Linander tycker!
Korta mer eller mindre genomtänkta tankar efterfrågar likasinnade kommentarer.

Jag har av naturliga skal inte kunnat folja allt som hant i Palestina, men jag har natts av nyheten att Israel gatt in pa Gazaremsan med militar och bland annat kidnappat Palestinska politiker varav premiarministern ar en.

Sveriges uttalanden, genom Jan Eliasson, har varit allt for forsiktiga. Visst ar Hamas ingen organisation som jag gillar, men nu har Israel gatt over alla granser. Visst, jag kan forsta att de vill fa tillbaka soldaten, men att kidnappa premiarministern? Det ar totalt orimligt.

Sverige maste genast fordoma Israels handling och ta upp fragan i EU.

Vad gor man en kvall som denna? Efter nastan tre veckor med vm-fotboll varje kvall kanns det tomt och innehallslost utan en enda match. Visserligen ar jag pa Cypern och har det varmt och skont, atit gott, badat och solat. Men utan fotbollen kanns det anda tomt. Jag ar lite serios…

Brasilien vinner, darutover gar Argentina, Italien och Portugal till semi. Eller?

Befinner mig nu pa Cypern (darav bristen pa a, a och o). Har bara varit har i nagra timmar, men en av de forsta sakerna som slog mig och min fru var skillnaden i synen pa “sexindustrin” mellan Sverige och ett land som Cypern.

Sag en man, formodligen agaren till en strippbar, som stolt korde runt i en bil lackerad med strippbarens namn. I Sverige hade strippbaragare knappast gjort sa, da hade han blivit overost med sura agg och tomater. Har ar det som vilken business som helst.

En så här bitter kväll kan jag inte låta bli att skriva och ösa galla över förbundskapten Lars Lagerbäck. Visst, det är inte han som är på planen och det är inte han som gör försvarsmisstagen, men han gjorde flera misstag som gör att förtroendet är borta.

Det är ingen överraskning att Sverige får stryk av Tyskland, men sättet det hände på är inte okej. När Aftonbladet skriver “Avskedsföreställningen?” borde de mena förbundskaptenen och inte Henke och Ljungberg.

För det första hade Lagerbäck inte förberett spelarna på stundens allvar. Från avspark var det svenska laget i något slags chocktillstånd. När det släppte stod det redan 2-0. Om det var det enorma tyska publikstödet eller tyskarnas omedelbara offensiv kvittar, det är förbundskaptenens ansvar att göra laget mentalt förberett.

För det andra hade Lagerbäck inte något motmedel när Klose och Podolski spelade med djup mellan sig och inte bredd som alla förväntat sig. Detta skulle förbundskaptenen sett från första anfallet och självklart kommunicerat med lagkapten Mellberg. Visst kan man tycka att rutinerade spelare som Mellberg, Lucic och Edman ska upptäcka problemet själva, men gör de inte det så måste ledningen på bänken agera.

För det tredje är det obegripligt att Sverige genomförde ett byte medan Henke fick stå och vänta på att lägga straffen. Det är sådant som motståndarlaget brukar försöka göra för att få straffläggaren i balans. Tyskarna behövde inte agera, det gjorde Lagerbäck själv.

Lars Lagerbäck borde ta konsekvensen och avgå direkt.

Kunde inte låta bli att tänka på romanen av Erich Maria Remarque när jag läste den här artikeln i Aftonbladet.

Lite osmakligt att ha “två dödsoffer” i samma rubrik som “lugn midsommartrafik”. Man kan fundera på hur fru, sambo, flickvän, föräldrar, syskon eller vänner till de omkomna reagerar när de läser artikeln. Förmodligen på samma sätt som Pauls föräldrar när de får beskedet “På västfronten intet nytt“.

Svar på Christin Hagbergs inlägg i SkD den 21 juni.

Christin Hagberg inleder sitt svar på mitt tidigare inlägg med ett klassiskt, men fult, retoriskt grepp. Slutsatsen att jag skulle tycka att Företagarnas vd Gunvor Engström skulle vara patetisk är så långt från sanningen att det blir obegripligt. Men det är intressant att Hagberg använder samma retoriska grepp som jag märkt att både justitieminister Thomas Bodström och statsrådet Morgan Johansson gjort på senare tid. Har socialdemokraterna nyligen gått på retorikkurs, eller det kanske är så att det är de socialdemokratiska politiska tjänstemännen som skriver tal och debattartiklar som gått på kurs?

