Förkorta istället för att förlänga skyddstiden

Nu har det blivit lite medial uppmärksamhet på EU-förslaget att förlänga skyddstiden på inspelad musik från 50 till 95 år. Vi har haft frågan i några månader och från Centerpartiets sida så argumenterar vi för förkortad skyddstid istället för att förlänga den. Alla håller dock inte med oss, framförallt inte bland de andra EU-länderna. Argumenten för tycker jag dock är väldigt tunna oavsett vem de kommer från.

I DN förklarar de själva förslaget bra, men de får nog titta över kompetensen på hur beslut fattas i EU: “Den 24 mars tar EU-parlamentet ställning till ett lagförslag som vill förlänga inspelningsrättigheterna för musik från 50 till 95 år. Om förslaget går igenom kommer det att få formen av ett EU-direktiv som ska implementeras i svensk lagstiftning.”

Europaparlamentet (det heter inte EU-parlamentet, men det är en detalj) antar inte direktivet. Förslaget är överhuvudtaget inte färdigförhandlat i rådet. Vi från svensk sida har sagt nej till att förlänga skyddstiden. Redan i november så förankrade regeringen sin ståndpunkt i näringsutskottet:

“Utskottet beslutade att ställa sig bakom regeringens ståndpunkt. Enligt denna bör Sverige motsätta sig kommissionens förslag om förlängd skyddstid. I andra hand bör Sverige verka för att en förlängning av skyddstiden blir så kort som möjligt. I det fall en förlängning av skyddstiden blir aktuell förutsätter utskottet att regeringen aktivt verkar för att ett bredare beslutsunderlag tas fram i linje med vad som anges i promemorian, inklusive information om hur den föreslagna tilläggsersättningen från skivbolagen skulle kanaliseras till de berörda musikartisterna.”

Eftersom det inte krävs enighet i rådet så kan Sverige bli överkört och det är därför man tar fram en andrahandsuppfattning, så riskerar man att förlora så kan man åtminstone jobba för att göra förlusten så liten så möjligt. Men Sverige argumenterar mot förlängningen i förhandlingarna.

This entry was posted in General. Bookmark the permalink.

36 Responses to Förkorta istället för att förlänga skyddstiden

  1. Leo says:

    Vad är motiveringen till att Centerpartiet och regeringen motsätter sig förslaget?

  2. Vi tycker att redan 50 år (för inspelat) och upphovsrättsinnehavarens död plus 70 år är ett alldeles för vidsträckt skydd. Jämför gärna med patenträtten. Den som lyckas forska fram ett skydd mot HIV eller cancer får överhuvudtaget inte en så lång skyddstid. Varför ska då artister/kompositörer ha rätt att tjäna pengar under hela livstiden plus ännu mycket längre?

    Dessutom så har det ytterst begränsad legitimitet bland folk och det är hämmande på bl.a. det sätt som Roger Wallis ger uttryck för i artikeln.

  3. Mange says:

    Herregud…vad är det för fel på er egentligen? Har ni bestämt er för att göra livet så svårt som möjligt för kulturarbetare eller? Jag väntar ivrigt på det första kulturvänliga uttalandet från alliansen…

  4. Dra inte hela alliansen över en kam Mange, det är bara vi i Centerpartiet som vill förkorta skyddstiden.

    När du ändå är igång kan du väl ge en förklaring till varför det är rimligt att påkomsten av ett musikstycke ska ha automatiskt skyddstid i 50 år eller livstid plus 70 år när påkomsten av ett läkemedel får max 25 års skyddstid (om man inte glömmer betala den årliga avgiften för patenträtten). Beror det kanske på att det är så mycket dyrare och tar så mycket längre tid att komma på ett musikstycke…

  5. Mange says:

    Att jämföra ett musikstycke med medicin är väl ändå inte ens i närheten av rimligt? Och du svarar inte på frågan om varför det är så viktigt och angeläget att driva sådana här frågor när det finns så mycket annat viktigt att lägga er dyrbara tid på?

  6. Håller med, det är orimligt att jämföra ett musikstycke med medicin. Självklart borde skyddstiden för medicinen vara mycket längre än för musikstycket eftersom det ofta behövs oerhörda forskningsresurser för att få fram en ny medicin.

    Du behöver inte oroa dig, jag klarar av att driva många frågor samtidigt.

