Linander tycker!
Korta mer eller mindre genomtänkta tankar efterfrågar likasinnade kommentarer.

Jag har inte varit pa (har hamnat vid ett engelskt tangentbord sa nu har jag inte ens danska a, a och o) teater har i Kopenhamn, utan jag har varit pa lunch hos danska Drottningen. Men det kandes som att vara med i en 1800-tals teater, atminstone var det langt fran 2000-talet.

Som presidieledamot i Nordiska Radet var jag inbjuden till lunch pa slottet tillsammans med bl.a. de nordiska statsministrarna, de nordiska samarbetsministrarna, ambassadorer m.fl. Jag brukar vara ganska kaxig, men i de har sammanhangen kande jag mig ganska liten far jag medge.

Lunchen gick till ungefar som sa: Alla gasterna gick in i en mycket vacker sal har pa Christiansborg. Efter nagra minuter oppnades ett par stora dorrar och dar stod Drottning Margrethe och prinsgemal Henrik. Sedan blev vi uppropade en i taget och sa fick man ga fram och halsa pa de bada. Sedan var det dags for treratters lunch. Satt saklart inte med drottningen utan fick “noja mig med” danska kabinettsekreteraren, svenska ambassadoren, f.d. norske ministern Dagfinn Høybråten (som ocksa ska bli nasta president for Nordiska Radet) m.fl. Manga trevliga diskussioner. Sedan var det kaffe och mingel, vagade dock inte ga fram och prata med Drottningen utan pratade med var nordiska samarbetsminister Cristina Husmark Pehrson, alandska lagradet Roger Nordlund (centerpartist) m.fl.

Det var en trevlig lunch, men hela upplagget runt drottningparet kandes mycket markligt. Teater ar det enklaste sattet att beskriva det. Och spannande var det.

Tidigare under formiddagen hade vi i presidiet haft ett eget mote med de nordiska statsministrarna. Diskuterade tva fragor. De sjalvstyrande omradenas (Faroarna, Gronland och Aland) mojlighet att bli fullvardiga medlemmar i NR och Norden som global vinnarregion.

Norden som global vinnarregion ar ocksa temat for det toppmote med statsministrarna som pagar just nu inne i Folketinget. Hur Norden ska klara sig och dra nytta av globaliseringen ar en viktig fraga. De svar som vi fatt hora an sa lange handlar framforallt om utbildning och forskning, innovationer och entreprenorskap. Att konkurrera med kunskap har vi hort nagra ganger.

Det mest konkreta som kommit fram ar att Fredrik Reinfeldt i sitt anforande la ett forslag om att skapa ett nordiskt globaliseringsrad. Hur det ska utformas ville han inte ga in pa, men tanken ar god.

Nu har jag varit på middag hos Sveriges ambassadør i Køpenhamn. Det var fri sittning så jag satte mig vid samma bord som ambassadøren och vår nordiska samarbetsminister Cristina Husmark Pehrson. Man får ta de chanser som ges att påverka ministern och lyssna på ambassadøren.

Vi hann prata om ganska mycket under middagen, men framførallt handlade det såklart om nordiska frågor. Jag frågade bl.a. ambassadøren om han mærkt av den senste diskussionen kring sociala avgifter før grænsgångare.

(Det handar om att en dansk arbetsgivare som har anstællt en svensk betalar normalt danska sociala avgifter, men om svensken har några som helst extrainkomster i Sverige så tvingas den danska arbetsgivaren att betala svenska sociala avgifter før hela inkomsten.)

Ambassadørens svar var att det har påverkat och fler dansk arbetsgivare ær mer skeptiska till att anstælla svenskar. Mycket beklagligt eftersom vi har arbetsløshet i Skåne medan det finns arbetskraftsbrist i Køpenhamnsområdet.

Vår nordiska samarbetsminister satt och lyssnade både på frågan och svaret. Hon hade givetvis hørt om problemet tidigare, men det kan inte skada att uppmærksamma henne ytterligare på att vi verkligen behøver løsa problemet.

Nordiska Rådets session i Køpenhamn børjar inte førræn imorgon, men redan idag har vi haft partigruppmøten. Centerpartiet tillhør Mittengruppe som ær næst størsta partigrupp efter socialdemokraterna. Från Sverige ingår æven folkpartiet, kristdemokraterna och miljøpartiet så det ær en bred grupp.