Hagberg fortsätter med att enbart ta upp ett enda förslag som alliansen lagt. Jag hoppas att väljarna i höst ser till helheten, och då upptäcker man utan större problem att Centerpartiets och den borgerliga alliansens förslag för bönderna och andra småföretagare är klart mycket bättre än socialdemokraternas, vänsterpartiets och miljöpartiets förslag. Det vore också bra för väljarna att veta om en röst på socialdemokraterna leder till en vänsterpartist som näringsminister och en miljöpartist som jordbruksminister.

Hur som helst så skulle ingen bli gladare än jag om socialdemokraterna nu äntligen förstått att Sveriges bönder lider av pålagor och krav som inte deras europeiska kollegor har. LRF har gjort en kartläggning som visar att socialdemokraternas politik med oräkneliga regler för de gröna näringarna kostar bönderna ca 4 miljarder kronor per år. För det enskilda lantbruksföretaget kan det handla om kostnader på flera hundratusentals kronor.

En svensk morot regleras otroligt nog av 29 regelverk och 50 informationskrav och för mjölk finns det 53 regelverk och 124 informationskrav. Är detta rimligt? Dessutom ökar antalet regler hela tiden trots att en regelförenkling är det som verkligen skulle behövas. Totalt har de gröna näringarna ca 400 olika regelverk och över 800 informationskrav som riktas direkt till dem. En framgångsrik företagare i de gröna näringarna behöver vara lika mycket byråkrat som bonde. Så ser det ut i socialdemokraternas Sverige. Det borde Christin Hagberg oroa sig för om hon nu verkligen bryr sig om svenska bönder.

Det är intressant att Lunds socialdemokratiska studentklubb engagerar sig så mycket i Centerpartiets förslag om ungdomsavtal att de till och med anordnar en namninsamling. Vore det inte bättre om socialdemokraterna engagerade sig lite mer i hur fler ungomar ska få jobb? Centerpartiet har lagt fram ett förslag på hur en flexiblare arbetsrätt ska kunna ge fler ungdomar de så viktiga första arbetslivserfarenheterna. Kanske kan Lunds S-klubb åka på studiebesök till Danmark där det finns större flexibilitet och där ungdomsarbetslösheten också är betydligt lägre än i Sverige.

Men tydligen tycker inte de socialdemokratiska studenterna att ungdomsarbetslösheten är något problem. Att deras partikamrater i regeringen inte lyckats förbättra situationen för de ungdomar som går arbetslösa trots landets högkonjunktur borde väl om något föranleda en namninsamling och protestbrev.

Tillslaget mot The Pirate Bay får alltmer bisarra inslag. Nya avslöjanden om samtal mellan regeringen och amerikanska myndigheter, hot om sanktioner och amerikanska privatdetektiver varvas med krystade försök från ansvariga i Sverige att bevisa att det inte alls förekommit några försök till ministerstyre och att det handlar om en normal prioritering inom polisen.

Klart är i alla fall att Thomas Bodström uppenbarligen tycker att upphovsrättsbrott ska prioriteras fullt i klass med, eller till och med högre, än andra IT-brott, som barnpornografi, hets mot folkgrupp eller bedrägeri. Vi prioriterar inte så: Polisens resurser ska användas för att bekämpa de grova brotten först. Det är viktigare att sätta stopp för övergrepp mot barn än att jaga 16-åringar som vill se på film.

Men bortsett från prioriteringarna, så vill vi peka på en allvarlig konsekvens av hetsjakten på fildelare i Sverige och som tyvärr inte uppmärksammats alls i debatten, nämligen att den på sikt kommer att försvåra möjligheterna att stoppa allvarlig brottslighet på nätet.

Det har länge förekommit en diskussion kring hur ”det anonyma Internet” kan se ut. Det finns också redan många tekniska lösningar på hur man kan sända anonym e-post, surfa och fildela anonymt. I grund och botten är det en ganska enkel princip – i stället för att Thomas hämtar en fil från Göran, så ber han Mona leta upp och skicka vidare den, utan att tala om varifrån den kommer eller vart den skickas.

