Linander tycker!
Korta mer eller mindre genomtänkta tankar efterfrågar likasinnade kommentarer.

Det är ett av de mest fruktansvärda brott som man kan tänka sig. Den 14-åriga tjejen tvingades först se på när hennes mamma mördades och sedan blev hon drogad och våldtagen flera gånger. Det går inte att förstå vilken skada flickan lidit, det kanske inte är så farligt fysiskt, men hur ska hon någonsin kunna komma över det psykiskt. Händelserna kommer att påverka hela hennes liv och frågan är vilket skadestånd hon ska ha för att den skada hon lidit ska kunna kompenseras med ett rimligt ekonomiskt belopp.

Idag sänkte Göta hovrätt tingsrättens skadestånd från 610 850 kr till 510 850 kr. Detta har lett till upprörda kommentarer både från professionen och politiker. Jag förstår kritiken, hovrätten har uttryckt sig på ett okänsligt sätt i domen när de talar om att övergreppet inte var “så långvarigt och grovt”. Hovrätten menar säkert i jämförelse med en annan våldtäkt som var både grövre och höll på under längre tid, men det är ändå okänsligt att uttrycka sig på det viset. Självklart ska domstolen uttrycka vad de menar, men även rättsväsendet måste visa medmänsklighet och förståelse för vilka reaktioner som domar kan ge.

Det som jag dock förvånar mig över är att diskussionen inte handlar om vilken nivå som svenska skadestånd ligger på generellt. Såvitt jag vet är dagens skadestånd det högsta som någonsin dömts ut för sexualbrott, även om det är i kombination med bevittnande av mordet på mamman, detta även om hovrätten sänkte beloppet med 100 000 kr. Men en halv miljon är ändå oerhört lite i förhållande till flickans lidande under övergreppet och för resten av livet. Man får inte ens den minsta enrumslägenheten i Stockholm för en halv miljon, 500 000 kr är inte mycket pengar idag även om jag och säkert många av er skulle känna mig väldigt rik om det kom in en halv miljon på kontot.

Jag tycker inte att vi ska ta efter USA: s nivåer, men de svenska borde åtminstone fördubblas när det gäller de allra grövsta vålds- och sexualbrotten. Det är svårt att mäta både fysiskt och psykiskt lidande i pengar, dels vad gäller själva övergreppet men ännu svårare är det att bedöma framtida lidande. Dessutom är det väldigt olika för olika brottsoffer hur de lyckas gå vidare i livet efter ett sådant trauma. Dock måste skadeståndet vara lika för samma brott oavsett om brottsoffer upplever lidandet olika. Men oavsett så måste brott som innebär ett livslångt psykiskt lidande för “normalbrottsoffret” ge betydligt högre skadestånd än vad det gör i Sverige idag.

Som sportälskare försöker jag följa de flesta stora idrottsevenemangen på TV. Eller rättare sagt, jag försöker inte följa det, jag kan inte låta bli. En sak som jag har lite svårt att förstå när jag tittat på sim-VM i Montreal är varför det blir så många världsrekord. Jämför med t.ex. friidrott. Visserligen slår Jelena Isinbajeva världsrekord på löpande band (även om det inte blev något igår på ett kallt och regnigt Stockholm stadion), men damernas stavhopp är en ganska ny gren och därför är det inte så konstigt om det dyker upp en hoppare som är bättre än de tidigare i historien. Men simning oavsett distans och simsätt är knappast något nytt.

Några förklaringar till de många världsrekorden kan givetvis vara större talanger, mer träning eller bättre utrustning (hajdräkt…?). Men varför skulle det inte komma större talanger som tränar mer och har bättre utrustning i friidrott? Svaret skulle kunna vara fusk. Men jag tror faktiskt inte att Phelps, Thorpe och de andra är dopade. Snarare tror jag att anledningen till att inte fler världsrekord sätts i friidrott är att många av de gällande rekorden är dopingrekord.

En liten jämförelse mellan gällande världsrekord: Friidrott damer, 12 rekord står sig från 80-talet, 4 från 90-talet och 6 är från 2000-talet (och då finns det ganska många “nya” grenar för damerna som stavhopp, 3000 m hinder och slägga). Friidrott herrar, 2 från 80-talet, 14 från 90-talet och 6 från 2000-talet. Simning damer långbana, 4 från 80-talet, 2 från 90-talet och 14 från 2000-talet. Simning herrar långbana, inget från 80-talet, 1 från 90-talet (1999) och 19 från 2000-talet.

Skillnaden är mycket stor. En närmre analys av rekorden:

Friidrott damer: Av 80-talsrekorden innehas tre av USA varav två av Florence Griffith Joyner och ett av Jackie Joyner-Kersee, tre av Östtyskland (400 m, diskus och 4 x 100 m), tre av Sovjetunionen (längd, kula och 4 x 400 m), två av Bulgarien (100 m häck och höjdhopp) och ett av Tjeckoslovakien (800 m). Dvs f.d. öststater och “Joyners”. Jag vet inte om någon av rekordhållarna senare åkt fast för doping, men det ligger inte långt borta att misstänka doping i många av fallen.

