Linander tycker!
Korta mer eller mindre genomtänkta tankar efterfrågar likasinnade kommentarer.

Oavsett brott så är dödsstraff alltid fel. En dag som denna måste det betonas extra. Saddam Hussein är otvivelaktigt en av vår tids värsta massmördare, men död ska inte bekämpas med ytterligare död. Nästan alla politiska ledare i västvärlden fördömer avrättningen, men inte oväntat talar Bush om “en viktig milstolpe“. Man blir inte direkt förvånad.

Jag tycker det är viktigt att inte tala om avrättningen som ett hinder för ytterligare rättegångar mot Saddam, det kan ge en bild av att avrättningen hade kunnat vara okej i ett annat läge. Så är det inte, avrättningar är aldrig okej.

Jag trodde att de s.k. sopspionerna försvunnit, men även om de inte finns kvar så finns det tydligen gamla mål som ligger på polisstationerna och väntar på utredning. Jag häpnar när jag läser om Victoria Berglund i Västerbotten.

Och även om sopspionerna nu tycker att de utfört ett vettigt arbete så borde väl polisen veta bättre än att prioritera den här sortens “brott”. Dessutom borde det stå klart för alla att en tidning som har min adress på baksidan inte är mitt “ansvar” om barnen bytt bort eller gett den till någon annan. Har polisen inte mer att gå på en tidningens adresslapp borde “fallet” vara lätt att lägga ner. Det kanske finns någon stöld, misshandel eller sexualbrott att ta tag i även i Västerbotten.

Vad är detta tänker ni… Nej, jag ska inte göra en lista på vem jag tycker är de största egoisterna under året som gått, utan egot i det här sammanhanget är jag själv. Eftersom mellandagsrea inte är något för mig och tvillingarna fortfarande inte kommit ut så har jag tagit och gjort en sammanställning av året på min egen blogg.

Jag började med att titta på vilka inlägg som blivit de mest kommenterade för att få en bättre uppfattning om vad ni som besöker bloggen vill läsa. Det behöver visserligen inte vara samma sak, dvs läsintresse och antalet kommentarer, men jag tror att det är det bästa system jag har. Har också tittat på besöksstatistiken för att se vilka inlägg som givit “toppar” under året.

Januari: Mest kommenterat blev (fortsättningsvis Mkb) Anförande i förväg 31/1. Handlade om vad jag tänkte säga i riksdagsdebatten om immaterialrätt.

Februari: Mkb Bättre att ha ungdomsavtal än inget jobb alls! 16/2. Handlade självklart om Centerpartiets mycket debatterade förslag om ungdomsavtal för att fler unga ska komma in på arbetsmarknaden.

Mars: Mkb Oaceptabelt med rabatt på lagbrott! 14/3. Handlade om att de som begår många trafikbrott samtidigt får rabatt på böterna. Men mest besök hade jag nog när jag förutspådde att Laila Freivalds skulle avgå på historien kring hur UD kontaktade Levonline för att stänga ner Sverigedemokraternas hemsida, framförallt för att slippa avgå efter KU:s kritik då även Göran Persson skulle drabbas. I den delen fick jag rätt, men när jag trodde att Margot Wallström skulle komma hem och bli utrikesminister hade jag alldeles fel.

April: Mkb Ett slag i luften 21/4. Jag kritiserade min egen riksdagskollega Birgitta Sellén som föreslagit ett förbud för barn att hyra eller köpa TV-spel med våldsinslag.

Maj: Mkb Eget ansvar? Inte i Sverige! 29/5. Handlade om Ulrika Messings förslag att införa cykelhjälmstvång.

Juni: Mkb KU-anmälan (den slutligt inlämnade versionen) 1/6. Det var min KU-anmälan av Thomas Bodström för hans roll i The Pirate Bay-tillslaget som dominerade stora delar av månaden och redan den 1 juni var det över 3300 besökare på bloggen. Den 16/6 när jag fick svar från Bodström på min skriftliga fråga om beslagtagna servrar så hade jag också över 3000 besökare på en dag.

Juli: Mkb Smygfotografering på stranden 27/7. Gav inte något besökarrekord, men många arga fotografer valde att kommentera mina synpunkter.

Augusti: Mkb Sanslöst i “fildelningsjakten” 9/8. Handlade om att justitiedepartementet arbetade med en lagstiftning som skulle tvinga Internetleverantörer att lämna ut ip-adresser till upphovsrättsinnehavare när dessa misstänker intrång i sin upphovsrätt.

