Linander tycker!
Korta mer eller mindre genomtänkta tankar efterfrågar likasinnade kommentarer.

Idag lider jag med Calle Jonsson och hans familj. De har haft tillräckligt med prövningar efter att Calle blev anklagad för mordförsök på Kos 2001. Först häktad i ett halvår och sedan misstänkt till en domstol på Rhodos friade honom förra året. Enligt normala svenska regler har den grekiska domen vunnit laga kraft, men i Grekland har de tydligen ett helt annat system.

Fastän det varken finns nya bevis eller begåtts processuella fel så annuleras den friande domen och rättegången ska tas om. Calle får åter åka ner till Grekland för en osäker rättegång. Förmodligen kommer målet upp i slutet av 2007. Då har det alltså gått 6,5 år.

I Grekland har Calle inte rätt till en offentlig försvarare eftersom han tjänar för mycket enligt grekiska beräkningsnormer. Tolkning och översättning av dokument har familjen oftast själv fått bekosta. De processuella rättigheter och den rättssäkerhet som vi ser som självklar i Sverige är inte alls lika självklar i Grekland. Jag är övertygad om att de flesta svenskar idag ser Grekland som ett modernt EU-land, men på rättsområdet tycks det inte vara så.

Inom EU pågår förhandlingar om ett rambeslut om procesuella rättigheter. Det handlar om tillgång till juridisk rådgivning, tillgång till kostnadsfri tolkning och översättning m.m. Frågan kommer upp på justitieministrarnas möte i Bryssel på måndag-tisdag nästa vecka. Men det hjälper inte Calle. Dessutom går förhandlingarna trögt eftersom flera länder inte tycker att rättssäkerhetsgarantier är något som EU ska besluta om, utan det ska vara nationell lagstiftning.

Nu i efterhand kan jag tycka att vi borde haft de processuella rättigheterna på plats senast samtidigt med den europeiska arresteringsordern. Nu är vi tvingade till att lämna ut misstänkta svenska medborgare till andra EU-länder utan att de garanteras en rimligt rättvis rättegång.

Det är oroväckande att Skattekontoren uppmanar till lagbrott, men samtidigt är undersökningen som Grannar.se gjort ett tydligt bevis på att skattelagstiftningen måste förenklas.

Att det är skattepliktigt när grannar hjälper varandra känns sjukt. Jag förstår att människor inte tror att det är så och det är inte konstigt att reglerna inte följs. Att behöva lämna kontrolluppgift till Skatteverket för att man betalt över 1 000 kr för tjänster under ett år till sitt barn är självklart inte heller rimligt. Det behövs definitivt en genomgång av skattereglerna i syfte att förenkla och att hitta ett regelverk som har medborgarnas förtroende.

Jag tycker att Länsstyrelsen i Örebro gjort en bra bedömning. New Sweden Boxning Promotion AB som arrangerar galan i Göteborg har också visat att de tagit till sig den nya svenska lagstiftningen på ett bra sätt.

Jag måste ändå säga att jag blev lite överraskad, och jag tror att proffsboxningsmotståndarna i den gamla socialdemokratiska regeringen är ännu mer överraskade. I propositionen skrev regeringen (under skälen för regeringens förslag, förutsättningar för att få tillstånd):”Den föreslagna regleringen torde därmed innebära att såväl professionell boxning som arrangemang av vissa andra kampsporter som idag genomförs inte kommer att få tillstånd med nuvarande tävlingsregler och säkerhetsbestämmelser.”

Visst är det nu andra regler och säkerhetsbestämmelser, men jag uppfattade propositionen som ett sätt att få bort de fighting-galor som anordnats i bland annat Globen, och inte ett sätt att släppa fram proffsboxning ens med andra regler och säkerhetsbestämmelser.

Jag motionerade också med anledning av propositionen just på temat att proffsboxning borde kunna bli tillåtet med de nya reglerna. Nästa steg är givetvis att matcher med normal längd ska kunna genomföras i Sverige.

Johan Linander (c) riksdagsledamot, om regeringens nej till friidrotts-VM:

Centerpartiet vill ha en aktiv idrottspolitik. I det ligger viljan att satsa på stora internationella evenemang, så som VM och OS. I regeringsförklaringen framgick också att Alliansregeringen har för avsikt att verka för att Sverige ska få stå värd för fler stora internationella idrottsevenemang.

Den första december ska ansökan om att arrangera friidrotts-VM 2011 eller 2013 vara inlämnad. Något som Göteborgs stad och Svenska Friidrottsförbundet var beredda att göra. Att regeringen säger nej till att vara medfinansiär innebär att det blir omöjligt att arrangera mästerskapen i Sverige.

