Linander tycker!
Korta mer eller mindre genomtänkta tankar efterfrågar likasinnade kommentarer.

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att hjärtstartare bör bli obligatoriskt i lokaler där många människor befinner sig.

Motivering

Varje år drabbas ca 10 000 personer av hjärtstopp utanför sjukhus och mer än 95 % av dessa avlider. För varje minut som går minskar chansen att överleva med ca tio procent och i de allra flesta fall tar det mer än tio minuter innan ambulans når fram.

Innan ambulans anländer är det viktigt att få igång personens hjärtrytm igen. Det kan ske med en hjärtstartare som är så pass enkel att nästan alla kan använda den utan förutbildning. Med en hjärtstartare i närheten ökar möjligheten att överleva med mer än 50 procent. Redan idag finns hjärtstartaren i många räddningsfordon och det finns även i en del av polisens radiobilar. Det skulle rädda liv om det fanns hjärtstartare i alla polisens radiobilar eftersom polisen ofta kommer fram före ambulansen.

Det finns även hjärtstartare i en del köpcentrum, arenor, flygplatser och andra allmänna lokaler. Inte minst Civilförsvarsförbundet gör ett hedervärt arbete för att hitta finansiärer och placera ut hjärtstartare på lämpliga platser.

Detta frivilliga arbete är bra, men det är ändå det är dags att göra hjärtstartare obligatoriskt i lokaler där många människor befinner sig. Det kan gälla exempelvis stora köpcentrum, idrottsarenor, simhallar, flygplatser, järnvägsstationer och på stora passagerarfartyg. Kostnaden för en hjärtstartare är väldigt liten i förhållande till alla andra säkerhetskrav som ställs på den typen av lokaler.

Johan Linander (c)
Stefan Tornberg (c)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen skyndsamt bör initiera en omförhandling av det dansksvenska skatteavtalet

Motivering

Det dansksvenska skatteavtalet undertecknades i oktober 2003 av dåvarande svenska finansministern Bosse Ringholm och danska skatteministern Svend Erik Hovmand. Det fanns stora förväntningar på avtalet och till en början var reaktionerna positiva. Allt sedan dess har fler och fler negativa konsekvenser av avtalet upptäckts och nu snart fem år senare behövs det kraftfulla justeringar i avtalet för att rättvisa ska skapas.

Avtalet innebär att skatt betalas i arbetslandet men att skatteutjämning sker till bosättningslandet. Tyvärr visar det sig att de undantag som gjordes i avtalet innebär att en majoritet av arbetspendlarna mellan Sverige och Danmark inte omfattas av skatteutjämningssystemet. Undantag görs nämligen för offentliganställda, pensionärer och de som tjänar under 150 000 danska kronor. Det svenska Skatteverkets uträkning visar att endast en tredjedel av arbetspendlarna över Öresund därför omfattas av skatteutjämningen, vilket i sin tur innebär att Skåne förlorar 1,5 miljarder svenska kronor per år på avtalet. Dessa pengar kommer inte till det interna svenska skatteutjämningssystemet och därför förlorar samtliga svenska kommuner och landsting på det orättvisa skatteavtalet, inte enbart de kommuner där arbetspendlarna bor.

Man kan verkligen ifrågasätta varför t.ex. offentlig anställda inte ska omfattas av skatteutjämningen. Självklart använder offentliganställda kommunal service i bosättningslandet på samma sätt som privatanställda och varför ska då inte motsvarande del av skatten betala den service som ges i hemkommunen?

De flesta skatteexperter på båda sidor sundet anser att skatteavtalet bör omförhandlas och en rimlig lösning bör vara att skatt ska betalas i bosättningslandet liksom i andra gränsregioner. Går detta inte att uppnå bör nuvarande avtal ändras så att skatteutjämningen även omfattar offentligt anställda och pensionärer. Därutöver bör beloppsgränsen tas bort och den skatt som utjämnas bör höjas till en nivå som motsvarar ett snitt av den svenska kommunalskatten, dvs kommunalskatt både till primärkommunen och till landstingskommunen/regionen.

Johan Linander (c)
Lennart Pettersson (c)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att momsen på glasögon och kontaktlinser ska sänkas.

Motivering

Vi, liksom en stor del av Sveriges befolkning, lider av synfel som kräver korrigering med antingen glasögon eller kontaktlinser. Vi har inte valt att se dåligt och vi kan inte vara utan våra glasögon eller linser.

Av någon anledning belastas våra hjälpmedel med den högsta möjliga momssatsen, 25 %. Detta är inte rimligt och momsen på glasögon och kontaktlinser bör sänkas till den lägsta möjliga. Det borde vara naturligt att de personer som drabbas av synfel ska drabbas ekonomiskt i så liten utsträckning som möjligt.

Enligt sjätte mervärdesskattedirektivet får reducerade skattesatser tillämpas i fråga om medicinsk utrustning, hjälpmedel och andra apparater som normalt är avsedda att lindra eller behandla invaliditet, för den handikappades uteslutande personliga bruk. För oss är det självklart att glasögon och kontaktlinser är ett hjälpmedel enligt sjätte mervärdesskattedirektivet, men skatteutskottet har på motsvarande motion tidigare år tyvärr valt att enbart konstatera att ”det har hittills förutsatts att glasögon inte hör till denna kategori”. Det bör åtminstone vara dags att kontrollera huruvida glasögon kan tillhöra kategorin eller inte.

