Linander tycker!
Korta mer eller mindre genomtänkta tankar efterfrågar likasinnade kommentarer.

Läste en artikel i Svenska Dagbladet om haverikommission när en kvinna blivit mördad. Bra artikel, men slutet gjorde mig upprörd. Gudrun Schyman får stå oemotsagd när hon påstår att vi som inte tillhör Feministiskt Initiativ struntar i kvinnovåldsfrågan:

“Feministiskt initiativs talesperson Gudrun Schyman är inte imponerad över den plötsliga enigheten i kvinnovåldsfrågan, även om hon också gärna ser en haverikommission.
- Man kan kalla det hyckleri eller populism eller vad man vill. Jag finner det inte trovärdigt eftersom jämställdhetsfrågan inte är en huvudfråga för något parti förutom fi. Den finns inte med i valrörelsen och då lär den inte göra det mellan valen heller, utan den kommer att fortsätta ses som en speciell kvinnofråga.”

Så sent som den 29 mars debatterades våldet mot kvinnor i riksdagen. Moderaterna och folkpartiet hade lyft upp frågan om haverikommission. Inte Centerpartiet, så jag talar inte i egen sak, men inte heller vänsterpartiet eller Gudrun Schyman (fi). Deltog i debatten gjorde Hillevi Engström (m), Karin Granbom (fp), Peter Althin (kd), Rolf Olsson (v), Leif Björnlod (mp), Elisebeht Markström (s) och jag (c). Gudrun Schyman var inte ens där. Hade hon och Feministiskt Initiativ tyckt att haverikommissionen var en viktig fråga hade hon kunnat vara där, debatterat och yrkat på förslaget (eftersom det fanns i en reservation från m och fp). Men icke. Vem är det som är hycklare och populist? Jo, Gudrun Schyman.

- Ringholms förslag för att stoppa människors spelande är censur helt enligt Kina-modell, säger riksdagsledamoten (c) Johan Linander, med anledning av att regeringen kan tänka sig att stoppa människors möjlighet att betala via betalkort, samt även spärra internationella spelbolagsadresser på nätet.

Tyvärr är det så att det finns människor som blir spelberoende och dessa ska samhället kunna hjälpa och ge vård, men den metod som Bosse Ringholm föreslår liknar kollektiv bestraffning där staten talar om för sina medborgare vad som är deras eget bästa.

- Dessutom är en märklig prioritering av regeringen. Om det nu är så att de kan fixa den tekniska lösningen för att spärra dessa sidor, vore väl detta en lysande metod att använda för att kunna stoppa barnporren; en sådan spärr hade varit så mycket mer motiverad.

Idrottsminister Bosse Ringholm, som inte längre har ansvar för spelfrågor (det har Sven-Erik Österberg), uttalade sig igår på ett sätt som visar att han går vidare i Thomas Bodströms Storebrorsspår.

Bosse Ringholm vill spärra utländska spelsajter och förbjuda spelare att använda sina betalkort för spel på de utländska spelbolagen. Tyvärr har nyheten blivit enbart en “spelfråga” medan jag menar att Ringholms utspel är en integritetsfråga av mycket större mått.

För det första, att spärra spelbolagens adresser på nätet är censur. Helt oacceptabelt! Om Ringholm och den socialdemokratiska regeringen vet att det går göra och att det är ett sätt att “bekämpa de utländska spelbolagen”, varför har de då inte föreslagit att barnporrsajter ska spärras? Det visar kanske på hur sossarna prioriterar. Först är det fildelare som ska jagas och nu är det spelare på utländska spelbolag. Samtidigt läggs polisutredningar om misshandel och sexualbrott ner utan några större åtgärder och barnpornografi, vapen och knark kan köpas över nätet.

Att stora delar av Internet är censurerat i Kina är välkänt. Jag har försökt gå in på CNN m.m. från både Beijing och Lhasa, det går inte så bra kan jag berätta. Men, inte ens den kommunistiska diktaturen i Kina censurerar spelsidor! Hittade det här på N24.se.

För det andra, att förbjuda människor att använda sina betalkort till vad de vill. Helt oacceptabelt! Vad kommer sossarna med nästa gång? Ska det bli förbjudet att betala medlemsavgiften till borgerliga partier med betalkort?

Läste på TT att Vivendi Universal, världens största musikkoncern, kommer att erbjuda gratis nedladdning av musikfiler på Internet i Nordamerika. Spiral Frog är arbetsnamnet. Hittade också nyheten på N24.se.

I nyheten står det också att det är “oklart om det blir en europeisk version”. Nu är det väl inte så att en europé inte kan ladda ner från en Internetsida i USA, men de måste mena något annat som jag inte förstår. “- Det är upp till rättighetsinnehavarna vilket territorium de vill släppa musiken i.” Kan någon förklara för mig? Är det så att det går att lägga in i nedladdningstjänsten att en nedladdning till en dator som befinner sig utanför Nordamerika ska stoppas? Eller är det möjligt att ladda ner, men då blir det en “olaglig nedladdning”?