En finess i sammanhanget är att det är just så hela Internet fungerar – datorer hämtar information åt andra och skickar vidare den. Det anonyma Internet är svårt att förbjuda, utan att man samtidigt försöker avskaffa Internet helt och hållet.

Redan idag finns goda tekniska möjligheter till anonymitet, för den som verkligen vill. På nätet finns flera olika möjligheter – sök t.ex. på ”p2p2p”, ”anonymous proxies” eller ”freenet”, så får du en bild av hur det ser ut. Men ännu är det inte något som förverkligats i stor skala. En viktig orsak är teknisk – det är svårt att åstadkomma verklig anonymitet och det krävs stor bandbredd eftersom allt går via omvägar. Men det är tekniskt möjligt och bandbredden till vanliga hushåll kommer att öka.

En betydligt viktigare orsak är att den verkliga efterfrågan på anonymitet har saknats. Bara verkligt fula fiskar har på allvar försökt bli anonyma, och så länge de är få så går det ofta att spåra dem, t.ex. genom trafikanalys. Den kritiska massan för verklig anonymitet har inte funnits där.

Den massan är precis vad Thomas Bodström nu är på god väg att skapa. Genom att inleda en hetsjakt på fildelare skapar han en massiv efterfrågan på anonymitet. De som fildelar kommer inte att sluta med det; de kommer istället att göra det anonymt.

Så vänds en förment god föresats i sin rena motsats. I tron att han skapar lag och ordning på Internet, har Thomas Bodström öppnat slussdörrarna för något oändligt mycket värre. Om några år kommer dagens repressiva åtgärder att vara verkningslösa mot fildelare. Och dessutom kommer de inte att vara verkningsfulla mot riktiga brottslingar.

Det enda förnuftiga nu är att ge polisen nya instruktioner, stoppa hetsjakten på fildelare och att se över upphovsrättslagen, så att vi inte politiskt skapar förutsättningar för en sådan utveckling. Det bör också kompletteras med en utredning om hur vi bekämpar IT-brott i framtiden. Vi kommer helhjärtat att stödja ett sådant arbete, så länge Thomas Bodström inte gör jakten på 16-åriga fildelare till dess viktigaste mål.

Lena Ek, Europaparlamentariker för Centerpartiet
Johan Linander, Centerpartiets rättspolitiska talesman

Justitieminister Thomas Bodström hävdar i en debattartikel i Sundsvalls Tidning den 28 maj att Centerpartiet, och Kristdemokraterna, går emot våra egna förslag om buggning på grund av någon obegriplig politisk taktik. Detta stämmer givetvis inte. Centerpartiet, och kristdemokraterna, är positiva till buggning, men vi är också bestämda på att en sådan ingripande lagstiftning måste skyddas av hög rättssäkerhet och högt skydd av den personliga integriteten. Detta tycks Thomas Bodström ha mycket svårt att förstå.

Justitieministern har blivit omnämnd som den person som ”kommer att bli ihågkommen som den justitieminister som spolade ner svenskarnas integritet i toalettstolen”. Är det då Centerpartiet som gjort detta omnämnande? Inte alls. Det är socialdemokratiska ungdomsförbundet, SSU, Thomas Bodströms egna partikamrater. Så när justitieministern förvånar sig över att Centerpartiet inte vill genomföra buggningen på det rättsosäkra sätt som han föreslagit så borde han kanske istället fundera över att han inte ens har sitt eget ungdomsförbund bakom sig.

I diskussionen om buggning måste man också komma ihåg att detta hjälpmedel inte på något sätt är avgörande för människors trygghet. I regeringens förslag nämns att man uppskattar att buggning skulle kunna komma att användas ca 40 gånger per år i hela landet. Riksåklagaren menar att det skulle bli ännu färre. Uppskattningsvis skulle ca 20 buggningsfall per år leda till åtal och de allra flesta av dessa brott skulle säkert ändå kunna lösas utan buggning. Det är alltså ett mycket litet antal brott som kommer att lösas tack vare att buggning införs, och det hoppas jag att det gör så snart rättssäkerheten kan garanteras. För även om det är få brott, så är de grova och självklart viktiga att lösa.