Johan Linander (c)
Per Lodenius (c)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kommunfullmäktige måste kunna återkalla de uppdrag som kommunfullmäktige tillsatt.

Motivering

Enligt kommunallagen 4 kap § 7-10a så finns det sju situationer när kommunfullmäktige kan återkalla uppdrag i nämnder och styrelser som kommunfullmäktige tidigare har tillsatt. Det gäller när
- fullmäktige har upphävts,
- förnyad sammanräkning gjort att mandatfördelningen mellan partierna har ändrats,
- förtroendevald inte längre är valbar,
- förtroendevald har vägrats ansvarsfrihet
- förtroendevald har dömts för ett brott för vilket det är föreskrivet minst två års fängelse,
- den politiska majoriteten i nämnden inte längre är densamma som i fullmäktige, samt
- vid förändringar i nämndsorganisationen.

När det gäller de av folket direktvalda fullmäktigeledamöterna så ska det vara mycket svårt att avsätta dessa. När det gäller de av partierna nominerade och av fullmäktige valda nämndsledamöterna däremot, så finns det inte samma grund för att det ska vara svårt att avsätta. Nämndsledamöterna har fått sina uppdrag i förtroende av sitt parti och av fullmäktige och när förtroendet för personen inte längre finns kvar så bör han eller hon kunna avsättas.

Man kan kanske tycka att en ledamot ska få sitta kvar under hela mandatperioden, men om det är en nämndsordförande som blir sjuk utan att vilja avgå, som gör mycket olämpliga saker som dock inte ger två års fängelse, eller som aktivt motarbetar det egna partiet utan att gå över till något annat parti så kan det bli en ohanterlig situation där det kommunala styret blir mer eller mindre förlamat. Det kommunala självstyret är med dagens lagstiftning beskuret och kommunfullmäktige måste ges möjlighet att återkalla de uppdrag som kommunfullmäktige tillsatt. Med dagens lagstiftning händer det att kommuner organiserar om sina nämnder enbart för att få bort en olämplig nämndsledamot. Detta har hänt vid flera tillfällen och lägger ett löjets skimmer över kommunpolitiken vilket i högsta grad bidrar till att undergräva förtroendet för kommunpolitikerna.

Kommunallagen bör därför förändras så att de av kommunfullmäktige tillsatta uppdragen också kan återkallas om inte en majoritet i kommunfullmäktige längre har förtroende för personen.

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att de nuvarande fyra riksdagsvalkretsarna i Skåne ska slås samman till en.

Motivering

Det är nu mer än tio år sedan Skåne enades. Den historiska, men likväl onaturliga, uppdelningen av Skåne i Malmöhus och Kristianstads län upphörde och Skåne län bildades. En lång rad statliga förvaltningar som polisen, försäkringskassan och länsstyrelsen fick en gemensam skånsk administration. Vid valet 1998 fick de skånska väljarna för första gången välja ett gemensamt skånskt regionfullmäktige och Region Skåne fick ansvar för bland annat regional utveckling, sjukvården, kollektivtrafiken och kulturfrågor.

Samtidigt har den gamla uppdelningen av riksdagsvalkretsar bestått. Gamla Malmöhus län är uppdelat i tre valkretsar, Malmö, södra Skåne och västra Skåne, medan gamla Kristianstads län består av en valkrets, norra och östra Skåne. Denna valkretsindelning började gälla vid valet 1994 då den gamla fyrstadskretsen togs bort, men någon förändring sedan Skåne enades har inte skett.

Skåne och skåningarna har en mycket tydlig identitet. Vi är skåningar. Uppdelningen i Malmöhus- och Kristianstads län gjordes för att splittra skåningarna, men det lyckades inte. Vi är och förbliver skåningar. Detta gör att uppdelningen av Skåne i fyra riksdagsvalkretsar är onaturlig. För Malmös del är gränsdragningen enkel eftersom valkretsen enbart innehåller Malmö kommun, men för medborgarna i övriga delar är det svårt att förklara varför vi ska vara uppdelade.

Jag som invald ledamot för södra Skånes valkrets representerar Ystad i sydöstra Skåne men inte Simrishamn som också är en del av Österlen. Jag representerar en del av byn Flyinge som ligger i Lunds kommun, men inte andra delen som ligger i Eslövs kommun. Jag representerar Kävlinge som ligger i västra Skåne, men det är andra riksdagsledamöter som är invalda för västra Skånes valkrets.

Uppdelningen av Skåne i flera riksdagsvalkretsar är konstlad och det enda rimliga är att slå samman de fyra skånska riksdagsvalkretsarna till en. Skåne skulle få ca 40 riksdagsledamöter som samtliga skulle arbeta för hela Skåne istället för ungefär tio ledamöter som jobbar för vardera Malmö, södra Skåne, västra Skåne samt norra och östra Skåne. Detta skulle vara en stor styrka för utvecklingen i hela Skåne.

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den som har skyddade personuppgifter måste kunna vända sig till domstol utan att riskera få sin identitet röjd.

Motivering

Över 10 000 personer lever med skyddade personuppgifter i Sverige. De allra flesta har en sekretessmarkering i folkbokföringen. Det finns även mer än 1 000 personer som har den högre graden av skydd som kvarskrivning enligt 16 § folkbokföringslagen ger. Det innebär att en person vid flyttning kan vara folkbokförd på den gamla folkbokföringsorten i högst tre år. Därtill finns det ett litet fåtal personer som har fått fingerade personuppgifter. För detta krävs beslut av Stockholms tingsrätt efter ansökan hos Rikspolisstyrelsen.
En sekretessmarkering innebär inte någon absolut sekretess för skyddade uppgifter. Vid en begäran om utlämnande av personuppgifter ska varje myndighet själv göra en sekretessbedömning. Vid bedömningen kan myndigheten komma fram till att uppgifterna ska lämnas ut.

