Linander tycker!
Korta mer eller mindre genomtänkta tankar efterfrågar likasinnade kommentarer.

Idag meddelade idrottsminister Bosse Ringholm att regeringen inte vill stödja en ansökan från Östersund/Åre att arrangera vinter-OS 2014. Ett märkligt beslut. Visst har Östersund och Falun misslyckats tidigare, men att säga att Sverige inte ens ska försöka få arrangera ett vinter-OS är obegripligt. Att vi är ett för litet land för att arrangera sommar-OS kan jag ha förståelse för, men vinter-OS är en helt annan sak. Skillnaden är minst som mellan Allsvenskan och division 2.

Sverige är ett av de bästa vinteridrottsländerna i världen, framförallt i ett historiskt perspektiv men även nu på 2000-talet hävdar vi oss väl. Ändå har vi aldrig fått arrangera vinter-OS. Det borde för eller senare vara Sveriges tur. Men varför skulle IOK ge spelen till Sverige när vår regeringen inte ens vill stödja en ansökan.

Midsommarafton är en höjdpunkt för nästan alla svenskar. Ändå slutade den varma försommarnatten med sju anmälda våldtäkter. Sju kvinnor som kontaktat polisen och berättat om hur män utsatt dem för en av de värsta kränkningarna som finns.

(För att ingen ska behöva protestera så skriver jag det här. Visst kan det vara så att det inte är sju våldtäkter som begåtts, ingen är dömd och därför är alla oskyldiga tills motsatsen bevisats, men även om någon av de anmälda våldtäkterna inte är en våldtäkt enligt svensk lagstiftning så kan vi ändå vara alldeles övertygade om att fler än sju våldtäkter begicks under midsommarafton eftersom all tillgänglig statistik visar att väldigt många av de begångna våldtäkterna aldrig anmäls.)

Frågan som jag ställer mig själv idag, och som jag funderat på så många gånger är, vad tänkte männen på? Några av våldtäkterna tycks vara överfallsvåldtäkter och några begicks av en bekant till kvinnan. Men det kvittar. Det måste ha funnits några tankar i de här männens huvud före, under och nu efter våldtäkten.

“Jag har rätt att tillfredsställa mina behov med hjälp av din kropp.”

“Du är nog kåt du också.”

“Du visade intresse tidigare, nu är det för sent att säga nej.”

Jag vet inte och det är givetvis omöjligt att sätta sig in i hur de tänkte. En som har gjort ett försök är Katarina Wennstam, journalist på SVT och som tidigare skrivit “Flickan och skulden”. I hennes bok “En riktig våldtäktsman” beskriver hon hur unga, dömda våldtäktsmän beskriver sig själva, vad de gjort eller inte gjort. En vanligt förekommande tanke är enligt Wennstam att killarna själva hatar våldtäktsmän men att det de gjorde inte kan räknas som en våldtäkt.

Jag kan verkligen rekommendera boken. Hon belönades med Sveriges Advokatsamfunds journalistpris och Vilhelm Moberg-stipendiet för “Flickan och skulden”, och även om “En riktig våldtäktsman” inte riktigt når samma nivå så är den klart läsvärd.

Om vi nu ska ha en svensk nationaldag som allmän helgdag så visst borde det vara midsommarafton. Svenskare kan det inte bli än små grodorna runt midsommarstången, sill och nubbe och sedan en utomhusdansbana klädd med björkris. Den 6 juni har inte en chans i tävlingen Sveriges svenskaste dag.

Visst har jag läst DN/Temos undersökning att två tredjedelar av svenskarna föredrar 6 juni som nationaldag medan enbart en fjärdedel vill flytta den till midsommarafton, men det tror jag mer handlar om mer eller mindre fria dagar från jobbet. De allra flesta har redan ledigt på midsommarafton och “halv dag” dagen före, så en flytt av nationaldagen från den 6 juni till midsommarafton skulle vara en direkt förlust av fritid.

Själv har jag varit på ett traditionellt midsommarfirande med vacker midsommarstång, dans och lekar med barnen på den sommarvarma gräsmattan och jordgubbstårta. Svenska flaggan först i barnens tåg runt ängen och här och var såg man damer med den s.k. Sverigedräkten. Det skulle vara ett vackert nationaldagsfirande istället för de konstlade försök som kommunpolitikerna ordnade för drygt två veckor sedan.

Statsminister Göran Persson visar åter att han bara är intresserad av att fördela kakan, inte att få den att växa. I den nationella politiken har det varit uppenbart länge, det är fördelningspolitiken som är intressant och inte hur vi ska uppnå högre tillväxt och därmed en större kaka att fördela.

Nu är det tyvärr samma visa i Bryssel. Socialdemokraternas krav på lägre avgift till EU och förhandlingarna om EU-budgeten tar i princip upp 100 % av Perssons intresse. Lissabonprocessen, dvs hur Europa ska bli världens starkaste ekonomi till år 2010, verkar inte intressera honom överhuvudtaget.

Från måndag till onsdag har jag varit i Bryssel på en resa som Centerpartiets Europaparlamentariker Lena Ek ordnade. Temat för resan var just Lissabonprocessen. Det var mycket lärorikt och ett av de mest bestående intrycken var vilken oerhört respekt som Lena Ek redan vunnit.

När regeringens förlängda arm i Bryssel, den ständiga representationen, eller EU-ambassaden som den enklare kan kallas, skulle presentera sin/regeringens syn på Lissabonprocessen så var det åter dags för fördelning, vem som ska anpassa sig till vad osv. Det nödvändiga övergripande synsättet att harmonisering av våra länders arbetsmarknader, högre utbildning, ekonomier osv ökar den gemensamma tillväxten och därmed kakan att fördela saknades helt.

ALDE: s (den liberala partigruppen som tidigare hette ELDR) gruppordförande Graham Watson är en oerhört imponerande man som uttryckte sig ungefär så här: “Frankrike vill inte ha ett europeiskt Frankrike, de vill ha ett franskt EU, och Storbritannien vill inte ha ett europeiskt Storbritannien, de vill ha ett brittiskt EU.” Jag skulle kunna tillägga, Sverige vill inte ha ett europeiskt Sverige, vi vill ha ett svenskt EU.

Det är dags att Europa bestämmer sig. Ska vi överhuvudtaget diskutera att stärka vår världsdels ekonomiska konkurrenskraft så måste varje land inse att alla måste anpassa sig och ta en rad tillfälliga nationella “smällar” för att Europa som helhet ska få en större kaka att fördela.

Just nu pågår Centerpartiets riksstämma i Stockholm. Vi håller till på Chinateatern och finns även dagligen på Norrmalmstorg i en “politisk verkstad” där stockholmare kan komma och tycka till om framförallt lokalpolitiken.

Idag var jag och pratade rättsfrågor på en liten scen på Norrmalmstorg. Det är inte så mycket att säga om själva framförandet utan vad jag speciellt la märke till är “medel-stockholmarens” inställning till Centerpartiet. Min upplevelse är inte att det är någon negativ inställning, det är inte heller en tveksam inställning inför vad Centerpartiet kan göra för Stockholm och det är inte ens “vad gör ni bönder i Stockholm”. Vad jag mötte var i princip en nyfikenhet och “vem är ni egentligen”?

Vi skulle kunna tolka det som oerhört negativt. Vi står utanför både stadsfullmäktige och landstingsfullmäktige här i Stockholm och ärligt talat syns vi aldrig i stockholmspolitiken. Medel-stockholmare har ingen uppfattning alls om oss. Men jag känner ändå inte att det är negativt för det finns en nyfikenhet. Det känns som om vi uppfattas som “något jag skulle kunna tänka mig om ni faktiskt visar att ni kan göra Stockholm till en bättre stad för mig att leva i”. Det finns möjligheter!

På två dagar har två fotbollsledare gjort bort sig. Den här gången gäller det Hammarby och mitt eget älskade Malmö FF. Men det hindrar mig inte från att kritisera Bengt Madsen, ordförande i MFF. Han och Thom Åhlund, andraträndare i Hammarby, borde veta bättre än att uppträda osportsligt mot domarna.

I onsdags ryckte Thom Åhlund den assisterande domaren i armen när han skulle “tacka” efter matchen. Det såg allt annat än bra ut på TV-bilderna. Nu har visserligen den andra assisterande domaren sagt att han själv ångrar att han var lite provocerande mot Åhlund, men det gör inte Åhlund skuldfri.

Igår var det Bengt Madsens tur att göra bort sig. Efter den bittra förlusten mot Djurgården så gjorde Madsen osportsliga gester mot domarteamet. Han försvarar sig med att han bara visar sina känslor. Men Madsen, och Åhlund, borde vara medvetna om att de ska vara föredömen och inte uppmuntra hätska supportrar till fortsatt hat och hot mot domarna.

Hej! Sista veckobrevet före sommaren. Senaste veckan har handlat väldigt mycket om TV. TV är bra. Självklart är det oerhört viktigt att synas i tidningar och höras på radio, men flest kommentarer kommer det efter man varit med på TV. Hittills den här veckan har jag varit med på TV tre gånger och just nu sitter jag och väntar på att Rapport ska komma hit och intervjua mig. Mer om TV senare.

SCB

Igår kom den stora SCB-undersökningen. Den visar på 6,5 % för oss i Centerpartiet. Det är en liten nedgång från i november förra året, men en uppgång från förra valet och en uppgång i jämförelse med en hel del av de opinionsundersökningar som kommit de senaste månaderna. Vad gäller maktskifte ser det bra ut för Alliansen.

