Ändra sättet att narkotikaklassa

Redan 2002 motionerade jag i riksdagen om att sättet att narkotikaklassa nya narkotiska preparat behövde förändras. Vi hade då sett hur GHB dykt upp och använts utan att det kunde stoppas eftersom regeringen inte hunnit narkotikaklassa det. Nu handlar det om mefedron och säkert om många andra som vi ännu inte ens kan namnen på.

Visserligen finns “snabbspåret” att klassa preparatet som hälsofarlig vara, men det är inte alls speciellt effektivt. Straffen är mycket lägre, max ett års fängelse men oftast enbart böter, och det är inte olagligt att använda en hälsofarlig vara på samma sätt som om den vore narkotikaklassad.

Det är dessutom missvisande att kalla det för snabbspår. Vad gäller mefedronet så tog det flera månader i höstas från det dök upp (eller blev känt att det fanns, det hade säkert missbrukats ännu tidigare) tills det blev klassat som hälsofarlig vara. Under tiden kunde drogen tas in i landet och säljas utan att det var olagligt. Det slutade med att en 18-årig kvinna dog av mefedron.

En sak är säker, trenden med nya narkotiska preparat som dyker upp på marknaden kommer inte att vända. Tvärtom, när ett preparat blir förbjudet så ändras någon substans och sedan kan den nya drogen säljas lagligt i några månader. Samhället, tullen och polisen, kommer alltid ligga i bakvattnet så länge som vår narkotikaklassning är så långsam. Jag kommer att fortsätta jobba för en ändring av lagen.

This entry was posted in General. Bookmark the permalink.

9 Responses to Ändra sättet att narkotikaklassa

  1. Johan Folin says:

    Det finns ett enkelt sätt att undvika problemen med nya varianter på farliga droger: Tillåt droger som är relativt ofarliga, som gräs och lsd. Naturligtvis omöjligt att göra i Sverige.

  2. Jesper says:

    Jag håller med Johan Folin. Legalisering och skademinimering är rätt väg, snarare än den människofientliga nollvisionspolitiken. Jag borde vara mer förvånad över att i övrigt begåvade människor driver smått irrelevanta frågor (som hur snabbt narkotikaklassningen kan genomföras), men det här är trots allt Sverige. Det saknas rimliga perspektiv i narkotikapolitiken.

  3. Tror ni verkligen att legalisering av vissa droger skulle göra att andra, ännu farligare, droger försvann? Jag skulle tro att resultatet blir det omvända, laglig narkotika skulle öka missbruket och därmed skulle fler också söka sig till de ännu värre drogerna.

  4. Jesper says:

    Jag läste nog ovanstående kommentar lite slarvigt. Jag ser hellre en legalisering av samtliga droger: försvåra finansiering av ljusskygga grupper, frigör samhälleliga resurser i form polis, domstol och fängelser, öka skatteintäkterna. En legaliserings förmodligen tydligaste effekt skulle vara att förflytta narkotikaproblemet från att vara polisiärt problem till att vara ett hälsoproblem. Det är där det hör hemma.

    En bonus, och jag inser att få politiker är intresserade av följande problematik, men ytterligare en liberal diskrepans som försvinner är bestraffning av (vissa) offerlösa brott. Som läget är idag skulle jag dock vara nöjd om en debatt kunde föras utan tillhörande lynchstämning.

    Ang. att tillgång till laglig narkotika skulle öka missbruket (är allt bruk missbruk?) kan man teoretisera fritt kring; mig veterligen finns dock empiri endast från Portugal. Där skedde inte någon ökning, åtminstone inte en markant sådan. Portugals situation skiljer sig dock från den svenska så det är inte givet att resultaten är applicerbara.