  7. Mange says:

    Ja du brukar säga det men det verkar tveksamt… Fortfarande ofattbart att du jämför medicin med musik…fast så mycket har jag förstått att du inte verkar vara ett dugg intresserad av bevarandet av konst i olika former. Den totala kulturbudgeten i hela Sverige, alla konstformer inräknade, är ca. en halv miljard mindre än vad tex. cheferna för SEB fick i bonus förra året…lite perspektiv kanske. Men det är klart – man kanske ska ta ett piller istället, det verkar ju vara betydligt bättre…

  8. Tor says:

    @Mange:

    Upphovsrättens syftar till att förbättra kulturutbudet genom att spridningsmonopolet ger incitament till skapande då det blir möjligt att ta betalt för kopior av verk. Nackdelarna är att det kostar att ta del av verken, och att det inte är möjligt för andra att göra vidarebearbetningar och använda dem i olika sammanhang. Om efterlevnaden av lagen också anses krävs integritetsinskränkande åtgärder så är också det en påtaglig nackdel, om än kanske inte kopplad till skyddstidens längd.

    Dessa intressen måste balanseras på ett sådant sätt att samhället inte betalar ett överpris för de fördelar i form av bättre kulturutbud som eftersträvas. Samhället kan bara dela ut privilegier till vissa grupper i den mån det finns en övergripande samhällsnytta med det.

    Hur många verk tror du att det är som idag aldrig blir skapade bara för att upphovsmannen tycker att det är lönlöst då de närstående rättigheterna är begränsade till 50 år?

  9. Tor says:

    @Johan Linander:

    Sett som monopol är patent mer skadliga än upphovsrätten och de närstående rättigheterna eftersom de täcker tekniska lösningar och inte bara ett specifikt konstnärligt uttryck som tex. ett fonogram. Sett ur det perspektivet tycker jag inte att det är ologiskt om de tillåts vara kortare än upphovsrätten. Det är dock ändå fullt möjligt i termer av investeringsskydd att upphovsrätten inte är lika viktig som patenträtten, så ur det perspektivet och om man tar samhällskostnadsanalysen i beaktning kan det ändå utfalla på ett sådant sätt att det vore rimligt att skyddstiden för upphovsrätt är kortare än patenträtt.

  10. Mange, jag tror inte på att hela kulturbudgeten var en halv miljard mindre än vad SEB-cheferna fick i bonus. Länka gärna till sådana uppgifter.

    2009 är får utgiftsområde 17 (Kultur, medier, trossamfund och fritid) över 10 miljarder och det allra mesta går till kulturen.

    Tor, bra inlägg.

  11. Mange says:

    Enligt det jag läste i tidningen var senaste budgeten till kulturen ca 1,5 miljarder (exklusive anslag till trossamfunden och de till medier, folkbildning med mera). Samtidigt var den summa som DI anger att SEB:s bonusar låg på över 2 miljarder. Den totala kulturbudgeten, inkl. de ovan nämnda delarna var tydligen 6,2 miljarder, dvs 0,8 procent av statsbudgeten. Rätt ska vara rätt.

    Vill bara att folk ska få perspektiv på saker och ting.

  12. Mange, vad menar du med 6,2 miljarder? Jag skrev över 10 miljarder och det är det som gäller. Jag har statsbudgeten framför mig och utgiftsområde 17 får 2009 10 287 317 000 kr. Det är möjligt att du bara räknar statliga kulturinstitutioner, men det är en mycket snäv syn på kulturen.

    Dessutom, utöver den statliga finansieringen av kultur så finns det kommunal och regional (plus såklart annan icke offentlig finansiering).

    Att SEB delar ut orimliga bonusar kan jag tänka mig, men inte 2 miljarder kronor. Skicka länken till där den summan står.

  13. Bra, och en intressant mening i sammanhanget är: “Bonusarna går till hela personalen.”

  14. Mange says:

    Mmm…säkert. Tror jag som jag vill på. Om du fortfarande inte tror på mina siffror kan du kolla dagens nummer av DN Ekonomi.

  15. Det var inte ett tyckande från min sida, det var ett citat ur artikeln som du länkade till.

  16. Mange says:

    Ok, bra…jag förstår inte varför staten ger pengar till bankerna så länge dessa bonusar fortsätter existera? Det borde väl bara vara att säga att så länge ni håller på så här så blir det inga pengar. Eller? Ber om ursäkt att detta hamnat helt off topic…

  17. Helt rätt och det är precis det budskapet som Anders Borg gett till bankerna. När SEB ville höja Falkengrens m.fl. lön när de tog bort bonusarna så var beskedet snabbt att de inte skulle räkna med att få vara med i garantiprogrammet. (Det är fel att säga att staten ger pengar till bankerna, det är inte det som det handlar om.)