Hur som helst är det en positiv nyhet. Ett stort musikbolag, det största, har förstått att nedladdning av musik har kommit för att stanna och då gäller det att vara med och inte mot. Det är också intressant att de utgår från att annonsintäkter ska kunna finansiera tjänsten. Jag tror att de har helt rätt. Men om “förlusterna” av olagliga musiknedladdningar är så groteskt stora som de amerikanska musikbolagen hävdar i diverse skadeståndsmål, så kan ju annonsintäkter aldrig någonsin “finansiera” gratistjänsten.

Sanningen är såklart att Universal insett att de inte förlorar på att musiken sprids genom nedladdning, och då är det en ren vinst att kunna dra till sig annonsintäkter också.

Häromdagen blev det en stor nyhet att det blivit förbjudet att sälja hembakta bullar till kyrkkaffet. En liten fråga i valrörelsen kan tyckas, men samtidigt anser jag att det är ett bra exempel på hur socialdemokratin överreglerat vårt land.

Först rapporterades det att EU infört regler som skulle förbjuda försäljning av hembakta bullar. Detta dementerade Sveriges EU-kommissionär Margot Wallström snabbt och hänvisade till att det finns undantag för ideell verksamhet och småskalig verksamhet i EU-direktiven. Hon har helt rätt.

Är det då fritt fram? Svaret är tyvärr nej, och anledningen är att den socialdemokratiska regeringen gått längre i den nya livsmedelslagstiftningen än EU-direktiven kräver. Så i den svenska livsmedelslagen som trädde ikraft 1 juli så finns det inga undantag för ideell verksamhet eller småskalig verksamhet. Det enda undantaget från den mycket omfattande och krävande hanteringen av livsmedel som finns i livsmedelslagstiftningen är vid produktion och konsumtion inom privathushåll.

Den socialdemokratiska regeringens iver att reglera allting i vårt land in i minsta detalj har tagit bort möjligheterna till att använda sunt förnuft. Och livsmedelslagstiftningen är inte unik på något sätt. Inte ens statsminister Göran Persson lyckas hålla reda på all detaljlagstiftning och har brutit mot arbetsskyddsreglerna vid sitt herrgårdsbygge. Sverige är i stort behov av en regelförenklingsreform. Man ska inte behöva ha expertkunskaper för att kunna leva ett laglydigt liv.

Så har det varit Lars Ohlys tur i SVT:s partiledarutfrågning. Jag kunde inte se hela, men av det jag såg tycker jag att han skötte sig bra (missade när han blev upprörd över frågan om hans dotters friskola). Dock var hans svar lika ogenomförbara, människofientliga och elitistiska som vanligt.

Ogenomförbart är det att “avskaffa hemläxor”. Vem ska kontrollera att föräldrarna inte hjälper sina barn i hemmet med glosorna eller mattetalen? En extra timme i skolan för att göra läxorna. Jippi, precis vad alla skoltrötta elever behöver på eftermiddagen.

Ogenomförbart är löftet att “ordna” 200 000 nya jobb i offentlig sektor. Det skulle vara intressant att veta var de jobben finns idag? Måste vara oerhört mycket som inte blir gjort.

Människofientligt är det att säga att människor inte kan göra sina egna val. Bort med friskolor, bort med privata dagis, bort med möjligheten att ens välja elbolag.

Människofientligt är det att inte låta barn och deras föräldrar jobba tillsammans i hemmet för att barnen ska bli duktigare i skolan.

Elitistiskt är det att politiker ska styra människors liv i detalj. “Det där stiftelseägda äldreboendet är inte bra för dig Agda.”

Elitistiskt är det att tro att vi politiker ska kunna organisera och leda företag på ett för konsumenterna/medborgarna bra sätt. Kanske CSN kan ta över bankerna. Då blir det säkert ordning för alla medborgares bästa…

Så har det hänt igen. Några idioter förstör för fotbollen, den här gången kallar de sig för Bajen-fans. Men jag vill inte peka ut Bajen Fans på något sätt, för de som såg till att stoppa matchen mot Djurgården ikväll är inga riktiga fans. De är fotbollssabotörer som ska straffas med livstids avstängning från alla fotbollsarenor. Jag har varit inne och läst på Bajen Fans forum och de allra flesta är förbannade och besvikna. Visst finns det de som skyller på domaren och Djurgården, men de är i klar minoritet.

