Är det bättre med lägre lön?

Regeringens utredare Lil Ljunggren Lönnberg har kommit fram till att ett bra sätt att ge ungdomar arbetslivserfarenhet är att erbjuda dem jobb med lägre lön under ett år. SSU-ordföranden Anna Sjödin kritiserar förslaget medan partikamraten ungdomsminister Lena Hallengren tycker att det är ett bra förslag.

Jag kan såklart inte låta bli att jämföra med vårt förslag om ungdomsavtal. Vi vill öka ungdomars möjlighet att få jobb genom att minska företagens risk vid nyanställningar. Ungdomsavtal innebär lägre anställningsskydd men ett avgångsvederlag på 8 % av intjänad lön vid uppsägning. Med ungdomsavtal ska vanliga löner gälla och vanliga regler för kvalificering till de sociala trygghetssystemen (så är det inte vid regeringens plusjobb).

Frågan är då vad som är bäst. Samma lön men lägre anställningstrygghet, eller samma anställningstrygghet men lägre lön? Jag är övertygad om att de flesta ungdomar väljer samma lön och lägre anställningstrygghet.

This entry was posted in General. Bookmark the permalink.

6 Responses to Är det bättre med lägre lön?

  1. C M Lewan says:

    Bra poäng. Jag tycker centerns förslag är bra. Det ska centern stå för, trots att vissa extremistgrupper vill tysta oss.

  2. Ola says:

    Vilken fantastisk idé! Not!

    Det finns inget idag som hindrar någon arbetsgivare att erbjuda en lägre lön till någon utan erfarenhet än en med. Oavsett ålder. Det rä väll upp till arbetsmaknadens parter att komma fram till lönenivåer. Facket måste va intresserade av att fler får jobb. Hoppas jag. Det blir fler medlemmar och ett starkare fackförbund då.

    Ska man ta en lägre ingångslön så ska det verkligen regleras i anställningsavtalet att man ska ha lönerevision t ex isamband med att anställingen övergår i tillsvidare anställning, efter en provanställningsperiod, eller att man från början avtalar att lönen höjs först med X antal kr efter 1 år och att man är med i lönerevisionen som vanligt efter den höjningen. Om det inte regleras så kommer många att bli blåsta på den där höjningen. Av egen erfarenhet kan jag säga att det är svårt att komma ikapp i löneutveckling om man accepterar en låg ingångslön, för att man är i desperat behov av jobbet. Har själv lyckats med konststycket att bli blåst på 2 omgångar löneförhandling under årens lopp. Det hjälper att byta arbetsgivare, om möjlighet finns. Den ackumulerade förslusten om man kommer efter med säg 1500 kr i månaden, jämfört med vad man kaunde haft/borde haft blir en hel massa kronor mindrre i pension en vacker dag!

    Verkar annars va ett bra utredningsjobb det där. Om det är för dyrt att anställa ungdomar så kan man låta dom jobba för en lägre lön! Vilket genialiskt drag. Inte visste jag att om man betalar ut mindre pengar så blir det billigare! Impressive…

    Mitt förslag är:
    – Man lyfter ut turordningsreglerna och lämnar det till arbetsmarknadens parter att avtala om och hur turordning vid uppsägningar ska fungera.
    – Höj ersättningsnivån i A-kassan och förläng försäkringen. En rimlig kompensation för förändringen i LAS och en mycket större trygghet om/när man blir av med jobbet.
    – Förändra reglerna i A-kassan så att det kan vara tillåtet att starta eget utan att omedelbart bli berövad hela ersättningen. Detta måste regleras väl. A-kassan ska inte användas för att finansiera långvarig försök att starta något eget. T ex ska man fortfarande inte kunna tacka nej till erbjudanden om jobb bara för att man håller på att försöka starta en egen rörelse.
    – Jobba mot en sänkt arbetgivaravgift. Det kommer att ta tid att få ner den. Det är mycket pengar till statskassan och pensionerna det handlar om och nånstans måste de tas men arbetsgivaravgiften måste ner.
    – Flytta tillbaka sjuklönen till försäkringskassan i från arbetsgivaren. Arbetsgivaren ska fortfarande ha ett ansvar att deltaga aktivt i rehabilliteringen av sjukskrivna som behöver det.
    – Restaurera gymnasiet. Riktiga yrkesinriktade utbildningar anpassade tillsammans med det lokala näringslivet för att möjliggöra för ungdomar att skaffa sig en utbildning som det finns efterfrågan för. I utbildningarna läggs längre lärlingsperioder hos potentiella arbetsgivare in för att ge ungdommarna möjlighet att bygga nätverk som kan hjälpa dom in i arbetslivet efter skolan.

