Vid EU-nämndens samråd med statsministern i tisdags inför det informella Europeiska rådet så betonade jag vikten av att få en stark vald ordförande för rådet, framförallt för att stärka Europas position i världspolitiken och balansera USA:s maktposition.
När vi hade extra EU-nämndsmöte på torsdagskvällen (jag var med per telefon från Barcelona) så kände jag stor besvikelse då statssekreterare Gustaf Lind berättade vilka två personer som det svenska ordförandeskapet skulle föreslå som vald ordförande och hög representant för utrikesfrågorna.
Herman Van Rompuy och Catherine Ashton var inte de namn som jag hade hoppats på. Säkert kompetenta personer, men inte några starka företrädare som kan balansera Obama/Clinton. Kanske är det så illa att de 27, eller rättare sagt 26 eftersom Rompuy var en av de 27, stats- och regeringscheferna inte ville ha någon för stark ordförande för Europeiska rådet. Det skulle onekligen kunna minska deras egen makt i EU-samarbetet.
Balansera Obama/Clinton?
Vem skulle kunna det när EU varken är eller ska vara någon motsvarighet till USA?
Nej, EU varken är eller ska vara en motsvarighet till USA, men i världspolitiken tycker jag att Europa genom EU ska vara en balans till USA. Inte en motståndare, absolut inte, men i många frågor (speciellt under förra presidenttiden) behövs det någon motpart som är tillräckligt stark gentemot USA. Det kan gälla allt från miljöfrågor och frihandelsfrågor till “kriget mot terrorismen”.
Jo, men det ligger ju i EU:s uppbyggnad att staterna inte övelämnat all makt till EU eller till en enskild EU-företrädare.
Det som behöv för att USA ska tvingas prata med Europa är väl att man lyckas kompromissa ihop sig internt. Och faktum är att EU inte är eniga internt när det gäller svårare utrikesfrågor, t.ex. när det gäller relationen till Ryssland, till USA, till konflikten i mellanöstern eller till handelsfrågorna.
Det hjälper ju inte med en stark person (eller två) som ska vara kontaktpunkter för t.ex. USA om dessa inte har ett EU-gemensamt budskap att förmedla.
Jag tror att det är viktigt att komma ihåg att EU inte ersätter den nationella nivån. EU tillför ytterligare en dimension, och därför också ytterligare komplexitet.