Idag kom undersökningen nedbruten till valkretsar. För Skånes del ser det lite bra och lite dåligt ut. Det bra är att vi går upp i södra och västra valkretsen, men dåligt att vi går ner i Malmö och norra och östra valkretsen. Det är få tillfrågade, från 131 personer i Malmö till 201 personer i södra valkretsen, så man får inte dra några snabba slutsatser. Tyvärr är nedgången i norra och östra valkretsen statistiskt säkerställd, men å andra sidan låg vi ovanligt högt där i novemberundersökningen. Bryter man ner procenttalen till antal personer så är det 8 personer i norra/östra och 7 personer vardera i södra och västra valkretsarna som svarat Centerpartiet på intervjuarens fråga. I Malmö är det tyvärr ingen av de 131 som svarade C.

Slutsatsen av SCB-undersökningen tycker jag är att vi går mot ett maktskifte. Moderaterna ångar på i en kanske för hög fart. Vi tappar inte så många väljare till moderaterna utan det är framförallt kristdemokraterna som förlorat. De balanserar på 4 % -spärren och har 4,4 % liksom mp. Socialdemokraterna går kraftigt ner medan fp, v och vi i Centerpartiet är ganska stabila. ”Övriga partier” ökar med 1.3 % till 3,5 %, men i dessa 3, 5 % ryms såväl Feministiskt initiativ som Junilistan, pensionärspartiet och Sverigedemokraterna. Alla har de långt till att nå upp till 4 %, men vi vet att det kan gå ruskigt fort i slutet av valrörelserna.

TV

Nu har jag blivit intervjuad av Rapport. Det gällde en domare i Malmö som begått ett sexköpsbrott men ändå får stanna på sin tjänst. Alltså samma fall som justitierådet Thorsson för några veckor sedan. Domarförbundet har varit tydligt på att domare som döms för uppsåtligt brott (det är skillnad med vårdslöshetsbrott) ska lämna sin tjänst, och det håller jag helt med om. Som lagstiftare ska vi bestämma hur lagarna ska se ut men inte lägga oss i enskilda fall. Detta försökte jag vara noga med, men ändå ska man vara tydlig med att det är allt annat än acceptabelt att domare begår brott. Får se ikväll om jag kommer med. De intervjuade även två andra ledamöter.

Tidigare i veckan har jag faktiskt varit med tre gånger i TV, två som jag inte riktigt var medveten om och en studiodebatt. I måndags debatterade vi den nya passlagen (mitt anförande har jag lagt på min blogg, www.johanlinander.se) i kammaren och tydligen visades hela debatten i SVT24 och i SVT2. För en gång skull var jag helt på samma sida som regeringen (det var även fp, v och mp) och det kändes nästan fel att få beröm av sossar och en vänsterpartist efteråt. Jag har hört många konstigheter i diskussionen om de nya passen, så känner ni er osäkra på varför vi antagit den nya lagen så tycker jag att ni ska läsa mitt anförande eller gå in på riksdagens hemsida och läs en sammanfattning av beslutet.

I tisdags förmiddag deltog jag på en utfrågning om ny tvångsmedelslagstiftning. (Utredningen kallas BRU, beredningen för rättsväsendets utveckling och det här var ett av betänkandena.) Tydligen var även denna utfrågning TV-sänd. Om ni såg det så kanske ni tycker att jag fick ett kryptiskt svar på min fråga. Anledningen är säkert att de inte ville svara på vilka möjligheter det fortfarande kommer att finnas att komma runt den nya tvångsmedelslagstiftningen, just eftersom det var TV-sänt.

I tisdags eftermiddag blev jag åter inbjuden till en studiodebatt i SVT24. Det är kul att de nu vet vem jag är och när någon ska debattera rättsfrågor ligger det nära till hands att ringa mig (även om Johan Pehrson, ordf. i JuU, är mycket mer med och framförallt i debatter med fler tittare). Den här gången debatterade jag med en miljöpartist som heter Zaida Catalan, en polis och en journalist som varit sekreterare i Göteborgskommittén som utredde kravallerna i samband med EU-toppmötet 2001. I tisdags var det nämligen på dagen fyra år sedan de värsta kravallerna och ingripandet vid Schillerska gymnasiet.

Det blev en ganska bra debatt om vad polisen lärt sig efter kravallerna, ny teknik och ny taktik, hur förtroendet för polisen utvecklats osv. Det var 25 minuter, men det går otroligt snabbt. Vill ni se det så finns programmet på SVT24: s hemsida ut, klicka på Studio 24, på tisdag och ca 20 minuter in i programmet börjar debatten.

Två rapporter

I förra veckan presenterade vi i Alliansens rättsgrupp en rapport som vi kallat ”Kriminalvården, vändpunkt – inte ändpunkt”. Kriminalvården är avgörande för brottsligheten, kan vi minska återfallsbrottsligheten så minskar vi också den totala brottsligheten på ett klart märkbart sätt. De allra flesta kriminella är någon gång inom kriminalvården och då måste den tiden användas på bästa möjliga sätt för att personen som kommer ut ska vara laglydig. Hela rapporten finns också på www.johanlinander.se.

På vår presskonferens kom SVT, Ekot, TT, DN och några till. Tyvärr hände det annat under dagen så något på TV tror jag inte att det blev. Jag kom bra med i DN-artikeln åtminstone.

I måndags presenterade jag en rapport om sexslavhandel. De två viktigaste frågorna är att polisen behöver mer spaningsresurser för att bekämpa sexslavhandeln, eller trafficking eller människohandel för sexuella ändamål som det brukar kallas, och att den som vet om att han köper sex av en tvångsprostituerad ska kunna dömas för våldtäkt och inte för sexköp som idag.

På presskonferensen kom tre skrivande journalister. Jag har inte sett så mycket av vad som skrevs i tidningarna, men det blev en bra artikel i DN. Hela sexslaverirapporten finns på http://www.centerpartiet.se/templates/NewsPage.aspx?id=6324.

Första träffen med riksdagslistan

I måndags hade vi också första träffen med kandidaterna i södra Skånes valkrets. Ungefär hälften av listan kunde komma på mötet som jag bjudit in till med ganska kort varsel. Det var bra att få träffas och diskutera hur vi ser på valrörelsen. En genomgång av alla intresse- och kunskapsområden visade att vi täcker upp det allra mesta. En övervikt på lantbruk, alternativ energi och demokratifrågor, men det är kanske inte så konstigt eftersom vi alla är centerpartister.

Det ska bli väldigt kul med valrörelse. Även om det är jobbigt så är det också oerhört roligt. Jag gillar att jobba stenhårt mot ett klart definierat mål där man får ett tydligt resultat. En valrörelse stämmer verkligen in på detta.

Lårkaka av justitieministern

Det är inte så att Thomas Bodström blev arg på mig i en debatt och satte knäet hårt i mitt lår. Det hade annars varit en härlig skandal att skriva om. I onsdags kväll var det den årliga fotbollsmatchen mellan sossarna och övriga (Alliansen plus v och mp). Jag har inte kunnat vara med tidigare år då den krockat med bröllopsplanering och höggraviditet, men i år kunde jag inte hålla mig borta.

Socialdemokraterna var mycket bättre än vi. Det ska ärligen sägas. De vann med 4-0 och det var välförtjänt. Bodström är klart bäst, han har spelat i Allsvenskan med AIK, men när han inte hängde med i en fint så fällde han mig grovt. Därav lårkakan. Domaren sa till honom att ta det lugnt, det tyckte jag var matchens höjdpunkt. Jag ska också vara ärlig att säga att jag fällt honom lite tidigare.

Vill inte ha kommunal polis

Nu på förmiddagen har jag varit på ett seminarium om kommunalisering av polisen som kristdemokraterna bjudit in till. Göran Hägglund och f.d. rikspolischefen Björn Eriksson talade för och Polisförbundets ordförande Jan Karlsen mot. Jag är emot och det är även vårt parti enligt förra årets stämmobeslut, men tyvärr har partistyrelsen tagit upp i förslaget till yttrande till årets stämma att vi ska vara för en kommunalisering.

Jag tror att det skulle vara mycket negativt att kommunalisera polisen. Några av de argument som Polisförbundets ordförande nämnde är värda att föra vidare. Hur ska varje kommun klara vidareutbildningen av poliser, hur ska utrustningsfrågorna lösas, kommer varje kommun att prioritera att köpa in den modernaste utrustningen, hur ska små glesbygdskommuner kunna rekrytera poliser och varför ska vi införa polis på flera nivåer när länder som har det håller på att avskaffa det?

Några av de problem som jag skulle kunna tänka mig beror framförallt på att brottsligheten inte håller sig inom kommungränsen. Den lokala narkotikaförsäljaren blir tagen av den kommunala polisen, men han har inte ordnat narkotikan själv utan den kommer från en återförsäljare i en annan kommun som i sin tur har samarbete med personer i flera andra kommuner och utomlands. Vem ska utreda detta? En tjuv har gjort tre inbrott i en kommun, då har han förmodligen också gjort fler inbrott i andra kommuner. Vem ska utreda?

Om en kommun väljer att prioritera ner narkotikabekämpningen drabbar de alla omkringliggande kommunerna utan att de kan göra någonting. I Skåne har vi haft problem med Christiania i Köpenhamn och varit frustrerade över att inte kunna göra någonting trots att det gör att skånska ungdomar kommer lättare i kontakt med narkotika. Varför ska vi åter skapa sådana problem?

Till slut, hur ska Hultsfreds kommun klara av polisbevakningen av Hultsfredsfestivalen? Kommer hela årets polisresurser i Sjöbo kommun gå åt till Sjöbo marknad? Svaret är att små kommuner aldrig kommer att ha råd till stora evenemang eftersom de inte klarar poliskostnaderna.

Är ni ombud i Stockholm i helgen, rösta mot förslaget om kommunaliserad polis.

Annat som hänt

Första mötet med mitt första utredningsuppdrag igår. Jag sitter med i en referensgrupp till en särskild utredare om äktenskapslagstiftningen. Det handlar framförallt om homosexuella ska få gifta sig på samma sätt som heterosexuella. Utöver vår politiska referensgrupp så finns det även en referensgrupp från olika kyrkor och religioner. Det ska vara mycket intressant att vara en del av svenskt utredningsväsende.