    Sedan måste jag säga att jag inte tycker att det är fel med resultatbaserade löner. Om ett företag går bra tack vare att de anställda gör ett bra jobb så tycker jag att det är helt rätt att de anställda får ta del av vinsten. Alternativet är högre aktieutdelning till ägarna.

  18. John says:

    Vem har då sagt att det är rätt att bara ge skyddstid på max 25 år till en som har patent på läkemedel? Menar ni att det borde vara en slags norm för hur lång skyddstid som ges i andra sammanhang? Vad finns det för skäl till att någon helt utomstående och inte arvingar till en upphovsman ska tjäna pengar på något som denne upphovsman har skapat? Då kan man väl lika gärna bestämma att arvingar till någon som tjänat ihop en förmögenhet som exempelvis byggnadsentreprenör bara ska få tillgång till arvet i 25 år också. Problemet med det är ju att efter 25 år kanske de pengarna är borta. Då kanske man istället får räkna ut ett genomsnitt på hur mycket den som ärvt upphovsrätt får ut under en livstid, och sedan låta det ligga till grund för en motsvarande procent-andel som den som ärver pengar, fastigheter och annat ska kunna få ut av det totala arvet.

    Ni måste ju skoja?!

  19. John, med din syn på immaterialrättsliga skyddstider så skulle utvecklingen i samhället gå mycket trögare, inte minst vad gäller läkemedel. Nästan all utveckling är en vidareutveckling av vad någon annan gjort tidigare, med för starka immaterialrättsliga skydd så tar det längre tid innan någon annan lagligt kan vidareutveckla och förädla. Svårare än så behöver man inte göra det.

    Sedan är jämförelsen mellan ett arv, dvs äganderätt till något, och rätten att tjäna pengar på vad någon annan gjort kanske 100 år tidigare, dvs upphovsrätt, mycket märklig. Man måste kunna skilja på upphovsrätt och äganderätt.

  20. John says:

    Men hur kan du motivera att en utomstående ska få lov att tjäna pengar på vad en upphovsman skapat? Bara för att en viss tid har förflutit. Eftersom musik oftast konsumeras även långt efter att upphovsmannen avlidit så tillhandahåller han ju så att säga en tjänst även efter sin död. Och han kan ju aldrig få betalt i förskott för det ha säljer efter sin död. Alltså får han alltid dåligt betalt för sin insats, rent ekonomiskt sett. Med tanke på hur liten andel av den mekaniska ersättningen som går till upphovsmannen så tycker jag inte att det är mer än rätt att förlänga skyddstiden. Jag har själv spelat in musik och när någon köper en av mina låtar via iTunes Store för ca en dollar så får jag behålla ca 2 öre. Hur det kan komma sig att de som endast har ekonomiska intressen kan tillåtas ta ut en så stor andel är för mig helt obegripligt, och med din hjälp kommer detta alltså att försämra situationen ytterligare för låtskrivare, författare m.fl.. Om du vet någonting om musik så vet du ju dessutom att den vidareutvecklas t.ex. genom att andra upphovmän kan influeras och inspireras av något som skapats tidigare. Vidareutvecklingen kan alltså ske redan innan den ursprunglige upphovsmannen av ett verk avlider. Det är dock viktigt att skilja på influens och plagiat/stöld.

    Det är ganska tröttsamt att betala löner till politiker som beslutar i frågor dom inte har någon verklig insikt i. Att andra hela tiden ska bestämma hur mycket jag ska ha för rätt att ta betalt för något som jag har skapat. Det är min produkt, den har en stor efterfrågan, men jag ska inte ha något att säga till om. Det är hela tiden en massa människor med vinstintresse i andras ansträngningar som skapar reglerna för vad som ska gälla. De som bara har rent kommersiella intressen som ska ha den överlägset största delen av kakan.

    Vi lever i ett patetiskt och värdelöst låtsas-samhälle. Forsätt lek med era (och mina) låtsas-pengar, så forsätter jag att leka med min verkliga musik.