Dagens møte har framførallt handlat om vilka frågor som vi ska prioritera under 2007. Det finns många frågor som behøver tas upp, men høgst prioritet har grænshinder, miljø och grænsøverskridande brottslighet.

Ikvæll ska svenska delegationen på middag hos svenska ambassadøren Lars Grundberg. Intressant att høra hans syn på skillnader och likheter mellan Sverige och Danmark.

Det kan man nog säga, formellt. Men bara för att Nordiska Rådet inte kan fatta direkt gällande beslut så betyder det inte att NR är maktlöst. Att sju svenska ministrar åker till Nordiska Rådets session i Köpenhamn i nästa vecka betyder i sig att NR blir betydelsefullt.

Jag ska försöka ge rapporter från “insidan” så får ni själv avgöra om det nordiska samarbetet enbart finns för att politiker ska få umgås som någon hävdar i DN-artikeln.

Imorgon ska jag vara med i Front i P3 och kommentera fildelning. Reportaget handlar framförallt om hur studenter stängs av från universitetsnäten för att de fildelat. Kommer någon gång mellan kl. 11-13, eftersom det är inspelat (i fredags) så vet jag inte när under programmet det kommer.

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att lagfästa den vita käppen som trafikmärke.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda hur man kan förbättra trafiksäkerheten för synskadade.

Synskadade i trafiken

Oskyddade trafikanter är mest utsatta i trafiken. Särskilt utsatta är synskadade. Trafiken ökar ständigt och det är svårt även för seende att gå över en gata eller väg. Extra svårt är det där det inte finns övergångsställen med ljudsignaler, utan bara en gångpassage. Är man synskadad så är det nästan omöjligt att korsa vägen där det är gångpassage. Av den anledningen bör man utreda vilka förbättringar man kan göra för att de synskadade ska känna sig något så när säkra i trafiken.

En synskadad som måste korsa gata eller väg där övergångsställe med ljudsignal saknas kan aldrig veta om korsande motortrafik tänker bromsa in och ge företräde.

I trafikförordningen finns ingenting nämnt om den vita käppen. Väg- och gatutrafikens regelverk behöver därför kompletteras med en regel som ger särskilt stöd för synskadade gångtrafikanter.

Vi vill därför föreslå att vita käppen i lag eller förordning ges status av trafiksignal att jämföra med polismans tecken. När någon vill korsa väg eller gata och tydligt visar sin vita käpp ska det innebära stopptecken, som tvingar övriga trafikanter att stanna och ge företräde. Lagfästs den vita käppen som trafikmärke, kommer den att bli ett starkare skydd för synskadade i trafiken. Det kommer också att innebära att kunskapen om den vita käppen vidmakthålls och förstärks genom trafikutbildningar på olika nivåer. Vi har i Sverige beslutat att vårt samhälle ska vara handikappanpassat 2010. Därför är det hög tid att vita käppen ges status av trafiksignal.

Johan Linander
Birgitta Sellén

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om regionalisering av en av SVT:s två kanaler.

Motivering

Sveriges Television är landets viktigaste informationsspridare och påverkar det politiska beslutsfattandet mer än någon annan media. SVT styrs från Stockholm med ett huvudstadsperspektiv som tyvärr ger en snedvriden bild av Sverige. Sverige är så mycket mer än Sergels Torg och Riksdagshuset.

Det är en fara för förtroendet för public service om inte hela landet och hela landets befolkning har samma möjlighet att uppmärksammas. Redan idag är det många människor runt om i landet som är uppretade över den Stockholmsfixering som SVT sägs stå för. Den lokala Stockholmsdebatten i Stadshuset får utrymme som om det vore av riksintresse, medan Västra Götaland, Region Skåne och övriga landet i princip aldrig uppmärksammas förutom i de korta regionala sändningarna.

Det pågår en positiv regionaliseringsprocess i Sverige, även om den går alldeles för långsamt. Ett viktigt steg i denna regionalisering bör vara att göra statstelevisionens ena kanal regional. Låt utgångspunkten vara regionala sändningar och undantaget gemensamma nationella sändningar i en av SVT:s två kanaler. På det sättet kan vi få Public Service för hela Sverige.

