Anförande och repliker från upphovsrättsdebatten

Anf. 32 JOHAN LINANDER (c):

Herr talman! Dagens debatt är viktig. Jag önskar att jag inte hade varit så förkyld, men oavsett det ska vi kunna fatta ett beslut i dag, och dagens beslut är viktigt. Jag vill inledningsvis säga att det är beklagligt att justitieministern inte sitter här utan har valt att inte vara med i debatten.

Det är inför få riksdagsdebatter som jag har blivit kontaktad av så många människor. Det har varit bokförläggare, skivbolagsdirektörer, läromedelsförfattare, men framför allt väldigt många vanliga människor som helt enkelt är oroliga för vad den här lagen kommer att innebära för dem. Jag kommer i slutet av mitt anförande att återkomma med ett antal frågor som olika personer har mejlat till mig eller skrivit in på min blogg. Jag hoppas att någon av Socialdemokraterna kan besvara dessa frågor. Det vore ju olyckligt om vi antar en lag i Sveriges riksdag där vi inte kan förklara hur den fungerar för människor.

Centerpartiet har valt att yrka avslag på hela propositionen, och jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1 punkt 1 om just avslag på propositionen. Vi har valt denna väg av framför allt två viktiga skäl. Först och främst är lagen en dålig lagstiftningsprodukt. Den uppfyller inte de krav på tydlighet som jag tycker att vi som lagstiftare ska ställa. Den här lagen berör hundratusentals människor dagligen, och då måste vi vara extra tydliga med kravet på en överskådlig lag.

Lagrådet har varit mycket tydligt i sin kritik och säger bland annat att lagen redan i dag är svåröverskådlig och blir det ännu mer om de nu föreslagna ändringarna genomförs. Lagrådet fortsätter: “Det är inte bara lagens svåröverskådlighet som reser invändningar. En allvarlig nackdel är också att åtskilliga av de bestämmelser som nu föreslås är i hög grad detaljerade och svårlästa. Enligt Lagrådets mening hade det varit önskvärt att, i stället för att genomföra det lappverk som det nu är fråga om, göra en ordentlig redaktionell översyn av hela URL.”

Även regeringen och majoriteten i lagutskottet tycker att lagförslaget är svåröverskådligt, och i betänkandet poängterar man att en översyn av lagen måste påbörjas snarast möjligt. För mig känns det som en bakvänd ordning att först anta lagen och sedan göra en ny översyn. Det vore rimligare att först göra översynen och sedan anta lagen. Men allt detta görs givetvis för att uppfylla ett EU-direktiv från 2001 som bygger på två FN-konventioner från 1996 – nio år, det är en hel evighet i de här sammanhangen.

För Centerpartiet är det viktigare att vi antar en lag som är begriplig än att vi just nu uppfyller EU-direktivet. Regeringen har haft tid på sig att ta fram ett bättre förslag, men man har valt att inte göra det.

Centerpartiets andra viktiga skäl till att avslå propositionen är att det bakom förslaget om upphovsrätten i den digitala miljön finns en felaktig grundsyn. Jag ser det som ett försök att genom lagstiftning hindra eller bromsa en teknikutveckling. Allra tydligast uttrycks detta i förbudet om att tillverka, överföra och sprida programvara som används i något syfte kan användas för att kringgå ett kopieringsskydd. Jag återkommer även till detta längre fram.

Det är självklart att skivbolagen vill fortsätta att producera och sälja cd-skivor, men frågan är om vi behöver några cd-skivor i en framtid. Är det inte musik vi vill köpa? Det säljs knappast några gamla bärbara cd-spelare längre. Min egen är tyvärr trasig, men på den kunde jag spela en skiva med kanske 14 låtar. I dag är det i stället mp 3-spelare som gäller. På en så liten apparat kan man ha 300–400 låtar. Det finns även mp 3-spelare redan i dag som man kan spara 1 000 låtar på. Det är helt enkelt så att en ny teknik tar över efter en gammal teknik därför att den nya tekniken är bättre.

Skivbolag och skivaffärer kan säkert bli förlorare, men jag är helt övertygad om att artisterna blir vinnare, åtminstone om man lyckas dra nytta av de möjligheter som den digitala tekniken för med sig. För mig är det helt ologiskt att ett ökat intresse för musik och film kommer att leda till att människor spenderar mindre pengar på dessa produkter.

Visserligen kommer den nya upphovsrättslagen att tillåta att jag som privatperson kringgår ett kopieringsskydd för att kunna se eller lyssna på verket. Men jag får inte kringgå kopieringsskyddet för att kopiera musiken på en cd-skiva som jag har köpt till min mp 3-spelare. Nu verkar det i och för sig som att regeringen har förstått att detta är lite för långtgående. I en debattartikel av två ledamöter från lagutskottet säger man nu att man är beredd att förbjuda kopieringsspärrar.

