Såg på TV4 idag att Maria Wetterstrand demonstrerade i Köpenhamn. Inget fel i det, det är bra när alla engagerar sig i klimatfrågan (förutom idioterna som hade åkt dit för att ställa till med bråk). Men när Andreas Carlgren samtidigt sitter och förhandlar och representerar hela EU så blir det en fantastiskt tydlig bild av skillnaden mellan Miljöpartiet och Centerpartiet.
En miljöpartist skriker högt, får uppmärksamhet i tv men gör ingen större skillnad, medan en centerpartist förhandlar, får ingen större uppmärksamhet men gör skillnad och når resultat. Så typiskt, så typiskt, det är precis så det är dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad och år efter år.
Jag som bor i Stockholms södra förorter märkte ett påtagligt lugn i samband med salemmanifestationen. Inte ett enda bråk i år eftersom den självgående vänsterpöbeln hade åkt till Köpenhamn.
Vänsterpöbeln…lika moget som vanligt z999… Förstår din känsla och håller delvis med dig Johan. Jag funderar däremot ofta över folks genuina engagemang och kan inte hjälpa att undra hur Carlgren skulle agerat om det hade varit ombytta roller. Om Maria varit minister och Andreas i opposition hade hans privata engagemang varit så stort att han hade stått utanför och demonstrerat? Detta kan jag ju givetvis inte veta svaret på men jag vet i alla fall att jag blir glad att det finns människor som Maria som engagerar sig även i en situation då hon har direkt möjlighet att påverka.
“då hon INTE har direkt möjlighet att påverka”…skulle det vara.
Jag har inget emot att hon demonstrerar, men jag tror inte att det gör någon större skillnad, speciellt inte när mediarapporteringen handlar om kravaller.
Miljöpartiets generella problem är att de alltid uttalar sig kompromisslöst om vad som måste göras och därmed inte håller öppet för vad som kan åstadkommas. En Maria Wetterstrand i Andreas Carlgrens position skulle alltså vara en fullständig katastrof. Som ordförandeland och förhandlare i så svåra förhandlingar som pågår i Köpenhamn, så kan man inte ha en ultimativ hållning.
Det är lätt att vinna sympatier på att kräva saker och att inte kompromissa, det uppfattas som en rak och ärlig politiker. Men i den politiska verkligheten leder den hållningen till att man aldrig uppnår sina syften och på detta är Miljöpartiet och Maria Wetterstrand levande exempel.
Oj, riktigt hårda ord där Johan. Att Maria Wetterstrand skulle vara en katastrof som miljöminister. Du vet att när man bloggar kommer man i framtiden skärskådas bakåt? Detta uttalande var det riktigt låg nivå på tycker jag. Vidare skulle jag tycka det var trevligt om du kommenterade de övriga funderingarna jag hade… Annars får jag tolka det som att du anser att de som är djupt engagerade personligt inte är lämpliga som ministrar och samtidigt att Carlgren, som i dina ögon är lämplig, inte har något djupt personligt engagemang.
Mange, jag tror inte att Maria Wetterstrand skulle vara en bra miljöminister, men jag skrev inte att hon skulle vara en katastrof som miljöminister. Jag skrev att hon skulle vara en katastrof som förhandlare för Sverige och EU vid de pågående klimatförhandlingarna. Argumentera gärna mot mig i sak. Hur tror du att det skulle gå att förhandla om man börjar med att sälja ut alla sina egna kort och ultimativt kräva att alla andra länder ska gå med på det man själv vill?
Eller tror du att Wetterstrand skulle ha en annan inställning om hon själv satt på förhandlingsstolen? Betyder det att hon spelar ett spel i opposition som hon vet att hon inte skulle kunna göra i ansvarsställning? Ger det henne trovärdighet?
Att Andreas Carlgren är mycket djupt personligt miljöengagerad det kan jag lova, men huruvida han skulle ha valt att åka till Köpenhamn för att deltaga i en demonstration kan jag såklart inte svara på. Det är märkligt att ens tro att jag skulle kunna svara på det.
Jag gjorde inte det och skulle förmodligen inte gjort det som partiledare i ett oppositionsparti heller. Inte för att det är fel att demonstrera utan för att det på förhand var klart att vänsteraktivister tänkte använda demonstrationen för att ställa till med kravaller.