Det finns alltså idag inte någon allmän sekretessregel som gör att sekretess följer med en uppgift som lämnas från en myndighet till en annan. Exempelvis finns det inga sekretessbestämmelser som specifikt avser personuppgifter i domstolarna. En personuppgift som omfattas av sekretess hos en myndighet kan bli offentlig om den tas in i till exempel en dom.

Detta innebär att en hotad och förföljd person med skyddade personuppgifter inte kan vara säker på att personuppgifterna kommer att förbli skyddade om han eller hon vänder sig till domstol. För många innebär detta att en anmälan till domstol aldrig kan vara ett alternativ. Ur ett rättssäkerhetsperspektiv är detta klart otillfredsställande. Alla ska ha möjlighet att vända sig till domstol för att få sin sak prövad. Detta borde även gälla hotade och förföljda personer som är livrädda för att deras skyddade personuppgifter ska röjas.

Johan Linander (c)
Annika Qarlsson (c)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att valnämndens ledamöter inte ska tjänstgöra som röstmottagare.

Motivering

Den kommunala valnämnden, som alla kommuner måste ha, har som uppdrag att genomföra de allmänna valen till riksdag, kommunfullmäktige och landstingsfullmäktige, samt valet till Europaparlamentet och folkomröstningar.

I valnämndernas arbete ingår bland annat att inför varje val besluta om vallokaler, utse röstmottagare samt genomföra den preliminära röstsammanräkningen. Valnämnden utövar den demokratiska kontrollen över valprocessen.

Det är inte sällan som kommunala valnämnder utser röstmottagare bland ledamöterna i den egna nämnden. Det innebär att de utser sig själva, tar emot rösterna, räknar rösterna och samtidigt sköter den demokratiska kontrollen över valprocessen.

Detta ser jag som ett legitimitetsproblem. Det finns inga belägg för att någon röstmottagande valnämndsledamot skulle ha missbrukat sina dubbla roller, men bara risken att allmänhetens förtroende för valprocessen skadas tycker jag är allvarligt nog.

Förslag till beslut

Riksdagens styrelse beslutar om suppleanters tjänstgöring i riksdagens utskott i enlighet med vad det i motionen anförs.

Motivering

Det finns en del likheter men också många skillnader i arbetssättet om man jämför riksdagen med regionerna/landstingen och kommunerna. En av skillnaderna är suppleanters tjänstgöring i utskotten.

När en majoritet bildas i region/landsting eller kommun fattar respektive fullmäktige ett beslut om inträdesordning för suppleanter både för majoriteten och för oppositionen. Detta skapar en trygghet i besluten och respektive partis önskemål respekteras alltid.

I riksdagen beslutar varje utskott själv och detta ska ske i full enighet. Det innebär t.ex. att oppositionen kan neka en suppleant för ett majoritetsparti att, vid frånvaro från något av de andra majoritetspartierna, gå in och tjänstgöra.

Detta är givetvis inte acceptabelt. Självklart ska partier, ett eller flera, själva få avgöra vem eller vilka som ska tjänstgöra när det saknas egna företrädare.

Det finns ett behov av att modernisera och synkronisera formerna för utskottsarbetet och ett steg är att låta majoriteten och oppositionen genom riksdagsbeslut efter varje val och/eller majoritetsskifte, själva avgöra suppleanters inträdesordning i utskotten.

Lennart Pettersson (c)
Johan Linander (c)

Förslag till riksdagen

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att statens miljöstöd ska utgå efter faktisk miljönytta.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det ska införas mål för hur stor andel av de offentliga matinköpen som bör ske av produkter som uppfyller regelverken i den standard som den svenska miljö- och djurskyddslagstiftningen uppställer.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att riksdagens uppsatta mål för det ”ekologiska” konceptets andel av offentlig konsumtion bör omprövas.

Motivering

Världens befolkning blir större och världens åkrar minskar. FAO:s GD Jaques Diouf har betecknat det som ”kriminellt” att odla energi på åkermark, eftersom matproduktionen då minskar. Vi delar inte den uppfattningen, men instämmer i att åkermarkens produktionsförmåga bör utnyttjas fullt ut. En del röster talar samtidigt för att produktionen av vegetabilier bör öka medan animalieproduktionen bör minska, av klimat- och resursskäl.

Vi är övertygade om att verkligheten och marknaden kommer att avgöra hur den svenska livsmedelsproduktionen kommer att bedrivas i framtiden, inom ramen för världens strängaste miljö- och djurskyddslagar.

Nischproduktionen av alternativt eller ”ekologiskt odlade” livsmedel i i-världen och i Sverige ökar stadigt. Detta ger en avsevärt lägre och mer animalieinriktad produktion, som erhåller allt högre stöd från den svenska staten i olika former. Men hur starkt ska stat och kommuner aktivt arbeta för att det svenska jordbruket ska producera väsentligt mindre när världens behov av mat och energi ökar? De statliga stöden och de kommunala merkostnaderna är viktiga att belysa och diskutera.

