Anförande och repliker ang. Unga lagöverträdare

Anf. 213 JOHAN LINANDER (c):

Herr talman! De allra flesta barn som växer upp i Sverige har en trygg uppväxt med engagerade föräldrar. De löper väldigt liten risk att hamna i kriminalitet. De kan känna trygghet, de blir bekräftade av sina föräldrar, de lär sig ta ansvar för sig själva och sin omgivning och de får en uppväxt som ger goda förutsättningar för det liv som väntar som vuxen.

Men det finns tyvärr också barn som har en betydligt svårare uppväxt – barn som egentligen ingen förvånar sig över när de hamnar snett här i livet. Det kan vara barn som lever i missbrukarfamiljer. Det kan handla om psykiska problem. Det kan vara familjer där övergrepp av olika slag snarare är regel än undantag. Barnets otrygghet leder till frustration och förtvivlan som kanske leder till aggression, som kan leda till kriminalitet.

Samhället har ett stort ansvar för att ge alla barn en bra uppväxtmiljö med omsorg och en miljö som är fri från våld och droger. Inget barn ska ha det huvudsakliga ansvaret för att uppfostra sig själv. Samtidigt måste man säga att föräldrarna alltid i grunden har ansvaret för sina barn, men när föräldrarna inte klarar av att ta detta ansvar måste samhället vara snabbt och tydligt i sina hjälpande insatser.

När man läser dagens betänkande och de motioner som har skrivits om unga lagöverträdare så tycker jag att vi över partigränserna är relativt eniga om vad som behöver göras.

Vi har nu fört den här debatten sedan 2002; det är precis samma debatt. Det har varit ungefär samma argument; det är bara det att under förra mandatperioden stod vi och skällde på att regeringen inte gjorde tillräckligt och nu är det tvärtom. Man kan också konstatera att på den tiden var justitieministern Thomas Bodström inte närvarande och nu är justitieutskottets ordförande Thomas Bodström inte heller närvarande. Också det är på samma sätt.

Likheterna kan till exempel handla om hur snabbt samhället måste gripa in när någonting händer. Vi tycker ju alla att det tar för lång tid när polis, åklagare och domstol jobbar för att möta unga gärningsmän men också det unga brottsoffret.

Vi tycks också vara överens om att unga som har begått brott men lämnat kriminaliteten måste få en ny chans. Det kan till exempel handla om en snabbare gallring i belastningsregistret.

Ett tredje exemplet som vi alla står bakom är medlingen. Vi tycker alla att det är bra att den unge gärningsmannen får möta sitt brottsoffer – om brottsoffret vill, så klart – och på det sättet på ett närmare och tydligare vis får se vad brottet faktiskt innebar för brottsoffret.

Samtidigt som man kan konstatera att det finns likheter i vad vi tycker finns det också en del skillnader. Jag tycker att den allra tydligaste skillnaden mellan den borgerliga alliansens politik och de förslag som den rödgröna oppositionen lägger fram är att vi i alliansen vågar ställa tydligare och tuffare krav. Vi har all medmänsklig förståelse för vilken bakgrund det kan finnas till att en ung person hamnar i kriminalitet. Men när det gäller att få den unga killen eller tjejen ifrån problemen behövs det tidiga och tydliga krav. Vi kan inte ha den här ”snällismen” där den unge stryks medhårs med förklarande ursäkter till varför det gick som det gick.

Det räcker inte att man bara behöver gå till socialförvaltningen ännu en gång och förklara att man lovar att det här aldrig mer kommer att ske. Ibland krävs det ett ordentligt uppvaknande för att den unge ska förstå att vägen han – det är oftast en han – vandrar på kommer att leda brant nedför. Förmodligen kommer vägen inte att ta slut förrän han står utanför grinden till fängelset. Och när han väl har kommit innanför den grinden tar det många år innan den öppnas igen. Där har samhället ett ansvar att stoppa honom på den vägen innan han kommer för långt nedför backen. Det krävs tydliga och tidiga insatser.

En annan skillnad som har varit uppenbar här i dag och som jag inte kan låta bli att kommentera är att oppositionen i allmänhet och kanske Vänsterpartiet i synnerhet tydligen inte har förstått att Sverige i dag befinner sig i den djupaste globala finanskris som vi har sett på 50 år eller kanske ännu längre tid. Det kommer inte att handla om var vi ska satsa mest pengar. Det kommer att handla om andra, betydligt tuffare åtgärder för att vi ska kunna ha sunda finanser. Det är möjligt att Lena Olsson har en sedelpress i källaren; det brukar vara så för Mona Sahlin också. Men för oss som har ansvar för landets ekonomi gäller det att klara av sunda finanser, inte minst för att bevara trovärdigheten för den svenska kronan. Försvinner trovärdigheten för den svenska kronan och den börjar sjunka ännu djupare blir det inte roligt.

