Anförande och repliker i debatten om processrättsliga frågor

Anf. 104 JOHAN LINANDER (c):

Fru talman! I dag debatterar vi processrättsliga frågor, och det är en av de i princip årligen återkommande debatterna där motionsyrkanden behandlas.

Jag ska koncentrera mig på tre saker i dag: rättshjälp, inställda domstolsförhandlingar och beslag. Därefter har jag några frågor till oppositionspartierna angående deras reservationer i detta betänkande.

Centerpartiet har i ett antal år drivit frågan om att rättshjälpen måste bli bättre för de svenska medborgare som har utsatts för brott i ett annat land men också för de svenska medborgare som misstänks eller åtalas för ett brott i ett annat land.

Vem som helst kan råka ut för ett brott vid en resa i ett annat land. Det kan vara ett mindre brott, som stöld, och då finns det kanske ingen större anledning att närvara vid en efterföljande rättegång om det blir någon. Men det kan också handla om ett grovt brott, som våldtäkt eller misshandel, och då finns det all anledning att komma tillbaka som målsägande, då man kanske ska vittna eller få skadestånd.

Då är frågan: Hur ska man få rättshjälp för att kunna göra detta? Vilken möjlighet har man att förstå vad som händer vid rättegången?

För den som utsatts för sexualbrott finns det i dag en bättre möjlighet att få rättshjälp. Det är ett undantag. Men har man råkat ut för någon annan typ av brottslighet är det betydligt svårare. Detta anser vi behöver förbättras.

Det är självklart att det i första hand är det land där rättegången hålls som har ansvaret för att den som är misstänkt för brottet eller som har utsatts för brottet kan få hjälp, om det handlar om målsägandebiträde, tolkning eller liknande. Men Sverige har ändå ett sekundärt ansvar att hjälpa sina medborgare i svåra situationer.

Det är inte bara som brottsoffer man kan råka illa ut som svensk medborgare när man är i ett annat land. Man kan också misstänkas och åtalas för ett brott. För att den som åtalas ska kunna få en rättvis rättegång krävs det att man förstår vad som sägs i rättegången, att det finns tolkning, att man får dokument översatta så att man vet vad det hela handlar om, vad man är anklagad för, och att man får en försvarare, en advokat, som man kan kommunicera med.

Även i de här fallen är det självklart det land där rättegången hålls som har det här ansvaret. Men tyvärr vet vi att det inte alltid fungerar, inte ens inom EU. Inom EU har vi ändå regler som gör att vi lämnar ut våra egna medborgare till andra EU-länder, genom den europeiska arresteringsordern. Ändå fungerar det inte, så svenska medborgare kan hamna i situationer där man kan tycka att de inte har fått en rättvis rättegång genom att de helt enkelt inte förstått vad som sker i processen. Då ska Sverige ha ett sekundärt ansvar att hjälpa till och kunna ge rättshjälp.

Någon kanske tänker att man väl då bara kan låta bli att bli misstänkt för ett brott. Men det är inte riktigt så enkelt.

Det kan vara Otto von Arnold som har missuppfattat trafikreglerna i Polen och råkat vålla en olycka. Det kan vara Ulrika Karlsson som av någon oförklarlig anledning hamnat i ett slagsmål utanför krogen i Bryssel – det vet man aldrig. Det kan vara jag som blev oskyldigt misstänkt för misshandel och dråpförsök när jag åkte med kompisarna till Kos i Grekland när jag var 18 år.

Vem som helst kan hamna i en situation där man misstänks för brott, och då måste det finnas möjlighet till en rättvis rättegång. Man kan själv tänka sig in i situationen att sitta i ett annat land och anklagas för ett brott som man riskerar åratal i fängelse för, och man förstår inte riktigt vad som sägs under rättegången.

Fru talman! När det gäller effektiviteten i våra svenska domstolar är de många inställda rättegångarna ett av de största problemen. Det handlar inte bara om effektivitetsförluster och kostnader för domstolarna. Detsamma gäller för åklagare och de rättsliga biträdena, alltså både offentliga försvarare och målsägandebiträden, som kommit dit men det blir ingen rättegång.

Delgivningsproblem är en av anledningarna. För närvarande pågår det också ett arbete för att få fram en ny delgivningslag. Kort sagt kan man säga att en förenklad delgivning bör kunna ske i flera fall.

