Linander tycker!
Korta mer eller mindre genomtänkta tankar efterfrågar likasinnade kommentarer.

På en dryg timme har jag fått 26 mail om samma sak. FRA? Nej. Sanktionsdirektivet? Nej. Könsneutral äktenskapslagstiftning? Ja! Och då är det inte 26 mail för en könsneutral äktenskapslagstiftning utan mot.

Jag har inga problem med att respektera olika åsikter, inte i den här frågan heller. De som skriver om att de tycker att äktenskapet är för en man och en kvinna har jag full förståelse för, utan att hålla med dem.

Däremot kom det ett mail från en organisation vid namn Biker Church Europe. Jag har aldrig hört talas om organisationen och det kanske är lika bra det. Påståenden som att en förändrad äktenskapsbalk skulle utsätta 100 000 tals barn för en stor fara tyder inte på att det är en organisation som jag sympatiserar med ändå. Jag var tvungen att maila tillbaka och fråga på vilket sätt 100 000 tals barn skulle utsättas för stor fara. Ska bli intressant att se om jag får svar och vad de i så fall skriver.

“Du kommer garanterat att få äta upp ditt påstående” var ett av de arga påståenden som kom i kommentarerna efter att jag den 6 september skrev att Sverigedemokraterna hittade på för att få uppmärksamhet. I övrigt lät det “Jag förstår att du och ditt centerparti svettas och våndas”, “Kan bara säga att det är du och såna som du som hittar på.Du kan inte styrka all skit du skriver.Du är en naiv loser.Och nästa gång du skriver,ta reda på fakta.Du vet ingenting,gråsosse” och “Kommer man med en sådan spektakulär anklagelse så borde du ju försöka underbygga teorin på något sätt” i några andra kommentarer som ramlade in från arga sverigedemokrater.

Jaha, och hur såg då sanningen ut? Jag hittade en liten notis i tidningen Riksdag & Departement, långt ifrån så omfattande som “nyheten” om att SD förhandlade med fyra kända politiker, idag. Tyvärr hittar jag inte den på nätet, men så här står det:

Kändisar nobbar sd

71 personer är nominerade för att kandidera för Sverigedemokraterna till Europavalet nästa år. Samtliga är redan partimedlemmar. En preliminär lista ska klubbas i december.

- Valsedeln kommer alltså att hållas öppen för nya namn så länge det är möjligt, säger Martin Kinnunen, pressekreterare hos sd.

Att det skulle gå ner för socialdemokraterna i de kommande opinionsundersökningarna hade nog de flesta räknat med, även sossarna själva. Den uppmärksamhet de fått i samband med samarbetsdilemmat har onekligen varit negativ för dem. Men att de skulle rasa 6,2 % på en månad har definitivt försatt dem i chocktillstånd.

Synovates Nicklas Källebring säger: “Det här är den mest dramatiska omsvängningen jag sett på en enda månad under 15 års arbete med opinionsmätningar.” Socialdemokraternas tappade sympatisörer tycks ha gått till moderaterna (+ 4,5%) och vänsterpartiet (+ 2,3%). Tyvärr tappar vi i Centerpartiet lite, men det är faktiskt inte det viktigaste just nu. Det viktiga är att vänsterblockets ledning minskar så mycket att våra allianssympatisörer, och medlemmar, åter börjar tro på att det kan bli en fortsatt borgerlig regering efter 2010.

(Har varit publicerad i ett par skånska dagstidningar.)

Det finns olika sätt att bedriva politik. Ett sätt är att säga vad man vill och sedan genomföra det och ett annat sätt är att säga vad man vill, inte genomföra det fastän man har möjlighet och sedan åter säga att man vill när man inte längre har möjligheten.

Detta är en beskrivning av turerna kring E22.

För en dryg månad sedan presenterade infrastrukturminister Åsa Torstensson (c) alliansregeringens närtidssatsning på infrastruktur, för år 2009 och 2010. För ett par veckor sedan kom även långtidssatsningen fram till år 2021 på totalt 417 miljarder kronor. Pengar som inte är fördelade utan det ska ske genom en dialog med kommunala och regionala företrädare samt näringslivet. Regeringen vill inte sitta i Stockholm och pytsa ut pengar, utan hur pengarna ska användas på bästa sätt vet vi bäst i vår egen del av landet.