Vill man handla miljö- och djurvänlig mat bör man enligt vår uppfattning köpa närproducerad mat från Sverige, vilket garanterar stränga regler, kortare transportavstånd och öppna landskap. Om man sedan väljer mat från det moderna svenska miljöjordbruket eller det ekologiska är mera en andrahandssak, deras miljönytta är relativt likvärdig utifrån sina olika utgångspunkter enligt vår och många forskares uppfattning.

Det ekologiska jordbruket främjas kraftigt av stat och kommuner genom dels mycket betydande statliga stöd (miljöersättningar m.m.), genom ambitiösa statliga mål på 20 procents ekologisk åkerareal år 2010 liksom att inköpen av mat till offentlig sektor då ska uppgå till 25 procent. Trots dessa stöd betingar ekomaten ett betydande merpris p g av extensivare odlingsmetoder och regelverk.

Statens stöd till ekojordbruket uppgår i dagsläget till närmare en miljard kr per år. Skulle ekoproduktionen öka till t ex 25 procent av det svenska jordbruket skulle stödet öka till flera miljarder. Skulle samtidigt den offentliga sektorn inhandla 25 procent av sina matinköp ekologiskt kan merkostnaden – relativt om vanlig svensk mat inhandlats – också beräknas till flera miljarder kr. Är detta en riktig prioritering när världens mat- och energibehov ökar och statens och kommunernas ekonomi är ansträngd?

Och innebär det inte en betydande risk för ekojordbruket när volymerna flerdubblas att stat och kommuner då ser över och minskar sina stöd och kostnader? Vad händer då med efterfrågan och med alla som satsat?

Vår bedömning är att ekomaten snarare bör vara en stark nischprodukt som utvecklas på marknadens villkor än ett dyrare volymalternativ som med växande stöd ersätter det vanliga miljövänliga jordbruket.

Lyckas ekoproduktionen att vinna fortsatt ökad efterfrågan på marknaden och erhålla erforderligt merpris är man att gratulera. Ett odlingskoncepts värde består lika mycket eller mer i hur konsumenten upplever dess förtjänster och inte nödvändigtvis i hur stora dessa faktiskt är.

Vi menar att statens betydande stöd till ekojordbruket bör mera ha karaktären av ett omställningsstöd än dagens ”eviga” utbetalningar. Staten bör ersätta jordbruket för miljöinsatser efter deras faktiska miljönytta – t ex minskat växtnäringsläckage och användning av skonsamma bekämpningsmedel – oavsett hur lantbrukaren väljer att sedan marknadsföra sina produkter, och överlåta åt marknaden att avgöra volymutvecklingen för olika certifieringskoncept.

Vi menar också mot bakgrund av det anförda att riksdagens uppsatta mål för det ”ekologiska” konceptets andel av offentlig konsumtion bör omprövas, samtidigt som mål bör införas för hur stor andel av de offentliga matinköpen som ska komma från mat som är producerad under villkor som motsvarar innehållet i de svenska miljö- och djurskyddsregelverken. Detta står i full överensstämmelse med EUs konkurrensregler eftersom alla produkter som uppfyller de konkreta miljö- och djurskyddskraven kan konkurrera om upphandlingen, var de än är producerade, på precis samma sätt som ekologiska varor från EU och världen kan konkurrera inom det redan existerande regelverket.

Vi skriver detta i omsorg om alla Sveriges bönder oavsett hur de väljer att marknadsföra och certifiera sina livsmedelsprodukter. Inte heller ekoproduktionen bör ha något intresse av att produktionen växer över marknadens efterfrågan och riskerar att kraschlanda om samhället minskar sina miljöersättningar och inköpskrav när dess kostnader eskalerar.

Vi föreslår mot bakgrund av det anförda att riksdagen ger regeringen detta tillkänna.

Staffan Danielsson (C)
Johan Linander (C)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att arbeta för en fredlig lösning för Tibet och se till att mänskliga rättigheter efterlevs.

Motivering

Situationen i Tibet kräver särskild uppmärksamhet i år. Sedan mars 2008 har Kina trappat upp förtrycket i Tibet med allt brutalare metoder. Det tibetanska folkets protester slutade inte i mars 2008, de fortsätter än och är utspridda över hela det geografiska Tibet – ett område som spänner vida utanför den tibetanska autonoma regionen (TAR). Tibetaner i områdena Kham och Amdo (de kinesiska provinserna Sichuan och Qinghai) har enligt rapporter drabbats om möjligt värre än tibetaner i det strikt kontrollerade TAR.

Det finns dokumenterade fall av tortyr med syfte att tvinga fram bekännelser som sedan används som bevisning. Politiska fångar förvägras rätten till besök, något som tyder på att personen antingen är svårt sjuk eller död. Kinas rättsväsende nekar systematiskt tibetaner rätten till juridiskt ombud, dessutom trakasseras jurister som frivilligt åtagit sig att företräda tibetaner. Det finns även tydliga bevis för att staten utövar våld mot enskilda civila som inte varit beväpnade och inte utgjort fara för allmänheten.

En munk i 20-årsåldern vid namn Tapey , besköts i februari av säkerhetspolis efter att han stillastående satt eld på sig själv i staden Ngaba (Sichuan). Han hade lämnat sitt kloster Kirti för att protestera mot att lokala myndigheter beordrat munkarna att de inte fick fira Mönlam – en bönefestival som hålls efter det tibetanska nyåret. Efter att Tapey skjutits, fördes han bort och trots internationella efterfrågningar finns det fortfarande ingen information om var han befinner sig.