Men vänta lite nu, först ger man kopieringsspärrar ett rättsligt skydd. Jag antar att man gör det därför att det är så viktigt att dessa inte överträds. I nästa andetag säger man att kopieringsspärrar inte ska få användas, och används de för mycket ska de förbjudas.

Herr talman! Även om vi i Centerpartiet kommit fram till att lagförslaget inte är tillräckligt bra för att vi ska kunna anta det som en helhet vill jag vara tydlig med att det finns delar i lagförslaget som är bra. Att vi är motståndare mot helheten betyder inte att vi är motståndare till alla delar i förslaget.

Ett av de förslag som vi står bakom och som jag gärna vill nämna här i debatten är ändringen i 12 § från enskilt bruk till privat bruk. Kopieringen av framför allt läromedel har gått över alla gränser, och det finns en risk för att svenska läromedel inte kommer att produceras om det inte går att tjäna pengar på dem. Det är en viktig förändring.

Jag vill också vara tydlig med att Centerpartiet inte har föreslagit att det ska vara lagligt att tillgängliggöra upphovsrättsligt skyddat material för andra, även om detta har stått i någon tidning. Däremot tycker vi att det är fel att den som laddar ned en låt från Internet ska kunna dömas för upphovsrättsligt intrång till böter eller fängelse upp till två år.

Är det verkligen relevant att tala om ett upphovsrättsligt intrång för den som bara laddar ned en låt? Man tar del av det som redan finns utlagt utan tanke på att tjäna pengar och utan att den som äger det upphovsrättsligt skyddade materialet förlorar en enda krona på det. Är det då verkligen fråga om ett upphovsrättsligt intrång som – åtminstone i teorin – ska kunna ge upp till två års fängelse?

Nästa fråga är vilken effekt den lagändring som vi nu diskuterar kommer att ha. Redan i dag är det oftast olagligt att fildela eftersom det innebär ett tillgängliggörande av sitt eget upphovsrättsligt skyddade material som man har på den egna hårddisken. Men det hindrar ju inte minst en halv miljon svenskar från att fildela. Visst kan lagstiftning ändra attityder, men då får inte lagstiftningen uppfattas som verklighetsfrämmande och dessutom vara enkel att kringgå. Redan i dag finns det nya sätt och nya system som inte träffas av lagstiftningen.

Jag är övertygad om att lagliga nedladdningsalternativ som är bättre än de olagliga fildelningsnätverken kommer att ha en mycket större effekt än den lagstiftning som vi i dag diskuterar. Med låga priser, stort utbud, säkerhet i överföringen, tidiga lanseringar av nytt material och så vidare kan musik- och filmbranschen tjäna mer pengar än vad de gör i dag. Men nu verkar det som om branscherna äntligen förstått att utnyttja den nya teknikens alla möjligheter.

Tidigare här nämndes iTunes. Men man kan inte ladda ned från iTunes till en mp 3-spelare som det inte är rätt märke på. Man måste ha en mp 3-spelare av ett visst märke om man ska kunna ta del av den musiken.

Herr talman! Jag måste även säga något om den orimliga utformningen av reglerna för kassettersättning. Det borde givetvis finnas ett tak. Att vi inte vet hur höga kassettersättningarna kommer att bli är inte bra.

Ytterligare en fråga som är viktig är: Hur går det att motivera att kassettersättningarna slår så väldigt olika? Lagutskottet har föredragit om just dvd-spelare. Om man köper en sådan med inbyggd hårddisk för inspelning kan det bli en kassettersättning på kanske 1 500–1 700 kronor, men köper man en dvd-spelare för inspelning med extern hårddisk drabbas man inte av någon kassettersättning. Det vore bra om någon från majoriteten på ett tydligt sätt kan förklara och motivera denna skillnad.

I vår reservation talar vi även om en översyn av bildkonstnärernas upphovsrättsliga situation och hur den nya lagen påverkar ideella organisationers möjlighet att använda upphovsrättsligt skyddat material.

Jag vill till slut i mitt anförande ta upp några frågor som oroliga människor ställt till mig via mejl eller via min blogg. För att öka chanserna att faktiskt få svar på dessa frågor har jag gjort något så ovanligt att jag har mejlat frågorna i förväg till en av de socialdemokrater som ska debattera här i dag för att förhoppningsvis kunna få ett svar. Jag har många frågor, men jag ska bara ta några få.

Varför ska det vara olagligt att göra ett så kallat mediebyte, det vill säga komprimera sina lagligt inköpta skivor för att kunna lyssna på dem i en mp 3-spelare eller i en digital jukebox?