  21. Hur kan du motivera att Mozarts barnbarns barnbarn borde tjäna pengar på hans verk? Är det inte rimligare att symfoniorkestrar runt om i världen får spela musiken utan att betala till hans arvingar? Jag tycker till och med att det är rimligt att de ska få spela in musiken och sälja för att tjäna pengar till sin verksamhet.

    Det är helt enkelt inte sant att “musik oftast konsumeras även långt efter att upphovsmannen avlidit”. Det är en oerhört liten del av musiken som lever kvar så länge.

    Lika felaktigt är påståendet att politiker skulle bestämma hur mycket du får ta betalt för din musik. Att det är skivbolag och andra som tjänar mest till nackdel för den som skapat musiken är inte heller något som jag eller andra politiker styr. Tvärtom önskar jag att de som verkligen skapar skulle få en större del av kakan.

    Sedan kanske du tycker att jag inte lever i din verklighet, men å andra sidan lever du uppenbarligen inte heller i den verklighet där miljontals svenskar tycker att upphovsrätten inte hängt med i teknikutvecklingen. Jag försöker ta del av båda “verkligheterna” och göra rimliga avvägningar däremellan.

  22. John says:

    Jag vet inte hur mycket Mozart tjänade under sin på sin musik medan han levde. Men jag tror att många musikskapare inte hinner tjäna speciellt mycket pengar under sin livstid. Istället gör dom det efter sin död och därför tycker jag att Mozarts barnbarns barnbarn bör få ärva hans rättigheter och tjäna pengar på hans verk. Många kompositörer och andra upphovsmän lämnar ju inget annat arv efter sig än just sin upphovsrätt.

    Personligen lyssnar jag på ganska mycket musik vars upphovsmän inte lever längre. Även om det utgör en liten andel av den totala mängden av all musik jag lyssnar på och även om de inte varit döda i vare sig 70 eller 50 år. Men å andra sidan kan vi ju egentligen bara spekulera i om “musik oftast konsumeras även långt efter att upphovsmannen avlidit” eftersom de flesta upphovsmän vi känner till lever. Men vi lär ju aldrig få facit på den frågan eftersom vi själva kommer att vara borta innan många av våra samtida upphovsmän. Hur som helst så tror jag att en mycket stor del av all musik som görs idag kommer att spelas i viss utsträckning långt efter att dess upphovsmän har avlidit. Även om det fanns lika många låtskrivare exempelvis på 1700-talet, så hade de inte samma möjligheter för att dokumentera och föreviga sina verk som vi har idag. Därför kan det kanske vara svårt för oss att veta hur stor eller liten del av den musik som skrevs då, som lever kvar idag.

    Och menar du att det inte finns något regelverk för hur andelar ska fördelas mellan den som producerar en vara (t.ex. en upphovsman) och den som distribuerar den (t.ex. ett skivbolag)? Eller menar du att det är skivbolagen och distributörerna som själva har skapat det på helt eget bevåg? Det jag menar är att det finns så oerhört många skivbolag o.s.v. som gör precis vad som helst innanför lagens ramar (och ibland även utanför) för att sko sig maximalt på bekostnad av den, utan vars skapande skulle göra dem arbetslösa, nämligen upphovsmannen. Det är helt enkelt inte rättvist, men tydligen helt lagligt. Det är liksom tillrättalagt för de som bara har kommersiella syften och det är hela tiden de som skapar villkoren, givetvis till sin egen fördel. Men någon måste väl ändå ha beslutat om att det ska vara så?

    Jag ser inte särskilt ljust på min och andra upphovsmäns framtid, men det är i alla fall intressant att diskutera frågan. Det kanske kommer ut något bra av det i alla fall…

  23. Mange says:

    Håller helt med John!!

    Nej, Mozart tjänade sannerligen inte mycket på sina musikaliska skapelser under sin levnadstid. Bortglömd och dumpad i en massgrav var det dåvarande resultatet av hans livsgärning. Däremot har det sedan, långt senare, uppstått ett enormt sug efter hans musik då tiden har visat att den var genialisk. Med detta i tanke, Johan, känns det som ett stort hån mot alla som skapar ett musikaliskt verk när ni vill försämra ännu mer i upphovsrätten.

    Man måste skilja på upphovsrätt och äganderätt, säger du. Det har du väl iofs rätt i, men varför kan man då inte säga att en person som har skrivit ett musikstycke borde väl då också ha ÄGANDErätten till det? Och då få alla de rättigheter som andra “produktmakare” får?