Friidrott herrar: De båda 80-talsrekordet gäller diskus och slägga och innehas av kastare från Sovjetunionen och Östtyskland. Doping kan inte uteslutas.

Simning damer långbana: Av de fyra 80-talsrekorden innehas tre av amerikanskan Janet Evans på långa frisimsdistanser och ett av Östtyskland på 4 x 200 m frisim. Doping kan inte uteslutas, men det kan också vara så att Janet Evans var en extremt duktig simmerska som ännu inte överträffats.

En fundering i jämförelsen mellan damerna och herrarna i friidrott är att för damerna står sig många fler rekord från 80-talet medan herrarnas framförallt är från 90-talet. Det kan vara så att öststaternas dopingexperiment lyckades bättre på kvinnor än på män eftersom det framförallt var testosteron som användes.

Samtidigt så måste jag medge att jag och säkert många andra har lättare att ta till sig att t.ex. den sovjetiska kulstöterskan Lisovskaya och amerikanska Flo-Jo kan ha varit dopade än att Michael Johnson eller Jonathan Edwards skulle ha varit det. Eller ännu värre, tänk om underbarnet Michael Phelps eller vår egen Carolina Klüft skulle vara dopad. Det går inte ens att tänka sig. Och självklart tror jag inte att så är fallet.

Vi är djupt bekymrade över att insatserna mot ungdomars brottslighet präglas av uppgivenhet från den socialdemokratiska regeringen. Gång på gång frågar vi oss hur det är möjligt att femtonåringar redan kan ha inlett en brottskarriär utan att vuxenvärlden gripit in. Socialtjänst och polis saknar både verktyg, resurser och inte minst politiskt ledarskap. S-regeringen har i åratal begravt frågan om unga lagöverträdare i utredningar. Den senaste som kom innehöll med några undantag än mer av fel inställningar i form av till exempel ökat användande av åtalsunderlåtelse vid brott. Att ta itu med kriminaliteten bland barn och ungdomar är för oss en högprioriterad fråga.

I grund och botten handlar det om att vi vill skapa en attitydförändring. Vi vill se ett större engagemang för barn och ungdomar där varje signal om att något är på väg att gå snett skall tas på allvar. När en tolvåring skolkar måste skolpersonalen reagera direkt. När en trettonåring påträffas berusad på stan måste föräldrar och socialtjänst agera omedelbart. När en fjortonåring misshandlar och stjäl från sin kamrat ska brottet utredas av polis.

Samhällets reaktioner på ungdomsbrott måste vara rättssäkra och inriktade på att stoppa det kriminella beteendet. Det måste, enkelt uttryckt, komma tidiga, tydliga och tuffa åtgärder när barn och ungdomar begår brott. Vi kommer senare presentera en rapport med en rad konkreta förslag som vi vill genomföra om vi får väljarnas förtroende efter valet nästa år.

Det är i första hand föräldrars ansvar att unga inte begår brott. Under småbarnsåren grundläggs förmågan att fungera som vuxen individ. En kärleksfull och trygg uppväxtmiljö är det viktigaste vi som föräldrar kan ge våra barn. Föräldrars delaktighet spelar stor roll. Redan i dag är polisen skyldig att underrätta vårdnadshavare när ungdomar under 18 år misstänks för brott. Polisen behöver skärpa rutinerna och exempelvis genomföra fler förhör i hemmen så att föräldrarna både får veta vad som pågår, men också får en verklig möjlighet att stötta sina barn. Föräldrar skall vara skyldiga att närvara i domstolen när barn är med i en rättsprocess, oavsett om det är som tilltalad, målsägande eller vittne.

Det finns starka skäl till att ytterligare markera föräldrarnas ansvar. Ett sätt skulle kunna vara att vårdnadshavare görs ekonomiskt ansvariga upp till ett visst maxbelopp för skador som ungdomar orsakar. På så sätt blir det än mer tydligt att föräldrar har ansvar för vad barnen gör och var de befinner sig. Kostnaderna för till exempel skadegörelse skulle då inte enbart belasta brottsoffer, näringsidkare och försäkringsbolag. En sådan lagstiftning finns i Norge.

Skolans viktigaste uppgift förblir att förmedla kunskap. Utbildning spelar en nyckelroll för att bryta sociala mönster. Därför är det extra viktigt att skolan håller hög kvalitet i socialt utsatta områden där det finns ökad risk för att ungdomar dras in i kriminalitet. Den svenska skolan brister när det gäller arbetsro. Elever med låg studiemotivation är de största förlorarna när skolan inte fungerar. Allvarliga brott som begås i skolan måste polisanmälas. Ett bra samarbete mellan föräldrar, skola och polis förebygger brott. Alla skolor bör därför ha en kontaktperson hos polisen.