Trots att Hammarbys och den riktiga klackens ansvar är begränsat, även om det givetvis finns ett ansvar för klubben eftersom de är arrangör av matchen, så måste straffet mot klubben ändå bli hårt. Det måste statueras exempel. Vi som älskar fotboll ska inte behöva lida för att det finns idioter på läktarna. Och om de nu älskar sitt lag som de påstår så kanske de tänker sig för nästa gång om de vet att Svenska Fotbollsförbundets Tävlingsutskott vågar döma ut riktigt hårda straff.

Böter, hemmamatcher utan publik (även om jag själv har tänkt stå på Söderstadion den 2/10 när MFF kommer dit) och poängavdrag. Nu gäller det att SvFF TU bestämmer sig för vilken väg vi ska gå inom svensk fotboll. Ska barnfamiljer kunna gå på allsvenska matcher? Ska klubbarna få en tydlig signal om vad som gäller om de misslyckas med att kontrollera åskådare och upprätthålla säkerheten för spelare och domare? Ska de riktiga supportrarna och supporterklubbarna få veta att det krävs intern upprensning om de ska få se sin klubb spela igen.

Det som hände på Söderstadion ikväll är givetvis ingenting mot bombdåden i Turkiet eller den stackars flickans helvete i Österrike, men för oss fotbollsfanatiker är det jobbigt att se hur ett antal vilsna idioter försöker förstöra det som vi älskar.

Med allt fler s.k. 2+1-vägar, dvs vägar där det ibland är två filer och ibland en fil, så har jag allvarligt börjat fundera på om det ska behövas en undre hastighetsgräns. Så sent som idag hamnade jag bakom en bilist som körde i 90 km/h, vilket är hastighetsbegränsningen på sträckan. Det var två filer just där, men eftersom han höll rätt hastighet så körde jag inte om honom. När vi kom fram till en sträcka med bara en fil sänkte han plötsligt hastigheten till ca 65 km/h. Trots att det var fint väglag och fullt dagsljus. Jag kan inte låta bli att tycka att om man inte klarar av att köra i 90 km/h bara för att det endast är en fil så är det tveksamt om man ska ha något körkort.

När vi sedan kom ut på en sträcka med två filer ökade han åter upp till en bit över 90 km/h. Lyckligtvis skulle jag svänga av vägen en liten bit längre fram. Annars hade jag stått i valet mellan att köra för fort för att köra förbi honom medan där var två filer eller att fortsätta bakom honom och vara beredd att sänka hastigheten ordentligt så fort den andra filen försvann. Jag tror de allra flesta hade valt det första alternativet.

Givetvis skulle det vara mycket svårt att ha en undre hastighetsgräns eftersom det kan finnas många anledningar till att inte köra i t.ex. 90 på 90-väg. Fordonet kanske inte går så fort, bilen kan vara sönder på något sätt och på väg till verkstaden, eller vanligast att det är så dåligt väder att man inte bör köra så snabbt som det är tillåtet.

Samtidigt tycker jag att det är en trafikfara att köra på det sättet som bilisten jag hamnade bakom idag gjorde. När det blir två filer, eller när mitträcket tar slut, så blir det en hetsig rad av omkörningar. Det är inte sällan man som bilist upplever hur en sista omkörande bil tränger sig in precis när vänsterfilen går in i högerfilen, med kraftiga inbromsningar som följd.

Min sons favorituttryck är “vilken miss”. Förmodligen är det jag som sagt det någon gång vi spelat fotboll och jag missat målet, och sedan har det fastnat. Hade han sett och förstått utfrågningen av Göran Persson ikväll så hade han nog också sagt “vilken miss”.

Jag tycker att det var ett riktigt självmål han bjöd på när han gav sig på Mats Knutson med en utstuderad härskarteknik.

“- Nu begår du, Mats Knutson, ett väldigt stort misstag.”

Mats Knutsons kommentar, i Expressen, är en bra analys: “- Persson blir sur ibland när han uppfattar att han blir trängd. Att peka ut den som frågar och nämna den personen med namn är en klassisk härskarteknik. Syftet är att få intervjuaren ur balans.”

Jag tror att Göran Perssons bristande ödmjukhet var tydlig för alla som tittade, även om jag givetvis granskar honom betydligt mer kritiskt än medelväljaren.

Idag har jag varit med i P1:s EU-debatt, direktsänt från Kulturhuset i Stockholm. SVT24 spelade också in och det ska tydligen sändas på måndag.

Debattmotståndarna var nog totalt sett de “namnkunnigaste” jag mött. Bosse Ringholm, Lars Ohly, Maria Wetterstrand, Gunilla Carlsson, Mats Odell och Carl B Hamilton. När jag gick dit så tänkte jag på mig själv som kusinen från landet, men när jag väl var där och debatten var igång så var jag en av sju likvärdiga debattdeltagare.