September: Mkb Bodström kartlägger flygresenärer 10/9. Handlade om EU:s avtal med USA om utlämning av passageraruppgifter.

Oktober: Mkb Fildelare friad 2/10. Handlade om den friande domen i Hip Hip Hora-målet.

November: Mkb Lag om smygfilmning behövs 14/11. Även detta inlägg handlade om bristen på lagstiftning vid smygfotografering/filmning.

December: Mkb Terrorlistning 9/12. Visserligen är inte december månad slut ännu, men eftersom besöksantalet går ner lite nu under julledigheten så antar jag att det inte blir någon anstormning under årets sista tre dagar. Handlade om min fråga till Carl Bildt om hur terrorlistningen går till.

Slutsatsen blir att det är tre sorters inlägg som drar betydligt mer kommentarer och, får man förmoda, intresse till min blogg. Det handlar om fildelning, integritetsfrågor och smygfotografering/filmning. Men samtidigt hade det blivit både tråkigt att skriva och att läsa om bloggen bara handlat om dessa frågor. Med andra ord kommer jag att fortsätta skriva om allt från sport och böcker till de rättspolitiska diskussionerna inom alliansen.

När det gäller besöksantalet har det stigit stadigt under hela året. Om man bortser från “The Pirate Bay-månaden” juni då några extrema dagar drog upp snittet våldsamt så har besöksantalet stigit varje månad från strax under 400 i början av januari till en bit över 1000 besökare de flesta decemberdagarna.

Outstanding “vinnarinlägg” under året är KU-anmälan av Bodström den 1 juni. Inte nog med att det drog tusentals nya besökare till bloggen, utan det gav också mycket media. Det har också blivit allt tydligare att journalister söker på bloggar för att få intressanta uppslag. Det har nog hänt mig vid minst tio olika tillfällen att journalister kontaktat mig efter att ha läst på min blogg. Inte för att det är meningen med bloggen, men det är ett välkommet och inte alls obetydligt plus.

Efter att ha sett Bodström på Rapport nu ikväll så funderar jag på om han har extremt dåligt minne, är schizofren eller en populist av sällan skådat slag.

“Hon kan inte nöja sig med att säga att bara säga att hon har fullt förtroende. Då vet jag att det är oerhört många inom rättsväsendet som blir väldigt besvikna på att hon inte tar tag i situationen. Så enkelt ska hon inte komma undan, säger Thomas Bodström till Rapport.”

Men kära nån. Thomas Bodström, det som du kritiserar hårdast själv, att JK är för generaliserande, använder svepande formuleringar och inte är tillräckligt noggrann i sina uttalanden, det handlar framförallt om JK:s uttalande att poliser ljugit i domstolar och att det sitter oskyldigt dömda i svenska domstolar. Detta uttalande gjorde justitiekanslern i januari, alltså när du, Thomas Bodström, själv var justitieminister.

Om han nu vet att det är så många inom rättsväsendet som blir väldigt besvikna på att hon (nuvarande justitieminister Beatrice Ask) inte tar tag i situationen, var det inte lika många som blev besvikna i januari för att dåvarande justitieminister Thomas Bodström inte “tog tag i situationen”? Handlar det om extremt dåligt minne så att du inte minns vad JK sa och du själv (inte) gjorde för mindre än ett år sedan? Eller handlar det om schizofreni, att du nu är en helt annan person en den Thomas Bodström som tidigare varit justitieminister? Eller är det att du är en populist av sällan skådat slag? Eftersom du i många lägen är en trevlig person som varken verkar ha dåligt minne eller lida av schizofreni så utgår jag från att det är populismen som slagit rot.

Dessutom, fundera på den sista meningen: “Så enkelt ska hon inte komma undan.” Den visar på två saker. Dels att Bodström inte är intresserad av att lösa de problem som skapats kring JK:s roll och förtroendet för rättsväsendet utan bara vill komma åt Beatrice Ask. Dels att han fullständigt vettlöst kastar sten i glashus utan betänkligheter. Vem är det som gjorde det lätt för sig när han var justitieminister?