I juni 2009 svarade utrikesminister Carl Bildt på en skriftlig fråga i riksdagen med anledning av dödsdomarna mot Lobsang Gyaltse och Loyak efter oroligheterna i Tibet i mars 2008. Utrikesministern framhöll då att EU tagit upp frågan vid den senaste EU-dialogen med Kina i Prag den 14 maj. Det är nu av yttersta vikt att Sverige som under sitt ordförandeskap hösten 2009 leder EU-Kina dialogen i november tar upp MR-frågor och kräver att Kina inte verkställer de dödsdomar som utmätts och att Kina tillåter internationell närvaro på rättegångar för politiska fångar.

Filmaren Dhondup Wangchen är en av flera uppmärksammade politiska fångar, vars rätt till besök och juridiskt ombud förvägrats. Det finns all anledning att frukta att rättegången kommer att ske i det fördolda. Dhondup Wangchen greps i Tibet den 26 mars 2008 efter att ha filmat intervjuer med vanliga tibetaner med syftet att beskriva deras känslor och åsikter inför Kinas stundande värdskap av de Olympiska spelen. Åtalspunkterna förväntas bli spionage och anstiftan till separatism. Vi anser att Sverige med bestämdhet bör verka för att Dhondup Wangchens rättigheter tillvaratas, att Kina tillåter internationell närvaro under rättegången samt att Kina inte utfärdar ytterligare orimliga straff.

Enligt vår mening är det angeläget att Sverige intensifierar sina ansträngningar i fråga om Tibet och respekten för de mänskliga rättigheterna i området. En möjlighet som bör tas till vara är att söka få EU att genomföra en grundlig bedömning av effektiviteten i den dialog som den tibetanska exilregeringen försökt föra med de kinesiska myndigheterna. Det är viktigt att öka trycket på den kinesiska regimen att ingå i seriösa förhandlingar.

Carl Bildt betonade i sitt svar den 2 juni att både Sverige och EU “framhållit att de kontakter som förekommit mellan Dalai Lamas representanter och kinesiska företrädare måste utvecklas till en substantiell dialog.” Sverige bör under ordförandeskapet spela en stor roll och betona att det memorandum om autonomi som Dalai Lamas sändebud presenterat i oktober 2008 innehåller förslag till en lösning som ligger inom ramen för vad Kina lovat men ännu inte i praktiken kunnat uppfylla.

Det är inte bara det internationella samfundet som anser att Kina brister i sin behandling av det tibetanska folket. Den oberoende kinesiska tankesmedjan Beijing Gongmeng Consulting Company, som etablerats av framstående professorer och jurister vid Pekings Universitet, kom under våren ut med en enastående rapport kring situationen i Tibet efter mars 2008. Rapporten beskriver Kinas marginaliserande politik i Tibet som en orsak till det stora missnöjet bland den tibetanska befolkningen. Kort efter att rapporten översatts till engelska och spridits internationellt, tvingade kinesiska myndigheter Gongmeng att stänga ned verksamheten. Kina försöker alltså tysta även den inhemska kritiken.

I Generalförsamlingens Resolution 60/251 har Kina förbundit sig att till fullo samarbeta med Människorättsrådet (HRC). Enligt rapporten bör dock Kinas engagemang och trovärdighet ifrågasättas då dess regering utan undantag avfärdat alla Rådets rekommendationer. Dessa avsåg bl.a. yttrandefrihet, mötesfrihet, rättssystemets oberoende ställning gentemot staten, etniska minoriteters rättigheter, avskaffandet av tortyr, dödsstraff och tvångsåtgärder såsom omskolningskampanjer. Det är av stor vikt att Sverige och EU i sina möten med Kina med kraft framför att Kina måste respektera de mänskliga rättigheterna.

Stockholm 2 oktober 2009

Kent Olsson (m)
Annelie Enochson (kd)
Sven Bergström (c)
Johan Linander (c)
Tina Acketoft (fp)
Hans Linde (v)
Ulf Holm (mp)
Bodil Ceballos (mp)
Birgitta Ohlsson (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att arvodet för borgerliga vigselförrättare ska höjas

Motivering

I mars 2007 överlämnades betänkandet Äktenskap för par med samma kön – Vigselfrågor (SOU 2007:17) till justitieminister Beatrice Ask. Det allra viktigaste förslaget i denna utredning har genomförts, nämligen att äktenskap ska kunna ingås av par med samma kön. Detta är glädjande, men i utredningen fanns det ytterligare förslag som inte har genomförts och som är värda att lyfta upp igen.

Vigselförrättare får idag 110 kr per vigsel från länsstyrelsen. Är det flera vigslar samma dag så är arvodet 30 kr per efterföljande vigsel. Arvodet ska sedan beskattas. Så för två vigslar en lördag eftermiddag så räcker arvodet knappt till en biobiljett. Detta är orimligt snålt.

Visst är uppdraget som borgerlig vigselförrättare i grunden ett hedersuppdrag. Ersättningen har dock legat på samma nivå i många år och står numera inte på något sätt i rimlig proportion till vigselförrättarens arbetsinsats.

Det har till och med gått så långt att ett antal kommuner har infört ett kommunalt vigselarvode, även om det är ett statligt åtagande och inte ett kommunalt. Vissa kommuner har vidtagit detta steg av mer principiella skäl för att komma upp till samma arvode som för de kommunala uppdragen medan andra kommuner har tvingats till arvodeshöjning för att överhuvudtaget få lämpliga att vilja ställa upp som borgerliga vigselförrättare.