Bäst: Att jag gjorde en bra debatt trots att jag var mycket nervös före debatten. Att jag vet att jag klarar av en sådan debatt även om motståndarna är rutinerade rävar, även om det är direktsändning och även om TV-kamerorna rulalr.

Sämst: Att jag var så nervös… Jag har debatterat mot statsråd och partiledare flera gånger tidigare, så jag är besviken på att jag blev så nervös.

Konkurrenter: Damerna var bäst, dvs Maria Wetterstrand och Gunilla Carlsson. Pålästa och uttrycker sig bra. Bosse Ringholm och Lars Ohly var sämst. Ringholm vägrade svara ja eller nej och till slut sa programledaren att socialdemokraterna inte tycker någonting. Lars Ohly blev arg för att han inte fick ordet. Jag förstår honom, det var faktiskt motiverat, men att säga i direktsändning att han var på väg därifrån eftersom han kände sig orättvist behandlad är ingen höjdare.

Jag har tidigare skrivit så här i en kommentar:

“Orbacks utspel är en sorglig historia för att dra “ljusbruna” röster.

Det är inget fel i att kräva motprestation för att någon ska få ett bidrag/en ersättning. Men självklart ska det gälla alla och inte bara invandrare. Redan i maj 2005 skrev allianspartiledarena en debattartikel i DN om att alla som får socialbidrag ska ha en “jobb & utvecklingsgaranti där samhällsnyttigt arbetet och utvecklade aktiviteter ska garanteras”.

När Orback lägger fram detta förslag så pekar han på invandrarna och säger att de idag inte sköter SFI:n och praktikplatser. Alltså, att invandrarna är problemet.

Jag vill snarare hävda att SFI:n och bristen på arbetspraktikplatser är problemet. SFI:n är av usel kvalitet i många kommuner och fortfarande kan analfabeter och akademiskt utbildade invandrare blandas när de ska läsa på SFI.

Samtidigt så hindras asylsökande från att jobba. De tvingas in i passivitet.

Vidare så har Sverige trots hur mycket snack som helst inte lyckats komma framåt i valideringen av utländska utbildningar. Sverige sysslar med ett sjukt resursslöseri när välutbildade invandrare tvingas till arbetslöshet eller till alldeles för lågkvalificerade jobb.”

Orbacks utspel är inget kul alls. Det handlar om ett skuldbeläggande av invandrare när det egentligen är vi som svenska politiker och ansvariga för flykting-, invandrar- och integrationspolitiken som ska skuldbeläggas. Hade alla politiska områden fungerat så dåligt som flykting-, invandrar- och integrationspolitiken så hade det här landet varit i konkurs.

Men så läste jag på gp.se: “Folkpartiledaren Lars Leijonborg tycker att förslaget är en halvmesyr eftersom det inte är kopplat till medborgarskap.”

Är det någon som kan berätta för mig vad han menar? Jag har försökt leta på folkpartiets hemsida men jag hittar ingenting.

Ska människor tvingas att ansöka om svenskt medborgarskap för att få introduktionsersättning? Jag säger inte att Leijonborg är ute och reser, men jag kan helt enkelt inte förstå hur han kopplar SFI, praktikplatser och introduktionsersättning med medborgarskap.

Han säger samma sak på radion, utan vidare förklaring.

Hej, beklagar att jag inte skickat något veckobrev på mycket länge. Det blev aldrig något sista veckobrev där jag önskade glad sommar eller något sådant, så nu får jag istället önska att ni alla haft en bra sommar. Det här året kan vi åtminstone inte klaga på vädret.

Nu är valrörelsen i full gång och både vårt eget och alliansens valmanifest är presenterade. Det finns mycket att säga om alliansöverenskommelsen, men i stort tycker jag att det blev bra kompromisser. På våra viktigaste områden, jobb, miljö, jämställdhet och ungdomssatsningar så tycker jag att vi kan vara mycket nöjda.

Jag har inte personligen varit inblandad i förhandlingarna, men jag har vid flera tillfällen fått ge råd på rättsområdet till våra förhandlare. Ni hittar hela manifestet på www.maktskifte06.se. Ni kan också se lite mer kommentarer på min blogg, www.johanlinander.se. Den har för övrigt blivit citerad både i radions Studio Ett och i SvD. Har också gjort att jag fått betydligt fler besökare, ligger nästan på 1 000 personer per dag.

Min valrörelse

Som sagt är det redan full fart, men det kommer att bli ännu värre (eller bättre, hur man nu vill se det). Det har varit en hel del praktiskt valarbete i form av paketering av valsedlar i valfoldrar m.m, men den mesta av tiden har ändå gått åt till politiskt valarbete. Jag har försökt skriva en del insändare och debattartiklar och mer ska det förhoppningsvis bli.

