Linander tycker!
Korta mer eller mindre genomtänkta tankar efterfrågar likasinnade kommentarer.

Under två dagar har vi haft möte med Nordiska Rådet i Stockholm. Jag har försökt springa mellan NR-mötena och diverse intervjuer och annat kring fildelningsfrågan. Kul när det är full fart.

Som ledamot i Nordiska Rådets presidium har jag god insyn och goda påverkansmöjligheter på nordiska samarbetet. Som jag tidigare skrivit om så prioriterar jag gränshindersfrågorna högst. Under presidiemötet i förmiddags så föredrog Ole Norrback det arbete som det nytillsatta gränshindersforumet ska arbeta med. Det är glädjande att frågan om att undvika nya gränshinder, som jag tog upp i höstas när NR:s presidium mötte de nordiska statsministrarna, har fått hög prioritet i Norrbacks arbete.

Hej och god fortsättning på det nya året! Här kommer första och sista veckobrevet. Första för det här året och sista för den här våren. Den här veckan är min sista i tjänst, från måndag den 4 februari är jag föräldraledig. Jag tycker väldigt mycket om mitt jobb och jag åker in till kontoret eller ut på andra riksdagsrelaterade uppdrag med glädje varje dag. Men hur intressant och stimulerande riksdagsuppdraget än är så längtar jag efter mina fem månader hemma med Sara och Hanna. Det ska bli så skönt att få ta ett riktigt heltidsansvar för barnen. Jag var föräldraledig även förra våren, direkt efter deras födsel, men då var även Sussi hemma. Nu får jag verkligen ta hela ansvaret för de där normala dagliga rutinerna. Inte minst ser jag fram emot att följa och påverka deras utveckling, inte minst att börja gå och prata, från första parkett.

Under min föräldraledighet så kommer Mildred Thulin att tjänstgöra i mitt ställe. Hon går även in som ersättare i justitieutskottet medan min vanliga ersättare Karin Nilsson (Kronoberg) går in som ordinarie ledamot i utskottet. Så är det frågor som handlar om valkretsen så kan ni kontakta Mildred och är det rättspolitiska frågor så kan ni i första hand kontakta Karin.

Fyrverkerier

Den första politiska diskussionen det här året gällde fyrverkeriernas vara eller inte vara. Jag uttalade mig i lite olika tidningar och radio i frågan. Vår linje är att okynnesskjutandet av fyrverkerier långt före och efter nyår måste upphöra. De som säljer fyrverkerier ska kontrolleras och genast bli av med sitt tillstånd om de säljer till underåriga. Föräldrar, som i många fall köper ut, måste också uppmärksammas på vilken fara de faktiskt utsätter sitt barn för. Kommuner bör också använda sina möjligheter till ordningsföreskrifter som tydligt kan förbjuda fyrverkerier på andra tider än t.ex. några timmar före och efter nyårsslaget.

Det har funnits många som kontaktat mig och tyckt att vi ska förbjuda fyrverkerier helt, men den linjen har jag inte gått på. Jag tycker att fyrverkerier tillhör nyårsafton och ett försäljningsförbud skulle också innebära en större risk för att fler tillverkar ”bomber” hemma. När fyrverkerier får säljas, när de får ”smällas” och av vem ska vara tydligt reglerat, men inget totalt förbud.

Opinionsläget

Opinionsundersökningarna är allt annat än muntra just nu. Oppositionens försprång ökar och socialdemokraterna tycks ha 45 % av befolkningen bakom sig utan att egentligen föra någon politik alls. Det är så tydligt att deras taktik är att endast kritisera alliansregeringen och inte framföra vad de vill göra istället. I sin budgetmotion föreslog de t.ex. att stora delar av den skattesänkning som gjorts det senaste året skulle tas tillbaka. De vill alltså höja inkomstskatterna och de som skulle drabbas förhållandevis hårdast med socialdemokraternas politik är låg- och medelinkomsttagarna. Är det någon som hört socialdemokrater pratar om detta, deras eget förslag?

Till stor del måste alliansen, inklusive vi i Centerpartiet, ta på oss att vi inte marknadsfört vår genomförda politik tillräckligt bra. Det är mycket som gjorts, och ännu mer kommer att göras, för att statens makt över svenska folket ska minska. Varje enskild person ska ha en större självständighet att forma sina liv. Att sänka inkomstskatten är ett sätt, förändringar så att fler får möjlighet att äga sitt boende är ett annat och valfrihet i skola, vård och omsorg är ett tredje. Jag tror att vi måste bli mycket bättre på att förklara de ideologiska skillnaderna mellan vår liberala politik och sossarnas kollektivistiska, socialistiska politik.

Socialdemokraterna försöker också ständigt göra en stor sak av att allianspartierna inte alltid är överens. Självklart inte. Vi är fyra olika partier som har olika politiska program. Det finns det ingen anledning att förneka. Men vi har visat att vi kan förhandla och komma överens. Frågan är om socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet skulle kunna förhandla och komma överens i en koalitionsregering? Det ska vi fråga så ofta vi kan.

Tidningen Kollega

För er som är medlemmar i Unionen (sammanslagningen av HTF och Sif) och fått tidningen Kollegas första nummer har säkert reagerat över intervjun med min riksdagskollega Fredrick Federley. Det är den sämsta artikel jag någonsin läst. Journalisten har vinklat och använt citat på ett felaktigt sätt för att framställa Fredrick på ett så ofördelaktigt sätt som möjligt. Fredrick har tagit illa vid sig och det finns också krav på rättelse i nästa nummer av tidningen.