Han borde också fundera på om alla opolitiska tjänstemän som finns kvar på justitiedepartementet verkligen är lojala mot honom. De vet precis hur han hanterade denna och andra situationer när han själv var justitieminister. Det är inget vågat tips att tro att Beatrice Ask får information som gör att hon kan klämma åt Bodström hårt precis när hon önskar. Den dag han verkligen går över gränsen i sin populism lär Beatrice Ask använda informationen. Det är heller ingen hemlighet att många på justitiedepartementet är hjärtligt glada över att slippa honom.

Idag ger sig justitiekansler Göran Lambertz sig på f.d. justitieminister Thomas Bodströms på SvD:s Brännpunkt. Bakgrunden är Bodströms kritik mot JK i samband med att även professorerna Diesen och Leijonhufvud kritiserade Lambertz. Nu skriver JK att Bodström missuppfattat JK:s roll. Rätt allvarligt om det är så, Bodström var trots allt justitieminister i nästan sex år.

På ett sätt tycker jag att det är bra att Lambertz besvarar Bodströms kritik eftersom Bodström är oseriös när han nu plötsligt kommer på att “justitieministern måste göra något” när han inte gjorde ett dugg när han själv hade makten. Lambertz skriver också att han inte märkte av någon “djup konflikt” med Bodström när han var justitieminister. Säkert helt korrekt. Mycket snack och lite hockey är ett signum för Thomas Bodström.

På ett annat sätt tycker jag att det börjar bli nästan löjeväckande när viktiga aktörer inom rättsväsendet smutskastar varandra. Vuxna människor ska kunna lösa sina konflikter genom dialog och inte genom allt hårdare ord i debattartiklar. Bodströms senaste svar är inte heller speciellt snyggt: “JK beter sig som min 3-årige son och skyller ifrån sig när han får kritik.”

Jag tycker att Beatrice Ask gör helt rätt som håller sig så långt ifrån konflikten och smutskastningen som möjligt. Låt de hätska utfallen avta och sedan får vi ta upp en saklig dialog. För det är viktigt att missförstånd löses och skadat förtroende återupprättas.

Läste en artikel i Sydsvenska Dagbladet (TT-artikel) som fick mig att fundera en stund, anledningen är att de gör en fullkomligt felaktig slutsats av Beatrice Asks uttalande.

Justitieministern har sagt att vi i alliansen vill låta affärer förbjuda vissa kunder att komma in i butiken på samma sätt som fotbollsklubbar kan förbjuda huliganer att komma in på fotbollsarenorna. Detta är ingen nyhet. Redan när den s.k. huliganlagen antogs så hade alliansen en gemensam reservation där vi tar ställning för tillträdesförbud till affärslokaler.

Problemet med artikeln är att det tolkas in en möjlighet för en affär att förbjuda alla under 15 år att handla under skoltid. Det är aktuellt i Lund där en butik “infört” ett sådant förbud. Tolkningen är fullkomligt felaktig. Tillträdesförbudet bygger på att en åklagare fattar beslut om att en person inte får komma in på en arena, eller efter lagändring i en affärslokal, efter att han eller hon begått brott på arenan. Därför kallas lagen huliganlagen. Att en affär själv skulle få diskriminera alla under en viss ålder är en helt annan sak, och inte aktuellt på något sätt.

Efter en alldeles vanlig men härlig julafton med Kalle Anka, risgrynsgröt och tomteskägg som kittlar vill jag önska alla som besöker min blogg en riktigt GOD JUL!

Hittade en kul artikel i Expressen. För att få granen att inte barra ska man hälla i lite maltwhisky i granens vatten. Journalisten frågar: “Men det är väl bara en dåre som du som är beredd att ödsla finwhiskey på en julgran?” (De pratar om skotsk whisky och då stavas whisky utan e, men det är en helt annan sak.)

Tomas Lundmark som jobbar vid Sveriges lantbruksuniversitet i Umeå svarar:

“- Det här kan innebära att granen inte barrar förrän i maj. Då kan det väl vara värt två centiliter?”

Just det, inte bara dåre utan dubbelt upp. Först slösar han bort god whisky på en gran och sedan har han kvar granen till maj…

Nu stundar juluppehållet och jag har suttit och funderat över den gångna hösten. Det har varit en fantastisk höst med valframgång, regeringsbildning och äntligen möjligheten att genomföra den politik som vi tror är så viktig för det framtida Sverige. Men det är ganska trist att sitta och skriva om det som varit, så därför tänkte jag istället skriva om en utmaning som alliansen står inför.