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en nationell kampanj om sexuellt överförbara sjukdomar.

Motivering

Under 80-talet genomfördes en nationell kampanj om HIV/AIDS. Denna kampanj gav en bred kunskap och medvetenhet bland befolkningen om vad HIV/AIDS är, vilka risker som finns att bli smittad och hur man bör skydda sig mot alla sexuellt överförbara sjukdomar. Tyvärr har denna kunskap inte förts vidare till dagens unga svenskar i tillräckligt stor omfattning.

Allt färre ungdomar använder kondom vid tillfälliga sexuella kontakter och begreppet säker sex tycks vara något som glömts bort. Antalet klamydiafall har ökat dramatiskt och är en vanlig orsak till ofrivillig barnlöshet hos många par.

2005 anmäldes enligt Smittskyddsinstitutet 33 060 fall av klamydia, det innebär en ökning på nästan 100 % på sex år. 1999 anmäldes 16 710 fall. Ökningen det senaste året var måttlig, 2,4 %, medan det mellan 2003 och 2004 var över 20 %. Det är dock alldeles för tidigt att dra slutsatsen att trenden skulle ha vänt. Målsättningen måste åtminstone vara att få ner antalet fall till 1999 års nivå.

Det behövs en ny nationell kampanj om sexuellt överförbara sjukdomar för att öka kunskapen och därmed minska risken för spridning av bland annat HIV och klamydia.

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ändringar i namnlagen.

Motivering

Det kan på goda grunder ifrågasättas varför staten ska reglera vilka namn som föräldrar får döpa sina barn till, hur man får byta namn eller hur makar ingår namngemenskap. Den svenska namnlagen från 1982 bör därför ses över i syfte att förenkla så mycket som möjligt. Det finns dock anledning att t.ex. skydda immaterialrättsligt skyddade namn och släktnamn och därför bör det finnas kvar en namnlag.

När det gäller makars möjlighet att ta ett gemensamt mellannamn är dagens namnlag en ren klåfingrighet från statens sida. Idag förbjuds att båda tar den ena makens efternamn som gemensamt efternamn och den andra makens efternamn som gemensamt mellannamn. Varför?

Namnlagen är också uppbyggd utifrån att hela Sverige har samma namnkultur, men så är inte fallet. Enligt 13 § tredje punkten i namnlagen är det förbjudet att ta ett efternamn som är ett allmänt känt utländskt efternamn. Detta hindrar t.ex. en Hansson i Skåne att ändra till det gamla släktnamnet Hansen eftersom Hansen är ett allmänt känt utländskt efternamn. Att Skåne varit danskt fram till 1658 tar inte namnlagen hänsyn till.

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att ändra Sveriges nationaldag från den 6 juni till den 24 maj.

Motivering

Den 6 juni firas som nationaldag i Sverige med anledning av att Gustav Eriksson Vasa valdes till Sveriges kung den 6 juni 1523. Jag kan förstå att Gustav Vasa har varit en viktig historisk person i vissa delar av Sverige, men som skåning har jag ingen som helst anledning att fira Gustav Vasas kröning.

Gustav Vasa låg i ständiga krig med Danmark. Det Danmark som Skåne, Blekinge, Halland och Bohuslän tillhörde till 1658. Med andra ord 135 år efter det år som vi nu firar genom en allmän helgdag. Jämtland och Gotland blev en del av Sverige först 1645 och tycks inte heller ha någon anledning att fira Gustav Vasas kröning 1523.

Nästa fråga är om det överhuvudtaget finns någon anledning att fira Gustav Vasa. Han har ofta framställts som en omtänksam landsfader. En annan bild är att han var en tyrann, bokbålsarrangör och klosterbrännare som genom att mörda upprorsmakare och oppositionella grundade den svenska enhetsstaten. Med tanke på hur Dacke-upproret brutalt och blodigt krossades av Gustav Vasa borde inte heller smålänningarna ha någon anledning att fira den 6 juni.