Vi i Centerpartiet tycker också att det är värt att titta vidare på om och i så fall hur tredskodomar ska kunna användas i enklare brottmål.

Det skulle alltså innebära att den som väljer att inte komma till domstolen kan dömas utan att vara närvarande.

Den andra saken jag skulle vilja ta upp är när det ska finnas möjlighet att komma överens utanför domstolen. Det vill säga att åklagare och den åtalade, tillsammans med dennes försvarsadvokat, kan komma överens om lämpligt straff som sedan fastställs av domaren utan att det blir någon huvudförhandling i domstolen. Det ligger också i linje med Europarådets rekommendationer om att det ska finnas en ökad lagföring utanför domstol. Men det är mycket känsliga frågor, och avvägningen mellan effektiviteten i rättsprocessen och den enskildes rättssäkerhet är oerhört viktig. Frågorna måste noggrant utredas innan det kan bli tal om att fatta beslut.

Fru talman! Min talartid går snabbt. Här i debatten skulle jag också vilja ta upp frågan om beslag, särskilt beslag av dataservrar. Vi har sett exempel på att helt oskyldiga personer och företag råkar illa ut på grund av att dataservrar beslagtagits i en förundersökning. Självklart kan beslag behövas för att säkra bevisning, men samtidigt har samhället ett stort ansvar för att se till att inte oskyldiga personer råkar illa ut. Åtminstone måste man minimera skadan för andra än de misstänkta.

Ingen kan veta vilka andra personer eller företag som hyr in sig hos samma serverägare, och att då drabbas hårt och länge för att man råkar befinna sig med sitt kundregister eller med sin fakturahantering på den server som blir beslagtagen är inte rimligt. När det gäller digital information är det faktiskt enkelt och billigt att kopiera, så att de oskyldiga som drabbas kan få tillbaka den information som ligger på den beslagtagna servern.

I dag är inte frågan om kopiering av beslagtagen egendom lagreglerad, men inom Justitiedepartementet förbereds ett uppdrag om en utvärdering av förundersökningsförfarandet, och bland annat beslagsfrågor inom IT-miljö kommer att omfattas. Det är bra och nödvändigt.

Till slut har jag två frågor till oppositionen med anledning av reservationer som ni har.

Med anledning av reservation 2 undrar jag om Socialdemokraterna kan förtydliga vilka åtgärder som behöver vidtagas för att öka förutsättningarna för en representativ sammansättning av nämndemannakåren. Det är ju inte så länge sedan som riksdagen på förslag av den gamla socialdemokratiska regeringen ändrade ett antal regler för nämndemännen. Vad har nu tillkommit som inte fanns då?

Min andra fråga vänder sig till alla tre oppositionspartierna, eller egentligen två, eftersom Vänsterpartiet inte är här. Ni som står bakom reservation 14 om statens skadeståndsansvar vid buggning, jag skulle vilja höra en redogörelse för vad som är skillnaden mellan ert förslag och den möjlighet till skadestånd som redan i dag finns genom skadeståndslagen.

Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer.

(Applåder)

Anf. 105 MEHMET KAPLAN (mp) replik:

Fru talman! Tack, Johan Linander! Tyvärr kom frågorna i slutet av anförandet. Om du hade tagit dem i mitten hade jag kunnat bläddra fram till just det där som du pratade om.

En fråga har jag däremot. Den handlar om det Johan Linander uppehöll sig vid i början av sitt anförande, nämligen om någon av våra kolleger i utskottet skulle bli misstänkt för något i utlandet. Jag undrar: Hur funkar det om en svensk medborgare i Sverige prövas av svensk åklagare och bevisen, som i det här fallet USA hade skickat hit, inte räcker för häktning, och sedan personen på en utlandsresa i samband med en mellanlandning – på tips från vår egen underrättelsetjänst eller någon annanstans ifrån – fastnar i en kontroll och skickas till USA? En svensk medborgare skickas till USA. Hur funkar det då?

Det är ju inte bara vi som sitter i utskottet som ska åtnjuta rättssäkerhet utan alla svenska medborgare. När inte vår egen rättsapparat på basis av de fakta som finns och som vi har fått oss tillskickade från utländska säkerhetstjänst inte anser sig kunna vare sig häkta, fälla eller hålla kvar personen, hur kan vi då blunda för att denna person grips i utlandet och nu befinner sig i USA? I bästa fall bara blundar vi – i sämsta fall har vi faktiskt medverkat till att personen sitter där.

