Egen majoritet aldrig hälsosamt i längden

Samma sak igen. En kommentar blev till ett helt nytt inlägg, så då hamnar det här istället.

För mig är det alltid illa med egen majoritet. Skulle sossarna åter få över 50%, det är inte så förskräckligt länge sedan senast, så flyttas makten över Sverige från riksdagen till S-kongressen. Vilken mardröm.

Jag ser det som så att beslut alltid blir bättre om de som föreslår åtgärder tvingas att ha goda argument för att få genom sina förslag.

Vi i Centerpartiet har egen majoritet i kommunfullmäktige i Säffle och Mönsterås. I Säffle har Centerpartiet procentuellt egen majoritet och 21 av 41 mandat i fullmäktige, medan Centerpartiet i Mönsterås inte har över 50% men ändå 25 av 49 mandat i fullmäktige pga valkretsindelningen.

I båda kommunerna har Centerpartiet valt att inte styra kommunen själv, utan har organiserat samarbete med andra partier. I Mönsterås har C avstått egen majoritet i Kommunstyrelsen och i Säffle har C avstått egen majoritet i Kommunstyrelsens arbetsutskott och t.ex. överlåtit ordförandeposten i Kommunfullmäktige till en moderat.

Så tycker jag att goda demokrater arbetar. Jämför gärna med kommuner där socialdemokraterna har egen majoritet, eller moderaterna för den delen.

Ett extremexempel är Vellinge där Göran Holm (m) har 67% och 33 av 49 mandat i fullmäktige. Jag tycker inte att de skulle avstå egen majoritet i Kommunstyrelsen, det skulle vara att frångå vad väljarna röstat på, men har de åtminstone varit ödmjuka i fördelningen av platserna i Kommunstyrelsen… Knappast. De har tagit alla platser de kan få vilket innebär 10 av 13 ledamöter i KS (77%), endast socialdemokraterna och folkpartiet får vara med av övriga partier.

I det traditionellt socialdemokratiska Borlänge var det precis att S fick egen majoritet vid valet 2002, 31 av 61 mandat. Ödmjukhet vid fördelning av platser? Knappast. Socialdemokraterna och deras Peter Hultqvist har sett till att ha egen majoritet i Kommunstyrelse, alla utskott under KS och i alla nämnder.

Varför bredda det politiska beslutsfattandet när man kan fatta alla beslut själv…

This entry was posted in General. Bookmark the permalink.

13 Responses to Egen majoritet aldrig hälsosamt i längden

  1. Jo, Vellinge är verkligen ett extremexempel. Komminfullmäktige brukar ta cirka tio minuter…

  2. Stefan says:

    Jag delar din demokratitanke men har svårt att förstå dina argument. Om ett parti har lyckats skrapa ihop en egen majoritet och får därigenom möjlighet att driva sin politik, ska dom då avstå från detta? Det är enligt min syn inte respekt mot väljarna.
    I stockholm har vi sedan lång tid samlingsstyre som du säkert vet och vad jag förstår så är det då närmast tvingande att alla partier ska få antingen borgarrådsposter och/eller ingå eller leda utskott och nämnder. Alla riksdagspartier utom centern sitter därmed “vid makten” men jag har ytterst svårt att se egentliga fördelar av detta. Snarare drivs det konfrontationspolitik från alla håll. Och oppositionen köper hellre billiga politiska poäng än jobbar för stockholmarna.

  3. site admin says:

    Självklart innebär egen majoritet i fullmäktige att partiet självständigt kan besluta i alla frågor. Men som jag ser det har inte 51% en självskriven rätt att bestämma över 49% utan att försöka komma fram till lösningar som en betydligt större andel än 51% är nöjda med. Ett beslut blir demokratiskt bättre om 75% står bakom det än om 51% gör det. Därför tycker jag att det är en stor fördel för kommunen om partiet med egen majoritet ändå samarbetar med andra partier.

  4. Patrik says:

    Samlingstyret som Stefan pratar om försvann väl för en 15-20 år sedan visst oppositionen får ofta vara viceordförande osv, men numera är det stenhård konfrontationspolitik som gäller.

  5. Samtidigt känns faktiskt inte din jämförelse helt rättvis. De två centerkommunerna sitter trots allt på en rätt svag majoritet som de mycket väl kan förlora nästa val. I ena fallet hade de inte ens hälften av rösterna, men fick majoritet pga av valsystemet.

    Göran Holm skulle inte förlora Vellinge om han så började slakta söta kattungar och äta småbarn.

    Självklart har de två centerkommunerna en större anledning att ha ett bra samarbete med de andra partierna. Någon gång i framtiden kommer de troligen tvingas till det vare sig de vill det eller inte. Att spela arrogant makthavare funkar inte till ens fördel då.

    Jag vet att i någon kommun i Sverige sitter sossarna i opposition och de övriga sex partierna styr tillsammans. Trots att S hade kunnat få majoritet med vilket av de övriga partierna som helst. Något liknande skulle kunna hända i t.ex. Borlänge efter nästa val pga av deras sätt att styra idag.