Eftersom riksdagsgruppen var utpekad, också på ett mycket ofördelaktigt sätt, så har vi diskuterat frågan i gruppen och Fredrick har förklarat sig. Även om han ska ha viss kritik för att han ställde upp på intervjun och i vissa delar uttryckt sig på ett slarvigt och onödigt sätt så är han förlåten av riksdagsgruppen. Vi vet att han aldrig skulle ha sagt så otrevliga saker som journalisten skriver. Journalisten har också skrivit på Fredricks blogg att han kanske missuppfattat något.

Media

De senaste dagarna har det varit en ny vända i fildelningsdebatten. Igår, tisdag, så var jag med både på Aktuellt och på Rapport. Idag har jag också blivit intervjuad av P3 Nyheter. Därutöver Svenska Dagbladet och ett antal andra tidningar.

Det har överhuvudtaget varit en bra mediamånad. Det började med Ekot, SvD och DN angående fyrverkerierna. I DN har jag även varit med om ”bilbedragare” och svenskt FBI. I SvD har jag även varit med om eftervården av unga brottslingar och ytterligare om fildelning runt trettonhelgen. Då var jag även med i Ekot i samma fråga.

På hemmaplan har regeringslöftet om E22 varit den största mediafrågan, då var jag med i YA, TA och Kristianstadsbladet. Även Tito-rättegången kan väl kanske kallas för hemmaplan eftersom den hölls i Ystads tingsrätt. Då var jag med i Aftonbladet angående Thomas Bodströms dubbelarbete.

I YA, liksom en lång rad andra tidningar eftersom det var ett TT-meddelande, har jag också varit med angående att Brottsförebyggande rådet i en rapport kommit fram till att kameraövervakning av t.ex. gator och torg inte förhindrar brott i något större utsträckning. Det är faktiskt så att bättre belysning minskar brottsligheten mer, och är betydligt billigare och mindre integritetskränkande.

Därutöver har jag haft några debattartiklar, både tillsammans med andra centerpartister och tillsammans med allianskollegor. Bl.a. hade jag och Lennart Pettersson en om företagsamhet i SkD. Som sagt, en händelserik månad på medieområdet.

Hänt i övrigt

Förra veckan hade vi årsmöte i Lunds Centerpartiavdelning och jag avgick efter åtta år som ordförande. Anledningen är såklart att jag flyttat från Lunds kommun, Stora Rödde ligger några hundra meter på andra sidan kommungränsen. Så nu ska jag bli medlem i Blentarp-Everlövs C-avdelning. Min tidigare vice ordförande Ingbritt Gustafsson tar över som ordförande.

Har haft två debatter i kammaren, om gallring av uppgifter om unga kriminella och om ändringar i kriminalvårdslagstiftningen. Den sistnämnda lagändringen innebär att kriminalvården t.ex. ska kunna stoppa att en intagen som genomgår behandling för sexualbrott samtidigt får in grovt pornografiska publikationer. Detta gick socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet emot. De menar att den intagnes rätt enligt tryck- och yttrandefrihetsgrundlagarna ska gå före. När Thomas Bodström var justitieminister så tyckte han precis tvärtom, men det viktiga för honom är inte att vara konsekvent i politiken utan att vara konsekvent motståndare till allt som alliansen genomför.

Annars var det mest anmärkningsvärda med debatterna att oppositionspartierna bestämt sig för att inte ta repliker på mig. Jag är den inom alliansen som suttit längst i justitieutskottet och det har hänt mer än en gång att den socialdemokratiska debattmotståndaren stått svarslös i talarstolen. Nu har de tydligen bestämt sig för att jag ska få så lite utrymme som möjligt. Fegt. Alldeles extraordinärt var det när den socialdemokratiska debattören inte tog replik på mitt anförande men sedan gjorde det på den nya kristdemokraten Otto von Arnold (ersatte Peter Althin) och inledde med att replikera på det som jag hade sagt (och alltså inte på det som Otto sagt fastän hon tog replik på honom). Det är nästan så att jag längtar efter Bodström, som hade annat för sig än att vara på sitt eget utskotts debatter, han skulle inte tveka på att ta replik. Han är också oerhört mycket skickligare debattör än de flesta andra socialdemokraterna i utskottet.

Igår och idag har det varit Nordiska Rådets möte här i riksdagen. Det är nästan enklare att åka iväg till Köpenhamn, Oslo eller Göteborg, för då vet man att man ”bara” ska koncentrera sig på de nordiska frågorna. Nu när mötet är här i Stockholm så blir det att man springer mellan sina egna ordinarie möten och de som ligger inom Nordiska Rådet.

Vid dagens presidiemöte hade vi en diskussion med Ole Norrback som leder det nya gränshindersarbetet tillsammans med Nordiska Ministerrådets generalsekreterare, den f.d. statsministern på Island Halldor Asgrimsson. Jag tycker att Ole Norrback har en mycket bra inställning och förhoppningarna är stora att ett antal gränshinder ska lösas under det kommande året.

På gång

Föräldraledighet…

Men innan måndag ska jag hinna vara med på Kommundagarna i Skövde 1-2/2. Vi kanske ses där?

Nästa veckobrev kommer alltså inte förrän efter sommaren. Skulle tro att jag skriver något i slutet av augusti eller början av september. Men vill ni följa vad som händer lite närmre, även vad gäller Sara och Hanna, så kan ni alltid gå in på min blogg, www.johanlinander.se. Den kommer jag att hålla igång trots föräldraledigheten.

Jag är den första att förstå att en politiker aldrig kan kunna alla frågor, inte ens om han är statsminister och heter Fredrik Reinfeldt. Igår fick statsministern en fråga från en TT-journalist:

- Ska enskilda få fortsätta ladda ned illegalt i liten skala?