I regeringens närtidssatsning finns 200 mkr avsatta till E22:an genom Skåne. Detta är inte alls tillräckligt för att färdigställa hela E22:an utan resterande medel kommer via långtidssatsningen (om kommunerna och Region Skåne så önskar, vilket jag utgår från). Socialdemokraterna väljer i sin skuggbudget att lägga 820 mkr på E22 för 2009-2010. De menar att alliansen sviker sitt löfte att bygga ut hela E22 genom att bara avsätta 200 mkr.

Men vad är då sanningen? Jo, inför regeringens stora närtidssatsning så granskades vilka vägar som var möjliga att färdigställa på kort sikt. Då förklarade Vägverket att eftersom den fysiska planeringen för hela E22:an inte är klar till år 2010 så hjälper inte mer pengar. Vägen blir inte färdig tidigare i alla fall. Enligt Vägverket behövs mer pengar från 2011-2012. D.v.s. genom långtidssatsningen. Det är Vägverkets bedömning att 200 mkr är rimligt för 2009-2010, det är den nivå som behövs för att genomföra det som är möjligt.

Det är intressant att socialdemokraterna nu vill skjuta till mer pengar än vad som behövs. Det hade onekligen varit bättre att tillskjuta pengar när de hade regeringsmakten och kunde besluta om E22:an. Men vad gjorde s-regeringen då? Jo, då tog man redan beslutade pengar till E22 och gav istället till den s.k. Trollehättesatsningen för att göra SAAB och General Motors nöjda. Snacka om att ha en politik i majoritetsställning och en annan i opposition.

Vad skulle då hända om socialdemokraterna åter skulle hamna i regeringsställning efter valet 2010? Kommer då talet om satsning på E22 att bli verklighet? Knappast. Riktigt vem som ska ingå i vänsteralliansen tycks de inte kunna komma överens om, men att miljöpartiet ska vara Mona Sahlins närmsta samarbetspartner verkar dock ändå vara klart. Vad säger då miljöpartiet om E22?

Miljöpartiet är och har alltid varit negativt inställda till vägsatsningar och utbyggnaden av E22 har de gång efter gång sagt nej till. Så sent som i september uttryckte språkröret Maria Wetterstrand i en radiodebatt att hon inte vill lägga en krona på E22.

Politik för mig och Centerpartiet är att säga vad vi vill och sedan göra allt vi kan för att genomföra det. Ibland når man inte ända fram men det är en del av kompromissandet inom politiken när man samarbetar med flera andra partier. Politik får inte enbart vara tom retorik.

Henrik Hansson (bloggade förr som globaljuggler) som är politiskt sakkunnig hos Åsa Torstensson har gjort ett klargörande kring Sveriges linje i Telekompaketet på deras departementsblogg. Han skriver utförligt och istället för att upprepa så hänvisar jag helt enkelt till Henriks inlägg.

På Nordiska rådets session diskuteras väldigt många olika sorters frågor och i förmiddags var det dags för transfett. Det fanns ett förslag om att samtliga nordiska länder ska följa Danmarks exempel och förbjuda att mer än två procent av fettet i en produkt är transfett. Detta blev också beslutet, dock efter votering där jag var en av de som röstade mot förslaget.

I debatten var jag uppe i talarstolen och replikerade på en dansk socialdemokrat som uttryckte sig ungefär så här: Det är inget problem för industrin och företagen att följa 2 gramsregeln och därför ska vi sätta upp ett sådant förbud.

För mig är det en totalt bakvänd ordning. Ett förbud ska aldrig motiveras med att det kan införas utan att det är något problem för någon, ska vi göra ingrepp i människors frihet (vilket alla förbud är) så måste det motiveras med att det verkligen finns starka skäl och att det klarar en proportionalitetsbedömning.

Givetvis fick jag mothugg och det lät ungefär som att jag ville att människor skulle dö i hjärt- och kärlsjukdomar pga transfettskonsumtion bara för att jag inte ville ha ett förbud. Inte riktigt sant… Saken är den att i Sverige har vi totalt mindre transfetter än de har i Danmark, även om vi inte har något förbud. Genom samtal och överenskommelser så tar företagen bort eller minskar transfetterna, utan att vi behöver införa några förbud. Ska vi då ha något förbud? Är det motiverat? Jag tycker inte det.