Men för människors dagliga trygghet är det helt andra saker som behövs i svenskt rättsväsende. Under socialdemokraternas ledning har över 100 polisstationer lagts ner och detta om något har skapat ett otryggare land. Under de senaste tio åren, med socialdemokratisk regering, har brottsligheten ökat och blivit värre. Det dödliga våldet har ökat med ca 25 %, antalet anmälda misshandelsfall har ökat med nästan 40 %, antalet rån har ökat med 60 %, narkotikabrotten har fördubblats och antalet våldtäkter har mer än fördubblats.

I Centerpartiets Sverige behövs det fler synliga och tillgängliga poliser som också kan jobba med det brottsförebyggande arbetet. Folk ska ha möjlighet att träffa och kontakta polisen på ett enkelt sätt. Polisen ska finnas lokalt för att kunna ha en personkännedom och lokalkännedom. Detta underlättar inte minst vid brottsutredningar. Men tyvärr har detta synsätt helt fått stryka på foten när socialdemokraterna centraliserat svenskt rättsväsende.

Det är också sorgligt att se hur justitieminister Thomas Bodström trixar med statistiken. När antalet poliser ska beskrivas så jämförs ständigt med år 2000. Det år då socialdemokraterna hade monterat ner polisväsendet till en historiskt låg nivå. Varför jämför ni inte med år 1994 när ni tog över regeringsmakten? Men då blir statistiken såklart inte lika positiv för socialdemokraterna.

Den 2 juli börjar den s.k. Almedalsveckan. Visby blir för en vecka samlingspunkt för politiker, journalister, lobbyister och organisationer av alla de slag. Såg att årets Almedalsvecka blir rekordstor, 450 evenemang finns med i det officiella programmet och 350 journalister är ackrediterade.

Totalt är det många tusen personer som åker dit för att, ja, för vad då? Mingla med rätt personer, äta gratisluncher och dricka paraplydrinkar. Kanske. Jag har aldrig varit där. Är inte det minsta lockad. Jag träffar politiker, journalister, lobbyister och organisationsföreträdare hela året så varför skulle jag spendera en julivecka med att göra samma sak.

Det knyts säkert en hel del bra kontakter, det arrangeras många bra seminarier, många nationella och internationella experter på diverse områden kommer dit och Visby är en fantastiskt vacker och trevlig stad. Men nog lyckas politiker och journalister tillsammans överdriva betydelsen av denna sommarvecka på Gotland. Man kan väl tro att det knappast åkt dit 350 journalister om arrangemanget varit i Eslöv en kall oktobervecka.

I några dagar har Ekot haft nyheter om alla kandidater till valet i höst. Först handlade det om att de socialdemokratiska kandidaterna har högst snittlön (det var en överraskning för mig), sedan har det varit nyheter om att vi i Centerpartiet har få invandrare på våra listor och att moderaterna har få kvinnor (inget av detta var överraskningar). Idag handlade nyheten om skulder hos kronofogden och att det är Vänsterpartiet som har flest kandidater med sådana skulder.

Det är kanske intressant för någon, men jag tycker ändå att nyheten är tunn. Det känns som att Ekot anstränger sig för att hitta något speciellt om varje parti. Först var det S, sedan C, M och nu alltså V. Vi väntar på vad som utmärker folkpartiets, kristdemokraternas och miljöpartiets kandidater.

Dagen “skuldstatistik” kunde tolkats på åtminstone två andra sätt. För det första så har Junilistan en kandidat med över 6,3 mkr i skulder. Är det lämpligt att en sådan person ber om medborgarnas förtroende. Att man har lite skulder för obetalda skatter, p-avgifter, TV-licens osv är inte bra, men kan begripas när man hamnat i ekonomiska trångmål. Men 6,3 miljoner kronor, då handlar det om något helt annat.

Nästa tolkning skulle kunna vara att mer än 18 % av Nationaldemokraternas kandidater har skulder hos kronofogden. Står inte de för “ordning och reda”, “lagarna ska gälla för alla” och liknande. Det är tydligen mest retorik.