Min målsättning är att ha någon valaktivitet i varje kommun i min valkrets, dvs i de 11 kommunerna i södra valkretsen. Det mesta är inbokat, men det återstår fortfarande både lediga dagar och kommuner som jag inte har bokat in. Självklart blir det också många gymnasiedebatter. Något jag fortfarande tycker är väldigt kul.

När det gäller riksmedia har jag varit med i Studio Ett på P1 och debatterat terrorismbekämpning, i Expressen om Nylander/Sjöberg-skandalen samt i SvD och Metro om att jag kritiserar folkpartiet på min blogg. Men mest handlade inlägget om att jag tycker att fp är duktigare än vi i Centerpartiet på att ”förpacka” sitt politiska budskap på ett intresseväckande sätt. Imorgon ska jag vara med i direktsänd EU-debatt på radio mot bl.a. Bosse Ringholm, Lars Ohly och Maria Wetterstrand. Jag är även inbokad till Sydnytts slutdebatt den 14/9.

När det gäller personligt valmaterial så känns det som att jag satsat lite mindre än många av våra andra toppkandidater. Anledningen är att jag inte tror så mycket på att utdelning av diverse saker, utan egentligt politiskt budskap, ger röster. Jag har istället beställt ett antal tusen lättutdelade vykort där jag kortfattat skrivit om mina viktigaste valfrågor. Jag ska skicka ut en del, men de flesta har jag tänkt dela ut i valrörelsen.

Jag har fortfarande många kvar, och kommer få ännu fler eftersom de jag först fått upptryckta har bristande kvalitet i trycket, så alla kommunkretsar i valkretsen som vill ha fler vykort kan få hur många de vill. Är det någon mer som vill dela ut mina vykort i sitt bostadsområde eller liknande så går det självklart alldeles utmärkt. Jag tar tacksamt emot all kampanjhjälp!

Opinionsundersökningar

Som vanligt kommer opinionsundersökningarna tätt sista veckorna fram till valet. Resultaten skiftar väldigt mycket, men sammantaget för Centerpartiet så ligger vi ganska stilla på vårt valresultat 2002. Jag hade hoppats och trott att vi skulle göra ett hopp uppåt i början av valrörelsen för att sedan öka i jämn fart upp till 8-9 % i valresultat. Det är inte för sent ännu, men mitt senaste tips är snarare 7-8 %.

Flera undersökningar visar att Maud har mycket högt förtroende i förhållande till partiets väljarstöd. Hon har nästan lika stort stöd som statsministern, vilket är fantastiskt när man tänker på att han har 5-6 gånger så många väljare. Reinfeldt leder den ligan klart.

Andra undersökningar visar att uppåt 30 % av väljarna tycker att Centerpartiet är ett bra eller ganska bra parti. Även i den undersökningen leder vi om man jämför med väljarstödet. Jag tror att Vänsterpartiet hade 9 % i samma undersökning. Moderaterna har faktiskt fler potentiella väljare, om man drar slutsatsen att de som tycker att ett parti är bra eller ganska bra är potentiella väljare, än socialdemokraterna.

Dessa två annorlunda opinionsundersökningar tycker jag visar att vi i Centerpartiet har alla möjligheter att göra ett bra val. Vi behöver ”slå genom” i mediebruset så att de som gillar partiet och Maud också tar steget och lägger sin röst på oss. Självklart ligger mycket ansvar på Maud, men vi alla tillsammans kan göra större skillnad än hon kan göra själv. Och vi får inte glömma bort att det personliga samtalet är det allra bästa sättet att vinna förtroende.

De politiska frågorna

Hittills är fastighetsskatten den mest diskuterade frågan i valrörelsen. Visst är det en viktig fråga, jag tycker att det är principiellt felaktigt att beskatta ägande som inte ger någon inkomst, men inte är det valets viktigaste fråga. Jag skulle också tro att många börjar tröttna på turerna kring fastighetsskatten och jag hoppas att denna fråga överskuggas av jobbfrågorna den närmsta tiden.

Vi har fått genom många av Centerpartiets förslag på jobbområdet i alliansens valmanifest, och speciellt vad gäller ungdomsarbetslösheten. Detta måste vi marknadsföra så mycket vi kan. De andra två frågorna som är prioriterade i C-valmanifestet är miljöfrågorna och förnyad välfärd.

Varför kan inte jag och min fru välja att ha Erik på dagis i den kommun vi båda jobbar? Jag kan inte ge svaret, men jag vet att jag vill ändra reglerna så att det blir föräldrarna som själva får välja barnomsorg istället för att hemkommunen ska diktera villkoren.

Kvällen är sen och imorgon blir det debatt mot Bosse Ringholm m.fl. Det ska verkligen bli både roligt och spännande. Lyssna gärna på P1 kl. 13 eller se det på SVT24. Tror dock inte att det är direktsänt på 24:an.