    Nej, jag tror sanningen till största del ligger i att folk fortfarande inte tycker att det vi håller på med är ett riktigt jobb. Och därför inte heller behandlas med samma respekt som andra branscher och andra producenter. Speciellt i Sverige.

  24. John says:

    Jag har läst och funderat lite och ville bara tillägga några saker.

    Beträffande din fråga “Hur kan du motivera att Mozarts barnbarns barnbarn borde tjäna pengar på hans verk?” så undrar jag hur gamla människor blir idag. Om man ska kunna ärva sin farfars farfars far skulle det väl behövas en skyddstid på ett par hundra år? Har en så lång skyddstid överhuvud taget varit på tal? Eller jag kanske räknar konstigt? Och när det gäller min “syn på immaterialrättsliga skyddstider” så har jag inte sagt att jag menar att man ska förlänga skyddstiden inom alla områden där den används. Jag vet för lite om skyddstider och patent för att ha så mycket åsikter annat än när det gäller musik. Men när det gäller upphovsrätt för just musik så kan jag relatera till det och har många åsikter, eftersom jag själv är musiker och upphovsman.

    Och jag sa inte att politiker bestämmer hur mycket jag får ta betalt för min musik, jag sa att det är tröttsamt att andra ska bestämma hur mycket jag får ta betalt. Det är mycket riktigt skivbolag, distributörer och exempelvis online-tjänster som erbjuder nedladdning av musik via internet som gör det. Men något borde göras för att ändra på att det är så. Väldigt många musiker och musikskapare känner sig maktlösa, lurade och överkörda av profitgalna skivbolag.

    Jag ska försöka förtydliga genom att nämna ett exempel. Jag har medverkat på en inspelning där jag totalt sett har en upphovsrätt på ca 1/6 av de inspelade verken. De som gav ut skivan har genom att försätta det bolag som ursprungligen hade rättigheterna till inspelningen i konkurs. Sedan har man genom ett annat bolag köpt dessa rättigheter, sålt vidare till ytterligare ett bolag o.s.v.. På så vis har man utnyttjat kryphål i en lag, som skapats av politiker, och därmed undsluppit att överhuvud taget utbetala någon royalty till mig. Skivan har sålt i ca 50.000 exemplar, men det enda jag fått för mitt arbete är den mekaniska ersättning som betalas av NCB och en liten andel som avser framföranden och utbetalats av STIM. Med andra ord, indirekt bestämmer väl politiker allting? Jag känner väldigt många som medverkat på skivinspelningar av egenkomponerad musik och nästan alla har vid något tillfälle och i någon mån stött på problem som gjort att de känt sig lurade. Oftast har det handlat om att man fått för lite betalt, eller inget alls och möjligheterna för att få upprättelse är mycket små eftersom det är så dyrt att driva en process, och eftersom man ju inte har några medel att betala en sådan process med.

    Lyckligtvis så tror jag att åtminstone de som verkligen bryr sig om musik och är genuint intresserade blir bättre och bättre på att själva söka den musik de gillar. På sikt tror och hoppas jag därför att man kommer att kunna kringgå och så småningom kanske t.o.m. helt slå ut de mellanhänder som bara existerar genom ett rent profit-intresse. Men det kommer inte att vara ett resultat av politiska beslut utan av människors envishet och kärlek till musik.

    Det du säger om att skyddstiden för läkemedel borde vara längre än för ett musikstycke, eftersom det krävs oerhörda forskningsresurser för att få fram en ny medicin, tycker jag också är ett dåligt argument. Dessa resurser betalas väl ofta av investerare? Ingen av alla de musikskapare som jag känner får någon som helst ekonomisk hjälp i sitt skapande, utan klarar sig helt på egen hand.

  25. John says:

    Och så ytterligare en liten fundering. Om jag inte missförstår det du skriver i post nr.4 ovan där du frågar Mange varför det vore rimligt att påkomsten av ett musikstycke automatiskt skulle ha skyddstid i 50 år eller livstid plus 70 år, så menar du att skyddstiden gäller i minst 120 år? Eller tolkade jag det felaktigt?

    Som jag har förstått det så gäller skyddstid för inspelade verk från det år inspelningen ägde rum och 50 år framåt. Det är det som kallas angränsande rättigheter. Skyddstid för själva upphovsrätten gäller upphovsmannens hela livstid och till och med 70 år efter hans dödsår.

