Idag har vi haft nomineringsstämma i Centerpartiet för södra Skånes riksdagsvalkrets. Jag fick förtroendet att åter toppa vår valsedel. Stort tack för det!
Topp tio:
1. Johan Linander, Stora Rödde
2. Mattias Andersson, Kävlinge
3. Ulrika Axelsson, Sjöbo
4. Josefin Holmberg, Trelleborg
5. Jörgen Sjöslätt, Skurup
6. Anneli Kihlstrand, Arlöv
7. Sven Ingmar Andersson, Lund
8. Karin Olsson, Sjöbo
9. Fredrik Jörgensen, Arlöv
10. Erik Hultgren, Lund
Alldeles utmärkt att en svensk liberal får ta hand om de viktiga rättsliga och migrationsfrågorna. Cecilia Malmström kommer att bli en utmärkt kommissionär och detta är den tyngsta portfölj som någon svensk kommissionär har haft hittills.
Visserligen är hon inte centerpartist, vilket såklart hade varit bättre, men när det gäller integritetsfrågor så upplever jag Cecilia Malmström som att hon tillhör den liberala delen av folkpartiet, dvs den som ligger närmre Centerpartiet.
När ansvaret för djurskyddet låg på kommunerna så var Socialdemokraterna och Miljöpartiet arga för att det borde bli ett statligt ansvar med lika djurskydd i hela landet. Alliansregeringen har sedan flyttat djurskyddet från kommunerna till de statliga länsstyrelserna och nu är S och Mp arga på detta. Anledningen är de hemska bilderna på skadade, sjuka och döda grisar. Att vända kappan efter vinden brukar det kallas.
Jag har flera bönder i min släkt som har haft grisar och jag har aldrig någonsin sett något sådant hemskt. Det är klart att det finns skit i en stia (inte som Lennart Ekdal som i sitt program uttryckte att skiten borde plockas bort så så fort grisen har gjort sina behov…), men en normal bonde älskar sina djur och vet att det är god skötsel som gör djurhållningen lönsam.
Enligt socialdemokraten Anders Ygeman så är det jordbruksministerns fel att det finns bönder som missköter sina djur. Funderar just på om det inte fanns några bönder alls som misskötte sig när det var en socialdemorkatisk regering…
Visst ska det finnas offentlig djurtillsyn, men de rödgröna har som vanligt en sanslös övertro på vad staten kan göra. Hur många djurskyddskontrollanter skulle behöva anställas på länsstyrelserna för att upprätthålla en sådan intensiv kontroll att inga grisar skulle misskötas? Även med en stor resursökning skulle det bara handla om något enstaka kontrollbesök per år och vanskötsel kan uppkomma på kort tid. En bonde som blir sjuk, fysiskt eller ännu troligare psykiskt, kan leda till lidande för grisarna på kort tid.
Finns det då något som är effektivare än statliga kontroller? Absolut. De flesta slakterier som tar emot grisarna kräver en tät och ordentlig kontroll. Kändisbonden Karl-Petter berättade hos Ekdal på “Kvällsöppet” att de har besök av veterinär var åttonde dag. Det ska jämföras med någon årlig kontroll. Miljöpartiets språkrör Peter Eriksson stod då bredvid och hävdade att veterinärerna inte skulle rapportera eller kanske ens reagera på vanskötsel eftersom det är bönderna som betalar för att veterinären ska komma dit. Är det Miljöpartiets syn på hela veterinärkåren?
Det ska definitivt finnas en offentlig kontroll av djurskötseln, men det är konsumentkrav på hur vårt kött produceras som kan göra riktigt stor skillnad. Men det är den gamla vanliga skillnaden mellan oss i Centerpartiet och Miljöpartiet. Vi tror på människor i samverkan medan Mp tror på staten.
Vattenfalldiskussionen börjar lägga sig och är inte lika het i media längre och alla kan nog vara överens om att det är Maud Olofsson och Centerpartiet som har fått ta den stora smällen. Oppositionen gör sitt för att spä på och pratar om KU-anmälan. Gärna, det är bra om KU granskar. Att tre tidigare socialdemokratiska näringsministrar blivit kritiserade av KU för bristande styrning av Vattenfall pratar de dock inte alls om.