Påföljderna för ungdomar måste vara rättssäkra och effektiva. År 1999 infördes påföljden ungdomstjänst. Det innebär att domstolarna får förena överlämnande till vård inom socialtjänsten med en föreskrift om att den unga skall utföra exempelvis oavlönat arbete, eller delta i särskild programverksamhet. Detta ligger helt i linje med vårt synsätt att brottet skall resultera i en tydlig reaktion från samhällets sida, samtidigt som den unge måste få möjlighet att ta till sig konsekvenserna av brottet. Under våren 2005 gjorde riksdagens utredningstjänst på uppdrag av oss en kartläggning över kommunernas ungdomstjänst. På frågan om kommunen kan erbjuda både oavlönat arbete och programverksamhet svarade nästan hälften (44 procent) av kommunerna nej. Det är ett oacceptabelt resultat.

Tanken med ungdomstjänst, att den unge skall utföra ett arbete som påföljd för ett brott han eller hon begått, är helt riktig. Vi menar att ungdomstjänsten skall vara en självständig påföljd som bör utdömas i kombination med obligatorisk programverksamhet. Det innebär att den dömde både får utföra ett arbete och delta i ett konsekvensprogram som kan innehålla besök på akutmottagning på sjukhus, häkten och fängelser, brottsofferjourer, och andra platser där brottslighetens konsekvenser blir konkreta och verkliga. Efter avslutad ungdomstjänst bör den unges insatser utvärderas tillsammans med föräldrarna.

Påföljden överlämnande till vård inom socialtjänsten innebär antingen att vården genomförs på frivillig väg eller genomförs med tvång. Det kan i praktiken innebära en enstaka kontakt med en socialsekreterare eller placering på institution. De utvärderingar som gjorts av Brottsförebyggande rådet tyder på mycket allvarliga brister i genomförandet. Politiken när det gäller unga lagöverträdare präglas av en missriktad välvilja då sociala insatser har blivit lika med nästan inga insatser. Ett problem som länge diskuterats är socialtjänstens dubbla roller som både “vårdande” och “straffande”. I praktiken förstår varken socialtjänsten eller den unge skillnaden mellan dessa roller. Det kan därför vara nödvändigt att socialtjänsten kopplas bort från den straffande rollen. Vi kommer överväga att överföra ansvaret för verkställandet av straffet till kriminalvården inom ramen för frivården. Dess erfarenheter kan innebära bättre förutsättning att lyckas med bland annat programverksamhet och genomförande av ungdomstjänst. Det sociala arbetet skall dock självklart ligga kvar hos socialtjänsten, men behöver nå en avsevärt högre kvalitet.

Alla brott bör utredas. Redan i dag finns möjlighet för polis att utreda brott när gärningsmannen är under 15 år, och i framtiden bör det vara huvudregeln och inte undantaget. På detta sätt markeras allvaret i kriminaliteten, ansvarsfrågorna klarläggs och kraftfulla sociala insatser kan sättas in i tid. Även ur ett brottsofferperspektiv är det viktigt att brott klaras upp.

Kriminalitet och drogmissbruk har ett tydligt samband. Det måste därför bli tillåtet att ta urin- och blodprov på ungdomar under 15 år vid allvarlig misstanke om narkotikabruk. I dag är det svårt att ge någon under 15 år tidig hjälp när det finns misstanke om narkotikamissbruk. Upptäckt av missbruk och påföljande stödinsats försvåras av de gällande reglerna om förbud mot så kallad kroppsbesiktning i form av att till exempel lysa med ficklampa i den förmodade missbrukande unges öga.

Till sist vill vi peka på det viktiga sambandet att barn och ungdomar som blivit utsatta för brott löper mycket stor risk att själva bli förövare. Därför är det angeläget att unga brottsoffer får stöd och att brotten klaras upp. Det minskar risken för att “rättvisa” skipas på stan.

Medling, det vill säga att gärningsmannen skall möta sitt offer och konfronteras med det lidande han orsakat i närvaro av en neutral person, kan vara en bra modell som kan användas även när gärningsmannen är under 15 år och inte är straffmyndig. Alla kommuner bör bli skyldiga att erbjuda medling.

På flera håll i landet finns särskilda stödcentra för unga brottsoffer, i praktiken finns socialsekreterare placerade hos polisen med uppgift att arbeta med just detta. Vi ser gärna att socialsekreterare placeras på polisstationerna för att konkret arbeta med stöd till barn och ungdomar som blivit utsatta för brott. På så sätt kan onda cirklar brytas.

Kampen mot ungas kriminalitet måste bygga på en kristallklar koppling mellan handling och samhällets reaktion. Nuvarande tillkortakommanden hos föräldrar, skola och socialtjänst får inte vara en ursäkt för att inte heller rättsväsendet skall reagera med tydlighet. Passivitet och strutsmentalitet förlorar alla på inte minst den unge på glid in i kriminalitet.

Alliansens arbetsgrupp för rättsfrågor
Johan Pehrson, fp
Beatrice Ask, m
Peter Althin, kd
Johan Linander, c

Jag är säkert inte den första som upplevt att bagaget i samband med flygresor blir behandlat med vårdslöshet. Hemma i Sverige igen var det dags att packa upp bagaget. Min son äter lite speciell mat beroende på ett medfött fel på matstrupen, bland annat en slags välling som ligger i en vanlig plåtburk.