En av frågorna som har mejlats till mig är: Ett skadestånd till en artist för att man laddat ned och lyssnat på en upphovsrättsligt skyddad låt borde motsvaras av den skada – det vill säga den minskade intäkt – som artisten lider. Men om jag aldrig någonsin skulle ha köpt låten, vilken skada har då artisten lidit och vilket skadestånd är rimligt?

En annan person har också skrivit till mig. Han försökte att köpa en skräckfilm som inte fanns att hitta vare som hyrfilm eller köpfilm. Till slut hittade han den i ett fildelningsnätverk, så han laddade ned filmen och tittade på den gratis. Men med den nya lagen hade han blivit en brottsling. Varför?

En annan fråga är om det blir olagligt efter lagändringen att genom fildelning kopiera över tidigare nedladdade låtar från dator till mp 3-spelare, eftersom dessa skulle vara en olovlig förlaga även om man själv redan har dem.

Den sista frågan som jag vill ställa är: Blir det förbjudet att sprida de operativsystem som har inbyggda möjligheter att kringgå kopieringsspärrar, till exempel många Linux-distributioner? Det skulle i så fall slå ut alternativa operativsystem, vilket vore högst olyckligt.

Det här var några frågor som jag hoppas att jag kan få svar på av någon av majoritetens företrädare här i dag.

Anf. 33 HILLEVI LARSSON (s):

Herr talman! Jag vill börja med att säga att detta är en samarbetsproposition av Socialdemokraterna tillsammans med Vänsterpartiet. Beklagligt nog har Miljöpartiet hoppat av.

Vi kommer in på väldigt många frågor här, men jag skulle ändå vilja sammanfatta vad den här saken gäller. Det är egentligen inte så komplicerat som det görs, utan det är ganska enkelt.

Redan i dag är det förbjudet att på nätet lägga ut olagliga verk, alltså sådana som inte har fått upphovsrättsinnehavarens tillåtelse, till exempel en artists musik där artisten inte kommer att få någon som helst ersättning för sitt verk. Det man nu gör är att man slår fast principen att det även är förbjudet att ladda ned sådant här olagligt utlagt material. Det är egentligen lika logiskt som att det naturligtvis måste finnas regler när det gäller köp av stöldgods. Är man medveten om att det är stöldgods man köper, måste krav kunna ställas på den enskilde, att detta inte kan vara rimligt. Det är egentligen den principen som gäller.

Man kan se att det faktiskt inte ställs speciellt höga krav på den enskilde i vårt förslag till ny lag. Om det är någon som laddar ned material som man inte är medveten om är olagligt material, kan man alltså inte ställas till ansvar enligt vårt förslag, utan man ska ha ett uppsåt, alltså att man medvetet laddar ned eller att man visar grov oaktsamhet. Vi nöjer oss inte med “oaktsamhet” utan har efter diskussion kommit fram till “grov oaktsamhet”. Det har tagits exemplet att en ungdom som är 15 år som laddar ned och inte är medveten om att det är olagligt skulle kunna få böter eller fängelse. Det stämmer alltså inte.

Anledningen till att vi lägger fram det här förslaget är att den lag vi hittills har haft har visat sig tandlös, alltså att man inte får lov att lägga ut olagligt material. Det är mängder som laddas ned, och det kan vara internationella sajter som man laddar ned ifrån och som det är omöjligt för oss att komma åt här och i stor kommersiell skala. Man livnär sig på den olagliga nedladdningen och spridningen. Därför måste vi slå fast principen att detta inte ska vara tillåtet.

Jag tror också att det finns ett stöd ute bland allmänheten. Undersökningar har visat att en stor del av dem som i dag laddar ned material skulle vara beredda att betala för det om det fanns lagliga alternativ. Då säger en del: Ja, men om branschen hade haft de lagliga alternativen, hade inte folk behövt ladda ned material olagligt. Men detta blir ju ett moment 22, för hur skulle branschen kunna konkurrera med alla olagliga sajter där folk gratis kan få mängder av filmer och musik?

Nej, vägen att öppna upp för lagliga, billiga alternativ är faktiskt att slå fast principen att det inte är tillåtet att ladda ned gratismaterial utan upphovsrättsinnehavarens tillåtelse. Jag vet att till exempel George Michael har valt att lägga ut sin musik så att man kan gå in och ladda ned den gratis. Det är alltså helt tillåtet. Men att mot artisternas vilja lägga ut material utan att de får ett öre i ersättning ska alltså inte vara tillåtet. Det tycker jag känns helt naturligt.

Syftet är egentligen att vi ska göra verkligheten teknikneutral. Det ska vara förbjudet, tycker jag, att gå i affärerna, plocka väskan full och gå förbi kassan utan att betala, men det är faktiskt det som sker nu i stor skala på nätet. Det köps mängder av filmer och musik, men inte ett öre går till dem som har skapat filmerna och musiken. Man säger då: Ja, men det här är ju bara någonting som skivbolagen driver. Det är inte sant. Artisterna är själva engagerade i det här.