– Frågan är på vilket sätt regeringen konkret kommer att arbeta för att uppnå målet om att Sverige ska stå värd för fler internationella idrottsevenemang med bakgrund av detta beslut, säger Johan Linander riksdagsledamot för Centerpartiet.

Johan Linander kommer därför att lyfta frågan på Centerpartiets riksdagsgrupp idag, tisdag eftermiddag.

Jag kritiserade den socialdemokratiska regeringen för att de inte vågade satsa på en ansökan för att få vinter-OS till Östersund/Åre 2014. Nu är jag precis lika kritisk mot att den nya borgerliga regeringen inte vågar satsa på friidrotts-VM 2011 eller 2013. Visst är 200 mkr mycket pengar, vilket är den statliga delen, men när de extra skatteintäkterna för ett friidrotts-VM beräknas till en miljard så borde det vara en enkel ekvation att få ihop.

Jag tycker att regeringen borde ändra sitt ställningstagande. Om viljan finns borde det gå att lösa frågan så att Friidrottsförbundet får in ansökan till den 1 december då det är sista chansen. Jag tänker ta upp frågan vid Centerpartiets riksdagsgrupp imorgon (tisdag e.m.).

(Från mitt veckobrev tidigare idag.)

Idag kan man läsa en intressant nyhet på TT. Skulle tro att det blir en nyhet i morgondagens tidningar också.

Det handlar om socialdemokraternas kansli här på riksdagen. Eftersom deras tillbakagång i valet innebär lägre partistöd så måste de minska sin personalstyrka. Samtidigt har de tagit hit nya politiska tjänstemän som jobbade på departement förra mandatperioden. Det går inte riktigt ihop med tanke på LAS-regeln om sist in först ut, och därför vill socialdemokraterna nu förhandla med facket för att komma runt turordningsreglerna.

Minns socialdemokraternas protester när miljöpartiet gjorde upp alliansen om undantag för två nyckelpersoner. Och inte mindre än tolv socialdemokrater har motionerat, i sju olika motioner med mycket likartat innehåll, så sent som nu i höst om att avskaffa undantagsregeln i LAS. Jag utgår från att dessa protesterar högljutt nu när deras eget partikansli vill kringgå LAS för betydligt fler än två personer.

Man kan åtminstone hoppas att socialdemokraterna nu inser att arbetsgivare kan behöva mer flexibilitet för att få sitt företag/sin organisation att fungera så bra som möjligt. Men mitt hopp om denna insikt är minimalt.

Hej, har ni märkt att julen närmar sig med stormsteg? Det var 10 grader varmt i helgen och jag satte upp utebelysning i en gran. Det kändes helt fel. Inte att det är varmt, det gillar jag egentligen, men kombinationen känns fel. Jul hör ihop med snö och inte med tussilago.

De gångna två veckorna har äntligen varit av det lugnare slaget. Det innebär inte att jag suttit med armarna i kors direkt, men jag har hunnit med sådana ”det gör jag när jag har tid-saker”. Ni har säkert också sådana jobbiga laster och vet hur skönt det är att bli av med dem.

Trängselskatt i Malmö

För någon vecka sedan kunde man läsa i Sydsvenska Dagbladet att vår miljöminister Andreas Carlgren vill införa trängselskatt i fler svenska städer än Stockholm, t.ex. i Malmö. Jag tycker att det var en lite väl tilltagen tolkning. Jag uppfattar Andreas som att han inte tycker att staten ska hindra Malmö om malmöborna vill införa trängselskatt i sin stad. Och det är något helt annat.

Själv är jag positiv till trängselskatt i Stockholm, men skeptisk för Malmös del. Jag har kört mycket bil i både Malmö och Stockholm och det är som natt och dag. Visst kan man sitta vid ett rödljus och inte hinna fram nästa gång det slår över till grönt, men mycket värre köer än så är det inte i Malmö om det inte är något speciellt vägarbete eller annat som hindrar trafiken. Några kilometerlånga köer och krypkörning i 15-20, kanske 30 minuter, som i Stockholm förekommer i princip inte.

Men vem vet hur befolkningsutvecklingen och trafikutvecklingen i Malmö ser ut. Så det går inte att säga att det aldrig någonsin ska komma trängselskatt där, men just nu är det inte aktuellt.

Socialdemokraterna vill gå runt LAS

Idag kan man läsa en intressant nyhet på TT. Skulle tro att det blir en nyhet i morgondagens tidningar också.

Det handlar om socialdemokraternas kansli här på riksdagen. Eftersom deras tillbakagång i valet innebär lägre partistöd så måste de minska sin personalstyrka. Samtidigt har de tagit hit nya politiska tjänstemän som jobbade på departement förra mandatperioden. Det går inte riktigt ihop med tanke på LAS-regeln om sist in först ut, och därför vill socialdemokraterna nu förhandla med facket för att komma runt turordningsreglerna.