Då svarade statsministern:

- Det är det vi ska försöka fånga med vår lagstiftning, att bejaka ett modernt sätt att använda teknik, där säkert den möjligheten kommer att finnas för enskilda.

Jag tror inte riktigt att han hörde eller förstod frågan. För att det ska vara lagstiftningsmässigt möjligt att ladda ner illegalt är per definition omöjligt, då är det inte illegalt längre. Men det är ändå intressant att statsministern visar förståelse för att många människor fildelar, även om det är olagligt. Längre ner i intervjun håller han också fast vid det som han sa i valrörelsen om att vanliga ungdomar med stort musik- och filmintresse inte ska jagas, “framför allt rikta in oss på de delar av närmast industriell, illegal fildelning i stort format” (konstig mening men man förstår vad han menar).

Självklart underlättar statsministerns uttalande för vår linje i samordningen.

Idag har EG-domstolen äntligen kommit med sin dom i det spanska målet kring sanktionsdirektivet. Utslaget blev inte lika tydligt som generaladvokatens förslag, men det är ändå positivt att domstolen säger att Sverige kan välja att inte införa den delen av sanktionsdirektivet som innebär att Internetleverantörer ska lämna ut vem som har vilket IP-nummer till upphovsrättsinnehavare.

Jag och Centerpartiet har sedan flera år sagt att Integritetsdirektivet bör sätta stopp för en så integritetskränkande åtgärd som sanktionsdirektivet stadgar. Därför är det extra skönt att idag kunna säga: Vi hade rätt. Åtminstone huvudsakligen rätt. Integritetsdirektivet stoppar inte genomförandet utan det är fritt för medlemsländerna att genomföra så länge som proportionalitetsprincipen följs.

Nu tycks alla vara nöjda med domen. Och visst, den öppnar för både den ena och den andra lösningen. Sverige kan nu själva avgöra frågan och det blir upp till oss politiker att ta ställning. Från Centerpartiet vidhåller vi att uppgiften om vem som har vilket IP-nummer inte ska behöva lämnas ut till upphovsrättsinnehavare. Det är inte rimligt att upphovsrättsinnehavarna eller deras organisationer ska kunna få ut uppgifter om vem som har vilket IP-nummer på ett enklare sätt än vad polisen kan.

För ungefär ett år sedan gick Feministiskt Initiativ ut med att de inte längre var något parti. De gjorde det för att kunna få statligt folkbildningsbidrag. Enligt en gammal Aftonbladetnotis fick de 400 000 kr. Nu är det dags att betala tillbaka pengarna.

Redan då i februari 2007 skrev jag att jag inte trodde på att Gudrun Schyman skulle ge upp och att jag satte en liten peng på att FI skulle vara med i valet 2010. Det verkar som att jag får rätt. FI:s styrelse föreslår att de ska ställa upp såväl i parlamentsvalet 2009 som i riksdags-, landstings- och kommunvalet 2010. Som sagt, dags att betala tillbaka 400 000 kr!

Jag kan inte låta bli att blogga om en reservation som socialdemokraterna i civilutskottet gjort (tillsammans med v och mp). Det handlar om förändringar i namnlagen. Kan tyckas vara en liten fråga, men för de som drabbas av att inte få heta vad de vill så är det en allvarlig inskränkning i deras frihet. Jag har också motionerat i frågan.

Sossarna slår verkligen knut på sig själv och det gör mig lite bekymrad att de verkligen tror att de kan lura folk så enkelt. Tror socialdemokraterna inte att svenska folket vet vem som hade regeringsmakten fram till oktober 2006?

I reservationen skriver de: “Riksdagens första tillkännagivande gjordes redan våren 2001. Regeringen har nu aviserat att direktiv till en utredning kommer att beslutas under 2008, dvs. sju år efter det första tillkännagivandet. Vi anser att det är synnerligen anmärkningsvärt att regeringen, trots lagutskottets och regeringens tidigare uttalanden samt ständigt återkommande motioner med krav på att ett översynsarbete kommer till stånd, ännu inte tillsatt någon utredning.”

Sedan våren 2001 hade s-regeringen 5,5 år på sig att tillsätta en utredning utan att lyckas. Nu har alliansen haft regeringsmakten i 1 år och 4 månader och då är det “synnerligen anmärkningsvärt” att vi inte tillsatt någon utredning. Det är pinsamt. Skäms de verkligen inte?

Längre ner i reservation försöker de försvara sig mot att det inte blev någon utredning på deras 5,5 år, “den tidigare regeringen redan hösten 2005 initierat åtgärder för att förbereda direktiv till en utredning”.

Wow! 4,5 år efter riksdagens tillkännagivande så INITIERADE s-regeringen åtgärder för att FÖRBEREDA direktiv. Med andra ord orkade de inte tillsätta någon utredning, de klarade inte av att skriva direktiv till någon utredning och de lyckades inte ens med att göra förberedelserna till direktivet, utan vad de gjorde var att initiera åtgärder för att förbereda direktiven till en utredning.

Det är denna fullkomligt skamlösa sortens “politik” som nu har stöd av ca 45 % av svenska folket enligt opinionsmätningarna. Det kanske är jag som tror för mycket om svenska folkets förmåga att sätta sig in i politiken. Är det så att sossarnas oförskämt låga nivå är den som går hem? Hujadamig brukade Lina säga om Emil….

Om det nu skulle bli något åtal så får man säga att det är på tiden. 20 månader tog det från det minst sagt uppmärksammade tillslaget mot The Pirate Bay tills åtal väcks. Det är kammaråklagare Håkan Roswall som nu kommit fram till åtalsbeslutet. Det ska tydligen komma nu i veckan. Ska bli intressant att se hur åtalet lyder.