Många skånska frihetskämpar fick sätta livet till på grund av Gustav Vasa och det är inte rimligt att svenska staten ska tvinga skåningar och andra att fira denna tyrann. Sveriges nationaldag bör därför ändras till en dag då vi alla svenskar har en anledning att fira.
Sverige har ingen befrielsehistoria att fira såsom t.ex. Norge, USA och Frankrike. Tvärtom hyllar vi tyvärr en tid då Sverige var en imperialistisk krigsnation. Detta är inget som bör hyllas. Istället bör vi hylla folkets frihet och demokrati, t.ex. genom att.
göra den 24 maj till ny nationaldag. Dagen då vi 1919 fick en allmän och lika rösträtt.

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en målsättning att det ska vara lika enkelt att jobba och bo i olika nordiska länder som inom ett land.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att upprätta en grönbok för samtliga identifierade gränsbarriärer i Öresundsregionen med tidsplan för när de ska vara avklarade.

Motivering

Det finns en enormt stor potential för tillväxt och utveckling i Öresundsregionen. I hela Skåne och hela Själland finns en tro och förhoppning på vad regionen gemensamt kan åstadkomma och det blir trots allt vanligare att människor flyttar över sundet eller tar ett jobb på andra sidan.

Tyvärr kan inte de stora förhoppningarna om utveckling, integration, företagande och tillväxt infrias förrän ett antal barriärer och hinder för Öresundsintegrationen eliminerats. Många problem kan till en början tyckas bagatellartade, men ett stort antal små problem blir snart ett oöverstigligt hinder. Det finns inget behov av bättre förmåner eller regler i Öresundsregionen än i andra delar av Sverige, det enda som krävs är att gränsbarriärerna ska bort så att det blir lika villkor för gränsgångarna. Det handlar inte heller om att det ska vara samma regler på alla områden i Skåne och på Själland, poängen är att de olikheter som finns, och på många områden ska finnas kvar, måste kunna överbryggas.

Först och främst måste vi i Sverige bestämma oss för den övergripande målsättningen att det inte ska vara svårare för den enskilda medborgaren att bo på en sida och jobba på en annan sida av Öresund. Detsamma ska givetvis gälla i andra nordiska gränsregioner.

För bara några få år sedan fanns det en helt annan bild och inställning till Danmark än vad det finns idag. Det var gemyt, pilsner och Tivoli. Skillnaderna mellan Skåne och Danmark upplevdes snarast som något positivt. Tack vare Öresundsbron har sundet blivit mentalt smalare. Idag handlar våra Danmarksresor om jobb, företagskontakter och utbildning, och nu upplevs skillnaderna och regelkrånglet som problem som hindrar integrationen över sundet. Tyvärr har inte staterna hunnit, mest på grund av okunskap men också på grund av ovilja, att anpassa regelsystem efter sundsbornas förändrade liv och därför bromsas utvecklingen.

I en grönbok ska alla kända gränsbarriärer listas. De bör delas upp i två kategorier, frågor där vi kan harmonisera lagstiftningarna och frågor där harmoniering inte kan ske och det därför behövs särskilda gränsgångarregler. Sedan är det dags att slå fast en tidsplan och agera. Vi kan inte fortsätta att ha regler som begränsar en positiv utveckling som alla säger sig vilja ha.

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en snabbare utbyggnad av E 22 till motorvägsstandard genom en PPP-lösning.

Motivering

Skåne har länge haft en utbyggnad av E22 till motorvägsstandard som den viktigaste vägsatsningen i länet. Behovet av en utbyggd E 22 är väl dokumenterat och satsningar på vägen har ett brett stöd från skånska kommuner och från näringslivet. Vägen fyller flera viktiga funktioner som gör den till en prioriterad nationell angelägenhet. Den fyller väl de transportpolitiska mål som riksdagen fastställt.

Utbyggnaden av E 22 är viktig för att ta till vara den växtkraft som finns i Skåne och övriga sydöstra Sverige. Det har dessutom under lång tid diskuterats att just denna utbyggnad skulle lämpa sig väl för en PPP-lösning. Detta skulle innebära en snabbare utbyggnad av E 22 till motorväg, dessutom finns det beräkningar som tyder på att det skulle vara mer kostnadseffektivt.

I budgetpropositionen för 2007 slår regeringen fast att det finns ett tydligt samband mellan tillväxt, nya jobb och en väl fungerande infrastruktur. I budgettexten kan man också läsa att regeringen har en mycket positiv inställning till att bygga ut infrastruktur genom så kallade PPP-lösningar där privata och offentliga intressen samverkan. Oavsett om det sker med PPP-finansiering eller på annat sätt måste utbyggnaden av E 22 vara högt prioriterad.