Minns socialdemokraternas protester när miljöpartiet gjorde upp alliansen om undantag för två nyckelpersoner. Och inte mindre än tolv socialdemokrater har motionerat, i sju olika motioner med mycket likartat innehåll, så sent som nu i höst om att avskaffa undantagsregeln i LAS. Jag utgår från att dessa protesterar högljutt nu när deras eget partikansli vill kringgå LAS för betydligt fler än två personer.

Man kan åtminstone hoppas att socialdemokraterna nu inser att arbetsgivare kan behöva mer flexibilitet för att få sitt företag/sin organisation att fungera så bra som möjligt. Men mitt hopp om denna insikt är minimalt.

Middag hos kungen

I tisdags förra veckan var det kungens traditionella middag för den nyvalda riksdagen. Det var smoking och tyvärr smoking… Alltså. Det var klädsel smoking, vilket jag inte har några problem med, tvärtom är det trevligt att någon gång få använda den, men tyvärr var det också rökning inne, vilket jag verkligen har problem med. Det var till och med så illa att det bjöds på diverse rökverk, inklusive feta cigarrer, efter middagen. Det finns ett speciellt rum där de numera härdade rökarna började gå in för att röka. Men när det sedan visade sig att det var fri rökning var helst i de vackra salarna så var det snabbt omöjligt att slippa undan röken.

Men, trots allt, var det en trevlig middag. Jag fick inte sitta vid kungens bord, eller ens i samma rum som kungen, drottningen eller Victoria, men jag är lika glad för det. Det bjöds bland annat på ankbröst från Arlöv.

När vi kom dit så stod Kungen, drottningen och Victoria och hälsade på alla. När jag kom fram som kanske nummer 350 så såg kungen rätt less ut på att stå och hälsa. Drottningen var trevlig och såg glad ut. Men bäst var kronprinsessan. När jag hälsade på henne så lyckades hon ge mig känslan av att hon tyckte det var trevligt att just jag kunde komma. Det är en bedrift att få över 400 gäster att känna så. Eller var det kanske bara till mig…:-)

Udda beröm för min blogg

Häromdagen fick jag ett trevligt, men udda, beröm för min blogg som jag måste berätta om. Det var en av miljöpartiets nyvalda riksdagsledamöter som berättade att han hade haft stor nytta av min beskrivning av en ”normal riksdagsvecka”.

Jaså, sa jag, och trodde att han på något sätt var vilse i sitt uppdrag. Men det var inte för att han själv behövde veta vad han ska/förväntas göra under en vecka, utan för att visa sin fru att det faktiskt är mycket mer jobb än hon kunde föreställa sig. Jag kunde inte låta bli att skratta lite. Roligt att man kan hjälpa till. Och jag tror inte att han är den enda som har svårt att förklara för familjen vad man gör under veckan och varför det inte själv går att bestämma mer av sin egen arbetstid. Det är väldigt många tidsbestämda måsten som man inte kan ändra på.

Gjort i övrigt

Jag har blivit intervjuad av en forskare vid Umeå universitet. Inget konstigt med det. Men det roliga är att vi har gått i samma klass i gymnasiet på Spyken. Det blev lika mycket prat om vad gamla klasskamrater gör nu för tiden, som om hennes frågor kring förtroendevaldas sociala situation.

Det har varit årsmöte med Riksdagens HBT-grupp. Jag har varit Centerpartiets ordinarie ledamot den gångna mandatperioden men lämnade nu över till Fredrick Federley. Är dock kvar som ersättare i styrelsen. Riksdagens HBT-grupp är ett tvärpolitiskt nätverk som diskuterar och utarbetar förslag som berör homosexuella, bisexuella och transpersoner. Totalt deltar ett 60-tal personer i gruppen som är öppen för nuvarande och f.d. riksdagsledamöter samt anställda i riksdagen.

Det har varit Centerpartiets förtroenderåd, i Stockholm. Ombuden antog ”Uppdrag 2010”. Det är ett dokument med mål fram till 2010 års val, det handlar om arbetssätt, prioriteringar m.m. Våra mål är tuffa: Tre mandat i valet till Europaparlamentet 2009, fortsatt förtroende för Alliansregeringen i valet 2010 och fördubblat väljarstöd för Centerpartiet i valet 2010. Det krävs verkligen ett hårt och målinriktat arbete för att uppnå målen. Hur dokumentet mer i detalj ska användas inom partiorganisationen arbetar partistyrelsen med. Medan vi i riksdagsgruppen redan har börjat titta på hur vi ska arbeta med uppdraget för att nå målen.

Jag har pratat kort om mäns våld mot kvinnor på ett seminarium som Unifem och Riksdagens manliga nätverk anordnade här i riksdagens lokaler. Jämo Claes Borgström var också där och bland åhörarna kunde skådas f.d. kommissionären Anita Gradin.