Ett exempel är Per Herrey, en av bröderna i Herreys – ni kommer väl ihåg de gyllene skorna. Han tog som exempel att många artister som inte har stora skivbolag bakom sig och har väldigt svårt att få skivkontrakt i dag – inte minst på grund av den minskade lagliga försäljningen – skulle kunna starta egna sajter, alltså där man själv utan ett skivbolag lägger ut sin musik. Det gör att nästan vem som helst i princip skulle kunna bli artist. Givetvis vill man få lite ersättning för den musik man har lagt ut. Människor skulle då till en billig penning kunna ladda ned ens musik. Men hur skulle detta vara möjligt? Om konsumenterna har som alternativ att helt lagligt ladda ned musik gratis, varför skulle de då välja sajter där det kostar lite grann? Givetvis går inte detta ihop.

En sammanfattning av vad den här frågan ytterst handlar om är att värdera arbete. Varför ska det vara så att den som tillverkar och säljer kylskåp ska ha fullständiga rättigheter till intäkter, medan den som håller på med musik eller film inte ska ha samma rättigheter? Skillnaden är att man inte kan ladda ned ett kylskåp från nätet, men man kan ladda ned en låt till exempel. Det här känns väldigt orättvist mot hela kulturlivet. Jag tycker ofta att kulturlivet är i strykklass. Ofta tycker man av någon anledning att folk i stort sett ska jobba gratis som artister därför att vi har rätt till kultur. Men kulturarbete är ett arbete som är lika värdefullt som något annat, och de som jobbar med det här har redan i dag svårt att försörja sig. Det handlar om deras försörjning och ett bra kulturutbud, för i förlängningen kommer vi inte att ha ett bra kulturutbud när allt färre har råd att försörja sig på det, så det är väldigt viktigt.

Jag tycker inte att vi ställer så stora krav på den enskilde som det ibland låter. Som jag sade krävs det att man ska vara medveten fullt ut om att man begår ett brott för att man ska kunna ställas till ansvar. Därigenom kan jag avfärda de motioner som handlar om det.

När det sedan gäller datorprogram vill inte vi heller stoppa den tekniska utvecklingen och uppfinningar. Därför säger vi att det som vi inte vill tillåta är datorprogram som har som huvudsyfte att kringgå spärrar. Men datorprogram som också har andra syften är givetvis någonting som vi tycker ska vara undantaget.

Jag tror att det här ytterst är en attitydfråga. Det talas om att det inte har tillförts resurser till rättsväsendet. Men tänk på lagen om barnaga! Ytterst handlar det ju om att man ska känna att det inte är rätt att slå ett barn. Och hela attityden i samhället har ju uppenbarligen ändrats sedan lagen infördes. Jag tror att samma sak kommer att hända här, att man kommer att inse att det här inte är tillåtet och inte heller moraliskt tillåtet. Då tror jag att färre kommer att ladda ned. Sedan behöver vi kanske förstärka rättsväsendet också, men ytterst handlar det om att man själv känner att detta inte är okej.

Vi ställer också krav på branschen, vill jag tillägga. Det förekommer att man försöker se till att till exempel musik som laddas ned från ett datorprogram, till exempel Apple, bara kan spelas på den mp 3-spelare som det företaget tillverkar. Vi är alltså emot en sådan utveckling. Det ska vara teknikneutralitet, så att man kan ladda ned musik varifrån som helst och sedan lyssna på den på det sätt man väljer. Och man ska kunna göra privata kopior, kanske inte hur många kopior som helst, men ett visst antal kopior ska man kunna göra. Klarar inte branschen detta kommer vi att återkomma med eventuella lagförslag.

Anf. 34 JOHAN LINANDER (c) replik:

Herr talman! Jag satt och väntade och väntade på svar på de frågor som jag skickade till Hillevi Larsson, vilket jag gjorde i går när talarlistan blev klar och jag fick veta att justitieministern inte skulle vara här. Men några svar kom inte, och jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det.

Det finns mycket att ta upp. Men Hillevi Larsson nämnde bland annat att en artist som heter George Michael själv lägger ut sin musik på nätet. Då är frågan: Hur ska en musikintresserad ungdom, eller vuxen för den delen, som går in och söker låtar på ett nätverk veta att det är lagligt att ladda ned just George Michaels låtar men inte Michael Jacksons? Det är en fråga som det vore intressant att få svar på.