Den andra aspekten på frågan är min gamla käpphäst om människors egna ansvar. Den nordiska välfärdsmodellen hyllas ohämmat här, men vad de stolta socialdemokraterna glömmer bort är att vårt stora statliga ansvarstagande har gjort att många nordbor i allmänhet och svenskar i synnerhet inte klarar av att ta ansvar för sina egna liv längre. David Eberhards teorier i “Trygghetsnarkomanernas land” om eget ansvarstagande och motgångar i livet borde fler läsa.

Vad blir nästa steg? Vad ska vi politiker mer bestämma åt folk? Hur mycket salt de får äta? Eller socker? Eller kalorier? Nej, det är dags att fler själva tar sitt ansvar. Vi som politiker ska hjälpa till så att folk på ett lätt sätt kan få den information de behöver för att kunna fatta kloka beslut (t.ex. genom märkning på varor), men sedan måste det vara upp till var och en att fatta sina egna beslut och ta sitt eget ansvar. I det långa loppet kommer folk att må bättre av en sådan politik än av att vi ska fatta alla möjliga sorters beslut åt dem i tron att de inte klarar av det själva.

Just nu pågår det nordiska toppmötet här på sessionen i Helsingfors. Samtliga statsministrar och oppositionsledare är på plats och kommer att tala under eftermiddagen. Vi delegater får replikera och jag tog för en stund sedan replik på Norges statsminister Jens Stoltenberg. Han hade pratat varmt om internationellt samarbete och jag ställde en kort fråga om när vi får hälsa Norge välkomna i EU. Jag visste att han själv och Arbeiderpartiet är EU-positiva (det är däremot inte norska Senterpartiet) och han gav ett komiskt svar om hur gärna han vill bli medlem men inte får för norska folket. Han visade en verkligt humoristisk sida och svaret gav dagens största skratt i sessionssalen.

Tidigare idag har det varit presidiets möte med statsministrarna (ett kort möte som egentligen inte var speciellt givande, trist, det måste förändras till nästa års session i Stockholm) och på lunch hos Republikens president Tarja Halonen. Trevligt och gott. Ikväll är det utdelning av Nordiska rådets priser i Kulturhuset och sedan är det statsminister Vanhanens mottagning.

Även om det är trevligt här och jag får vara med om många speciella saker och träffa intressanta människor så längtar jag hem till mina barn. Tidigare i eftermiddags satt jag och tittade på bilder i mobilen och längtan blev ännu starkare när jag såg bilderna som jag tog på Erik, Sara och Hanna i helgen som gick.

Dagens lunchmöte med utrikesministrarna var intressant som alltid. Jag skulle kunna skriva mycket om de frågor som avhandlades men ska strax till talarstolen, så jag nöjer mig med en reflektion om Carl Bildt.

Den mannen har en sanslös koll. Oavsett vad frågan handlar om så tycks han ha detaljkunskaper på området. Ibland funderar jag över om han hittar på eftersom vi inte själva har sådana detaljkunskaper att vi kan kontrollera det han säger, men såklart, så är det inte, det hade avslöjats mångfalt om så varit fallet. Carl Bildt är en utmärkt debattör och speciellt när han i repliker drar på utan skrivet manus.

Idag har jag också förstått vilket nära samarbete som Bildt har med sina nordiska kollegor Alexander Stubb (Finland) och Jonas Gahr Störe (Norge). De är väldigt samspelta och uttalanden som “vi messade dagligen” (Stubb, det gällde Georgienkrisen) visar på ett riktigt bra nordiskt samarbete.

Nordiska rådets session här i Helsingfors har inte startat ännu, det är först i eftermiddag, men ändå har jag redan hunnit med tre möten, ett seminarium och en valvaka. Igår eftermiddag var det möte mellan representanter för NR:s presidium och PANWR (Nordvästra Rysslands parlamentariska församling). Det var diskussion om bl.a. ungdomssamarbete, gränshinder (mellan Ryssland och Norge/Finland) och det samarbetsprogram för 2009-2013 som tagits fram. I Norden försöker vi lösa gränshinder, men i jämförelse med de barriärer som finns mellan Ryssland och Norden så är våra interna nordiska problem små. Hur som helst så är det intressant att ryssarna vill lösa upp de hinder som finns för att utbytet, kanske framförallt i fråga om utbildning och arbetsmarknad, mellan länderna ska kunna öka. Det är inte så värst många år sedan gränserna i princip var totalstängda.