Anf. 106 JOHAN LINANDER (c) replik:

Fru talman! Även om inte Mehmet Kaplan nämner något namn handlar detta faktiskt om en pågående rättsprocess som jag inte tycker att vi ska diskutera här i riksdagens kammare. Utan att gå in på målet närmare kan jag bara säga att den här personen var internationellt efterlyst, och därför blev han stoppad på en flygplats i ett annat land. Men jag tycker att det är olämpligt att diskutera pågående rättsfall, oavsett om de pågår i svensk eller amerikansk domstol.

Anf. 107 MEHMET KAPLAN (mp) replik:

Fru talman! Principen att kunna hantera svenska medborgare oavsett var de befinner sig är oerhört viktig. Vi kan inte avsäga oss ansvar för personer när vi själva inte kan hantera frågan i vårt eget land. Rättssäkerheten måste ändå gälla oavsett var personen befinner sig.

Jag är tydlig med att inte nämna namn, och det är möjligt att vi gick in på för mycket detaljer, men jag tror att det ändå ytterst handlar om det förtroende som det svenska rättsväsendet åtnjuter hos Sveriges alla medborgare. Alla människor som befinner sig i vårt land måste känna ett stort förtroende för rättsapparaten och de principer som vi hyllar och finner nödvändiga för att kunna kalla oss rättsstat. Det är det som det handlar om, inte om något enskilt ärende.

Enskilda ärenden kommer och går. I vissa fall kan man bevisa att personerna varit oskyldiga, och då får de i vissa fall skadestånd. I andra fall sitter de i något annat land på grund av att vi har gjort fel. I vissa fall har de blivit utsatta för tortyr. Enskilda ärenden talar inte för sakfrågan eller principfrågan.

Min fråga till Johan Linander gäller hur vi ska göra för att reglera den svåra och delikata fråga som berör balansen mellan rättssäkerhet och integritetsskydd – vilket jag vet att Johan Linander och Centerpartiet tidigare har sagt sig värna. Johan Linander tog upp att just en av Centerpartiets ledamöter hade velat göra mer än regeringen när det gäller borttagande av servrar. Jag menar att det är viktigt att balansen i den här frågan upprätthålls. Vad tänker Centerpartiet göra för det?

Anf. 108 JOHAN LINANDER (c) replik:

Fru talman! Det var mycket och inget i den repliken, höll jag på att säga. Det är klart att det finns många fall i andra länder där rättssäkerheten inte upprätthålls på det sätt vi skulle önska. Genom diplomatiska kanaler kan man väl utöva påtryckningar. Det finns också fall där svenska myndigheter har gjort fel. Det finns till exempel det kända fallet med avvisningen av två egyptier från Bromma flygplats, som jag själv engagerade mig i och också anmälde till konstitutionsutskottet, men det är inte riktigt det som det handlar om här.

Det jag sade i talarstolen om att man ska kunna få rättshjälp om man blir misstänkt i ett annat land ska vara detsamma oavsett vilket brott det handlar om. Är man svensk medborgare ska man ha det skyddet, tycker jag, även om det såklart är det land där rättegången pågår som har det huvudsakliga ansvaret för att se till att det blir en rättvis rättegång där den åtalade genom tolkning kan förstå vad domare, åklagare och vittnen säger och att alla dokument som är väsentliga faktiskt blir översatta, så att man kan försvara sig. Att sitta där och inte ha möjlighet att förstå vad som sägs under rättegången, som ju kan påverka ens hela liv, måste vara fruktansvärt. Det är väl alltid fruktansvärt att vara i en sådan situation, men det är ännu värre om man inte ens kan förstå vad som sker i domstolen.

Det är väl det svar jag har till Mehmet Kaplan.

I övrigt finns det mycket kvar att göra. Men när det handlar om saker som sker i många länder – vi har internationella avtal – är det ju, som Otto von Arnold sade tidigare, ganska trögt att påverka. Men vi har en stark justitieminister och en stark utrikesminister som jobbar hårt med detta.

This entry was posted in Anföranden i riksdagen. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published.