Vi kan ta det här med kopieringsskyddet och att det ska finnas ett rättsligt skydd för kopieringsspärrar. Bolagen lägger kopieringsspärr på skivor; det är bekant. Regeringen och majoriteten menar att det är så viktigt att de här kopieringsspärrarna inte bryts att det därför ska vara olagligt att sprida till exempel programvara som gör att man kan kringgå spärrarna. Samtidigt säger nu Hillevi Larsson här i talarstolen och justitieministern, Hillevi Larsson och Tasso Stafilidis i en debattartikel att kopieringsspärrar inte ska få användas. Om de används för mycket så ska vi förbjuda dem. För mig går inte detta ihop. Varför vill man då först ge dem ett rättsligt skydd?

Den tredje saken som jag tänkte ta upp gäller den skiva som jag visar här. Den köpte jag på en marknad i Skåne – det finns rätt många sådana marknader – för många år sedan vid det här laget. Det är inte så svårt att gissa att den inte är utgiven av U 2:s skivbolag. Det är det som är problemet! Folk försöker tjäna pengar på att kopiera. Det är de personerna som ska jagas, och inte Lisa, 15 år, som laddar ned Britney Spears senaste hit.

Anf. 35 HILLEVI LARSSON (s) replik:

Herr talman! Som jag klargjorde i mitt anförande så är det inte Lisa, 15 år, som ska jagas, utan det är personer som kommersiellt livnär sig på nedladdningen i stor skala. Det är dem vi vill komma åt och som vi tyvärr med nuvarande lagstiftning inte kommer åt eftersom det är tillåtet att ladda ned från olagliga sajter.

Jag har tyvärr inte sett de här frågorna för jag har inte varit inne i min dator på ett tag. Ytterst handlar det också om att min tid är begränsad. Jag har anmält åtta minuters talartid och jag har ytterligare en partikamrat som också har åtta minuter. Vi väljer det som vi tycker är viktigast att ta fram.

Men jag kan nämna ett exempel på de frågor som du tog upp. Det gäller skräckfilmen. Låt oss säga att det finns en olaglig film i form av dvd eller vhs. Ska det vara tillåtet att köpa den trots att man vet att det är stöldgods bara för att den är i form av dvd eller vhs i stället för att den ligger på nätet?

Genom att ta bort möjligheten att lagligt ladda ned från olagliga sajter så uppmuntrar man till att lagliga sajter bildas. De skulle kunna innefatta ovanliga filmer också.

Jag vill ställa en fråga. Du säger själv att alltfler nu laddar ned från nätet och att allt färre köper från affären. Om man inte ger ett skydd för upphovsrättsinnehavarna – hur ska de då få sina intäkter i framtiden? Alla kommer att välja de olagliga sajterna eftersom de är gratis. Man väljer ju hellre det som är gratis än det som kostar pengar. Hur ska det här se ut i framtiden? Jag förstår faktiskt inte det.

Anf. 36 JOHAN LINANDER (c) replik:

Herr talman! Jag önskar att vi hade haft mycket mer tid till detta.

Du säger att det inte är Lisa, 15 år, som ska jagas. Men du står väl ändå bakom att du vill göra henne till en brottsling eftersom hon laddar ned den senaste hiten från någon artist?

Du drar en total parallell mellan att mer musik laddas ned på nätet och att färre skivor köps. Man kan inte dra en sådan direkt parallell! Det är inte så att varje låt som laddas ned på nätet skulle ha köpts i en affär annars. Jag skulle vilja påstå att det är en mycket liten del av alla de låtar som laddas ned som annars skulle ha köpts i en skivaffär.

Det är snarare så att lättillgängligheten till musik och film har ökat intresset oerhört för musik och film. Det är något som artisterna kan tjäna på om man drar nytta av de möjligheter som ges. Det har också visat sig att intäkter från konserter och annat har ökat. Detta är dessutom en möjlighet för personer att hitta nya artister som man inte tidigare har hört talas om. Sedan kanske man går och köper en skiva.

Även om det går att ladda ned filmer på nätet så ökar försäljningen av dvd-filmer dramatiskt – med 60 % på ett år. Det går inte att dra någon parallell mellan att folk laddar ned och att man köper mindre. Jag tror att det snarare är så att intresset ökar för film och musik, och då kommer också människor att lägga mer pengar på film och musik även om man inte gör det på samma sätt som man har gjort tidigare.

När det gäller det här med att lagliga alternativ måste komma fram så gäller det inte bara kostnaden. Man kan till en låg kostnad få samma sak men bättre, det vill säga på ett enklare sätt och med säkrare överföring till exempel få tidigare lansering av nya låtar. Branschen kan arbeta med det här instrumentet och tjäna stora pengar. Men man har inte velat göra det, för man vill fortsätta att sälja plastbitar med musik.