Jag har också pratat/debatterat polis på landsbygden på ett seminarium som Småkom anordnade. Mina kollegor från justitieutskottet Lena Olsson (v) och KG Abrahamsson (s) var också där. Men deras inställning var ungefär, vi kan ingenting göra nu. Visserligen inte, men ni kanske har några förslag som ni kan prata om, tänkte jag tyst för mig själv.

Kommande

De kommande veckorna fortsätter riksdagens budgetbehandling och innan jul ska vi ha vår budgetdebatt om ”utgiftsområde 4”, dvs rättsväsendets budget.

Utöver de vanliga mötena så ska jag träffa HIV-smittades förening, Jusek, besöka tullen i Malmö och så ska julklapparna börja inhandlas.

Det är för det mesta bådas fel om två träter och det gäller säkert också i riksdagsarbetet. Men jag kan inte låta bli att fundera över varför det blivit sämre stämning i riksdagen i stort, och kanske framförallt i kammaren.

Med reservation för att jag inte är, och inte kan vara, objektiv, så tycker jag att socialdemokraterna låter sin bitterhet över valförlusten gå ut över riksdagsarbetet. Jag har tidigare skrivit om Monica Greens oförskämda fråga i torsdagens frågestund, och inte minst om hennes onyanserade reaktion på Mats Odells i och för sig otrevliga svar, men värst av alla är Thomas Bodström.

Att han har bestämt sig för att sysselsätta Beatrice Ask med interpellationer om allt mellan himmel och jord är väl en sak, men när han sedan uppträder som han gör i talarstolen så är det till nackdel för demokratin. Det spär på politikerföraktet och dessutom tror jag att fler av de nya riksdagsledamöterna drar sig för att gå upp i talarstolen eftersom de tror att de ska bemötas med hätska och inte alltid sakliga argument.

Bara ur torsdagens interpellationsdebatter har jag hämtat följande citat av Thomas Bodström:

I en debatt om öppenhet kring bidrag till partierna (vilket socialdemokraterna gärna vill ha från privatpersoner och företag, men inte vad LO och dess förbund ger till socialdemokraterna i rena pengar eller arbetsinsatser) så hånade Bodström Beatrice Ask för att hon inte har någon juridisk utbildning:

“Det är ganska magstarkt av en svensk justitieminister, som i och för sig är en utmärkt skolpolitiker men som faktiskt inte har någon juridisk kunskap, att fullständigt döma ut alla de här ländernas juridiska kunskap om vad man har kommit fram till i föreningsfriheten, som är reglerad i Europakommissionen. De har haft fullständigt fel allihopa, säger skolpolitiker Beatrice Ask.”

“Det är därför – säg ingenting annat, Beatrice Ask, det är ingen som tror på det du säger.”

I en debatt om lagrådets kritik mot regeringens korta budgetberedning, vilket budgetlagen styr, så fick Bodström in att regeringen ändrar fastighetsskatten för att statsråden själva tjänar på det:

“Det handlar om tusentals och vissa fall tiotusentals kronor som bland annat flera i den nya regeringen, med statsminister Fredrik Reinfeldt i spetsen, kommer att åtnjuta.”

I samma debatt hävdar han att regeringen bryter mot grundlagarna, vilket vi självklart inte gör:

“Var det någonting som väljarna hade förväntat sig så var det nog att en ny regering skulle följa de grundlagar som vi har.”

“jag tror aldrig att en justitieminister så snabbt har brutit mot grundlagen som Beatrice Ask har gjort”

Längre fram i samma inlägg är han sarkastisk mot justitieministern för att hon inte har någon juridisk utbildning:

“Lagrådet kanske trots allt har lite bättre uppfattning om vad som gäller än vad Beatrice Ask har.”

Bodström återkommer till påståendet om att ändringen i fastighetsskatten görs för att de rika ska tjäna på det (glöm då inte bort att socialdemokraterna i valrörelsen till slut hade fastighetsskatteförslag som var i princip lika långtgående som alliansen):

“Det är naturligtvis lätt att tänka att detta handlar om något så oerhört viktigt som att de rika ska bli ännu rikare.”

“Det här handlade om att man skulle göra Fredrik Reinfeldt och andra betydligt rikare på kort tid. Det var det den här lagen handlade om.”

Sedan är det väldigt tydligt att socialdemokraterna har bestämt sig för att ständigt hävda att det är en moderat regering och inte en alliansregering. Skitsnack, men de räknar säkert med att de ska kunna trumma in det under fyra år.

“Det kanske ligger mer i linje med den moderatledda regering vi har.”

