga regeringen höjde tullens anslag från 1 380 mkr 2006 när socialdemokraterna hade regeringsmakten, till 1 473 mkr 2007 när alliansen tagit över. Vi ökade alltså anslaget med nästan 100 miljoner kronor i vår första budget. Vidare ”glömmer” de att skriva att tullens personkontrollerande uppgifter minskar genom att Estland, Lettland, Litauen och Polen nu är medlemmar i Schengen.

Till och med tullarnas fackliga organisation har förstått att förslaget om neddragning i bl.a. Trelleborg inte beror på besparingar från regeringens sida. ”Det är med bestörtning TULL-KUST konstaterar att Tullverket trots ett ökat budgetanslag i en rapport föreslår stora neddragningar i verksamheten.” Så sa TULL-KUST:s ordförande Björn Hartvigsson när förslaget kom, och jag kan bara hålla med.

Johan Linander, Stora Rödde
Föräldraledig riksdagsledamot