  6. Stefan says:

    När det inte fungerar då? När oppositionen väljer att ta strid i varenda fråga, blockera viktiga beslut, överklaga, bemöta inbjudningar om samarbete med ett hånskratt?

    Ska då majoriteten sitta med armarna i kors och tänka: Nej, vi tar inga beslut som berör dom andra 49% som inte röstade på oss?

  7. site admin says:

    Erik, du har en poäng i att situationen är annorlunda i Vellinge med 67% för moderaterna. Men det är också en annorlunda demokratisyn. Vad hade Holm & ca förlorat på att släppa in kd och c i Kommunstyrelsen och genom ett samarbete kunnat få fram ännu bättre beslut med större förankring? Moderaterna hade ändå haft egen majoritet och kunnat göra som de vill om de inte nått bättre lösningar.

    Även om de har 67% nu så kan de gå snabbt utför. Om Göran Holm slutar är jag inte säker på att tronföljaren klarar av att behålla egen majoritet.

    Det är i Boden som alla partier slog sig samman från V till M för att få bort sossarna. De hade styrt hur länge som helst utan att ha lyssnat på andra så när chansen kom var alla andra partier överens om att samarbeta.

    Stefan, det är skillnad att som Annika Billström komma i några frågor mitt under mandatperioden och försöka få med sig oppositionspartierna när majoriteten knakar. Då förstår jag att oppositionen säger nej tack. Har man satt sig i en majoritet med två andra partier så får man se till att ro den båten i hamn. Andra kan inte ställa upp som hjälpgummor för att rädda sossarna när det kniper.

    Vad jag pratar om är att ärligt och ödmjukt bjuda in andra partier till samarbete efter ett val.

  8. Stefan says:

    Patrik:
    Du har rätt, samlingsstyret försvann 1994 men oppositionen får ändå ett antal borgarrådsposter och sitter därmed i borgarrådsberedningen.

    Johan:
    Jag tror att du vet lika väl som jag att samarbete och samsyn har erbjudits från dag 1 under nuvarande mandatperiod.
    Vidare tycker jag att ditt resonemang haltar när du å ena sidan säger att man i varje läge ska söka nå en bred förankring men när det gäller just S som i detta fall så bör man absolut inte hjälpa till för sin egen regions bästa?

    Centern däremot som du beskriver dom, kan tydligen ställa upp som hjälpgummor för att rädda varje sorts bräckligt borgerligt samarbete på bekostnad av att dom suddar ut sig själva från den politiska kartan?

  9. site admin says:

    Stefan, jag känner inte igen beskrivningen av det politiska förhållandet i Stockholm. På vilket sätt har S bjudit in M, Fp och Kd till samarbete och samsyn från dag 1 under nuvarande mandatperiod? Nu är jag inte från Stockholm så det är möjligt att jag missat något i lokalpolitiken i den kungliga huvudstaden, även om den ofta behandlas som av nationellt intresse av nationell, stockholmsbaserad media.

    Sedan tycker jag att du blandar ihop två olika frågor. Jag pratar om vad ett parti med egen majoritet i t.ex. kommunfullmäktige bör göra för att öka den politiska mångfalden istället för att ha partipolitisk enfald i beslutsfattandet. Den vanligaste situationen är ju dock att inget parti har egen majoritet och då blir det ju flera partier i majoritet vare sig de egentligen vill det eller inte.

    När S, V och Mp eller M, C, Fp och Kd har 55% tillsammans så finns det ingen direkt anledning till att ta in fler partier i själva majoritetsbildningen. Det innebär dock inte att bredare majoriteter i olika frågor ska försöka nås. Det sker ofta genom diskussioner under KS-AU:s fikapaus…

    Om bredare majoritet ska kunna nås i olika frågor gäller det givetvis att majoriteten är ödmjuk och lyhörd i alla frågor. Det går inte som KS-ordförande köra sin linje utan att lyssna på oppositionspartierna i 90% av frågorna och sedan tro att oppositionen ska vilja samarbeta i övriga 10%.

    Vad du sedan menar med att vi i Centerpartiet ställer upp som hjälpgummor för att rädda “bräckligt borgerligt samarbete” förstår jag inte. Det överensstämmer i vart fall inte med den verklighet jag lever i. Jag har jobbat i borgerliga majoriteter i såväl kommunen (Lund) och Region Skåne och ingen kan påstå att vi varit “hjälpgummor”.

  10. Stefan says:

    Jag förstår att du inte är uppdaterad på situationen i stockholms kommunfullmäktige. Till stor del lär det bero på att Centern inte har ett enda mandat där.

    Sen kan jag bara tolka ditt resonemang som allt eller inget. Ska ni borgare bli krusade innan ni kan ta det ansvar som kommuninnevånarna har gett er.
    Där det finns gemensamma beröringspunkter partier emellan som känns att kunna vara till nytta för en stor del av väljarkåren måste man som politiker agera och visa handlingskraft. En reserverad röst är det fånigaste jag kan tänka mig. Knappen borde tas bort. Ja eller Nej förtjänar väljarna som svar i från er.