Vi har nu haft regeringsmakten i ca 2,5 månad. Det har varit en intressant tid och det ska inte förnekas att vi måste lära oss att jobba i regeringsställning. Det är 12 år sedan senast och det är inte så många som har rutin från Bildtregeringen 91-94. De som var med då är viktiga och ett av deras främsta råd inför den här regeringsperioden är att vara mycket noggranna med de interna samarbetsformerna. Det har byggts upp en samordningsfunktion inom regeringskansliet och i riksdagen satsar vi på täta alliansmöten, framförallt i utskottsgrupperna.

Jag är övertygad om att det blir en del tuffa frågor som ska slitas, men vi kommer att klara det. För att det ska gå så smidigt som möjligt är förståelsen för de olika partiernas arbetssätt viktig. Redan nu ser jag att tempot skiljer. Jag ska förklara. Om man generaliserar är det så att moderater och folkpartister vill att det ska gå fort medan kristdemokraterna och vi i Centerpartiet gärna tar det lugnare. Förklaringen ligger i hur våra partiorganisationer arbetar.

Inom m och fp så har handlingskraft prioriterats mycket högre än inom kd och c där förmågan att förankra politiska ställningstaganden (inom partiet, men även i t.ex. kommunen) ger flest pluspoäng. Det gör att det blir lite olika sorters politiker som tar sig fram och gör karriär inom partierna. Jag är övertygad om att många folkpartister och moderater inte skulle blivit valda om de var centerpartister eftersom deras arbetssätt inte passar centerorganisationen, och omvänt skulle många centerpartister inte klara sig i m och fp eftersom de framstått som för långsamma i beslutsfattandet.

Om det bara skulle handla om arbetssätt skulle de flesta centerpartister klara sig bättre hos sossarna än hos folkpartiet. Skillnaden i arbetssätt var också ett av de främsta skälen till att Centerpartiet och Folkpartiet inte gick samman i början av 70-talet. Den stora medlemsorganisationen och en starkt decentraliserad organisation har gjort att vi i Centerpartiet alltid måste vara oerhört noga med att förankra beslut. Den som får “kommungruppen” mot sig är rökt…

Inom alliansen uppstår konflikter av att vi i Centerpartiet vill avvakta, diskutera och förankra när moderaterna och kanske allra främst folkpartisterna vill springa iväg, fatta beslut och offentliggöra. Som centerpartist tror jag givetvis att det är viktigt att verkligen tänka efter innan vi fattar avgörande beslut. Samtidigt kan jag vara lite avundsjuk på mina m- och fp-kollegor som kan skjuta mer från höften och ändå veta att partiorganisationen backar upp eller åtminstone har förståelse. Ändå är jag en av de inom Centerpartiets riksdagsgrupp som vill gå snabbast framåt, inte som Fredrick Federley, men ändå långt mycket snabbare än många andra.

I ett ärende som vi för närvarande håller på att samordna finns det en text som lyder ungefär att det inte torde behövas beslut med “¾dels majoritet eller i den ordning som gäller för stiftande av grundlag, dvs. med två beslut med enkel majoritet med mellan liggande val”. För mig är det helt otänkbart att gå till beslut på ett sådant underlag. Även om jag skulle säga ja oavsett om det behövs beslut enligt grundlagsordning eller inte, så kan jag inte säga ja utan att först veta. När en medborgare eller journalist frågar om det kommer att krävas beslut enligt grundlagsordning eller inte så måste jag kunna svara på det, annars har jag ett så dåligt beslutsunderlag att hela beslutet kan ifrågasättas.

Ibland är det bråttom inom politiken och då har vi i Centerpartiet problem med att vara tillräckligt snabba, men när det inte är bråttom så tror jag att det alltid är bättre att tänka efter, diskutera och förankra först. Detta måste kollegorna inom alliansen förstå, samtidigt som vi centerpartister verkligen måste anstränga oss för att hålla ett högre tempo än vi normalt gör.

Det måste vara ett historiskt beslut som fattades i Vaxholms kommun igår. Moderaterna har länge varit splittrade i kommunen och gick fram med två konkurrerande listor. Det gick utmärkt för moderaterna i kommunalvalet och de fick egen majoritet. Problemet är att båda listorna fick lika många mandat. Nu har de förhandlat i tre månader utan att komma överens. Lösningen blir att centerpartisten Bengt Hansson får styra kommunen som kommunstyrelseordförande!