Skulle man vilja göra en positiv tolkning, för Centerpartiet åtminstone, så skulle man kunna påpeka vilken stor skillnad det är i storleken på skulderna mellan partierna. De 35 vänsterpartisterna har i snitt ca 100 000 kr i skulder, de få (9) moderaterna har däremot över 300 000 kr i snitt, men de halvmånga (13) centerpartisterna med skulder hos kronofogden har bara ca 34 000 kr i snitt. Centerpartiet har alltså de kandidater med minst ekonomiska problem….

Får se om jag har rätt i att de “hittat” en speciell sak om varje parti.

Rapport avslöjade ikväll att kammaråklagare Håkan Roswall, som hade The Pirate Bay-ärendet på sitt bord, blev kallad till Justitiedepartementet i april. Då fick han veta att USA hotat med “svartlistning”, dvs handelssanktioner, om inte Sverige agerade mot fildelningen. Underförstått stoppa Pirate Bay.

Vid mötet betonades att Roswall inte skulle se detta som en påtryckning för att han skulle göra något särskilt, men att detta sägs kan inte ha någon betydelse när hela mötet uppenbarligen var en påtryckning. Annars hade ju mötet aldrig behövt ske.

Något direkt ministerstyre enligt Regeringsformen 11 kap § 7 är det kanske inte, då krävs: “bestämma, hur förvaltningsmyndighet skall i särskilt fall besluta i ärende som rör myndighetsutövning mot enskild”.

Men i förarbetena till Regeringsformen nämns också informella kontakter mellan regeringen eller dess kansli och myndigheterna:

“I sådana enskilda ärenden som ligger inom ramen för 11 kap.§ 7 regeringsformen måste regeringen via sina tjänstemän, liksom hittills, självfallet iaktta mycket stor försiktighet i sina kontakter med myndigheternas tjänstemän.”

Någon försiktighet kan man knappast påstå att de iakttagit och därför tycker jag att justitieministern, genom sitt departements agerande, gjort sig skyldig till ministerstyre.

Imorgon 06:35 ska jag debattera frågan med statssekreterare Dan Eliasson i P1 Morgon. Vi får se om han kan ge några klargörande svar då. Det finns mycket mer att skriva om denna “soppa”, inte minst hur Sveriges regering ger efter för amerikanska påtryckningar och hur justitieministern försöker hålla sig utanför frågan för att inte kritiken ska riktas mot honom, men nu måste jag sova för att vara pigg till radion imorgon bitti.

Rapport avslöjar idag att USA hotade Sverige med handelssanktioner om inte Sverige stoppade fildelningssajter som The Pirate Bay.

Avslöjandet aktualiserar min KU-anmälan mot Thomas Bodström och alla de JO- och JK-anmälningar som gjorts.

Det är uppenbart att det krävs en granskning för att reda ut Thomas Bodströms och andra regeringsrepresentanters agerande i frågan. Tydligen kommer ytterligare uppgifter att ges i Rapport kl. 19.30.

Idag röstade katalonerna för ett ökat regionalt självstyre, hela 73,9 % sa ja till den nya grundlagen.

Katalonien blir en av Europas mest självständiga regioner, förmodligen i konkurrens med Åland. De får ett eget domstolsväsende, rätt att förhandla direkt med EU, ökat inflytande över ekonomisk politik och invandrarpolitik, samt eget skatteverk som tillsammans med den spanska staten ska ansvara för skatteindrivningen. I praktiken innebär det att katalanerna i större utsträckning kan bestämma vad regionens skattepengar ska användas till.

Visst finns det skillnader mellan Sverige och Spanien, och t.ex. mellan Katalonien och Skåne, men den s.k. Ansvarskommittén som utreder hur Sveriges ska styras i framtiden borde verkligen studera Spanien noga. Det finns mycket att lära inte minst av spanska statens förtroende för att den regionala och kommunala nivån klarar av att sköta sina uppdrag. Till skillnad från rikskommunalrådet Göran Persson som försöker styra över allt och alla från Rosenbad.

Är det så här socialdemokraterna och LO vill ha valrörelsen?

Om inte så bör Wanja Lundby-Wedin genast be om ursäkt.

Idag kan man läsa i Aftonbladet att Lennart Daléus inte längre är medlem i Centerpartiet. Inte direkt någon ny nyhet. Vid flera tillfällen när de f.d. partiledarna varit med, t.ex. på stämmor, så har Daléus sagt att han vill stå partipolitiskt obunden som ordförande för Greenpeace. Så “nyheten” är åtminstone några år gammal.