Paneldebatt om utslussning på en kriminalvårdsstämma i Nacka. Det var också igår. Brottsförebyggande rådet hade ordnat en stor kriminalvårdsstämma och på eftermiddagen var jag tillsammans med bl.a. regeringens narkotikasamordnare Björn Fries med i en paneldebatt om hur vi ska minska återfallsbrottsligheten.

Framöver

I helgen är det som sagt stämma i Stockholm. Lika roligt som alltid.
Tisdag-onsdag i nästa vecka ska jag åka till Bryssel på en ”Lena Ek-resa”. Den här gången ska min fru och Erik följa med. Vi ska bo hemma hos Lena i Bryssel. På programmet står framförallt Lissabonprocessen, studiebesök m.m.

Precis efter midsommar ska jag på Nordiska Rådets möte i Bodö i Norge. Kommer hem den 30 juni och sedan är det semester. Det ska bli oerhört skönt att hämta ny kraft efter en stressig vår. Vi ska åka på semester till Sussis släkt i Kalifornien och sedan ska vi självklart vara i Skåne under några veckor. Det är två bröllop i augusti och sedan i slutet av augusti bär det av till Tibet för mig.

Självgod?

På min blogg har jag blivit anklagad för att vara självgod, och det är möjligt att han har lite rätt. Men anledningen till att jag skriver vad jag gjort, och då framförallt det jag själv tycker att jag gjort som är bra, är helt enkelt för att informera och få fler att tycka att Centerpartiet är bra och rösta på oss. En del av syftet med veckobrevet är även att ni som läser det ska tycka att jag gör ett bra jobb, självklart. Det är personval och utöver att dra röster till Centerpartiet, som är det viktigaste, så är jag angelägen att få personkryss. Skulle jag säga något annat så skulle jag ljuga.

För att jag verkligen ska skriva vad ni som läsare är intresserade av, så skulle jag vilja få konstruktiv kritik på hur jag skulle kunna utveckla veckobrevet till hösten. För att göra det mer informativt, läsvärt, intresseskapande, opinionsbildande och om möjligt för att jag inte ska framstå som självgod. Maila till mig, jag kan ta emot all kritik.

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs angående tilläggsdirektiv till Grundlagsutredningen om att framlägga ett förslag till proportionellt valsystem också för de kommunala valen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kommunerna ska få full kostnadsersättning för de kostnader som ansvaret för allmänna val innebär.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs angående tilläggsdirektiv till Grundlagsutredningen om att utreda möjligheten om att rösträtt ska ges från det år man fyller 18 år.

Bakgrund

Regeringen förslår i proposition 2004/05:163 Ny vallag att 1997 års vallag ska ersättas av en ny lag. Syftet med denna lag är att hela valförfarandet ska regleras samlat, på ett mer lättillgängligt sätt än vad som sker i den nuvarande lagen. Propositionen har föregåtts av en parlamentariskt sammansatt kommitté, vallagskommittén, som i november 2004 lämnade betänkandet Ny vallag (SOU 2004:111). Den nya lagen innebär bland annat att det lokala ansvaret för genomförande av val samlas hos kommunerna. Samtidigt stärks säkerheten vid röstning och kraven på att ordna vallokaler och röstningslokaler för funktionshindrade väljare höjs.

Proportionalitet i valet till kommunfullmäktige

Regeringen föreslår ingen ändring av nuvarande regler vad gäller val till kommun- eller landstingsfullmäktige. Frågan om proportionella val till kommunfullmäktige har många gånger analyserats. Vid samtliga tillfällen har det kunnat konstateras att i de kommuner som är valkretsindelade har mandatfördelningen blivit så att ett eller flera partier erhållit fler eller färre mandat än vad som skulle ha gällt vid proportionella val i kommunen.

I kommuner utan valkretsindelning (kommuner med färre än 24 000 röstberättigade) finns i princip proportionella val genom tillämpningen av jämkande uddatalsmetoden. Däremot i de kommuner (79 kommuner vid 2002 års val) som är valkretsindelade med två eller fler valkretsar erhålls inte en proportionell fördelning av mandat i förhållande till respektive partis totala röststyrka i kommunen som helhet. Nuvarande system tar endast hänsyn till ”styrkan” i respektive valkrets vilket i praktiken leder till att vissa partier gynnas alternativt missgynnas mandatmässigt.

I de kommuner som inte är valkretsindelade är den naturliga spärren för att erhålla mandat, beräknad med utgångspunkt från lägsta tillåtna antal mandat i kommunfullmäktige (31 mandat) 3,2 % och för högsta tillåtna mandattal i en envalskretskommun (49 mandat) 2,08 %.

När en kommun med nuvarande oproportionella valsystem för de kommunala valen, indelas i valkretsar höjs den naturliga ”småpartispärren” med automatik till 4% om varje valkrets innehåller 25/26 mandat (lägsta antal mandat enligt nu gällande vallag).

Nuvarande vallag för valkretsindelning i kommunvalet, utan regelverk för när justeringar skall göras från två till tre eller fler valkretsar innebär att justeringar kan göras mer eller mindre godtyckligt, men också av rent politiskt taktiska orsaker för att ”stänga ute” något eller några partier. Därtill kan nuvarande vallag ge som resultat att en majoritet av väljarna i en kommun blir en minoritet i den valda församlingen.

Enligt vår mening borde utredningen ha lagt fram förslag till ett proportionellt valsystem också för de kommunala valen som undanröjer ovan nämnda effekter. Det faktum att Grundlagsutredningen tillsatts och ska beröra dessa frågor hade inte hindrat
att nu framlägga en angelägen reform av valsystemet. Regeringen bör i tilläggsdirektiv tydliggöra att Grundlagsutredningen skyndsamt ska återkomma med ett sådant förslag. Detta skall ges regeringen till känna.

Kostnader

Regeringen föreslår att den del av valanslaget som Valmyndigheten idag använder för den s.k. poströstningen och institutionsröstningen ska föras över till kommunerna. Ersättningen till kommunerna bör, enligt regeringens förslag, utgå med dels ett fast belopp, som är lika stort för alla kommuner, dels med ett rörligt belopp som beräknas på grundval antalet röstberättigade i varje kommun vid valet till kommunfullmäktige.

Regeringen anger att valanslaget ska ligga kvar på nuvarande nivå efter den huvudmannaskapsförändring som den nya vallagen innebär. För 2006 ska ett engångsbelopp utgå för att täcka ökade kostnader för utbildning m.m. som kan tänkas uppkomma till följd av huvudmannaskapsförändringen. Från valanslaget skall dock frånräknas de kostnader som Valmyndigheten avtalar med Posten AB om – dels kostnader för att skicka förtidsröster till annan kommun och dels lantbrevbärarnas medverkan. Posten AB har för sin del angivit att ersättningen måste täcka direkta kostnader, andel i gemensamma kostnader samt kapitalkostnader och skälig vinst. Denna summa kommer inte att vara konstant och risken är uppenbar att dessa kostnader rejält gröper ur anslaget som skall täcka kommunernas kostnader. Eftersom både denna kostnad och kommunernas kostnadsansvar saknar empirisk grund synes det inte rimligt att hävda att finansieringsprincipen täckts in med föreslagen nivå på anslaget. Utifrån 2006 års val bör därför en förnyad prövning göras i syfte att säkra att kostnaderna för valen inte övervältras till kommunerna samtidigt som förväntningarna och kraven på vallokaler m.m. växer. I likhet med vad som blir fallet för att täcka kostnaderna för det helstatliga Posten AB måste frågan om statsbidragets storlek beakta kommunernas pris- och löneökningar. Remissvaren från kommunerna visar tydligt att det finns en oro för att finansieringsprincipen inte kommer att beaktas. Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet pekar på att det är angeläget att löne- och prisökningar regelmässigt beaktas när bidraget fastställs. Det är av yttersta vikt att kommunerna fullt ut kompenseras för de extra utgifter som ansvaret för valförfarandet innebär. Detta skall ges regeringen till känna.

Rösträttsålder

Nuvarande rösträttsålder är 18 år. Centerpartiet anser att rösträtt borde ges från det år en person fyller 18 år, för att på så vis ge även dem som är födda sent på året möjlighet att vara med och besluta om de kommande fyra åren. Frågan om rösträttsåldern fanns inte med i vare sig utredningens direktiv eller i utredningen. Regeringen bör därför i tilläggsdirektiv till Grundlagsutredningen tydliggöra att Grundlagsutredningen skyndsamt ska återkomma med ett förslag för hur rösträtt kan ges från det år en person fyller 18 år. Detta skall ges regeringen till känna.

Stockholm den 14 juni 2005
Kerstin Lundgren (c)
Agne Hansson (c)
Eskil Erlandsson (c)
Viviann Gerdin (c)
Johan Linander (c)
Jan Andersson (c)
Claes Västerteg (c)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ge Västra Götalandsregionen och Region Skåne rätt att besluta om sina regionala miljömål.

Miljömålsarbetet är en viktig del i den svenska miljöpolitiken. Hållbar utveckling är grunden för all tillväxt och ytterst är människans existens beroende av att vi tar ansvar för den natur som vi fått att förvalta. Genom att sätta upp mål både på kort och på lång sikt får miljöarbetet en större tyngd. Det är nödvändigt att målen är rimliga, begripliga och mätbara, samt att det finns genomtänkta åtgärdsplaner och strategier för att nå dem, annars är risken stor att miljömålsarbetet blir verkningslöst.

Miljömålen är centrala i arbetet för att nå hållbar utveckling. För att målen skall kunna nås krävs det ett tydligt underifrånperspektiv där medborgare, företag, kommuner och regioner tillsammans bidrar i arbetet. Endast om vi alla har möjlighet att känna delaktighet i miljöarbetet, skapas rätt förutsättningar för att genom vilja och kreativitet skapa en hållbar utveckling.