Vi som hela tiden har fått information om vad som har hänt och inte hänt, och inte behövt “lita på” mediabilden, har för varje dag förstått mer och mer hur fruktansvärt orättvist ett mediadrev kan vara. Journalisterna har bara en sak för ögonen och det är att ge sig på offret ännu mer. Det senaste försöket av TV4 att påstå att Maud varit jävig i beslut om ett vindkraftprojekt där hennes son jobbar är en sådan groda att man inte förstår att det kan sändas. Maud har från första början anmält sig jävig i ärendet och inte deltagit i några beslut. Att hon uttalar sig för vindkraft tycks vara tillräckligt för att vara jävig enligt TV4. Vilken överraskning att Centerpartiets partiledare är positiv till vindkraft och jobbar för att vindkraften ska byggas ut. Att tillståndsprocessen för vindkraftsetableringar bör förenklas har vi till och med stämmobeslut på, nu hävdas det att Maud tycker det för att hennes son jobbar på ett vindkraftsbolag. Pinsamt dåligt av TV4.
Tillbaka till Vattenkraft: Mycket av kritiken mot Maud har handlat om när hon fått vilken information och förstått det ena eller det andra. Näringsdepartementet (det är statssekreterare Ola Alterå som jobbar mest med ägarstyrningen av de statliga bolagen) har hela tiden sagt att de såklart känt till avtalet mellan Vattenfallkoncernen och de tyska Vattenfallbolagen, men att innebörden att hela koncernen tagit på sig ansvar för eventuell kärnkraftsolycka inte blivit klar förrän för någon månad sedan. Detta har också vd Lars G Josefsson bekräftat. Men, nu när han har fått sparken vill han förmodligen hämnas och framstå i bättre dager själv. Så i Agenda påstod han plötsligt att han hade förstått den fulla innebörden av avtalet från första början. Det gör såklart att Mauds uttalande att det inte var lätt för en näringsminister att förstå kärnkraftsinnebörden av avtalet om inte ens styrelse eller vd förstod ifrågasätts.
Men det är Lars G Josefsson som ska ifrågasättas. Han har två helt olika versioner i P1 Morgon och Agenda. Troligast är såklart att den första versionen är den korrekta, dvs att Vattenfalls ledning överhuvudtaget inte diskuterade kärnkraftsaspekten när de skrev avtalet mellan koncernen och de tyska bolagen. Per Ankersjö har skrivit bra om detta och gjort en mycket tydlig film där Josefssons två versioner ställs mot varandra.
En brand i en lövhög ett tiotal meter utanför ett vandrarhem i Löberöd. Det hade varit konstigt, men inte så mycket mer.
En brand i en lövhög ett tiotal meter utanför ett vandrarhem i Hököpinge. Det är en helt annan sak. I vandrarhemmet bor de omdebatterade ensamkommande flyktingbarnen och redan innan de kom dit så fanns det en hotbild mot vandrarhemmet, ägarna, de som driver boendet och senare även barnen. Självklart är det ingen tillfällighet att det brann just där, någon vill skrämma och hota. De lyckades. Man ska inte heller glömma bort att många av barnen som bor där har flytt från krig, död och förstörelse. De känner till diskussionen om deras boende i vandrarhemmet och plötsligt brinner det utanför mitt i natten.
Jag har blivit uppmärksammad på hur diskussionen kring branden går på ett forum som heter ungsvensk. (Jag vet inte hur det är knutet till Sverigedemokraterna, men både Sverigedemokraternas och SDU:s hemsidor länkar till ungsvensk.) Där skämtas det och hånas friskt.
“Hets mot lövhög”.
“Det kan inte vara något av “barnen” som vanligtvis står rökande utanför huset? Brandens tid passar bra med morgonbönen.”
“Undrar varför det inte kan vara ett “pojkstreck” från ett ungdomsgäng bara för att det råkar ligga ett mottagningshem för ensamkommande där. Sedan kan man inte heller utesluta att det kan ligga vänsterextremister bakom som vill uppnå syftet att invandringskritik skulle vara detsamma som att tända eld på flyktingförläggningar.”