Under seneftermiddagen och kvällen igår var det ett seminarium om den nordliga dimensionen, ett samarbete mellan EU, Ryssland, Norge och Island. Av inläggen som gjordes så var det mest intressanta Islands (Arni Pall Arnasson, socialdemokrat) frontalangrepp på Storbritannien (Gordon Brown) för användningen av terrorlagar mot Island, och ett par inlägg, framförallt ett svenskt av moderaten Mats Johansson, om Rysslands folkrättsbrott i Georgien. Det fanns åtminstone en britt på plats, men eftersom hon inte tillhör Browns parti så valde hon att inte gå i svaromål. Däremot så gjordes ett ganska argt ryskt inlägg där det hänvisades till att Condoleezza Rice minsann skulle ha sagt att det var Georgien som först gick till angrepp.

På kvällen så var jag och mina centerpartistiska kollegor på Svenska Folkpartiets valvaka. Det var ju kommunalval i Finland igår och jag har en gammal kompis som kandiderade till Helsingfors stadsfullmäktige. Det var inga muntra miner, Sfp gjorde ett dåligt val och gick ner med en halv procentenhet till 4,7%. Det var ändå trevligt att få vara på plats på en valvaka i ett annat land, en ny erfaranhet.

Idag på förmiddagen har det varit sammanträde först med Mittengruppen (vi är uppdelade i partigrupper precis som i Europaparlamentet, dock är Mittengruppen betydligt bredare än den liberala gruppen i EP, både Kd och Mp är med vid sidan om oss i Centerpartiet och fp) och sedan med presidiet. Fick några minuter över hinner göra detta inlägg innan det är lunchmöte med utrikesministrarna. Där har jag fått ansvar för en av fyra frågor som ska diskuteras, nämligen vad som ytterligare kan göras från nordisk sida för att öka utbytet med Vitryssland i syfte att skynda på demokratiseringen.

Tidigt imorgon går färden mot Helsingfors och Nordiska rådets årliga session. Själva sessionen börjar på måndag, men redan imorgon söndag är det partigruppsmöten m.m. På fyra hektiska dagar är det ca tio möten inlagda utöver själva sessionen, för oss som sitter i NR:s presidium är det bl.a. möte med de nordiska statsministrarna, lunchmöte med utrikesministrarna, möte med PANWR (Nordvästra Rysslands parlamentariska församling), samt möte med representanter för ryska Federationsrådet och Duman. Därutöver är det lunch hos presidenten Tarja Halonen. Med andra ord många intressanta möten med mycket intressanta personer.

Det här året är det väl ofrånkomligt att mycket av diskussionen handlar om finanskrisen i allmänhet och Island i synnerhet. Hur Norden kan stärka sin position gemensamt, ett s.k. globaliseringsprogram har redan startats, är viktigt liksom hur klimatarbetet inför den stora klimatkonferensen i Köpenhamn 2009 (fortsättningen på Balimötet) ska fortsätta trots att alla nu har sin politiska kompass inställd på finanskrisen.

Själv har jag fått lite större förtroende i presidiet den här gången. Vid sessionen är jag talesperson för det nordisk-baltiska mobilitetsprogrammen (hur Norden och Baltikum ska samarbeta på en rad områden) och vid lunchmötet med Carl Bildt och hans kollegor så ska jag inleda punkten om hur vi kan utveckla det nordiska samarbetet med Vitryssland.

Jag ska försöka blogga så mycket jag hinner från Helsingfors. Om jag inte hinner svara på alla kommentarer så beror det på att jag prioriterar nya inlägg framför gamla diskussioner.

Camilla Läckbergs femte roman om Erica Falck och de andra i Fjällbacka. Eftersom jag var ganska trött på Läckbergs återkommande historiskt betingade mord-tema, så har Tyskungen fått vänta i bokhyllan ett bra tag. Så länge att författarinnan även hunnit släppa sin sjätte roman i serien, Sjöjungfrun (enligt vad jag läst så har även den samma mordintrigsuppbyggnad).

Tyskungen är en bra och lättläst roman på 409 sidor om hur en äldre man, och senare även en äldre kvinna, mördas i Fjällbacka. Inte oväntat är det något i det förgångna som gör att de mördas. Den här gången blir även Erica Falck inblandad eftersom hennes bortgångna mor varit barndomsvän med de mördade. Storyn kring personerna, Erica och hennes man Patrik, de andra poliserna i Fjällbacka med Mellberg i spetsen och sidofigurerna Anna, Dan m.fl. är intressant. Jag gillar att följa deras liv. Men jag tycker fortfarande att Läckberg är för ensidig i hur hon bygger upp mordintrigerna. Uppenbarligen fungerar det bra eftersom hon säljer hundratusentals böcker, men jag tror att hon snart måste ta ytterligare ett steg i författarkarriären för att behålla sina läsare.