Bengt sitter inte ens i kommunfullmäktige, men har tidigare varit vice kommunstyrelseordförande. Självklart är det bra för Centerpartiet att få detta förtroende och inflytande, men det måste ändå vara en mycket svår situation. Tänk att styra kommunen och veta om att ett annat parti har egen majoritet. Nu tror jag att det går bra tack vare det allianssamarbete som skapats före valet. Men situationen måste vara unik i Sverige.

Vänsterpartiets f.d. riksdagsledamot Tasso Stafilidis kommer idag med hård kritik mot Vänsterpartiet i en svd-intervju. Han meddelar också att han helt lämnar Vänsterpartiet eftersom han inte kan vara med i ett parti som styrs av en “sekt” där kommunister styr.

Jag har haft ett mycket gott samarbete med Tasso i riksdagens HBT-grupp, som han en gång startade. Han är en duktig politiker som ser till resultat och kan samarbeta för att uppnå resultaten. Tyvärr är den sortens politiker i princip utrotade från Vänsterpartiets riksdagsgrupp. Det är väldigt många nya så jag känner inte alla, men när man lyssnar på debatten så är det kommunistiska ideal som dominerar. Politiker som Tasso, Lars Bäckström, Owe Hellberg och Per Rosengren som fanns i riksdagen för Vänsterpartiet förra mandatperioden lyser nu nästan helt med sin frånvaro.

Riksdagsledamot Johan Linander (c) om terrorlistningen:

Utrikesministern intar nu en ny inställning angående de terrorlistningar som FN:s Säkerhetsråd gör. Det anser Johan Linander, rättspolitisk talesman för centerpartiet.

Linander har i en fråga ställd till utrikesministern angående terrorlistningen fått ett svar som skiljer sig från de som utrikesministern tidigare gett angående listades rätt till rättslig prövning av Säkerhetsrådets beslut.

- Det är glädjande att Carl Bildt nu uttalar sitt stöd för att de som är uppsatta på FN:s terrorlista ska få rätt till en oberoende och opartisk prövning. Det är en grundläggande mänskliga rättighet och den måste respekteras. Jag utgår från att utrikesministern nu aktivt driver denna fråga i FN och andra internationella instanser, säger Johan Linander.

I sitt svar till Johan Linander skriver Carl Bildt:

”Fortfarande saknas dock en tillfredsställande avlistningsprocedur och en möjlighet till en oberoende och opartisk omprövning av säkerhetsrådets listningsbeslut. Regeringen kommer därför också framgent att ge hög prioritet åt att tillsammans med likasinnade länder verka för tillfredsställande rätts¬säkerhetsgarantier i sanktionssystemen, inklusive stärkta möjligheter
till omprövning av säkerhetsrådets beslut.”

Svar på fråga 2006/07:374 av Johan Linander (c)
Terrorlistning

Johan Linander har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att FN:s system för att uppföra terrorister på sanktionslistor skall uppfylla alla krav på mänskliga rättigheter inklusive rätten till en rättslig prövning av en opartisk domstol.

Sverige har, liksom övriga Europeiska unionen och många andra länder, under lång tid framfört kritik rörande brister i rättssäkerheten i 1267¬regimen. Regeringen vidhåller denna kritik.

Alla operativa beslut om FN:s sanktioner mot terrorism fattas i säker¬hetsrådet, där Sverige för närvarande inte är medlem. Det gäller såväl ursprungsresolutionen 1267 som efterföljande beslut, bl.a. om riktlinjer för sanktionernas tillämpning och beslut om att föra upp enskilda individer eller grupper på sanktionslistan. Sverige har således ingen möjlighet att delta i beslut om sanktionernas utformning. Jag vill sam¬tidigt understryka att resolution 1267 har antagits enligt FN-stadgans kapitel 7 och att dess operativa paragrafer därmed är folkrättsligt bindande.