Enligt dessa sverigedemokrater så är det alltså ingen som velat hota och skrämmas, utan det är någon av barnen som själva satt eld på lövhögen, eller så är det ett “pojkstreck”, eller så är det vänsterextremister som ligger bakom.
Är det då någon annan som säger emot dem? Någon som skriver “vi tycker inte om att de är här, men det är fel att tända eld på en lövhög utanför vandrarhemmet” eller “de borde inte tas emot men nu när de ändå är i Sverige borde de få må så bra som möjligt tills de ska lämna landet”? Inte alls. Inte ett ord i den riktningen. Nej, det är flyktingkillarna som ska anklagas. Det kan absolut inte vara någon främlingsfientlig som satt eld på lövhögen och det är förmodligen en planerat komplott mot de som protesterar mot flyktingmottagandet.
Vid EU-nämndens samråd med statsministern i tisdags inför det informella Europeiska rådet så betonade jag vikten av att få en stark vald ordförande för rådet, framförallt för att stärka Europas position i världspolitiken och balansera USA:s maktposition.
När vi hade extra EU-nämndsmöte på torsdagskvällen (jag var med per telefon från Barcelona) så kände jag stor besvikelse då statssekreterare Gustaf Lind berättade vilka två personer som det svenska ordförandeskapet skulle föreslå som vald ordförande och hög representant för utrikesfrågorna.
Herman Van Rompuy och Catherine Ashton var inte de namn som jag hade hoppats på. Säkert kompetenta personer, men inte några starka företrädare som kan balansera Obama/Clinton. Kanske är det så illa att de 27, eller rättare sagt 26 eftersom Rompuy var en av de 27, stats- och regeringscheferna inte ville ha någon för stark ordförande för Europeiska rådet. Det skulle onekligen kunna minska deras egen makt i EU-samarbetet.
Vattenfall är ett sorgebarn. Varför ska Sverige och svenska folket genom Vattenfall äga kärnkraft- och kolkraftverk i andra länder? Så skrev jag till mina skånska c-medlemmar för några dagar sedan och frågan kvarstår. Hela jakten på Maud gör mig ledsen, att oppositionen inte vill förstå är ingen överraskning, men varför vill inte journalisterna framföra sanningen? När nu socialdemokraterna KU-anmäler Maud så borde de gå tillbaka och se på sitt eget Vattenfallsstyrningsresultat, tre KU-kritiserade näringsministrar på två år.
Mycket kort om vad som hänt:
- 2000-2002, socialdemokratiska regeringen godkänner köp av tyska kärnkraftverk
- 2008: Vattenfallkoncernen gör ett avtal med de tyska Vattenfallsbolagen av skattemässiga skäl utan att förstå att det innebär att de tyska bolagens ansvar för ev. kärnkraftsolycka går över till hela koncernen. Samma år byts också styrelseordförande för bolaget, men inte pga avtalet utan för att Klackenberg inte har kompetens att sköta bolaget.
- Våren 2009: Näringsdepartementet börjar fundera på om inte avtalet mellan koncernen och de tyska bolagen innebär att hela koncernen övertagit kärnkraftsansvaret.
- Hösten 2009: Först då är koncernen färdig och meddelar näringsdepartementet skriftlig att det är så att koncernen har tagit över kärnkraftsansvaret (om koncernen vill kan dock nytt avtal skrivas så att koncernen inte har kärnkraftsansvaret, men då misssas även de skattemässiga fördelarna), näringsdepartementet börjar agera efter styrelsens och vd:s besked.
För min del är det självklart. Sälj så mycket som möjligt av Vattenfall, staten behöver inte agera på en fri fungerande marknad. Dock tycker jag att elnätet och rätten att ta ut kraft ur älvarna ska ligga kvar i statens ägo, men det behöver inte betyda att svenska staten ska äga och driva ett av Europas största energibolag.
I onsdags var jag och lyssnade på professor Lawrence Lessig när han var i riksdagen på ett seminarium. Jag kunde dock inte vara med hela tiden eftersom jag skulle flyga till Barcelona (därför jag inte skrivit om detta tidigare). Har varit på ELDR:s kongress, det europeiska liberala parti där både vi i Centerpartiet och Fp ingår.