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att tillåta gårdsförsäljning av öl, vin och annan alkohol

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att förenkla reglerna för svenska vin-, öl- och andra alkoholproducenter

Motivering

I Frankrike, Skottland, USA eller Danmark går det bra, men här i Sverige blir turisterna snarast chockade. Ett besök på den skånska vingården avslutas med en god middag där det egenproducerade vinet serveras. Tycke uppstår och de nöjda turisterna vill köpa en flaska för att ta med hem. Men se, där slår den svenska alkoholpolitiken till. Turisten får snällt åka iväg in till staden med förhoppningen att Systembolaget har vinet på lager eller hinner beställa hem innan semestern är över.

Svensk alkoholpolitik är restriktiv och ska även fortsättningsvis vara så för att minska alkoholmissbruket. Men det är knappast genom försäljning av egenproducerat vin på den lokala vingården, öl hos mikrobryggerierna eller en dyr flaska whisky på de få och små destillerierna som alkoholproblemen i landet ökar. Inte heller provsmakning på gården kan vara något problem ur missbruksperspektiv. Självklart ska samma åldergränser och regler i övrigt gälla som på Systembolaget eller på restaurang i samband med måltid.
En möjlighet till gårdsförsäljning skulle kunna skapa en möjlighet för de få producenter som kämpar för sin överlevnad, det skulle kunna ge några nya jobb på landsbygden och det skulle kunna ge ett mervärde till de turister som hittar till vingårdens bed & breakfast.

Utöver förbudet mot gårdsförsäljning så lider svenska vinmakare av ytterligare svensk detaljreglering. Till exempel får inte druvsort och årtal skrivas ut på flaskans etikett. En alldeles orimlig reglering, inte minst ur konsumentperspektiv. Det är dags att förenkla många regler kring företagande i Sverige och det gäller även för vin-, öl- och andra alkoholproducenter.

Förslag till beslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförts om möjlighet för alla i Norden att följa de nordiska ländernas public serviceutbud i TV

Motivering

Med anledning årets högtidlighållande av Märkesåret 1809 har den svenska och den finske kulturministern gemensamt uttalat behovet av att utveckla TV-utbytet mellan Sverige och Finland. Enligt ministrarna är det ett konkret uttryck för det levande och fruktbara samarbete och de nära relationer som finns mellan Finland och Sverige är att vi kan se våra grannländers TV-sändningar.

Möjligheten att kunna se TV från de övriga nordiska länderna är inte bara en angelägenhet för folk som bor i gränsbygder eller för språkliga minoriteter i respektive land. Det är frågan om att möjliggöra ett mångsidigt kulturutbyte mellan de nordiska länderna. Det borde vara en självklarhet att alla i Norden har möjlighet att följa de andra nordiska ländernas public serviceprogramutbud.

TV-samarbetet i Norden är viktigt för att stärka samhörigheten och den språkliga och kulturella gemenskapen. Det TV-samarbete som utvecklats genom åren mellan de nordiska public serviceföretagen fungerar relativt väl, även om det inte på långt när motsvarar de ambitiösa planer som formulerats genom åren. TV-tekniken utvecklas snabbt och i övergången till digitaltekniken erbjuder många nya möjligheter till ett breddat och utökat samarbete. Det har också visat sig att trots att alltmer material från TV-kanaler i de nordiska länderna är tillgängligt på Internet så är möjligheterna att se det från ett nordiskt grannland begränsade med hänvisning till upphovsrätten.

Eftersom public serviceföretagen finansierar sin verksamhet huvudsakligen med offentliga medel är det rimligt att utgå ifrån att mottagandet i grannländerna ska vara avgiftsfritt. En viktig utgångspunkt är att det skapas en gemensam nordisk public service hemmamarknad, där även grannlandstittandet ingår i den nationella TV-avgiften.

Stefan Tornberg(c)
Johan Linander(c)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att den svenska regeringen bör arbeta för att de nordiska länderna ska ha en gemensam plats i G20.

Motivering

G20 är en informell sammanslutning som består av nitton länder samt Europeiska unionen (EU). Medlemsländerna i EU, däribland Sverige, har alltså ett indirekt medlemskap i G20 genom sitt medlemskap i EU. En del av EU:s medlemsländer, t.ex. Tyskland, Storbritannien och Frankrike, har dock ändå på grund av sin ekonomiska styrka egna representanter vid G20. Just nu företräder Sverige, i egenskap av ordförandeland, EU vid G20:s möten.

Sedan september 2008 då finanskrisen slog till har G20 varit en viktig arena för gemensamma beslut inför framtiden och hur vi ska ta oss igenom finanskrisen. Med finanskrisen som exempel kan vi tydligt se att olika länder har olika förutsättningar att klara större utmaningar.

För Sverige och övriga nordiska länder som tillsammans utgör en av de tjugo största ekonomierna i världen är det av vikt att vi har en gemensam stark röst. Norges utrikesminister Jonas Gahr Störe har under sommaren lanserat idén att de nordiska länderna bör ha en gemensam plats i G20.

Norden har allt som oftast gemensamma uppfattningar, vi är gemensamt en stor ekonomi och vi är stora bidragsgivare till Internationella valutafonden, Världsbanken och FN. Detta talar för att de nordiska länderna ska ha en gemensam plats i G20. Det är således min mening att den svenska regeringen bör arbeta för att de nordiska länderna ska ha en gemensam plats i G20.