Idag blev jag intervjuad av Ekot angående EU-planerna på ett passagerarregister (PNR). Jag var just då på Arlas mejeri i Taulov på Jylland (besök med Nordiska Investeringsbanken), men tydligen blev ljudet okej för att sändas i radio.

Mycket kan sägas om EU-PNR men pga hemskt tunga ögonlock så nöjer jag med att skriva att jag är klart skeptisk. Ville dock blogga om att det som sägs i radioinslaget om att jag sagt att passageraruppgifter används för att bekämpa illegal invandring inte stämmer. Om jag minns rätt, det var en tämligen rörig intervjusituation, så sa jag narkotikasmuggling och människohandel. Möjligtvis sa jag människosmuggling, men inte illegal invandring. Det kan tyckas vara samma sak, men för mig är det viktigt att betona att det är just människosmugglarna som vi ska komma åt. Det är de som begår ett allvarligt brott, inte de invandrare som försöker ta sig in i landet.

De senaste veckorna har det vänt. Vänsteroppositionens övertag håller på att försvinna. “Superveckan” med fyra debatter som Reinfeldt/alliansen tog hem. Finanskrisen, kriser stärker alltid sittande regering. Mona Sahlins förhastade utspel om vänsterpartiet som hon tvingades backa ifrån. Opinionsundersökningar som visar att alliansen tar in en del. Och idag presenterades omstarten för Allians för Sverige i Varberg.

Arbetet ska bli både internt och externt. Vi kommer att ha interna arbetsgrupper (en av reformgrupperna ska lägga fram förslag om brottsbekämpning, så där tror och hoppas jag få deltaga), en ekonomisk arbetsgrupp startar redan nu, valplattformsgrupp är tillsatt och det blir en intern Allianstidning (första numret har redan kommit ut). Externt blir det “Samtal med Sverige”, allianskontor i de tre storstäderna, turné med partiledarna och “Träffpunkt Allians” på nätet.

För oss är det här inte speciellt dramatiskt. Samarbetet har hållit igång i fyra år och det är starkare än någonsin. Visst finns det en och annan slitning, det finns frågor som vi har svårt att komma överens om och personkemin fungerar inte alltid perfekt, men i det stora hela fungerar vårt samarbete nästan unikt bra. Vi har väntat på att partiledarna skulle sätta sig ner och komma överens om de fortsatta samarbetsformerna och nu är ramarna klara.

När man jämför med vänsteroppositionens samarbete “jag vill inte vara med dig, men du får väl vara med i alla fall, men då måste du göra precis som jag och min kompis säger” så blir det nästan en patetisk jämförelse. Mona Sahlin måste ta sitt lagledarskap på större allvar. Men, å andra sidan, klarar man inte ens av att internt förankra vem man ska samarbeta med så är det nog svårt att tro att själva samarbetet ska fungerar bättre. En internt svag lagledare kan inte bli en stark lagledare för en gemensam vänsterallians.

Idioter, inte igen. Några få unga sverigedemokrater höll torgmöte i Malmö idag. Knappast någon hade brytt sig eller hört talas om det, om de inte åter igen fått hjälp av några idioter som tydligen varken respekterar demokratiska rättigheter eller förstår sig på vad som lockar unga till extrema rörelser.

På samma sätt som de autonoma vänstergrupperingarna räknar med att vinna sympatier bland unga vilsna sökare på vänsterkanten när de ger sig på sverigedemokrater så vinner också SD sympatier bland unga främlingsfientliga sökare. Att ge sig på och försöka förstöra offentliga SD-möten är detsamma som att hjälpa dem in i riksdagen.

Den hotbild som idag finns mot sverigedemokrater runt om i landet är allt annat än acceptabel i ett demokratiskt samhälle. Jag har även tidigare använt Voltaires gamla citat och de passar bra ännu en gång: “Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem.” Synd att inte alla har dessa liberala ideal.