Målsättningen bör vara att vägen skall vara utbyggd år 2010. Beräkningar visar att en tidigareläggning med tio år i förhållande till Vägverkets tidigare lagda förslag innebär samhällsvinster på mellan 500 och 600 miljoner kronor och en besparing av dödade i trafiken med 65-70 personer. Siffrorna avser endast den skånska delen och endast mervärdet av tidigareläggningen i sig. Motsvarande bedömning för hela E 22 innebär därmed större värden.

Johan Linander
Lars-Ivar Ericson
Lennart Pettersson

På måndag-torsdag nästa vecka ska jag deltaga på Nordiska Rådets session i Köpenhamn. Jag har tidigare bara varit med på sessionen i Stockholm, men nu har jag avancerat till att ingå i presidiet. Det innebär att jag får möjlighet till möten med bl.a. de nordiska statsministrarna och lunch hos Drottningen. Utöver att jag tycker att de nordiska frågorna, inte minst de vardagliga gränshindren i Öresundsregionen, är viktiga så kommer de fyra dagarna i Köpenhamn innebära många trevliga personliga erfarenheter.

Men, det var inte därför jag skriver om sessionen på bloggen. Utan jag vill höra från er som läser det här om ni har något som ni vill att jag ska lyfta på Nordiska Rådet. På dagordningen finns “Temadebatt om utvecklandet av Norden som en global vinnarregion” där samtliga statsministrar deltar, redogörelser från utrikes- och försvarsministrarna, bekämpande av människohandel och prostitution, nordisk välfärdspolitik, nordiskt samarbete om energiplanläggning, klimatpolitik, nordisk språk- och kulturpolitik, samt forskning, innovation och utbildning.

Med andra ord finns det många politikområden som kommer att diskuteras. Har ni några synpunkter eller frågor som ni tycker jag behöver ta upp så maila mig eller lägg en kommentar här på bloggen.

Hej, länge sedan förra veckobrevet och det har hänt enormt mycket. Vi har fått en ny regering, två ministrar har tvingats avgå, vi har fått två nya, alla poster i riksdagen är fördelade osv. Jag kan inte skriva om allt för då skulle det här veckobrevet bli så långt att ingen skulle orka läsa det, men jag väljer ut några valda delar.

När regeringen presenterades var det som väntat fyra centerpartistiska statsråd. Maud blev näringsminister, Eskil Erlandsson jordbruksminister, Åsa Torstensson infrastrukturminister på näringsdepartementet och Andreas Carlgren miljöminister. Jag hade inte trott på Andreas återkomst, men jag är övertygad om att han blir en utmärkt miljöminister.

Två andra statsråd försvann lika snabbt som de kom. Skandaler fällde både Cecilia Stegö Chilo och Maria Borelius. Tråkigt, men efter allt kommit fram och uppståndelsen växte så fanns det inget annat alternativ än att avgå. Istället har Fredrik Reinfeldt utsett Lena Adelsohn Liljeroth som kulturminister och Sten Tolgfors som handelsminister. Jag har högt förtroende för båda även om jag inte känner dem närmre. Lena har jag träffat vid några tillfällen och hon har gett ett mycket sympatiskt intryck.

Utskott m.m.

Valberedningsarbetet gick mycket smidigare än jag kunnat tro i förväg. Det fanns så många nya uppdrag att fördela att vi nästan lyckades göra alla nöjda och glada. Det är betydligt lättare att vara valberedare när man ökat i valet än när man gått ner. Våra två utskottsordförandeposter fick Kenneth Johansson i social och Sofia Larsen i utbildning. Claes Västerteg är vice utskottsordförande i miljö- och jordbruk. Eftersom vår gruppledare Åsa gick och blev minister så fick vi ersätta henne med Roger Tiefensee. Annika Qarlsson är vice gruppledare och Kenneth Johansson andra vice.

Själv fick jag behålla min plats i justitieutskottet, men den här gången har jag en arbetande suppleant (alltså en ersättare som inte samtidigt är ordinarie i ett annat utskott), nämligen Karin Nilsson som är statsrådsersättare för Eskil. Utöver JuU är jag ordinarie ledamot i Nordiska Rådet och första ersättare i EU-nämnden.