    För ytterligare argument för legalisering kan jag rekommendera The Economist: http://www.economist.com/printedition/displayStory.cfm?Story_ID=13237193

  5. Johan Folin says:

    GHB och andra medel som mefedron användes i första hand (jämfört med gräs och lsd) för att de inte var olagliga. Det är ju därför det dyker upp nya varianter hela tiden, det skriver du ju själv. Det är omöjligt att överdosera gräs och lsd. Om dessa substanser var tillåtna skulle de flesta rekreationsanvändare (som ungdomar som regel är) använda dem i stället. Poängen är att uppleva ett rus, inte att bryta mot lagen.
    I övrigt hänvisar jag till Jespers andra kommentar.

  6. Det känns som att vi har haft den här diskussionen förut… Och jag har inte ändrat mig.

    Självklart svårt med jämförelser, men generellt kan man säga att det finns större missbruksproblem i länder med liberalare narkotikalagstiftning som t.ex. Schweiz och Nederländerna.

    Jag tycker inte att allt bruk av narkotiska preparat är missbruk. Men att testa “bruk” innebär alltid en risk för blivande missbruk och därför ska ingen ens testa att “bruka”.

  7. Jesper says:

    Nu har det visserligen gått några dagar, men jag tycker frågan är tillräckligt intressant för att fortsätta diskutera. Det är möjligt att den diskuterats på bloggen tidigare, men då har jag missat det.

    Gällande jämförelser med Schweiz och Nederländerna antar du ett kausalt förhållande mellan narkotikapolitik och missbruksfrekvens. I mitt tycke är en troligare tolkning att det finns en hög korrelation mellan brukfrekvens och missbrukfrekvens, samt även en korrelation mellan brukfrekvens och vilken acceptans det finns för bruk. Två hyfsat okontroversiella antaganden, vilka tillåter för tolkningen att i länder där det brukas mer narkotika finns det mindre politisk vilja att driva igenom hård lagstiftning, dvs en omvänd kausalitet.

    Ytterligare stöd för denna tes är att om nu repressiv narkotikalagstiftning har en kausal effekt på bruket, var är denna effekt globalt? Varför har inte bruk och missbruk minskat trots “kriget mot narkotikan”?

    Nästa punkt: “bruk kan leda till missbruk och ska därför förbjudas”. Samma relation torde gälla alkohol, cigaretter, datorspel, socker och sex. För att förekomma diskussion torde invändningen mot detta argument vara tufald:

    (1) det är en högre korrelation mellan bruk och missbruk i fallet narkotika och (2) konsekvenserna är så mycket värre vid missbruk av narkotika än ovan uppräknade ting.

    1. Detta påstås ofta; empirin är inte entydig. Frekvensen narkotikabrukare som missbrukar räknas ofta som ~5%, upp och ner lite beroende på drog. Är det en mycket högre siffra än motsvarande för alkohol?

    2. Är de fysiska konsekvenserna av ett allvarligt narkotikamissbruk värre än konsekvenserna av ett allvarligt alkoholmissbruk? Knappast. Är de sociala konsekvenserna av ett allvarligt narkotikamissbruk värre än konsekvenserna av (tex) ett allvarligt datorspelmissbruk? Ptja, det går väl att diskutera. I mitt tycke är det svårt att säga att narkotika är så oerhört mycket värre än andra fenomen att det betingar en så annorlunda statlig respons.

    Till detta vill jag lägga ytterligare ett argument för avkriminalisering. Det är just detta som upprör mig allra mest: kriminaliseringen av människor som inte kränker andras rättigheter. Människor som antingen vill ha lite kul under helgen och ogillar alkohol, eller som fastnat i ett missbruk och behöver hjälp. Dessa människor _straffas_. Det ohumanistiska i detta gör mig djupt beklämd och försvagar statens legitimitet.

  8. Jesper, du är vältalig och det märks att du är en van debattör för att legalisera narkotika. Vad du dock inte skriver om är vilka skador som narkotikan redan idag åstadkommer i samhället, i form av förstörda liv, begångna brott och skattekostnader i form av allt från vård till socialbidrag.