Samtidigt måste återkopplingen mellan miljökvalitetsmålen till det regionala tillväxt- och utvecklingsarbetet förbättras. Det krävs ett tydligare underifrånperspektiv i arbetet med att skapa regionala och lokala miljömål för att få en bättre fungerande återkoppling med åtgärder och resultat till de övergripande nationella miljömålen. Tyvärr präglas alltför ofta det regionala miljömålsarbetet av ett tydligt uppifrånperspektiv där länsstyrelsernas roll snarare är att föra ut den statliga politiken istället för att främja regional förankring och anpassning utefter regionala förhållanden.

För att skapa den förankring som behövs till det lokala miljö-, tillväxt- och utvecklingsarbetet behövs det ett större regionalt och kommunalt inflytande i arbetet med de regionala miljömålen. Genom ett mer demokratiskt arbete utan den statliga styrningen som idag genomsyrar miljöpolitiken, skapas möjligheten att ta tillvara lokala initiativ och skapa ett starkare förtroende för genomförandet av olika åtgärder. Att ge de regionala självstyrelseorganen ökad makt över utformandet av de regionala miljömålen skulle både öka demokratin samt öka delaktigheten i strävan att nå målet om hållbar utveckling. För att makten och inflytandet skall öka vill vi låta Västra Götalandsregionen och Region Skåne besluta om sina regionala miljömål. Länsstyrelsens roll i ett sådant sammanhang blir då enbart att vara en tillståndsmyndighet.

Stockholm den 15 juni 2005

Åsa Torstensson (c)
Johan Linander (c)
Annika Qarlsson (c)

Dick Erixon fortsätter att angripa mig på ett grovt sätt på sin blogg och eftersom han lägger ut lösryckta citat ur ett mail som jag skrivit så väljer jag att publicera hela vår mailkonversation. På det här sättet får ni själva avgöra vem som har gjort eller sagt vad. Dick Erixon låter inte mig kommentera hans inlägg. Det går inte att skriva vanliga kommentarer på hans blogg och han låter inte mig skriva ett svarsinlägg. Jag har även försökt nå Erixon på telefon men han vägrar att ringa tillbaka till mig. Jag hade tänkt att vi skulle kunna prata som vuxna människor, men tyvärr gick inte det för sig.

Så här har vår mailväxling gått under eftermiddagen och kvällen (Dick Erixon är välkommen med kommentarer, jag tar nämligen emot andras åsikter):

JL: Jag vet inte om du medvetet missförstått mig och Centerpartiets politik, men det vore lämpligt om det gick att förklara vad jag menar på din blogg. Annars anser jag att det du sysslar med är kränkande.

DE: “kränkande”? Om du inte tål politisk debatt förstår jag inte vad du har i riksdagshuset att göra. Om du tar avstånd från den ur DN citerade meningen tar jag gärna in det i bloggen. Står du däremot för det yttrandet står också mitt omdöme om det kvar.

JL: Varför skulle jag någonsin ta avstånd från: ”Den som köper sex av någon som uppenbart tvingas att sälja sig ska dömas till ett långt fängelsestraff.” Du kanske inte förstår vad där står, men om du läser sammanhanget så förstår du kanske bättre. Men jag kan berätta för dig: Den som vet om att han betalar för att sexuellt utnyttja en tvångsprostituerad, dvs en kvinna som är utsatt för människohandel för sexuella ändamål, ska dömas för våldtäkt. Våldtäkt ger ett långt fängelsestraff. Hur kan du tro att jag ska ta avstånd från det? Hur kan du inte hålla med? Tycker du ärligen att det är lagom med dagsböter för en man som betalt en annan man för att sexuellt utnyttja en kidnappad kvinna? Svarar du ja på detta så förstår jag att du skriver som du skriver, men jag förstår inte vad som rör sig i ditt huvud.

När du kallar mina och Centerpartiets förslag för att för människohandel utsatta kvinnor ska få det bättre för politisk penisförlängare så kallar jag verkligen inte det för politisk debatt. Det kallar jag för en kränkning. Om du tycker att det är ett lämpligt sätt att föra politisk debatt så förstår jag varför du inte finns kvar i politiken. Du ligger mycket nära förolämpning enligt BrB 5:3, varför ska jag acceptera det? Och hur kan du kalla det för politisk debatt. Hade du fört en sådan politisk debatt i Sveriges Riksdag kan jag lova dig att talmannen omedelbart hade avbrutit dig. Och att kalla din blogg för politisk debatt är ju ett skämt. Du är ju så feg att du inte tillåter kommentarer, hur skulle det då kunna bli en debatt.

Du borde inse att du gjort bort dig och erkänna det. Låt mig förklara vår politik på din blogg eller länka till min förklaring på min egen blogg så visar du att du klarar av en debatt. Politisk debatt tänker jag dock inte kalla det för.

DE: “Den som vet om att han betalar för att sexuellt utnyttja en tvångsprostituerad, dvs en kvinna som är utsatt för människohandel för sexuella ändamål, ska dömas för våldtäkt.”

Och hur ska domstolen kunna avgöra om denne sexköpare “vet” att han betalar för en “tvångsprostituerad”?

Det finns bara två alternativ: antingen att det i förarbetena, som väl Roks och Eva Lundgren blir experter och idégivare till, framgår att varje sexköpare måste vetat att den prostituterade kunnat vara tvångsprostituerad – alltså blir allt sexköp att likställa med våldtäkt.

Eller så ska åklagaren bevisa att sexköparen i sitt medvetande, i sitt huvud, vetat att en viss prostituerad varit tvångsprostituerad. Det är inte möjligt att bevisa. Om denna tolkning av din lag gäller, och som borde gälla i en rättsstat, innebär det att INGEN fälls för ditt ihopsnickarade brott.

Därför kommer givetvis den första tolkningen att gälla – alla sexköp bli våldtäkt. Och det är säkert avsikten från dem som givit dig detta uppslag….

Sedan finns det juridiskt vissa andra iakttagelser att göra: varför ska utomstående blandas in i ett brott som andra har begått? Sexköparen gör upp om en affär, men ska enligt din mening dömas för det tvång som organiserad brottslighet använder. Den naturliga reaktionen i en rättsstat är naturligtvis att ta fast och straffa dem som håller människor inlåsta.

Men i feminismens namn spelar det ju ingen roll vilka män som straffas – de är ju djur allihop ändå. Så lås in varenda jävel.

Jag tycker det är tragiskt att centerpartiet faller för denna politiskt korrekta idioti.

JL: Det är uppenbart att du inte vet så mycket om juridik. Det finns uppsåtsbrott och det finns vårdslöshetsbrott, dolus och culpa. Alla uppsåtsbrott kräver att domstolen säger att det var hans mening att göra på ett visst sätt. Låt oss säga att polisen spanar på en viss lokal, domstolen har givit dem tillåtelse till hemlig kameraövervakning. På bandet ser man att en man betalar till en annan man och sedan låses dörren upp till kvinnan. Det är tillräckligt bevis för att domstolen ska säga att mannen visste om vilken situation kvinnan befann sig i och då döma honom för våldtäkt istället för sexköp. Det behöver inte vara svårare än så , men vill man försvara de som köper sex av tvångsprostituerade så får man göra det.

Du kan tro att “någon givit mig detta uppslag”, men det kvittar väl vad jag säger, du tolkar det som du vill ändå.

Tycker du verkligen inte att den som vet att han köper sex av en tvångsprostituerad begår en brottslig handling. Skämtar du med mig? Självklart ska även den som kidnappad henne dömas, det ena utesluter inte det andra.

Jag kommenterar inte ens det sista för det är för dumt.

DE: Först nu ser jag ditt hot i mejlet. Det är fullständigt oacceptabelt. Jag lägger ut det i bloggen.

Dick Erixons blogg: RIKSDAGSMAN HOTAR DENNA BLOGG. Jag fick nyss ett mejl där riksdagsman Johan Linander (c) anser att min kommentar om hans rapport (se här) är ”en kränkning” och han skriver:
Du ligger mycket nära förolämpning enligt BrB 5:3, varför ska jag acceptera det?
Tack och lov lever vi inte i Sovjetunionen. Jag visste att många riksdagsledamöter är skitnödiga viktigpettrar utan vare sig begåvning eller stil. Men att de inte har förstått vad demokrati och yttrandefrihet går ut på, är något förvånande.

Om Johan Linander tror att han kan skrämma mig, har han givit sig på fel person. Hans hot uppmuntrar mig snarare till att i fortsättningen särskilt granska hans riksdagsarbete och här i bloggen ge ärliga rapporter om han får upp näsan över skittunnans kant.

JL: På vilket sätt hotar jag dig. Du tycks ju inte förstå att man inte får beskriva andra personer hur som helst, jag gör dig en tjänst och berättar det för dig. Tacka mig för det istället för att fortsätta gå över alla gränser som finns.

Du är pinsam, mycket pinsam. Jag vägrar falla ner till osannolikt låga nivå.

DE: “Jag vägrar falla ner till osannolikt låga nivå.”
Går ju inte, därifrån du befinner dig…

JL: Det är uppenbart att du inte kan klara av vår diskussion på ett seriöst sätt. Jag beklagar detta. Jag vet att det finns väldigt många i centerrörelsen som sedan länge saknat allt förtroende för dig, men jag trodde faktiskt att du var en intelligent person som kunde diskutera på ett vettigt sätt. Men tydligen inte. Jag beklagar detta.

Kan du åtminstone svara på min fråga i det andra mailet: “Tycker du verkligen inte att den som vet att han köper sex av en tvångsprostituerad begår en brottslig handling?” Eller klarar du inte av att besvara den enkla frågan.