Vi har delat upp oss i fyra kommittéer istället för som tidigare tre. Mest beroende på att vi nu är 29 ledamöter istället för 22. Vår gamla säkerhetskommitté heter nu Kommitté Trygghet och öppenhet, men består av samma utskott förutom lagutskottet som ju försvunnit. Jag har blivit ordförande i kommittén och sitter därmed även i riksdagsgruppens förtroenderåd.

Arbetssätt

Riksdagsarbetet är väldigt annorlunda nu när vi sitter i regeringsställning. Det tidigare arbetet med parti- och kommittémotioner, reservationer och särskilda yrkanden, samt kritiska interpellationer och skriftliga frågor har ersatts av promenader till Rosenbad. Det är en lite förenklad beskrivning, jag har skrivit några få enskilda motioner och det kommer säkert att finnas anledning att skriva några interpellationer och frågor, men den huvudsakliga ”makten” ligger nu i de direkta kontakterna med ministrarna.

Vi som är JuU:s borgerliga gruppledare (dvs en person från varje alliansparti) har redan träffat justitieminister Beatrice Ask två gånger på justitiedepartementet och vi kommer att ha veckomöten varje onsdag. Det känns bra att det är Beatrice som blev justitieminister. Jag har haft ett mycket gott samarbete med henne i justitieutskottet i fyra år, och det underlättare självklart kommunikationen nu när vi sitter på vars en sida av Strömmen.

Inom riksdagsgruppen måste vi också lära om. Det är inte så enkelt att gå från en invand ”kritisera regeringen linje” till att bli ”regeringsförsvarare”. Självklart finns det frågor där inte alla allianspartier är överens, men dessa ska vi lösa tillsammans innan de når riksdagens bord. Det är vid de personliga mötena mellan allianspartiernas företrädare som vi kommer att lösa de knutar som till en början känns svåra. Ibland kommer det att smärta när vi tvingas kompromissa bort någon hjärtefråga, men så kommer det att vara för oss alla fyra. I ett samarbete kan inte alla få exakt som de vill (ungefär som hemma i familjen). Vi kommer säkert att skrika på varandra ibland, men vi har kommit överens om att alltid göra det på ett kärleksfullt sätt och att skilja på sak och person.

Resor

För två veckor sedan var jag i Bukarest på ELDR:s kongress och förtroenderåd (Council). Det var mitt första större ELDR-möte och det kändes mest som lärotid. Jag gjorde nog ingen större skillnad i besluten som fattades, men det var intressant att vara där. För er som inte vet är ELDR det europeiska liberala och demokratiska partiet som Centerpartiet, och folkpartiet, är medlem i. Dess motsvarighet i Europaparlamentet heter ALDE, men det är egentligen samma sak även om det i ELDR finns medlemmar som inte kommer från EU-länder.

Utöver själva kongressen var vi inbjudna av Rumäniens liberala premiärminister på middag i parlamentsbyggnaden. Det är världens näst största byggnad efter Pentagon. Helt sjukt stort och allting är i marmor. Rumäniens tidigare diktator Nicolae Ceausescu lät bygga palatset 1983-1989. 24 000 byggarbetare jobbade i treskift för att få färdig den ofattbara byggnaden. Samtidigt svalt folket. Ceausescu höll tal från en balkong, som vi också fick gå ut på, den 21 december 1989 för att lugna ner folket som börjat göra uppror. Effekten blev den omvända och Ceausescu och hans fru försökte fly. De fångades in, fick en (sken)rättegång och avrättades inför kamerorna den 26 december 1989. Ni minns säkert bilderna från TV.

En liten kortare resa i måndags gick till Köpenhamn. Jag pratade om demokratiutveckling för ett hundratal personer på ”Demokratiforum” i Rådhuset. Jag hade aldrig varit inne i danska rådhuset tidigare. Det är också en fin byggnad, men efter att ha gått runt i parlamentet i Bukarest har jag blivit lite mer svårimponerad…

På måndag ska jag åter till Köpenhamn, den här gången till Nordiska Rådets session. Jag har fått äran att sitta i presidiet så nu blir det ännu fler speciella upplevelser. Bland annat kommer vi (13 personer sitter i presidiet) ha möte med de fem nordiska statsministrarna och ska på lunch hos danska drottningen! Spännande och lite nervöst. Jag blev väldigt överraskad när jag var på förslag som presidieledamot, jag utgick från att de två svenska platserna skulle gå till en socialdemokrat och en moderat. Men inom NR är vi indelade i andra sorters partigrupper och eftersom Mittengruppen (C, Fp, Kd och Mp) är större än den konservativa gruppen (bara moderaterna från Sverige) så gick den andra presidieposten till Mittengruppen. Vi i Centerpartiet är största parti inom Mittengruppen i Sverige och jag är den enda som varit med lite tidigare, och därför blev det som det blev.

