Ett slag i luften

Fick syn på att min riksdagskollega Birgitta Sellén interpellerat justitieminister Thomas Bodström om att införa en lag som innebär att barn inte kan köpa eller hyra dator- och tv-spel som innehåller våldshandlingar. Jag är övertygad om att Birgitta enbart har goda avsikter, att skydda barn som enligt henne kan råka illa ut om de spelar för mycket spel med våldsinslag.

Tyvärr får jag nog säga att de föreslagna åtgärderna både är felriktade och ett slag i luften. Det är dessutom inte Centerpartiet som står bakom förslaget utan enbart Birgitta Sellén. Man kan se förslaget som ett exempel på att vi inte har någon partipiska i Centerpartiet, vi är fria som riksdagsledamöter att komma med egna initiativ. Vi har högt i tak, något som man inte kan säga om det stora socialdemokratiska partiet där piskan viner allt som oftast.

Det är knappast så att barn och ungdomar behöver köpa eller hyra spel, utan det finns andra sätt att få tag på spelen (de laddar ner eller spelar över nätet). Lagen som Birgitta Sellén föreslår skulle knappast ha någon effekt alls. Förutom möjligtvis att de barn och ungdomar som idag hyr och köper tvingas till andra sätt att få tag på spelen, och då är risken att de når betydligt våldsammare spel på illegala vägar. För det andra så är det föräldrarna som har ansvar för att se till att deras barn inte spelar så mycket att det “går ut över skolarbetet och att barnen rör sig för lite och blir socialt inkompetenta”. Det kan inte riksdagen lägga sig i med en lagstiftning som dessutom inte skulle vara till någon nytta utan bara skulle innebära ytterligare övertro på att samhället ska fixa det som föräldrarna har ansvar för.

Med risk för att jag är lite taskig mot Birgitta, som är en trevlig dam på alla sätt och vis, så kan detta förslag användas som ett av många exempel på att vuxenvärlden i allmänhet och politiker i synnerhet (kanske speciellt riksdagsledamöter) inte har kunskap om den Internetvärld som är vardag för nästan alla barn och ungdomar.

This entry was posted in General. Bookmark the permalink.

12 Responses to Ett slag i luften

  1. Johan Folin says:

    Skönt att du tar avstånd från förslaget. Låt folk ta lite ansvar själva, staten kan inte gå in för att “skydda” folk från “osunda vanor” hela tiden.

  2. En parentesfråga.

    Läste interpellationen och reagerade på att det var lite tveksamt med källhänvisningar. Främst hoppade jag till vid två tillfällen varav den första var: “Det finns korttidsstudier som visar att barn och ungdomar blir mer aggressiva av att spela våldsamma dator- och tv-spel.” Hade det inte varit mycket trevligare om hon angivit vilka korttidsstudier? Hur ska Bodström annars har en rimlig chans att bemöta påståendet?

    Vidare upplevdes det väldigt diffust då hon hänvisade till grundskollärare och skolsköterskor. Handlade det hela om enstaka lärare och sköterskor hon pratat med eller rör det sig om en åsikt vilken delas av yrkesgrupperna i helhet? På vilken källa bygger hon det i sådant fall?

    Nu till själva frågan. Vad finns det för praxis och oskrivna regler när det gäller att ange källor i interpellationer? Antar att du har läst betydligt fler sådana än de få jag kommit i kontakt med 🙂

  3. Ola says:

    Källhänvisningar är alltid bra! Ska bli kul att höra vad som är praxis i riksdagen.

    Det är naturligtvis föräldrarnas ansvar och det ska itne sveriges riksdag lägga sig i. När det gäller studier, utan källhänsvisning sorry, så finns det också sådana som visar på positiva effekter av spelande. Personligen är jag av åsikten att barn är något mindre än vuxna men inte dummare. Tvärtom många gånger. De är fullt kapabla att skilja på dikt/spel och verklighet. Naturligtvis finns det våldsamma spel med minst sagt tveksamma inslag men det är fortfarande föräldrarnas ansvar.

    Att det “går ut över skolarbetet och att barnen rör sig för lite och blir socialt inkompetenta” känns som en kommentar/inställning från medeltiden! Den största boven i dramat när det gäller att skolbarn rör sig för lite, det gör dom, är den ständigt minskande skolgymnastiken. Det är verkligt problem.

    Högt till tak är bra! Själv är, och förblir, jag motståndare till förslaget till nya regler för arbetslösa ungdomar. Det hade varit jobbigt om vi alla hade samma åsikter i alla frågor hela tiden. Oerhört trist.

  4. Jag måste nog tyvärr säga att källhänvisningar är ganska sällsynta. På rak arm kan jag dra mig till minnes att Carl B Hamilton brukar vara noggrann när det behövs, men så är han ju också fullblodsakademiker.

  5. site admin says:

    Det är så att källhänvisningar är ett nästan okänt fenomen, tyvärr. Vet inte riktigt varför, kanske är det så barnsligt att statsrådet ska få det lite svårare. Men självklart hade det varit bättre att alltid ha källhänvisningar, inte minst för att andra människor än statsrådet förhoppningsvis också ska läsa interpellationen.

  6. site admin says:

    Kom att tänka på en sak till. Alla interpellationer och skriftliga frågor läggs in i bestämda mallar (det gör inte vi ledamöter själva) och jag är tveksam på om det finns utrymme till fotnoter i mallen. Men det skulle givetvis gå att ordna.