Men det ska inte heller förnekas att stämningen mellan Daléus och Centerpartiet inte varit den allra bästa sedan han avtackades och Maud tog över som partiordförande. Det är synd, för Lennart Daléus har ett mycket starkt engagemang i miljöfrågorna och jag skulle gärna se honom argumentera i valrörelsen för Centerpartiet. Samtidigt förstår jag att Greenpeace inte vill ha en ordförande som offentligt går ut med vilket parti han ska rösta på.

Här är justitieminister Thomas Bodströms svar på om och i så fall vad han tänker göra för att inte oskyldiga ska drabbas vid beslag av servrar. Jag hade förväntat mig att han skulle svara att reglerna för beslag egentligen inte är gjorda för just beslag av servrar, eller något liknande, för det tycker till och med åklagarna, men inte. Bodström tycker att allt är frid och fröjd.

Svar på fråga 2005/06:1748 av Johan Linander (c) Skydd av lagliga servrar

Johan Linander har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att skyndsamt se till att inte oskyldiga ska drabbas vid beslag av servrar.

Johan Linanders fråga är ställd med anledning av tillslaget mot det företag som förvarar servrarna som innehåller sajten ”The Pirate Bay”.

Jag kan naturligtvis inte uttala mig om myndigheternas agerande i detta enskilda fall och känner dessutom inte till några andra omständigheter kring tillslaget än de som har framkommit i media.

De brottsutredande myndigheterna är för att kunna beivra brott beroende av ändamålsenliga och effektiva arbetsmetoder. Användningen av tvångsmedel såsom t.ex. beslag är i detta sammanhang av mycket stor betydelse. Beslag är ett tvångsmedel som innebär att en brottsutredande myndighet tillfälligt tar hand om annans egendom i syfte att t.ex. säkra bevisning.

Vid all tvångsmedelsanvändning måste myndigheterna tillämpa bl.a. behovsprincipen och proportionalitetsprincipen. Behovsprincipen innebär att en myndighet får använda ett tvångsmedel bara när det finns ett påtagligt behov av det och en mindre ingripande åtgärd inte är tillräcklig. Proportionalitetsprincipen innebär att ett tvångsmedel får tillgripas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller något annat motstående intresse. Tvångsåtgärden skall alltså i fråga om art, styrka, räckvidd och varaktighet stå i rimlig proportion till vad som står att vinna med åtgärden.

Lagen innehåller olika slag av rättssäkerhetsgarantier för den som drabbas av beslag. Den viktigaste är rätten att få saken prövad av domstol.

Jag anser att beslagsbestämmelserna är väl avvägda. Jag kommer dock givetvis att även fortsättningsvis noga följa utvecklingen på detta område.

Stockholm den 16 juni 2006

Thomas Bodström

Idag kom Statistiska Centralbyrån sista partisympatiundersökning före valet. Ingen kioskvältare för de flesta, men för oss politiker är det en chans att se hur det går i den egna hemregionen. De allra flesta undersökningar ger endast en nationell bild av opinionen, men eftersom SCB tillfrågar betydligt fler än vad Sifo, Temo och de andra gör, så kan de bryta ner resultatet på regioner och valkretsar.

Totalt i landet så verkar opinionen stå still. Den enda statistiskt säkerställda förändringen sedan i november förra året är en uppgång för kristdemokraterna. Men å andra sidan har de en statistiskt säkertälld nedgång i jämförelse med valresultatet 2002. De har även fp, s och v, medan moderaterna har en säkerställd uppgång sedan valet. Med andra ord, inga nyheter.

Jag tycker också att det är intressant att jämföra med maj 2002-undersökningen. Detta eftersom det finns en viss erfarenhet av hur partierna brukar ändra sig i valrörelser. Vi i Centerpartiet brukar gå framåt precis som socialdemokraterna, medan moderaterna brukar backa. Centerpartiet och miljöpartiet ligger lite bättre än maj-02 medan kd och v är i det närmsta halverade. Även s ligger mer än 5 %-enheter lägre. M är 4 %-enheter upp medan fp är dubbelt så stora som i maj 02-undersökningen. Hur som helst så blir det en strid in i det sista mellan alliansen och vänsterkartellen, det är stenhårt.