Hänt i övrigt

Två gånger Södra Sandby blev det i förra veckan. Först på måndagen hade vi kommunkretsens valutvärdering på en gård utanför Sandby, och sedan på fredagen gästade jag och talade lite på Södra Sandby C-avdelnings 90-årsjubileum. Trevliga tillställningar båda två, och god mat.

Jag har varit på första mötet med Trafikuppgiftsutredningens politiska referensgrupp. Det är enmansutredaren Gudrun Antemar (gd på Ekobrottsmyndigheten) som ska ta fram ett förslag på hur EU-direktivet om lagring av teleuppgifter ska införas i svensk lag. Jag var motståndare till direktivet, men nu gäller det att införa det i svensk lag med så lite personliga integritetskränkningar som möjligt.

Det har varit den 14:e upplagan av Unga Tankar. Dialogkonferensen mellan ungdomar och politiker som jag startade för sju år sedan. Kul att det lever kvar och ständigt viktigt att öka ungdomars inflytande över politiken. Den här gången var det i Tomelilla. Tyvärr var jag ensam centerpartist, dåligt att ingen från regiongruppen kom.

Vidare har varit med på en debatt i Lund om buggning. Det var Juridiska Föreningen i Lund som anordnade debatten som en inledning på JiA-dagarna (juristen i arbete). Det var lite speciellt att tala inför tre gamla lärare från juridikutbildningen. Men trevligt att träffa dem igen. Hans Klette träffar jag dock lite oftare eftersom han är ordförande i BOJ, Brottsofferjourernas Riksförbund.

De få motioner som jag skriver i år kan ni (snart) hitta på min blogg, www.johanlinander.se.

Kommande

Imorgon ska jag göra min debut som tjänstgörande i EU-nämnden. Det är finansminister Anders Borg och arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin som ska föredra ärenden som ska upp i Rådet.

Imorgon ska jag också bli intervjuad om fildelning till ett radioprogram som jag tror ska sändas på måndag.

På söndag döps min första lilla systerdotter, Irma, i Veberöds kyrka.

Sedan är det en plenifritt i en vecka, men då ska jag istället debattera i Nordiska Rådet.

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförts om utbildning i Ecodriving.

Motivering

Ökande bensinpriser och konsekvenserna av koldioxidutsläppen har medfört ett ökat intresse för att utveckla ett mera effektivt sätt att köra bil. En metod är EcoDriving- sparsam körning. Vi skulle få minskad drivmedelsförbrukning och utsläppen av växthusgaser skulle minska ifall fler bilister använde sig av denna metod. Körsättet innebär även att följa hastighetsgränserna och köra förutseende vilket medför att trafiksäkerheten höjs. Om alla körkortstagare skulle utbildas i EcoDriving så skulle mer än 100 000 förare per år kunna köra på ett bättre sätt. Därför bör EcoDriving snarast bli ett obligatoriskt moment i all körkortsutbildning.

Stockholm den 20 oktober 2006

Lars-Ivar Ericson (c)
Johan Linander (c)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförts om drogfrågor i körkortsutbildningen.

Motivering

Antalet olyckor och dödsfall bland unga förare i trafiken ökar. Det beror bland annat på att många kör drogpåverkade. Det är därför viktigt att åstadkomma attitydförändringar när det gäller droger och trafik. Var femte 18 -24-åring har kört rattfull och alltfler tycker det är okej att köra bil efter alkoholförtäring.

Sådana förhållanden kan motverkas genom en effektiv och grundlig undervisning i drogfrågor under körkortsutbildningen. Genom exempelvis filmvisningar, diskussioner samt värderings- och upplevelsebaserade övningar kan körkortskandidaterna bli medvetna om sambandet mellan droger och bilolyckor.