“det är en moderatledd regering totalt och att vi har tre lydpartier som inte får något som helst gehör ens när deras egna talesmän säger detta. Det faktum att Moderaterna styr helt och hållet behöver du inte påminna oss om.”

Det är bara att hoppas att socialdemokraternas bitterhet försvinner med tiden. De borde åtminstone förstå att väljarna har rätt att välja en annan riksdagsmajoritet och därmed regering än en socialdemokratisk. Hur som helst blir det fyra tråkiga år om de inte ändrar sin attityd.

Nu funderar ni säkert på om inte vi hade samma attityd till den socialdemokratiska regeringen förra mandatperioden. Jag vågar svara nej, även om det säkert går att hitta något utfall i riksdagsprotokollen. Ett tydligt exempel på hur jag själv tänkte är att när jag kallade vänsterpartiet och miljöpartiet för “stödpartierna” istället för “samarbetspartierna” fick jag lite dåligt samvete. Detta eftersom jag minns hur jobbigt det var när Centerpartiet blev kallat stödparti under den tid vi samarbetade med socialdemokraterna i mitten av 90-talet för att sanera statens ekonomi.

Carin Jämtin intervjuades i Ekots lördagsintervju tidigare idag. Givetvis med anledning av att både Aftonbladets ledarsida och Göteborgs starke man Göran Johansson uttalat sig för Jämtin som ny partiordförande.

Som vanligt är det kutym inom socialdemokraterna att aldrig säga att man är intresserad av ett uppdrag. Jante är sjukt stark inom det partiet. Den som sagt: “Jag är intresserad”, hade förmodligen aldrig blivit vald pga av han eller hon är för högfärdig och självbelåten.

Med detta i baktanke tycker jag att Jämtin kom så nära ett ja det går att göra inom socialdemokraterna fyra månader före ett partiordförandeval. “Svårt att se sig som partiledare”, “vad jag säger till valberedningen kommer jag inte att berätta här” och “jag är ledare för socialdemokraterna i Stockholms stadshus och det ska jag fortsätta vara” är inte “kan inte se sig som partiledare”, “kommer att säga nej om valberedningen frågar” och “jag är ledare för socialdemokraterna i Stockholms stadshus och det ska jag fortsätta vara resten av mandatperioden”.

Vid riksdagens frågestund i torsdags så ställde socialdemokraten Monica Green en oerhört oförskämd fråga till statsrådet Mats Odell (kd). Det var inte en politisk fråga utan enbart ett sätt att kasta skit på honom. Jag blev upprörd när jag hörde frågan och blev för det första lite förvånad över att talmannen godkände frågan och för det andra förvånad över att Odell svarade henne. Det hade varit ett bättre alternativ av Odell att inte svara istället för att svara när han var upprörd. Att låta ilskan styra var orutinerat av den annars rutinerade ministern.

Jag blev onekligen chockad när jag läste följande artikel i DN.

Monica Green har skrivit till talmannen och beklagar sig över att Mats Odell svarade på hennes otrevliga fråga på ett otrevligt sätt. Vad hade hon förväntat sig? Men det värsta av allt är att Monica Green försöker få det till att Mats Odell besvarat henne som han gjorde för att hon är kvinna och talar dialekt. Va? Lägg av. Så löjligt. Han hade svarat precis lika otrevligt även om det varit en man från Stockholm som ställt en så oförskämd fråga. Var fick hon förresten “han är arrogant för att jag talar dialekt” ifrån?

Sådana som Monica Green förstör för jämställdheten när hon försöker använda “han använder manliga härskartekniker mot mig” enbart i syfte att svartmåla någon man som hon inte tycker om. Då blir det fler som inte tar verklig kritik mot manliga härskartekniker på allvar.

Klarar inte Monica Green av att ta dumma, oförskämda och arroganta svar så får hon låta bli att ställa dumma, oförskämda och arroganta frågor. Så enkelt är det.

Som en del kanske vet så bor jag i Värmdö kommun när jag inte är i Skåne. Nu börjar jag fundera på vad som hänt med denna fridfulla ö-kommun. Igår kunde man läsa om att Värmdös kommunhus blivit evakuerat pga bombhot. Detta drama har lösts genom att de misstänkta gripits i Finland.

Nu ikväll har en bil med en människa i exploderat så att det bara är småbitar kvar. Vittnen som befann sig en halvmil från platsen upplevde explosionen som en liten jordbävning. Tur att det inte hände på dagtid en vardag för min son går på förskolan bara två kilometer från explosionen. Jag får en otäck känsla i kroppen bara av att tänka på det.

De senaste dagarna har det kommit ett par opinionsundersökningar som visar klar övervikt för vänsterkartellen. Vi i alliansen har fått minskat stöd medan framförallt socialdemokraterna ökat. Hela fem procentenheter i en undersökning. Detta samtidigt som Göran Persson varit totalt osynlig under flera veckor. Undrar vilka slutsatser han drar av det.