Nästan komiskt att det i början av maj förra året, dvs för mer än åtta månaders sedan, var en nyhet att det skulle bli åtal. “Åtal förbereds mot Pirate Bay“.

Vem kommer att sakna Pär Nuder? Frågan är inte snäll, men jag tror inte att saknaden kommer att vara speciellt stor varken inom eller utom socialdemokratiska partiet. Jag tycker att Mona Sahlins första organisatoriska “krafttag” kommer lite överraskande. Att Pär Nuder varit bitter för att han inte blev partiledare är välkänt, men jag trodde nog ändå att Mona Sahlin skulle försöka visa sina ledaregenskaper genom att få med sig Nuder. Det är möjligt att hon försökt och nu känner att det inte kommer att gå.

Vi från alliansen kommer inte heller att sakna Nuder som sossarnas ekonomiska talesman. För vad man än tycker om honom så måste man medge att han är riktigt svår att debattera mot. Han kunde alla fula retoriska knep och använde gärna härskartekniker på löpande band. Man kan säga att han gått i lärofader Perssons fotspår. Nu verkar det som att Thomas Östros ska ta över Nuders roll och det lär han kunna göra utan större ansträngning även vad gäller bitterhet och härskartekniker. Han är en av alla de bittra sossar som var bittrast efter valförlusten 2006.

Jag kan inte låta bli att spekulera lite. I tisdags förmiddag, vid kl. 9:30, mötte jag Göran Persson utanför riksdagen. Han kom från ett av riksdagens hus i Gamla Stan, Cephalus, där socialdemokraterna har sitt riksdagskansli. Jag funderade inte så mycket mer över det, även om jag tyckte att det var lite anmärkningsvärt att “konsulten” Persson har tidigt morgonmöte med någon eller några i den socialdemokratiska riksdagsgruppen. Jag tänkte dock mest på det ur aspekten att en f.d. ledare inte ska lägga sig i hur efterträdaren arbetar (fråga Göran Hägglund hur jobbigt det måste vara att ha Alf Svensson hängande över axeln).

När jag nu såg nyheten, eller ryktet, om att Mona Sahlin ska storstäda i s-toppen så kan jag inte låta bli att koppla det till Göran Perssons besök två dagar tidigare. Visserligen sägs det att flera av Göran Perssons gamla favoriter, Nuder, Ulvskog och Morgan Johansson, ska petas, men nu när Persson själv blivit konsultsosse så är det inte svårt att tro att han vill ha en mer marknadsliberal socialdemokrati och Ulvskog och Johansson är två av de mest inflytelserika vänstersossarna.

Att Mona Sahlin vill forma sitt eget ledargäng inom partiet är fullt naturligt. Jag tror också att det skulle vara bra för partiets utveckling om hon fick bort bromsklossar som Nuder, Ulvskog och Johansson. Men samtidigt tror jag att Sahlin skulle få svårt att hantera vänsterfalangen inom socialdemokraterna om hon städar bort alla deras företrädare ur partiledningen. Det kan skapa intern splittring som hon inte är stark nog för att hantera.

Idag har vi haft två debatter i kammaren och som vanligt blev det en hård diskussion mellan alliansens företrädare och den röda oppositionen. Jag gav mig på socialdemokraterna ganska hårt, inte minst i debatten om ändrad kriminalvårdslagstiftninge så avslöjade jag Thomas Bodströms inkonsekventa politik. Tyvärr hade han inte klarat av att prioritera riksdagsarbetet idag och var överhuvudtaget inte på våra debatter (men i Ekot hann han kommentera den debatt som han inte ens själv var på). Men det mest anmärkningsvärda var att socialdemokraterna, eller för den delen vänsterpartiet och miljöpartiet, inte begärde en enda replik på mig. Kerstin Haglö (s), Christer Adelsbo (s), Lena Olsson (v) och Mehmet Kaplan (mp) satt bara tysta. På övriga alliansdebattörer tog de flitigt med repliker.

Det normala förfarandet är självklart att man svarar på angrepp. Om ett partis debattör ger sig på ett annat parti så ska det partiet försvara sina åsikter. Så går helt enkelt en debatt till. Men nu tycks socialdemokraterna ha bestämt sig för att inte bemöta mina argument. Skamligt fegt. De vet att jag har knäckt deras argument i åtskilliga replikskiften de senaste fem åren och nu har de tydligen fått nog. De vågar helt enkelt inte debattera mot mig. På något annat sätt kan jag inte tolka deras tystnad. Visserligen skulle man kunna tolka tystnaden som att de håller med mig, men det tror inte ens jag på.

Kerstin Haglö visade på sin feghet när hon i sin replik mot kristdemokraten Otto von Arnold (han är alldeles ny i riksdagen, kom in när Peter Althin lämnade, och därför självklart mer orutinerad och lättare att replikera på) tog upp det som jag sagt i anförandet före Ottos. Hon nämnde mig till och med vid namn. Men när hon hade chansen att ta replik direkt mot mig för att framföra samma sak, då vågade hon inte.

Man kan också tycka att socialdemokraterna är illojala mot varandra. När jag gav mig på Thomas Bodström, fast han inte var närvarande i kammaren, så borde givetvis någon annan socialdemokrat (Christer Adelsbo var deras debattör i frågan) gått upp och försvarat sin partikollega. Jag skulle rent av ha blivit arg och ledsen om en närvarande centerpartist inte begärt replik om någon sosse angripit mig när jag inte var där. Men den lojaliteten känner de tydligen inte mot Bodström.

