Det är konstigt hur många det finns som så gärna vill kritisera att de glömmer att kontrollera fakta eller helt enkelt hittar på för att få uppmärksamhet. Piratpartiets Rick Falkvinge är en av dem. Igår innan jag skulle debattera mot honom i Aktuellt så kollade jag vad han hade skrivit om Stockholmsprogrammet på sin blogg. Där påstod han att regeringen hade bestämt sig för att under vårt ordförandeskap lägga fram ett massövervakningsprogram kallat Stockholmsprogrammet.
Det är fel redan vad gäller att regeringen valt att ta fram ett program för de rättsliga och inrikes frågorna. Det femåriga Haagprogrammet går ut och därför ligger det på det svenska ordförandeskapet att förhandla fram ett nytt femårigt program för RIF.
Sedan hade han letat fram ett antal hemska förslag ur ett arbetsgruppsdokument och påstod att det var förslag som regeringen stod för och skulle ha in i sitt “massövervakningsprogram”. Att det var ett mer än ett år gammalt dokument med förslag som inte alls Sverige ställt sig bakom glömde han att ta med.
När vi sedan kom till debatten i Aktuellt så hade Falkvinge tydligen blivit lite uppdaterad och då vågade han inte alls framföra det som han hade skrivit på sin blogg. Istället drog han slutsatser av Kommissionens meddelande om Stockholmsprogrammet som varken jag eller programledaren kände igen. Det blev till och med så att programledaren ifrågasatte att Falkvinge läst rätt.
Även oppositionen försöker hänga på och kritisera det Stockholmsprogram som ännu inte finns. Att kritisera det som finns, meddelandet från Kommissionen, passar sig socialdemokraterna mycket noga för eftersom Sveriges representant i Kommissionen är deras egen Margot Wallström.
Att Vänsterpartiet och Miljöpartiet krisiterar migrationsdelen av det kommande Stockholmsprogrammet är inte så konstigt. De vill inte ha en gemensam asyl- och migrationspolitik för EU och eftersom det förs fram i Kommissionens meddelande så är det fullt logiskt att V och Mp är kritiska. Jag tror tvärtom att det är viktigt att vi har en gemensam politik för dessa områden eftersom vi har fri rörlighet för alla som väl fått asyl. Jag tycker också att det är viktigt att ansvarsfördelningen mellan EU-länderna blir jämnare.
När det gäller socialdemokraterna och Thomas Bodström så försöker han hitta kritik om ett jätteregister som han tror sig funnit stöd för i Kommissionens meddelande (fortfarande kritiserar han regeringen och inte Kommissionen och därmed Wallström). Att han själv varit med och tagit fram viseringssystemet VIS, Schengen Information System (SIS) och varit med och fattat beslult om SIS2 tar han inte upp.
Det är dock ingen tvekan om att det behövs informationsutbyte mellan medlemsländerna och det finns fortfarande mer att göra. T.ex. för att inte en person som pga brottslighet dömts till utvisning från Sverige ska kunna ta sig tillbaka hit genom att resa in i EU genom ett annat medlemsland, för att inte en dömd ska kunna fortsätta sin verksamhet utan problem i ett nytt land (dansk dömd pedofil söker dagisjobb i Sverige) och för att de brott som begås i flera EU-länder (t.ex narkotikasmuggling genom många länder) ska kunnas tas upp i ett sammanhang i ett land. För att allt detta ska fungera så krävs det att medlemsländerna delar med sig av viktig information vid behov till varandra. Ett annat exempel kan t.ex. vara att dansk polis ska kunna kontrollera ägare till svensk bil i det svenska bilregistret. Är det en integritetskränkning?
Men att det skulle handla om något jätteregister där alla medborgare registreras på olika integritetskränkande sätt är fel, det är inte alls fråga om någon datalagring som t.ex. Bodström själv drev genom vad gäller trafikdatauppgifter.
Finns det då inga problem med Kommissionens meddelande om Stockholmprogrammet? Visst finns det gamla synder som tycks komma tillbaka gång på gång och som vi fått bort gång på gång. Det handlar framförallt om någon tro på censur av Internet. Vi har från svensk sida sagt många gånger att vi har en grundlagsskyddad tryck- och yttrandefrihet och det är till och med lagligt att trycka en bok om hur man bygger bomber för att spränga Rosenbad. Det finns andra länder med andra traditioner och därför kommer de här förslagen tillbaka, men censurförsöken kommer att försvinna den här gången också, vi ska inte ändra våra grundlagar den här gången heller.
Det är också bra att många engagerar sig i detta viktiga program och att det finns tydliga krav på rättssäkerhet och skydd av personlig integritet. Detta är något som vi i Centerpartiet pratat mycket om under våren när vi diskuterat hur vi ska jobba med Stockholmsprogrammet (Kommissionens meddelande innebar självklart inte något startskott för alliansens arbete med Stockholmsprogrammet, vad vi ska få med i programmet började vi att diskutera för flera månader sedan).
När Kommissionens meddelande kom så var jag positivt överraskad över hur pass högt de nu äntligen prioriterar medborgarnas rättigheter och skydd av personlig integritet. Man ska läsa Kommissionens meddelande i ljuset av det nu gällande Haagprogrammet där de prioriteringarna nästan helt lyser med sin frånvaro. Haagprogrammet var präglat av terrordåden i NY, men också i London och Madrid, medan Kommissionen nu tycks ha förstått att den tidigare nästan ensidiga prioriteringen av effektiv brottsbekämpning måste vägas upp av rättssäkerhet, rättstrygghet och skydd av medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter.
Jag tycker inte att Kommissionens meddelande innehåller allt som jag skulle vilja ha med i Stockholmsprogrammet, bland annat för att det inte är så detaljerat, men jag kommer givetvis att försöka påverka processen under hela hösten fram till Europeiska rådet möts i december.
Samtidigt får man inte glömma bort att det är 27 länder som ska komma överens. RIF lyder fortfarande under enhälligheten. Om Sverige som ordförandeland skulle gå in i förhandlingarna med “vi vet bäst, här är vårt förslag-attityden” som Bodström förespråkar, så blir det ett värdelöst ordförandeskap där vi inte kommer fram till beslut alls (det är kanske det som socialdemokraterna önskar sig, det tidigare löftet om borgfred har ju redan brutits).
Jag tycker att det finns alla förutsättningar för att vi i december kommer att få ett beslut om ett Stockholmsprogram som vi kan vara nöjda och stolta över. Det kommer säkert inte att till hundra procent innehålla varken det som jag eller Sverige som land önskar, men i jämförelse med Haagprogrammet så kommer det att bli ett rejält steg mot bättre rättssäkerhet och starkare skydd av den personliga integriteten för alla EU:s medborgare.