Jag utgår att du hört på ditt mobilsvar att jag ringde till dig för att faktiskt prata som två vuxna människor. Men jag förstår att du inte vågar ringa tillbaka. På samma sätt som du inte vågar ta emot kommentarer på din blogg. På samma sätt som du inte vågar låta mig kommentera det du skriver på din blogg. Är det för att du vet att du gjort bort dig och inser att du inte har argument för det som du skrivit på din blogg?

Till slut måste jag bara skriva att det nästan är kul att du skriver att jag håller låg nivå. På din blogg kallade du mig från början för en centerpartistisk penisförlängare, nu har du fortsatt med att jag är en skitnödig viktigpetter som inte får upp näsan över skittunnans kant. Jag förstår att du tycker att det är att hålla hög nivå. Du är ett stort skämt hela du.

Det konstiga är att många av dina inlägg på din blogg är läsvärda. Du skriver bra och intressant. Hur kommer det sig att du faller ner så oerhört lågt när det gäller mig? Det vore intressant att höra din egen analys av det. Inläggen om mig skiljer sig så oerhört från andra inlägg som du gör. Varför? Tror du att dina läsare uppskattar det? Men det får du ju inte veta eftersom du inte klarar av att ta emot kommentarer. Jag klarar däremot emot kommentarer på min blogg, så om du vågar är du välkommen att ta en öppen debatt där. Jag lovar att inte censurera dig så länge som du inte begår någon brottslig handling.

DE: “väldigt många i centerrörelsen som sedan länge saknat allt förtroende för dig”

Och hur mycket tror du jag bryr mig?

Nivån på de förslag som diskuteras är, för att använda ditt ordval, så lågt att det inte är värda att ödsla mer tid på. Centerpartiets politik av idag saknar allt mitt förtroende, för att åter använda dina ord.

JL: Du klarade inte av att svara på frågan: “Tycker du verkligen inte att den som vet att han köper sex av en tvångsprostituerad begår en brottslig handling?”
Du klarade inte av att svara på varför du inte vågar ringa mig, varför du inte vågar tillåta kommentarer på din blogg, varför jag inte får svara i ett inlägg på din blogg (du vågar för övrigt inte ens länka vidare till min blogg så att dina läsare får se mitt svar).
Du klarade inte av att svara på frågan varför du inte klarar att hålla samma nivå på dina inlägg om mig som du gör i andra inlägg.

Du får en chans till, sedan orkar jag inte maila mer med dig. Det ger ingenting. De som ringt till mig och som uppmärksammat vad du skrivit på din blogg säger åt mig att jag borde nonchalera dig, att du inte är värd att lägga ner tid på. Jag borde lyssna på dem. Mitt problem är att jag inte klarar av att låta någon säga vad han vill om mig utan att reagera.

DE: Och hos mig strömmar mejlen in om hur kul det är att någon vågar sätta dit riksdagsledamöter som ingenting begriper.

JL: Du klarade alltså inte att svara. Beklagligt.

Dick Erixon, som ibland säger sig vara centerpartist, har angripit mig på sin blogg. Av någon anledning tillåter inte Dick Erixon att man kommenterar på hans blogg och därför får jag väl svara på hans felaktigheter här på min egen blogg istället.

Erixon skriver: “CENTERPARTISTISK PENISFÖRLÄNGARE. Jag avskyr dem som använder lagstiftningen för billiga politiskt korrekta utspel. Det senaste exemplet står riksdagsman Johan Linander (c) för i sin rättspolitiska rapport. Till DN säger han: ”Den som köper sex av någon som uppenbart tvingas att sälja sig ska dömas till ett långt fängelsestraff.”

Lagstiftningsmakten bör man handskas varligt med och inte använda som politisk penisförlängare, om uttrycket tillåts. I en rättsstat måste det finnas vissa proportioner mellan brott och straff. Riksdagsledamöterna lyfter inte ett finger för att stoppa den ökande brottsligheten som drabbar hundratusentals medborgare i vardagen. Men vifta med långa fängelsestraff när det gäller sexköp går bra. Linander borde veta att grov misshandel som regel ger några få månaders fängelse. Ett överenskommet samlag ska allså straffas hårdare än att halvt slå ihjäl någon på gatan. Den moraliska paniken i Roks anda har tydligen blåst ut allt sunt förnuft, inte bara från Rosenbad utan också från partikanslierna.”

För det första tycker jag det är tråkigt att Erixon måste använda kränkningar för att få uppmärksamhet. För att en man är engagerad för att stoppa sexslavhandel behöver knappast betyda att det är “politisk penisförlängare”. Jag förstår att Dick Erixon inte tycker att det är så viktigt att män engagerar sig i denna fråga och jag förstår också att han inte bryr sig speciellt mycket om att kvinnor kidnappas och säljs över hela världen som tvångsprostituerade. Det är tråkigt och jag har svårt att förstå hur en sådan människa kan tillhöra samma parti som jag själv. Och Erixon, uttrycket tillåts ej.

För det andra så tycker jag det är tråkigt att Erixon avskyr mig. Jag avskyr inte honom. Det är överhuvudtaget få människor som jag avskyr och jag skulle vara lite försiktigare med sådana uttryck än vad tydligen Dick Erixon är.

För det tredje är den rapport som vi presenterade i måndags inte en rättspolitisk rapport utan en rapport om människohandel för sexuella ändamål, eller “Stoppa sexslavhandeln” som vi döpt den till. Inom kort kommer Rikspolisstyrelsen att presentera en rapport om sexslavhandel, får se om Erixon även beskyller rikspolischef Stefan Strömberg för “penisförlängning”.

För det fjärde så tycker jag det är minst sagt anmärkningsvärt att Erixon kritiserar mig för att inte ha proportion mellan brott och straff. Idag döms en sexköpare till dagsböter även om han vetat om att kvinnan som han betalt för att utnyttja inte varit där frivilligt. Är dagsbot för detta övergrepp ett proportionellt straff? Tydligen tycker Erixon det, eller så har han inte förstått ett dugg om det som han skriver om. Jag menar att det är våldtäkt om sexköparen vetat om att kvinnan, eller mannen, inte varit där av egen fri vilja. För våldtäkt döms man till långa fängelsestraff.

För det femte verkar Erixon tycka att straffen för våldtäkt är för långa. Jag håller inte med. 2004 dömdes 116 personer för våldtäkt och de fick i snitt 30,7 månaders fängelse.

För det sjätte har Erixon fel vad gäller straffen för grov misshandel. Han hävdar att grov misshandel som regel ger några få månaders fängelse. Sanningen är att snittfängelsetiden för de 519 personer som 2004 dömdes för grov misshandel var 17,8 månader, dvs ca 1,5 års fängelse. Jag tycker att detta är i kortaste lagen, men att hävda att det är några få månader är att ljuga.

För det sjunde så påstår Erixon att jag och andra riksdagsledamöter inte lyfter ett finger för att stoppa den brottslighet som drabbar hundratusentals medborgare i vardagen. Hade Erixon varit lite bättre påläst så hade han inte behövt skämma ut sig så. Av alla de förslag som jag och Centerpartiet lagt i riksdagen, men som vänstersidan ständigt röstar ner, kan nämnas mer resurser för fler poliser, att New Yorks arbetssätt med en nollvision mot all brottslighet ska användas även i Sverige (efter svenska förutsättningar) och att ny teknik ska kunna användas för att klara upp större del av brottsligheten.

För det åttonde skriver Erixon att jag viftar med långa fängelsestraff för sexköp och vill ha längre straff för överenskomna samlag än för att någon nästan slår ihjäl en annan på gatan. Det är verkligen pinsamt för Erixon att han kallar övergrepen på tvångsprostituerade kvinnor för överenskomna samlag. Det är en så fruktansvärd syn på dessa kvinnor att jag nästan skäms å Erixons vägnar om han inte har förstånd nog att skämmas själv. En kvinna som är inlåst, en man betalar pengar till hennes kidnappare för att utnyttja henne sexuellt och detta kallar Erixon för ett överenskommet samlag. Visst finns det en överenskommelse mellan mannen som betalar för det sexuella utnyttjandet och hennes kidnappare, men kvinnan Erixon. KVINNAN!!! Har du några som helst känslor för henne i ditt rebellhjärta? Är du centerpartist är du en skam för partiet.

För det nionde begär jag att Erixon ber mig om ursäkt och låter mig, på hans blogg, förklara vad Centerpartiet står för och hur fel han har.

För det tionde begär jag att Erixon ber alla kvinnor som utsatts för sexslavhandel om ursäkt.

Igår kväll såg jag bilderna på idioterna som förstör för fotbollen. Givetvis menar jag AIK-huliganerna som före matchen i Göteborg anföll GAIS:are. Det var inte en eller två utan det var många AIK:are som sprang från sin läktarsektion till GAIS-klacken för att slåss.

Visst är det för jävligt när s.k. supportergrupper gör upp om plats någonstans långt från arenan för att slåss, men det här är oerhört mycket värre. På bilderna kunde man se hur föräldrar försökte skydda sina barn med sina egna kroppar samtidigt som huliganerna slogs precis bakom dem. Hur ska dessa föräldrar våga ta med sina barn på fotboll igen? Vad får barnen för syn på fotboll och vilka mardrömmar får de inte efter att ha stått bara meter ifrån och sett när AIK-huliganerna anföll?

AIK:s tränare gjorde bort sig ordentligt när han uttalade sig i samband med matchen, men jag tycker ändå det är uppenbart på hans uttalande att han inte riktigt visste vad som hänt. Felet han gjorde var att uttala sig om något som han inte kände till. Men jag tycker ändå att media vinklar händelsen fel. Det stora problemet är inte tränare Norlings misstag utan hur AIK fortfarande kan ha en svans med huliganer efter sig. Jag trodde att klubben tagit problemet på allvar och tillsammans med polisen identifierat vilka supportrar som inte är supportrar utan huliganer. Sedan får man se till att dessa personer inte kommer in på matcherna, varken hemma i Stockholm på Råsunda eller på bortaplan. Ett ytterligare problem är att AIK:s officiella supporterförening Black Army inte tillräckligt tydligt tar avstånd från de huliganer som gömmer sig inom deras organisation.