  26. John says:

    forts.

    Jag betvivlar inte att du vet vad du pratar om, men jag tror att många av de som köper era argument gör det för att dom har missuppfattat vad ni menar. Det är viktigt att ni uttrycker er på sådant sätt att alla kan förstå. Hur många av de miljontals svenskar som du hänvisar till, som anser att upphovsrätten inte hängt med i teknikutvecklingen, tror du har satt sig in i och verkligen förstått hur den fungerar. Och då inte bara hur den påverkar deras egen vardag, utan hur den fungerar för alla inblandade parter. Personligen känner jag ingen som inte själv är låtskrivare, som har någon insikt i vad upphovsrätt är. Och om du då syftar på de som vill kunna ta hem sin musik via internet, och då helst utan att betala något, så förstår jag inte riktigt hur skyddstiden av upphovsrätten påverkar dem. För den som är konsument av musik finns det väl inget problem i att upphovsrätten skyddas i 70 år eller mer? De påverkas väl bara av de angränsande rättigheterna som gäller för inspelad musik? Är det enbart upphovsrätt för inspelade verk som berörs av EU-förslaget? I så fall är ju parallellen till Mozart här ovan helt irrelevant. Många skulle säkert jubla över en inskränkning i upphovsrätten, förkortande av skyddstiden m.m., men de flesta människor tänker ganska kortsiktigt och ser bara vad som påverkar dem själva, här och nu. De flesta människor, eftersträvar alltid först och främst det som man tror sig ha störst vinning i. Det är väl en egoistisk instinkt. Men det är viktigt att försöka se och förstå hur saker och ting påverkas på sikt. Att man tänker på vilka konsekvenser en handling har. Det utgår jag ifrån att ni har gjort i Centerpartiet när ni bestämt er för att motsätta er det här EU-förslaget. Men du får gärna förtydliga vad som är meningen. Vad som är motiveringen. Vad skulle du själv ha att förlora på att skyddstiden förlängdes? Eller att den förblir som den är idag? Och hur menar du att det skulle påverka de miljontals svenskar som du refererar till?

    Får jag förresten fråga vad du grundar påståendet “Det är helt enkelt inte sant att “musik oftast konsumeras även långt efter att upphovsmannen avlidit”. Det är en oerhört liten del av musiken som lever kvar så länge.” på? Du kan inte referera till all musik som populärmusik av det slag som spelas i kommersiell radio, MTV och ZTV. Bara för att ingen kommer att minnas Justin Timberlakes “Sexy back” om några år, så betyder inte det att klassiska verk av Vivaldi, Black Sabbath, Miles Davis eller Elvis kommer glömmas bort. För att inte tala om all fantastisk musik som skapas runtom i världen, men som får ytterst lite eller ingen medial uppmärksamhet överhuvud taget. Jag skulle gissa att över hälften av alla band, artister, kompositörer (upphovsmän) i min skivsamling (ca 2000 titlar) är helt okända för de flesta. Somliga av dom upphovsmän vars musik finns på dessa inspelningar har avlidit. Vissa nyligen, andra för hundratals år sedan. Men jag lyssnar ofta på musiken och det kommer jag att fortsätta med så länge jag lever. Det skulle aldrig falla mig in att göra mig av med min samling. Istället utforskar jag musikens värld och letar vidare efter för mig ännu okända verk och upphovsmän. Köper skivor med inspelningar av klassisk musik jag inte tidigare hört, letar, lyssnar och laddar hem via internet, går på konserter med nya band och gör vad jag kan för att aktivt söka min musik. Och det är inget som är unikt för mig, även om de flesta verkar ha ett mer passivt förhållande till musik och ofta nöjer sig med att lyssna på det de matas med via media. Och även om folk i allmänhet inte har ett så genuint och utpräglat musikintresse, eller kanske just därför, så är det viktigt att uppmuntra och göra det möjligt för musikskapare (inom alla genrer) att bedriva sin verksamhet. Kommersiell populärmusik må vara något som förbrukas och sedan glöms bort, men det gäller långt ifrån all musik. Man kan inte grunda skyddstidens längd enbart på livslängden för sådan musik.

    Och var så snäll och skilj på musik och läkemedel. 🙂

  27. John says:

    forts.