Dessa förhållanden hindrar inte Sverige från att på andra sätt verka för förbättringar av 1267-systemet, bl.a. genom att söka påverka säkerhets¬rådets medlemmar. Sverige tillhörde de starkast pådrivande länderna bakom skrivningar i slutdokumentet från FN-toppmötet i september 2005 om att tydliga och rättvisa procedurer måste införas för sanktions¬listning och för avlistning. Toppmötets beslut har bidragit till att öka det politiska trycket för förbättringar. Under det senaste året har Sverige arbetat i ett gemensamt projekt med Schweiz och Tyskland för att för¬bättra sanktionssystemet. Projektet resulterade i våras i en rapport från Watson Institute, Brown University. Rapporten har fått stort genomslag och har gjorts tillgänglig som officiellt FN-dokument (A/60/887). Rapporten identifierar brister i sanktionssystemen både vad gäller rättssäkerhet och hänsynen till mänskliga rättigheter och ger förslag
till förbättringar beträffande listning, avlistning och omprövnings¬mekanismer. Rapporten har presenterats för säkerhetsrådets 1267¬kommitté och utgör en del av underlaget för kommitténs pågående översyn av riktlinjerna för sanktionerna.

Arbetet för förbättringar i sanktionssystemet har givit vissa resultat under de senaste åren. Sanktionskommittén har bl.a. lagt fast en procedur rörande avlistning, närmare definierat kritierierna för listning, givit rätt till humanitära undantag från sanktionernas tillämpning samt beslutat att förslagsställande stater skall bifoga ett underlag, s.k. statement of case, som beskriver grunden för enskilda listningsförslag. Den senaste månaden har nya viktiga beslut fattats. Sanktionskommittén antog den 29 november nya riktlinjer som bl.a. tydliggör vilket slags beslutsunderlag som krävs för att listningsförslag skall kunna godkännas. Säkerhetsrådet antog den 19 december resolution 1730 som innebär att en individ eller enhet kan lämna in en begäran om avlistning till en kontaktpunkt inom sanktionskommittén.

Steg har alltså tagits mot stärkt rättssäkerhet. Fortfarande saknas dock en tillfredsställande avlistningsprocedur och en möjlighet till en oberoende och opartisk omprövning av säkerhetsrådets listningsbeslut. Regeringen kommer därför också framgent att ge hög prioritet åt att tillsammans med likasinnade länder verka för tillfredsställande rätts¬säkerhetsgarantier i sanktionssystemen, inklusive stärkta möjligheter
till omprövning av säkerhetsrådets beslut.

Stockholm den 20 december 2006

Carl Bildt

Jag blir så störd av folk som använder våldtäkt i fullkomligt fel sammanhang. Det är ett hån mot de som blivit våldtagna. I valrörelsen var det Marita Ulvskog som sa att folkpartiets dataintrång var en våldtäkt på partiet (hon glömde säga att det var en socialdemokrat som lämnat ut lösenordet…) och nu är det ST:s avdelningsordförande inom Arbetsmiljöverket som säger att regeringens besparingar på Arbetsmiljöverket är “en våldtäkt på arbetsmiljön“.

Jag kan förstå att alla som jobbar inom ett område tycker att det är oerhört viktigt och är negativ till förändringar som innebär att personal måste sägas upp. Självklart är det fackföreningens uppgift att kritisera när deras medlemmar måste lämna sina jobb. Detta har jag inga synpunkter på. Men använd inte ordet våldtäkt!

För övrigt är jag övertygad om att med nya arbetsmetoder, samarbete med arbetsgivarna, inspektioner som bygger på misstanke och inte “slump” och en minskad administration inom Arbetsmiljöverket kan en minskning av de 879 anställda på verket genomföras utan att arbetsmiljön försämras.

Jag var ikväll med i Aktuellt om en fristående resningsmyndighet. Justitiekanslern föreslår en sådan för att han menar att åklagarna inte klarar av sin objektivitet i resningsärenden.

För det första tycker jag att man måste ifrågasätta behovet. Finns det oskyldigt dömda som söker resning, som Åklagarmyndigheten anser inte ska få resning och som Högsta Domstolen därför bestämmer att de inte ska få resning? Om svaret är ja, så måste frågan ställas om vederbörande skulle fått resning med en speciell resningsmyndighet (dvs att det skulle finnas ny bevisning eller på andra sätt resningsgrunder som åklagarna och HD missat eller inte velat ta upp). Är inte svaret ja även på denna fråga så blir det ingen ökad rättssäkerhet med JK:s förslag.

Man ska i sammanhanget också komma ihåg att det är inte samma åklagare, och inte ens åklagare från samma kammare, som får ansvar för ett resningsärende som hade målet vid första tillfället. Visst tillhör de samma yrkeskategori, men även i en ny resningsmyndighet skulle det förmodligen bli åklagare (även poliser, advokater och domare skulle vara möjliga, men det krävs utredningskompetens) som får en ledande roll.