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda hur antalet donationer av organ och vävnader ska kunna öka.

Motivering

Det är enkelt att ge sin tillåtelse till donation av organ och vävnader efter sin död. Det går att anmäla sig direkt till donationsregistret via Internet, man kan fylla i ett donationskort som finns att hämta på apotek och vårdcentraler, samt man kan informera sina närstående om sin tillåtelse till donation.

Socialstyrelsen, via Donationsrådet, gjorde i november 2008 en opinionsundersökning som visar att åtta av tio svenskar är positiva till att donera sina organ och vävnader efter sin död. Trots detta så är det alldeles för få som lämnar sin tillåtelse till donation via donationsregistret eller på annat sätt. Det är ungefär 1,5 miljoner svenskar som är registrerade i donationsregistret, men det hade kunnat vara många fler.

Antalet organdonatorer och antalet transplanterade organ ökar år för år, men det går för sakta. 1 juli i år väntade nästan 600 personer på att få ett nytt organ och några av dem väntade på att få flera organ transplanterade. Många kommer att kunna få det livsnödvändiga nya organet, men vi vet också att flera kommer att avlida i väntan på rätt donator.

Motsvarande problem med brist på donatorer och organ finns givetvis även i andra länder, men det finns också många länder som är betydligt bättre än Sverige. Olika länder har olika metoder för att få fler personer att tillkännage sin vilja att donera efter sin död. Det finns länder som har en omvänd metod, de som inte meddelar att de inte vill donera anses vilja göra det. Detta är inte en metod som jag i första hand vill använda, utan det borde finnas andra europeiska exempel som vi i Sverige kan ta efter för att kunna öka antalet donatorer.

Regeringen bör därför låta utreda hur vi i Sverige ska gå till väga för att få fler människor att tillkännage sin tillåtelse till donation av organ och vävnader efter sin död.

Johan Linander (c)

Förslag till riksdagsbeslut

att regeringen tillsätter en genomförandegrupp för spårbilar i samråd med berörda kommuner.

att regeringen tar initiativ till att hitta gemensamma finansieringslösningar mellan samhälle och näringsliv för en utbyggnad av spårbilssystem.

Motivering

Spårbilar är ett färdmedel som på allt fler platser i världen ses som en lösning på de transportproblem man kan se på många håll i världen. Även i Sverige finns flera städer och kommuner som tittar på möjligheten att bygga spårbilssystem. En utbyggnad av spårbilssystem har många intressanta komponenter av skonsamhet mot miljö och resursanvändning kombinerat med komfort och modernitet. Spårbilar är ett kollektivt färdmedel men med möjlighet till en individuell anpassning av resemönstret.

Utvecklingen av spårbilen kan dock inte klaras av genom små enskilda entusiastprojekt och mindre kraftfulla satsningar. De erfarenheter som gjorts internationellt och genom lokala projekt tas bäst till vara genom en nationell kraftsamling som också har en internationell utblick.

Per Lodenius (c)
Johan Linander (c)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda frågan om behovet av strategisk forskning angående förändringar i nuvarande patentsystem.

Motivering

Patentfrågor har under senare tid varit föremål för diskussion både i samband med Pirate Bay rättegången och i samband med utvecklingen av nya mycket dyra läkemedel. Diskussionen har bl.a. rört frågan om det skydd som innehavaren av ett patent får är alltför omfattande och om det står i konflikt med andra särskilt skyddsvärda samhällsintressen. Etiska frågor som integritet och risken för diskriminering har även väckts i dessa sammanhang.

Det har hittills ansetts nödvändigt att ge en patentinnehavare omfattande rättigheter för att tjäna som incitament till utveckling av ny teknik och nya läkemedel. Nyligen publicerad forskning (se t.ex. ”Against intellectual monopoly” av M Boldrin och D K Levine, Cambridge University Press 2008) har emellertid starkt ifrågasatt om patent verkligen fyller denna funktion eller om nya metoder och läkemedel skulle utvecklas lika bra, om inte bättre, utan patentskydd. Patentens funktion i utvecklingsländer inger särskilda bekymmer där många människor med allvarliga sjukdomar ställs utanför effektiv behandling eftersom priset på grund av patenten är alltför högt.

Frågan om patent är emellertid komplicerad och drastiska förändringar skulle med säkerhet betyda störningar i en för samhället mycket känslig process. Behovet av mera kunskaper om hur alternativa system skulle se ut är stort. Framförallt behövs fördjupade konsekvensanalyser för att belysa effekterna av vad eventuella förändringar i patentsystemet skulle innebära. Sverige skulle kunna inta en ledande roll i denna utveckling om en strategisk satsning gjordes inom detta område.

Dessa frågeställningar ingick inte i det uppdrag som Kommittén om patentskydd av biotekniska uppfinningar hade (SOU 2008:20). Mot bakgrund av vad som beskrivits här bör regeringen därför nu utreda frågan om behovet av strategisk forskning angående förändringar i nuvarande patentsystem. Det bör ges regeringen tillkänna.

Kenneth Johansson (c)
Johan Linander (c)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att börja med engelska redan i förskolan.

Motivering

Goda språkkunskaper är och kommer att vara en stark konkurrensfördel i vår globaliserade värld. Svenska språket är viktigt, men inte direkt något världsspråk som man kan göra sig förstådd på utanför Norden. Kunskap i engelska språket är däremot en öppning för kommunikation över största delen av världen och en stor fördel på den globala arbetsmarknaden.