    Vi slipper på det här sättet uppdelningar av arbetskraften i olika kategorier och klasser för villka olika regler ska gälla.

  3. Ola says:

    Vill bara be om utrsäkt för stavfelen och erkänna att det är lätt att snegla på Danmark från Skåne!

  4. site admin says:

    Bra förslag Ola!

    Ytterligare exempel på hur svårt det är att komma ifatt när man en gång fått lägre lön än andra på samma jobb är kvinnor som har en eller flera långa föräldraledighetsperioder.

    Visst ska de inte få lönediskrimineras när de är föräldralediga, men en stor del av lönepotten är individuell och det är svårt att förhandla upp den individuella delen under ledigheten. När man sedan kommer tillbaka ett eller ett par år senare så kämpar man om den gemensamma löneökningspotten och då kräver “återhämtning” att övriga som ska få sina ökningar från samma pott får mindre. Så blir det mycket sällan och kvinnor som fött barn förblir efter i lön.

    Märkligt nog händer inte samma sak för pappor som tar ut föräldraledighet. Kanske för att vi tar ut kortare ledighet i snitt, men det kan inte vara hela förklaringen.

  5. Ola says:

    Du har helt rätt i att kvinnor drabbas i löneutvecklingen av föräldraledigheter. De brukar också, fortfarande, många gånger få en lägre ingångslön än en man. Det är fortfarande på det viset och det är helt oförsvarbart.

    Pappor som tar föräldraledigt är precis som du säger inte lediga lika länge, oftast, och dessutom ger det många gånger pappan pluspoäng på jobbet. För mamman är det minuspoäng eftersom hon förväntas även va den som ska stanna hem när barnet är sjukt. Gamla könsrollsmönster där kvinnans roll är service och mannens roll är försörjning. Det är inte lika utalat idag men mönstren finns kvar. Problemet när man inte uttalar att det är så man i grunden ser på rollerna är att man inte har lika lätt att angripa dem. Ut med det i ljuset igen så vi kan förändra inställningen. På 60-talet var det uttalat så rollerna “skulle” se ut och i slutet av 60-talet och hela 70-talet fick vi en rörelse mot detta.

    Vi behöver öka medvetenheten på det här mycket grundläggande området i samhället. Tyvärr har ordet feminism bivit kidnappat av extermfeministerna. Att vara feminist är ett politiskt ställningstagande och tyvärr har det idag bilvit något helt annat.

  6. Marcus F says:

    Håller med i det mesta, kostnader handlar inte bara om pengar utan även risk.

    Rörligheten på arbetsmarknaden måste öka, för allas skull – inte bara för arbetsgivarens. Först då kommer de grupper som idag har svårt att ta sig in att få en reell chans, och först då slutar folk hänga kvar på arbetsplatser som bränner ut dem.

    Kostnadsinbesparingar i all ära, men fel anställd är fel anställd även med lägre lön. En bättre metod att sänka kostnaderna för anställning torde vara att sänka kostnaderna för anställning (sorry kunde inte låta bli) – med andra ord arbetsgivaravgiften. Även en relativt modest sänkning skulle innebära bra mycket mer på kistbotten än något lägre lön för en nyanställd. Vilket naturligtvis gör det mer lönsamt att nyanställa.

Leave a Reply

Your email address will not be published.