    Exempel på några avlidna upphovsmän vars verk fortfarande har stor betydelse för mig och/eller många av mina vänner och bekanta:

    Hank Williams
    Charlie Parker
    Per Yngve Ohlin
    Syd Barrett
    Darrell Lance Abbott
    Jesse Pintado
    Bon Scott
    Cliff Burton
    Ztephan Dark Karlsson
    Paul Baloff
    Dee Dee Ramone
    Johnny Ramone
    Joey Ramone
    Mieszko Talarczyk
    Öystein Aarseth
    Edward Grieg
    Antonio Vivaldi
    Buddy Holly
    J.S. Bach
    Johnny Cash
    Chuck Chuldiner
    Jon Nödtveidt
    Frédéric Chopin
    Pjotr Tjajkovskij
    W.A.Mozart
    Sid Vicious
    Cornelis Vreeswijk
    Carl Michael Bellman
    Eddie Meduza (Errol Norstedt)
    Jimi Hendrix
    John Lennon
    Louis Armstrong
    Duke Ellington
    Kurt Cobain
    Denis D’Amour
    Totta Näslund
    Frank Zappa
    Johnny Rydh
    Evert Taube
    Carl Orff
    John Coltrane
    Phil Lynott
    Miles Davis
    Brian Jones
    Carl Perkins
    Jim Morrison
    George Harrison
    Bob Marley
    Lee Hazlewood
    Esbjörn Svensson
    Peter Tosh
    Ron Asheton
    Povel Ramel
    Joe Strummer
    Fred Åkerström
    John Lee Hooker
    Jerry Goldsmith
    Björn Afzelius
    Robert Johnson*
    Count Basie**
    Elvis Presley**
    Björn Isfält***

    Som ni ser innehåller listan i stort sett bara upphovsmän som ägnat sig åt musik (kompositörer och textförfattare). Eftersom jag inte är så insatt när det gäller t.ex. författare och filmmakare så valde jag att hålla mig till musiken. Det är kanske också mest relevant för den aktuella debatten, men det betyder inte att jag anser att upphovsrättsskyddet skulle vara mindre viktigt inom andra områden.

    * Jag har inte kunnat hitta någon källa som styrker att Robert Johnson har skrivit de verk han framför, och han är nog mest känd som gitarrist och sångare. Men givetvis finns ju en upphovsman bakom varje verk. Vare sig det var han själv eller någon annan som skrev dem så behöver upphovsrätten skyddas. Oavsett vem som framför ett verk så bör upphovsmannen få betalt för den del i utförandet eller det mekaniska mångfaldigandet som han bidrar med.

    ** Elvis Presley och Count Basie är också exempel på artister/musiker som kanske inte först och främst är kända som låtskrivare/upphovsmän, men de har tillgängliggjort verk som skapats av andra upphovsmän vars upphovsrätt måste skyddas.
    Hur upphovsrätt och skyddstider fungerade på deras tid vet jag inte riktigt, men idag bidrar artister som framför andras verk till att många upphovsmän kan forsätta att utöva sitt musikskapande och försörja sig.

    *** När det gäller filmmusik beror kanske dess livslängd mycket på hur väl själva filmen står sig. Själv har jag inga skivor med Björn Isfälts musik, utan tog med honom i listan mest för att väcka en tankebana och åter poängtera att musiken inte automatiskt är död och bortglömd bara för att dess upphovsman avlidit.

  28. John says:

    Arbetar du på en bra formulering? Eller gör du research? Eller fegade du bara ur?

  29. Ursäkta, du får förklara dig bättre.

  30. John says:

    Nej jag fick bara för mig att jag läst nånstans här på sidan att du alltid svarar på alla inlägg.

  31. Jag försöker, men jag hinner helt enkelt inte att svara på allt. Då prioriterar jag bort de kommentarer som handlar om saker som redan har debatterats.

  32. John says:

    Jag förstår. Då ber jag om ursäkt, jag visste inte att debatten redan var slut när jag gjorde mina inlägg.

  33. sara says:

    Vad skulle vara fördelarna respektive nackdelarna med en kortare skyddstid än 20 år?

  34. sara says:

    kan nån svara ?

  35. Sara, diskussionen slutade för sex år sedan och du frågar efter en minut varför ingen svarar? Den här bloggen drev jag när jag var riksdagsledamot. Det är jag inte längre och är inte heller politiker, så du får söka information/åsikter hos någon annan.

Leave a Reply

Your email address will not be published.