Forskning visar att hjärnan utvecklas mest under hela livet mellan 3 och 6 års ålder, d.v.s. i förskoleåldern. Barnen lär sig oerhört mycket under denna tid och det är också då som en automatiseringsprocess påbörjas enklast. Automatiseringsprocessen innebär att funktionerna som lärs in inte stannar i storhjärnbarken och minnescentra i storhjärnan utan vandrar vidare till lillhjärnan och där etableras de automatiska processerna som är så viktiga i språkanvändningen.

Undervisning i engelska redan i förskolan skulle alltså ge svenska barn en fördel senare i livet. De får bättre möjligheter att få ”känslan för språket” och inlärning under resten av skoltiden kan bli enklare samtidigt som den kan fördjupas.

Det handlar inte om textläsning, regelinlärning eller läxor, utan om ett lekfullt lärande med sånger och ramsor, räkna på engelska och enklare i ord i samband med lekar. En i stort muntlig metodik som i många sammanhang har visat sig framgångsrik och som passar synnerligen väl i förskolan.

För många barn är det engelska språket redan en realitet även om de inte har engelska som språk i hemmet. Många barnprogram är pedagogiskt upplagda med ord och korta meningar på engelska, i program som i övrigt är på svenska. Den kunskapstörst som små barn har kan användas bättre och ett sätt är att börja med engelska redan i förskolan.

Liksom förra året har jag motionerat tillsammans med Jörgen Johansson om ny folkomröstning om svensk anslutning till eurosamarbetet.

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att i folkomröstning pröva Sveriges anslutning till eurosamarbetet.

Motivering

För elva år sedan, i maj 1998, beslutades till vilka växelkurser de blivande euroländerna skulle knyta sina valutor den 1 januari 1999. Det var en omfattande makroekonomisk process för alla de 15 EU-länderna. Följden av detta blev att de långa räntorna sjönk dramatiskt och konvergerade. Sverige medverkade aktivt i förberedelsearbetet med goda effekter. Sverige valde dock, efter folkomröstning, att inte gå med i valutasamarbetet. Vi kan idag konstatera att Sverige har lyckats väl sedan 1999 trots att man inte gick med i samarbetet.

Många ekonomer hävdar att Europa sannolikt skulle ha påverkats hårdare och mer negativt av den ekonomiska krisen i USA om inte euron hade införts i många medlemsländer. Så fungerade den internationella ekonomin före eurons införande men den nya valutans roll som en ledande internationell valuta har Europa stärkt sin position vilket gör euron till ett tydligt alternativ till dollarn som världsvaluta i framtiden. Flera studier visar dessutom att handeln mellan euroländer har ökat med 15-28 procent. Euroområdet växer successivt. Såväl Polens regering som Slovakien vill införa euron. Danmark kommer sannolikt snart att folkomrösta om sina EU-förbehåll. Mycket talar för att euron som världsvaluta har framtiden för sig och drivkraften i valutasamarbetet också kommer att vara en garant för tillväxt i de anslutna medlemsländerna.

Förändringarna inom den ekonomiska sektorn, på internationell nivå, går snabbt i dagens globala värld. Det som var sanning för något eller några år sedan kan vara det omvända idag. Det är därför viktigt att ha stor beredskap för att vidta förändringar när så erfordras för att gagna vårt lands utveckling och därmed tillväxt. Sveriges förhållande till euron har alltså en vidare innebörd än att förenkla för semesterresenärer, det är en fråga om näringslivets tillväxt såväl i landet som internationellt. Mot den bakgrunden är det rimligt att aktualisera en folkomröstning för att på nytt pröva svenskarnas inställning till införandet av euron. En sådan prövning bör givetvis innefatta en analys över de gångna åren med euron och Sveriges påverkan, positivt och negativt, av den nya valutans införande. Detta bör ges regeringen till känna.

Jörgen Johansson (c)
Johan Linander (c)

Ibland krävs det att man upprepar motioner för att ansvarigt utskott ska förstå problemet, min motion om namnlagen är en sådan “jag ger mig inte-motion”.

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ändringar i namnlagen.

Motivering

Det kan på goda grunder ifrågasättas varför staten ska reglera vilka namn som föräldrar får döpa sina barn till, hur man får byta namn eller hur makar ingår namngemenskap. Den svenska namnlagen från 1982 bör därför ses över i syfte att förenkla så mycket som möjligt. Det finns dock anledning att t.ex. skydda immaterialrättsligt skyddade namn och släktnamn och därför bör det finnas kvar en namnlag.

När det gäller makars möjlighet att ta ett gemensamt mellannamn är dagens namnlag en ren klåfingrighet från statens sida. Idag förbjuds att båda tar den ena makens efternamn som gemensamt efternamn och den andra makens efternamn som gemensamt mellannamn. Varför?

Namnlagen är också uppbyggd utifrån att hela Sverige har samma namnkultur, men så är inte fallet. Enligt 13 § tredje punkten i namnlagen är det förbjudet att ta ett efternamn som är ett allmänt känt utländskt efternamn. Detta hindrar t.ex. en Hansson i Skåne att ändra till det gamla släktnamnet Hansen eftersom Hansen är ett allmänt känt utländskt efternamn. Att Skåne varit danskt fram till 1658 tar inte namnlagen hänsyn till.

Johan Linander (c)
Staffan Danielsson (c)