I frågan finns det olika åsikter inom alliansen. Kristdemokraterna har länge tyckt som JK medan vi andra tre inte varit inne på den linjen. Att vi tycker olika är inte så dramatiskt, vi klarar den diskussionen utan större problem.

Jag har tidigare kritiserat justitiekansler Göran Lambertz för att han sa att det fanns poliser som ljugit i domstol så att det sitter oskyldiga i svenska fängelser. JK kan vara lite väl svepande i sina utlåtanden och det kan vara värt att kritisera.

Samtidigt tycker jag att professorerna Christian Diesen och Madeleine Leijonhufvud samt tidigare justitierådet Ingela Nyström går för långt i sin kritik på dagens DN-Debatt. Att säga att Lambertz är olämplig som JK och att han skadar både rättsväsendet och enskilda personers rättssäkerhet är att ta i på ett vårdslöst sätt. De har lika lite bevis för ett sådant påstående som de hävdar att Lambertz hade för påståendet att det finns oskyldigt dömda i svenska fängelser.

Till råga på allt passar föredettingen Bodström på att hänga på kritiken. Han tycker att vår nuvarande justitieminister Beatrice Ask ska “ta tag i problemet“. Och vad gjorde han själv när han var justitieminister? Tog han “tag i problemet”. Inte alls. Efterklok eller bara populistisk, välj själv.

Varför Hotell- och restaurangfacket vill få ännu mer uppmärksamhet runt Wild´n Fresh-blockaden i Göteborg har jag svårt att förstå. De förlorar sympatier för varje gång tidningarna skriver om hur de försöker tvinga en företagare att skriva på kollektivavtal fastän hennes anställda inte vill ha det.

Deras senaste drag är att skapa priset “patronlobbyisten“. Priset ska delas ut varje månad så Hotell- och restaurangfacket räknar med att de ska få mycket motstånd även framöver. Första pristagare har blivit min “kontorsgranne” Fredrick Federley. 200 kr för att äta på någon restaurang med kollektivavtal och uppmärksamhet som är värd mycket mer än så bjuder restaurangfacket Fredrick på. Självklart är han nöjd idag.

Frågan är vad Hotell- och restaurangfacket tänkte på när de instiftade priset? Varför vill de belöna sina kritiker? Och hur kan de tro att de ska vinna på att ytterligare lägga krut på den misslyckade blockaden? Vem är strategiskt ansvarig inom deras fackförbund och hur fick deras informationschef sitt jobb?

Kan inte låta bli att tänka på Sara Svensson, dvs Knutby-barnflickan som mördade Alexandra Fossmo och försökte mörda grannen Daniel Linde för mindre än tre år sedan. Hon dömdes till rättspsykiatrisk vård för ca två år sedan och idag bestämde länsrätten i Östergötland att hon ska få en åtta timmar lång obevakad permission, förmodligen under julen.

Artiklarna om detta är korta, sakliga och får ingen speciellt framträdande roll i varken Aftonbladet eller Expressen.

Jag har absolut ingenting emot länsrättens beslut. Det är säkert väldigt väl genomtänkt och det är knappast någon som tror att Sara Svensson ska åka till Knutby och “hämnas” eller något annat.

Men tänk tanken att Sara Svensson skulle haft namnet Stefan Svensson. Hur hade artiklarna i Aftonbladet och Expressen då sett ut? Upprop, namninsamlingar, intervjuer med skräckslagna släktingar till hans tidigare offer. Säkert. Så olika bedömer vi män och kvinnor. Även jag.

Det har höjts röster för att tomten skulle vara socialdemokrat eftersom han är röd, men jag vill genast och med det bestämdaste dementera detta illvilliga rykte. Fredrik Reinfeldt har röd slips och inte är han sosse för det. Det har också nått mitt öra att några gröna ungdomar tror att tomten är miljöpartist. Men ärligt talat, vakna. Tror ni verkligen att den miljöpartistiska, snart nedlagda, Djurskyddsmyndigheten skulle ha godkänt hur tomten nyttjar sina renar på julafton. Knappast. Så miljöpartist är han nog minst av allt.