Anf. 37 HILLEVI LARSSON (s) replik:

Herr talman! Det här låter väldigt intressant. Om det finns möjlighet att på nätet få saker gratis och när alltfler har dator och inser den möjligheten så kommer de alltså ändå att gå till butiken och köpa för dyra pengar. Det går inte alls ihop för mig, speciellt inte med tanke på att den lagliga verksamheten på nätet trycks tillbaka av att den olagliga verksamheten är tillåten.

Det är en enorm konkurrensnackdel att en del bjuder ut ett enormt utbud helt gratis. Hur ska man då kunna konkurrera ens om man har låga priser? Det är ju omöjligt. När till och med lagstiftningen säger att konsumenten har rätt att lagligt ladda ned så kommer man att fortsätta med det och att göra det i allt större skala.

Jag tycker inte att vi kan ha en upphovsrätt som utgår från att det man kan köpa i affären ska kosta pengar men att allt på nätet ska vara gratis. Det märkliga är att man säger att ett argument är att det är så enkelt att ladda ned. Tänk om det är enkelt att gå och ta varor i affären också! Ska det också vara tillåtet då? Logiken haltar verkligen.

Jag vill återvända till Lisa, 15 år. Som jag har sagt flera gånger så är det bara när hon är fullt medveten om att det hon gör är någonting olagligt som det ens skulle kunna komma i fråga att hon skulle begå ett brott. Lagstiftningen riktar däremot in sig på den person som i jätteskala laddar ned tiotusentals filmer i veckan från olagliga sajter, säljer dem vidare och blir rik på detta. Det står till och med i propositionen att en enstaka kopia inte kommer att leda till rättegång. Det är de som gör detta i stor skala och som är fullt medvetna om vad de gör och gör det i kommersiellt syfte som man vill komma åt och som man tyvärr i dag inte lyckas komma åt.

Jag tycker inte att brottslighet på nätet ska bedömas mildare än brottslighet in real life.

Anf. 51 JOHAN LINANDER (c) replik:

Herr talman! Vi hade hoppats att justitieministern skulle vara närvarande, men Tasso Stafilidis kanske kan få spela justitieminister.

Nedladdning av musik från nätet har ökat intresset för musik och film. Det är nog svårt att säga emot. Det har medfört att människor lyssnar på mer musik, tar del av mer ny musik och ser filmer som de annars aldrig skulle ha sett. En enkel fråga till Tasso Stafilidis är om han tror att ett ökat intresse för musik och film leder till att människor kommer att spendera mindre pengar på musik och film.

Sedan tänkte jag gå in på frågan om kopieringsspärrar. Ni föreslår nu att kopieringsspärr ska få ett rättsligt skydd, att det ska bli olagligt att kringgå kopieringsspärrarna för att kunna kopiera till exempel en cd-skiva till en mp 3-spelare. Samtidigt har det i en debattartikel sagts att kopieringsspärrar inte ska användas, och om skivbolagen använder dem för mycket kan ni tänka er att förbjuda kopieringsspärrar. Är det inte lite ologiskt att först tycka så bra om kopieringsspärrar att ni till och med vill ge dem ett rättsligt skydd och sedan säga att de inte ska användas och att ni kan tänka er att förbjuda dem?

Jag tänkte också ta upp skräckfilmsvarianten. Det var en man som skickade en fråga till Christer. Han försökte hyra filmen för köpa den gick inte. Så hittade han filmen på ett fildelningsnätverk, laddade ned den och kunde titta på den. I dag gjorde han väl inget olagligt, men med den nya lagen skulle han vara en brottsling. Då är frågan: Vilken skada har upphovsrättsinnehavaren lidit av detta? Eftersom upphovsrättsinnehavaren inte lidigt skada med en enda krona undrar jag: Vilket skadestånd skulle det rimligtvis vara fråga om?

Anf. 52 TASSO STAFILIDIS (v) replik:

Herr talman! Jag konstaterade tidigare att skräckfilmsexperten här är Hillevi Larsson, men jag ska gå in på den frågan sedan. Först vill jag ta upp frågan om att ladda ned, se och ta del av musik och så vidare.

Det är olyckligt att framställa frågan som Johan Linander gör, för så kan man missuppfatta den. Både från kulturutskottet, lagutskottet och i propositionen är man i den här frågan tydlig om att det är fritt fram för alla att gå in på nätet och se på, lyssna på och ta del av både filmer, musik och texter, allt möjligt. Det är och kommer att fortsätta vara fritt att göra det. Det vi reagerar mot är att man sparar musiken på sin hårddisk eller bränner den på skivor. Då begår man en överträdelse.

Reglerna handlar inte om att bara se filmer eller lyssna på musik. Många pappor och mammor har hört av sig och frågat om deras tonåringar blir kriminella om de lyssnar eller ser. Det blir de ju inte. Vi måste vara tydliga. Det är inte kriminellt, och den här lagen kriminaliserar inte att man går in och tittar och lyssnar. Ett brott blir det först om man begår en aktiv handling och sparar det.

