Ett tryggare Skåne kräver mer än buggning

Socialdemokraten Ronny Olanders hävdar i debattartikeln ”Buggning ger effektivare polis” i YA den 10 april att Centerpartiet säger nej till buggning. Detta stämmer inte, Centerpartiet är tvärtom positiva till buggning, men vi kräver att lagstiftningen genomförs på ett rättssäkert sätt. Det finns framförallt fyra starka anledningar till att den socialdemokratiska regeringens proposition om buggning måste omarbetas.

Den allra starkaste, nämligen information om buggningen när sådan inte längre kan vara till men för brottsutredningen, berör inte ens Olander i sin debattartikel. Liksom Lagrådet, som finns just för att granska nya lagar, anser Centerpartiet att en upplysningsplikt krävs för att Sverige ska uppfylla de internationella konventioner som vi skrivit under. Även regeringen anser att en sådan upplysningsplikt behövs, men det märkliga är att socialdemokraterna först vill införa buggningen och sedan utreda hur upplysningsplikten ska genomföras. Det är en bakvänd ordning. Buggning har diskuterats i Sverige i över 10 år och ändå lyckas inte den socialdemokratiska regeringen ha ett färdigt lagstiftningsförslag när de går till riksdagen.

När det gäller en hemlig tvångsmedelsnämnd som Olander nämner så är denna viktig för att granska hur staten använder sina tvångsmedel mot medborgarna. Inte heller denna kommer att finnas på plats när regeringen vill att buggningen ska bli tillåten. Påståendet att massmediaredaktioner skulle vara helt skyddade från buggning med regeringens förslag stämmer inte heller. Självklart vill inte Centerpartiet skydda någon som sysslar med narkotikabrott, det påståendet är antingen klantigt eller vårdslöst av Olander. Men den lösning som regeringen lagt fram skyddar inte massmediaredaktioner till fullo. Det har också väldigt många journalister och andra som jobbar på redaktioner konstaterat. Till slut vill Centerpartiet liksom Lagrådet att Integritetsskyddskommitténs ska få ge sin syn på buggningen innan den antas.

I diskussionen om buggning måste man också komma ihåg att detta hjälpmedel inte på något sätt är avgörande för människors trygghet. I regeringens förslag nämns att man uppskattar att buggning skulle kunna komma att användas ca 40 gånger per år i hela landet. Uppskattningsvis skulle ca 20 buggningsfall per år leda till åtal och de allra flesta av dessa brott skulle säkert ändå kunna lösas utan buggning. Det är alltså ett mycket litet antal brott som kommer att lösas tack vare att buggning införs, och det hoppas jag att det gör så snart rättssäkerheten kan garanteras. För även om det är få brott, så är de grova och självklart viktiga att lösa.

Men för människors dagliga trygghet är det helt andra saker som behövs i svenskt rättsväsende. Under socialdemokraternas ledning har över 100 polisstationer lagts ner och just nu är Skurups polisstation nedläggningshotad. Detta glömde Ronny Olander tydligen att skriva om. I Centerpartiets Sverige behövs det fler synliga och tillgängliga poliser som också kan jobba med det brottsförebyggande arbetet. Folk ska ha möjlighet att träffa och kontakta polisen på ett enkelt sätt. Polisen ska finnas lokalt för att kunna ha en personkännedom och lokalkännedom. Detta underlättar inte minst vid brottsutredningar. Men tyvärr har detta synsätt helt fått stryka på foten när socialdemokraterna centraliserat svenskt rättsväsende.

This entry was posted in Insändare. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published.