Läste på TV4:s text-tv att centerpartister vill folkomrösta om EMU. Slog upp sidan och började läsa, “ledande centerpartister…”. Vem kan det vara? Hann jag tänka innan jag läste längre ner…. Johan Linander…. Visst ja, det är ju jag…:-)

Ni som följer min blogg mer regelbundet kunde läsa min och Jörgen Johanssons motion om EMU för två veckor sedan. Idag blev det tydligen en nyhet i Svenska Dagbladet och TV4:s Nyhetskanalen har hängt på. Ingen journalist har pratat med mig (inte så konstigt att de kontaktat Jörgen, han stod som förstanamn och det är han som skrivit motionen) och eftersom jag inte sitter och tänker på mig själv som en “ledande centerpartist” så kopplade jag inte att det var jag själv.

Vi är ju inte heller de enda som börjat prata EMU. Idag sa Danmarks statsminister Anders Fogh Rasmussen att Danmark ska börja planera för en ny folkomröstning i frågan. Och som jag tidigare skrivit i en kommentar så är Danmarks förhållningssätt viktigt för mig som skåning. Om Danmark väljer att gå över till euron så vill jag ha en svensk folkomröstning så fort som möjligt.

Såg att Oscar Swartz skrivit om Telekompaketet och att det viktiga tillägget 166 (§ 32a) nu på något sätt tycks ha försvunnit. Det handlar alltså om möjligheten att stänga av folk från Internet.

Med rätta ifrågasätts vad rådet sysslar med. När Europaparlamentet röstade för Amendment 166 så trodde man att diskussionen om avstängning från Internet skulle vara över. Men tydligen inte.

Förslaget har även kommit här i Sverige, ni minns säkert Renforsutredningen. Men detta förslag såg vi i Centerpartiet till att det hamnade i papperskorgen. Det skedde i och med överenskommelsen om sanktionsdirektivet. Justitieminister Beatrice Ask och kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth skrev också på Brännpunkt:

“Förslaget i den sk Renforsutredningen om att internetleverantörerna ska ges rätt och skyldighet att stänga av abonnenter, vars abonnemang upprepade gånger använts för upphovsrättsintrång, har fått stark kritik.

Många har påpekat att avstängning av ett abonnemang är en ingripande åtgärd, som kan få allvarliga följder i ett samhälle som vårt där tillgång till internet är en avgörande välfärdsfråga. Regeringen går därför inte vidare med detta förslag.”

Jag har idag varit i kontakt med näringsdepartementet, arbete pågår och jag väntar på ett positivt svar. Att Sverige nu skulle ställa sig bakom ett EU-direktiv som innehåller avstängning från Internet är orimligt. Då är överenskommelsen om sanktionsdirektivet bruten.

En överenskommelse som jag ju å andra sidan inte ändå brukar hylla. Men kanske finns det en öppning. Blev uppmärksammad på ett inlägg på Politikerbloggen av moderaternas partisekreterare Per Schlingmann. Självklart gör jag vad jag kan för att backa tillbaka bandet innan den olyckliga överenskommelsen i mars.

Det kan tyckas självklart att vi i riksdagen ringer med Telia. Staten nyttjar det delvis statliga bolaget. Så har det också varit i alla tider, men nu är det slut för Telia. Istället är det norska Telenor som blir riksdagens nya mobiltelefonioperatör. Bytet ska ske i november.

Jag har haft stora problem med Telias täckning vid vårt hus i Stora Rödde i Skåne. Bara hoppas att Telenor är bättre, men jag är tveksam. Risken är väl nu att jag inte överhuvudtaget kan använda mobilen där.

Igår var det en nyhet om att 89 f.d. riksdagsledamöter och EU-parlamentariker tillsammans fick ut drygt 2 mkr i garantibelopp under september månad. Av de 131 ledamöter som lämnade riksdagen 2006 fick fortfarande 61 ut garantipengar, dvs har inte fått något annat jobb som ger så hög lön att hela garantibeloppet räknas av.

Personligen har jag aldrig ens funderat på några garantibelopp. Så fort någon börjat prata “riksdagspensioner” så har jag slagit dövörat till. Jag har 31 år till ålderspension så det känns inte direkt aktuellt. Men självklart tycker jag att det är anmärkningsvärt dåligt att inte fler ser till att försörja sig själv istället för att få ut garantibeloppet. (Det ska också sägas att några av personerna bara får några hundralappar i månaden.)