När jag packade upp väskan där de två överblivna burkarna låg upptäckte jag att de var rejält buckliga. Det måste ha krävts några ordentliga smällar för att få plåten så ojämn och det har några bagagehanterare på San Francisco Airport, Heathrow eller Arlanda lyckats med. Burkarna var jämna och fina när vi checkade in väskorna, men det är de inte längre.

Visst förstår jag att det måste gå snabbt att få väskorna i och ur planet, men det borde bli dyrt om passagerarenas saker blir förstörda. Nu blir inte vällingen sämre av att burkarna blivit buckliga, men det kunde varit något helt annat som fått smällarna.

Idag har jag tagit modet till mig och smakat en koffeinfri diet coke, bara en klunk, men anda. Till min forvaning smakade den nastan coca cola, mer som coca cola light, men att den smakar nastan som coca cola ar anda skrammande. Jag menar, vad ar det i den som gor att den smakar nastan som en riktig coca cola? Det ar kanske lika bra att inte veta. A andra sidan kanske man inte vill veta vad som ar i en vanlig coca cola heller.

Nar det galler just light-lask sa kan man lasa “Light-läsk kan orsaka dödliga blodsjukdomar” i dagens Expressen. Det kanske inte ar sa att man dor vid nasta lask, men jag tror helt klart att det finns faror med att fa i sig mangder av aspartam. Dessutom gor light-lask att man blir sugen pa annat sott och vad ar da vinsten med att dricka light-lask? Har pa andra sidan Atlanten (eller pa andra sidan Stilla Havet om ni sitter i Australien och laser detta) ar de helt fanatiska med sin light-lask. Det ar skrattretande nar man ser dem bestalla in en hamburgermeny med extra allt inklusive en gigantisk french fries, och sedan valjer de diet coke istallet for vanlig coca cola. Ni bler sakert inte feta for att ni valde ju faktiskt diet coke…

Man kan bara bli forbannad! Justitieminister Thomas Bodstrom, inse att du hade fel och sag att du tycker att sexualbrottslagstiftningen ater behover andras!

Jag skulle kunna borja med vad var det jag sa, men min forsta kansla ar ilska. En 15-arig flicka blev valdtagen av tre man. Den forsta blev domd for valdtakt eftersom han behovde anvanda vald, de andra tva blev friade eftersom flickan da inte gjorde motstand. Hon var inte i hjalplost tillstand enligt domen i Handens tingsratt.

Det kan tyvarr vara sa att rattens ordforande har helt ratt nar han sager att de foljer lagstiftningen eftersom lagandringen den 1 april inte andrade begreppet hjalplost tillstand. Det ar ju nagot som hovratt och senare Hogsta Domstolen far avgora. Rattens ordforande sager sa har enligt Expressen: “- Situationen hade varit annorlunda om lagstiftningen hade varit baserad på ett krav om ett samtycke. Det krävs jäkligt mycket för att man ska anses vara i ett hjälplöst tillstånd. Vi skriver ju i domen att den här flickan har varit i en särskilt utsatt situation, men det har lagstiftaren valt att inte straffbelägga.”

Nu skriver jag det, vad var det jag sa! Jag och Centerpartiet foreslog dels att det ska kravas ett samtycke for att en sexuell handling ska vara laglig och dels att begreppet “särskilt utsatt situation” skulle inforas som ett komplement till “hjälplöst tillstånd”. Jag kan inte saga att Bodstrom i riksdagsdebatten sa nej eftersom han inte ens var dar och debatterade fragan, men i andra sammanhang sa regeringen och riksdagens majoritet nej med hanvisning till att de forslag som de lagt fram rackte for att tacka upp alla situationer.

I debatten sa jag:

“Herr talman! Jag är rädd för att vi även med den nya sexualbrottslagen kommer att få uppmärksammade rättegångar där människor kommer att bli upprörda över domsluten. Oftast handlar det om bevisfrågor, och jag ska vara tydlig när det gäller att beviskraven inte ska sänkas. Men jag tror också att det kommer att finnas mål där gärningsmännen inte fälls för våldtäkt på grund av att lagstiftningen är otillräcklig. Jag tänker då närmast på begreppet ”hjälplöst tillstånd”… det kommer att finnas fall där offret inte har vågat eller kunnat säga nej trots att hon inte har befunnit sig i ett hjälplöst tillstånd enligt lagens mening. En sådan situation kan ändå vara klart straffvärd enligt mitt sätt att se det, men eftersom det inte är hjälplöst tillstånd kan mannen inte heller dömas för våldtäkt. Detta skulle vi kunna lösa genom att lägga till begreppet ”särskilt utsatt situation”.
Såväl Sexualbrottskommittén som Lagrådet har föreslagit att man ska mjuka upp rekvisitet ”hjälplöst tillstånd”. Det skulle kunna göras genom att man lägger till ”särskilt utsatt situation”. Det skulle också kunna vara ett sätt att komma närmare Europadomstolens krav på att alla sexuella handlingar utan samtycke ska vara straffbelagda.”