  11. site admin says:

    Stefan, jag antar att du menar “Avstår-knappen” som vi har i riksdagen. Den används flitigt, men det betyder inte att man avstår från att tycka något. Mycket ofta finns det mer än två förslag, låt oss säga ett utskottsförslag och två reservationer. Då voterar man först mellan de båda reservationerna och då trycker givetvis alla de som står för utskottsförslaget på Avstår-knappen. Därefter blir det en votering mellan utskottsförslaget och den reservation med mest stöd, och då avstår givetvis alla de som stod för den förlorande reservationen.

    Så när de visar på TV att det var 180 ja, 120 nej och 49 avstod så betyder det inte att 49 inte tycker någonting utan att de står för ett tredje alternativ.

    Angående krusande så är det inte det som behövs utan att det ska finnas en ömsesidig respekt för att förhandlingar ska bli lyckosamma. Väljarna måste också veta vilka partier som står för de beslut som fattas för att kunna göra en bedömning inför nästa val. Om olika frågor beslutas av olika konstellationer så blir det omöjligt för väljarna att ställa politikerna till ansvars. De som beslutat sig för att bilda majoritet får se till att kunna styra tillsammans.

    Det finns också frågor där jag inte tycker att oppositionen ska hjälpa till. Låt oss säga att en kommun styrs av S, V och Mp. Inför ett budgetbeslut så vill S höja skatten med 50 öre. V och Mp tycker dock inte att det räcker och lägger fram ett gemensamt förslag på en kronas höjning. De fyra borgerliga partierna vill ha oförändrad skattesats. Om då den socialdemokratiska kommunstyrelseordföranden kommer till de borgerliga och föreslår 25 öres höjning som kompromiss för att få hjälp till en majoritet i fullmäktige, så tycker jag att de ska säga nej direkt. Det finns ingen anledning för oppositionen att förhandla i en sådan fråga.

  12. Stefan says:

    Tack för din beskrivning av röstsystemet.
    Det jag ville peka på är problemet med just reservationerna som läggs mot utskottsförslagen. För det första borde utskotten i sitt eget arbete kunna förbereda frågorna ända fram till Ja eller Nej.

    För det andra, när då reservationen som man “höll på” blir avslagen i den första omröstningen, kan man då inte ge sin åsikt gällande ja eller nej till utskottsförslaget eller den vinnande reservationen?
    Det hela låter som ett “tjurigt” ställningstagande.

    Väljarna ska veta att deras folkvalda vågar ta beslut och ansvar, även i svåra eller obekväma frågor. Det är ju i riksdagen besluten tas som påverkar oss alla.

    Det du skriver i ditt sista stycke skrämmer mig ännu mer eftersom det är ett paradexempel på att föra en missnöjespolitik som känns väldigt mycket “sandlåda” tycker jag.

  13. site admin says:

    Det är inte så enkelt att utskotten skulle kunna förbereda betänkanden med “ja eller nej”. För övrigt är det aldrig ja eller nej, det är ja till ett förslag eller ja till ett annat förslag. Vi röstar aldrig nej på så sätt att vi bara säger nej till det förslag som lagts av regeringen, vi måste alltid komma med ett eget motförslag som vi röstar för.

    Det andra som du säger är helt orimligt. Varför skulle det parti som förlorat i en kontraproposition (som det heter när vi röstar mellan olika reservationer) tvingas rösta på något av de två dåliga förslag som är kvar? Vi står ju för vår reservation och kan inte rösta för ett förslag som vi reserverat oss mot. Det blir helt obegripligt för väljarna.

    Ta budgeten som exempel. Som det sett ut under mandatperioden har det funnits fem förslag, majoritetens och fyra reservationer från vart och ett av de borgerliga partierna (även om stora delar av våra budgetar inom alliansen är lika så har vi fortfarande egna budgetar med lite olika inriktningar).

    Efter en procedur så blir voteringsordningen som följer. C förlorar en förberedande votering mot kd (minsta oppositionspartiet mot det näst minsta), då lägger alla s-, v-, mp-, m- och fp-ledamöter ner sina röster (avstår har då allra flest röster), därefter förlorar kd mot fp (alla s-, v-, mp-, m- och c-ledamöter lägger ner rösterna) och till slut förlorar fp mot m (alla s-, v-, mp-, kd- och c-ledamöter lägger ner sina röster).

    Därefter är det votering mellan vänsterkartellens budgetförslag och moderaternas. Då lägger givetvis alla fp-, kd- och c-ledamöter ner sina röster. Vi kan inte gärna rösta på en budget som vi inte står bakom. Det handlar knappast om att inte ta ställning i svåra eller obekväma frågor. Vi tar ställning, vi har lagt fram ett eget förslag, men det har inte fått majoritet.

    Till slut, varför är det missnöjespolitik och “sandlåda” att stå för sin politik? I mitt exempel om skattesatserna hade det varit ett svek mot väljarna om de fyra borgerliga partierna kompromissat med sossarna om en 25 öres skattehöjning. Hur skulle det gå att förklara att vi visserligen inte ville ha skattehöjning men röstade för en skattehöjning? Det hade varit ohederligt och skapat politikerförakt.

Leave a Reply

Your email address will not be published.