Att i det här läget höja skatter som vi har hört förslag på, när det som behövs är att få i gång konsumtionen, är fullkomligt förödande ur ett nationalekonomiskt perspektiv. Det som snarast skulle behöva göras är att sänka skatterna för låg- och medelinkomsttagare, precis på det sätt som alliansen redan har börjat med.

Herr talman! Nog talat om ekonomi. Visst finns pojkstreck som är ganska oskyldiga även om det kanske kan handla om skadegörelse och i värsta fall stölder. Men om de 13-åriga polarna upptäcker att det gick ju bra och att ingen upptäckte dem eller ens tycktes bry sig om att de snodde de här grejerna eller rånade en annan kille på hans mobiltelefon blir belöningen snarast att de fick en ny mobiltelefon. De kanske till och med fick ett häftigt rykte på skolan. Då finns det en risk att det här oskyldiga pojkstrecket går över till mindre oskyldiga gärningar. Oavsett om gärningsmannen är under 15 år eller inte ska samhället ta brottet på allvar, och det ska utredas.

Det ska inte heller fungera för äldre kriminella att använda de yngre till att genomföra brotten eftersom de är minderåriga och inte straffmyndiga. Sådana brott ska utredas. Målet måste vara att den äldre personen som står bakom brottet också ska kunna dömas.

Nästan allt som oppositionen motionerat om och reserverat sig för pågår redan i olika former av utredningar eller finns i väntande propositioner. Det handlar till exempel om gallringsreglerna, häktningsförfarandet och barnbrottsutredningen. Regeringen har också gett länspolismästaren i Västra Götaland i uppdrag att kartlägga hur rättsväsendets myndigheter arbetar med ungdomar som riskerar att utveckla en vanekriminell livsstil.

Därför finns det för närvarande inte anledning att bifalla någon motion även om det förs fram en del goda förslag. Med detta vill jag yrka bifall till förslagen i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 214 KERSTIN HAGLÖ (s) replik:

Herr talman! Jag vill fortsätta samtalet om det förebyggande arbetet. Från den sidan tycks endast talas om när problemen uppstår.

Under 90-talet kunde vi se att både narkotikamissbruket och alkoholmissbruket ökade, Johan Linander, i synnerhet när det gällde andelen 15-åringar som uppgav att de hade provat narkotika. I början av 90-talet blev det en trefaldig ökning. Och även alkoholmissbruket ökade.

Då satte vi socialdemokrater i gång både med den alkoholpolitiska handlingsplanen och med den narkotikapolitiska handlingsplanen. Vi tillsatte också en narkotikasamordnare. Det arbetet fortlöpte väldigt bra. Man engagerade till och med barnen och ungdomarna själva i det arbetet. Narkotikasamordnaren gjorde ett fantastiskt jobb. Kommuner och landsting tillsatte samordnare som jobbade med barn och ungdomar. Man gjorde upp handlingsplaner ute på skolorna. Alla elever och föräldrar skulle veta vad som händer om man misstänks ha använt droger eller någonting annat.

Allt detta plockades bort när ni kom till makten. Ni tog bort narkotikasamordnaren. Ni tog bort alltihop. Ni placerade detta på flera myndigheter. Vi tappade fart, vi tappade tempo och vi tappade samordning. Efter att det sjönk under 2000-talet ser vi nu hur det ökar igen. Du och jag var på samma seminarium i eftermiddags. De säger precis samma sak, att under 90-talet var det mycket mer stök och bråk än i dag, och sedan sjönk det. Det kan ha att göra med alkohol- och narkotikakonsumtionen, för de sade att det var likadant där. Den sjönk under 2000-talet.

Jag har en fråga till Johan Linander som jag är mycket intresserad av att höra svaret på. Vad görs egentligen konkret i dag i förebyggande syfte när det gäller alkohol- och narkotikafrågor som rör barn och ungdomar?

Anf. 215 JOHAN LINANDER (c) replik:

Herr talman! Det kan finnas en viss reservation för att jag minns fel, men jag tror att Kerstin Haglö skulle titta noggrant på statistiken. Om inte jag minns fel började ökningen av narkotikaanvändningen när man frågade 15-åringar och även när man tittade på dem som mönstrar redan i början av er förra mandatperiod, alltså före 2006. Men det är en trend som vi har sett i flera olika omgångar. När det är lågkonjunktur minskar oftast missbruket. Man har mindre pengar. Den totala konsumtionen av alkohol minskar när det är lågkonjunktur, och när det är högkonjunktur ökar den. Det beror kanske på att man har mer pengar att spendera på detta. Vad vet jag?

Påstående att arbetet med narkotikafrågor totalt har avstannat är fel. Det stämmer att vi inte har kvar narkotikasamordnaren, men det betyder inte att narkotikaarbetet har upphört. Det har flyttat in på departementet, till det normala arbetet med folkhälsofrågor som ligger på Socialdepartementet. Arbetet fortgår. Att den inte finns en central narkotikasamordnare som sitter i Stockholm betyder inte att alla kommuner ska sluta att ha ett narkotikaarbete. Det ligger i skolplanen att man även ska ha alkohol- och narkotikainformation i skolorna. Det är inte alls så att arbetet har upphört, men det stämmer att det är fler som har prövat narkotika nu än det har varit under några år på 90-talet. Arbetet för att det ska vara tvärtom fortsätter givetvis. Helst ska ingen över huvud taget testa narkotika.