Svaret angaende samtyckeskravet som jag fick fran socialdemokraternas debattor i debatten Elisebeth Markstrom var: “Det främsta skälet, Johan Linander, om man ska uttrycka sig lite populistiskt, är att detta är brottsofferfientligt. En samtyckesordning där mannen i domstol har att visa att han, enligt hans sätt att se med rätta, uppfattat att han hade ett ja, ett samtycke, kommer onekligen att innebära att fokus i rättssalen hamnar på brottsoffret och inte på gärningsmannen.”

Inse att ni hade fel. Ni har gjort bort er och det far nu en 15-arig flicka lida for. Hon far hora av domstolen att mannen inte gjorde nagot olagligt nar de hade sex med henne direkt efter hon blivit valdtagen av en annan man. Det kan man val om nagot kalla for brottsofferfientligt!

Om tingsrattens tolkning av den nya sexualbrottslagen bekraftas av hogre instanser utgar jag fran att socialdemokraterna kan medge att de hade fel nar de havdade att de lagandringar som vi gjorde i riksdagen under varen skulle racka till. Jag kommer att fortsatta att motionera om en battre sexualbrottslagstiftning redan i host och da hoppas jag att jag och Centerpartiet far stort stod i riksdagen.

Nu kanske jag ar ute pa hal is, men jag kan inte lata bli att skriva om en liten fundering. Visserligen har jag varit i USA forut, men da enbart i storstaderna New York och Washington, men nu ar jag ute pa den amerikanska landsbygden/mindre stader for forsta gangen.

Jag hade en fordom om att fetman i USA var en klassfraga. De nagot mer valbargade haller sig smala och tranar pa gym medan de med mindre ekonomiska marginaler ater snabbmat och blir feta. Jag medger att det var en fordom och nu tycker jag att den visat sig vara falsk och just en fordom.

Det har val hant att zappningen dar hemma framfor TV:n nagon gang slutat med Ricky Lake eller liknande. Da har jag alltid fatt en kansla av att de med stor overvikt som ar med i programmet ar ganska fattiga personer, eller atminstone inte rika. Men sa tycks det inte vara har i Kalifornien atminstone. Det ar nog farre har an i US-genomsnittsstaten som ar riktigt feta, men de man ser kor bade skrotiga Dodge a la Al Bundy och fina Lincoln Prestige. Pa nagot satt ar det socialt accepterat att vara riktigt tjock har, och da pratar jag inte om tjock enligt svenska matt (da ar man medelviktig har) utan om riktigt feta personer.

Sjalvklart ar det bra att alla manniskor accepteras som de ar, men pa langre sikt ar jag overtygad om att fler kommer att bli och forbli feta om det ar “helt normalt” och socialt accepterat. Dessutom ar det allt annat an halsosamt att vara i 200 kg-klassen. Amerikansk sjukvard har redan borjat kanna av det och varre kommer det att bli. Nagot bra svar pa hur det ska ga att kombinera alla manniskors ratt att vara som de ar och som de vill vara med att fler ska kanna att de inte kan vara sa tjocka for sin egens halsas skull har jag inte. En borjan skulle kunna vara att de far information om halsoriskerna med stor overvikt.

Inte en helt ovanlig fraga har i USA. Men vad ar egentligen en coca cola? Fragan kan verka marklig, men nar jag idag blev erbjuden en caffeine free diet coke sa borjade jag fundera. Vad finns kvar om de tagit bort bade sockret och koffeinet? Ar det verkligen fortfarande en coca cola? Varfor ska jag dricka en coca cola utan socker och koffein, det ar val sockret och koffeinet som jag vill at. Jag tackade nej och fragade om de istallet hade en riktig coca cola, vilket de hade. Sa hur en caffeine free diet coke smakar kan jag tyvarr inte beratta.

Efter kvallens middag kom en i Sverige valdigt vanlig fraga som dock inte ar lika sjalvklar har, “hur manga vill ha kaffe?”. Jag svarade ja och det gjorde aven flera andra varav nagra som jag vet endast dricker koffeinfritt kaffe. For att vara pa den sakra sidan fragade jag om det var riktigt kaffe eller decaff. Oh, det ar decaff, vi har tyvarr bara decaff, var svaret. Hur kan man fraga hur manga som vill ha kaffe nar de bara har decaff att erbjuda? Det borde snarast vara forbjudet att kalla koffeinfritt kaffe for kaffe. Vardinnan forsokte overtyga mig om att det var riktiga kaffeboner och att deras decaff hade en valdigt fin kaffesmak. Sakert, men jag dricker kaffe for att jag vill och behover ha koffein. Inte for att smaken ar sa otroligt god. Arligt talat ar en riktig coca cola betydligt godare och dessutom innehaller den forhoppningsvis lite koffein.