Lycka till i alla kommun-, region-, landstings- och riksdagsval!

Nu vinner vi val!

Mycket har skrivits om “kd-spionen” som försökte ta sig in i SSU:s valorganisation. Eller hur det nu är, Kristdemokraterna påstår att hon bara försökt få fram när SSU skulle börja affischera. Taskigt att ge henne sparken om det skulle vara det enda hon gjort, men Hägglund och övriga kd-partiledningen kanske inser att de måste offra henne totalt för att rädda hedern något.

Hur det nu är så tycker jag nästan att det mest intressanta är att socialdemokraterna höll inne skandalen i en hel vecka för att lagom plantera nyheten till Göran Hägglunds stora TV-framträdande (som ju för övrigt blev en succé). Självklart är det ingen tillfällighet. När sossarna lyckligt upptäckt att de hade en skandalnyhet mot kristdemokraterna så började de givetvis fundera över hur de skulle kunna använda nyheten för att förstöra så mycket som möjligt. Svaret blev samma kväll som SVT har sin utfrågning av partiledaren. När Hägglund kom ut från studion så stod Expressen där med den mindre goda nyheten och därmed fick nykomlingen Hägglunds premiär i valutfrågningar inte det goda efterspel som kd säkert förväntat sig.

En heldag i Svalöv. Först var det lunchmöte med företagare och stationsbefälet för polisen i Svalöv, utöver tre lokala centerpartister. Vi hade en bra diskussion och det känns som att polisen i Svalöv gör ett bra jobb. Visst finns det problem som företagarna lyfte upp, men i stort tycker jag att situationen verkar bättre än den jag mötte i t.ex. Hylte och Vimmerby förra veckan. En journalist från Helsingborgs Dagblad kom och gjorde en intervju.

På eftermiddagen besökte vi socialtjänsten tillsammans med polisen och några representanter från pensionärsföreningar. Fick bland annat höra att det finns ca 100 narkomaner i Svalövs kommun. Låter oerhört många på en befolkning på 13 000.

På kvällen var det grillning och alla förstagångsväljare i kommunen hade fått en inbjudan. Vi blev inte direkt nersprungna, men de som kom var intresserade av både grillad korv och politik.

Centerkvinnorna i Malmö hade bjudit in till en diskussion om trygghet och droger. Det var tänkt att även någon från Malmöpolisen skulle komma, men så blev det tyvärr inte.

Vi var inte så många, men vi hade en bra dialog och det var goda kakor.

Idag och igår har jag fått lite “klagomål” på vad jag skrivit här på bloggen. Först skrev SvD om det och idag var det Metros tur.

Det hela handlar om mitt inlägg om att miljöfrågorna borde få större utrymme i media. Jag tycker att inlägget till största delen var beröm till folkpartiet för att de lyckas få ut mer av sin politik i media än vi i Centerpartiet. Bland annat tack vare en mer intresseväckande förpackning av förslagen.

Men sedan fastnade några journalister på min “fråga” om det ska krävas populistiska utspel för att få uppmärksamhet. Det var delvis en kritik till fp, jag tycker att deras förslag om språkkrav, obligatoriska gynundersökningar på tonårsflickor och stopp för religiösa friskolor pga “muslimsk fundamentalism” är tämligen populistiska, men det var också en kritik till andra partier och inte minst till de journalister som sysslar med sensationsjournalistik fastän de ska bevaka politik.

Men det kanske är som någon sagt: All publicitet är god publicitet. Jag tror inte riktigt på det, men jag har i vart fall fått många fler besökare här på bloggen.

Idag har det varit väldigt mycket i media om att alliansens förslag angående fastighetsskatten skulle vara sämre än socialdemokraternas. Journalisterna glömmer då bort hur många människor som bor i hyresrätt och bostadsrätt. Vi sänker deras fastighetsskatt (även om den är indirekt och finns i hyran), det gör inte sossarna.

Jag är ganska trött på att fastighetsskatten får oproportionellt mycket uppmärksamhet i förhållande till frågans vikt, men ändå började jag fundera på vad alliansens respektive sossarnas förslag betyder för mig och min fru. Vi bor i ett sjönära läge, inte sjötomt, i ett område där tomterna värderas oerhört högt. I själva verket är vår tomt värd dubbelt så mycket som vårt hus.

Med socialdemokraternas förslag skulle vår fastighetsskatt ligga kvar på 12 820 kr per år, samma som 2005. Det är enkelt att räkna ut, vilket är en klar fördel för socialdemokraterna i valrörelsen.

Med alliansens förslag skulle en tredjedel av den höjning på osannolika 50 % slå genom. Vi har fått ett fastighetsskattebesked om att vår fastighetsskatt ska höjas till 19 180 kr. Höjningen på 6 360 kr/år sker på tre år, alltså med 2 120 kr första året. Det betyder att vår fastighetsskatt skulle öka till 14 940 kr om inga nya beslut fattas. Det mesta av denna höjning beror på att markvärdet ökat, i själva verket allt förutom 550 kr.