Det är klart att det aldrig är positivt med dåliga opinionssiffror (vi i Centerpartiet ligger dock högre än vi låg i opinionsundersökningarna före valet även om vi ligger lägre än valresultatet), men samtidigt förvånar det inte efter den diskussion som förts kring vårt A-kasseförslag. I valrörelsen diskuterades jobbpolitiken som en helhet och då tog väljarna ställning för alliansens förslag. När vi lyckas få ner arbetslösheten så tror jag att kritiken minskar och opionsstödet ökar.

Den tredje Dan Brown-romanen för min del efter Da Vinci-koden och Änglar och demoner. Den här gången handlar det inte om Robert Langdon utan om Rachel Sexton. Dotter till presidentkandidaten Sexton, men arbetandes för den sittande presidenten. Onekligen ett problem, men ingenting mot de problem hon får.

Även om I cirkelns mitt har en lite annan handling än de tidigare Dan Brown-romanerna så har de ändå stora likheter. Allt händer under en kort tidsperiod. Det är ständigt högdramatiskt. Huvudpersonerna överlever mirakulöst vid flera tillfällen. Har ni läst Da Vinci-koden vet ni vad jag menar.

Jag tycker att det är en otroligt spännande bok. Även om Dan Brown kör med samma stil som tidigare så kan jag inte påstå att jag störs av det. Problemet med de 515 sidorna är att de inte går att läsa i en följd. Man måste lägga ifrån sig boken någon gång. Trots dessa lovord kommer I cirkelns mitt inte upp i Da Vinci-kodens klass. Men hur som helst, läs båda.

Det är nog en månad sedan jag läste ut den, men har helt glömt att recensera den här på bloggen. Inte alls för att den är dålig, tvärtom gillar jag Liza Marklund. Hon är inte den som använder svenska språket på det allra mest imponerande sättet, men hon lyckas hålla mig fast i boken med en järnhand.

Den här gången blir Annika Bengtzon vittne till ett mord under Nobelfesten. Självklart ger hon sig, frivilligt eller ofrivilligt, in i mordgåtan. Den här gången får hon inte skriva om händelsen eftersom hon är vittne och beläggs med yppandeförbud. Ett hårt slag för Annika, som dessutom har problem både på redaktionen och med sin man Thomas. Intressant i sammanhanget är att Thomas börjar jobba på justitiedepartementet för att arbeta med buggningspropositionen. Det ger boken ett extra dimension för mig personligen. Statssekreteraren (han heter inte Dan Eliasson i boken) säger till Thomas: “Buggningen är en riktig labyrint. Det gäller att du håller tungan rätt i mun om vi ska kunna baxa den genom maskineriet den här gången.” Tyvärr, du lyckades inte. Jag och några andra ser till att propositionen nu ligger vilande under ett år…

Marklund har skrivit 451 spännande sidor. Inte den bästa Bengtzon-romanen, men mycket läsvärd ändå. Kanske speciellt för utvecklingen i Annika Bengtzons liv.

Den dom i EG-domstolen som Aftonbladet skriver om idag verkar vara slutet för Internethandel med alkohol. Det är inte riktigt så jag hade önskat att det skulle gå, men trots allt är det bra om det blir ett klargörande. Dagens situation där tullen stoppar nätspriten men inte riktigt vet om deras beslag kommer att hålla eller inte, är inte bra.

Det behövs en utjämning av alkoholskatterna inom EU. Men frågan verkar omöjlig. Imorgon har vi frågan uppe på EU-nämnden, men det är redan välkänt att det finska kompromissförslaget pulveriserades för någon vecka sedan.

Det är inte lätt att beskriva vad en normalvecka i riksdagen är. Dessutom är normalveckan väldigt olika för olika ledamöter. Men vad jag kan försöka beskriva är min egen vecka. Det som är ovanligt för mig gentemot andra ledamöter är att jag har familjen här i Stockholm och inte i min valkrets. Det gör att jag har lite andra resmönster. Men det innebär också att jag är “lite billigare” genom att jag inte får någon ersättning för dubbelt boende.

Måndag:

Tidigt på morgonen tvingas jag ta taxi från huset till Brunn (största orten på Ingarö) eftersom bussarna går väldigt dåligt (inte alls) så tidigt. Sedan tar jag buss till Slussen, t-bana till Stockholm central, Arlanda Express till Arlanda flygplats och flyg till Sturup. Från Sturup tar jag sedan flygbuss om jag ska till Lund eller Malmö, hyrbil om jag ska på fler ställen runt Skåne under dagen, eller taxi om jag ska till något ställe som inte ligger för långt bort. Tyvärr är tiden ofta så begränsad att det inte ens går att vänta på flygbussen utan det krävs taxi även till Lund eller Malmö.