En ganska vanlig fraga som jag fatt flera ganger under de senaste dagarna har i Kalifornien ar: “Vad tycker de flesta i Sverige om president Bush?” De som fragar ar i huvudsak demokrater och de verkar veta vilket svar de kommer att fa, men anda vill de fa bekraftelse pa det som de misstanker. Bilden av president Bush i Sverige och mestadels av ovriga Europa ar allt annat an god.

Det varsta brukar de saga, ar att det inte bara ar en dalig bild av honom sjalv utan han blir bilden av USA. Och det ar sakert helt ratt. Manga far en negativ bild av hela det enorma USA pga George W Bush, en som jag ser det mycket orattvist negativ bild.

USA har manga brister och det ar ens svart att tala om USA som ett land, det ar faktiskt olika stater som ser helt olika ut. Skillnaderna mellan Kalifornien och Tennessee ar storre an likheterna skulle jag tro. Men USA har ocksa oerhort manga fordelar och Sverige och svenskar har valdigt mycket att lara av USA. Inte minst vad det galler foretagsamhet och manniskors installning till att klara sig sjalva och att lyckas. Det finns ocksa en fantastisk stolthet over sitt land, aven bland de som mer eller mindre hatar Bush och arligt skams over USA: s nuvarande harskarforsok over flera andra lander och delar av varlden.

USA ar vart en battre president, men tills en sadan blir vald far vi inte lata bilden av USA malas morkare och morkare. Alla vi som tror pa ett liberalt samhalle, ett starkt civilsamhalle, fri foretagsamhet, att manniskor ar battre pa att skota sina liv an vad staten ar och att manniskor vill skota sina liv sjalva i storsta mojliga utstrackning, vi maste fortsatta forsvara USA som ett i stora delar gott foredome. Vi behover inte forsvara allt i USA, det gor inte de mest patriotiska amerikanerna heller. Vi behover inte forsvara att folket valt George W Bush till sin president, det gor inte folket sjalva. Vi behover inte forsvara USA: s brott mot manskliga rattigheter i Guantanamo, det gor inte de amerikaner som kanner till Guantanamo. Men vi behover forsvara det som vi tror pa som USA: s stora fordelar, och de ar manga.

Jag vet inte riktigt om orkanen Dennis ar en stor nyhet hemma i Sverige. Visst laser jag svenska tidningar pa natet och dar hittade jag “Dennis” ganska langt ner. Utan tvekan ar Dennis den allra storsta nyheten i USA just nu. Aven om jag befinner mig pa vastkusten langt fran Florida och Dennis sa ar han vad alla talar om.

Bilder fran kaos pa Haiti och Kuba, meterologer som med hjalp av all sorts moderna vaderkartor forsoker beratta hur han kommer att ta sig fram till Floridas kust och reportage om hur befolkningen spikar brador framfor fonsterna har totalt tagit over nyhetsprogrammen. Terrordaden i London ar forpassade till andra plats, mycket langt efter Dennis.

Det kanns lite konstigt, aven om jag forstar att manga manniskor ar oerhort berorda av orkanen, att en vaderhandelse som aterkommer flera ganger per ar overskuggar kampen for att hitta fler overlevande i tunnelbanan i London. Slutsatsen som jag drar, och som jag absolut inte ar den forsta att dra, ar att amerikanarna ar tamligen ointresserade av vad som hander i varlden utanfor USA.

Det racker egentligen att lasa morgontidningen for att inse detta. County- och delstatsnyheterna ar ganska manga, de nationella nyheterna tacker manga sidor medan de internationella nyheterna bestar av mestadels notiser. Och ar det storre reportage fran andra lander sa ar det ofta fran lander dar USA har intressen sasom typ Filippinerna.

Tillagas kan att sportsidorna nastan ar ointressanta till och med for en sportfanatiker som jag. Sida upp och sida ner med Baseballresultat och trots att det inte ar sasong for basket och amerikansk fotboll sa far de sporterna mer uppmarksamhet an till exempel Golden League-galan i Rom och annan friidrott. Cykel och Lance Armstrong i Tour de France ar dock val uppmarksammat liksom tennis.

Sa har det ater hant, varlden har skakats av annu ett terrordad. Den har gangen var det London som drabbades och rapporterna, atminstone pa CNN, sager att det ar 37 doda och over 700 skadade efter fyra bombdad i tunnelbanan och pa en buss.

Jag kan forsta varfor islamistiska fundamentalister vill hota, skramma och t.o.m. “anfalla” de vastlander som vill forvandla Irak och Afghanistan fran terrordiktaturer till demokratier. Jag forstar dem, de blir av med det som de ser som sin sjalvskrivna maktposition, men jag har givetvis ingen som helst sympati for dem.