Anf. 62 JOHAN LINANDER (c):

Fru talman! Den här debatten är viktig, och den är inte ny. I början av 2003 gjorde jag ett studiebesök på en anstalt utanför Kristianstad i Skåne. Det är en anstalt där man särskilt tar hand om och behandlar kriminella som har begått sexualbrott. Jag pratade med anstaltschefen där, och han var mycket bekymrad över att han inte kunde hindra intagna att samtidigt som de genomgick sexualbrottsrelaterade program få in pornografiska publikationer.

Jag väckte en skriftlig fråga i januari 2003 – för fem år sedan – till dåvarande justitieminister Thomas Bodström, det vill säga den nuvarande socialdemokratiske ordföranden i justitieutskottet, som tyvärr inte är här. Jag antar att någon annan socialdemokrat kan svara på detta. Jag frågade huruvida det var rimligt att en intagen som genomgår ett sexualbrottsrelaterat program på en sexualbrottsavdelning för att förändra sitt beteende och sin uppfattning om sexualitet samtidigt ska ha rätt att konsumera grovt pornografiska publikationer.

Givetvis fick jag ett svar på denna skriftliga fråga eftersom ministrarna är skyldiga att svara. Jag fick det den 29 januari 2003. Då svarade Thomas Bodström att i 24 § lagen om kriminalvård finns regler som innebär att intagna ska få ha böcker, tidskrifter och tidningar i den utsträckning det kan ske utan olägenhet. Socialdemokraternas Thomas Bodström skrev att regelverket medger en tillämpning som gör att behandlingsintresset inte motverkas men att det dock är Kriminalvårdens sak att bedöma hur det ska ske i enskilda fall.

Då måste vi jämföra med vad samma socialdemokrater skriver i reservationen, nämligen kritiken mot det förslag som nu har lagts fram. Det är tydligen problem med att frågan överlämnas till Kriminalvårdens personal att bestämma. Men för fem år sedan var det enligt Thomas Bodström Kriminalvårdens sak att bedöma hur tillämpningen ska ske i enskilda fall. Uppenbarligen har något hänt hos Socialdemokraterna. Förmodligen är det för att partiet har hamnat i opposition och därför nu har en helt annan politik än tidigare.
Vad kan vi mer utläsa av detta? Dåvarande justitieminister Thomas Bodström tyckte att 24 § lagen om kriminalvård – den som fortfarande gäller – var tydlig nog för att böcker, tidskrifter och tidningar skulle kunna stoppas om behandlingsintresset motverkades. Den nuvarande otydliga lagen var tydlig nog att stoppa porrtidningarna. Nu förtydligar vi lagstiftningen, och nu är helt plötsligt en tydligare lagstiftning inte tydlig nog för att stoppa porrtidningar. Kan någon förklara hur det går ihop? Varför fungerade det för Thomas Bodström med den otydliga lagstiftningen medan vårt nu tydligare förslag inte är bra nog? Det kallas för inkonsekvens.

Anstaltschefen tog givetvis del av dåvarande justitieministerns skriftliga svar på min fråga. Det var ett besked från justitieministern att det skulle finnas ett utrymme för att stoppa grova sexuella publikationer. Efter att han hade fått svaret gjorde han så. Han stoppade intaget av porrtidningar eftersom han ansåg att de motverkade behandlingen och rehabiliteringen på sexualbrottsavdelningen. Detta upphävde Kriminalvårdsstyrelsen. Man skrev, bland annat med hänvisning till Justitieombudsmannen, att tidningarna inte fick stoppas ens om de gick stick i stäv med något viktigt behandlingsintresse. Alltså hade dåvarande justitieminister Thomas Bodström fel; det gick inte att stoppa tidningarna.

Jag skrev då en ny fråga till samma dåvarande justitieminister. Då är vi framme i september. Mycket ärligt svarade Thomas Bodström att han hade haft fel och att man från Socialdemokraternas sida var bekymrad över det. Han skrev att man från Justitiedepartementets sida skulle ta upp en dialog med Kriminalvårdsstyrelsen om tillämpningen av bestämmelsen. Om det skulle visa sig att det fanns hinder mot en ändamålsenlig tillämpning skulle de uppmärksamma Kriminalvårdskommittén på detta. Av direktiven skulle det framgå att kommittén särskilt skulle uppmärksamma frågor om hur verkställigheten kunde anpassas så att den skulle förebygga återfall i brott.

Kriminalvårdskommittén fick uppdraget. Kommittén har lagt fram ett förslag, och precis det förslaget lägger vi fram för kammaren i dag. Men nu är det helt plötsligt inte bra nog. Nu är man inte nöjd från Socialdemokraternas sida, fast det var precis det man ville ha. Men det handlar så klart om att Socialdemokraterna inte har en politik. Man hade en politik i majoritet, och man har en annan politik i opposition. Det handlar bara om att vara mot allt som alliansen genomför. Om det sedan är mot den egna gamla politiken är uppenbarligen ointressant.

Nu finns två förslag i kammaren. Där finns vi som vill genomföra förslaget som Kriminalvårdskommittén lade fram – det som även Thomas Bodström stod bakom för några år sedan. Vi tycker att den som genomgår ett sexualbrottsrelaterat program inom kriminalvården inte bör kunna ta del av grovt pornografiska publikationer. Sedan finns den linje som tycker att man ska få göra det, att behandlingsintresset inte är viktigare. Det är bara för alla som lyssnar eller ser på detta att bedöma vad de själva tycker. Jag tycker att det är vettigt att den som ska få en bättre syn på sexualitet inte heller efter det att behandlingen är slut sitter på sitt rum på anstalten och läser porrtidningar.
(Applåder)

I detta anförande instämde Anders Hansson, Inge Garstedt, Ulrika Karlsson i Uppsala, Krister Hammarbergh (alla m) och Otto von Arnold (kd).