Under dagen är jag på något företags-/organisationsbesök. Senare hinner jag kanske med ett besök på fängelset i Kristianstad, träffar polisen i Höör, tullen i Malmö eller varför inte Kustbevakningen i Simrishamn. På kvällen är det distriktsstyrelsemöte i Hässleholm, eller förhoppningsvis något mer offentligt möte.

Jag lämnar hyrbilen i Lund och tar nattåget 23:22 från Lund till Stockholm. Jag sover utmärkt på nattåget.

Tisdag:

Efter en dusch på tåget ingår det frukost på hotellet bredvid centralstationen. Jag är på kontoret vid kl. 8.

Då har jag några timmar för att läsa in handlingar till justitieutskottet, plus en jättehög (kanske två dm) med post och ett hundratal mail. Självklart försöker jag hinna med att skriva något på bloggen.

Kl. 10 är det borgerlig grupp inför justitieutskottet och kl. 11 är det själva utskottsmötet. Det kan ta allt mellan 10 minuter och 1,5 timme.

Efter lunch läser jag in mig på handlingar till förtroenderåd och gruppmöte, förmodligen finns det mer kvar i posthögen att ta tag i.

Kl. 15 är det Centerpartiets förtroenderåd. Vi håller på till 15:55 och går sedan direkt till riksdagsgruppens möte som är varje tisdag kl. 16-18. Något statsråd är där och föredrar aktuella frågor och i övrigt diskuterar vi interna gruppfrågor.

Kl. 18 är det veckans motion. Innebandy. I riksdagen finns det en motionshall som varje parti disponerar någon timme i veckan. Vi har tisdagar 18-19:30 och då är det innebandy som gäller. Vid kl. 20 tar jag bussen hem till Ingarö och förhoppningsvis har min son inte hunnit somna innan jag kommer hem. Senare på kvällen, ofta 22:30-00:00 sitter jag och läser mail och skriver på bloggen.

Onsdag:

Jag lämnar min son på dagis vid 8:30 och åker sedan buss till Slussen och går till riksdagen. Hämtar rätt papper och går sedan till Rosenbad. Har möte med justitieministern 9:30-10:30. Sedan tillbaks till riksdagen för kommittémöte kl. 11-12. Jag är själv kommittéordförande, så där bör jag vara med.

Efter lunch ligger det ofta något möte. Kanske är det en utredning, kanske Riksåklagarens rådgivande nämnd där jag sitter med, eller kanske möte med Nordiska Rådets svenska delegation. Sedan blir det någon timme på kontoret då jag läser in handlingarna till torsdagens justitieutskott. På onsdagar är det ofta votering kl. 16.

Förhoppningsvis har jag inget på kvällen och då kan jag ta bussen så att jag är hemma hos familjen 17:30. Gemensam middag. När fru och son sover blir det 1-2 timmars jobb med dessa eviga mail. Plus att jag förmodligen inte hunnit läsa Dagens Nyheter och Skånska Dagbladet. De två tidningar jag försöker läsa dagligen.

Torsdag:

Jag lämnar på dagis strax före kl. 8 och sedan är det buss till stan. Har borgerligt förmöte inför justitieutskottet kl. 9 och sedan är det utskottssammanträde kl. 10. Samma sak varje vecka.

På torsdagen är det dags att läsa in handlingarna för fredagens EU-nämnd. Det är alltid mycket handlingar, och på många områden där jag normalt inte är inläst. Under eftermiddagen är det ofta något inbokat. Förra veckan träffade jag en forskare från Umeå Universitet och imorgon ska jag prata på ett seminarium om mäns våld mot kvinnor. På torsdagar är det ofta votering kl. 17 och sedan åker jag med bussen hem kl. 18. Som varje kväll blir det mail och blogg någon eller några timmar efter familjen somnat.

Fredag:

Lämnar på dagis 8:30 och sedan buss till stan. Har EU-nämnden 9:30 och den tar ofta hela förmiddagen. Förhoppningsvis är det ingen inbokat på eftermiddagen och då hinner jag läsa utredningar, propositioner eller annat som ligger och väntar på att bli läst. Ibland, som imorgon, ska jag tala på något ställe, men förhoppningsvis är det här i Stockholm. Relativt ofta kan jag hämta min son på dagis innan alla andra barn blivit hämtade.

Lördag:

Ungefär varannan vecka är det något inbokat på lördagen. Det kan vara allt från Riksdagens Öppna Hus som nu på lördag till distriktsstämma i Skåne. Passar det så åker familjen med ner till Skåne över helgen, ibland åker jag själv med Erik så får han vara hos farmor och farfar medan jag är på något möte.