Men jag kan inte forsta varfor de i sin “kamp” for sin makt ska doda oskyldiga manniskor bara for att de bor i fel land eller fel stad. “Kampen” ar totalt felriktad. De far bara annu fler manniskor, inte bara politiska ledare, utan den vanliga Smith mot sig. Lite skamtsamt, aven om det tar emot en dag som denna, skulle man kunna saga att de behover skaffa sig en ny politisk radgivare och en ny PR-byra. Vill de na framgang for att framforallt USA ska sluta styra i Mellanostern sa borde de arbeta for att fa de amerikanska och brittiska medborgarna pa sin sida mot Bush och Blair, inte doda oskylda. Med stor sannolikhet dodades flera britter idag som tyckte att GB borde ta hem sina trupper fran Irak.

En iakttagelse som jag visserligen gjort forut men som jag ater blev pamind om idag ar ratten att svanga hoger trots att det ar rott ljus. Ni forstar att jag inte befinner mig i Sverige, utan i USA. Jag stannade sjalvklart vid rott och vantade snallt aven om det inte kom nagon trafik pa den korsande gatan, da borjade bilen bakom tuta och jag undrade vad han sysslade med. Jag stod kvar och lite senare blev det gront och jag korde.

En stund senare kom jag ater fram till ett rodljus dar jag skulle svanga hoger, men den har gangen hade jag en bil framfor mig. Och han korde mot rott! Men vanta, da kopplade jag varfor bilen tidigare hade tutat pa mig, det ar ju tillatet att kora mot rott vid hogersvang om det ar fritt.

Kan detta vara nagot att infora i Sverige for att kanske gora trafiken lite smidigare? Jag ar tveksam, visst kanns det bra att kunna kora nar det anda inte kommer nagon bil, men nar det ar rusningstrafik, vad hander nar forarna borjar chansa vid hogersvang vid rodljus? Och vad sager forresten att man inte borde fa kora rakt fram eller svanga vanster vid rodljus om det anda inte kommer nagon bil pa den korsande vagen? Vips, sa ar tanken med trafikljus borta. Kanske jag ar lite val konservativ i det har fallet, men jag tror nog det ar bast for oss att behalla regeln att rott ar alltid rott och da vantar man till det blir gront.

Det ar som i politiken. Rott ar att sta stilla och bara vanta pa att det blir gront!

Vi blev av med min sons vagn när vi flög med British Airways till San Francisco. Det var givetvis irriterande och vi trodde att någon annan tagit fel, eller stulet den. När jag idag ringde till British Airways på San Francisco Airport så möttes jag av en underbar service. När jag sagt vem jag var så sa mannen direkt, “bra, vi har precis fått in ditt bagage men jag hade inte lyckats kontakta dig ännu” (men på engelska såklart…). Direkt började han fråga hur de skulle kunna leverera vagnen till oss. När jag berättade att vi är hos några vänner men bara till imorgon bitti så var svaret direkt att de levererar vagnen hit ikväll.

Det var inga problem utan han såg bara möjligheten för dem att ge oss en bra service. Givetvis är det så det ska vara, vi blir ännu mer positivt inställda till British Airways, men ändå blir jag lite förvånad när man verkligen bemöts av perfekt service.

Kristdemokraterna tycks ha blivit min nya hackkyckling, men jag lovar att jag inte ska skriva om kd imorgon.

Jag tycker av princip att det är helt fel med skoluniform, barn och ungdomar som går i skolan har givetvis olika personligheter och ska inte tvingas bära likadana kläder, men det var inte det som gjorde mig mest förvånad när jag såg Aktuelltinslaget från Kd-dagen i Almedalen.

För att jag inte ska citera fel så gick jag in på svt: s hemsida och där står det så här: “Kristdemokraterna kräver sänkt bensinskatt och kan tänka sig ett tak för statens inkomster så att bensinpriset inte överstiger tio kronor litern.” Detta kan enbart tolkas som att först sätter bensinbolaget sitt pris och sedan läggs skatt och moms på, men med maximalt så mycket att det totalt blir tio kronor litern.

Detta är givetvis helt vansinnigt. Vilket pris tror ni att bensinbolagen sätter före skatt? Självklart tio kronor litern, blir priset för den som tankar tio kronor litern oavsett vilket pris som bensinbolaget tar ut före skatt så lär de maximera sin vinst. Eller ska det lagstiftas om vilket pris bensinbolaget får ta beroende på världsmarknadspriset på olja? Dessutom försvinner konkurrensen mellan mackarna, var du än tankar så är priset just tio kronor litern.

(Att världsmarknadspriset på olja skulle gå ner så att bensinpriset av sig själv sjunker till under tio kronor litern tror jag inte på, åtminstone inte mer än tillfälligt. Kinas enorma ekonomiska utveckling och ökade import av olja gör att priset kommer att hållas högt. Det finns ingen anledning för de stora oljeländerna att pumpa upp mer än de gör, det är bättre för dem att hålla priserna uppe. Varför sälja ut sin “guldreserv” billigare än de behöver.)

När jag funderade lite till så kändes det helt osannolikt att ingen i Göran Hägglunds stab skulle upptäckt det omöjliga i ett sådant förslag och därför sökte jag efter hans tal på kristdemokraternas hemsida. Då upptäckte jag att i Hägglunds tal står det inte alls så som media rapporterade. Det står: “Ett alternativ är att sätta ett tak för statens inkomster från bensinen.”