Anf. 39 JOHAN LINANDER (c):

Fru talman! Jag skulle vilja börja med att kommentera en del av det som sagts. Det låter som om det finns stor oenighet i kammaren, men vi ska komma ihåg att det förslag som regeringen lagt fram om gallring efter tre år när det gäller åtalsunderlåtelse för unga kriminella håller alla med om. Oppositionspartierna säger att det bara är ett halvt steg. Då ska man emellertid minnas, vilket tidigare talare också sagt, att det togs inga steg alls under den förra mandatperioden vad gäller gallring och unga som begått brott.

Vi fick även höra några ganska tuffa ord från Miljöpartiets representant Mehmet Kaplan om att det finns två linjer. Den ena linjen skulle då vara alliansregeringens och innebära att unga inte får en ny chans i samhället medan den andra linjen, oppositionens, skulle stå för de ungas möjligheter att komma tillbaka till samhället fastän de råkat begå ett brott någon gång.
Jag kan inte låta bli att kommentera att Miljöpartiet självt inte ens hade någon motion på den här propositionen. Uppenbarligen höll man från början med regeringen i bedömningen som gjordes i propositionen. Men sedan, tack vare att Vänsterpartiet hade en motion, kunde Miljöpartiet hänga på reservationen. Kritiken klingar lite falskt, tycker jag.

Jag tänkte också säga lite om när gallring ska ske. Den andra reservationen som oppositionen står bakom tycker jag att man ska fundera ett steg till över. Det kan finnas anledning att göra ytterligare tidig gallring även för andra uppgifter än dem som gäller åtalsunderlåtelse. Men att utan någon som helst utredning säga att samtliga uppgifter ska gallras tycker jag är något oförsiktigt.
Vi ska komma ihåg att det gäller alla brott, oavsett om det är ett bötesbrott eller ett sexualbrott mot barn. När vi lyssnade på förra replikskiftet med Vänsterpartiets representant Lena Olsson lät det som att man aldrig ska få kontrollera ett brottsregister innan man anställer någon. Vi ska då dra oss till minnes den diskussion som skedde när det avslöjades att det fanns en pedofil som fått anställning på dagis. Det skulle vara intressant att höra om Vänsterpartiet står för att arbetsgivaren inte ska få kontrollera det. Ska man inte få kontrollera om en person som ska anställas på dagis tidigare har varit dömd för sexualbrott mot barn?

Det finns mycket att fundera över. Jag håller med om att det är möjligt att vi ska ha ytterligare tidig gallring för vissa brott med lågt straffvärde för att unga kriminella ska få en andra chans att komma tillbaka till samhället. Men det kan inte generellt vara så att alla uppgifter ska försvinna ur brottsregistret. Då tror jag att vi går ett steg för långt.

Jag yrkar avslag på båda reservationerna och bifall till förslaget i utskottets betänkande.

I detta anförande instämde Helena Bouveng (m).

Nu har Integritetsskyddskommittén överlämnat sitt slutbetänkande. Denna kommitté som varit så omtalad. Jag vet inte hur många gånger som argumentet “vänta på Integritetskommitténs slutbetänkade” har använts, även av mig.

Nu har vi betänkandet och nu hoppas jag verkligen att det ska leda till lagstiftning och grundlagsändring. De tre skarpa förslag som läggs, om att grundlagsskydda den personliga integriteten, förbjuda smygfotografering där allmänheten inte har insyn och skadestånd vid kränkning av integritet, kan jag på rak arm ställa upp på. Det kanske låter som ett snabbt beslut, men givetvis har jag varit med och diskuterat dessa förslag redan innan de offentliggjordes.

Inte oväntat så är fotograferna negativa till att förbjuda smygfotografering, den diskussionen har jag ju haft här på bloggen redan för 1,5 år sedan. Under den diskussionen vacklade jag själv i min argumentation kring fotografering på allmänna platser som t.ex. badstranden, så kommitténs förslag som begränsar sig till områden och platser där allmänheten inte har insyn tycker jag är bra. Att Thomas Bodström kände sig tvungen att uttala sig överraskar inte. Däremot hann han inte vara i riksdagen när justitieutskottet debatterade unga kriminella och kriminalvårdslagstiftningen.

I huvudsak tycker jag att Integrietsskyddskommittén inklusive våra centerpartistiska ledamöter Agne Hansson och Annie Johansson ska ha beröm. De båda ger också sin syn idag på DN Debatt. Ska Integritetsskyddskommittén kritiseras för något så är det snarast att de inte lägger fler förslag. Jag vet att t.ex. Centerpartiets gamla förslag om integritetskonsekvensbeskrivning (ungefär som miljökonsekvensbeskrivning) av alla förslag har varit uppe till diskussion, men något sådant förslag har kommittén inte lagt.

Lunds Centerpartiavdelning har haft årsmöte och valt en ny ordförande, Ingbritt Gustafsson. Ingbritt har varit vice ordförande under många år och tar nu steget upp som ordförande. Avdelningens tidigare ordförande Johan Linander avgår efter åtta år som ordförande eftersom han flyttat från kommunen.

- Det är självklart en stor ära att väljas till ordförande och jag ska göra mitt bästa för att avdelningen ska fortsätta att vara en stark politisk röst i Lund, säger Ingbritt Gustafsson.

- Visst är det lite vemodigt att lämna lundaavdelningen efter åtta år som ordförande, men eftersom jag under det gångna året flyttade från Lund till Stora Rödde (en liten by uppe på Romeleåsen som ligger i Sjöbo kommun) så känns det naturligt att lämna över ansvaret till någon annan. Självklart kommer jag ändå, som riksdagsledamot, att fortsätta intressera och engagera mig i vad som händer i Lund, menar Johan Linander.