    När det gäller brotten, som är det som jag jobbar mest med eftersom jag sitter i justitieutskottet, så är det oerhört vanligt att narkotika är en del av brottsligheten. Det kan vara att narkotika används för att våga utföra ett grovt brott, det snabbt ökande antalet drograttfylleribrotten, men det är ännu vanligare med stölder, häleri och andra sätt att tjäna pengar för att finansiera sitt missbruk.

    Att jämföra skadorna mellan alkohol och narkotika kan säkert göras, men då får man inte glömma bort att det är oerhört många fler människor som nyttjar alkohol och om man räknar per 1000 användare av narkotika respektive alkohol så är det många fler som får skador av narkotikan, det är många fler som fastnar i ett missbruk och det är många fler som inte kan fortsätta med ett normalt fungerande liv med jobb och socialt umgänge.

    Du skriver inte heller om att användning av t.ex. cannabis innebär att det finns THC kvar i kroppen under lång tid, kanske 3-4 veckor. Detta påverkar nervsystemet hela tiden. Detta är också en skillnad mot alkoholen.

    Å andra sidan så tycker jag inte att det är ett gångbart argument att säga att eftersom alkohol är lagligt så ska även narkotika vara det. Jag är övertygad om att alkohol också skulle förbjudas om det “uppfunnits” nu. Men nu har det funnits i hundratals år och är en del av vårt normala levnadssätt.

  9. Jesper says:

    Johan, du har helt rätt i att narkotika orsakar kostnader. Desto viktigare då att bedriva skademinimerande politik, snarare än signalpolitik. Detta är förvisso möjligt att göra utan att legalisera något, det är däremot inte förenligt med den repressiva syn som en del, tyvärr tongivande, politiker har (Birgitta Rydberg comes to mind).

    Brotten då. Att i övrigt kriminella använder narkotika för att våga utföra andra brott har jag svårt att se som ett argument vare sig för eller mot legalisering. Är argumentet att kriminella drar sig för att inhandla narkotika för att det är olagligt, och därmed vågar utföra färre brott? Samma sak med drograttfylleri – en legalisering av narkotika skulle näppeligen innebära att drograttfylleri skulle bli lagligt. Möjligen skulle fylleriet i fråga öka? Det finns väl visst stöd för detta, givet att drograttfyllerister till största del nyttjar lättare droger (i Portugal ökade cannabisbruket, medan heroinbruket gick ner). Jag gissar att det inte är heroinister som är ute på vägarna?

    Resonemanget om att alkohol skulle förbjudas om det uppfanns idag är lite konstigt; jag har hört Lars Leijonborg yttra något liknande. Det är inte ett särskilt tillfredsställande svar om man vill vara lite intellektuellt stringent. Man placerar sig med detta mitt i den konservativa huvudfåran: fenomen är moraliskt acceptabla om de är kulturellt önskvärda. För det första misstog sig Burke (som formulerade detta resonemang hyfsat vältaligt i Reflections) på hur snabbt en kultur anpassar sig – det går betydligt snabbare än hundratals år – case in point: fildelning. För det andra skulle denna ståndpunkt innebära att man var tvungen att stifta lagar i oerhört långsam takt. Reform måste ske oerhört försiktigt om man inte vill kriminalisera något som är kulturellt acceptabelt, eller legalisera något som är kulturellt oacceptabelt. Det alternativa synsättet (“politik som projekt”) är betydligt mer accepterat i Sverige idag. Det känns lite billigt att hänvisa till Burke bara när det passar.

    Att jag inte skriver något om THC och nervsystemet var att jag inte kände till den kopplingen. Du kanske kan bistå med lite mer specifik information om vad du avser för effekt?

    Jag är för övrigt inte en van debattör, vare sig det gäller narkotika eller annat. Men jag tackar för komplimangen. (Eller var det kanske något slags misstänkliggörande, guilt by association? ;)) Jag uppskattar i varje fall att du ställer upp på diskussion med kvasi-anonyma internetpersoner. Det gör dig heder.

Leave a Reply

Your email address will not be published.