Hans föreläsning var verkligen tankvärd, även om jag redan kände till vad han står för. Efter föreläsningen så skrev min medarbetare i de här frågorna ner lite vad vi i Centerpartiet vill och det kom faktiskt med i en DN-artikel. Där kan ni läsa mer om vad Lessig sa och vad vi föreslår.
Jag hade givetvis helst sett en centerpartist som ny svensk kommissionär, t.ex. Lena Ek, men när det nu inte blev en centerpartist så måste jag säga att Cecilia Malmström är ett bra val.
Malmström har en bred erfarenhet och är mycket kunnig. Hon gör alltid ett gott och kompetent intryck när vi möter henne i EU-nämnden. Hon tillhör dessutom samma europeiska partigrupp, den liberala, som Centerpartiet.
Min första reaktion var att det är konstigt att först utse en person och sedan se vilken portfölj den svenska kommissionären får (inget vidare om hon skulle hantera jordbruksfrågorna). Men jag antar att det har förts samtal med Barroso så att Reinfeldt och de andra tre partiledarna har en uppfattning om vilka frågor som kommer att hamna på den svenska kommissionärens bord.
Johan Linander (C) kommenterar attackerna mot brandbilar i Göteborg:
”Störande av räddningsinsats måste bli brottsligt”
Det är oerhört beklagligt att vi ens ska behöva diskutera frågan om störande av räddningsinsats. Det borde vara självklart att hjälpa till när brandkår, ambulans eller polis rycker ut, men så är det tyvärr inte längre i alla delar av vårt land. Brandkåren har tidigare attackerats i Rosengård i Malmö och nu sker det i Hjällbo i Göteborg. Centerpartiet menar att störande av räddningsinsats måste bli brottsligt.
- Att införa ett nytt brott, störande av räddningsinsats, löser inte problemen, men det är en viktig markering från samhällets sida. Samtidigt som sociala insatser, samarbete med det lokala föreningslivet och fler närpoliser som skapar ömsesidigt förtroende kan påverka attityden till räddningsinsatser, så är det nödvändigt att de som försöker hindra räddningsinsatser faktiskt också kan dömas för detta, menar Johan Linander som är rättspolitisk talesperson för Centerpartiet och ledamot i justitieutskottet.
- Det bör också finnas en allvarligare grad av brottet, grovt störande av räddningsinsats, med minst ett par års fängelse i straffskalan. Detta för fall där t.ex. bränder sprids till flera fastigheter eller, ännu värre, att människor dör på grund av att räddningsinsatsen inte når fram, menar Linander.
Beatrice Asks statssekreterare Magnus Graner har gjort en bra intervju om ACTA i DN. Nu kan vi kanske slippa en massa spekulationer. Även om förhandlingarna borde vara mer öppna så är det bra att justitiedepartementet är öppna med alliansens positioner och krav. Varför Graners besked kommer just nu vet jag inte, men kan konstatera att så sent som i måndags sa jag “aldrig” åt något som ett land spelat in i förhandlingarna. Tyvärr kan jag inte vara mer precis än så.
Jag tycker att alla kommuner ska ställa upp och ta emot ensamkommande flyktingbarn. Vi har ett gemensamt ansvar för att hjälpa människor på flykt och ingen kommun kan längre säga nej av ekonomiska skäl, den statliga ersättningen är väl tilltagen.
Med detta sagt vill jag ändå säga att jag förstår Vellinges reaktion när de upptäcker att en del av de barn som Malmö Stad tar emot ska placeras i Vellinge kommun. Malmö har också placerat barn i Svedala och Svalöv.
Vellinge borde fatta beslut om att ta emot ensamkommande flyktingbarn, men det är fel att Malmö kan fatta det beslutet åt dem. Många moderata politiker i Vellinge uttalar sig onyanserat och dumt, de borde kritisera Malmös försök att sköta sitt åtagande i en annan kommun istället för att uttrycka negativ inställning till barnen som kommer dit.