Anf. 216 KERSTIN HAGLÖ (s) replik:

Herr talman! Men då fanns det en samordnare, Johan Linander. Det fanns stimulansmedel ut till skolorna. Det fanns över huvud taget medel ute i skolorna, och man engagerade barn och ungdomar på ett helt annat sätt därför att man hade en sådan kraft i det här arbetet.

Jag får inget svar från Johan Linander på frågan om vad som görs i dag. Jag är ute på skolorna och pratar, och de känner nog inte att de har något stöd uppifrån för att jobba med de här frågorna. De jobbar så gott de kan själva, och det är gott nog.

Barnombudsmannens rapport Upp till 18 visar väldigt tydligt att de som har provat på narkotika och de som konsumerar alkohol en gång i månaden eller mer inte trivs i skolan. De trivs inte i bostadsområdet. De har i regel en förälder som är arbetslös. Ser inte Johan Linander mönstret och att det är där vi måste börja?

Politik handlar om att vilja och prioriteringar för att också förebygga. Ni har valt att lägga 85 miljarder på skattesänkningar till en tiondel av svenska folket, enligt riksdagens utredningstjänst. Det är inte Socialdemokraterna som säger det. Det är riksdagens utredningstjänst. Ni har lånat upp pengar nu. Tänk om dessa 85 miljarder hade kunnat användas för att investera i barns och ungdomars skola, vilket vi har lagt förslag om i vår budget.

Vi vill satsa på förebyggande kvalitet i förskolan. Vi har lagt in fler pedagoger, fler lärare och specialpedagoger. Vi vill stärka familjerna med högre barnbidrag och underhållstöd. Jag kan hålla på så här länge. Allt detta är förebyggande arbete för våra barn och ungdomar. Ni ser inte helheten.

Anf. 217 JOHAN LINANDER (c) replik:

Herr talman! Det är fullkomligt felaktigt att påstå att vi har lånat upp pengar för att genomföra skattesänkningar. Så är det inte. Staten har gått med enorma överskott de senaste åren. Vi har kunnat betala av på statsskulden. De största procentuella skattesänkningarna har gått till låg- och medelinkomsttagare. Det borde vi åtminstone kunna vara överens om. Om ni inte har bett RUT att utreda det så kan ni väl göra det.

Kerstin Haglö hänvisade till en rapport som jag inte har läst, men jag är tveksam till att det är alltid är ungdomar som bor i socialt utsatta områden med hög arbetslöshet som konsumerar mest alkohol och droger av olika slag. I tidigare undersökningar är det tvärtom. Det är i riktiga höginkomstområden som ungdomar konsumerar mycket alkohol. Sedan kanske det inte är samma sociala problem i övrigt, men jag tror inte man ska dra den där parallellen.

Sedan blir jag väldigt orolig när det ständigt hörs från oppositionen att om föräldrar blir arbetslösa, om föräldrarna har en mindre god ekonomi, finns det något slags anledning för barnet att bli kriminellt eller börja missbruka. Så är det ju absolut inte! Det finns absolut ingen anledning för någon människa att bli kriminell. Vi har ett ansvar för våra egna liv, och samhället har ett ansvar, men att säga att dålig ekonomi leder till kriminalitet är på något sätt att legalisera att någon börjar begå brott.

This entry was posted in Anföranden i riksdagen. Bookmark the permalink.

3 Responses to Anförande och repliker ang. Unga lagöverträdare

  1. Nils2 says:

    Hej!

    “samhället vara snabbt och tydligt i sina hjälpande insatser” – håller helt med om detta. Här har barn- och ungdomspsykiatrin en viktig roll. Många av de bråkiga barnen har den psykiatriska diagnosen uppförandestörning (conduct disorder). Uppförandestörning är en diagnos – inte en sjukdom i sig. Det gäller att identifiera bakomliggande orsaker som ofta är behandlingsbara. Till exempel ADHD och depression. Att säga som du gör “när föräldrarna inte klarar av att ta detta ansvar…” tycker jag är fel. Inte ens världens bästa föräldrar kan rå för att deras son eller dotter lider av odiagnosticerad ADHD som leder till kriminalitet och missbruk. När det gäller unga lagöverträdare gäller det att se till hela individen, inte bara till brottet. Ett nära samarbete mellan barn- och ungdomspsykiatri, socialtjänt och polis är vad som krävs.

  2. Jag håller helt med dig Nils.

  3. Fredrik says:

    Ju större andelen fattiga svensken blir desto fler “problem”ungdomar kommer vi att få i samhället. Ekonomisk trygghet är en fundamental plattform för en trygg uppväxt. Dessvärre så leder västeländsk totalitär kvartalskapitalism till bla det som bloggats om här.

Leave a Reply

Your email address will not be published.