Men samtidigt föreslår alliansen en begränsningsregel med ett maxskattebelopp på markvärdet till 2 kr/kvm dock max 5 000 kr. Eftersom vår tomt är över 2 500 kvm så blir beloppet 5 000 kr. Istället för 14 940 kr blir vår fastighetsskatt 11 493 kr. Då har jag räknat med att en tredjedel av ökningen på byggnaden slår genom, dvs 183 kr. Det läggs på den gamla fastighetsskatten för byggnaden på 6 310 kr. Plus 5 000 kr för marken. Inte alldeles enkelt att förklara, en klar nackdel för oss i alliansen.

Men slutsatsen är att jag och min fru tjänar 1 327 kr på alliansens förslag 2007. Hur mycket bättre det sedan blir får vi se, men inriktningen är ju ett avskaffande av den statliga fastighetsskatten och ett införande av en kommunal avgift.

Vinnarna 2007 med alliansens förslag är vi som bor i lågt värderade hus på dyra tomter medan vinnarna 2007 med socialdemokraternas förslag är de som bor i högt värderade hus på billiga tomter.

Så var då äntligen förhandlingarna klara (förutom vad gäller familjepolitiken där diskussioner fortfarande pågår). Det har varit ett långt arbete, alla partier har sina hjärtefrågor. Vi i Centerpartiet har fått släppa lite, men i det stora hela är jag mycket nöjd med manifestet.

När det gäller mitt eget område, rättspolitiken, så var inte förhandlingarna så våldsamt svåra. Vi hade ett gott underlag i den rättspolitiska arbetsgruppens slutrapport. Jag är speciellt nöjd med skrivningarna kring fler synliga och tillgängliga poliser i hela landet, satsningar på kriminalvården och tidiga åtgärder för att hjälpa unga ut från kriminalitet.

När det gäller buggningen blev formuleringen: “För att komma åt den avancerade kriminaliteten bör polisen få möjlighet till buggning. Ett beslut om buggning ska föregås av omsorgsfulla överväganden, och stor hänsyn ska tas till den personliga integriteten eftersom buggning är ett betydande ingrepp i den privata sfären.”

Jag tycker att det ligger helt i linje med det som jag drivit i riksdagen. Buggning behövs, men det får inte införas på bekostnad av rättssäkerhet och skydd av personlig integritet.

Skyddet av personlig integritet finns också med i inledningen: “Respekt för den enskildes integritet är grundläggande värden i en demokrati”, vilket känns bra.

När det sedan gäller alla andra frågor än de jag jobbar med dagligdags så är jobbsatsningarna de absolut viktigaste. Vi fick inte in ungdomsavtalet och det blev inte heller någon dansk flexicuritymodell, åtminstone inte beskrivet på det sättet. Men många av de förslag som läggs fram är ändå på väg mot flexicurity. Från Centerpartiets sida är vi också mycket nöjda med att vi fick med den speciella satsningen på ungdomsarbetslösa med lägre arbetsgivaravgifter och coachning.

Det känns minst sagt lite överdrivet när överåklagare Sven-Erik Alhem går ut med att åklagarkammaren i Helsingborg bör inleda en förundersökning mot Henrik Larsson.

Våld ska inte förekomma inom idrotten, men det slag som Henke gav Jon Jönsson är inte värre än det som händer på fotbollsplanen i princip varje match. Ska en vårdslös spark som skadar motspelaren leda till åtal för misshandel eller vållande till kroppsskada? Nej, självklart måste idrotten klara av att hantera både vårdslöst spel och begränsade medvetna regelbrott. Det skulle inte fungera om allt som skulle varit olagligt om det skedde på gatan helt plötsligt också ska leda till förundersökning om det sker på planen.

I sammanhanget är det också intressant att Jon Jönsson själv säger att han tycker att det är sånt som händer och att det har blivit klart överdrivet. Fotboll är fysiskt och ibland rinner sinnet över. Det ska leda till åtgärd för regelbrott enligt fotbollens regler, men rättsväsendet ska hålla sig undan. Självklart kan det dock uppkomma situationer där det egna idrottsliga rättssystemet inte räcker till. Om en spelare skulle sparka ner och sedan fortsätta sparka på den liggande motspelaren, ja, då tycker jag att det är berättigat med domstolsprövning, men Henkes slag ligger långt från det.

Att Alhem hotas är självklart totalt oacceptabelt.