  7. Leffe says:

    Det går ju att källhänvisa i parenteser också – men nu är det ju politik som ni sysslar med och inte presentation av forskning, så fokus tycker jag bör ligga på argumentationen, fakta ska i princip inte behöva ifrågasättas och politiker som står och valsar i talarstolen tar ganska stora risker…

    Interpellationsdebatterna brukar ju faktiskt kunna bli rätt bra, synd att de får så lite uppmärksamhet!

  8. Ola says:

    Argumentationen är viktig, Leffe, men det är lika viktigt att man kan backa upp fakta! Om man hänsvisar till att “9 av 10 undersökningar säger att…” så gör det inget om man kan få veta var dessa siffror kommer ifrån. Det kan ju va en tolkningsfråga och då är det också intressant. Man behöver inte hålla sig till så strikta former som t ex APAs(1) regler för hur man ska skriva saker för publicering men hänsvisar man till fakta så tycker i alla fall jag att det inte är mer än rätt att man redan från början redovisar var man fått dessa fakta ifrån. Det fyller ingen funktion att debattera något som bygger på helt felaktiga slutsatser eller mer eller mindre fiktiva fakta.

    (1) American Psychology Association

  9. Björn says:

    “Politics isn’t rocket science”.

    Det handlar om retorik, inte om forskningsrapporter, och retorik är ungefär som genteknik. Man kan använda det till att bota cancer, eller man kan använda det till att föda fram muterade löddrande monster. Det beror på vad man har för ingång i det hela och vilken moral man har. 🙂

    Politiken måste också få vara retorik, och inte raketvetenskap. På det viset kan politiken vara så bred som möjligt, och inte utvecklas vidare till en meritokratisk och elitistisk syssla som bara experter kan hålla på med.

    Eftersom politik är retorik, så är politiken känsla.

  10. Ola says:

    Min tanke var inte att man ska bli strikt akademisk, och definitivt inte elitistisk, utan bara att om man hävdar att man står på en stdig faktagrund när man hävdar en åsikt så måste man också visa var man fått fakta ifrån.
    Det skulle spara tid och kraft för alla inblandade. Det är osportsligt att låta motparten själv försöka hitta källorna, när man vill använda siffror och undersökningar i argumentationen, och man ger alltså motparten en bättre möjlighet fundera på sakinnehållet och de egna argumenten istället för att försöka hitta var några siffror kommer ifrån.

    Det är inte alltid man behöver använda sig av vad en eller annan akademisk, eller annan, undersökning kommit fram till. Gör man det tycker jag det är rimligt att begära att man på en gång öppet berättar var man fått uppgifterna i från.

    Politik är inte “rocket science”, och ska inte vara det heller. Att använda dåligt underbygda fakta, eller fakta man inte själv vet var man fått de ifrån, blir bara mycket usel retorik så man skjuter sig själv lätt i foten om man gör så. Politiker som gör så blir troligen inte särskillt långlivade i politiken.

  11. Bra Johan att du redogör för detta så att ingen får den felaktiga uppfattningen att detta skulle vara officiell C-politik.

  12. Trist says:

    Väldigt tråkig inställning du har.

    Alla barn laddar hem spelen gratis och olagligt ändå, så varför ens försöka ?

    Med samma argumentation kan vi ta bort åldersgränsen på bio (alla laddar ändå hem filmerna!), alkohol (de köper ändå hembränt eller smuggelsprit!), cigaretter (de köper ut åt varandra!) och tillåta olaglig nedladdning av musik (de gör ju det ändå!).

    Dessutom måste jag fråga hur insatt DU är (när du ifrågasätter din C-kollega). Vad har du för något att styrka ditt påstående att nedladdningsbara spel skulle vara mer våldsamma ? Kommersiella spel har en större budget vilket gör att utvecklarna kan skapa mer realistiskt och visuellt våld. Hur hade du tänkt att alla ungdomar som enbart spelar konsolspel och inte har tillgång till PC skulle ladda ner spel ? Du är inte mycket mer insatt än din kollega! Eller alla som faktiskt tar avstånd från nedladdning. Visst finns det sidor där man kan ladda ner lagligt också, men då krävs å andra sidan oftast ett kreditkort, och då harvi i praktiken en 18-årsgräns ändå.

    Vi ska inte ha en lag som totalförbjuder barn att spela våldsamma spel. Vi ska ha en vettig åldersmärkning som präglas av förnuft snarare än moralpanik. Precis som med filmer. Varför skulle det vara skillnad med spel ?

    Slutligen: Ansvaret vilar varken enbart hos föräldrar eller hos samhället. Det är ett gemensamt ansvar.

    Jag är helt oberoende (låååååångt ifrån politiskt aktiv) så jag behöver inte göra sådana högerriktade liberala uttalanden. För det är ju givetvis så. Högern förespråkar den personliga friheten medan vänstern vill att samhället ska vara mera involverat. Därför kan inte en högerpolitiker medge att både föräldrar och samhälle kan samverka i denna fråga. Allt ansvar ska ligga hos föräldrarna. givetvis, för föräldrarna är de som röstar åt högern, och högern får röster på sådana här liberala argument. Men inte är vänstersidan mer nyanserad, oh nej! jag försöker inte hugga mot någon enskild person här, eller mot något parti, utan mot hela det spel som politiken ibland kan te sig som.

    Har ej läst interpellationen, men det här med osunda vanor och asocialt beteende kan man för övrigt få lika mycket (eller lite) av från helt våldsbefriade spel (nåja, nästan, en tackling eller två 😉 som FIFA och NHL.

Leave a Reply

Your email address will not be published.