Så var det då regionerna. Valkretsuppdelningen offentliggörs först imorgon, men redan nu kan man hitta hur det ser ut i landets “storregioner”. Det är svårt att dra några långtgående slutsatser, men en som jag tror kan bli avgörande för valet i september är socialdemokraternas stora nedgång i Stockholm (både staden och länet) och i Skåne. Som exempelvis i “Stor-Malmö” (gillar inte namnet, men det innebär Malmö med närliggande kommuner inklusive Lund) där S hade 51,8 % i maj 2002 men nu i maj 2006 står de på 30,5 %. Både i Stockholms stad och Stockholms län är moderaterna större än socialdemokraterna, i länet med nästan 10 %-enheter.

SCB-undersökningen visar också att det är mycket långt till 4 %-spärren för alla nya partier som försöker komma in. Junilistan, Sverigedemokraterna och Feministiskt Initiativ har alla ungefär 0,8 % av rösterna. Sjukvårdspartiet, Piratpartiet och alla andra har tillsammans också ungefär 0,8 %.

Läste ikväll på text-tv om “tuffare tag mot fildelare“. Rikspolisstyrelsen ska lägga fram förslag för regeringen imorgon på hur jakten mot fildelare ska bli effektivare.

Mina två första tankar var: Nu ser vi resultatet av påtryckningar mot RPS och vad ligger i “effektivare”.

Jag kan aldrig tänka mig att RPS själva väljer att högprioritera jakt på fildelare. Det är brott med lågt straffvärde, mycket lägre än många av de brott som aldrig utreds och läggs ner direkt. Det känns ofrånkomligt att RPS prioritering beror på andra faktorer än vad som är viktigast för svensk polis att bekämpa. Frågan man ställer sig är vem som utövat påtryckningarna. USA, justitiedepartementet, Antipiratbyrån? Självklart är det inte olagligt att utöva påtryckningar. Det är helt okej att justitieministern genom regleringsbrev säger åt RPS att prioritera fildelningen, men då tycker jag att Thomas Bodström borde stå upp för vad han tycker. Är det JuDep som fått RPS att prioritera fildelning så har svenska folket rätt att få veta det. Då ska alla veta att Thomas Bodström prioriterar att få fast fildelare samtidigt som bara 11 % av alla anmälda barnmisshandelsfall personuppklaras, 4 % av skadegörelsebrotten och 1 % av stölder i bilar klaras upp.

Nästa fråga är vad som ligger i “effektivare”. Låt mig gissa att det handlar om att få ut ip-nummer trots att det bara blir böter i straff.

Det ska bli intressant att se hur Bodström gör. Han har ju även ett möte med miljöpartiet och vänsterpartiet om fildelning inbokat. Och hans egen partisekreterare Marita Ulvskog tycker att den lag som Bodström drev genom för ett år sedan inte alls fungerar.

Hittade också en bra artikel i Sydsvenskan “Fjorton kända röster om fildelning” som jag inte kan låta bli att bifoga. Självklart kan SDS ha valt att göra urvalet av personer för att få fram en fildelningspositiv bild, men det känns inte så.

Hittade en nyhet om en intressant undersökning av hur svenskar upplever kameraövervakning.

Jag är inte förvånad, utan tvärtom tror jag att allt fler kommer att bli negativa. Diskussionen kring den personliga integriteten kommer att fortsätta, inte minst om justitieminister Bodström skulle få möjligheten att fortsätta lägga det ena integritetskränkande lagförslaget efter det andra, och detta kommer att leda till ett ökat motstånd även mot kameraövervakning.

Jag är inte totalmotståndare, utan det kan vara motiverat med kameror i vissa situationer. Vi är vana vid kameror på banken och i affären, men även t.ex. vid skadegörelsedrabbade skolor kan det tyvärr vara ett nödvändigt ont. Men då är det samtidigt viktigt att kamerorna inte är till under skoltid, att det är tydligt skyltat, att inte mer än just skolans område fångas av kamerorna, att det finns en bra kontroll av vem och hur bilder får användas osv. Men när socialdemokraterna i Malmö vill kameraövervaka halva staden, då har det gått för långt.