Anf. 53 JOHAN LINANDER (c) replik:

Herr talman! Om man lyssnar på en låt så laddas den ned i arbetsminnet på datorn. Men det kanske är helt okej att ha den i arbetsminnet.

Jag antar att Tasso Stafilidis också hade tänkt säga något om skräckfilmshistorien, men jag får vänta på det till hans nästa inlägg.

Jag vill också ställa en fråga om kassettersättningen, om Tasso Stafilidis hinner med att svara på den på sina två minuter. Varför är det rimligt att en dvd-inspelare med extern hårddisk inte drabbas av kassetersättning medan en dvd-inspelare med intern hårddisk kan drabbas av en avsevärd kassettersättning? I lagutskottet har vi fått se att det kan bli 1 700 kr. Kanske blir det inte så mycket, men det riskerar ändå att bli mycket höga siffror.

Anf. 54 TASSO STAFILIDIS (v) replik:

Herr talman! Jag tycker att det här är en av de frågor som har missuppfattats mycket i debatten. Folk har trott att man inte får lov att se och så vidare. När man tittar på någonting på nätet skapas det ett tillfälligt exemplar på hårddisken. I 11 a § i propositionen kan man se att det är tillåtet. Den finns på s.380–381 i propositionen. Den tycker jag att Johan Linander ska läsa.

Många har uppfattat att de inte skulle få gå in och ta del av allt det viktiga – och ibland oviktiga – material de vill. Den här lagen begränsar inte yttrandefriheten. Den här paragrafen är viktig för yttrandefrihetens skull, för allas möjlighet att ta del av material oavsett om det är upphovsrättsskyddat eller ej. Det handlar om tillfälliga kopior.

Så till frågan om kopieringsspärrar. Detta står tydligt i propositionen, och vi har förtydligat det i betänkandet. Vi har till och med förstärkt det så mycket att Johan Linanders borgerliga allianskamrater har valt att reservera sig för att de inte tyckte att vi skulle gå fram så hårt. Vi säger att vi kommer att följa utvecklingen på det här området. Om det skulle visa sig – vilket skulle vara tvärtemot vad som är tendensen nu, för i musikbranschen är det i stort sett bara ett enda bolag kvar som använder sig av kopieringsspärrar – att man använder olika sätt för att hindra människor att kopiera till sina mp 3-spelare eller att göra så att det krävs en viss speciell teknik för att kopiera från nätet, så vill vi lagstifta. Det talar vi om. Vi följer utvecklingen, och om den går åt alldeles fel håll kommer vi att lagstifta.

Anf. 56 JOHAN LINANDER (c) replik:

Herr talman! Jag tror inte att Johan Löfstrand behöver oroa sig för Centerpartiet. Att vi skulle vara oansvariga för att vi inte tycker likadant som Socialdemokraterna är en något märklig syn på demokrati. Centerpartiet värnar om upphovsrätten. Men den måste vara anpassad till dagens verklighet. Vi kan inte lösa dagens problem med gårdagens lösningar.

Jag kommer att upprepa några av de frågor som jag tidigare har ställt till Hillevi Larsson och även till Tasso Stafilidis. Eftersom jag inte har fått något svar tvingas jag att upprepa dem.

Hillevi Larsson tog tidigare ett exempel med en bokaffär som kopierade upp kurslitteratur och sålde. Ett annat exempel var personer som laddade ned musik i stora mängder och säljer. Båda dessa saker är olagliga redan i dag. Det vore intressant att få några exempel på saker som inte är olagliga i dag men som blir det med den nya lagen. Det skulle vara intressant att höra av Johan Löfstrand om det finns några sådana situationer som han tycker att polisen ska lägga ned resurser på för att stävja.

Jag återkommer än en gång till skräckfilmen. Ni har hört historien. Den gick inte att hyra, den gick inte att köpa, och så hittade man den på nätet och laddade ned den och tittade på den. Då är frågan: Vilken skada har upphovsrättsinnehavaren lidit, och vilket skadestånd skulle vara rimligt i det fallet? Det tycker jag att Johan Löfstrand ska vara på.

Anf. 57 JOHAN LÖFSTRAND (s) replik:

Herr talman! Den första frågan gällde huruvida min demokratisyn är att man måste tycka som Socialdemokraterna eller att man annars inte borde tycka någonting alls. Det jag menade var att det hade varit mycket mer konstruktivt om Centerpartiet i stället sagt sin mening i sin reservation eller varit delaktigt i hela arbetet med propositionen och sagt: På de här områdena är vi missnöjda, och på de här områdena skulle vi vilja ha en annan inriktning.