Nu eldas det upp en mycket negativ stämning och jag tycker synd om killarna från Afghanistan och Somalia som tvingas bo där. Vem vill bo i en liten by där stora delar av befolkningen uttryckt direkt hat mot dem?
Vellinge ska ha kritik för att de inte tar emot flyktingar, men Malmö ska också ha kritik för att de kör över Vellinges kommunala självstyre på det här sättet.
I morse hade jag en nyhet om fysisk och psykisk misshandel av barn på Ekot. Tyvärr har jag inte hunnit blogga om det under dagen. I vårt förslag, som vi tar med oss till alliansarbetsgruppen som ska arbeta fram alliansens rättspolitik för nästa mandatperiod, tar vi upp två nya brottsrubriceringar, barnmisshandel och barnfridskränkning.
Ekots inslag finns här och vårt pressmeddelande som skickades ut under dagen finns här.
Idag är det 20 år sedan Berlinmuren föll. Det är värt att fira!
Jag sitter här och bredvid mig ligger en bit av Berlinmuren, men lite klotter. Jag var med mina föräldrar och en kompis i Berlin på sommaren 1991. Vad jag minns så var muren helt bortplockad från sin ursprungliga plats, men en kväll hittade vi en “uppställningsplats” för murdelar. Där knackade vi loss ett antal bitar, tills någon kom och sa att vi inte fick göra så.
Det är en bit viktig historia som ligger bredvid mig. Mycket större än vad jag förstod den 9 november 1989 när jag låg i soffan i Veberöd och tittade på TV. Under hösten hade östblocket krackelerat allt mer, men ändå var det en stor överraskning, nästan chock, att östtyskarna plötsligt fick gå över gränsen in till Västberlin. Det var helt fantastiskt och de gamla bilderna gör nästan att tårarna börjar rinna.
Under min skoltid, jag gick i nian 1989, så hade vi lärt oss allt om Kalla kriget, de kommunistiska diktaturerna i östra Europa, Öst och Väst, det delade Berlin. Plötsligt så var allt annorlunda, det delade Europa blev ett Europa. Muren föll och kommunismen med den.
Nu har det gått 20 år och nästan halva Sveriges befolkning tycks acceptera att få det gamla kommunistpartiet i landets regering för första gången någonsin. Vänsterpartiet med sin partiledare Lars Ohly som bara för några år sedan sa: “Jag har varit kommunist sedan jag gick med i Kommunistisk ungdom 1978 och aldrig förknippat det med diktatur eller förtryck.”
Jag skulle vilja ha svar från Lars Ohly på en fråga: Var du glad den 9 november 1989 när du såg hur muren föll och östtyskarna fick träffa sina landsmän i Västberlin?
Camilla Läckbergs sjunde deckare om Erica, Patrik och de andra i Fjällbacka. Även denna gång finns det en historisk koppling, men inte alls på samma sätt som i tidigare romaner. Av denna anledning och eftersom jag anser att Läckberg utvecklar personskildringarna på ett intressant sätt, så tycker jag att Fyrvaktaren är hennes bästa bok hittills.
Fyrvaktaren handlar om mäns våld mot kvinnor i tre olika fall, men den handlar också om sorg och hämnd. En rolig krydda i boken är när hon blandar in sin egen man, Robinson-Martin. 358 sidor som kan rekommenderas.
Det är inte svårt att förstå den förtvivlan som Per-Anders Pettersson i Nås känner. Han anser att han har räddat en äldre kvinna, men domstolen dömde honom till ett års fängelse för grov misshandel.
Jag har ingen uppfattning om domstolen har dömt rätt eller inte, men jag tycker att det är dags att se över lagstiftningen vad gäller nödvärn och nödvärnsexcess. För ett halvår sedan friades en man på Ingarö i Högsta Domstolen med nödvärnsexcessen som grund. Han hade tidigare dömts till ett års fängelse i såväl tingsrätt som hovrätt. Med det prejudikatet trodde jag att det inte skulle behövas någon lagändring, men med det nya fallet uppstår nya frågor och dessa vill jag ha utredda.