För oss som älskar fotboll, som lever för att se vårt lag vinna är det här en tragedi. Fotbollen i Sverige har de senaste åren haft en enorm publiktillströmning. I år ser man en tillbakagång och huliganernas återkomst kommer bara att innebära att färre vågar gå på fotboll.

Anf. 40 JOHAN LINANDER (c):

Fru talman! Centerpartiet står bakom förslaget om ändringar i passlagen. Vi har ingen reservation och inget särskilt yttrande, men jag vill ändå förklara varför vi i Centerpartiet gjort detta ställningstagande.

Inför det här beslutet har jag och säkert ni andra i justitieutskottet också och säkert många andra riksdagsledamöter fått väldigt många mejl, samtal och vanliga brev från framför allt fotohandlare och fotografer. Jag vill säga att alla kontakter har varit värdefulla, och jag har full förståelse för att de som blir av med en stor inkomstkälla faktiskt protesterar mot detta.

Jag vill börja med att säga att jag önskar att Sverige och andra länder inte skulle behöva öka säkerheten i sina pass. Jag önskar att vi skulle kunna ha en annan myndighet än polisen som kunde hantera passen, jag önskar att vi kunde ha enkla pass utan biometrisk information, och jag önskar att vi skulle kunna fortsätta ta våra passfoton hos fotografen och sedan bära med oss fotot till polisstationen, precis som vi gör i dag. Men tyvärr ser verkligheten annorlunda ut.

För den grova internationella brottsligheten är stulna pass och förfalskade pass hårdvaluta. Internationellt efterlysta kriminella kan fortsätta sin verksamhet och åka från land till land tack vare att de har falska pass och tack vare att säkerheten i våra pass är så dålig. Och det är så illa att Sverige är ett av de länder som ligger allra sämst till.

Säkerhetsbristerna i passen har uppmärksammats, och ett FN-organ som heter ICAO har antagit en rekommendation om att införa så kallad biometri i pass, helt enkelt för att det ska bli säkrare att kontrollera och identifiera att den person som kommer med passet faktiskt också är den rätta innehavaren av passet. Det gör man då genom att kontrollera fysiologiska karaktärsdrag, som det står i propositionen, som till exempel ansiktsform eller fingeravtryck, som kommer senare.

De nya passen kommer att utrustas med ett datachip där vår ansiktsbild och personuppgifter sparas, och om något år eller så kommer vi kanske även att införa fingeravtryck. Det är inte beslutat, men mycket talar för att det även kommer att bli fingeravtryck i passen. Det är en EU-ramlag som håller på att diskuteras. När en person ansöker om nytt pass hos polisen så kommer han eller hon att bli fotograferad i ett slags fotostation. Då tas bilderna, och så kontrolleras att bilderna är tillräckligt bra. Samtidigt kommer det att göras ett test så att man kan få fram biometrisk information av den här bilden. Det är en av anledningarna till att det här fotografiet inte kan tas hos fotografen. Fotografen kan inte samtidigt kontrollera att fotot är tillräckligt bra för att den biometriska informationen ska kunna utläsas.

Alternativet att den passökande även fortsättningsvis skulle kunna bära med sig sitt fotografi eller kanske ha med sig sitt digitala fotografi på en cd-skiva, eller alternativet att fotografen skulle skicka det digitala fotografiet direkt till polisstationen – oavsett vilket sätt man skulle välja skulle risken för manipulation och förfalskning ändå öka. Bäst säkerhet får vi om ansiktsbilden tas och biometriska data tas fram vid samma tillfälle, och som jag ser det måste detta ske hos polisen.

Även om fotografer och fotohandlare blir av med en stor inkomstkälla så har jag och Centerpartiet kommit fram till att säkerheten i passen ändå väger tyngre. Därför står vi bakom och kommer att rösta för ändringarna i passlagen.

Även om jag ser att min tid springer iväg mycket snabbare än jag har tänkt mig vill jag ändå säga att besluten om högre säkerhet i passen inte ska blandas ihop med besluten om var vi ska kunna ansöka om pass i framtiden. De besluten fattas i varje läns polismyndighet.

Jag har försökt gå igenom med våra centerpartistiska ledamöter i polisstyrelserna runtom i landet hur det ser ut, och det är faktiskt väldigt olika. I en del län verkar det som om antalet polisstationer kommer att dras ned ganska drastiskt, det vill säga de ställen där man kommer att kunna göra en passansökan, men i andra län kommer man även fortsättningsvis att kunna ansöka om pass på de flesta polisstationer. I en del län säger man att där man ansökt om passet måste man också hämta ut det, men i andra län säger man att folk kanske visserligen måste åka till en större polisstation för att ansöka om pass, men att man ska kunna hämta ut passet vid vilken polisstation som helst. Det är alltså lite olika på olika ställen.

Besluten om vilka förändringar i polisorganisationen som de nya passen ska innebära fattas alltså i varje läns polismyndighet och inte här i riksdagen. Från Centerpartiets sida arbetar vi i de olika länens polisstyrelser för att vi ska ha en så decentraliserad polisorganisation som möjligt och att det ska vara möjligt att ansöka om pass även på andra än de allra största polisstationerna. Det är inte acceptabelt att det ska vara 10–15 mil enkel resa för att ansöka om pass och lika långt för att hämta det senare.

Vi i Centerpartiet är också mycket tydliga och bestämda på att den här förändringen till ökad säkerhet i pass inte får innebära att fler små lokala polisstationer läggs ned. Det finns indikationer på att man i vissa län använder detta som ett argument för att ytterligare polisstationer ska läggas ned, och det är inte acceptabelt. För medborgarnas förtroende, för den lokala förankringen, för effektiviteten i brottsbekämpningen och för det lokala brottsförebyggande arbetet så måste vi ha en decentraliserad polisorganisation. Den centralisering som socialdemokraterna har genomfört av polisväsendet med över hundra nedlagda polisstationer måste stoppas, och detta kommer vi i Centerpartiet att slåss för.

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om nya, mätbara mål för hur politiken på ett mer samstämmigt sätt skall bidra till en global hållbar och rättvis utveckling.

Motivering

Regeringen redogör i en skrivelse daterad till den 26 maj 2005 för regeringens politik för global utveckling. I skrivelsen framgår politikens mål, utgångspunkter och verktyg. Regeringen presenterar en samstämmig politik för global utveckling som är kopplad till de övergripande målsättningarna att politiken ska kännetecknas av ett rättighetsperspektiv, med främjande av de mänskliga rättigheterna och ett fattigdomsperspektiv som grundbultar. Fattigdomsperspektivet innebär att politiken skall utgå från de fattiga människornas analyser, perspektiv och behov – inte från regeringarnas. Regeringen uttrycker också ambitionen att finna mekanismer för att säkerställa främjandet av fattigdomsbekämpning och mänskliga rättigheter i eventuella målkonflikter.

En stor brist i regeringens resultatskrivelse är att den i så hög grad utgörs av vaga rapporter rörande vad olika departement och myndigheter gör. Det är svårt att utläsa vad regeringen prioriterar och vilka målsättningar som finns. Framförallt saknar vi nya, mätbara mål för hur politiken på ett mer samstämmigt sätt skall bidra till en global hållbar och rättvis utveckling. Det handlar exempelvis om vilka ambitioner regeringen har för att finna alternativ till hur de fattigaste ländernas skulder kan avskrivas. Om vilka instrument och förslag Sverige ska presentera för skuldavskrivningar när det råder enighet om att HIPIC inte räcker. Ger man t.ex. stöd till en utförsäljning av IMFs guldreserver eller kommer man att lägga förslag till globala oberoende skuldsaneringsfunktioner? Vilka strategier och planer har regeringen för att öka de fattigaste människornas inflytande i de globala institutionerna? Vilka ambitioner och mål har regeringen för att minska odemokratiska informella beslutsformer i handelsavtal och förhandlingar?

Vad som ovan anförts om nya, mätbara mål för hur politiken på ett mer samstämmigt sätt skall bidra till en global hållbar och rättvis utveckling bör ges regeringen tillkänna.

Igår fick jag ännu ett exempel på att konkurrens behövs. Den här gången gällde det inte apotek eller systembolag utan sjukvård. I en familj som vi lärt känna genom föräldragruppen är mamman från Belgien. Liksom alla andra småbarnsföräldrar har de haft behov av att besöka sjukvården med jämna och ojämna mellanrum. Eftersom de varit mycket i Belgien har de hunnit få erfarenhet nog från både svensk och belgisk sjukvård för att kunna göra en bra jämförelse.

I Belgien kostar sjukvården lika mycket för alla precis som i Sverige, det är alltså inte vård efter förmåga att betala, men där finns det både offentliga och privata sjukhus och vårdcentraler som får utföra vården. Mamman uttryckte det ungefär så här: Varför ska det vara så mycket köer här i Sverige när det inte behöver vara det i Belgien? Och frågan är minst sagt relevant.

Jag hörde för ett tag sedan att Sverige har flest antal läkare per invånare i hela Europa, följaktligen alltså fler än i Belgien. Är det mer köer och väntetid här för att svenskar är sjukare? Jag vet inte, men varför skulle vi i Sverige vara sjukare än belgarna? Är det mer köer och väntetid här för att svenskar söker sjukvård oftare fastän vi inte är sjukare? Kan vara så, men varför skulle det och i så fall, vad ska vi göra åt att svenskar i så fall överutnyttjar vården? (Det skulle kunna vara att belgarna underutnyttjar sin sjukvård, men det är inte speciellt troligt.)