Övriga som valdes till ledamöter i avdelningsstyrelsen är Åke Fredricson, Jörgen Hansson, Malte Lewan och Mattias Hägglund (omval på de två förstnämnda och nyval på de två sistnämnda). Ersättare är Gertrud Sjunnesson (omval) och Mattias Dowler (nyval).

Vid årsmötet höll också Karin Loodberg, chef vid kommunens miljöstrategiska enhet, ett anförande om miljöarbetet i Lunds kommun.

För mer information ring Johan Linander, 070-268 96 01, eller Ingbritt Gustafsson, 070-551 44 35.

Socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister gör allt för att vinna politiska poäng på att det finns oenighet inom regeringen angående könsneutral äktenskapslagstiftning. Det är pinsamt att se hur de använder riksdagens formella möjligheter i sitt politiska spel. Idag röstades ett s.k. utskottsinitiativ ner i Civilutskottet, som är ansvariga för den civilrättsliga lagstiftningen inklusive äktenskapsbalken, men det handlar överhuvudtaget inte om vad de olika partierna tycker i frågan.

Det är bara några dagar sedan remisstiden gick ut för Hans Regners utredning om könsneutral äktenskapslagstiftning. Den självklara beslutsprocessen är att departementet, i det här fallet justitiedepartementet, nu sammanställer remissvaren och därefter tar regeringen fram en lagrådsremiss. Lagrådet svarar och därefter läggs en proposition fram till riksdagen. Socialdemokraterna skulle aldrig någonsin i regeringsställning gå med på någon som helst annan ordning, med rätta, för den är viktig för rättssäkerheten.

Vad gör då socialdemokraterna i opposition. Jo, nu menar de plötsligt att den normala beslutsordningen inte ska gälla. Regeringen ska inte sammanställa remissvaren, överväga vad dessa innebär och sedan skicka en lagrådsremiss. Nu ska denna normala process överges för att socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister tycker att civilutskottet ska ta över frågan. Att lagrådet skulle få yttra sig är uppenbarligen ointressant för dem.

Är då utskottsinitiativ alltid fel? Absolut inte. Om det är så att regeringen inte lägger fram någon proposition trots att riksdagsmajoriteten tillkännagivit (den formella termen för begärt eller krävt) för regeringen att sådant förslag ska läggas, då är ett utskottsinitiativ helt rätt. Men att komma med ett utskottsinitiativ precis nu när den normala beslutsgången fortskrider är enbart löjligt. Det är ett politiskt spel och ingenting annat.

Nu är det upp till de fyra partiledarna i alliansen att komma överens om hur frågan ska lösas. De finns tre alternativ, som jag ser det: Regeringen godkänner utredningsförslaget och skickar det till lagrådet, regeringen kommer överens om någon kompromiss och skickar det till lagrådet, eller regeringen kommer överens om att alliansen inte kan komma överens i frågan och tydligt meddelar att någon proposition inte kommer. Samtidigt som ett besked enligt det tredje alternativet kommer C, M och Fp lägga fram ett utskottsinitiativ i civilutskottet.

Detta är bara ett exempel på att det som socialdemokraterna tyckte var viktigt i regeringsställning nu är totalt ointressant. De hade en politik i regeringsställning och nu har de en helt annan politik i opposition. Att vara hederlig och konsekvent är tydligen oviktigt när man kan vinna politiska poänger.

I förmiddags var det särskild debatt i riksdagen om den s.k. Lavaldomen, dvs att Byggnads inte hade rätt att vidta de stridsåtgärder som de gjorde mot det lettiska företaget Laval vid skolbygget i Waxholm. Jag hann bara sitta i kammaren under första delen av debatten eftersom jag sedan skulle till EU-nämndens möte, men jag fick i vart fall lyssna på arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin, socialdemokraternas Sven-Erik Österberg och Centerpartiets arbetsmarknadspolitiska talesperson Annika Qarlsson.

Att lyssna på först Littorin och sedan Österberg var nästa som att få en repris uppläst. Det är klart att Österberg försökte ifrågasätta om Littorin verkligen menade vad han sa, men i grunden framförde de precis samma budskap. Arbetarpartiet moderaterna och Arbetarpartiet socialdemokraterna tycks ha samma syn på svensk arbetsmarknadspolitik. Det känns minst sagt ovant.

Den enda som stack ut i debatten (utöver vänsterpartiets Josefin Brink som bara var intresserad av att säga att EU är skit och att Sverige bör lämna EU) var Annika Qarlsson. Hon betonade att alla som arbetar i Sverige, oavsett om det är i ett svenskt eller utländska företag, som minst ska ha samma grundläggande rättigheter vad gäller minimilön, arbetstid, semester och arbetsmiljö. För denna “hårda kärna” i arbetsrätten sa EG-domstolen också att facken får vidta stridsåtgärder, men inte för ytterligare krav. Men utöver detta så var Annika den enda som talade om betydelsen av att Sverige är ett öppet land och att det i grunden är positivt att arbetstagare från andra länder har möjlighet att komma till Sverige. Det är bra för dem, för konkurrensen i Sverige och för konsumenter.

Jag tycker att Annika hade kunnat ta upp ännu tydligare att är det någonstans som det skulle behövas bättre konkurrens så är det i byggsektorn. Dessutom är det idag oerhört svårt att få tag på hantverkare. Vi behöver själva ganska snart lägga om taket på huset och har under hösten försökt få någon hantverkare att komma hit för att titta på det och lägga anbud. Inte en enda av de jag talat med har varit så intresserad att de ens kommit hit för att titta på det. Jag skulle bara vara glad för om det fanns fler hantverkare från Polen, Litauen och andra länder som söker sig till Sverige för att arbeta vitt. För att få någon som tar jobbet svart, det går alltid.