Tomten gillar snälla barn så Ung Vänster och Vänsterpartiet försöker nog inte ens hävda att tomten är vänsterpartist. Kristdemokraterna har velat lägga beslag på tomten eftersom han lägger stor vikt vid det moraliska levnadssättet, men det fungerar inte. Många har tomten som sin gud och kd predikar ständigt att “Du ska inga andra gudar hava jämte mig”.

Folkpartist då? Nej, tomten ger julklappar utan språktest, man behöver inte ens kunna läsa de nödtorftigt hemmasnickrade rimmen. Moderat? Nix, han ger ju bort saker utan att få betalt. Sverigedemokrat? Lägg av, tomten ger julklappar till alla snälla barn oavsett var de kommer ifrån.

Med andra ord är tomten centerpartist. Det kan inte enbart fastslås genom uteslutningsmetoden, det finns många vederhäftiga bevis för detta påstående. Tomten är småföretagare. Han gillar verkligen inte om tomtenissarna ställer till med fackliga blockader i mitten av december. Tomten bor på landsbygden (han kan inte ha alla renar mitt i staden). Tomten är som en ivrig bäver och inte det minsta som en matad fågelunge.

Dessutom stödjer valresultatet i Rovaniemis senaste kommunalval 2004 mitt påstående. I finska Lappland fick Centerpartiet 45 %, inne i staden Rovaniemi är Centerpartiet största parti med 33 % och i kringkommunerna där tomten borde bo och ha sin verkstad (Rovaniemen maalaiskunta) har Centerpartiet, eller Keskusta som de heter på finska, hela 56 % av rösterna.

Och för er dalmasar och dalkullor som hävdar att tomten faktiskt bor på Tomteland i Mora så kan jag berätta att Centerpartiet är största parti i Mora med 32 % mot t.ex. socialdemokraternas 28 %.

Jag har skrivit tidigare om hur vi politiker gärna säger att vi inte bryr oss om opinionsundersökningar utan att det är “val som räknas”, men sedan läser vi mycket noggrannt när vi sitter i vår ensamhet. Nu några månader efter valet har det kommit många opinionsundersökningar och de visar i princip samtliga att oppositionen leder, och i vissa fall stort.

Men av någon anledning skrämmer inte opinionsundersökningarna alls i det läge som vi befinner oss nu. Då menar jag inte bara att det är långt till nästa val, utan att det snarast skulle varit märkligare om det inte varit oppositionsframgång efter den intensiva kampanj som drivits mot att vi genomför “neddragningar” i A-kassa, sjukpenning m.m. I valrörelsen var vi tydliga med vad vi skulle göra. Neddragningarna döljde vi inte på något sätt, utan det var baksidan på alla satsningar för fler jobb som väljarna accepterade. Av naturliga skäl har allt det negativa kommit först (även om inkomstskattesänkningen genomförs samtidigt och att det börjar bli fler jobb) och det är av lika naturliga skäl det som media skriver mest om.

Självklart hänger en valframgång 2010 på att vi lyckas uppfylla vallöftena om fler jobb, minskad arbetslöshet, minskad sjukfrånvaro, snabbare rehabilitering och återgång till arbete osv. Jag är övertygad om att vi kommer att lyckas, trots att LO kommer att göra allt de kan för att försvåra (och därmed försämra för sina medlemmar). Sossarna kommer att säga att det var deras politik före valet 2006 som gjorde att jobben kom, men jag tror att väljarna är klokare än så. De kommer att se skillnaden mellan den i tolv år förda socialdemokratiska politiken och allianspolitiken. I god tid före valet 2010 kommer opinionsundersökningarna att ha svängt igen och alliansen får förnyat förtroende.

När det gäller SCB-undersökningen för valkretsarna ser det riktigt bra ut. Jag tycker att det är svårt att jämföra med valresultatet eftersom vi vet att Centerpartiet alltid ligger högre i valresultatet än i opinionsundersökningar, dessutom är SCB-undersökningen “bästa parti-val” och inte “vem skulle du rösta på-val”, så därför är en jämförelse med förra SCB:n i maj-06 mer rättvisande. Valtrenden att vi går starkt framåt i storstäderna slås fast. Dubblering i Stockholm, Göteborg och Malmö. För “egen del” (Skånes södra valkrets) är det upp från 4,4 % till 6,0 %. Så inte kan jag vara missnöjd med opinionsundersökningarna just nu.