Är det mer köer och väntetid här för att fler läkare jobbar mindre än sina belgiska kollegor? Möjligt, men de läkare som vi träffat (bodde i nästan två månader på Karolinska Sjukhuset i samband med att vår son Erik föddes med ett allvarligt fel på sin matstrupe) jobbar verkligen hårt. Det kan dock vara så att några svenska läkare möter många patienter medan en hel del andra läkare nästan inte möter patienter alls.

Är det mer köer och väntetid här för att svensk sjukvård är sämre organiserad? Troligt. Svensk sjukvård är en hierarkisk organisation enligt känd offentlig modell a la ordspråket byråkrati framför allt. Jag tror att konkurrens gör att en organisation, sjukvård eller annat, måste gå genom hur man jobbar och hitta alla förbättringsmöjligheter för effektivitet och lönsamhet. Detta är inte gjort i svensk sjukvård trots alla omorganisationer som slitit så hårt på personalen.

Konkurrens i sjukvården skulle ge mindre köer och kortare väntetider, gladare patienter och lägre kostnader men också nöjdare personal. Jag tror nämligen att man som anställd trivs bättre med sitt jobb om man får mer positiv respons från sina kunder och i det här fallet patienter. Färre som klagar gör arbetsmiljön bättre. Dessutom tror jag att det ger mer tillfredsställelse att springa rätt än att springa fort. Idag känns det som om sjukvårdens personal snarare springer fort än rätt.

Jag tycker att det var ett ganska väntat besked från Datainspektion, Antipiratbyrån bröt mot personuppgiftslagen när de samlade in IP-adresser. Datainspektionen säger att IP-nummer är en personuppgift och konstaterar också att det är förbjudet för andra än myndigheter att registrera och spara brottsuppgifter.

Trots detta tycks Antipiratbyrån tolka Datainspektionen som att det finns öppningar för att få fortsätta verksamheten. Något märkligt. Antipiratbyrån är och ska verkligen inte vara någon myndighet och alltså ska de inte få registrera och spara brottsuppgifter.

Det är inte alldeles enkelt för de som fått sina IP-adresser registrerade att begära skadestånd och därför tycker jag att det är bra att Jens Nylander startar en förening för grupptalan mot Antipiratbyrån. Jag tycker inte att det är bra av det skälet att “Antipiratbyrån ska sättas dit” utan helt enkelt för att jag tycker det ska vara praktiskt möjligt för de som kan ha rätt till skadestånd att få ut pengarna. Dessutom underlättar en grupptalan för rättsväsendet.

Anf. 24 JOHAN LINANDER (c):

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 2 under punkt 5 om svensk lagstiftning om skyddsidentiteter med mera.

Visst känns det bra att vi tillträder 2000 års konvention om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan EU:s medlemsstater. I dag har vi att ta ställning till ännu ett viktigt och bra förslag från EU. Rättslig hjälp mellan EU:s länder är bra både för brottsbekämpningen och för dem som utsatts för brott.

Det känns konstigt att vi i Sveriges riksdag i dag ska fatta beslut om att tillåta andra länders poliser att få arbeta i Sverige med skyddsidentitet och kontrollerade leveranser. Det känns inte konstigt för att jag har något emot besluten i princip, utan det känns konstigt för att vi inte har någon lagreglering om skyddsidentitet och kontrollerade leveranser för svenska poliser.

I konventionen hänvisas till att arbetsmetoderna ska ske under nationell rätt, men vi i Sverige har inte ens någon nationell rätt om detta. Utskottsmajoriteten försöker förklara detta med att vi har en fast praxis som svensk polis arbetar efter, till exempel vad gäller kontrollerade leveranser och provokation. Det finns en praxis, men så där fast tycker jag inte att den är. Var går gränserna? Det tycks vara allt annat än klart. Ett inte alldeles okänt mål om en kriminalkommissaries vapenhantering har givit olika domslut i tingsrätt och hovrätt. Nu blir det Högsta domstolen som ska avgöra vad som gäller. Det är svårt att säga att det finns en fast praxis i Sverige.

Givetvis vore det rätt ordning att först fastställa svenska regler för vad som gäller för svenska polisers arbetsmetoder. Därefter kan vi besluta vad som ska gälla för utländska polisers arbetsmetoder i Sverige.

Från Centerpartiets sida vill vi inte stoppa upp det viktiga arbetet om rättslig hjälp. Vi har valt att inte yrka avslag på hela propositionen även om vi tycker att det är en bakvänd ordning. I stället har vi i reservation 2 krävt att regeringen återkommer med förslag på svensk lagstiftning. Det hoppas jag att man gör så snart som det bara är möjligt.

Herr talman! Jag brukar så fort det handlar om en EU-fråga återkomma till samma ämne, men tyvärr har både Vänsterpartiets och Miljöpartiets representanter försvunnit. Nu kommer Vänsterpartiet tillbaka! Det var skönt. Jag kan konstatera att båda de EU-negativa partierna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, återigen godkänner en överenskommelse som vi gör inom EU, det vill säga den union som båda partierna vill lämna. Denna dubbelmoral att både äta kakan och ha den kvar – rättare sagt: både äta kakan och lämna bort den – kräver en förklaring.

Jag hörde ingen förklaring i Vänsterpartiets Rolf Olssons anförande. Jag hoppas att han kan lämna en i en replik. Miljöpartiets Leif Björnlod försvann någon annanstans. Hur menar Vänsterpartiet att fördelarna med denna konvention om rättslig hjälp skulle kunna behållas även om Sverige stod utanför EU?

Anf. 25 ROLF OLSSON (v) replik:

Herr talman! Jag tvingades lämna salen ett litet ögonblick, så jag fick inte njuta av hela Johan Linanders anförande. Men det är kända ståndpunkter sedan tidigare som Johan Linander upprepar.

Vi i Vänsterpartiet tar ställning i varje enskild fråga konkret. Jag vidhåller det jag sade i talarstolen, att det självfallet finns positiva inslag i detta att vi nu reglerar områden som tidigare varit oreglerade. Vi värderar detta. Vi har inte låst fast oss i några dogmer utan ser praktiskt på frågorna. Kan vi komma framåt när det gäller rättssäkerheten och demokratin vill vi naturligtvis medverka till detta. Vi tycker att vi gör det genom våra ställningstaganden här.

Jag vill ställa frågan till Johan Linander varför han inte, precis som majoriteten i det EU som han så entusiastiskt pläderar för, vill ge oss möjligheten att sätta en gräns när det gäller politiska brott. Varför vill Johan inte medverka till det? Det vill uppenbarligen andra krafter inom EU.

Anf. 26 JOHAN LINANDER (c) replik:

Herr talman! Rolf Olsson upprepar nu att det här är en sjyst konvention, men vi får tydligen inte heller den här gången något svar på frågan hur vi skulle kunna fortsätta det rättsliga samarbetet, öka rättstryggheten för Europas medborgare som rör sig över gränserna och fortsätta att bekämpa den gränsöverskridande brottsligheten om Sverige står utanför detta viktiga samarbete.

Jag ska däremot försöka svara på den fråga jag fick som handlade om politiska brott. Det är inte så att man genom att det finns en möjlighet i konventionen säger att alla medlemsstater ska införa en sådan här reglering kring politiska brott. Jag är för min del inte speciellt orolig för att det kommer att begås politiska brott inom Europas medlemsstater och att man då ska kräva utlämning från Sverige.

Jag kan vända på det och säga: Skulle ett annat land få vägra utlämning till Sverige om det handlade om koppleriverksamhet, det vill säga att det inte var olagligt i ett annat land att syssla med koppleri men Sverige ville ha en person utlämnad? Jag tror inte att Sverige hade tyckt att det var så jättebra om vi hade fått svaret att det inte var olagligt i det landet och man därför vägrade att lämna ut den personen.

Jag tycker att vi ska erkänna varandras rättsordningar. Vi i Centerpartiet går efter dessa principer. Därför står vi inte bakom reservationen från Vänsterpartiet och Miljöpartiet, men jag har i och för sig full respekt för den.

Anf. 27 ROLF OLSSON (v) replik:

Herr talman! Jag kan konstatera att det i dessa dagar uppenbarligen är tveksamt med entusiasmen i hela Europa, inte bara hos Vänsterpartiet. Det är ju länder som Frankrike och Holland som visar att bygget av den superstat som Johan Linander uppenbarligen förbehållslöst applåderar inte har stöd hos majoriteten i Frankrike och inte har stöd i Holland. Jag känner att jag är i väldigt gott sällskap.

Jag tycker att Johan ändå ska tänka över det här med de politiska brotten. Synen varierar, som bekant, på definitionen av brottslighet. I länder som Spanien, Irland och andra finns det diskussioner som vi inte omedelbart kan känna igen. Jag tycker att den möjlighet som ges i artikel 9.2 är någonting att ta fasta på här i Sverige. Det är någonting, Johan, som innebär ytterligare ett erkännande av en produkt som har sin bas i EU, så det är inget negativt. Det finns en möjlighet för Johan att ansluta sig till det.

Anf. 28 JOHAN LINANDER (c) replik:

Herr talman! Jag lyssnar och lyssnar och försöker hitta ett svar på frågan hur Sverige skulle kunna fortsätta att dra nytta av de fördelar som vi ser med EU om vi inte var medlemmar. Jag trodde att Rolf Olsson skulle svara att vi kunde göra som Island och Norge, att ändå tillträda konventionen. Island och Norge är inte med i EU men tillträder den här konventionen. Det går till så att de här båda länderna, och även Schweiz numera, sitter med i den så kallade gemensamma kommittén, där man får godkänna beslut som de 25 medlemsstaterna tidigare fattat. Man får alltså inte vara med och förhandla, utan man får ta en färdig produkt rakt av.

Detta svar kom inte från Rolf Olsson, men det kanske var så han tänkte.