Söndag:

Jag gör allt för att hålla söndagarna fria från jobb. Förutom timmarna vid datorn när de andra ändå sover.

Detta kan väl sägas vara en normal vecka. Men som ni märker var det ingen debatt i kammaren under den här normalveckan. Debatt kan det vara vilken dag som helst måndag-fredag. Vidare så är det relativt många resor till andra delar av landet, helst över dagen, men också till Bryssel över dagen, eller längre resor med utskottet, riksdagsgruppen eller Nordiska Rådet. Jag har nog 20-25, i värsta fall 30, resdagar per år med övernattningar. Och då räknar jag inte in resor till och från Skåne eller Stockholm, utan det är andra resmål utöver det vanliga riksdagsuppdraget.

Så skulle min vecka kunna se ut om det funnits någon “normalvecka”.

Idag har Volvos vd Leif Johansson sagt att att han vill höja skatten på bensin och diesel för att kunna skattebefria miljövänliga bränslen. Ett mycket bra och visionärt förslag. Tyvärr tror jag inte att det är genomförbart just nu, men på sikt är det helt rätt inriktning. Vi måste ställa om från fossila till förnyelsebara bränslen, det är absolut nödvändigt för miljön och dessutom bra ekonomiskt för Sverige om vi kan använda inhemska bränslen istället för importerat.

Andreas Carlgren måste säga att vi inte tänker höja bensinskatten, det är en alliansöverenskommelse som vi står fast vid. Men han är lika tydlig på att målet med alliansens politik Leif Johanssons förslag är detsamma, att det ska bli mer lönsamt att vara miljövänlig.

– Gårdsstödet betalas ut innan årsskiftet. För Skåne län innebär detta över 1,1 miljarder kronor. Ett glädjande besked som gör att vi kommit en liten bit på väg i frågan om likvärdiga konkurrensvillkor för svenskt jordbruk, säger Johan Linander, riksdagsledamot för Skånes södra valkrets, i en kommentar till att Regeringen enats om att gårdsstödet från EU permanent ska betalas ut till de svenska bönderna det år som stödet avser.

– För alla de bönder som har drabbats av skördeskador denna sommar och höst är utbetalningen i december en hjälp på vägen för att förbättra en bekymmersam ekonomisk situation.

När riksdagen behandlat frågan kommer gårdsstödet och andra stöd på uppemot 6,4 miljarder kunna betalas ut i slutet av december 2006. Därigenom kommer Sverige i fortsättningen, som flertalet andra länder i den Europeiska unionen, att betala ut gårdsstödet på rätt sida årsskiftet.

– Vi har slagits för detta sedan socialdemokraterna flyttade fram utbetalningen första gången. Nu är det slut med budgettrixandet.

Idag var det mandatperiodens högtidspunkt för alla rojalister i riksdagen. Nämligen kungens middag på Stockholms slott för riksdagsledamöterna.

Det var min andra kungamiddag och inte lika spännande som första gången. Men jag kan inte förneka att det känns speciellt att gå fram och hälsa på kungaparet. Den här gången var dessutom kronprinsessan Victoria med. Jag hann prata lite kort med henne och hon verkar väldigt trevlig.

Vi gick alla i en lång rad efter vi hängt in ytterkläderna. Kungen, drottningen och Victoria stod och hälsade på alla. När jag kom fram som kanske nummer 350 så såg kungen rätt less ut på att stå och hälsa. Drottningen var trevlig och såg glad ut. Men bäst var självklart kronprinsessan. När jag hälsade på henne så lyckades hon ge mig känslan av att hon tyckte det var trevligt att just jag kunde komma. Det är en bedrift att få över 400 gäster att känna så.

Middagen var god och trevlig. Även om jag inte ens satt i samma rum som kungligheterna. Där inne satt utskottsordförander, statsråd, talmän m.fl. med “högre rang”. Men de som satt där hade säkert inte högre stämning än vad vi hade. Därefter var det kaffe och avec ute i de stora salarna.

Där upptäckte vi också att kungaparet blivit “folkligare” de senaste fyra åren. Då 2002 fanns det ett system där kungen och drottningen bjöd fram de som de ville tala med genom en “löpare” som gick och hämtade de önskade personerna. Andra gjorde sig icke besvär. Men dessa stela formaliteter var nu borta. Nu hade vi alla möjlighet att gå fram och prata med dem alla tre. Kanske ett steg mot ett folkligare kungafamilj?

Hur som helst var det en trevlig kväll på slottet. Men det räcker med en gång per mandatperiod…

Som ni ser har min blogg fått ett nytt utseende. Jag var så trött på det gamla som jag nog haft i 1,5 år. “Red train” är bara tänkt som en tillfällig lösning tills jag fixat något snyggare och mer personligt.