Kristdemokraterna, Folkpartiet och Moderaterna har framfört sina åsikter. På vissa områden har vi jämkat oss från majoriteten för att vi har sett att det är viktigt att få en bred uppslutning om detta. Det hade varit oerhört mycket bättre om Centerpartiet i den här frågan hade gjort likadant. Man hade kunnat säga: I de här frågorna är vi oerhört kritiska, i stället för att föreslå ett avslag på hela propositionen när det uppenbarligen finns delar som det tycker är väldigt bra.

Sedan ska jag gå in på skräckfilmsexemplet. Det handlade om att filmen är möjlig att hitta eller inte. Självklart är det ett problem om marknaden inte har möjlighet att erbjuda den och det inte finns något utbud av den produkten. Då är det jättesvårt. Jag håller med om att det är jättestort dilemma.

I slutändan kommer det kanske att bli så att det inte finns någon möjlighet att få tag i det här. Där kan man kanske föra ett principiellt resonemang i framtiden om hur lång upphovsrättstiden ska vara. Det kan säkert finnas sådana resonemang som man kan föra. Det håller jag helt med om. Men när vi kommer in på den här delen med skadestånd menar jag att vi redan i dag har många exempel där upphovsrättsinnehavaren inte tar skada. Om jag till exempel går till en videobutik och hyr en dvd-film och sedan kopierar den och ger den till hundra av mina polare så kommer det ju inte, som också var uppe i det här exemplet med en rockkonsert, att påverka. De kommer ju att se filmen, och de hade kanske inte sett den annars. Så det kommer inte att påverka upphovsrättsinnehavaren. Men jag har uppenbarligen brutit mot en lag redan då.

Anf. 58 JOHAN LINANDER (c) replik:

Herr talman! Det är ett mycket intressant exempel som Johan Löfström tar upp här. Om jag kopierar en hyrd dvd-skiva och ger till hundra av mina kompisar begår jag ett upphovsrättligt brott eftersom det är jag som tillgängliggör en upphovsrättsligt skyddad skiva. Men mina hundra kompisar begår inget brott. Det är det som är skillnaden med den digitala tekniken. Det handlar inte bara om den som tillgängliggör för alla andra utan även om den som tar emot för att lyssna och se.

Sedan måste jag komma in på det som också Tasso Stafilidis var inne på. Om du bara lyssnar på en låt som ligger på nätet, det vet jag att det står i propositionen, och gör en tillfällig kopia i arbetsminnet, så gör det inget. Sedan kan man ju fråga sig hur ofta man städar sitt arbetsminne, men det är en annan sak. Men vad är skillnaden för upphovsrättsinnehavaren i liden skada om jag bara lyssnar på låt över nätet eller om jag kopierar den till min dator och lyssnar på den en gång? Man kan också säga att många människor inte ens lyssnar på den musik som de laddar ned, för det har blivit en samlargrej av det. Vad är skillnaden för upphovsrättsinnehavaren? Det ska vara okej att någon bara går in och lyssnar på en låt. Men det ska inte vara okej att kopiera den för att kanske lyssna en gång.

Anf. 59 JOHAN LÖFSTRAND (s) replik:

Herr talman! Jag tycker att skillnaden är väldigt stor. Om du går in och lyssnar på en låt, läser en text eller gör något annat är det fortfarande så att den som har lagt ut texten också har den och är ägare av den – även om du kan gå in och se den eller lyssna på den. Om texten eller låten å andra sidan laddas ned till din dator kan du när du vill och under all framtid, från den tid då du laddar ned den, ha tillgång till texten, bilden eller låten. Du kan också sprida texten eller låten till väldigt många andra. Så jag ser det som en väldigt stor skillnad.

Det som jag tycker är det viktiga här, och det som egentligen är grunden i det här lagförslaget, är ju faktiskt att vi måste skapa annorlunda attityder. Självklart finns det väldigt många i dagsläget som har hamnat i en situation där man tycker att det är självklart att man ska få ladda ned gratis musik på nätet. Men för mig är det så att upphovsrättsinnehavaren faktiskt ska få del av det man har tillverkat eller spelat in.

Då menar jag att det är viktigt att vi skapar en attityd i samhället som säger att det är lika lite okej att gå in och snatta i en affär som det är att ladda ned musik från nätet. Båda sakerna ska vara olagliga. Det handlar om att vi måste skapa en attityd i samhället präglad av att äganderätt är något väldigt viktigt. Oavsett om det rör sig om ett kylskåp, som vi diskuterade alldeles nyss, eller om det rör sig om en musiksnutt så är faktiskt äganderätten väldigt viktig för att det samhälle som vi lever i ska fungera.

This entry was posted in Anföranden i riksdagen. Bookmark the permalink.

One Response to Anförande och repliker från upphovsrättsdebatten

  1. Pingback: Studiebesök hos Voddler » Linander tycker!

Leave a Reply

Your email address will not be published.