Vad gäller superstat vill jag bara klargöra att jag också kan vara mycket kritisk till hur samarbetet i EU går till. Jag tycker att EU-samarbetet i alldeles för stor utsträckning är ett samarbete mellan Europas toppolitiker, när det borde vara ett samarbete mellan Europas folk. Jag vill utveckla EU i denna riktning.

Från Centerpartiets sida vill vi driva en aktiv EU-politik. Vi vill inte sitta på åskådarläktaren, som tydligen Rolf Olsson och Vänsterpartiet vill.

Rolf Olsson kommer säkert, som sagt, att få nya chanser att förklara hur ett Sverige utanför EU skulle kunna dra nytta av fördelarna med EU. Nästa gång det kommer ett rambeslut som ska godkännas lovar jag att jag återkommer till detta.

Anf. 5 JOHAN LINANDER (c):

Herr talman! Det har tagit lång tid, men nu har vi äntligen att fatta beslut om hur överskottsinformationen får användas. Det är en viktig fråga för hur polisens arbete ska regleras och vad de får använda för att lösa så många brott som möjligt och förhindra så många brott som möjligt.

Det återstår dock flera andra områden där det råder osäkerhet om hur polisen får arbeta. Jag behöver bara nämna bevisprovokation och skyddsidentitet som två exempel. Detta måste den socialdemokratiska regeringen ta på allvar. Som jag ser det är det inte rimligt vi i en demokrati och rättsstat inte har reglerat hur poliserna får arbeta och att poliserna själva ska få avgöra om metoderna är lagliga eller inte. Dessutom riskerar de ju i nästa läge att själva åtalas och dömas om de har använt metoder som man inte får använda.

För en gångs skull vill jag, när jag nu kan, ta tillfället i akt och berömma regeringen för ett väl avvägt förslag. Vi i Centerpartiet tycker att det är en lämplig gräns för när överskottsinformation ska få användas som har föreslagits, nämligen ett års fängelse och när det kan antas att brottet inte bara ska ge böter eller när det finns särskilda skäl. Visst kan särskilda skäl inbjuda till visst godtycke, och jag tycker att man ska vara lite misstänksam. Men samtidigt har vi som lagstiftare svårt att förutse varje enskild situation. Därför tycker jag att det finns anledning och är lämpligt att hålla öppet för särskilda skäl.

Vi ska inte heller glömma bort, även om det kanske uppfattas så av tidigare talare, att all överskottsinformation alltid får användas för att förebygga brott. När polisen får kännedom om att ett brott ska ske finns det ingen begränsning av hur överskottsinformationen får användas. Om det så bara är en stöld av en cykel får informationen användas för att stoppa ett förestående brott.

Herr talman! Som lagstiftare måste vi alltid fundera på om en tvångslag är så väl motiverad att den kränkning av den personliga integriteten som den innebär är nödvändig. Vid all tvångsmedelsanvändning måste vi väga nyttan mot graden av intrång i den enskildes personliga integritet.

I dag är hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning och hemlig kameraövervakning de tvångsmedel som polisen kan använda. Ofta har de använts i kampen mot den grova organiserade brottsligheten och narkotikasmuggling.

För mig råder det ingen tvekan om att det finns anledning att kränka vissa människors personliga integritet i de fall det behövs för att avslöja brott som har begåtts. Även om någon talare har sagt att vi som vill införa nya hemliga tvångsmedel talar om dessa nya hemliga tvångsmedel med entusiasm, är det inte så att vi tycker att det är väldigt bra att till exempel införa buggning. Det handlar om att det faktiskt behövs. Man får faktiskt göra den skillnaden.

Buggning har vi debatterat många gånger här i kammaren, och nu har vi äntligen hört att justitieminister Thomas Bodström är positiv till buggning. Trots detta väljer majoriteten i utskottet att avstyrka den borgerliga alliansens förslag om att tillåta buggning. Det måste väl tolkas som vanligt att utskottsmajoriteten inte vill göra någonting förrän regeringen har sagt precis hur det ska vara.

Vi ska vara noga när vi talar om buggning. Det vill jag poängtera. Vi ska vara noga med hur man avväger reglerna om buggning. Det får inte användas för mindre brott, utan det ska vara rejält grova brott, mord, kidnappning, grova narkotika brott och liknande. Dessutom är det viktigt att ha skyddsmurar kring ett nytt hemligt tvångsmedel som buggning. Offentliga ombud är ett exempel. Jag tycker också att det är viktigt att ta med att samtal mellan en misstänkt och till exempel en präst eller en läkare inte ska få avlyssnas.

Även om majoriteten i riksdagen här i dag förmodligen kommer att säga nej till buggning hoppas jag att justitieministern känner att det faktiskt är ganska bråttom. Vi har redan gett de kriminella organisationerna ett för stort försprång.

Hemma i Skåne har vi redan sett att danska kriminella väljer att bosätta sig i Skåne för att det är enklare att fortsätta sin kriminella verksamhet där eftersom den svenska polisen har sämre möjligheter att bekämpa den typen av brottslighet än vad den danska har. Den största skillnaden är att den danska polisen får använda buggning.

Herr talman! Jag vill avsluta med att yrka bifall till reservation 7 under punkt 7 om buggning, men vi står givetvis också bakom reservation 8 om efterforskning av vapen i brottsförebyggande syfte.

Anf. 7 JOHAN LINANDER (c) replik:

Herr talman! Jag är nyfiken av mig. Därför skulle jag vilja höra av Leif Björnlod hur han förklarar för den person som har blivit misshandlad att visserligen vet polisen vem det är, man har bevis och ett erkännande, men man får inte använda detta bevis.

Anf. 8 LEIF BJÖRNLOD (mp) replik:

Herr talman! Det är viktigt att människor som blir utsatta för brott får den upprättelse som det betyder att polisen kan utreda det brottet och ta fast den som är skyldig. Det är jag helt övertygad om. Men det måste finnas metoder att göra det utan den stora risken att man kränker andra människor som inte har begått brott, för då utsätter samhället dem för brott. Det är viktigt att det finns restriktioner vid användandet av överskottsinformationen.

Anf. 9 JOHAN LINANDER (c) replik:

Herr talman! Jag får nog säga att jag inte riktigt förstod Leif Björnlods svar. Överskottsinformation om någon oskyldig kommer väl aldrig att användas. Det handlar ju om överskottsinformation när man får veta att ett brott har begåtts. Ni från Miljöpartiets sida menar att det ska finnas en gräns, att det brottet måste ha minst två år i straffskalan för att förundersökning ska inledas.

När vi tittar på vilka brott som har minst två år i straffskalan så är det mycket grova brott. Att ha slagit en människa sönder och samman är inte ett tillräckligt grovt brott för att bevisen skulle få användas om Leif Björnlod och Miljöpartiet hade fått som de hade velat. Om en person står sönderslagen och får veta att polisen har ett erkännande men på ett band som inte får användas i domstol eftersom minimistraffet inte är två års fängelse för misshandel tror jag inte att den personen accepterar det argumentet från Leif Björnlod och Miljöpartiet.

Anf. 10 LEIF BJÖRNLOD (mp) replik:

Herr talman! Jag kan inte inse att om det finns ett erkännande – erkännande läggs väl fram i tingsrätten i så fall och det andra är väl bara en indikation på ett erkännande – det finns möjligheten att använda en hemlig telefonavlyssning som ett tungt vägande bevis i det här fallet. Det beviset ska framläggas först i tingsrätten. Där kan man mycket väl ställa de frågorna.

Centerpartiets rättspolitiske talesman Johan Linander presenterar rapport om Sexslavhandeln.

Fakta som tagits fram av riksdagens utredningstjänst visar tydligt på att det behövs fler specialenheter som jobbar med människohandel för sexuella ändamål.

Dag: måndagen den 13 juni

Tid: kl 10.00

Plats: Bramstorpsrummet, Centerpartiets riksdagskansli, Mynttorget 2

För mer information kontakta pressekreterare Dag Gustavsson 070-31 92 444

Insändare till diverse tidningar.

Sedan riksdagsbeslutet 1998 om utfasning av blyad ammunition har användningen av blyhagel minskat med 85 procent. Detta är framförallt resultatet av förbudet mot att använda blyad ammunition vid jakt i våtmarker, ett förbud som fått stor acceptans och därmed genomslag bland jägarna.

Förbudet mot användning av blyad ammunition vid jakt i våtmarker var välgrundat. Blyhagel i våtmarker innebär att sjöfåglar får i sig hagel och redan enstaka blyhagel kan leda till förgiftning och därmed döden. Det finns en bred gemensam uppfattning, såväl nationellt som internationellt, om behovet av ett blyhagelförbud i våtmarker.

När det gäller bly vid jakt på fast mark finns det inga undersökningar som visar på några egentliga miljöproblem. Trots detta har framförallt socialdemokrater och miljöpartister drivit genom att från den 1 januari 2006 ska all jaktammunition vara fri från bly. Hade det funnits fullgoda alternativ hade det inte funnits någon anledning att kritisera blyförbudet, men nu finns det inga lika bra alternativ.

Metalliskt bly i ammunition har en hög täthet och är i det närmaste perfekt som jaktammunition. Hög anslagsenergi och ammunitionens förmåga att avlämna energin i djurkroppen leder till ett så effektivt och smärtfritt dödande som möjligt. Oavsett vad man tycker om jakt så måste alla tycka att det är viktigt att den jakt som får och ska bedrivas innebär ett så litet lidande för djuren som möjligt.

När inte blyad ammunition får användas längre kommer annan metall att användas, detta innebär större risk för lidande för djuret, större risk för skadeskjutningar via rikoschetter och spridandet av t.ex. stål i skogen försämrar värdet på skogsråvaran.

Sverige är det enda landet som vill förbjuda all bly i ammunition och detta utan att genomföra konsekvensbeskrivningar och utan att det finns fullgoda alternativ. Jag och Centerpartiet vill att blyförbudet ska stoppas tills konsekvenserna är färdigutredda och det finns fullgoda alternativ.