Imorgon ska jag åka tåg med min son Erik ner till Skåne. Genom bl.a. Östergötland och Småland. Var är det nu stormvarning klass två om inte i Östergötland och Småland. Hoppas verkligen att tåget kan gå som vanligt trots stormen. SJ ger inget som helst besked på sin hemsida.

Någon som minns om tågen kunde gå när Gudrun och Per härjade?

Som ledamot i Nordiska Rådet får jag ett exemplar av den bok som vinner Nordiska Rådets litteraturpris. Sara Stridsberg fick 2006 års pris för romanen Drömfakulteten. Jag försöker att läsa alla vinnarna, även om jag av naturliga skäl inte sträckläste 2005 års vinnare, diktsamlingen Oceanen av Göran Sonnevi.

Drömfakulteten är den konstigaste bok jag någonsin läst. Jag ska vara helt ärlig och säga att jag inte förstår den. Jag ska inte skriva ner den och rekommendera er att till alla pris undvika den, utan jag medger istället att jag är en för litterär amatör för att förstå mig på den här typen av litteratur. Jag läste hela, men det tog tid att komma till slutet. Faktiskt blev den andra halvan mer intressant, speciellt kring Andy Warhol och väntan på döden, men jag kan inte påstå att läsningen var ett nöje.

Hur som helst så handlar Drömfakulteten om Valerie Solanas liv. Det är inte en biografi, utan Stridsberg har fritt fantiserat även om handlingen har en grund i verkligheten. Valerie Solanas var en radikal feminist som är mest känd för att hon just sköt Andy Warhol. Hon skrev också SCUM-manifestet (Society for Cutting Up Men) 1968.

Sara Stridsbergs språk kan jag inte låta bli att kommentera. Hon använder nog ordet fitta eller fittsjäl, fittkött, fittmaskin osv, tusen gånger i boken. Jag överdriver inte. Självklart har jag inte räknat, men det återkommer hela tiden. Hora, kuksugare och andra ord som man normalt inte läser i prisbelönt litteratur används också mycket flitigt. Jag uppfattar det som att Valerie Solanas själv använde den typen av språk, men det gör inte det mer lättsmällt. Boken är med andra ord mycket svåråtkomlig. Det är 356 sidor bedrövelse, hat mot män, droger och den ofrånkomliga vägen mot döden.

Jag missade att det igår kom en utredning som föreslår ett förbud mot sexistisk reklam. Jag har inte heller läst utredningen så det är svårt att göra några säkra uttalanden. Spontant känner jag mig mycket tveksam till ytterligare lagstiftning på det här området och jag ställer mig också frågande till utredarens bedömning att det inte berör grundlagen.

Jag är övertygad om att de som använder sexistisk reklam förlorar på det i det långa loppet. Varför skulle jag vilja köpa produkter som marknadsförs på ett sexistiskt sätt? På sikt blir marknaden självreglerande, dels för att reklambranschen själva tar problemet på allvar och stärker sin självsanering och dels för att konsumentmakten kommer att visa att sexistisk reklam inte går hem. Visserligen är det en snabbare åtgärd att lagstifta om förbud, men går det att undvika ny förbudslagstiftning, som åtminstone jag bedömer är en inskränkning i en grundlagsskyddad rättighet, så tycker jag att man ska undvika en sådan.

Det kan också diskuteras vad som är sexistisk reklam. I den frågan tror jag att min åsikt överensstämmer ganska bra med branschens eget etiska råds syn. Det kan vara okej med relativt naket, utmanande, förföriskt och sexigt, men det beror helt på vad reklamen avser. Underklädesreklam måste få vara tämligen naket, och säljer man sexiga underkläder så måste reklamen också få utstråla sexighet. Men säljer man mobiltelefoner så är det helt irrelevant att ha en halvnaken kvinna som putar med munnen och håller i telefonen som om det vore något helt annat som kan vibrera. Sådan reklam retar en stor del av konsumenterna och därför tror jag inte att sådana reklamkampanjer kommer att användas.

I dagens Aftonbladet ifrågasätter socialdemokraten och debattören Lena Mellin, chef för samhällsredaktionen på Aftonbladet, Thomas Bodströms dubbla roller som riksdagsledamot och målsägandebiträde till den kvinna som anklagar Tito Beltran för våldtäkt. Hon har en bra analys av vilka problem som kan uppstå och liksom jag skrivit här på min blogg så tar hon upp frågan kring att det kan finnas socialdemokratiska partikamrater som nämndemän i rättegången.

Hennes slutsats är att det ställer till problem när han uppträder i rätten som advokat/målsägandebiträde och samtidigt är i tjänst som riksdagsledamot. Hur ska hans inlägg i rättegången uppfattas när han både företräder sin klient och är justitieutskottets ordförande.

På nätet finns det ett antal citat i en ruta, men vem som säger vad har fallit bort. Det andra citatet är mitt. Det första kommer från en moderat kollega i utskottet, Helena Bouveng, och det tredje från en folkpartist i utskottet, Cecilia Wigström. Det fjärde citatet är Bodströms motattack. Angående Peter Althin så hördes den kritiken visst mycket högljutt under förra mandatperioden, framförallt från Bodströms socialdemokratiska partivänner som då satt i justitieutskottet, men också från en del borgerliga ledamöter. Det ska också upprepas att Peter Althin tog tjänstledigt från riksdagsuppdraget när han försvarade Mihalo Mihalovic.