Det står nu klart att Högsta Domstolen inte kommer att ta upp Högsbymålet, domen mot den 17-åring som dömts för mordet på Abbas Rezai i Högsby står fast. Det innebär att en ung pojke kommer att bära hela ansvaret för dådet trots att varken det här mordet eller andra hedersmord är en ensam persons handling.

Enligt svensk lagstiftning ska ansvar ”ådömas inte bara den som utfört gärningen utan även annan som främjat denna med råd eller dåd” och ”den som inte är att anse som gärningsman döms, om han har förmått annan till utförandet, för anstiftan av brottet och annars för medhjälp till det”, Brottsbalkens 23 kapitel 4 §.

Denna lagstiftning om medverkan och anstiftan till brott tillkom i en tid när vi i Sverige knappast ens visste vad hedersrelaterad brottslighet var. Lagstiftningen har inte anpassats till att det i Sverige idag faktiskt begås hedersmord och andra hedersrelaterade brott. Följden har blivit att svensk lagstiftning i praktiken friar de som har det största ansvaret för att ett hedersmord begåtts, medan den som utsetts till att utföra handlingen får bära hela ansvaret.

Ursprungligen är hedersmord och andra hedersrelaterade brott en balikisansk och pastisk stamsedvänja som sedan spritt sig till andra delar av Pakistan, östra Turkiet, Jordanien, Syrien, Iran, Irak, Jemen och andra länder i framförallt sydvästra Asien och norra Afrika. Enligt FN:s särskilda rapportör handlar det årligen om upp till 5000 kvinnor som mördas av sina manliga närstående för att återupprätta familjens heder. Mörkertalet är stort och enligt Amnesty International dokumenteras årligen cirka 1000 fall – enbart i Pakistan.

Men hedersbrott är inte som många tror begränsade enbart till några muslimska kretsar. Det har ingenting med religionen islam att göra. Hedersförsvar är godtagbara enligt brottsbalken i bland annat Argentina, Peru, Guatemala, Israel, Egypten och Libanon. Så sent som år 1999 dömdes en hustrumördare i Texas enbart till fyra månaders fängelse med hänvisning till att han provocerats av att frun hade en älskare.

Att även Sverige drabbats av hedersmord har varit en chock för många. Vi minns alla morden på Pela Atroshi och Fadime Sahindal, och nu senast Högsbymordet på Abbas Rezai. Även om det är mer än sju år sedan som Pela Atroshi mördades så har inte lagstiftningen ändrats för att anpassas till hedersrelaterade brott. Det gör att en 17-årig pojke nu står ensam ansvarig för mordet på Abbas Rezai fastän det är klarlagt att han inte begått mordet ensam och att det är ett hedersmord.

Hedersmord är inte en ensam persons handling. Det handlar om en hel släkt eller klans heder som ska återupprättas. Den person som utför själva mordet är ofta en omyndig manlig släkting, företrädesvis en bror till den kvinna som försatt släkten i vanära. Pojken får mordet som ett uppdrag, ett mandomsprov som ska fullborda honom som man. Pojken är uppfostrad av sina föräldrar och andra manliga släktingar i en kultur där släktens heder är viktigare än allting annat. Han har också lärt sig att man aldrig säger nej till föräldrarnas eller andra manliga släktingars vilja.

Frågan är då vem som egentligen har det största ansvaret för att mordet begåtts. Är det verkligen den omyndiga sonen som höll i kniven, eller är det föräldrarna och andra äldre manliga släktingar som beslutat att släktens heder enbart kan återupprättas genom att dottern eller hennes pojkvän av fel klantillhörighet mördas?

Högsbymålet visar tydligt att den svenska lagstiftningen om medverkan och anstiftan till mord inte är anpassad till hedersrelaterad brottslighet. De fysiska bevis som finns räckte inte till för att Göta hovrätt skulle döma föräldrarna för medverkan eller anstiftan till mordet på dotterns pojkvän Abbas Rezai. Hovrätten fastslog att det var fråga om ett hedersmord och att sonen Majid Ataei inte begått brottet själv, men ändå kunde de inte ta med i sin bedömning hur återupprättande av heder fungerar i en hederskultur. Att sonen inte skulle ha mördat sin systers pojkvän utan föräldrarnas, och de äldre manliga släktingarnas, uppdrag är enligt svensk lagstiftning och praxis tydligen inte tillräckligt för att styrka främjande av mordet.

Som vår svenska lagstiftning nu fungerar så innebär det ett indirekt godkännande av det hedersrelaterade motivet till brottet. Vi kan inte fortsätta bedöma hedersmord på så naivt sätt att endast den unge pojke som utför själva mordet får bära hela ansvaret och straffet själv. För är det verkligen han som har det största ansvaret?

Johan Linander
Rättspolitisk talesman för Centerpartiet

Annelill Davidsson (c)
Nämndeman i Göta Hovrätt, skiljaktig nämndeman vid Högsbymålet