Utbildning i drogfrågor bör därför vara obligatorisk i all körkortsutbildning.

Stockholm den 20 oktober 2006

Lars-Ivar Ericson (c)
Johan Linander (c)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en höjning av den i körkortslagen tillåtna gränsen på 3,500 kg för dragbil och släpvagns sammanlagda totalvikt för B-körkort.

Motivering

Körkortslagens § 5 reglerar vilka förarbehörigheter som gäller för särskilda fordonstyper. Det vanliga B-körkortet gäller för ”personbil med totalvikt av högst 3,5 ton och lätt lastbil samt enbart ett lätt släpfordon som är kopplat till sådana bilar”. Detta innebär att både dragbilens och släpvagnens sammanlagda totalvikt får vara maximalt 3,5 ton.

Denna viktbegränsning gjordes för ett antal år sedan då bilarna inte var lika tunga som idag. Många nytillverkade bilar, såsom till exempel jeepar och liknande bilar, har en totalvikt på ca 2,5 ton. De flesta husvagnar väger över 1 ton och kan därför alltså inte dras med en jeep om föraren inte har BE-körkort. Samma problem kan lätt uppstå med hästsläp.

Regeln att ett släpfordons totalvikt inte får överstiga dragbilens tjänstevikt bör förbli oförändrad, men det är rimligt att gränsen för de båda fordonens sammanlagda totalvikt höjs. Inte minst eftersom trafiksäkerheten kan äventyras när en förare tvingas använda
en mindre bil för att undvika att överskrida totalvikten 3,500 kg för B-körkort. Det är därför viktigt att reglerna ändras och anpassas till de moderna och säkrare fordon som finns idag.

Stockholm den 24 oktober 2006

Johan Linander (c)
Claes Västerteg (c)

Till min förvåning läste jag i dagens DN att Jan Björklund ska föreslå att “störande föremål, som mp3-spelare och mobiltelefoner, ska få beslagtas för dagen eller för hela veckan”.

Detta är feltänkt. Jag står helt bakom att lärare ska få ta ifrån elever mobilen eller mp3-spelaren under lektionstid. Om inte eleven har en godtagbar förklaring så ska mobilen vara avstängd under lektionstid och någon mp3-spelare ska inte heller få användas om det inte är uttryckligen godkänt. Bryter en elev mot detta bör först en varning ges och om eleven inte skärper sig så ska lärare kunna ta mobilen eller mp3-spelaren för resten av lektionen. Om eleven vill ringa eller lyssna på musik på rasten ska mobilen/mp3-spelaren ges tillbaka. När nästa lektion påbörjas kan läraren åter ta hand om grejerna.

Men helt ovillkorligt ska sakerna lämnas tillbaka när skoldagen slutar. En lärare har ingen rätt att “döma” en elev till att vara utan sin mobil eller mp3-spelare på fritiden. En arbetsgivare kan bestämma att en privat mobiltelefon inte får vara på under arbetstid, men hur skulle vi reagera om arbetsgivaren bestämde att mobilen inte heller får tas med hem efter arbetstidens slut? Helt otänktbart.

Jag hoppas att beskrivningen av skollagsförslaget i denna del är ett missförstånd, annars får vi se till att rätta till förslaget.

Jag är övertygad om att Intersport i Norrköping inte är ensamma. Det har blivit så vanligt med övervakningskameror att butikscheferna inte ens tror att de behöver tillstånd. En mycket oroväckande trend. Och att ha övervakningskameran så att den filmar in i provhytten är helt oacceptabelt. Jag utgår från att Länssstyrelsen säger nej till ett sådant tillstånd.

Det blev Lena Adelsohn Liljeroth som blev ny kulturminister. Så på den punkten hade jag rätt. Tyvärr försämrades jämställdheten genom att det inte blev en kvinna som efterträdde Maria Borelius som handelsminister. Men å andra sidan är Sten Tolgfors en mycket duktig politiker och jag har stort förtroende för honom. Jag har inte suttit i samma utskott som någon av de två nya ministrarna, men Lena har jag lärt känna lite bl.a. genom gemensamma mediaframträdanden och Sten Tolgfors har jag hört mycket gott om av C-riksdagskollegor.