Idag har jag läst tidningen Riksdag & Departement som gjort granskningen och i bildtexten i tidningen hittade jag en mycket intressant text som ställer nya frågor: “Bland dem som fick inkomstgaranti finns 43 socialdemokrater, 15 vänsterpartister, 11 miljöpartister, 10 moderater, 5 kristdemokrater, 2 centerpartister, 2 folkpartister och 1 politisk vilde”

Det betyder att 70 av 89 som får garantibeloppet är från oppositionen. (Jag har inte räknat fel, den politiska vilden är Gudrun Schyman och hon räknar jag in i vänsterpartiet eftersom hon blev invald för dem.) 70 av 89! Det betyder att endast 19 av 89 är från alliansen.

En del av skillnaden kan kanske förklaras av att oppositionspartierna gick bakåt i valet 2006 och att det därför blev fler som tvingades sluta, men det kan knappast förklara hela skillnaden. Att ett litet parti som vänsterpartiet har 16 f.d. ledamöter med inkomstgaranti medan ett stort parti som moderaterna har 10 är ologiskt.

Förklaringen måste på något sätt vara att f.d. allianspolitiker får, skapar eller tar jobb i större utsträckning, är helt enkelt mer attraktiva på arbetsmarknaden och startar oftare eget företag.

Jag önskar att någon journalist skulle dyka djupare i frågan. Varför sitter det 70 gamla socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister och lyfter inkomstgaranti medan det bara är 19 från alliansen.

Idag kom det glädjande statistik från Brottsförebyggande rådet som visar att alliansens rättspolitik är på rätt väg. Under första halvåret 2008 så ökade antalet personuppklarade brott med 13% i jämförelse med första halvåret 2007. Störst ökning är det på narkotikabrott, butiksstölder och misshandelsfall.

Med de stora resurstillskot som vi gjort under mandatperiodens två första år så hade det varit en stor besvikelse om inte fler brott klarats upp. I 2009 års budget ligger resurstillskotten framförallt på de delar av rättskedjan som kommer efter polisen, dvs åklagare, domstol och kriminalvård. Det gäller att få ett rättsväsende som går i takt i alla delar, med någon flaskhals så hjälper inte satsningar på andra delar av rättsväsendet.

Mindre roligt är att antalet anmälda brott också ökar. Första halvåret 2008 anmäldes 5% fler brott än första halvåret 2007. Som jag också skrivit vid något tillfälle så är det osäkert hur brottsligheten egentligen ökar, det enda man säkert kan veta är hur antalet anmälda brott ökar. Med fler poliser så upptäcks också fler brott som annars inte skulle upptäckas eller anmälas, t.ex. narkotikabrott och trafikbrott. Men det mesta talar tyvärr för att brottsligheten totalt ökar. Där ligger en av alliansens stora uppgifter för andra halvan av mandatperioden.

Den undersökning som presenterades i DN idag kan vara början på vändningen för alliansen. Undersökningen handlar om “Vilket parti kan bäst hantera finanskrisen?”. Resultatet har inte fått speciellt mycket uppmärksamhet, men jag är övertygad om att socialdemokraterna på Sveavägen är högst bekymrade över resultatet.

Siffrorna för samtliga fyra allianspartier är (till och med för mig) överraskande bra. 35% anser att moderaterna är bäst på att hantera finanskrisen, 13% svarade folkpartiet, 11% centerpartiet och 9% kristdemokraterna. Det innebär att mer än två tredjedelar anser att alliansens partier är bäst på att hantera krisen. Jämför man med senaste DN/Synovate-undersökningen (m 21,6%, fp 6,5%, c 6,1% och kd 3,7%) så har vi alla fyra alldeles fantastiska siffror i den här förtroendeundersökningen.

Endast 29% svarade att socialdemokraterna är bäst på att hantera finanskrisen, det ska jämföras med 45,7% i senaste opinionsundersökningen. DN skriver också att endast hälften av socialdemokraternas sympatisörer svarade att socialdemokraterna är bäst på att hantera krisen, en fjärdedel svarade att något av allianspartierna är bäst. Det är personer som mycket väl kan ändra position även till riksdagsvalet 2010.

Tråkigast måste Eriksson/Wetterstrand ha det. Endast 6% av deras egna sympatisörer svarade att mp är bästa parti för krishantering. Snacka om misstroende mot den egna ekonomiska politiken. Totalt fick mp 2%, samma som vänsterpartiet. Sd fick 1%.