Detta betyder ju inte att det skulle bli ett totalt maxpris på bensinen på t.ex. tio kronor litern, utan att ett tak sätts på statens skatter på t.ex. fem eller sju kronor litern. Så höjer bensinbolagen sitt pris före skatter så höjs också priset på pumpen med lika mycket. (Idag höjs totalpriset med mer eftersom momsen tas ut på bensinbolagets pris plus skatten.) Det betyder att skulle bensinbolagen i en framtid ta tio kronor litern före skatter så blir priset på pumpen 15 eller 17 kronor litern. På det sättet blir det en fortsatt konkurrens mellan mackarna (sedan är det frågan vilken konkurrens som egentligen finns redan idag….).

Kan verkligen SVT-journalisten gjort så fel så att han tolkat in ett förslag på totalmaxpris i Hägglunds tal? Jag var för nyfiken, så jag kollade även upp TV4 och TT. TV4: “Hägglund tycker att smärtgränsen går vid tio kronor litern.” TT: “Enligt Hägglund förväntar sig svenska folket sänkt bensinskatt. Han tycker att smärtgränsen för bensinpriset går vid tio kronor litern.”

Alla tre journalisterna från SVT, TV4 och TT kan inte gjort misstaget, så därför måste det varit Göran Hägglund som gjort det. Antingen la han in en extra mening i sitt tal, som inte talskrivaren skrivit, eller så sa han att max borde vara tio kronor litern på en efterföljande presskonferens. Hur som helst så verkar inte Hägglund ha förstått skillnaden mellan att sätta ett totalmaxpris och ett max på skatterna. Illa, illa, illa.

Det har varit helt underbart väder och egentligen skäms jag över att skriva att jag varit inne och tittat på TV. Men sanningen är att jag är text-TV beroende och därför gick jag in och slog på TV: n. Det blev SVT24 och där fick jag se hur kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund läxade upp sina stämmoombud.

Egentligen kom jag in mitt i “uppläxningen”, så det är möjligt att det jag såg är ryckt ur sitt sammanhang, men det var nästan komiskt. Hägglund berättade nämligen för sina ombud att de inte fick rösta på för många saker som kostar pengar. “Kristdemokraterna måste vara ett seriöst och ansvarstagande parti även i den ekonomiska politiken.” (Kan inte svära på att Hägglund sa just så, men på ett ungefär.)

Jag ska också säga att jag tycker att Göran Hägglund är en bra partiledare för kd och han har tyvärr fått ett oförtjänt dåligt rykte, men att gå upp och läxa upp ombuden för att de röstar för populistiskt på för kostsamma förslag känns inte som ett smart drag. Möjligtvis behövdes det, och det säger ju i så fall en del om kristdemokraternas stämmoombud, men då borde givetvis den ekonomiska talesmannen Mats Odell sköta pekpinnen.

Visst är det ett mycket grovt brott och visst är Fabian Bengtsson mer känd en “ett vanligt brottsoffer”, men är det ändå inte en överdriven bevakning av rättegången mot SIBA-Fabians kidnappare?

Ta Expressen som exempel, bara idag (30/6) har de fyra artiklar om vad som kommit fram under rättegången: “Fabian fruktade för sitt liv”, “Fabian skulle avrättas”, “Han höll på att kvävas av en boll i munnen” och “Fabian fick snus – och en trisslott”. Inte heller är det en dag som vi får följa rättegången, utan dag efter dag. Igår (29/6) fick Expressen också ihop fyra olika artiklar om allas vår Fabian.

Är det då bara kvällstidningarna som Expressen som följer Fabian? Inte alls. Igår hade t.ex. TT tre olika nyheter från rättegången. Lite typiskt är det att TT 09:35 la ut en nyhet med rubriken “Rätten synade lådan där Fabian hölls fången”, fyra minuter senare kom samma nyhet med rubriken “Rätten synade lådan där Fabian Bengtsson hölls fången”. Fabian är trots allt inte en “Göran”, “Silvia” eller “Pehr G”.

På inget sätt vill jag med detta säga att kidnappningen inte var ett fruktansvärt brott eller att det inte är en fruktansvärd händelse som Fabian Bengtsson var med om och som säkert innebär ett trauma för resten av livet, men jag tycker ändå att mediabevakningen av just den här rättegången går till överdrift. Under 2004 dömdes 78 personer för mord, 20 för grov våldtäkt, hela 235 för grov kvinnofridskränkning och 7 dömdes just för människorov. Ingen eller mycket få av dessa rättegångar var bevakade på motsvarande sätt. Vad gör att Fabian är så mycket mer intressant? Jag tror att fler människor kan identifiera sig med ett oskyldigt mordoffer eller en kvinna som ständigt blivit slagen och kränkt av sin man, än med mångmiljonären Fabian Bengtsson.

Jag tror knappast heller att familjen Bengtsson är så värst glada för denna ytterligare uppmärksamhet och den innebär inte heller att risken för nya kidnappningar minskar.