För närvarande pågår den s.k. Civilkurageutredningen, eller Utredningen om skyldighet att agera vid farliga situationer eller bistå nödställda personer (ju 2009:15) som den egentligen heter. Det får inte finnas några tveksamheter i gränslinjen mellan skyldighet att hjälpa till och skyldighet till övervåld i samband med nödvärnssituationer. Jag kommer därför att driva att Civilkurageutredningen ska få ett tilläggsdirektiv att även utreda lagstiftningen kring nödvärn och nödvärnsexcess.
Det har varit långa och hårda förhandlingar om telekompaketet, men i natt så var det äntligen klart. Resultatet är så bra som man hade kunnat förvänta sig och nästan lite bättre ändå.
Centerpartiets MEP Lena Ek har gjort ett fantastiskt jobb och som den liberala gruppens talesperson hade hon ett avgörande inflytande för att få genom en lång rad förbättringar. (Hela texten finns här.) Att det var en annan centerpartist, infrastrukturminister Åsa Torstensson, som satt på andra sidan bordet gjorde det såklart något lättare att nå framåt.
Det är utan tvekan så att svenska Centerpartiet har haft störst inflytande av alla partier i hela Europa i den här processen. Hade det slutat med ett haveri så hade vi suttit med svartepetter, men nu sitter vi istället med champagnen. Det känns väldigt skönt. Vi har sett till att ingen ska kunna stängas av från internet utan en föregående rättslig prövning.
Den senaste tiden har jag pratat och mejlat med Lena nästan dagligen. Tidigt i morse fick jag ett sms: “Vi vann! L”. Från den vanliga morgonbutterheten till ett leende från öra till öra gick på en sekund. Sådana sms vill jag få varje morgon.
Det är sorgligt att läsa om Moderata Ungdomsförbundet i Helsingborg. De har anordnat fester i den egna lokalen och sålt sprit utan tillstånd och dessutom till minderåriga. Inget annat än skandal!
Jag trodde faktiskt att MUF och de andra ungdomsförbunden hade lärt sig vid det här laget. För tio år sedan var det säkert betydligt vanligare, men de tidigare skandalerna runt framförallt medlemsstatistiken men även spritfester borde ha rensat upp i “hur-värvar-vi-medlemmar-träsket”.
Att lägga ut inbjudningar på Facebook till olagliga fester med alkoholservering känns ovanligt korkat, men förmodligen har de hållit på så länge att de börjat tro att det var okej.
Centerpartiets Ungdomsförbund var en gång i tiden kända för “danserna” och festverksamheten i övrigt, men det är helt slut vad jag vet. När jag var distriktsordförande i Skåne i slutet av 90-talet så fanns det fortfarande CUF-avdelningar som anordnade stora fester. Det togs med en helt del alkohol, men det var aldrig tal om försäljning av alkohol.
Idag har min kollega Annie Johansson presenterat ett förslag om avstampsjobb. Vi vet att det i denna lågkonjunktur är förskräckligt svårt för yngre att få sitt första jobb. Vi i Centerpartiet har tidigare föreslaget ungdomsavtal med flexiblare arbetsrätt och nu föreslår vi även avstampsjobb med lägre ingångslön.
Att höga ingångslöner bidrar till större arbetslöshet är inte så svårt att förstå. Steget för att anställa blir högre. Att det är de yngre utan så mycket arbetslivserfarenhet som drabbas mest är inte heller så svårt att förstå. Den som inte har arbetslivserfarenhet och meriter är inte lika attraktiv att anställa som den med arbetslivserfarenhet och meriter.
I Sverige ligger ingångslönerna i genomsnitt på 61 – 71 procent av medianlönen. Det är bland de högsta nivåerna i världen. Detta är en av anledningarna till att vi har en betydligt högre ungdomsarbetslöshet än snittet i EU. Vi i Centerpartiet kan inte bara sitta stilla och se hur unga lämnas utanför arbetsmarknaden.
Idag har det sista hindret för Lissabonfördragets ikraftträdande avvärjts. På förmiddagen meddelade den tjeckiska författningsdomstolen att Lissabonfördraget, såväl som ratificeringen av det, inte står i strid med tjeckiska konstitutionella regler